Samhällstolkningar

Patrik Engellau

Idéer är som poplåtar. Plötsligt kommer det en teorimakare från ingenstans och gör en internationell megahit. Jordan B. Peterson från Kanada är en sådan. Han presenterar ett nytt sound som går hem särskilt hos män som känner sig förtryckta av det politiskt korrekta (jag till exempel). Ibland lyckas tänkarna liksom Beatles och Elvis Presley hålla sig kvar på karusellen i flera år, ibland slänger centrifugalkraften nästan genast ut dem i bortglömdhetens hemska mörker.

En modern megastjärna är den brittiske journalisten David Goodhart som år 2017 presenterade en idé i boken The Road to Somewhere: The Populist Revolt and the Future of Politics. Idén är att folk kan indelas i två grupper (plus en del mellangrupper), dels ”somewheres” som anser sig höra hemma någon särskild stans, till exempel i en stad eller en region eller en nation, dels ”anywheres”, som är lika nöjda varhelst de slår ned sina bopålar såframt det handlar om något slags välbärgat och hippt Södermalm någonstans i världen. Goodharts stjärnstatus framgår av att Google ger 198 miljoner träffar på sökbegreppet ”somewheres and anywheres”.

Själv har jag svårt för Goodharts teori. Den känns för slipad, för tillrättalagd, för allmän. Den tilltalar nästan alla smaker ungefär som en ABBA-låt. Den gör inte ont någonstans och det är det som gör mig misstänksam. Politik är kamp och strid mellan motsägelsefulla intressen och om dessa sopas under mattan med hjälp av en teori som kan betyda lite vad som helst så kommer vi ingenstans i vår förståelse av samtiden.

Min intuition, som tyvärr är felbar, säger att Goodharts tes särskilt tilltalar dem som känner sig som ingenstansare (anywheres). Det är de som bor på Södermalm, har hög utbildning, schyssta jobb och fina kontakter. De smickrar sig med att tillhöra en grupp som hör hemma lika mycket på Manhattan som i Notting Hill. Framför allt uppskattar de att det upprättas en klar skiljelinje mellan dem själva och deras motsatser någonstansarna (somewheres). För egentligen, säger min elaka intuition, tycker de, liksom Hillary Clinton, att deras motståndare är outbildade, lågpannade ”deplorables” som röstar på Trump eller sverigedemokraterna. Men eftersom de är för välpolerade för att öppet ge uttryck för så grova känslor accepterar de tacksamt att ha fått ett fint ord till beskrivningen av den majoritet av medborgare som de själva inte tillhör, alltså dem som inte lätt som en plätt kan dra till Sausalito, Calif och där inrätta en ny tillvaro.

Man behöver bara skruva aldrig så lite på Goodharts distinktion mellan folk som flyttar och folk som inte flyttar för att få ett annorlunda perspektiv.

När jag bodde i Guinea-Bissau på 1970-talet diskuterade jag ibland världens framtid med några av landets ledare. Utgångspunkten var vår gemensamma observation att u-länderna var dualekonomier, vilket betydde att de fattiga och de rika var distinkt olika och tillhörde olika samhällen medan i-länderna var integrerade med betydligt mindre ekonomiska och sociala skillnader. Frågan var åt vilket håll de skulle gå. Landets president Luís Cabral hävdade med emfas att hans land inom ett kvarts sekel skulle bli som ett i-land. Dualiseringen skulle alltså upphöra. Jag hävdade med liknande emfas att i-länderna, till exempel Sverige, tvärtom skulle utvecklas till dualekonomier och bli mer lika u-länderna. (Den teorin, som jag predikat sedan dess och som har fördelen att den påminner om verkligheten, har underligt nog inte gjort mig till någon internationell megastjärna.)

Sverige är nu inne i en dualisering där migrationen naturligtvis ger turboeffekt. Ett av de tydligaste tecknen är de beslutsamma försök till segregering som vissa medborgare – ”varsomhelstarna” – ägnar sig åt. De som, för att använda Goodharts synsätt, inte känner sig bundna till Rinkeby och Rosengård flyttar därifrån eftersom de har både det kulturella kapitalet och de ekonomiska resurserna att slå sig ned i Vellinge eller Täby Kyrkby eller kanske i Sydney för att hitta ordentliga skolor till sina barn och slippa bilbränder på nätterna.

I det perspektivet är det inte längre så hippt att tillhöra varsomhelstarna. Det är varsomhelstarna som driver på segregeringen. Detta faktum kanske de för det mesta politiskt korrekta och, enligt egen ibland diskret nedtonade uppfattning, moraliskt överlägsna varsomhelstarna på Södermalm och Dagens Nyheters kulturredaktion inte riktigt gillar att erkänna.

Jag förstår att många människor uppfattas som någonstansare för att de inte har resurser att flytta från Rosengård. Jag förstår också att folk med resurser definieras som varsomhelstare när de lämnar Rosengård. Men jag tycker inte om att en bister verklighet överskyls med hjälp av halvt tendentiösa modeteorier.

62 reaktioner på ”Samhällstolkningar

  1. pllay skriver:

    Vi har emigrerat, inte för att vi vill eller har råd utan för att vi måste.
    Vi är föräldrar, länkar i en kedja.
    Barnen är värda bättre än indoktrinering, likriktning och ett sönderfallande samhälle utan framtidshopp, ett samhälle där de som tagit det röda pillret stöts ut och mobbas.
    När våra barn växte upp och med undran såg sig omkring var det omöjligt att ljuga för dem, sanningen är viktigare än en karriär i dimma och lögn.

    Gillad av 12 people

    • Hosianna skriver:

      Kloke, tappre, handlingskraftige PLLAY, vi som är kvar i Sverige – det multikultiexperimentella Absurdistan – är fulla av beundran och, i de allra flesta fall, sannolikt precis lika måna om våra barns välbefinnande som du. Måtte du och de dina kunna återvända hit inom en snar framtid!

      Gilla

      • pllay skriver:

        Epiteten passar dåligt, ja, jag förstår hånet.
        Vi pratade i flera år om var vårt ansvar ligger och successivt växte beslutet fram.
        Att sätta kampen för landets framtid framför familjens är rent vansinne då 83% av våra medmänniskor föraktar oss och vår konservativa kulturnationalism.
        I dag finns den Nordiska kulturen med sina frihetsideal inte i Sverige, den finns utanför Sverige och den kan svårligen återupprättas i Sverige.
        Vi måste inse att den totalitära vänstern i förening med nyliberala globalister har vunnit kampen om makten i Sverige, vi måste gilla läget och ta de nödvändiga besluten.
        Skillnaden mot de Sovjetiska och Tyska sociala experimenten är just multikulti, det svenska experimentet inkluderar utplåning av vårt kulturarv.
        Men jag ska inte försöka rättfärdiga våra handlingar inför dig eller andra, i grunden handlar det om var vårt ansvar ligger, mot landet eller familjen, och för oss är blod tjockare än vatten.

        Gillad av 6 people

      • Hosianna skriver:

        Men snälla PLLAY, det vore mig totalt främmande att försöka håna dig eller andra landsflyktiga svenskar. Rent krasst kan ni och era ättlingar komma att fördröja den annalkande, pajaspolitikerinitierade, totala utrotningen av vårt ändamålsenliga lilla språk och diverse udda traditioner – som luciafirande och kvinnofrid…

        … men förhoppningsvis kan det vidriga vansinnesprojektet att byta ut Sveriges välanpassade befolkning avbrytas, så att vårt arma land återigen blir attraktivt för civiliserade människor; vanliga, hederliga, skötsamma människor, som vill leva som svenskar och förmår bete sig som folk. Då kan ni flytta hem igen! 😉

        Gillad av 1 person

    • Eva Danielsson skriver:

      PLLAY
      Så outsägligt sorgligt att någon ska behöva komma fram till beslutet att emigrera p g a av att politikerna i ens hemland av maktstrategiska skäl har bestämt sig för att förinta landets kultur, ekonomi och framtid. Jag finner inte ord för den vrede och det förakt jag känner för dessa onda globalfascister. Som vi inte ens lyckades rösta bort i höstens val.
      Man må försöka hantera läget så gott man kan efter de omständigheter som står till buds och ta ansvar för sig själv och sina nära så gott det går. Vare sig man vill stanna här eller inte kan annat eller faktiskt flyttar till någon bättre plats på jorden. Hoppas ni får det bra.

      Gillad av 4 people

      • Hosianna skriver:

        Väl talat, Eva, men alla politiker är, tack och lov, inte onda globalfascister.

        Måtte ett extraval ånyo ge oss svenskvänliga väljare chansen, att premiera hederliga och demokratiskt sinnade politiker, som är beredda att ta normalt ansvar för väl genomtänkta beslut och förmår försöka reversera följderna av företrädarnas skamliga landsförräderi.

        http://helenaedlund.se/180-graderspolitik/

        Gillad av 1 person

      • olle reimers skriver:

        Hosianna, men det är väl ganska uppenbart att de tongivande i de politiska partierna alla anammat den globalfascistiska agendan.Givetvis kan de säkert skylla på att de tror att det ändå är oundvilkligt och därför flyter med strömmen. Det är dock inte ett ursäktligt handlingssätt; särskilt inte som de undviker att berätta om sina bevekelsegrunder för sina väljare.

        Nej, avsaknaden av någon form av kurage i de politiska kretsarna är monumental och måste fördömas i de starkaste ordalag. Om de finner att de inte får genomslag för sina grundläggande idéer eller ens har rätt att diskutera dem, återstår bara att lämna sitt uppdrag. ”You are with me or with the terrorists” som GW Bush sa i FN den 15 september 2001.

        Gilla

    • Dan skriver:

      laemnade ocksaa sverige foer ca 15 aar sedan, daa pga av jobb var svaart foer partner som inte var svensk. 15 aar senare med bada havande flera universitetsutbildningar under baeltet och inte en dag mer eller mindre utan jobb saa faar jag konstatera att de gaanger vi har funderat paa att flytta tillbaka till Sverige pga av slaekten som aer kvar saa har vi avstaat pga hur Sverige ser ut och beter sig.

      Trist. Men Sverige kaens inte laenrge som ett hem. Jag foerstaar eller haaller inte med sverige laengre.
      pa det mest egoistiska planet:
      ”vad fan faar jag?”
      Det socialkontraktet ser ut att bara ta utan att ge nagot tilbaka, speciellt da vi inte har nagra barn.

      Gilla

  2. svenne skriver:

    ”…..dels ”anywheres”, som är lika nöjda varhelst de slår ned sina bopålar såframt det handlar om något slags välbärgat och hippt Södermalm någonstans i världen”.

    Villkoret att det skall vara ”något slags välbärgat och hippt Södermalm någonstans i världen” utesluter väl egentligen begreppet ”anywheres”. De som anser sig vara ”varsomhelstare” måste ju – oavsett var de placerar sin södermalmsbubbla – kunna försörja sig på ett hederligt sätt, acceptera omgivningen runt bubblan och kunna kommunicera på ett vettigt sätt med personer utanför denna. Det är nog inte självklart att de klarar av att placera sig ”anywhere” trots att de mestadels befinner sig i sin bubbla om det krävs att de emellanåt kliver ut ur denna och möter den omgivande verkligheten där bubblan befinner sig.

    Då jag möter begreppet ”anywheres” så tänker jag på de politiker och personer som lovordar globalismen och lever i en bubbla t.ex. i form av EU-parlamentet i Bryssel där de kan glida runt bland gelikar och frottera sig med t.ex. fylltratten Jean-Claude Juncker. Ett annat exempel är de tjänstemän som arbetar i sin bubbla i form av FN-skrapan i New York.

    Globalisterna i EU och FN förordar fri rörlighet, ohämmade flyktingströmmar och ökad makt åt de suspekta internationella organisationer som Annie Lööf och Stefan Löfvén ingår i och de betraktar nog sig själva som ”anywheres” trots att de egentligen är ”somewheres”. Detta därför att betraktar de krattade manegerna i EU och FN som sin naturliga ”boplats”, och detta är väl egentligen deras egna ”somewhere”.

    Gillad av 8 people

  3. Bo Svensson skriver:

    Men det handlar väl mera om vilka man känner samhörighet med än om var man känner sig hemma.

    Den som inte känner någon samhörighet alls med andra, kallas väl psykopat och den atomisering av mänskligheten som den tongivande liberalismen jobbar på att förverkliga, är en som har psykopaten som norm. – Hatet mot nationalismen är ett hat mot att känna solidaritet med likar, något som stämplas som omdskefullt och släkt med nazism.

    Gillad av 6 people

  4. Lenam skriver:

    Varsomhelstarna kanske inte bryr sig om ifall ett socialt experiment förstör deras land. Då drar de iväg till ett annat land. Så enkelt. Men Palestinierna verkar inte gilla att vara varsomhelstare. De är inte heller välkomna varsom helst. Varsomhelstarna behöver inget land. En önskedröm kanske. Men tyvärr verkligheten säger något annat. De två Skandinaviska flickorna som blev halshuggna i Marocko är en påminnelse.

    Gillad av 1 person

  5. Eva Danielsson skriver:

    Varsomhelstare verkar vara ytliga, opålitliga och nonchalanta och utan djup i sina relationer.
    Rikspolitiker i den berömda sjuklövern verkar vara varsomhelstare allihop liksom hela den politiskt korrekta härskarklassen. Någon känsla för historia, våra förfäder, vår natur och miljö, vårt kulturarv eller ens vår samhällskultur verkar inte finnas. Man är beredd att skänka bort våra gemensamma tillgångar och vår livsstil där individen faktiskt har fått visst utrymme och frihet, för att de vill hänga på de stora ”grabbarna” och globalfascismen och kanske tilldelas några smulor från maktens bord.

    Som typisk ”deplorable”-representant vill jag ha politiker som satsar på att hejda utvecklingen av dualisering och islamisering och som i stället satsar på kulturell nationalism och sammanhållning och samarbete. En gemensam majoritetskultur som måste gälla alla invånare i landet plus samarbete mellan människor från olika grupper liksom mellan olika nationer. Raka motsatsen till dagens postmodernistiska identitetspolitik som går in för att skapa motsättningar mellan grupper och kulturer.
    Men politikerskiktet har väl fötterna redo i starblocken för att kunna sjappa i det ögonblick allt går överstyr även på Södermalm.

    Gillad av 13 people

    • olle reimers skriver:

      Själv har jag levt lite som varsomhelstare under de senaste trettio åren av mitt liv. Retrospektivt vill jag gärna ge dig, Eva Danielson, lite rätt i att det finns ett mått av oansvarighet i detta.

      Men världen har också förändrats mycket påtagligt inte minst sedan den 11 september 2001 när globalfascisterna slog till.

      Jag vill på intet sätt påstå att jag hade betett mig annorlunda om jag kunnat se in i det svenska samhällets utveckling fram till dagens datum. I vart fall vet jag nu att det finns ett heligt ändamål att kämpa för.

      Ondskan har slagit rot i Sverige och den måste bekämpas.

      Gillad av 1 person

  6. Aurora skriver:

    Ja, motsägelserna vill man inte erkänna. Varsomhelstarna pläderar metoder att tvinga gammelsvenskar att flytta till problemförorterna. Det är alltså andra som ska tvingas, inte de själva. Många i Sverige, bl.a. många inom kulturbranchen, vill gärna kalla sig ’världsmedborgare’. Det kan ju vara en önskan hos personen själv men de allra flesta svenskar är snarare mycket lokala och präglade av det lilla landet högt uppe i norr i sin mentalitet. Vi vill gärna tro att vi är världs,-språkvana men tyvärr är det inte så.

    Gillad av 2 people

  7. Fredrik Östman skriver:

    Visst stämmer det att vi inte blir skrivna på näsan av Goodhart att det är somewheres som bygger upp ett samhälle och anywheres som river ned och förstör det. Det sägs att Astrid Lindgrens barnböcker inte nått popularitet i England på grund av att de är för bryska. Engelsmännen är ofta under av understatement, till skillnad från t.ex. tyskar, svenskar och amerikanare.

    Jag har inte läst Goodhart och inte något om honom, så jag vet inte om detta passar in på honom, men Roger Scruton bygger upp sin beskrivning av konservatismen just på handlingen att bosätta sig, vilket skulle motsvara somewheres. Till detta enkla faktum kan sedan äganderätt, rule of law, prioriterad reform o.s.v. bindas; utan bosättning är de meningslösa, med bosättning blir de nödvändiga. Så länge somewheres bara är de som blir över när anywheres har sugit ut blodet och dragit vidare, så är analysen mycket riktig grund och illvillig.

    Vi måste förtydliga att alla var somewheres intill nyligen och att somewheres inte kan tillåta anywheres annat än i mycket begränsad utsträckning. Det får inte, som nu, bli ett mode eller högstatusbeteende att vara en anywhere. Ty töntarna på Södermalm eller på USA:s kuster kan ju i själva verket inte alls flytta någon annanstans, inte enskilt, för de till största delen är inte kompetenta och öppna nog, de är wannabes, och inte systemiskt, eftersom de för sin existens är helt beroende av ett — något — existerande somewhere.

    Men betraktad på detta sätt blir somewheres och anywheres bara ännu ett sätt att säga högermänniskor och vänstermänniskor.

    Gillad av 10 people

  8. Håkan skriver:

    Det är en hel del jag kan hålla med om i det du skriver Patrik, men din text är också tydligt ”tillrättalagd” för din publik.
    Det är också intressant att notera att en av de andra av dagens artiklar på DGS är skriven av en varsomhelstare…

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Håkan,

      Du verkar ha fått den här bloggen helt om bakfoten. Ingen som skriver här får betalt. Jag lägger in avsevärda pengar och mycket tid för att hålla den igång. Varför skulle jag tillrättalägga något? Varför skulle jag fjäska för gratisläsare?

      Föralldel, många hyggliga människor betalar faktiskt. Det kommer in ungefär 6 000 kronor i månaden i mindre poster. Det betyder att en genomsnittlig läsare betalar ett öre per artikelläsning. För större projekt har vi också fått rejäla bidrag utöver detta.

      Patrik

      Gillad av 8 people

      • Håkan skriver:

        Det jag syftade på med tillrättaläggande Patrik, var det färgstarka språkbruk utan nyanser som du ofta använder, väldigt tydligt i just denna artikel där du mångordigt beskriver varsomhelstare som ena riktigt motbjudande snobbar och i sina egna ögon överlägsna andra i samhället, och även om det redan i artikeln mjukades upp en del så ser jag, och kanske du också, hur en stor del av kommentarsfältet tagit fasta enbart på den aspekten.
        Detta om att lägga texten tillrätta för publiken, och jag har ofta undrat i vilken mån kommentarsfältet bidrager till verksamheten.

        Min åsikt om bloggar som din och flera andra är att ni som driver dem redan i viss mån har tagit över medielandskapet från de så kallade etablerade. DGS är en kåserande och ganska vildvuxen variant men med en hel del läs- och tänkvärt, och jag hoppas kampen mot jättarna lyckas.

        Gilla

      • Håkan skriver:

        Som ett svar till det Fredrik Östman skrev: ”Håkan, återkom gärna med ett gästinlägg på denna blogg där du argumenterar för det samhälleligt och moraliskt goda i att vara eller hålla sig med s. k. varsomhelstare!”- kan jag bara fråga dig Fredrik varför jag skulle göra det?

        Detta då jag inte ser det som vare sig en samhällsfråga eller en moralisk fråga utan enbart något som är en del av verkligheten och alltid varit det så långt tillbaka vi har historiska källor, att människor har rest och bosatt sig på olika ställen i världen och av olika orsaker.

        Som till exempel gästskribenten Olle Reimers som jag syftade på tidigare och som är bosatt i Bangkok och som jag inte tror Patrik inkluderade i sin vidlyftigt svepande kritik om varsomhelstare.

        Gilla

    • olle reimers skriver:

      Håkan, som jag uppfattar Patriks debattartikel är det de personer som driver omkring i världen utan att ta något ansvar för den omgivning de för tillfället finner mest ändamålsenlig. Ungefär som en EU-parlamentariker eller liknande. (Nu tog jag i lite men jag tor att de villkor under vilka en EU-parlamentariker lever inte uppmuntrar till konkret lokalt omhändertagande som att sopsortera eller undvika koldoxidutsläpp.)

      Jag tror att Patrik har rätt i att ett motiv för att vara varsomhelstare är att slippa ta det lokala ansvaret. Jag kan nog känna mig lite medskyldig på den punkten även om det kanske inte har varit det avgörande medvetna motivet för mina olika omlokaliseringar.

      Gillad av 1 person

      • Håkan skriver:

        Hej Olle Reimers och tack för att du hör av dig och jag hoppas verkligen att du inte tog min kommentar om Bangkok som personlig kritik. Det jag reagerade på i ordvalen i artikeln var de svepande generaliseringarna, och för att slänga ännu en pinne på brasan var det också det som många i kommentarsfältet följde upp med än mer livfullt språkbruk.
        Det finns mängder av människor som med rätta kan kritiseras på många olika sätt och de är inte begränsade till några grupper oavsett hur man försöker definiera sådana.
        Själv ser jag mig som en varsomhelstare då jag rest och arbetat över hela världen sedan sjuttiotalet och under flera årslånga perioder varit bosatt i andra länder – utan en i förväg bestämd bortre gräns – och jag har alltid sett världen som en del av mig och mig själv som en del av den och med det följer också att vara ansvarig.

        Gillad av 1 person

  9. Dan skriver:

    Låter som att anywheres kanske är ett annat namn på en företeelse som har funnits länge. Resande folk, zigenare fast anledningen till att man reser är mer av karaktären nomad.
    Digital nomad har vissa beskrivit sig som kanske detta handlar om. Jag ser det som den sista utvägen då demokrati inte längre get något hopp för individen.

    Gillad av 1 person

  10. Östrahult skriver:

    Jag håller med. Det nya är möjligen att det inte funnits ett sådant hyckleri i mannaminne som det vi har nu. Dagligen matas folk med lögner utan att reagera. Med argumentet allas lika värde och värdegrunden kan politiker göra vad som helst.

    Inga media ställer frågan varför det är OK att Isabella Lövin flyger business class som en skottspole eller varför Juncker måste åka privatjet mellan Bryssel och Strasbourg samtidigt som sådana personer hutar åt vanligt folk för deras charterflygningar.

    Det finns idag en elit som är expert på att agera politiskt korrekt utåt, bl a för att de inte ifrågasätts i media, men som samtidigt har egna privata prioriteringar som är helt annorlunda. Dolda mikrofoner skulle göra underverk i folkupplysningens tjänst om de placerades lite annorlunda än vad som är fallet idag

    Gillad av 3 people

  11. Underdog skriver:

    Helt rätt Patrik. ”Anywheres” är i själva verket inte alls beredda att bo var som helst utan bara där de har likasinnade omkring sig. Trenden är nog mer lik den som någon annan tänkare drog upp för ett tiotal år sedan, nämligen att vi går mot samhällen där lika söker lika; homosexuella i SF, film och tv-folk i LA, flumvänster på Södermalm, fiina liberaler pä Östermalm etc. ”Somewheres” blir där de är för att de har få andra val.

    Alla sådana här ”teorier” lider av den bristen att de inte tar någon hänsyn till vare sig människans egentliga natur eller samhällenas komplexitet. Därmed inte sagt att de inte kan ha något att säga om verkligheten. Att upphöja dem till universella förklaringar är bara dumt.

    Gillad av 2 people

  12. Smörklicken i stekpannan skriver:

    Bra Patrik! Att vända och bända i andras tankar och hitta en egen självständig infallsvinkel borde alla ägna sig åt. Det sägs att flyga helikopter är tämligen svårt. Lite som att balansera en smörklick i mitten av en varm stekpanna, stående på ett kraftigt gungande fartygsdäck. Jag tror trivsel utgör mitten av en varm stekpanna. För var och en utav oss. Vi vill alla vara en glidande smörklick mitt i stekpannan. Och att de med resurser alltid har tillgång till en varma stekpanna. Minsta krängning kan då hanteras. Och det görs också. Medan de med sämre resurser ofta har en kall stekpanna. Där smöret sitter fast, oavsett hur de rör stekpannan. Smöret vägra glida runt. White flight uppträder alltid först hos de med en redan varm stekpanna. Där är smörklicken alltid är som lättrörligast. Och trivseln går att optimera. Särskilt väl bekräftad bland likasinnade. De som har möjlighet flyger alltid helikopter. Tar sig bort. Skaffar vacker sjötomt. Och bygger höga stenmurar runtomkring sig. Som jag såg Ingemar Bergman göra på Fårö. Förstärkt med avvisande skyltar. Att gå och inbilla sig att världen går att indela i speciella människosorter, vad avser rörlighet, kopplat till personlighet, tror jag inte på. Alla människor söker den egna trivseln. Kan människor välja fritt kan de rentav optimera livet genom att välja ut olika platser på jorden. Och likt flyttfåglar periodvis återfinnas där förhållandena, under rådande årstid, värmer själen allra bäst. Innerst inne är vi nog alla smörklickar. I behov av varma stekpannor. Endast våra stekpannor har olika temperatur. Förflyttning i geografi speglar endast en potential för maximering av själens frid. Det hindrar dock inte att de utan resurser, kan få det hett om öronen. Om det exempelvis skjuts intensivt i porten bredvid. Och stekpannan är kall. Då vägrar smörklicken att röra sig. Den sitter fast. Utan spisvärme kan vi hamna i klistret. Men tvingas att gunga med ändå. Och samtidigt se hur flyttfåglarna flyger förbi utanför det egna fönstret.

    Gilla

  13. Jari Norvanto skriver:

    De så kallade varsomhelstarna har en benägenhet att inte bosätta sig varsomhelst. Det måste finnas ackommodationer för ett bekvämt liv och så kallad utsatthet måste hålla sig på behörigt avstånd. Mångfalden, om den alls tillåts, måste vara stukad på ett västerländskt vis och av en viss ekonomisk nivå, så att den blir smaklig. Jag har inte läst Goodhart, men har han kokat soppa på en spik och fått massmedial vind i seglen som inte motsvarar insikterna?

    Christopher Lasch skrev liknande redan på 90-talet, och kanske fler före honom. Redan på de inledande sidorna av boken ‘The Revolt of the Elites and Betrayal of Democracy’ skriver han om en meriterad klass av kosmopoliter som kunde ta för sig och de mer lokalt förankrade som var mer eller mindre hänvisade till yttre omständigheter. Han nämnde också den ännu idag så aktuella diskussionen om motsättningarna mellan stad och landsort. Detta är ju inget nytt, eftersom sådana rörelser väl har varit skönjbara åtminstone sen industrialiseringen av Europa under 1800-talet och kanske tidigare. Dikterar teknologisk utveckling i högre grad politiken, än vice versa? Förmodligen.

    Gilla

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Dikterar teknologisk utveckling i högre grad politiken, än vice versa? Förmodligen.”

      Ett möjligt undantag till denna hypotes är islam, där den teknologiska utvecklingen är ringa och det politiska systemet, mer eller mindre teokratiskt, behåller kontrollen även med det välstånd som möjliggjorts med oljetillgångarna i gulfstaterna och Iran.

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Som Jari berättar ger Christopher Lasch (kulturhistoriker, 1932-94) en massa nycklar till förståelse av vår egen tid. Även hans egen politiska utveckling är intressant för oss i dag. Jag har inte läst hans böcker, men ganska många artiklar om honom. Ännu ett kvartssekel efter hans död verkar han vara så respekterad över hela den politiska skalan i USA att analytiker då och då ställer sig frågan hur han skulle ha tänkt om dagens situation.

      CL:s bok The Culture of Narcissism (1979) blev helt otippat en bestseller. Han började som marxist, men kom att kritisera både vänstern och högern skarpt och hittade en personlig mittposition. Han respekterade populismen, kom allt mer att hylla småstadslivets förtjänster och valde medvetet att bli en någonstansare med familj och yrkesliv. I engelska Wikipedia finns en fyllig artikel om hans idéer och böcker och man kan googla fram många artiklar.

      Gillad av 2 people

  14. Off topic igen skriver:

    Jaha då verkar det som demokraterna kommer att ställa upp med en ”indian” och ”creepy uncle Joe” mot Trump. Grattis, jag ser fram emot att höra Trumps målande beskrivningar.
    Hur som helst saken är biff 🙂

    Gillad av 2 people

      • Anders L. skriver:

        Man kan undra om Biden är dement eller om han hör till dem som åker privatjet till Västindien med Epstein, Clinton, prins Andrew, de Niro och de andra farbröderna titt som tätt.

        Gillad av 2 people

      • Off topic skriver:

        Det finns videos där man hör vad han säger, mikrofontekniken är mycket bra idag. Något om horny.. Så jag tror inte han är dement, istället så är han en del av ett etablissemang där detta är regel så han skiter helt enkelt i att alla ser, man har ju lagt en munkavle på.

        Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Det är fantastiskt! Får jag bjuda på en sixpack Pocahontas?

      Vart har Cialdini tagit vägen när DNC låter sin presidentkandidat stoppa ett brunt glasrör i munnen på film? Drottning Elizabeth II äter banan med kniv och gaffel just för att inga bilder av detta slag skall kunna uppstå.

      Och Occasional Cortex dansfilm visar ju bara hur gammal och sliten hon har hunnit bli sedan dess.

      Gilla

  15. p kohlin skriver:

    Har inte läst Goodhart men uppfattar ”teorin” som så att anywheres har resurser och flyttar till ett somewhere där de hittar likasinnade av alla de slag, ja de söker sig dit inklusive sektliknande företeelser. Somewheres är ofta de som mår bra där de är eller alternativt inte har resurser att flytta. Det hela är bara en simpel ordlek för barn…Östman har rett ut det bra ovan…….

    Gillad av 2 people

  16. Rolf Wasén skriver:

    Jag var med i Almedalen 2017 då David Goodhart och hans bok presenterades på ett stort och välbesökt evenemang av Johan Hakelius och Fokus. Paneldebatten bestod av debattörerna David Goodhart, Chris Forsne, Maria Borelius, Johan Martinsson och med Hakelius som debattledare.
    Mottagandet var positivt och stämningen var att andra vindar nu rådde.

    David Goodhart hade också som Chris Forsne stött på en hel del motstånd då de ventilerat ”alternativa synpunkter”, så de kändes inte opportunistiska. Frågan till den svenske statsvetaren Johan Martinsson var om det svenska forskningsetablissemanget märkt att eliten inte tillräckligt väl representerade flertalet. Jag uppfattade inte något adekvat svar på den frågan.

    Det är klart att sådana här teorier alltid blir grovkorniga och ensidiga, men kan i bästa fall fungera som ett verktyg för förståelse eller en kil in i ett block av cementerade åsikter. Förtjänsten låg i att problemet artikulerades klart. Ett mycket stort antal människor uppfattar inte längre att eliten gör sitt jobb tillräckligt bra. ”Folket” omfattar nu en hel del både inflytelserika och kompetenta människor. Precis som det också har hänt i Sverige och som har märkts i Det Goda Samhället och dess kommentatorfält.

    Problemet är större än man kanske är benägen att tro. En enormt stor mängd människor med både kompetens och handlingskraft sätts ut på ett gungfly. Bundna till en eller annan form av samhälle, vars existensvillkor snabbt urgröps. Detta utlöser garanterat en chockvåg när en viss kritisk gräns passeras. För den nödvändiga omorienteringen är forum som Det Goda Samhället av oskattbar betydelse. Speciellt som ”röster ut folkdjupet” tillåts få en arena. Långsiktigt betydligt mer betydelsefullt än enstaka böcker. Undantaget skulle kanske kunna vara väl underbyggda böcker i stil med Huntingtons ”Clash of Civilizations”.

    Sett ur elitens synvinkel så ter sig problemet ”motsatt”. Hur ska man bäst klara sig under tider av omvälvande förändringar, vilka man ser som mer eller mindre oundvikliga eller i vilket fall som helst som något man inte aktivt försöker att styra. Bekvämare att ”surfa på vågen”. Jag det kan som Jonathan Friedman skriver vara att hålla ihop trots att man utåt sett representerar olika grupper av människor i en viss demokratisk anda. Det stora flertalet av de man representerar är bofasta. Ett stort problem är nu att man målat framtiden i alltför rosa färger eller i alla fall glömt den svarta färgen i paletten. Förtroende-och tillitraset accentuerar en kris, vilken annars förmodligen kunde ha hanterats betydligt bättre. Min rekommendation: Erkänn problemen och gör en nystart!

    Gilla

  17. Klas Göran skriver:

    Jag förstår inte PE:s kritik.
    Modellen med somewheres och anywheres är enkel på gränsen till banal. Dess mål är att förklara den samhälleliga splittring som kan observeras i västvärlden.
    En anywhere är en välutbildad människa utan känslomässiga band till en specifik plats, kultur, nation och/eller stat, som kan tänka sig att arbeta varhelst de materiella förutsättningarna passar och som har kapaciteten att flytta dit.
    En somewhere är en människa med motsvarande känslomässiga band och som dessutom saknar förutsättningarna att flytta.
    Faktorerna är alltså två: den professionella kapaciteten att kunna jobba var som helst i den globala ekonomin p g a motsvarande efterfrågade kunskaper, och känslomässiga bindningar till en specifik plats.
    Jag uppfattar modellen i motsats till PE just som en kritik av somewheres självklara rätt att definiera globaliseringen och att förakta anywheres såsom varande reaktionära bromsklossar under resan mot en rosenskimrande, mångkulturell, globaliserad värld.
    På detta sätt kan modellen förmedla förståelse för demokratiska valresultat som ledde till Trump, Brexit osv.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Som sagt: De allra flesta varsomhelstare saknar faktisk förmåga att få ett arbete i sitt fack i utlandet. Jag har gjort det. Jag kan göra det igen. Likväl är jag en någonstansare.

      Saken är den, att så fort ett visst fält öppnas för internationell konkurrens och en global arbetsmarknad, så hotas man också i sitt hemland av konkurrens av personer i sin egen bransch, som bor någon annanstans och kräver mindre betalt. Jag vet inte hur många gånger en chef har projicerat ett diagram över timlöner i olika länder, oftast med Tyskland till vänster med högst stapel följt av andra västeuropeiska länder, sedan Östeuropa och slutligen Indien och Kina. Arvodet går från hundrafemtio euro i timmen ner till tjugo. Detta som motivering för att arbetsplatser förläggs allt längre österut och vi får söka ett nytt jobb igen och lycka till! Ett likadant diagram skulle kunna göras för chefsarbete, det kan också flyttas till Indien och Kina. Men det görs inte, för dessa poster har diverse privilegier som gör att de är bundna till hemlandet. Detta i sin tur gör cheferna, bankirerna, advokaterna, politikerna och journalisterna till varsomhelstare uttryckligen för att deras job INTE kan flyttas till andra länder, precis som jag blir en någonstansare uttryckligen för att mitt job MYCKET VÄL (med varierande framgång, det mesta är inbillning, förhoppning, förmodande och mode) kan flyttas till andra länder.

      Så påståendet att en svensk PK-journalist som på svenskt vis drager omkring på svenska Söder skulle kunna skriva sin kulturellt alltigenom svenska artiklar på sin usla svenska i något annat land är helt enkelt en billig och uppenbar lögn! Varsomhelstarna åker på sin höjd på semester till utlandet, där de hankar sig fram på usel engelska. Men de har ingen som helst blekaste aning om hur det är att faktiskt emigrera. Det där äcklet med Bach och hund i överklassförorten som hans parti påstår sig hata har ju också hittat hem till trivselbrasan i Sverige, inte sant? Inte mycket till varsomhelstare om ni frågar mig. Varsomhelstarna är de som är fast bundna till sin hemort. En parasit överger inte sitt värddjur.

      Gillad av 3 people

  18. Anders F skriver:

    Utan att ha läst David Goddharts bok tycker jag nog ändå att begreppen ”anywheres” och ”somewheres” på ett utomordentligt sätt beskriver förhållandet mellan en politisk och medial elit präglad av en globaliserad världsbild och – inte bara en arbetarklass – utan människor i gemen och många gånger boende i landsorten. Den politiska kris som vi upplever i Sverige tycker jag är ett tecken på hur denna elit har främjat sig från folket. Även EU och inte minst Frankrike skakas uppenbarligen av likartade problem. Ett annat exempel i all korthet är hur den politiska eliten skjutit de grå vardagliga frågorna ifrån sig och i stället fokuserat uppmärksamheten på de universella mänskliga rättigheterna och globaliseringen i stort. Den omfattande invandringen är också en följd av elitens ovilja att förstå gemene mans oro när bostäder inte räcker till och arbetstillfällen saknas. Att avfärda människors oro som populism är att göra det enkelt för sig. Det finns mycket att säga om detta, men tyvärr räcker varken utrymmet eller tiden till. Avslutningsvis, och med den förhoppningen att jag inte missförstått diskussionen, tycker jag som en ”somewheres” att begreppen fångar vår tid på ett intressant sätt.

    Gillad av 1 person

  19. Göran Holmström skriver:

    Enda tanken jag får över denna krönika, är det inte just att dela in människor i fack som lett till alla bekymmer vi brottas med nu?
    Vi har politiker som är för fina för att lyssna på vanligt folk. Journalister som predikar sitt budskap. En stor vänster som absolut inte vill arbeta, utan marknadsföra sig som humanister för skattemedel.
    Alla dessa är ju endast tärande figurer,om man nu ska fackindela på något vis.
    Men kan ha fel i min tanke.

    Gilla

  20. lookslikeanangel skriver:

    Livsglädje

    Tänkte lite på det där om tillhörighet.
    Så här kring jul/nyår har man kanske kontakt med utflyttade vänner.

    Förutom att det nog inte varit fel att sitta vid poolen eller havet,
    så var det något som slog mig.

    Folk verkade gladare! Trots att att de inte fått något gratis.
    Det har faktiskt många gånger varit rätt tufft att ”slå sig fram”.

    Men mera meningsfullt! Du kan jobba för dig själv,
    din familj, också för din omgivning och land.
    Både mer intensiv nutid och framtidshopp dessutom.

    I Sverige ständigt dessa problem. Självpåtagna ”tagelskjortor”.
    ”Skuld” och ledsamheter.

    Hur blev det så här?

    Gillad av 2 people

  21. Anna Lindén skriver:

    Namnet varsomhelstare är missvisande, eftersom de definitivt inte accepterar att bo varsomhelst, som t.ex. i en svensk eller afrikansk by eller ett utanförskapsområde. I själva verket är de så kallade varsomhelstarna lika mycket någonstansare som de som kallas för detta, enda skillnaden är att de har andra preferenser.

    Gillad av 1 person

  22. Sixten Johansson skriver:

    Jag instämmer i Patriks bild och bedömning. Då handlar det om de skikt där pengar och makt har ansamlats och om elitens hybris, hyckleri och förljugna självbild. Men en liknande skiljelinje går även på markplanet. Redan där kan vi konstatera stora förändringar i individens relation till sina sociala gemenskaper, alltså det svåraste samhällsproblemet sedan urminnes tider.

    I organiska gemenskaper av typ familjen, släkten och byn hölls individen i schack av jantelagar, vars negativa sidor ändå uppvägdes av många positiva effekter. Man höll ordning på varann, kunde få konkret hjälp av varann. Genom samhällsomvandlingen och alla flyttlassen bröts många band. Individen blev friare, men rötterna och den naturliga identiteten rycktes undan. Man tvingades både forma sig själv och hitta nya gemenskaper, vanligen via jobbet, nu ofta via nätet.

    De flesta som t ex flyttat till städerna har nog upplevt sig som lite av varsomhelstare. Den som då en dag väljer att bli hemvändare kan bli besviken. Det mer organiska på landet kan vara borta, man ses kanske nu som utböling eller stänger själv in sig i en jantelagsbur: ”Vad ska folk tänka, om…?”

    Både urbana och hemvändande varsomhelstare har alltså förlorat mycket av sina rötter och sin identitet. Tillsammans utgör de väl nu majoriteten av befolkningen. Vilka ska då skapa den mylla ur vilken nya rötter, ny identitet och sociala band ska växa? Var finns basmaterialet till denna moderna mylla? Hur ska rotlösa kunna enas om allmänning och gränser?

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.