Jag var en gång på 60-talet med i den marxistiska vänstern. Ja, jag var till och med ideologiskt ledande kamrat som redaktör för en renlärigt marxist-leninistisk tidskrift. Det är inget jag är stolt över. Det förde dock det positiva med sig att jag lärde mig hur människor i dessa antidemokratiska organisationer tänker och agerar, hur deras heliga skrifter ser ut liksom deras agenda. Genom att lära känna fienden blir man en farligare motståndare.

Varje galen marxistisk uppfattning skulle på den tiden ha en egen organisation, egen tidning och tidskrift. Internet fanns inte. Det sades att ”vänstern förökade sig genom delning” vilket var sant. Till sist var organisationerna så små att de kunde hålla ”massmöten” i en telefonkiosk. En företeelse som nu är historia. Jag menar telefonkioskerna. Vänsterideologerna däremot har överlevt och befolkar idag, universitet, media, statsförvaltning och rikspolitiken.

Efter den sista demonstrationen marscherade vänstern i samlad tropp in i anställningar på SVT, SR, SIDA och det socialdemokratiska regeringskansliet. Där dväljs de och deras barn än i denna dag. Jag känner dem.

Den nationellt konservativa rörelsen idag befinner sig inte i samma situation. Den växer hela tiden och vi som var dissidenter för bara något år sedan har nu brett stöd ute i landet bland vanliga svenska medborgare. Det märks inte minst i alla direkta personliga möten och samtal. Oron och kritiken emot makteliten är legio.

I USA har den intellektuella diskursen mot neo-marxistisk identitetspolitik och PK-ideologi redan vunnits. Föreläsningarna och samtalen finns på Youtube med intellektuella som Sam Harris, Douglas Murray, Niall Fergusson, Jordan B. Peterson, Dave Rubin, Ayn Hirsi Ali, David Horowitz (marxist i USA på 1960-talet), Steve Bannon, Yaron Brook, Dinesh D´Souza med flera.

Däremot är universitet, media och det politiska etablissemanget i USA, liksom i Sverige, hegemoniskt styrda av en vänsterinriktad ideologi. Den kampen återstår. Sverige domineras av några tongivande media, övriga traskar patrullo. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet samt statstelevisionen och statsradion står för en farlig kampanjideologi med fake news, lögner, utelämnanden och halvsanningar i varje känslig ekonomisk, social och politisk fråga.

Den stora uppgiften för alternativa media är att fortsätta kampen mot main stream-media och deras osanningar och återigen sätta kunskap, förnuft, objektivitet och fakta i högsätet för rapportering och analyser. Det var länge sedan vi såg något sådant i Sverige. USA har fördelen av att vara så stort att det finns flera konkurrerande alternativa media med resurser att beskriva, analysera och presentera en annan bild än maktetablissemangets vänsterinriktade identitetspolitik.

De svenska universitetens förfall in i pseudovetenskap i form av genderstudier, feminism, identitetspolitik, globalism och olika typer av rasistiska teorier om minoriteter är farlig. På den punkten återstår den nödvändiga intellektuella analysen innan universiteten åter domineras av forskning med utgångspunkt i seriösa vetenskapliga teorier, metoder, analyser och undervisning.

Idag är alternativa media i Sverige, ofta strukturellt underfinansierade, men ändock framgångsrika med att presentera fakta, analyser och beskrivningar av samhälleliga fenomen, strukturer och händelser som övriga media utelämnar. Det görs med ett litet antal intellektuellt hederliga och kunniga skribenter, krönikörer och redaktörer. I många avseenden är de en förebild för main stream-media inte minst genom att oftast ange och länka till källor bakom artiklar och påståenden.

Det som behövs idag är bland annat att samla krafterna och utveckla en större daglig publikation för att också nå ut till den breda gruppen medborgare med berättelser och kunskap om vad som händer i Sverige. Huvuduppgiften för en bredare publikation är att beskriva och analysera problemen med dagens politik utan att blunda för bakgrund, orsaker och konsekvenser. Kampanj-journalistiken på Wolodarskis DN måste motverkas, lögnerna i statstelevisionen och statsradion måste påtalas och halvsanningarna i SvD avslöjas.

Ramen för en mediasatsning bör vara brett konservativ med olika perspektiv och analyser. En mångfald av berättelser och analyser skall kunna presenteras inom den gemensamma ramen men med huvudfienden uppfattad som den neo-marxistiska identitetspolitiken och genusideologin på universitetens humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteter samt i media, statsförvaltning och det politiska etablissemanget.

Den nämnda uppgiften kräver ett brett konsortium av nationellt konservativa investerare med starka samlade finansiella resurser. Det behövs också några mediaentreprenörer som kan samla befintliga och nya krafter och på sikt skapa en slagkraftig mediaenhet med en daglig publikation, nätupplaga och sannolikt också förlagsverksamhet. Förlagsverksamheten är viktig för att publicera viktig litteratur som idag på grund av det ideologiska förtrycket har svårt att hitta förlag.

Projektet syftar inte till att leverera kommersiell avkastning för dem som investerar. Investerare och entreprenörer kommer att vara med om att skapa en nyhetsplattform för breda grupper av svenska medborgare. Plattformen skall motverka indoktrineringen som präglar dagens media. Det handlar om att rädda den svenska nationen.

Lennart Waara disputerade 1980 i ekonomisk historia på en avhandling om statligt företagande i marknadsekonomier. Undervisat vid Uppsala universitet. Arbetat som revisionsdirektör på Riksrevisionsverket. Organisationskonsult med uppdrag åt bland andra finansdepartementet, utrikesdepartementet och åt Sida i Ryssland. Företagsledare i olika företag bland annat som VD och rektor för Beckmans School of Design. Karriären avslutades som näringslivsdirektör i Örebro kommun.