Ett manus för utbildningsdepartementet

Patrik Engellau

Den 28 oktober valdes Jair Bolsonaro till Brasiliens president. Fram till installationen den 10 december ägnar han sig bland annat åt att utse sina ministrar. (Jag ska inte uppehålla dig med beska kommentarer om hur mycket smidigare det kan gå att tillsätta en regering i ett presidentsystem än i ett parlamentariskt system som det svenska. Ej heller ska jag öda många ord på vilka fördelar det måste ge ett land som Brasilien att en nyvald president inte främst behöver välja sina ministrar bland ett mycket litet antal etablerade politiker med förtur till taburetterna utan kan välja och vraka bland alla kompetenta och skickliga människor i hela nationen.)

Bolsonaro har nu utsett Ricardo Vélez Rodriguez till utbildningsminister. Som du vet definieras Bolsonaro som högerpopulist. Under valkampanjen gjorde han en del brutala uttalanden om att han inte gillar bögar och att han avsåg att få bukt med kriminaliteten genom att döda alla kriminella som inte gav sig frivilligt. Det gick tydligen hem bland hans väljare, som i stor utsträckning består av medlemmar i nykristna kyrkor, så kallade evangélicos, som ingår i en stor, protestantisk och rätt sträng väckelserörelse.

Rodriguez, 75, är född i Colombia men flyttade sedermera till Brasilien och blev brasiliansk medborgare. Han är bland annat filosof, teolog och litteraturvetare och har varit professor inom humaniora vid alla möjliga universitet. Han har skrivit mer än trettio vetenskapliga böcker. Hans latinamerikanska kändisskap framgår av att Google ger honom nästan tre miljoner träffar före det att han blev påtänkt som minister. Inför det amerikanska valet 2016 skrev han en uppmärksammad artikel där han tog avstånd från Trump. Rodriguez är ingen person man avfärdar i en handvändning. Han driver sedan tio år tillbaka en blogg (delvis bakom betalvägg) så han kan synas. Hur ser en sådan person på högerfascisten Bolsonaro?

Jo, Dagens Nyheter kan avfärda Rodriguez i en handvändning. Hans blogg ”representerar åsikter från den yttersta högern i Brasilien”. Han är dessutom ett dåligt val som utbildningsminister: ”I stället för att höja kunskapsnivån väljer Jair Bolsonaro en utbildningsminister som har som mål att höja moralen i skolan”.

Jag läste en artikel av Rodrigues med titeln ”Ett manus för utbildningsdepartementet” för att se hur han motiverar sig och hur den yttersta högern tänker. Han säger att skälet till att han accepterade posten som utbildningsminister var att han vill hjälpa Bolsonaro att förverkliga sitt tema ”Mais Brasil, menos Brasília”. Det är ungefär som ”Mer Sverige, mindre Stockholm”, en möjlig valvinnare här också och en sorts idémässig släkting till ”Make America Great Again”. Rodriguez, som stödde den nederlagstippade Bolsonaro redan långt före valet, hävdar att Bolsonaro vann valet eftersom denne var

den ende kandidaten som lyckades ge röst åt medelklassens oro, som uttryckte alla brasilianares missnöje med de föregående arbetarpartiregeringarnas galna försök att skapa klyftor mellan raser, religioner, ”vi mot dem”-tänkande som om vi medborgare i detta land inte kunde skapa ett grundläggande konsensus om vad vi vill med framtiden.

Rodriguez filosofi när det gäller skolan visar sig vara ungefär densamma som jag skulle rekommendera för svenska skolor, nämligen att frigöra dem från det PK-istiska inflytandet från centrala skolmyndigheter:

För utbildningsdepartementet ser jag en grundläggande uppgift, nämligen att ställa grundskolesystemet i medborgarnas tjänst i stället för att låta det styras av en överlägset nedlåtande kast av byråkrater som bara vill göra statens institutioner till verktyg för sin politiska hegemoni. Det börjar med ett enkelt steg: att återföra utbildningen till medborgarna med hjälp av kommunerna där medborgarna verkligen finns. Lagar och regleringar har under de senaste årtiondena gjort brasilianarna till gisslan i ett främmande utbildningssystem som försöker påtvinga samhället marxistisk indoktrinering inklusive ett hopkok av skadliga pedagogiska idéer såsom genusutbildning och omskrivningar av historien som genomförs av politiskt korrekta aktivister [Rodriguez använder Gramscis begrepp ”organiska intellektuella”; PE:s anmärkning] i syfte att nedmontera vårt samhälles traditionella värderingar avseende livet, familjen, religionen, medborgarskapet och patriotismen.

De som, liksom jag, har en fäbless för friskolor, till och med privata friskolor, får en rejäl snyting:

Ett annat förslag om hur utbildningen ska organiseras kommer från olika finansbolag som med hjälp av internationella pensionsfonder betraktar Brasiliens utbildningsväsende som bördig mark där de kan genomföra synnerligen lukrativa utbildningsprojekt men som i verkligheten får skadliga effekter – även om skolföretagen blir rika – eftersom företagen sänker kvaliteten på utbildningen och lyfter vingarna och flyr när det inte längre finns resurser att suga upp.

Rodriguez menar att landet, inklusive utbildningen, nu måste organiseras nedifrån och upp i stället för tvärtom. Föreställningen att allt måste styras av centrala myndigheter kommer, säger han, från Vargas tid. (Getúlio Vargas, som brukar jämställas med Mussolini, Franco och Salazar, kort sagt en sorts fascist, var Brasiliens president i två perioder under nästan tjugo år med början 1930):

Getúlio Vargas konstruerade sin ”Nya stat”, inklusive utbildningsväsendet, på basis av ett teknokratiskt tänkande som gick ut på att allt skulle styras uppifrån vilket gjorde att medborgarna blev som en sorts schackpjäser där den som bestämde var centralstaten som styrde över kommuner och delstater.

Rodriguez citerar med förtjusning ett utbrott av författarkollegan och akademiledamoten Percival Puggina mot de egennyttiga PK-ister som Puggina anser har erövrat staten:

De som infiltrerat statsapparaten och de många statliga bolagen längtar efter arbetarpartiets återkomst ty det skulle betyda att de kunde återta sitt inflytande. Arbetet med att manipulera historien, förbereda vänsteraktivister och förse staten med nya mänskliga resurser skulle fylla klassrummen med sin särskilda energi. Från samma akademiska fabriker distribueras ideologiska kadrer som sprider genusteorier till skolbarn vars föräldrar har anförtrott sina telningar till det statliga utbildningsväsendet. Är det lämpligt att vi överlämnar barnen åt den politiska byråkratins militanta funktionärer?

Bolsonaros väljare är tvärtom medborgare som vill ha lugn i samhället, trygghet, kamp mot brottsligheten, skydd för barn och familj, bevarande av moraliska värden och respekt för den allmänna ordningen. De begär bara att få leva och arbeta och att deras grundläggande rättigheter respekteras utan att bli störda av ondskans agenter och av dem som odlar ondska.

Dagens Nyheter skriver att ”Brasiliens lärarkår är kritisk till valet av Ricardo Vélez Rodriguez som utbildningsminister och menar att han kan förvärra den redan dåliga situationen i skolan”.

Detta tål att tänka på. En sak som inte upphör att förvåna mig är hur samstämmiga åsiktsriktningarna är världen över, i varje fall i västvärlden, i länder med rätt olika historia och förutsättningar.

Min portugisiskafröken i Rio de Janeiro trasar sönder mina historiefilosofiska funderingar och invänder att Rodriguez verkar slåss mot väderkvarnar. Det finns ingen federal styrning över skolan, säger hon, och det finns inga PK-aktivister i brasilianska skolmyndigheter. Där finns bara den vanliga sortens lydiga byråkrater plus en och annan mutkolv.

24 reaktioner på ”Ett manus för utbildningsdepartementet

  1. A skriver:

    Jag har en känsla av att din fröken har en känslomässig vänstervurm som instiktivt skyddar allt vänsterskräp. På andra områden tycks hon påtagligt klarsynt, och det blir man lurad av. Denne Rodriguez verkar vara en hederlig typ. Klar som en fjällbäck. 🙂 Och detta med ondska, det är bara att inse, det är vad det handlar om. Inget mindre tyvärr!

    Mvh A

    Gillad av 6 personer

  2. Dirty Harry vad är du skriver:

    Jag tycker utbildningsministern verkar mycket klarsynt och din portugisiskafröken representerar nog den stora massan som helt enkelt missat vad som pågår, man tror att det bara är ytliga förändringar. Jag tror istället att grundvalarna i vårt samhälle är på väg att vittra sönder, vi riskera att förlora vår frihet, och socialism via pk-ism är den mekanism som nu betvingar demokratin, den som upptäcktes för 2525 år sedan i Grekland och som gjort att väst, via fria män, blivit den dominerande kraften i världen, inte undra på att alla icke-västliga stater jublar i FN när man skrev under Global Compact, man har funnit allierade förrädare i de styrande klasserna i mängder av västländer via socialism och pk-ism, förrädare som säljer sina egna folks frihet för en plats runt ett bord med en ny totalitär världsordning.

    Kanske har vi nått vägs ände för friheten denna gången, socialismens kärna är att slå politiskt mynt av svaghet, samtidigt med socialismens framväxt fick kvinnor rösträtt och balansen försköts därmed från nödvändig avskräckning och försvar av nationen till gränslös omvårdnad och man började utsträcka rättigheter till folk som inte ens bor i våra länder, och nästan omedelbart så började man begränsa demokratia (demokrati), eleutheria (frihet) och parrhesia (yttrandefrihet) för hur kan man annars säkra att besluten hos mediokratin och malokratin hos de som styr oss, -samlade på Nobelfesten, folk som knappt kan engelska står uppvaktade av flera påkläderskor samtidigt som FN undertecknar ett avtal som för oss ytterligare från de västliga fundamenten, och mot slaveri och förtryck, -hur kan man säkra att vi kommer att följa deras beslut? De gula västarna visar att det inte blir lätt. Demokrati garanterar inte dessa våra mediokra och malokratiska ledares maktinnehav, det gör endast totalitarism, som alltid varit normalstyret utanför den europeiska traditionen. Fritt tal och fritt ifrågasättande, har inte våra ledare agerat mot det länge, vilken öppen diskussion har vi haft om det viktigaste vägval Sverige någonsin gjort, att byta ut sin befolkning? Hur skall dessa onda, mediokra och obildade människor som nu styr oss, via historiska tillfälligheter och deras egen malokratiska opportunism, kunna hålla oss på mattan, de har ju fel! De har fel och kan inte argumentera för sin sak, yttrandefrihet, parrhesia, och frihet, eleutheria, är inte kompatibla med demokratia, demokrati, när en självtjänande mediokrati tagit makten, hur skall de kunna skydda sitt maktinnehav och sin pk-istiska skapelse när de inte kan argumentera för den i fri debatt?? Genom förtryck och totalitarism är svaret, det är oundvikligt.

    Gillad av 13 personer

    • Christer Hanefalk skriver:

      Hej ‘Dirty Harry vad är du’!
      Kul att du tar upp Kleisthenes och att du skriver ‘upptäckte’ demokratin. För det kan man ju faktiskt säga – det var förmodligen en slags ‘happening’. Ingen av oss var ju närvarande, så det är väl tillåtet att gissa en del. Kleisthenes föddes 570 f. Kr. och han var en ledande politiker i Athen. 510 f.Kr. hade spartanerna hjälpt athenarna att få bort tyrannen Hippias, men istället för att höja upp Kleisthenes och lämna makten till honom, så satte de in hans rival Isagoras som var mer för spartanerna. Kleisthenes gick i landsflykt och Isagoras tog makten – men han gjorde sig genuint impopulär och rådets medlemmar lyckades stå emot i så hög grad att Isagoras till slut – efter såväl strider som belägring – även han gick i landsflykt. Nu kallades självklart Kleisthenes tillbaka (året var 508 f. Kr.) av athenarna, men insåg ju att det som hänt aldrig skulle accepteras av de militärt skickliga spartanerna. Athenarna är klara över att en spartansk attack väntar. Troligtvis redan år 507 f. Kr. – förmodligen på vårkanten. Inför den utsikten är athenarna rätt så uppgivna – de inser att chansen att besegra spartanerna är rätt så små.
      Så vad gör Kleisthenes? Enligt vad jag förstått så håller han ett antal tal till athenarna med växlande framgång, men någon gång i augusti så ‘upptäcker’ han demokratin. I ett tal säger han att ‘alla fria män i Athen’ ska ha samma rättigheter. Deras röster ska vara lika mycket värda. Det ska inte längre vara adeln och överklassen som styr – alla ska ha samma chans till inflytande. En man = en röst; oavsett rikedom, yrke och börd. Om detta var en stundens ingivelse eller något planerat – det får vi ju aldrig veta.
      Men effekten blir att motivationen hos athenarna stiger exponentiellt. Nu ska man plötsligt inte längre slåss för adelns räkning – nu ska man försvara Athen för sin egen räkning. Och mycket riktigt besegrar athenarna sina spartanska motståndare år 507 f. Kr.. Och demokratin – ja, den har kommit för att stanna. ‘Tappen var ur tunnan’ eller ‘anden ur flaskan’ – nu gick det inte att ‘backa filmen’.
      Sedan kan man ju idag ha synpunkter på athenarnas version av demokrati; man hade fortsatt slavar, kvinnor hade ingen rösträtt och om man var skuldsatt så var man inte ‘en fri man’. Men, det var så här – ungefär – som det vi idag kallar ‘demokrati’ startade. Kleisthenes själv dog strax efter – år 507 f. Kr..

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Varför skall man idag ”ha synpunkter” på athenarnas ”version av demokrati”? Inser du inte att man om tusen år på motsvarande sätt kommer att ”ha synpunkter” på din ”version av demokrati”?

        Med vilken rätt tar du abstraktionen ”demokrati” som gemensam för vårt styrelseskick och deras, alltså det vi har gemensamt, bara för att sedan byta till en helt annan, bredare, abstraktion från vårt styrelseskick, utan att byta namn, och sedan taga denna bredare abstraktion, i praktiken något helt annat, till intäkt för att skälla på athenarna från din säkra plats två och ett halvt årtusende i efterhand?

        Vad skall en sådan övning tjäna till? Exmerar du den gemensamma ”demokratin”, eller är det de andra delarna du klämmer in i den senare ”demokratin”, de som inte återfinns i och inte kan abstraheras från det athenska statsskicket som du vill framhäva? Denna senare övning, abstraktionen av valfria inslag i vårt statsskick, är ju fullkomligt meningslös, en pleonasm, ett streck i sanden. Meningen i att skapa begrepp som abstraktioner är ju att påvisa likheter, så abstraktioner som är lika när man tager dem ur minst två olika sammanhang är meningsfulla, medan din senare demokratiabstraktion, som är tagen ur en enda källa, är meningslös. Där finns ingen stadga, ingen rigor, där finns obegränsade frihetsgrader, den är godtycklig och innehållslös, en psittacism. Polly vill ha keks!

        Gillad av 1 person

      • Lars skriver:

        Det är en intressant bild av uppkomsten av demokrati Christer ger som för tankarna även till hur demokratin slog rot i Väst Europa direkt efter första världskriget med en man en röst, men med föregångare i form av folkförsamlingar betydligt längre tillbaka i tiden, Sverige ända sedan tingens tid under vikingatid och i form av ståndsriksdag. Man kan ju spekulera i hur demokrati är en följd av maktförskjutning och även av behov av att få med sig massorna och göra dem lojala.

        Det är inte ideologier, inte ideer, som driver förändringar i samhället utom när de är i tjänst hos en maktgruppering, ett socialt skikt. ”socialismen” är en ide bunden till en social, politisk rörelse som sett olika ut i olika länder, det är inte en fritt svävande abstraktion med inflytande.

        Tittar vi ut över världen idag så ser vi partier som massrörelse degenerera, få allt mindre betydelse, medan kapitalet(finansiellt) får allt större makt och politiker bildar en grupp av heltidsprofessionella, stödda av mer eller mindre väl fungerande byråkratier, som också ger en motkraft och en tröghet. Politiker styr opinionen, kämpar om den, kämpar om sina ämbeten. Vid val utkrävs ansvar.

        Konflikterna i världen likt den mellan Sparta och Athen finns kvar, nu mellan de stora blocken EU, Kina, USA, mellersta östern, Islam, Kristendom. Om lojaliteten försvinner med demokratin är det kanske ändå så att behovet gör sig gällande efterhand.

        Gilla

  3. Dirty Harry vad är du skriver:

    De som inte tror att de vill ha det så här, vakna upp! De styrande kan inte annat än att öka förtrycket och minska friheten, det nuvarande systemet är inte stabilt, antingen får vi tillbaks vår frihet och avsätter denna generation politiker, eller så går vi mot ett hela tiden ökande förtryck, ett förtryck som många av de som importerats är vana vid och förstår, de har aldrig upplevt annat, och de kommer att finna sig tillrätta mycket bättre än alla vi som trodde att vi levde i ett fritt västland enligt den europeiska traditionen. Är det detta som var tanken? För varje dag som går, och för varje invandrare som kommer från en ofri tradition så kommer vi närmare totalitarism, invandrarna är medlet som det politiska etablissemanget använder för att ta vår 2500 år gamla frihet och säkra sin makt, är det konstigt att Global Compact säger att vi inte får kritisera invandring? Detta kan inte få lov att fortsätta

    Gillad av 13 personer

    • Richard skriver:

      ”…antingen får vi tillbaks vår frihet och avsätter denna generation politiker, eller…”

      Ja, det är helt sant! Men vi måste även minska andra makthavares möjligheter att i framtiden fortsätta detta vidriga projekt. Många måste bli medvetna om oligarkernas finger i spelet så att de kan bojkotta deras företag och vara vaksamma på deras ränker (t.ex. propagandan i oligarkägd msm).

      Gillad av 4 personer

  4. Rolf Wasén skriver:

    ”En sak som inte upphör att förvåna mig är hur samstämmiga åsiktsriktningarna är världen över, i varje fall i västvärlden, i länder med rätt olika historia och förutsättningar.”

    Ja visst är det förvånande. Kanske till och med viktigt att förstå. Blev själv tagen på sängen.

    Konspirationer tror jag inte riktigt på, men nog har mycket undanhållits samtidigt som vi har sovit. Skulle tro att den nya tekniken är en viktig faktor i att kunna synkronisera människors åsikter världen över samtidigt som man gör det som är bekvämast och närmast nosen. Rosa skönmålare som Steven Pinker och Hans Rosling har samtidigt entonigt betonat odiskutabla framsteg samtidigt som baksidan förtigits. Redan här borde varningsklockorna ringt. Det gjorde de i och för sig när jag lyssnade på det okritiska bifallet till Roslings föredrag på den internationella konferensen om tänkande i Norrköping 2007. Visserligen kom varnande ord på distans från gurun Edward de Bono: förmågan till tänkande är förlorad löd hans kärva budskap, men vad gör väl det när man fått höra det man ville höra!

    Gillad av 1 person

  5. Lars skriver:

    Jag började läsa Alf Hornborg ”Myten om maskinen” för några år sedan och jag slutade läsa efter ett par kapitel, för jag tyckte det var skit. Så tänkte jag att jag skulle ge boken en chans och efter en introduktion och ett kapitel tycker jag det är skit!

    Märklig reaktion, men jag tycker det är pseudomarxism och att marxismen inte är relevant för att beskriva världen och dessutom bygger den på känslotänkande och världen som nollsummespel, tror jag. Budskapet tycks vara att länders ekonomi är ett nollsummespel.

    Jag minns när grannen, som var psykolog, men hade omskolat sig till tandläkare, bjöd på middag med några vänner, jag hade läst en termin ekonomisk historia och lite statistik och IT och en av deras bekanta började prata om uländer och att det var ett nollsummespel.
    Jag hävdade att :

    -: Naturligtvis är det inte det! Teknisk utveckling gör ju att så inte är fallet.

    Sedan blev det inte mer pratat, men figuren såg ungefär lika naiv ut som professorn på bilden i boken.

    Det är annorlunda att läsa Joseph Schumpeter!

    Gillad av 1 person

      • Lars skriver:

        Han är framförallt inte benägen att avskriva socialismen med hjälp av pamfletter, känslomässigt baserad retorik eller ställningstagande mellan ”good guys, bad guys”-

        Gilla

  6. Fredrik Östman skriver:

    Privata skolor eller ej? Erfarenheterna med privatskolor för överklassen är mycket positiva. De är de bästa skolor vi har lyckats anordna, inget kommer ens i närheten. De fungerar också mycket bra för fattigt folk med bra studieförmåga som kommer in på stipendie. Det är skolorna som är bra, inte underlaget. (Lundsberg var kanske inte så himla bra, men Sverige är Sverige.)

    Erfarenheterna med pengasystem och på andra sätt ”privata” offentliga skolor eller offentliga skolor på entreprenad är däremot mycket nedslående. Det är väl mer eller mindre självklart att draga slutsatsen att det offentliga är en usel beställare av skoltjänster. Man kan fantisera om att göra det offentliga till en bättre beställare, men hur sannolikt är det att man lyckas och varför inte i stället välja den enkla lösningen att låta kunden själv få beställa och utvärdera?

    Varför har vi alls offentliga skolor och inte privata för den breda massan? Jo, för att den breda massan till att börja med inte ville betala för skolundervisning och på senare tid inte längre har råd att betala för den, eftersom lärarlönerna gått upp i takt med produktivitetsökningen i industrin utan att någon motsvarande produktivitetsökning skett, eftersom lärarlönerna är belastade med hutlösa löneskatter, eftersom gemene man också är belastad med dessa hutlösa löneskatter, och moms skulle ju dessutom komma till i skatteparadiset Sverige.

    Den bästa utbildningspolitiken är alltså att avskaffa löneskatterna och momsen och tillåta föräldrarna att själva köpa skoltjänster efter eget huvud.

    https://www.bokus.com/bok/9781475822441/education-unchained/

    Gillad av 3 personer

  7. Jan Andersson skriver:

    Det här var det bästa jag läst på mycket länge.

    Det svenska problemet är att det inte finns en höger–vänsterskala längre eftersom alla är långt åt vänster oavsett vad partiernas grundare en gång avsåg. Idag finns bara skalan ”nationellt anpassat jordnära sunt förnuft” till ”omöjligt fungerande och ogenomförbara utopier om ett globalt samhälle utan gränser, dörrlås och pengar”.

    Finns det någon i Sverige som törs företräda folket?

    Gillad av 1 person

    • Palle9 skriver:

      Jan Andersson: Mitt i prick! Kan orsaken vara att den överväldigande majoriteten av våra riksdagspolitiker är broilers, som inte haft ett vanligt yrke? Deras verklighetskontakter inskränker sig till några studiebesök speciellt i samband med valrörelser.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Kan också bero på att du identifierar vänster med post-modernism, anti-rasism, genus tänkande och allsköns flum. Ekonomiskt sker en glidning mot nyliberalism med C och M längst till höger i kamp mot välfärdsstaten och till vänster flummare som inte förstår att nationen inte håller samman, att välfärdsstaten krackelerar och samtidigt anammat ny-liberalismen efter att ha haft sådana förgrundsgestalter som Tony Blair och Bill Clinton. Man försöker ersätta ekonomisk realia med idealism dvs någon gammal 1800-tals antikvitet. På sätt och vis tolkar jag vänsterns dilemma som skapat av Palme’s generation, som försökte samla massorna under en vision om internationalism, anti-kolonialism mm dvs som något man sökte inrikespolitiska fördelar av, men som blev ett självgående piano när det spred sig ut i landet. Man satte en boll i rullning som gick sina egna vägar.

      Så högern har målet klart; öppna gränser, fritt rörligt kapital, fri migration, minska välfärdsstaten och vänstern sprattlar i fåfäng idealism om att bara vi tror på ett bra samhälle så blir det så! Ser vi på partisympatier så tror jag det i grunden handlar om välfärdsstaten dvs hur man ser på behovet av samhälleliga skyddsnät och även naturligtvis på regerings förmåga (där borgerligheten gör bort sig var gång de är vid makten och nu tom innan de är vid makten!). Sunt förnuft, vanligt folk är beroende av pensioner och offentlig sektor, har inga illusioner (utom moderater) om sina möjligheter att frigöra sig från samhällets skydd, och därför har vi ett litet nyliberalt moderat parti som sällan får mer än 20 % av rösterna (med Nya Moderaterna fick de mer, människor trodde de blivit förnuftiga) dvs den övre decilen plus hang arounds (de som tror de har en välbärgad framtid) och generellt släpar opinionen efter förändringarna – många tror säkert att Centerpartiet är som det var för 30 år sedan, i Jämtland är de största parti….

      Gilla

      • 5ven55on skriver:

        ”…Ser vi på partisympatier så tror jag det i grunden handlar om välfärdsstaten dvs hur man ser på behovet av samhälleliga skyddsnät… …vanligt folk är beroende av pensioner och offentlig sektor, har inga illusioner (utom moderater) om sina möjligheter att frigöra sig från samhällets skydd…”

        Bra, Lars, nu tydliggör du din ståndpunkt mer än du gjort hittills i mina ögon. Jag berättar gärna min syn på detta om du är intresserad. Men vi kan ta det i en aktuell post istället för här så även andra kan ta del av det.

        Gilla

  8. olle reimers skriver:

    Konstigt att jag inte blir tillfrågad för en ansvarsfull post någonstans Rodrigues upprepar nästan ord för ord vad jag har predikat här och på Facebook i flera år!

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.