Jag vet så lite om Frankrike och de gula västarna att jag kan tolka in nästan vad som helst i skeendena utan att begränsas av några besvärande kunskaper. Så därför ska jag göra det.

En första observation är att demonstranterna, när man sett dem intervjuade på teve, vilket förstås inte är något vetenskapligt urval, verkar väldigt normala människor ungefär som vem som helst som man kunde bo granne med. ”Verklighetens folk” för att tala med förre kd-ledaren Göran Hägglund.

En andra, självklar, observation är att de gula västarna demonstrerar mot högre skatter. Den gnista som tände branden var ju just planerade skattehöjningar på bränsle. Sedan är människorna i de gula västarna säkert sura för en massa andra saker också men det var skattehöjningarna som fick det att pysa över.

Det känns som om två härar håller på att rusta sig för en stor strid. Å ena sidan står de krafter som vill omvandla samhällena i grunden i PK-istisk anda. Dit hör klimatalarmisternas högre prästerskap och deras allierade politiker som reser världen runt för att hålla möten om hur åtgärder ska vidtas för att begränsa folks levnadsmöjligheter. Till exempel ska folk inte flyga, inte åka bil och inte äta kött. Troligen ska folk också tränga ihop sig så att det blir färre kvadratmetrar att värma upp (eller kyla ned). Den där vinterresan till Thailand kan du glömma bort.

Det finns två sätt att åstadkomma denna önskade sänkning av folks levnadsstandard. Det första är skrämsel och förmaningar, även kallat propaganda. Detta har pågått i årtionden men på senare år nått orkanstyrka, åtminstone om man läser Dagens Nyheter och tar del av statsägda media. Propagandan är, tvärtemot vad många tror, effektiv framför allt om dess teser vinner förankring hos folk i allmänhet så att var och en hjälper till att banka in teserna i skallen på sin nästa.

Å andra sidan är propagandan inte mer verkningsfull än att endast ett fåtal människor frivilligt går med på att sänka sin levnadsstandard hur mycket det än tjatas. Därför krävs det kraftigare don för att klimatalarmismen ska få sina idéer förverkligade. Det är där skatterna kommer in, till exempel, som i det franska fallet, rejäla skattehöjningar på bränsle. Om staten tar ifrån folk deras pengar blir folk helt enkelt tvungna att sänka sin levnadsstandard så som klimatalarmisterna önskar.

Det är inte minst detta som ligger i korten när Paris-avtalet om miljön nu kanske ska förverkligas på riktigt och inte bara i högstämda deklarationer. Men det blir nog inte så enkelt för klimatalarmisterna att fullfölja sin plan. Visserligen har de makten på sin sida om man med makten menar de samtidens viktigaste predikstolar, alltså media, och myndigheter och betydelsefulla institutioner såsom skatteverken i olika länder som ska rycka av medborgarna deras pengar. Hela denna maktapparat är välorganiserad och van att få sin vilja igenom.

Men nu kommer alltså de gula västarna och startar vad som hittills verkar arta sig till västerlandets största kravaller på femtio år, alltså sedan upprorsåret 1968. När räkningen kommer för sådant som medborgarna inte riktigt trodde att de härskande PK-isterna menade på allvar så uppstår en oväntad revolution, i alla fall i Frankrike. Makten hade kanske trott att medborgarna blivit möra av all propagandan och därför med en axelryckning skulle ge med sig. Men så blev det alltså inte. Det blev makten som fick ge sig för medborgarnas vilja (en överväldigande majoritet av fransmännen stödjer de gula västarnas aktion mot bränsleskatterna enligt opinionsundersökningar). Oroväckande bara att demokratin ska behöva ta sig sådana här former för att verka. Och märkvärdigt att det behövdes, trots allt, så litet för att sätta makten på plats. Det räcker med att några tusen personer går ut och slår in skyltfönster och bränner bilar för att makten ska ge sig.

Dagens Nyheter frågar en fransk gul väst om västen inte är oroad över klimatförändringarna. Jo, det är jag, svarar västen. Jag skulle också gärna gå i den demonstration som hålls på annan plats i Paris om klimatförändringarna. Men för oss var höjningen av bensin- och dieselskatten bara droppen som fick bägaren att rinna över. Det här handlar om mycket mer än det – om låga pensioner, låga löner, om att det inte finns jobb på landsbygden. Och ska man bekämpa klimatförändringarna tycker jag att man ska börja med företagen, flyget och båtarna – de som har pengarna.

Ungefär så tror jag folk i allmänhet känner inför maktens favoritprojekt, till exempel sänkning av levnadsstandarden för klimatets skull, migrationen och nya välfärdsreformer. Jättebra idéer som var och en kan stödja men ingen har lust att betala för.

Fransmän är ett mer upproriskt släkte än andra europeiska folk, men jag tror att de gula västarnas manifestation är en föraning om vad vi kommer att få se mer allmänt framöver när medelklassen utnyttjar de medel den har för att manifestera sin motvilja mot de PK-istiska härskarnas favoritprojekt. Fast en svala gör ingen sommar.