Gästskribent Torsten Sandström: Är Sverige en rättsstat?

Flera som läst mina artiklar i Det goda samhället har framfört kritik för att jag som jurist inte hudflänger den svenska rättsordningen. De skriver att vårt land inte är en rättsstat och anför ett och annat skäl för detta. Mina kritiker har en poäng i att jag varit passiv. Efter år med den tekniska juridiken, särskilt kontraktsrätten, njuter jag av den fria skribentens sköna drönarliv. Antagligen har kritikerna också goda argument för att den svenska rättsordningen har ett antal tydliga brister. I denna artikel tänker jag peka på en handfull problem, som landets lagstiftare bort rätta till, innan de tagit munnen full med hyllande ord om Sverige som ett globalt föredöme. Nu tänker jag inte lyfta landets medlemskap i EU, något som i och för sig blivit en motor för åtskilliga egendomliga juridiska regler, som helt eller oftare delvis i dikterats från Bryssel.

Begreppet rättsstat bygger på ett antal bitvis oklara moment. Det övergripande kravet är, som jag ser det, existensen av en lagstiftning som är rimligt tydlig och ger medborgarna skydd för liv och egendom. Alla medborgare ska behandlas lika av lagen. Dessutom en procedur för reglering och lagtillämpning som är förutsägbar, icke godtycklig och medger rätt till överprövning av beslut i högre instans. Allmänt sett uppfyller Sverige dessa krav, anser jag.

Men den svenska staten har ändå några uppenbara problem. Jag menar att lagstiftningsprocessen (i ett land med enkammarriksdag och utan senat), som förr var långsammare och mer noggrann, nu fått en takt som skapar regler som inte är tillräckligt genomtänkta och tydliga. En stegrad kritik från lagrådets höga jurister tyder på en ökad politisering, såsom exempelvis rörande gymnasielagen (för ensamkommande) och barnkonventionens upphöjande till svensk lag. Vidare menar jag att olika organisationers ökade makt över staten – en tilltagande korporativism – medfört lagstiftning som avviker från gängse krav på partneutralitet och saklighet, något som tydligt syns inom hyres-, arbets- och miljörätten.

Att Sverige ännu inte fått en separat domstol för lagprövning blir därför ett problem. Visserligen har Högsta domstolen och lägre domstolar i enstaka fall vägrat att tillämpa lagregler med tekniska brister. Men en särskild instans vore av stor nytta och hade medfört en ökad frekvens av ingrepp mot slarvig och partsbunden reglering. Klåfingriga svenska lagstiftare behöver en fristående kontrollör. Förutsatt att den prövande instansens domare agerar objektivt.

Detta för över till den svenska juridiska processen. Tillsättningen av ordinarie domare står i centrum ifall frågan om rättssäkerhet ska bedömas. Jag anser inte att det svenska systemet med en fristående Domarnämnd, som nominerar domare, är en trygg lösning. Riksdagens och regeringens indirekta inflytande över valet av domare oroar och skapar risk för otillbörlig politisk hänsyn. Liksom utomlands bör tillsättning och avskedande av domare – samt kontroll över domstolarna (som idag Domstolsverket och JO idag hanterar) – läggas i händerna på ett nytt fristående organ, som till en klar majoritet består av domare. Personer med insikt i tillsättningen av högre domartjänster berättar nämligen (mellan skål och vägg) om gynnandet av personer som gjort karriär på politiskt anknutna positioner, exempelvis inom regeringens departement. Det sägs att personer – och maktkonstellationer nära S-partiet, en uppsvensk juridisk fakultet samt en grupp av juristvänner från huvudstaden – drar i trådarna för att individer med rätt bakgrund och korrekta politiska åsikter ska befordras till höga domartjänster. Här räcker med att nämna två exempel, Sten Heckscher och Göran Lambertz.

Även det svenska systemet, med nämndemän som agerar lekmannadomare, måste kritiseras. Att lekmän ges insyn är en sak. Och kanske att de ges rätt att pröva frågan om skuld/oskuld. Men att outbildade ska ha rätt att meddela dom och bestämma påföljd bygger inte en bild av ett rättssamhälle. Vi har nyligen sett hur islamsk rättstradition via en lekmannadomare tagit plats i en tingsrätts dom.

Är den svenska rättsprocessen tillräckligt säker? Frågan är bred och svår att besvara. Jag tror att anhållanden och häktningar normalt sker på ett tryggt vis. Detsamma gäller beslut och domar i privat- och civilmål. Men den offentliga sektorns monumentala omfång i vårt land gör mig däremot tveksam om hur trygga många förvaltningsdomstolars avgöranden är. Särskilt rörande skatter och avgifter. Mitt intryck är att domarna här ofta alltför partiskt följer lagregler som ger det offentliga en maktställning – i stället för att förhålla sig neutral och i rimlig mån skydda den medborgare som talan gäller. Tydliga exempel är ärenden om bolagsföreträdares ansvar för ett företags obetalda skatter och avgifter. Det syns också i miljöärenden, där det exempelvis händer att lantbrukare fråntas rätten att ha en ensam häst i sitt stall (ensamma hundar är dock än så länge okej i svenska hem). Här kan kanske en lagprövningsdomstol städa upp i djungeln av regler som är alltför oklara och inbjuder till övertramp?

I straffrättsliga mål beviljas emellanåt resning, något som kan tyda på en brist i den bakomliggande underrättsproceduren, från åtal till dom. Men själva resningsbesluten är å andra sidan något gott, vilket processerna mot Thomas Quick illustrerar. Vidare tror jag att en del svenska åklagare lider av samma syndrom som de förvaltningsdomare jag nyss nämnt. Politiska signaler, i och bakom viss lagstiftning, gör att åtal tyvärr väcks i situationer där nedläggning vore rätt beslut. Detta gäller framför allt mål rörande sexbrott, miljö, ekobrott och våld mot barn. Jag förstår att vissa sådana ärenden bör prioriteras. Men det gäller för åklagaren att våga inta en neutral och distanserad ståndpunkt. Här brister det tyvärr inte så sällan. Låt mig som exempel nämna åtalet mot Julian Assange samt ett annat uppmärksammat fall med först åtal mot en man som i sängen legat naken bredvid sitt barn och sedan åtal mot mannens hustru för hennes innehav av ett nakenfoto på barnet från badstranden (efter det att mannen frikänts väcktes åtal mot hustrun!). I båda fallen vägrade domstol godta åtalen. Till saken hör att alla de tre åtal jag nämnt beslutats av överdrivet partiska kvinnliga åklagare. Den politiska korrektheten kan alltså leda till tragiska övergrepp.

Min ytterst summariska berättelse visar att det alltså finns betydande brister i den svenska rättsstaten. Jag har svårt att bedöma ifall Sveriges problem är större eller mindre än andra länder i nordvästra Europa. Att de är mindre hos oss än i Ryssland och kanske några länder i Mellan- och Sydeuropa tror jag är en riktig slutsats. Där förekommer till och med tydligt korrupta åklagare och domare. Det svenska huvudproblemet är att juristssamhällets olika aktörer riskerar att gå politiska intressen till mötes. Delvis beror detta på PK-ideologin. Hursomhelst, de som tror att Sverige är en perfekt rättsstat och ett föredöme måste tänka om.

Torsten Sandström är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet, med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. Han driver http://www.anti-pk-bloggen.se.

66 reaktioner på ”Gästskribent Torsten Sandström: Är Sverige en rättsstat?

  1. svenne skriver:

    ”Jag har svårt att bedöma ifall Sveriges problem är större eller mindre än andra länder i nordvästra Europa. Att de är mindre hos oss än i Ryssland och kanske några länder i Mellan- och Sydeuropa tror jag är en riktig slutsats. Där förekommer till och med tydligt korrupta åklagare och domare”.

    I Sverige ligger kanske korruptionen hos rättssystemet på en lägre nivå än ovan nämnda länder, men jag tror att hos oss påverkas i en del fall företrädare inom rättsväsendet av allvarliga hot från åtalade personer – inklusive deras släktingar – på sådant sätt att domar mildras eller att åtal läggs ner.

    Denna slutsats har jag dragit efter att ha noterat att en del mycket brutala fall har resulterat i förbluffande milda domslut. Det har ju skrivits om en del fall där det har skett hot mot poliser, och andra personer med anknytning till rättsväsendet, och hur detta oskick skall kunna stävjas när våldsmonopolet successivt krackelerar begriper jag inte.

    Korruption i form av en muta är relativt lätt att hantera, men när företrädare för rättsväsendet – liksom deras familjer – hotas av vedergällning vid ett ”felaktigt” domslut är det förståeligt att man låter domslutet kana långt ner på straffskalan, och detta luckrar i slutänden upp hela rättsapparaten och detta är förödande.

    Gillad av 1 person

  2. Tritonen skriver:

    Skribenten kanske också har synpunkter på Hets mot folkgrupp-lagen? Den tycks mig vara en gummilag med överdriven PK- illämpning. Särskilt när lättkränkta muslimer, ofta via PK-ombud, står i fokus. Berättigad kritik bestaffas som ”missaktning”, men tycks inte gälla omvänt, alltså när en ickemuslim utsätts för detsamma. Det är äl inte likhet inför lagen?

    Gillad av 11 people

    • Aha skriver:

      Jag tänkte på samma sak. Lagen är asymmetrisk då hets mot svenskar inte räknas, tillika ger staten pengar till en civil grupp som sysslar med angiveriverksamhet kring detta. Det gör lagen dubbelt skamlig.
      Inte nog med det, hetsen mot folkgrupp torde mest finnas mellan invandrargrupperna, såsom arabernas hets mot judar. Mig veterligen jagar man inte bland invandrargrupperna.
      Det gör lagen till trefaldigt skamlig.

      Slutligen dyker en fjärde skamfläck upp;
      Lagen förbjuder att man delger fakta för att ringakta en folkgrupp. Ett flagrant ingrepp i yttrandefriheten.

      Gillad av 6 people

      • bejji skriver:

        Såg dag på (en rysk, engelskspråkig internetkanal) att en pk-organisation i Tyskland uppmanar lärare i de tyska skolorna att anmäla om man ser skolflickor med flätor, då dessa misstänks tillhöra familjer där föräldrarna är ”högerextremister”.

        Lika tokigt som att extremistorganisationen Expo i Sverige skall undervisa poliser, åklagare och domare hur de skall hantera ”hatkommentarer” på internet.

        Gilla

  3. Fredrik Östman skriver:

    De fall som har funnits där en domstol inte har tillämpat en viss lag handlar i samtliga fall om att domstolarna har menat att lagen i fråga har tillkommit på ett formellt oriktigt sätt. Det har i inget fall handlat om att lagen har ett felaktigt innehåll. Dessa fakta passar också väl ihop med det rådande rättspositivistiska eller värdenhililistiska juridiska paradigmet.

    Axel Hägerström (eller vade han nu hette) såg att ett samhälle existerade. Han såg att vissa delar av detta samhälle hade uppstått spontant och organiskt under lång tid och inte kunde beskrivas i detalj. Han drog härav slutsatsen att ingen del av denna informella samhällsbyggnad kunde läggas till grund för rättsskipningen, eftersom detta i hans högst begränsade och inskränkta intellektuella medvetande skulle uppfattas som ”irrationellt”. Endast nystiftade lagar tolkade i enlighet med de stiftande personernas egna innersta uppfattning om lagens avsedda innehåll kunde godtagas. Dessa lagar skulle träda fram ur intet och kunna ändras fritt hur som helst och när som helst och fortfarnde vara perfekta, fullständiga och motsgelsefria. Han tog alltså sin och andras intellektuella tillkortakommande och indolens till intäkt för sin rationalitet! Han påstod att historien i och med honom plötsligt hade uppnått sin slutdestination och högsta uppfyllelse. Detta är inte ett hederligt eller sant sätt att resonera, utan billig brännvinsadvokatyr! Han påstod utan bevis, utan bevisföring, utan resonemang, utan övervägande, utan analys, utan vetande, utan erfarenehet, utan klokslap, utan vett och sans, att en makthavande fraktion i ett parlament kunde ställa upp en perfekt Davidsstaty utan att behöva slå ut en flisa i taget ur marmorblocket. Men först i detta ögonblick, tidigare arbete var värdelöst, ovetbart. Och detta kallades sedan av generationer av svenska jurister för ”rationalitet” när det är verket av en lallande fåne!

    Vi skall inte gå som katten krig het gröt. Teknikaliteterna i pereferin som berörs i artikeln är ointressanta. Alla diskussioner om den svenska eventuella rättsstaten måste taga nihilismen som utgångspunkt. Hur kunde det gå så snett? Hur långt ned i träsket har vi redan glidit? Hur kan man någonsin rädda ett samhälle som helt saknar användbara jurister och en levande rättstradtion?

    Gillad av 7 people

  4. Fredrik Östman skriver:

    Det påstås att likhet inför lagen råder. Ett uppseendeväckande uttalande i all sin uppenbara blindhet eller i värsta fall förljugenhet! Några fall skall illustrera omöjligheten i denna position:

    1. 1996 fastslog HD att bestämmelserna om ”hets mot folkgrupp” skall tolkas på olika sätt beroende på om någon av de inblandade parterna tillhör något som HD i strid till och med mot nihilismen kallade ”den nordiska folkgruppen”. (Vi kan som levande människor förstå och tolka detta begrepp, men det kan inte en rättspositivist, eftersom det inte har definierats någon annanstans i lagmassan.)

    2. I ett uppmärksammat fall som får agera modell för en uppenbarligen knäsatt princip stoppade en bilist en annan bilist på en motorvägsavfart och skällde på honom för att han på något sätt hade trängt eller stört honom. Han hade med sig en laddad pistol, med vilken han avrättade den stoppade bilisten med ett skott i huvudet. Denna beskrivning av händeseförloppet fastställdes och godkändes av domstolen, den står inte i fråga. Straffet blev emellertid tre månades fängelse, antagligen villkorligt, för ”vållande till annans död”! Orsaken var förstås ”socioekonomiska faktorer.” Principen är alltså att domstolen låter sig duperas av brännvinsadvokater som ljuger hej vilt men på ett politiskt korrekt sätt och med dessa partsinlagor som utgångspunkt tycker sig fram till ett lämpligt straff långt. Med denna påföljd i åtanke letar de sedan igenom lagboken efter ett lämpligt brott med detta straff i katalogen och lägger sedan sin egen brännvinsadvokatyr till advokatens för att högtidligt motivera sin terrorism.

    3. På åttiotalet stal några studenter en tavla från Nationalmuseum. För detta tilltag dömdes de till tio års fängelse. Vid denna tidpunkt var detta det absoluta maximalstraffet alla kategorier som alls var möjligt att utdöma. Det var även maximalstraffet för mord, men för mord användes det aldrig. Bara för brott mot staten, för tavelstöld på Nationalmuseum. Stöld i privata bostäder utreddes redan vid denna tidpunkt inte alls.

    Observera att jag inte ens berört senare tiders övergrepp på ”den nordiska folkgruppen” som kännetecknats av lagbrott, undantag och diskriminerande lagstiftning för att gynna mer eller mindre väl identifierade och utredda utlänningar som tagits in i landet — en rättstatlig katastrof av pyramidal omfattning. Grunden var lagd lång tidigare och problemen går alltså mycket djupare.

    Nej, Torsten Sandström, Sverige är inte en rättsstat, inte ens tillnärmelsevis. Det är ett anarko-tyranniskt samhälle.

    Gillad av 14 people

    • 5ven55on skriver:

      Här skulle jag verkligen vilja kunna ge fler ”gilla”. Har Hägerströms monstruösa nihilistiska skapelse någonsin angripits av andra filosofer inom den akademiska bubblan? Vad har i så fall det lett till?

      Hur kom det sig att du uppmärksammade detta? Jag kände inte till det innan jag stötte på det i dina kommentarer här. Jag har ännu inte fördjupat mig i frågan men det verkar som om du har rätt utifrån det jag sett hittills.

      Sådan underminering (gärna i det fördolda, verkar det som) är också i linje med annan förstörelselusta som drabbat oss sedan ungefär den tiden. Man verkar ha jobbat länge och målmedvetet på att bryta ner vårt samhälle.

      Gillad av 2 people

      • Bo Svensson skriver:

        F Ö drömmer om att det skall finnas en naturgiven rättsordning och det är ju en vacker dröm om man kan få allt att stämma. – Det kan inte FÖ eller någon annan som tror på liberalismens högsta auktoriteter.

        Jag har kompletterat liberalismen med det som fattades i konsekvens, stringens och intelligens under rubriken ”Liberalism kompatibel med verkligheten”: https://www.flashback.org/t407579

        Gilla

      • Degelstål skriver:

        Varför är det så att så många idag ser sig tvungna att vara anonyma? Många här som inte är det bor utomlands. Vi litar uppenbarligen inte på rättsstaten, eller snarare, uppfatatar den som ett medel för staten att betvinga åsikter den inte gillar och som anses hota staten, som vilken diktatur som helst.

        Den svenska så kallade rättskipningen är optimerad för att skapa ett maximalt antal dysfunktionella människor som åsamkar andra skada, detta ger maximal födkrok för den administrerande apparaten. Därför får mördare 3 månader och taveltjuvar 10 år. Mördaren har gjort något önskvärt, och man vet att han i hela sitt liv kommer att skapa jobb åt staten.

        Gillad av 4 people

      • Degelstål skriver:

        Jag har alltid ansett vår straffskala vara skrattretande vänstervriden, de har velat ha det så här länge, man har velat maximera allt dåligt och trycka ner allt bra, sådan är välfärdsstaten och socialdemokratin, massinvandringen och vurmandet för IS-mördare och IS-våldtäktsmän är bara den senaste manifestationen. Östman uttrycker det jag instinktivt alltid känt mycket bra. Innan internet och sidor som DGS så var det nog många med mig som ansåg sig leva i en Kafka-novell, men man kunde aldrig läsa om det, se det på TV eller film eller liknande. Med bloggar som denna så inser man att fler har samma åsikt och instinktivt känsla, så denna mandatperiod blir intressant för så här kan vi ju inte ha det, 7-klövern vill ha tillbaks tiden med Vilse i Pannkakan, det är inte SD som vill skruva klockan bakåt, utan etablissemanget, en upplyst befolkning är det största hotet mot dem.

        Gillad av 6 people

    • torssan skriver:

      Fredrik Östman framför en rad intressanta exempel. Men han släpper ett helt lass med ord som är svåra att foga samman till ett innehåll. Jag uppfattar det som ett utslag av nihilism. Han tycks inte ha någon modell för en rättstat (vilket jag ser som ett utslag av nihilism). Resultatet blir att det inte finns någon möjlighet att analysera Sveriges status. I hans text finns däremot många ord och påståenden, som det är svårt att bedöma relevansen av. Ett exempel bara är anarko-tyranniskt samhälle.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Det begriper jag inte? Det ena en klar och tydlig framställning och det andra en total och otydlig röra? Så vi har olika uppfattning liksom professorn och Fredrik, så hur löser vi den tvisten?

      Gilla

      • Degelstål skriver:

        Just det, Fredriks är för mig solklar och Torstens fast i en förklaringsmodell som uppenbarligen är felaktig. Mördare och våldtäktsmän går fria och gamla tanter sätts i fängelse med hela rättsstatens kraft och tanke bakom, det kan inte förnekas.

        Gillad av 1 person

      • Degelstål skriver:

        Jag är fysiker, observationer går först.

        A. Våldtäktsman med ett flertal offer, några minderåriga: fri
        B. Arg tant som skriver på Facebook: fängelse

        Detta baserar jag min analys på.

        Gillad av 1 person

  5. olle holmqvist skriver:

    Har läst på okänd plats att sedan antiken hänger domaren upp sitt beslut på fyra kardinalpunkter: (hjärnan pallar inte fler);
    1. Motiv, hade den tilttalade sådant ?
    2. teknisk, praktisk, verklig möjlighet att genomföra ?
    3. Finns teknisk bevisning, blod, DNA, fingeravtryck
    4. Alibi

    I vårt metoifierade Rättsväsende räcker det med 1.
    4. saknar värde, ljugs ihop hur som helst.
    Eller ?.

    Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Din analys är tilltalande, men den missar den avsevärda distinktionen att en människa i det kollektivistiska (man kan kalla det atomiserat indivudalistiskt om man har en stark mage) paradigm som råder i Sverige, genom rättspositivismen och socialismen och genom senare tids ideologiskt rena liberalism, att en människa endast är ett uttryck för ett intresse eller ett kollektiv, en grupp, en ras, ett kön, en tendens, en rörelse etc. Detta är baksidan till det helt upplösa personliga ansvaret. Eftersom inget individuellt ansvar existerar kan heller inget individuellt motiv existera.

      De motiv man kan tala om i din modell för domarverksamheten är i Sverige uteslutande ett kollektivt motiv: tillhör den tilltalade en grupp som har ett motiv som motsvarar den utförda handlingen? Alla våldtäkter utförs av män, alla män har motiv för våldtäkt, så om våldtäkt har begåtts, så har alla man lika och samma motiv, och om en person ur gruppen män beslås med att anklagas, så kan han inte frisvära sig från detta kollektiva motiv. En en man har ett motiv, så har en annan man det med.

      På motsvarande sätt kan man fastslå att alla utlänningar inte har motiv att våldtaga, eftersom vissa invandrare är kvinnor. Därmed existerar inget kollektivt motiv för utlänningar att begå våldtäkt och allt tal om överrepresentation av utlänningar i våldtäktsstatistiken är förljuget eller beror på feltolkning av ”socioekonomiska faktorer”.

      Men denna modell är det självklart att punkterna 2 och 3 blir ointressanta, eftersom de hänger samman med den enskilda och med tillfälligheter och accidenser som inte har någon bäring på motivet, som ju bärs kollektivt. Självklart blir det den som har tillfälle och möjlighet som så att säga exiteras ur den allmänt laddade gruppen ”personer med motiv”! Se hur rimligt och vettigt våra cirkulära resonemang löper!

      När det gäller punkt 4, alibi, så vet ju alla att ”alibi” är en lögn, man har tubbat något till falskt medvetande, kanske falskt gruppmedvetande. Ideologiskt opålitliga personer kan emellertid inte anföras som vittne. De är inte trovärdiga. I Sverige drabbas var och en som vågar uttrycka en personlig uppfattning som står i strid med den i den aktuella gruppen konsensuellt bestämda uppfattningen av utstötning med formuleringen ”förlorat förtroende”. Det går till och med så långt att de som har uttalat denna dom själva tror på den och börjar leta efter ”förtroendeposter” som man kan avlägsna fritänkaren ifrån, trots att han blev utsedd till niding inte för att han brutit ett förtroende, utan för att han haft en egen, störande uppfattning. Det där har jag själv varit med om när jag jobbade på Ericsson i Sverige. Det går mycket fort och smidigt. Ingen tror på det, men alla agerar efter det. Vi ser det dagligen nu när personer som engagerat sig för Sverigedemokraterna utesluts ur fackförbund och föreningar. Inget alibi gäller om det uttalas av en person vi inte har förtroende för, och personer som uttalar alibi för en person med ett kollektivt motiv kan man inte ha förtroende för! Detta är ändå den enklaste av självklarheter!

      Det individuella ansvaret ligger till grund för den sanna individualismen, humanismen, som höjer varje individ till gudomliga höjder och därför också kräver gudomligt ansvar och gudomlig medvetenhet. Den domarregel du anför är uppbyggd i ett civiliserat samhälle byggt på den heliga principen om personligt ansvar. I Sverige råder den inte.

      Gillad av 6 people

  6. Christer L skriver:

    ”Det svenska huvudproblemet är att juristssamhällets olika aktörer riskerar att gå politiska intressen till mötes. Delvis beror detta på PK-ideologin. Hursomhelst, de som tror att Sverige är en perfekt rättsstat och ett föredöme måste tänka om.”

    Just det: ”juristsamhället”. Enligt min uppfattning detta själva problemet: juristsamhället. Ett samhälle med egna lagar, eget folk, eget språk, egna seder, det gömmer sig bakom höga murar, därifrån utgår stor makt, stor påverkan på livet för medborgaren i Sverige. Motsvarande gäller politikereliten, mediafolket, välfärdsindustriella komplexet etc etc.

    Detta går emot öppenhet och demokrati. För medborgaren är rättsväsendet nödvändigt att förstå. Det gäller domstolar, åklagare, advokater, polis, lagskrivning, lagtolkning, Brå, straffskala osv. Alltsammans förefaller vara på glid, går inte att förstå. Vad pågår, är Sverige en rättsstat?

    Till exempel detta med Marocko: I morgon skriver svenska politiker på ett dokument som ingen jurist har något att säga något om, och ingen politiker har redogjort för varför detta dokument undertecknas, och ingen journalist inom etablerade media har grävt i saken. Men alternativa journalister på nätet har varnat och själv har jag sett förtätningar i ordmolnen i detta dokument som ter sig oroväckande. I det sammanhanget är andra diskussioner här på DGS ovidkommande just nu.

    Gillad av 4 people

    • karl johansson skriver:

      En sökning i dokumentet ger vid handen att frasen ”vi förbinder oss” förekommer på 39 ställen. Frasen ”vi förpliktar oss” förekommer på 5 ställen.
      Allt tal om frivillighet kommer därmed på skam.

      Gillad av 5 people

  7. Nils Nilsson skriver:

    Vore synnerligen intressant att få ta del av dina synpunkter vad gäller skillnaden mellan hur domstolarna dömmer och den allmänhetens rättsuppfattning, som jag anser ha nått en kritisk nivå.

    Gilla

  8. Östrahult skriver:

    Rättssystemet lider av samma välbekanta sjukdom som många andra delar av offentlig sektor, avskaffad meritokrati och vänsterpolitisering. Likheten inför lagen har ersatts av om Du tillhör de favoriserade eller inte. En bieffekt av detta är att de som utsetts på dessa grunder känner sig väldigt säkra i sadeln och gärna kapar åt sig en favör här och där. Därför har den småskaliga korruptionen i samband med förbrukning av medel i offentlig sektor brett ut sig vida mera än vad som är allmänt känt.

    Kvaliteten på rättsprocesserna indikeras av hanteringen av Arnault, en person som av andra skäl förtjänar att straffas. Men att döma för våldtäkt när ”offret” flera gånger efteråt krupit i säng frivilligt är tokigt. Läs Lena Andersson i DN idag.

    Gillad av 2 people

  9. phnordin skriver:

    Tack för denna genomgång av den Svenska Rättsstaten. Rent erfarenhetsmässigt reagerar jag starkt mot det nuvarande nämndemanssystemet, som tillåter nämndemän at ha inflytande på dom och påföljd. Endast domare skall ha denna bestämmanderätt. Chockerande!

    Gilla

  10. Hans Kindstrand skriver:

    Tack för en bra genomgång. ”de som tror att Sverige är en perfekt rättsstat och ett föredöme måste tänka om.” Helt rätt – men någon perfekt rättsstat finns nog inte. Om man bara bedömer nuvarande status är min uppfattning att Sverige är en rättsstat, i vart fall inom civilrätten och straffrätten. Mer tveksamt är den offentliga rätten. Det stora problemet är emellertid att riktningen går åt fel håll. En enskild domare är genom domareden skyldig att tillämpa svensk lag. Den dömande verksamheten kan därför aldrig bli bättre än vad lagar och förordningar möjliggör. Lagar och förordningar produceras av politiker och där finns en hel del att önska. Den kvalitetskontroll som lagrådet utövar har politiken inte någon respekt för.

    Till en början behövs en författningsdomstol som kan sätta stopp, när nya lagar strider mot författningen eller inte håller den kvalitet som rättsstaten förpliktigar till.

    Beträffande den offentliga rätten – En domare i förvaltningsdomstol är också skyldig att tillämpa svensk lag. Det finns ett otal regler där lagstiftaren tillåtit sig att sätta upp regler som på ett mycket partiskt sätt gynnar det allmänna och missgynnar en enskild som hamnat i konflikt med det allmänna, t ex skatterätten, byggjuridiken och miljölagstiftningen, för att nämna några. Här behövs en korrigering som jag dessvärre tror att inte någon politiker orkar, eller vågar, ta initiativ till.

    Gillad av 1 person

  11. Jari Norvanto skriver:

    Lagtext i all ära, men det ska finnas vilja och kraft att tillämpa lagarna också. Myndighetsaktivism står över både BrB och förvaltningstraditionen många gånger.

    De tvåhundra UD-anställda som oblygt går ut i gemensam föregripande aktion i MSM-artikel mot en eventuell ny regering som triggar den ringaste oro hos dessa egenmäktiga. Eller SVT-anställde reportern som smugglar in en minderårig migrant från transitlandet Grekland till Sverige, i ett egenmäktig initiativ till människosmuggling, och sedan får sin chefs offentliga stöd och svenskarnas pengar för att biträda vederbörande i rätten. Tidigare högsta chefer på Migrationsverket som deklarerar att det är alla andra länder – som inte går i takt med Sverige – som har fel, och att vederbörande aldrig skulle ångra ett vad det visar sig felaktigt grundat beslut om bifall om asyl, för det känns ju så bra att vara god… Ja, det finns hur mycket galenskap som helst. Och polismyndighetens aktivistiska hållning vid tillämpningen av vapenlagen och att driva EU:s vapendirektiv till en nationellt strängare tillämpning än direktivet kräver? Ministerstyre vid REVA-debaclet 2014? En salig röra och mygel mellan myndigheter och regering beträffande polismyndigheten, Transportstyrelsen, med känsliga persondata och info om infrastrukturen röjda till konsulter i främmande land och från svensk sida uppsåtliga avsteg från säkerhetsbestämmelser… Och detta är bara sånt som framkommit med fördröjning i offentliga medier, kanske toppen på ett isberg.

    Vad hjälper lagar om de inte följs och brottslingar ibland befordras snarare än straffas?

    Gillad av 1 person

  12. hypermakt skriver:

    Så länge namnet på EN svensk domstol INTE offentligt är registrerat som rättssäkert svenskt rättssubjekt, med unikt organisationsnummer och säte, är namnet på domstolEN ett laglöst kollektiv utan personligt ansvar och risk, för säkerhetsbrist hos humana resurser och i producerat resultat.

    Här kvalitetssäkrar i rum och tid, namn på det rättssäkra svenska rättssubjekt, som med eller utan STRIKT produktansvar och risk i nutid, nära framtid och rum, producerat säkerhetsbrist som det allmänna (den Svenska regeringen) har skadeståndsansvar för enligt EU-domstolens rättspraxis.

    Gilla

  13. Kalle skriver:

    Straffrabatter, lågt ställda påföljder. Har Sverige brist på fängelser och har rättsväsendet anammat PK ideolgin, dvs , vänd alltid även den andra kinden till.

    Gilla

  14. Lennart Göranson skriver:

    Missbruk av utnämningsmakten kan bara motverkas genom en radikal reformering av reglerna för utnämning av de högsta tjänsterna. En sådan reform syftar till att återupprätta förtroendet för att den svenske ämbetsmannen utför sitt uppdrag med integritet, sakkunskap och ansvar inför uppgiften – inte inför uppdragsgivaren:
    • Inrätta en nämnd under riksdagen som får till uppgift att tillsätta myndighetschefer och de högsta domarbefattningarna.
    • Inför regler för tillsättningen av de tjänster som beslutas av såväl den nya nämnden som regeringen och som innebär att samtliga tjänster utannonseras, att alla ansökningshandlingar är offentliga samt att beslutet motiveras skriftligen i ett offentligt protokoll.
    • Inför strikta bestämmelser om ämbetsmannaansvar.
    Den politisering av ämbetsmännen som regeringen ägnar sig åt genom utnämningsmakten skadar tilltron till landets myndigheter och i förlängningen även till demokratin.

    Förslaget återfinns i nedbantad version i följande debattartikel: https://www.altinget.se/rikspolitik/artikel/med-de-flyende-statssekreterarna-belyser-svensk-korruption

    Gilla

  15. Degelstål skriver:

    Rättstillämpningen skall väl någorlunda avspegla majoritetens rättskänsla så det är intressant att notera att den grupp som växer snabbast i Sverige nu är för dödsstraff och att om man kommer från god familj så skall man få lägre påföljd, vidare så finns en växande minoritet som anser att man har rätt att döda sin dotter om hon kränker familjens heder och inte så få vill nog se både spöstraff och halshuggning och dödsstraff för homosexuella. Det blir ett spännande dilemma för framtidens jurister att jämka detta med FNs Global Compact for Migration, advokat verkar vara ett framtidsyrke.

    Gillad av 1 person

  16. phnordin skriver:

    Torsten Sandströms krönika förefaller belysa maktfördelningen i Sverige och den brist den uppvisar om man tar Montesquieu’s teorier till grund. Uppdelningen mellan Lagstiftande, Verkställande och Dömande maktkonstellationer har upphört Sverige i och med införandet av enkammarriksdag och andra radikaliserande åtgärder under Palme-epoken. Ge den dömande makten Makt, låt Lagstiftaren skynda långsamt och inte tillåta många av de skräplagar som T.S. beskriver ovan!

    Gilla

  17. Jan-Eric Örnberg skriver:

    Jag tror att de flesta har en ganska låg uppfattning om rättssäkerheten i Sverige. Vi lever i ett samhälle där lögnen styr och sanningen är extremism. Bortom all tvivel är att lagen ifrågasätts av gemene man med preskibering av allvarliga brott eller frikännande på grund av att de skyldiga skyller på varandra. Vi har ju bland annat Lindomefallet (denna del av lagtexten skulle ändras efter detta fall) med andra att man skyller på varandra. Två män slår ihjäl en annan med en stekpanna, och på grund av att man skyller på varandra blir ingen fälld för mord. Slut resultatet blev att en av männen blev dömd för grov stöld, den andre mannen dömdes för medhjälptill grov stöld ochskyddande av brottsling. De fick dessutom ersättning och vad jag tror en ny stekpanna! Några år senare läser vi om två pojkar i närheten av Varberg gör ett inbrott och påtraffar husets ägare som ligger och sover. Pojkarna hugger honom i huvudet ,, i ryggen, samt i ena foten och skär av hans halspulsåder. De skyllde på varandra (hade lagtexten ändrats – nej).Ett annat fall i Sunne – en av föräldrarna dödar ett fem månaders gammalt barn på ett flyktingboende och skyllde på varandra. Eftersom åklagaren inte kunde bevisa vem som utförde handlingen fick båda ersättning av staten. Kanske är det ett liknande fall med överfallet i Grums förra årets nyårsnatt, där man tilloch med hade de misstänktas fingeravtryck på de knivar som användes.Ingen kunde dock bevisligen ha utfört handlimgen. Tingsrätten släpper en misstänkt 19-årig och sedan den andre misstänkte en 25-årig . Nu är båda försvunna – kan vi kalla detta rättssäkert? Varför stannade de inte kvar – de hade helt enkelt bara behövt att skylla på varandra, Detta hade medfört en friande dom?

    Gillad av 1 person

  18. Lars skriver:

    Juridiken utgör en blind fläck i min syn på samhället. Har gjort det lätt för mig genom att se det som regler för mänsklig samvaro och relationer mellan juridiska objekt (person). Man kan läsa sig till vad som behövs. Men jag insåg när jag satt och skulle skriva avtal inom bolaget mellan enheter för åtaganden att det inte var lätt att skriva regler, omfattning, förhållanden. Jag kan inte tänka mig att dessa avtal skulle hålla i en domstol! Men det var ju internt. Och inte särskilt omfattande.

    Jag har också gjort det lätt för mig då jag konstaterar att lagstiftning upprätthålls av stater med maktmonopol, men samtidigt finns det ju internationella avtal man inte gärna bryter lättvindigt. Utifrån detta har jag mycket svårt förstå vad det skulle vara för skillnad mellan lagstiftning baserad på naturrättsliga principer och rättspositivistiska? Det är fortfarande lagstiftning beslutad i parlament eller kongress.

    Ibland säger man att de anglosaxiska rättssystemen är baserade på ”common law” till skillnad mot kontinental Europa och EU och kanske Sverige?

    Kanske professorn skulle kunna skriva några rader om det så kan underteckna se om det är mödan värt att försöka sätta sig in i juridiken lite djupare?

    Gilla

  19. Göran Holmström skriver:

    Om Sverige är en rättsstat? Kort svar NEJ.
    Raderade ut min första text efter Nej. Vem vill läsa eller ta del av mina möten med rättsväsendet..
    Så återgår till Nej, våra poliser som jag ser det jagar inte riktiga bovar, utan poäng på bovjagandet. Systemet är som jag ser det uppbyggt på att förebygga brott.
    Det är en god tanke, men kriminologer har förstört det hela med PK tankar.
    Minns min tid i livet som tjuv, ekvationen var tämligen enkel, risk genom vinst kombinerat med kalkylerad förtjänst, lika med värt att stjäla.
    Men där kom en ny faktor in, nämligen högre profit. Denna faktor påverkade ekvationen rejält, små deala för ex antal tusen, mot ett rejält bax.
    Som tur slutade detta trista liv tack vare två mycket coola krimmare som var jordnära. Dom förklarade livets fakta mycket bra.
    Sedan 20 år hederlig rakt igenom, något som våra styrande inte kan skryta med för ens ett par timmar.
    Åter till problemet med vårt rättsväsende. Min åsikt är att man daltar med dom som utnyttjar systemet med alla dess brister och glipor.
    Men man jagar dom som tagit ett steg fel eller klantat sig.
    Detta, gör att dom som planerar kommer lindrigt undan, och ursäkta uttrycket” klantskallarna” straffas onödigt hårt.
    Vi behöver ett nytt system som hjälper dom som begått misstag tillbaka på banan.
    Och tillrättavisar dom som vägrar anpassa sig, även om det innebär en extremt spartansk tillvaro under väldigt lång tid.
    Att jaga pinnar och lägga ner riktiga brott förstör samhället från grunden.

    Gilla

  20. Fredrik Östman skriver:

    Jag tyckte inte att pr Sandströms artikel var särskilt dålig, den sköt bara bredvid målet och verkade tänka sig att skaran av proximativa felaktigheter vore oberoende av varandra och lösbara utan att man behöver leta efter eller bry sig om en ultimativ felaktighet. Det är ändå ett stort steg på vägen till bättring att alls medgiva att det finns en skara av proximativa felaktigheter, och ger man sig på dem på ett hederligt och uppriktigt sätt, så skall man nog till slut stöta på och känna igen den ultimativa felaktigheten också. Jag är lite snabbare och otåligare än så, men jag ansåg mig nog likväl stå på samma sida och driva på i samma riktning.

    Det som retar mig nu på kvällskvisten är i stället att två kommentatorer, inklusive pr Sandström själv, har utpekat mina angrepp på nihilismen som just nihilism. Borde man inte ha sagt att jag är en gammal knök som lider under en auktoritär personlighetsstörning, som ser spöken, som tror på trasor och potatissäckar? Hur är man funtad när man kommer till slutsatsen att jag (och inte hr dr mag Hägerbärg) är nihilist? Är nihilism bara ett innehållslöst invektiv? Det är ju ett begrepp som inte alls är svårt att förstå? Och hur betraktar man den svenska officiella rättsgrunden om nihilism är något som bör undvikas? Som baserad på gamla hederliga svenska traditionella värden!? Överställda alla politiska ideologier och önskemål?! Vad befalls!?

    Sade kanske Palmes Skitolle ”politik är att inordna sig i och underordna sig den stolta traditionen”!? Eller var det han som sade ”politik är att vilja”? I vilken variant tittar den nihilistiska bockfoten fram!?

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Nihilism

    Gilla

    • Lars skriver:

      Jag ska väl inte lägga mig i, men jag ser att du räknar upp det partikulära (olika exempel) som beskrivning av det generella och därmed ifrågasätter hur domstolar dömer utifrån den lagstiftning som finns eller är det lagstiftningen som sådan du tycker är fel dvs lagarna som de utformats och beslutats av riksdagen?

      https://www.iep.utm.edu/nihilism/

      Filosofi, vart leder det? Jag uppfattade att Tossan ifrågasatte om i ditt resonemang fanns en bas av värderingar kring rättsväsendets funktion och därmed att det inte gick att diskutera. Filosofiskt tycks nihilism ha varit hett på sin tid, men jag ser det enklare som att i Sverige ligger en rad värderingar bakom det existerande rättssystemet vilket också ger mening till utformande av specifika strukturer och att man då behöver en modell för det och vad Tossan diskuterar är strukturer för rättsskipning, inte enskilda fall, men han diskuterar hur snedvridning av incitament i den strukturen kan skapas.

      Så din term anarko-tyranniskt samhälle, vad menar du i det sammanhang med exempel du tar upp och hur har det bäring på de rättsliga strukturerna i landet? Har strukturerna fallit samman? Är det envälde och politikermobb som bestämmer domslut? Vad menar du?

      Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Lars, det verkar verkligen som om vi talar om varandra. Det är ju intressant i sig. Jag kan bara försöka att bli lyhördare och tydligare. Jag gör mitt bästa både för att förstå och för att vara förståelig.

        Bakom svensk rättsskipning ligger programmatiskt inga värderingar, utan det handlar uteslutande om att tillämpa Maktens önskemål. Detta system kallas rättspositivism, något oegentligt, med motiveringen att Lagen — och Förarbetena! — som Maktens uttryck är det enda som kan läggas till grund (”positiv”) för rättsutövningen, men det kallas också värdenihilism, eftersom detta nödvändigtvis innebär att alla andra hänsyn, allt utom Maktens intresse och önskemål, anses vara helt utan varje värde (”nihil”). Detta är klassisk kollektivism och milleniarism.

        Men det är en falsk dikotomi, ty Makten har genom rättsväsendets kapitulation inget värde (”nihil”) som kan eller kan tillåtas att hålla den i schack eller inom vissa gränser. Makten har alltid rätt, åtminstone så länge det är socialister som sitter på den. Därmed är ”positiv” bara en lokal relation mellan Makten och Rätten. Det finns ingenting verkligt positivt i rättspositivismen. Den andra beteckningen, nihilism, är sannare, särskilt när man betraktar hela statsskicket och inte närsynt tittar på en detalj i taget.

        Grisarna på farmen är inte verkligen mer jämlika än de andra djuren, de betraktar sig själva på ett helt annat, naturligt och instinktivt, sätt. De spränger den nihilistiska ramen och ser som alla andra nomenklaturor i sina datjor endast till sina egna materiella behov, och på samma sätt agerar Makten i det rättspositivistiska systemet. Det är ren korruption som har lagts till grund för rättsväsendet. Det är lidbommeri, det är anarkotyranni.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag ställer mig mot nihilismen, inte med godtycklig eller transcendent metafysik, utan med evolutionsbiologiskt grundad insikt i sanningen i den mänskliga naturen. Människan är en del av naturen. Människan har en positiv natur. Vi upptäcker den genom att leva. Det viktigaste för filosofen är, som Nietzsche påpekade, insikten att han själv är en del av det system han beskriver. Nästan alla filosofer i historien har ställt sig själva utanför systemet som något slags oberoende betraktare och i vissa fall gudomar.

        Det finns inget giltigt filosofiskt resonemang som kan motivera nihilismen och avfärda vårt naturliga ursprung och vår materiella bindning till naturen och verkligheten. Det är fel att avfärda traditionen och den organiskt framvuxna rätten. Detta är klassisk individualism och humanism.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Som svar på den inledande frågan är det förstås både och. Lagarna är illa utformade och de tillämpas på ett sätt som inte är rättssäkert. För frågan om huruvida Sverige är en rättsstat är båda felen av intresse. En rättsstat består av både rätt och stat, både juridik och politik, och båda aspekterna måste vara korrekta och fungera korrekt tillsammans.

        Gilla

      • olle holmqvist skriver:

        ”Lars, det verkar verkligen som om vi talar om varandra. Det är ju intressant i sig. Jag kan bara försöka att bli lyhördare och tydligare. Jag gör mitt bästa både för att förstå och för att vara förståelig.”

        Men den första meningen här blir bara ”förståelig” om man hör den uttalad.”om” betonat = förbi vs obetonat.= Den ene talar om, beskriver den andre som ett föremål.
        Freddy Boy har oavsiktligt på pappersspråk presterat en vits anaog med det linguala:
        stammandet:
        ”jag ä – ä- är ta-ta-ta-al- taltalepeda-go -go gog”.

        Gilla

  21. olle reimers skriver:

    Delt svenska rättssystemet fungerade relativt väl så länge Sverige i stort sett var ett konsensus- samhälle. Ett av systemets funktioner har varit att bevara denna konsensus. Att skydda såväl den enskildes som samhällets funktioner,

    Jag kan som ett exempel på det sistnämnda berätta om en diskussion jag hade på 70-talet med en granne som var kammarrättsrråd och dömde i skattemål. Jag klagade på att staten inte ådömdes att betala rättegångskostnaderna om de förlorade i skattemålet. Nej sa han, i skatteprocessen tillvaratar det offentliga även den enskildes intressen. Alla förstår att det innte funkar så men han trodde nog själv på sin egen oväld.

    Nu, när den vanlige svenske medborgaren, som saken nu är, befinner sig i underläge, ser man bristerna i modellen. Den enskildes intressen få stryka på foten.

    Gilla

  22. torssan skriver:

    Som jag ser det står nihilismen i motsats till den urgamla idén om en naturlig rätt (naturrätt), med vissa för alla tider givna rättsprinciper. På så vis växte begreppet positiv rätt fram, som har nihilistiska inslag och vänder sig mot naturrätten. Men rättspositivisterna slänger inte ut alla värden, tvärtom menar man (ungefär) att gällande rätt är den som staten och den högsta domstolen slagit fast. Denna rätt ska domare följa tämligen slaviskt.

    Der är just graden av slaviskhet som ofta diskuteras av jurister, dvs om det ändå inte finns ett fåtal högre rättsprinciper av allmänt naturrättsligt slag. En form av högre rättvisa som alla bör främja. Tanken om rule OF Law är ett utslag av detta (motsatsen Rule BY Law är alltså positivsrättslig, följ bara lagens bokstav). Via Rule of Law kan i vissa fall till skydd för liv och egendom od avsteg göras från lagens bokstav. Alltså en form av överordnad skyddsmekanism ovanför lagstiftningen.

    Ifall någon är intresserad ansluter jag mig själv till tanken om Rule of Law. Flertalet svenska domare, särskilt i förvaltningsrättsliga mål, följer tyvärr strikt lagens bokstav, dvs Rule BY law. Den som inte gör det riskerar att inte befordras.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag får intrycket att du betraktar epistemologin som en trivialitet. Om det finns en naturlig rätt, hur erfar vi den? Knappast genom Maktens diktat, så långt kan vi vara överens.

      Vi kan skrapa fram fragment av naturens rätt som en försiktig arkeolog om vi tillämpar Common Law. Dessa fragment kan vi sedan systematisera som en gammal universitetsprofessor och samla artefakterna i muséer, som vi kan kalla lagboken, anordnade och ordnade enligt professorns taxonomi. Det viktiga är att veta vad man gör och att inte låtsas som om man själv hade knackat fram alla dessa färdiga resultat ur intet, utan flisor, utan misstag, utan upprepning, utan övning, utan hantverksskicklighet. Det är detta senare som motsvarar ”rättspositivismen”. Upplysningens hybris. Ty källan är lik förbannat våra mänskliga erfarenheter och inte några rationella överväganden a priori. Verkligheten är nödvändig för idealismens uppstående och existens, men verkligheten är idealismens fiende och idealismen verklighetens.

      Precis som det inte finns något val mellan marknadsekonomi och kommandoplaneekonomi, det är begrepp inom helt olika sfärer med helt olika kardinalitet, ty i botten är allting marknadsekonomi, bara mer eller mindre misshandlad, finns det inte något val mellan naturrätt och rättspositivism eller värdenihilism, de är även de begrepp inom helt olika sfärer och med helt olika kardinalitet, ty i botten är allting naturrätt, bara mer eller mindre misshandlad.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Rule of Law är inte ett naturrättsligt begrepp, utan en metodologisk nödvändighet. Om den som utövar lagen inte också följer den, så kan han ju göra precis vad f-n han vill. Och det gör han ju också! Rule of Law betyder ingenting annat än att även staten och domstolarna i sina respektive värv måste följa lagen. Vad det innebär att följa lagen är en helt separat fråga. Det är mycket sorgligt att man utanför naturvetenskaperna har så suddiga begrepp om innebörden av och vikten av att agera metodiskt.

      Den jurist som har den högsta statusen bland jurister är ännu i denna dag brännvinsadvokaten som kan undgå och kringgå både lag och rätt. Bland fysiker är emellertid motsvarigheten — illusionisten på Kiviks marknad — inte alls någon som beundras och respekteras. Inte alls.

      Gilla

  23. torssan skriver:

    Fredrik, jag gillar din iver och språkliga intensitet. Men enligt min mening är många av dina ord svåra att förstå. Jag märker att du inte erkänner en skillnad mellan Rule of Law och Rule by Law. Det gör jag däremot. Putins trixande med Medevjev om posterna som president och premiärminister är ett bra exempel på Rule by Law. Om Putin förstått vad Rule of Law innebär skulle han ha sagt att tanken med den ryska regeringsformen är att skapa växling vid makten. Och alltså lämnat politiken.

    Gillad av 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Du tager miste. Det är jag som vill göra skillnad. Låt oss börja med Rule of Law över huvud taget, för det gäller inte någonstans i Västvärlden. Även England har kapitulerat, och det skedde redan strax efter Andra världskriget. När vi väl har Rule of Law, så kan vi se till att skilja på politiskt utförande makt och juridiskt dömande makt. Vi kan göra ännu fler indelningar. Vi kan bekämpa korruption på alla områden. Och vi kan se till att ett hierarkiskt system av lagar kommer till med en fin konstitution högst upp som övertrumfar allt och en respekt för sedvänjor genomgående, så att slarvigt formulerade lagar inte kan bli till en ursäkt för att bete sig som ett svin. Jag hävdar tills vidare fortsatt att det högsta idealet i juridiska kretsar är brännvinsadvokaten som väl är ungefär det du menar med ”rule by law”, eller för den delen ”rule by förarbeten”, som är etter värre.

      För svåra ord rekommenderar jag en ordbok.

      Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Ang. Putin är det inte moraliskt uppenbart att ett införande av Rule of Law nödvändigtvis måste börja från toppen. Det är inte troligt att Ryssland hade blivit mer lagstyrt och rättsstatligt bara för att Putin stigit åt sidan. Snarare tvärtom. Ryssland befann sig och befinner sig än i en konstitutionellt känslig situation.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.