Tillbaka mot nollpunkten

Jan-Olof Sandgren

I början av förra seklet skrev Sigmund Freud en epokgörande bok som hette ”Vi vantrivs i kulturen” och beskriver hur våra naturliga instinkter krockar med samhällets normer. Några tusen år tidigare hade Job skrivit en minst lika epokgörande bok om lidande. Hoppar vi över en del subtiliteter (som att det finns såväl fysiskt som existentiellt lidande) handlar båda böckerna om ungefär samma problem: det faktum att mänskligt liv är förknippat med en hel del obehag.

Jag tvivlar på att Job ”vantrivdes” i sin kultur, eller att han ens ställde sig den frågan. Det var Gud som bestämde att han skulle lida och hur mycket Job än klagade fanns inget han kunde göra åt saken, mer än att uthärda och hoppas att Gud ändrade sig. Ungefär så tror jag de flesta samhällen genom historien har hanterat sina problem.

När Freud gav ut sin bok (mitt emellan världskrigen) hade Gud tagit ett steg tillbaka och kulturen övertagit den arbetsamma rollen att tygla människan. I samma veva hade man insett att lidande ofta har sin rot i världsliga omständigheter, så genom att ändra omständigheterna kunde man minska eller ibland helt undanröja lidandet.

Denna inställning gynnade förstås framsteg. Om lidandet inte är förutbestämt finns goda skäl att anstränga sig för att göra livet bättre, bekvämare och tryggare. Å anda sidan kan fenomen som fattigdom, sjukdom och misär inte längre bortförklaras med att ”Gud har en plan”. Väl förankrade kulturella normer – som till exempel att vi inte får döda våra bättre beställda medmänniskor och roffa åt oss av deras ägodelar – riskerar att ifrågasättas. Parallellt med att det skedde en enastående teknisk, vetenskaplig och humanitär utveckling, blev förra seklet också ett av de blodigaste.

Ändå kan man säga att 1900-talet slutade i en jordskredsseger för kulturen. Vid seklets slut rådde närmast total enighet om att kulturens krav på behärskning och uppslutning kring det allmänna bästa var berättigad. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och liknande dokument åtnjöt kultstatus längs hela den politiska skalan – från höger till vänster. Det såg ut som att Freuds farhågor kommit på skam. Vi trivdes i kulturen.

Nu återstod bara att få med sig resten av världen. Raserandet av Berlinmuren hade blivit en succé, och det fanns ingen anledning att tro att det skulle lyckas sämre med de återstående murarna. Den mellan öst och väst, mellan första och tredje världen och mellan kristenheten och islam.

Kanske borde vi ha stannat upp en stund, och tagit Freuds pessimism lite under övervägande. Det visade sig nämligen att åtskilliga av de miljontals migranter som sökte sig till Europa, i den nya humanistiska andan, inte alls trivdes i kulturen. I varje fall inte i vår kultur. Den Gud som Job hade bråkat med, och som gjort sig känd för att inte lägga fingrarna emellan, verkade också ha slunkit in genom grindarna. Mångkulturen blev inte den kosmopolitiska idyll som våra politiker drömt om.

Från PK-håll hävdas ibland att vi lever i en spegelbild av 30-talets Tyskland, men jämförelsen haltar. På den tiden var folk luttrade, krigströtta och utfattiga. När det gäller Tyskland var man dessutom synnerligen bitter över den orättvisa freden i Versailles. Jag har svårt att se några paralleller med dagens Sverige, där människor fortfarande har det ganska bra, socialbidragen utbetalas punktligt och NMR får 0,03 procent i riksdagsvalet.

Däremot får PK-isterna själva mig att associera till det Europa som fanns 20 år före 30-talet. Då skaror av entusiastiska ungdomar (däribland många kulturpersonligheter) under jubel och fanfarer tog värvning vid fronten. Man kände att man representerade en ny spännande tidsålder, man ville vädra ut alla unkna, gammalmodiga idéer som samlats under 1800-talet. Utan att ha helt klart för sig vad det kommande kriget egentligen handlade om, kände man att ”något stort” var på gång…

Så här skriver Peter Englund om Det första världskriget i sin bok Brev från nollpunkten:

…det som gjort det möjligt för både poeter och andra att hurra över krigsförklaringen var att ingen av dem hade den blekaste aning om vad som väntade dem. Det var den där typen av eufori som bara kan springa fram ur massiv okunskap.

27 reaktioner på ”Tillbaka mot nollpunkten

  1. Aurora skriver:

    Och massor av unga studenter i Iran hurrade när shahen avsattees utan att inse att efter honom kom en mycket värre regim i form av teokratur. En dokumentär av en iransk kvinna som heter Drottningen och jag berättar om det. Och den s.k. islamiska våren i mellanöstern hyllades allmänt, och fråmst av vänstergrupper, i väst utan att se det annalkande hotet från de värsta , religiöst etiketterade, terrorrörelser i modern tid.

    Liked by 10 people

    • S Eriksson skriver:

      Aurora. Håller med, Arabiska våren var bra beskrivet. Sedan svänger pendeln tillbaka med kraft. Och de som startade eller uppmanade står brevid och tvår sina händer, mer eller mindre förvångade.

      Gilla

  2. Fredrik Östman skriver:

    Alltid intressant att läsa ett perspektiv från vänster. Det är osammanhängande nedslag i än det ena, än det andra och falska analogier som ändå förefaller påvisa något, oklart vad. Ibland blir det lite rätt, ibland blir det lite fel. Huvudsaken är att man inte säger något alltför tydligt. Name dropping snarare än underbyggande referenser.

    Det är inte sanningen man söker, utan samförståndet.

    Om det är samförstånd med anti-PK, som här, så är det ju trevligt. Men rent metodiskt hade det lika väl kunnat sluta illa.

    Gilla

    • hatarhyckklandebesservissrar skriver:

      Ja eller hur, om vi befann oss i Estoniakatasrofen, hade du simmat runt för att hitta orsaken, medans vi andra samarbetat för att embarkera livbåtarna, och tyvärr blev du lämnad i havet när den socialistiska räddningshelikoptern räddat alla andra!
      Eller som den indiska filosofen sa; det är lätt att skita när röven är full…

      Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        ”Socialistiska räddningshelikoptrar” förresten! Igor Sikorsky, som uppfann helikoptern, flydde 1919 från den socialistiska regimen i Sovjetunionen till kapitalismens högborg USA. För att rädda sitt liv och för att kunna fortsätta att utvecklna flygplan. Så mycket för socialistiska helikoptrar. Under socialismen finns inga helikoptrar, utan bara ond, bråd och jävligt skitnödig död.

        Gilla

  3. Eva Danielsson skriver:

    Den ungdomliga dårskapen att vilja vädra ut allt som gör att de – ungdomarna och deras vänstersinnade och tokliberala föräldrar – har varmvatten i kranen och att mobilen fungerar, kan bara sluta med att bekvämligheterna i tillvaron tar slut. Och i värsta fall att allt tar slut.
    Man leker med elden när man leker med våldsbenägna kulturer från icke civiliserade samhällen. Man leker med elden när man flirtar med totalitära idéer.
    Att man kan intala varandra att dessa människofientliga idéer är lockande framtidsprojekt, när kunskap och erfarenheter finns att tillgå för var och en, är obegripligt.
    Det behövs en viral berättelse om nya spännande globala projekt för att stärka nationernas gränser och varje nations självbestämmande och bevarandet av de egna kulturerna med all stimulerande brokighet. Motsatsen till dagens förhärligande av multikultiblandning, utjämning av eländet och global överhet. Försöka få till ”the bandwagon effect” som tydligen påverkar alla ”svansar” till att hänga på den trend som verkar populärast.

    Jag har inga invändningar mot dagens krönika, den ger ett nyttigt perspektiv. Men vissa morgnar är deppigare än andra.

    Liked by 9 people

    • Äntligen, land, mellan himmel och hav en rand, en kust av skog och sand, skall jag finna skatten hos infödingar ibland, till midjan jag vadar, en manet, min fot sätts i brand skriver:

      Det är ett vänsterperspektiv att ungdomlig dårskap leder till politisk förändring, också den helt naturliga tendensen för ungdomar att vilja stå på egna ben har vänstern stulit och gjort politisk för att kunna parasitera på denna naturliga drift. Vänstern förstör allt, jag gjord igår början på en katalog, man kan ställa upp allt som är naturligt och konstruktivt och finna dess destruktiva motpart i vänsterprinciper som nu kallas pk-ism.

      Liked by 4 people

  4. Äntligen, land, mellan himmel och hav en rand, en kust av skog och sand, skall jag finna skatten hos infödingar ibland, till midjan jag vadar, en manet, min fot sätts i brand skriver:

    Freud har aldrig intresserat mig så mycket, jag uppfattar honom som en som applicerade Nietzsches ideér om Guds död på den mänskliga kroppen, vi är inte längre religiösa, och har därmed gjort skada på vår kultur, och måste därför återigen återupptäcka självklarheter, och Freud började med det mest självklara, att man i en kultur måste lägga band på sig för att det skall fungera, vi är inte djur, och kopulerar inte med våra systrar, mammor och mostrar, eller spelar fickpingis på Nobelmiddagen. Då är Jung långt mera intressant anser jag.

    Idag borde ingen kunna hävda okunskap men här så tycker jag att existensen av vänsterpartiet, socialdemokraterna och att folk fortfarande försvarar socialism egentligen säger allt man behöver veta, för inte gick Sveriges politik innan SD ut på att demonisera V? Det fanns plats för annat att skriva om i tidningarna än att V var massmördare i dålig förklädnad. Skulle man applicera dagens politiska principer på den tiden så skulle ju alla distanserat sig så mycket som möjligt från vänsterprinciper och de massmord och det kaos som alltid dök upp där vänstern drog fram, man skulle identifierat socialdemokrati med Gulag. Istället var det så att man kunde peka finger på en annan ondska och kunde därmed behålla sin egen, men ondska som ondska. Det vi ser idag det är dessa socialistiska principer som leder mot sin logiska slutpunkt, återigen, fast på en global skala, vi skall lyda och ordning skall råda. Om vi måste vara kritiska så skall de ske från under stenar, annars!

    Så alla de som är eller varit vänster borde ha lätt att inse hur folk blev nazister, det är nämligen just NI som blivit nazister i den tyska kontexten. Varför, för att ni tillhör de människor som gillar att kontrollera andra, ni är kollektivister, och ni har också ett antal andra mindre smickrande personlighetsdrag som ni istället för att erkänna dem och försöka hantera dem som man lärde sig av religion och god uppfostran, så rationaliserar ni dem till något gott, och projicerar resten på den fiende ni kan finna för dagen. Vi människor är oss lika, vilka idag är de kungar och drottningar som halshögg folk, eller slickade folk till Gulag eller Treblinka? Ser vi dem inte på TV varje dag, är det inte samma människor som alltid som styr?

    Liked by 7 people

  5. Lars-Olof Svensson skriver:

    Jan-Olof Sandgren pekar på en sak som ofta dyker upp i media, tex hos Kristina Lindqvist i DN: att vår tid är som Tysklands 30-tal. Men hur såg det ut då? 20-talets hyperinflation hade gjort den tyska medelklassen utfattig. Wall Street-kraschen medförde att världshandeln sjönk med 70 % och den tyska arbetslösheten steg till 50 %. Efter november 1918 kom på bara några veckor mellan fyra och fem miljoner man hem till Tyskland från fronterna, män som vana att lyda order. Den ryska revolutionen (eller som Trotskij rätteligen kallade den, statskuppen) och som understötts av den tyska generalstaben innebar att man fått en granne till öst vars främsta doktrin var att revolutionen måste sprida sig västerut dvs till Tyskland. Efter 1933 flydde de judar som kunde. På punkt efter punkt är vår tid raka motsatsen till Tysklands 30-tal. Med andra ord, två epoker kan inte vara mer olika.

    Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det som är likartat idag med mellankrigstidens Tyskland är de socialistiska ideologerna som ser all ondska koncentrerad till en viss ras. Då var det judarna, nu är det vita män. Då kallade de sig ”national-socialister”, nu kallar de sig ”feminister”. Tänkandet är detsamma och om vi inte stoppar det kommer även resultatet att bli detsamma.

      Liked by 6 people

  6. Göran Holmström skriver:

    Jag fann denna krönika läs och tänkvärd.
    Människan har verkat i cirka 300000 år Odlat i runt 12000 år bott i städer i 2000 år.
    Varför är det självklart att bo i städer med trängsel och stress, är det naturliga sättet att verka?
    Eller styras av amatörer och klåpare som i mitt tycke är till och med sämre en än svavelosande präst som predikar om helvetet och armageddon. Historiskt sett så är små grupper ledda av en hövding det naturliga sättet att leva, att vi överlevt och kommit dit vi är beror på smarta och klyftiga hövdingar, det är ett faktum som lätt kan styrkas på att vi som ras dött ut annars.
    Men under cirka säg 70 år så har hövdingen ersatts av renodlade idioter som skall styra och ställa i precis allt. Till och med var man får eller inte får skriva, vilka ord som är rätt vilka om är fel.
    Dessa människor, skulle nästa säga att dom är en avart ,har noll kunskaper om det som fungerat under 299930 år. Ändå så är deras sätt så komplett och rätt att dom kan förtrycka länder och hela folk, för att få basunera ut sitt budskap om 48 kön, hatet mot vita män och allt därtill.
    Ser vi till historien så är deras väg inte den naturliga vägen utan ett avsteg!
    Varje större avsteg har historiskt sett straffat sig med mycken död och elände.
    Vi får se hur denna gång går.

    Liked by 4 people

    • Hans Högqvist skriver:

      Utmärkt sammanfattning av människans utveckling och självförstörelse (?).
      Min mest harmoniska tid i livet var i en liten stuga när storskogen. Odling och djur, skogen på vintern.
      Jag säger inte att akademiska kunskaper är onödvändiga men kunskap om naturen och anskaffandet av mat, skydd och bostad rent praktiskt är en grundförutsättning för att bli en bra läkare, ingenjör eller samhällsbyggare.

      Liked by 2 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        Den norske forfatteren Lars Myking utga for et par år siden boken ”Hel ved”. Den handler kun om ved -hele prosessen fra hvordan velge rett tre å hugge, til man fyrer i ovnen for å få best mulig varme. ”En ekte mann holder familien sin varm”.
        Forfatteren ble litt forbauset da boken viste seg å bli en av de mest solgte den sesongen. Han traff åpenbart en nerve – en lengsel etter noe jordnært og ekte. Selv lever Myking som han lærer i sitt forfatterliv på landet, da han også har gårdsdrift.

        Liked by 3 people

      • Göran Holmström skriver:

        Tackar, kan bara hålla med, skog och öppna vidder är en gåva att verka i.
        Brukar få lite påhopp över min kärlek till naturfolken, men tror dom är på det hela mer kompletta och lyckliga, än alla hamstrar som kutar runt i hjulet.
        Mvh Göran.

        Liked by 1 person

    • olle reimers skriver:

      På hövdingatiden slog man ihjäl varandra i en takt som är ungefär 20 ggr högre än den som fn råder i USA:s våldsammaste stad, Chicago.

      Nationsbyggande har visat sig vara människans viktigaste framsteg.

      Nu återstår att hitta en modell för folkstyre som inte innebär att en liten elit lägger beslag på allt inom dessa gränser (och – som om det inte vore nog – försöker att rasera detta vårt viktigaste framsteg!)!

      Liked by 2 people

  7. Lotta Trouble skriver:

    ”ingen av dem hade den blekaste aning om vad som väntade dem. Det var den där typen av eufori som bara kan springa fram ur massiv okunskap.”

    Fantastiskt! Dvs EXAKT ”Sverige Tillsammans” och ”Hela Sverige Skramlar”. Ingen kunde föreställa sig vad det skulle innebära: bilrån med kalashnikovs, bilrån med kniv mot gravidmage (ja och så alla våldtäkter, men de är ju så vanliga så de måste ha ingått i beräkningen.)

    Liked by 3 people

  8. Leif Nilsson skriver:

    Intressant perspektiv Jan-Olof Sandgren, men att ”säga att 1900-talet slutade i en jordskredsseger för kulturen”, är kanske en aning tvivelaktigt.
    Den eminente Mark Steyn ger i videon ”The War That Made The World We Live In” en intressant förklaring till varför Europa idag styrs av ryggradslösa PK- politiker, som med vidöppna armar välkomnar de som vill förgöra vår kultur.

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Tack för Mark Steyn-videon – den är både roande och tänkvärd! Min dator är burkig och hörseln murkig, så jag brukar ha på automattextning och jag noterade att den prövade olika tolkningar av Hollande (som här uppvisade en briljans fullt i klass med Stefan Löfvens). 14 minuter in i videon blev det Monsieur Allah och det pekade förvisso i rätt riktning.

      Vi är benägna att utgå från andra världskriget, men som Mark Steyn förklarar var nog de fruktansvärda förlusterna i det högst meningslösa första stora europeiska kriget det som knäckte den koloniala världsordningen, den civilisatoriska självkänslan och tilliten till ledarskapet. Under de senaste hundra åren har Europa lidit av efterverkningarna. Nutidens samlande mål är konstlade och absurda. För de unga männen var det självklart att slåss och dö för sitt land, men i dag har de inget att dö för och därför heller inget att leva för och försvara mot dagens invaderare.

      Liked by 1 person

  9. Göran Holmström skriver:

    Sigmund Fröjd, troglodyten i psykologins historia.
    En man som döpte sina försökspersoner till miss A eller fröken H och så vidare.
    Bara det faktumet indikerar en sexualsadist böjelser, mer normala individer har en öppnare relation oavsett om det handlar om studier eller närmare samspel, i S och M kretsar så är det dock väldigt vanligt att göra ett objekt av den man leker med.
    Denna Freud var även beroende av morfin samt föredrog sällskapet av prostituerade.
    Att han ska vara grunden till modern psykologi är som att göra Jack the ripper
    till chefskirurg och trauma specialist.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Freud hade vissa insikter som förblivit men spred också många dumheter. Problemet som jag försöker hänvisa till i min kommentar ovan är att det alltid är fel att hänvisa till person och verk i stället för att hänvisa detaljerat till ett visst resultat som understödjer en viss utsaga eller utgångspunkt. Ingen person är perfekt, ingen person har rätt i allt. Det är ett allvarligt problem i vårt samhälle att vänstern och de sociala vetenskaperna tillåts att begå allvarliga metodfel. Den föreliggande artikeln är ett paradexempel på ometodiskt pratande. Trevligt vid kaffebordet, men det för inte framåt, det är inte rationellt och inte rigoröst.

      Samma fel — argumentum ad vercundiam — begås t.ex. när man hänvisar till Einstein för att påvisa guds existens. Det är korrekt att hänvisa till vissa enskilda uttalanden av Einstein för att bevisa att en framstående fysiker mycket väl kan vara religiös, men man kan inte taga Einstens ställning som framstående fysiker till intäkt för att han i sin gudstro hade rätt. En annan fantastisk auktoritet som ofta missbrukas utanför sitt kompetensområde är Noam Chomsky. Han har ingenting att säga utanför den beskrivande lingvistiken.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.