Gästskribent Torsten Sandström: Språket hos en klass utan tydliga politiska mål

Jag minns min ungdoms partipolitiska debatter över radio och svartvit teve som högtidliga, stela och mångordiga. Bertil Ohlin var minsann inte något charmtroll, men övertygade genom professorsfakta och tydliga mål för den praktiska politiken. Tage Erlander samlade många poäng främst genom god kritik av det svenska samhällets uppenbara orättvisor och direktörsvälde samt inte minst en generös vilja att dela ut penningstöd till sina väljare. Jarl Hjalmarsson drev med humor gamla konservativa ideal med rötter på Östermalm. I försök att slå undan benen på Erlander och dennes bidragstörstande väljare brukade han ett av högerns favoritord, ”understödstagarandan”.

Gemensamt för dessa tre farbröder var att de debatterade praktiska problem och konkreta lösningsförslag. Till saken hör att de alla skaffat sig akademiska examina samt under flera år försörjt sig på yrkesarbete. Åsiktsskillnaderna i diverse politiska sakfrågor skärptes genom medverkan av bondeförbundet (nuvarande centern) och kommunisterna (vänsterpartiet), två partier med förankring hos folk med smuts under naglarna. Det förra värnade ett tryggt ägande av hemman. Det senare ville förstatliga både det ena och andra.

Femtio år senare är det slående hur det politiska samtalet förändrats. Att språk och umgängeston får nya former i takt med samhällsutvecklingen är ganska självklart. Som alla vet sker det i familjen, i skolan, på jobbet och i media. Även politikernas framtoning i radio och teve har självfallet moderniserats och blivit alltmer populär och reklamartad. Men förändringen i det politiska språket har ändå sin särskilda historia som, menar jag, huvudsakligen är skild från samhället i övrigt. Låt mig förklara vad jag menar.


Slående är hur korridoren av åsikter snävats åt. Det som förr var tydliga höger- respektive vänstervärderingar, med flera skilda och ofta tydliga nyanser, har idag kokat samman till en gemensam bred huvudfåra där alla önskar bygga en svensk välfärdsstat. Med en sådan basal samsyn följer naturligt nog en hög acceptans för stort uttag av skatter och en omfattande offentlig byråkrati som fördelare av bidrag.

Det finns flera förklaringar till denna mäktiga svenska åsiktsgemenskap. En orsak är att Tage Erlander, enkelt uttryckt, efter andra världskriget tagit hem spelet och att S-partiet därefter i praktiken varit statsbärande (detta hemska betongord!). En annan orsak är att den svenska skolan allt mindre satsat på kunskaper och allt mer på värderingsfrågor, det vill säga den krets av åsikter som S-partiet värnar om och som anpassats till det svenska välfärdsbygget. Denna skola har format ett par generationer av ungdomspolitiker, som tillsammans odlat en handfull smärre åsiktsnyanser inom den rådande välfärdskorridoren. Dagens politiker rekryteras nämligen normalt direkt från skolbänken (på gymnasier och universitet) via ungdomsförbundens prästseminarier. Nybakade heltidspolitiker har förstås begränsade praktiska erfarenheter av yrkeslivet – med åtföljande brist på kännedom om hur vanliga människor tänker. Partifolket framstår numera som produkter från en plastfabrik.

Platons tanke om en politisk klass har idag fått en tydligare skepnad, något som tänkare som Pareto, Gramsci och Scruton utvecklat. Liksom inom äldre tiders adel hålls den politiska klassen samman via familjeband, attraktiva jobb och andra privilegier. Vidare kittas gruppen samman av ett delvis eget språk. Till skillnad från de tre gentlemän jag nyss nämnt så saknar det nya tungomålet pregnans i form av tydliga mål eller resultat som ska åstadkommas. Därför blir den politiska diskussionen lika plastartad som den nya klassens medlemmar. Som sagt påminner stilen om reklamens såväl storslagna som allmänt hållna löften. Frånsett löften om olika bidrag eller krav på skattehöjningar konkretiseras alltmer sällan politikens tänkta resultat. I stället brukas förskönande metaforer i stil med ett starkt samhälle, en svensk modell, en allians för Sverige, värdegrunden, att ett fenomen ska säkerställas, rutiner ses över, vårt regelverk och så vidare. Alltså har en publikfriande, men oklar, slingerbultsjargong vuxit fram. Att detta medför frustration hos folket är fullständigt klart.

Åsiktsgemenskap, klass och språk har på några årtionden skapat ett nytt svenskt politiskt landskap. Sakfrågorna har hamnat i bakgrunden. I fokus står futiliteter och smärre åsiktsdifferenser. Jamen, säger någon, då borde vi inte ha så svårt att bilda en svensk regering. Men, även om skillnaderna mellan partierna i sakfrågor framstår som tämligen små för dig och mig blir de oöverstigliga hos den politiska klass som kämpar för sin försörjning. För människor som fostrats i en trång åsiktskorridor, där egna ideal och värderingar gäller, räcker det nämligen med att ta fasta på de smärre nyanser som finns mellan de ord som används. I det nya politiska språket förstoras schatteringarna så att breda klyftor uppstår. Då du och jag ser att alla i stort verkar ense i sakfrågorna påstår politikerna att ett avgrundsdjup finns.

Det nya politiska språket vilar naturligt nog på de värderingar och den umgängeskod som gäller för medlemmarna i dagens politiska klass. Med hjälp av värdeabstraktioner kan en motståndare slås till marken och hållas utanför de attraktiva klassmöten och klassresor som erbjuds. Det är denna plastiska stil för samtalet som vi nu ställs inför då en regeringsbildare ska utses. C-partiet vill inte samtala med SD, trots att Bondeförbundets stadgar från 1933 talar om ”mindervärdiga utländska raselement samt (om) motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar”. Inte heller L-partiets ledare kan för nationens bästa tänka sig ett samtal med SD och framför som argument bland annat att han i så fall inte skulle kunna se sina adoptivbarn i ögonen. L:s och Bondeförbundets – förlåt C-partiet – avståndstaganden måste helt enkelt ses som svepskäl för att stänga ut SD från den politiska klassens finrum. I en lek med ord sker ett svek mot det svenska folk som gått till val.

Så går det ifall den politiska klassens intressen sätts före nationens bästa.

Torsten Sandström är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet, med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. Han driver http://www.anti-pk-bloggen.se

72 reaktioner på ”Gästskribent Torsten Sandström: Språket hos en klass utan tydliga politiska mål

  1. Aha skriver:

    Sandström beskriver de existerande partierna som populister som istället för att komma med konkreta förslag pratar om välklingande saker som ”ett starkt samhälle, en svensk modell, en allians för Sverige, värdegrunden, att ett fenomen ska säkerställas, rutiner ses över, vårt regelverk och så vidare. Alltså har en publikfriande, men oklar, slingerbultsjargong vuxit fram.”

    Detta är uppenbarligen inte unikt för Sverige utan gäller för Västeuropa där realpolitikiska partier såsom SD växt fram som en reaktion på hur vilse de existerande partierna gått i sin politik.
    Hur hanterar media detta? Jo man misskrediterar de framväxande partierna genom att benämna dem för populister och i täten för denna agendajournalistik har sedan decennier tillbaka vårt egna public service gått.

    Tålamodet med public service närmar sig en slutpunkt.

    Liked by 6 people

      • Aha skriver:

        Tålamodet är passerat, ja. Detta borde dock manifesteras i krav på reformering av public service.
        SD borde dokumentera hur tendentiöst public service agerar, en vitbok med mängder med exempel, t.ex varför underlåter reportrar att ta upp partiers samröre med V när samröre med SD diskuteras?
        Vad är värst ett parti lett av fd kommunister eller ett parti som kastar ut eventuella nazister? Vad är värst ett parti, V som har hang arounds som misshandlar folk, eller ett parti som har nolltolerans mot våld?
        Sådana exempel borde en vitbok innehålla.

        Liked by 2 people

  2. M.D. skriver:

    Torsten Sandström är ofta ute och cyklar i sina artiklar, men den här gången träffar han rätt till stor del. De politiska broilers som samtliga trängs i mittenfåran har upphöjt snömos till konstform, och vill på fullaste allvar tro att vanligt folk imponeras av förmågan att med stor passion dunka näven i pulpeten och säga absolut ingenting på 10 minuter.

    Vad Sandström däremot verkar missa är att Sverigedemokraterna är precis lika inne på samma breda välfärdsfåra som alla andra. Skillnaden är att SD fattar att det inte håller att ösa ut resurserna till kreti och pleti som sträcker fram näven, utan att man måste begränsa uttagen till den lila krets som också betalar in till den gemensamma potten. Men att potten ska finnas där, bekostad av skyhöga skatter och handhavd att en armé byråkrater, är en självklarhet som aldrig ens ifrågasätts.

    Liked by 3 people

    • gmiksche skriver:

      Ditt påstående motsäger sig självt. Du medger att SD kommer att begränsa uttagen. I och med detta kommer även den pott du hänvisar till och som bekostas av skyhöga skatter att minska. Och därmed skatterna. Även det en självklaret.

      Liked by 1 person

      • Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

        Men principen är kvar och kommer att dyka upp via SD också.

        Liked by 1 person

  3. Tritonen skriver:

    Mycket bra skrivet! Till de numera frekventa orden från ryttarna på de höga hästarna hör också ”Anständighet”, ”Medmänsklighet” och ”Vilket Sverige vi vill ha”. ( Alltså Vi=politiker av den rätta värdegrunden). Väljarnas preferenser anses underordnade eller närmast irrelevanta, vilket av allt att döma kommer framgå av onsdagens parlamentariska test av en M+KD-regering varvid C och L väntas rösta mot sin egen politik från sin moraliskt upphöjda position.

    Liked by 1 person

  4. Jari Norvanto skriver:

    ”Partifolket framstår numera som produkter från en plastfabrik.”

    Med motsvarande specifik vikt som plast… Eller frigolit. Det ledande skiktet av NPC är till skrot och korn av PVC.

    Liked by 1 person

  5. Östrahult skriver:

    Det är ett märkligt sammanträffande att moderaterna nästan blivit sossar när det blåser starka högervindar. Om inte annat visar det den tondövhet som råder inom partiet. Tondövheten är inte kopplad till något slags biologiskt tillkortakommande utan är en högst medveten politik. Det handlar om vad Björklund nyligen klämde ur sig; ”Vad väljarna tycker är ganska ointressant”, underförstått när väl valet är över. Det handlar om ett kamraderi som håller ihop, man vill t ex inte förstöra stämningen genom att krångla om TV-avgiften.

    Politiken idag består av en blandning av broilers som i brist på argument alltid kan ta till ”ideologiska motiv” och högst medvetna aktörer som driver sina ekonomiska intressen. Centern är styrd av bidragsberoende bönder. Moderaterna är styrda av bidragsberoende företagare inom skola och vård.

    Liked by 2 people

  6. Ali Baba skriver:

    Tomma intetsägande hurtfriska floskler går att återanvända i den ideologiska reklambranschen:

    -”Framåt”, utropade centerpartiet på valaffischerna med idolbild på den store ledaren, Lööf.

    -”Avanti”, utropade det italienska fascistpartiet, vars tidning; ”Avanti”, Mussolini var chefredaktör för.

    Liked by 4 people

  7. styggestig skriver:

    Jo men visst är det som Torsten beskriver att det har skett en betydande förändring av de politiska partierna och av deras ledare.
    I en artikel på Ledarsidorna beskriver Erik van der Heeg Bondförbundets, Centerpartiet, Centerns väg från renodlat intresseparti till – ja, vadå?
    Erik beskriver hur Bondeförbundet, Centerpartiet Centern har spräckt borgerligheten tre gånger i historien, 1928, 1952 och 1995. Skillnaden – och den är viktig! – mellan de två första och 1995, är att Bondeförbundet då fick något i utbyte (1 öre mer för mjölken respektive ett ”staligt reglerad” = subventionerad jordbrukspolitik).
    Men 1995 fick dåvarande Centerpartiet ingenting, däremot fick Olof Johansson och Per-Ola Eriksson fina positioner (Olof J. blev ordförande i Systembolaget och Per-Ola E. blev generaldirektör och landshövding).
    Centerpartiet fick ingenting då, och Centern kommer ingenting att få nu! Men – som Erik mycket riktigt påpekar – Annie Lööf struntar i att Centern inget får, för Annie Lööf vet att Annie Lööf själv kommer att få en fin position!

    Liked by 2 people

  8. År 2018 skriver:

    En liten sidokommentar;

    När jag var ung talade 68-vänstern om kapitalisternas maktapparat, som ett förtryckande system, riktat mot arbetarna. Och att den makten till varje pris måste brytas.

    Decennier senare talar feministerna om männens maktapparat, som ett förtryckande
    system, riktat mot kvinnorna. Och att den makten till varje pris måste brytas.

    Arbetarna försvann ur ekvationen och in dundrade kvinnorna själva. Annars samma formel. Inget egentligt nytänk. Bara en tidens uppfräschning. Samma tankefigur, då som nu, men nu uppdelat efter kön. Kanske lite väl mycket av ensidighet, bland aktörerna.

    Feministerna har ärvt en gammal avlagd rock, från sent 60-tal. Ungefär som Carlson gjorde i Hemsöborna. Tvättad och lappad, av Madam Flood, på kvinnors vis, inte mycket mera.

    Gamla idéer transformerades och överlevde murens fall. Bara ytligt annorlunda. Nu i vissa kvinnors tjänst. För en ny form av maktutövning. Vi lever alla i återvinningens tidevarv. Originellare än så är inte världen. Fråga Gudrun Schyman.

    Liked by 4 people

  9. Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

    Det är intressant att följa Professor Sandströms resa mot insikterna, det verkar som själva det faktum att han växt upp en tid då sakfrågor diskuterades verkar som en sköld mot att inse hur illa det är ställt idag, för när han talar om små motsättningar mellan partierna så ser jag allt det som ett skådespel, det finns nämligen bara EN stor motsättning, som i Sverige manifesterar som motstånd mot SD. Inte ens SD är dock med båda benen på rätt sida i denna konflikt pga sin socialdemokrati och hyser inom sig flera olösliga motsättningar. För mig så gäller detta frihet mot ofrihet, för tanke och person, det är det som står på spel, den politiska processen håller på att kristalliseras och någorlunda ärliga och tänkande personer verkar gradvis landa i samma slutsats, men steg för steg, så område efter område sorteras på detta vis. Rasismen mot judar diskuterades här igår och kanske, kanske så börjar det där och förklarar också hatet mot denna grupp? Den judiska gruppen, eller delar av den, utmärkte sig tidigt genom ett vridande och vändande på sina egna principer, själva detta ifrågasättande har blivit en väsentlig del av den västerländska kulturen via kristendomen, kanske den viktigaste delen. Det är detta ifrågasättande som hotas av etablissemanget världen över, av demokraterna i USA, av storfinans, av Merkel och Macron, av 7-klövern, av media. Ryssarna måste klia sig i huvudet och undra vad som pågår, kineserna också, plötsligt så var, eller är, deras sätt rätt, man får lov att tvinga sina befolkningar om de inte tänker rätt och enligt påbjuden modell.

    Liked by 3 people

    • Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

      Efter jag skrev detta så kommer jag ihåg gamla Grekland där vridandet och vändandet så klart var väsentligt, så det uppstod väl på fler ställen än ett.

      Liked by 1 person

      • Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

        Intressant, min referens är främst Victor Davis Hanson och originalverken i översättning som jag kämpar med. VDH kommer för övrigt snart med en bok om Trump.

        Liked by 1 person

      • Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

        VDH om Trump, allt ställs på huvudet om man är pk:

        Liked by 1 person

    • Christer L skriver:

      ”Inte ens SD är dock med båda benen på rätt sida i denna konflikt pga sin socialdemokrati och hyser inom sig flera olösliga motsättningar.”

      Ingen är perfekt. Talar du om ”nazistiska rötter och en unken människosyn”, eller vad talar du om? Det verkar vara en vanlig åkomma att ta politikers och partibroschyrers ordande som fackspråk i någon juridisk eller vetenskaplig bransch. Det gäller att istället se de avgörande punkterna. Hur det ska gå till att nå dit måste man vara flexibel med. Den avgörande punkten är att hejda migrationen och snarast åtgärda de störningar i det svenska samhället som uppstått. För att åstadkomma detta måste konservativa från alla håll enas för Sverige som nation. Inkluderat gråsossar, gammelkapitalister, klassiska akademiker, vetenskapare, kulturlivet etc. Det som resulterar blir inte en återgång till något som varit. Ingen vet vad resultatet blir, men det måste bli.

      Liked by 1 person

      • Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

        Nej, inte alls, jag talar om att de vurmar för välfärdsstaten, så förutom att det för det mycket svårt att skära i nödvändiga bidrag så att invandrarna slutar komma och istället lämnar Sverige (eftersom apartheid är svårt att genomföra) så tror jag att en stor stat alltid genererar parasiter till sist och mycket av det vi ser med ett politikerkotteri. Men visst, prio ett är att stoppa invandringen så hade inte AFS funnits så hade jag röstat SD.
        Det verkar dock på mig också som om SD har svårt att reda ut vad man skall göra med alla kulturellt inkompatibla som redan kommit, jag har intrycket att de tror att de kan inkluderas på något sätt, men kan ta fel.

        Liked by 2 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Det är hart när omöjligt att skilja det esoteriska från det exoteriska i detta fall. Antagligen gör man internt ingen skillnad. Det är intuitivt och inte fixerat. Opinionsbildning är alltid viktig och nödvändig. Men prioriteringen är det väsentliga.

        Utan prioritering blir vi idealister. Och SD har halvvägs rätt prioritering.

        Gilla

  10. Lennart Bengtsson skriver:

    Dagens svenska politik har blivit som Hesses ” das Glasperlenspiel” med sin särskilda värld som snart saknar alla beröringspunkter med den svenska verkligheten. När jag lyssnade på Jan Björklund häromdagen så förstod jag först inte vad mannen pratade om. Det kunde knappast vara det senaste valet och varför en del av svenska folket lagt sin röst på honom utan det var mer vad hans närmaste omgivning som hans familj tyckte och tänkte. För mig får Björklund gärna ha sina private preferenser men hans uppdragsgivare är svenska folket som röstat på L-partiet och Björklund därför att de utgick ifrån att han stod bakom Alliansen. De insåg tyvärr inte att de blivit grundlurade.

    Liked by 6 people

  11. Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

    I jämförelse med dagens låga nivå på debatten så är det intressant att läsa Thomas Jeffersons funderingar över slaveriet när den amerikanska konstitutionen skrevs, han hade inte råd att vara hycklare i detta, för han hade själv 200 slavar, det kan kallas skin-in-the-game, han ville avskaffa slaveriet men visste att södern, och dess demokrater aldrig hade gått med på att bilda en union då, så han valde det minst onda, folk var fortfarande för slaveri, men i en union kunde man verka för att avskaffa slaveriet, jag minns inte hans formulering men om folket var för slaveri, då kan man inte skriva en demokratisk konstitution som är mot det rakt av, hur skall en sådan få legitimitet? Så de svarta fick 3/5 av värdet av en vit, för att få demokraterna på sin sida (de ville att svarta skulle få värdet 1 för de var för slaveri och kontrollerade de svarta rösterna, precis så agerar etablissemanget idag). Detta faktum, som alla andra, har vänts på huvudet av etablissemanget eftersom man aldrig söker den ärliga ståndpunkten, utan endast den som ger makt. Republikanerna håller idag på att göra upp med sin själ, och Trump försöker föra dem tillbaks till tankarna hos landets fäder, och hatas för detta, för världen över, så håller en ny ordning på att växa fram, med en pöbel som skall rangordnas och splittras rasistiskt och kulturellt, men inte med nationsgränser, utan det nya geniala är massutblandningen där pöbeln för evigt skall dömas att utkämpa samma strider, man är tillbaks till ett tillstånd där vi måste skydda våra kvinnor med vapen, och en självutnämnd prästerlig överklass skall styra över detta kaos och oss, med doktriner som inte betyder annat än att de visar lojalitet mot sig själva i denna nya överhet och ger dem frisedel, ett religiöst fribrev som gör att det slipper ses som etnisk grupp först och främst, en liten grupp vita fortsätter så att styra tillsammans med några få mörkare alibin som dömer de sina till att vara en evig underklass, som Obama. Lojalitet mot tankens frihet, det står på spel.

    Detta är viktigt att förstå, för deras modell bygger på en fiende, och fienden är alla de som vill vara fria, och dugliga vita har inget att gömma sig bakom, att positionera oss som fiende är det som pågår nu, vi har sett det länge, vi är rasister får vi veta, för är vi det inte, så faller deras korthus. Så våldtäkterna och skjutningarna och de dåliga skolorna är allt konstruerat för att frammana oss som en fiende.

    Liked by 5 people

  12. Lars skriver:

    Välfärdsstaten är accepterad i Väst Europa, men Alliansen har velat nedmontera med bl.a. jobbskatteavdrag, sänkta bidrag, mer av privata inslag i pensionerna, utförsäljning av offentlig vård och omsorgs etc. Skiljelinjerna finns där på ett grundläggande sätt. Det är inte så att alla accepterat välfärdsstaten i alla delar. Det är som om Sandström själv drabbats av den politiskt-mediala propagandan och inte förmår se skiljelinjerna i politiken. Det är intressant i sig eftersom det troligen gäller väldigt många och betyder att det politiska bluddret, den usla utbildningen, medias förfall nu gjort entre även hos eliterna så de inte ser skiljelinjerna. Allmän förvirring råder.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      ”Värfärdsstaten” är inte ett väl definierat begrepp. Vi måste se till enskilda detaljer. Skatten är för hög. Skolan fungerar inte. Åldringsvården är en ättestupa. Sjukvården låter sjuka dö i köer eller efter feldiagnos och ren vårdförvägran på grund av ransonering. Rasismen grasserar. Barn måste födas i vägdiken. Prioriteringarna missgynnar svenskar gentemot massinvandrade okända utlänningar. Skatterna förslavar de skötsamma. Det är fusk och bedrägeri att bortse från alla problemen genom att med en svepande handrörelse prata om ”Välfärdsstaten”.

      Liked by 4 people

      • Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

        Värfärdsstaten, är det den man måste värja sig mot?

        Liked by 2 people

      • olle reimers skriver:

        ”Välfärdsstaten” är ett olycksaligt begrepp eftersom det som var det ursprungliga syftet upphör när den nått en viss storlek; dessutom med en tydlig ”tipping point”. Den senare inträffar när det blir så många som för sin försörjning i form av löner och ersättningar från densamma blir fler än de ursprungliga klienterna.

        Nu när Sverige kommit till den punkten kommer varje tillförd krona att resultera i ett löneuttag på två. Paradoxen blir alltså att från och med nu kommer tillväxten av välfärdsstaten att vara den som välter samhället över ända.

        Det man ser är en ytterligare effekt; nämligen att det antal personer som ska stå för finansieringen minskar exponentiellt allteftersom de som ska försörjas av systemet obönhörligen ökar i numerär.

        Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Välfärdsstat avser den uppgift nästan alla OECD länders stater tagit på sig, inte hur det utförs. Det är en internationellt etablerad term. Se mina länkar ovan.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Vad är det med dig? Välfärdsstat är ett internationellt etablerat begrepp och ser vi på OECD länderna så har samtliga implementerat olika modeller; Socialdemokratiska, kristdemokratiska, anglosaxiska. Det är inget man behöver argumentera kring eller kring att det är olika modeller som implementerats och inte heller kring att partierna i Sverige har olika syn på det, från den socialdemokratiska över den borgerliga mitten till nyliberalerna hos moderaterna och centern.

        Artikeln här handlar om att inte kunna se skillnad på partierna och det förefaller som att du och alla de som gillat dina kommentarer inte kan det och det beror på grumliga begrepp och troligen en tro på at moderater representerar någon slags abstrakt frihet, men vad det visar är att ni saknar kunskap och logisk förmåga. Bekymmersamt med dig Fredrik, eftersom du har ett yrke där logik och analys är de viktigaste egenskaper som krävs. Är du blind för verkligheten, saknar kunskaper eller religiöst orienterad? Välfärdsstater har vuxit fram historiskt från 1800-tal och framåt och haft drivande politiker bakom som kommit både från högerkonservativa och från vänster.

        Du använder ”konservativ” men vet du vad det är?

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Om ”välfärdsstaten” var ett enkelt begrepp som representerade något som man antingen har eller inte har, och som inte har några varianter eller optioner — då borde man väl kunna anordna en folkomröstning om den?

        Gilla

      • Lars skriver:

        Fredrik, jag delar väl din tanke om att välfärdsystemens delar behöver dissekeras utifrån aspekter som nödvändighet, effektivitet mm, men inte din syn att begreppet kan definieras mycket bättre än vad det görs, det skulle bli väldigt svårt att övertyga den internationella forskarvärlden, politiker, medborgare om att nu ska vi folkomrösta om begreppet. Begreppet får mer operativ definition i den litteratur som finns. Viktigt är att förstå att vad som inkluderas på olika sätt går som en politiskt bestämmande avgränsning mellan olika syn och politik i olika länder och att välfärdssystemen, som det definieras (pensioner, skola, sjukvård, arbetsmarknadsåtgärder etc) inom OECD inkl USA, exkl Chile omfattar närmre 2/3 av ländernas offentliga budget eller inklusive privata arrangemang som i USA och omfattningen är någonstans mellan 29 % av BNP (Frankrike) och 26 % av BNP (USA och Sverige).

        Gilla

      • Lars skriver:

        Den stora svårigheten är inte att definiera ”Välfärds stat” utan att jämföra länder och mäta vad som ska antas ingå eller inte.

        Gilla

    • torssan skriver:

      Lars, det finns väl inte vara en välfärdsmodell? Du ser din och kanske S-partiets. Jag ser andra i Europa och kanske USA som ger prov på mer effekt för mycket mindre skattepengar. Det gäller att med öppna ögon föra debatten framåt…

      Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Trams, se länkar ovan, välfärdsstat är ett etablerat begrepp som avser staters uppgift, välfärd för medborgarna. Förstår du inte så grundläggande termer torde din syn på svensk och internationell politik vara lika grumligt.

        Gilla

    • Lars skriver:

      https://sv.wikipedia.org/wiki/Auktoritetsargument

      Argumentum ad verecundiam avser att argumentera att något är sant för att en auktoritet hävdar att något är sant. Det gör jag definitivt inte, jag har bara gett information om hur vedertaget begreppet Välfärdsstat är med hänvisning till forskningen, se Oxford Handbook on the Welfare State. Jag rekommenderar den förövrigt för läsning, det är en bred bild av området och länderna man får. Själv är jag förstås endast på s 165 av 700, man får ta hundra sidor åt gången och låta den vila mellan varven, men om man är intresserad av skatter och av statens roll i samhället är det lämplig litteratur.

      Gilla

  13. olle holmqvist skriver:

    Jo, de frånvarande spelar viktiga roller hos August S. Floden på Hemsö och greven i Fröken Julie. Liksom för krönikören och undert. Vi som gick in i vuxenlivet på det fridsamma 50.talet.
    När Sovjetunionen fanns, men inte skol-, bil-, containerbränder.
    De nu frånvarande är Erlander och Ohilin. Den ene hedrades av folket med omtal med förnamn.
    Vad Ohlin hette i förnamn vet färre.

    Hur som – det fanns en ideologisk skillnad. Enligt gråsossetänk är en del så korkade i början av vuxenlivet att de inte fattar att de i bästa fall blir gamla, därför behöver själva spara till pension.
    Därför statligt tvångsspar så -alla – får pension. Mot detta blåljuset: Att det onekligen är att inskränka individens frihet.

    Sossetänket är det som är mest anpassat till den kortsiktiga allmänmänskliga naturen. Liksom de livserfarnas bromskloss:Första kammaren.
    https://bildix.mmcloud.se/bildix/api/images/yzjDctQYjBCDJCSJuLD8bSwTuGg.jpeg?fit=crop&w=1200

    Gilla

  14. Sverige har blivit en bananrepublik skriver:

    SD borde aldrig ha kommit in i riksdagen överhuvudtaget ser vi nu. Detta har resulterat i att saker och ting bara har blivit värre och Sverige helt enkelt har blivit ett sämre land att leva och bo i.

    Här är några exempel:

    Riksdagen: Dom övriga partierna har alla stått fast vid att på något sätt inte samarbeta
    med partiet och det har b l a visat sig genom DÖ och Sveriges sämsta regering genom tiderna, men inte minst i den parlamentariska situation vi befinner oss i nu.

    Media: De pixlar medvetet gärningsmän med utländsk bakgrund och döljer viktig information
    om den ökande brottsligheten och vad den beror på. De har en tydlig agenda – att inte gynna SD. En del skribenter drar sig inte heller för vad de själva tycker om partiet som te x
    Anders Lindberg på Aftonbladet och Lars Lindström på Expressen. Vanliga människor har också hängts ut som rasister i samma tidning.

    Debattklimatet: Det är inte längre den klassiska höger – vänsterskalan längre som det har varit under alla år, utan snarare nationalismen mot globalismen. Det är vi inte vana vid i Sverige, vilket har lett till den polariserade debatt vi har idag eftersom vi ju är så konflikträdda. Vi hade också sluppit självutnämnda ”experter” som Henrik Arnstad.

    Politiken: Ett halvår efter SD:s inträde gjorde Reinfeldt upp med Miljöpartiet om migrationen,
    vilket folk helt och hållet verkar ha glömt bort men som också blev Sveriges fall, med ökad brottslighet och otrygghet som följd. Allting har handlat om SD:s rötter och desto mindre om deras politik.

    Samhället: Samhället har blivit mer ängsligt. I längden har också välfärden, skola och samhällets resurser påverkats. Polis och rättsväsende har börjat prioritera vanliga svenskars brott före alla hedersbrott och gruppvåldtäkter. Ordet värdegrund och alla människors lika värde har blivit ett sorts obligatorisk mantra som alla måste genomgå.
    Den svenska befolkningen har på så sätt straffats kollektivt som om Sverige inte längre är svenskarnas land.

    Ni som inte håller med får gärna tala om för mig: Vad har blivit bättre? Och vad vinner man i längden på att rösta på ett parti som aldrig får inflytande?

    Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Räcker det med en etikett ”socialistiskt” för dig när du ser på världen? Då gr jag dig glad om jag säger att du är en ”borgarbracka” då? Fast du vet väl inte skillnaden mellan etiketterna eller att etiketterna inte är verklighet.

        Gilla

      • Jan Andersson skriver:

        Löfvén lär ju ha höjt skatterna 45 miljoner varje dag under sin ämbetstid. Det betyder att vi nu sparat 45 x 63 = 2,8 miljarder. Vad skall vi använda de pengarna till?

        Gilla

      • Lars skriver:

        Löfven höjde eftersom Alliansen sänkt och det gav underfinansierad budget i en högkonjunktur. Statens finanser är inte familjeekonomi eller företagsekonomi. Naturligtvis måste skatten höjas med den invandring de borgerliga fört politik för (och även S, Mp, V) och särskilt Alliansen. Vad gnäller ni för? Ni ville ju ha det såhär. Moderater är en sekt som tom geografiskt är lokaliserbart till Vällinge, Täby, Östermalm, det är en obildad religiöst orienterad sekt som har ett mantra utan innehåll. Sänk skatten.

        Gilla

      • Lars skriver:

        Jan: Normalt betyder ett överskott i statsbudgeten ett sparande som samtidigt ger underskott i sparande hos hushållen, om sparandet i företag och banker dvs vinsten är positiv, och medför om totala sparandet i landet är större än investeringarna ett kapitalutflöde. Relativt komplexa samband, men dagens relativt lilla överskott i statens finanser ger en mindre åtstramning av ekonomin på toppen av en högkonjunktur och bättre förmåga stimulera med underskott i den lågkonjunktur som är på väl, troligen nästa år eller året därpå. Fortsatt Allianspolitik hade gett ett statligt budgetunderskott och därmed spätt på högkonjunkturen och skapat överhettning (observera att arbetslösheten i den etniskt svenska befolkningen är mindre än 3 % och att arbetslösheten i invandrarkollektivet är strukturell dvs det saknas efterfrågan på den typen av arbetskraft i Sverige).

        Skulle det inte, tycker du inte, vara ett framsteg om politiker började diskutera effektivitet och välfärdssystem och inkomstfördelning snarare än att föra fram ett mantra om att skatterna är för höga? Om man ser till Sveriges tillväxt så är de ju inte för höga, totala BNP växer, men inte per capita mer än marginellt. Likaså skulle man önska att de diskuterade den åtstramningspolitik med budgetöverskott man fört sedan 1998 som lett till lägre efterfrågan bland hushållen och kapitalexport och en exportdriven tillväxt.

        Gilla

    • Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

      Nej, det kan du säga, men tror du verkligen att man agerat annorlunda, trenden är tydlig i hela världen. Det är att tillskriva SD för stor betydelse och att undandra de som genomför detta, i Sveriges fall, 7-klövern, från ansvar. Massinvandringen hade skett utan SD.

      Liked by 1 person

    • Hosianna skriver:

      Alltså… Sverige är en monarki, som nesligen har förvandlats till bananmonarki av hänsynslöst maktfullkomliga, multikultiutopiska globalisters inflytande över pajaspolitikerna i 7-partiet.

      Att precis allt har blivit ännu sämre beror ju på att SD har förnekats proportionerligt inflytande i riksdagen, vilket enbart kan stävjas genom demokratiskt sinnade väljares växande stöd.

      Extraval NU!

      Liked by 3 people

      • Sverige har blivit en bananrepublik skriver:

        Det hade inte spelat någon roll om SD så hade fått över 50 %. Det hela kommer att sluta med att alla som röstade på SD blir tvungna att lämna Sverige innan 2022 i vredesmod.

        Gilla

    • Hovs_klipphällar skriver:

      SVERIGE HAR BLIVIT EN BANANREPUBLIK —- jadu, varför skulle Churchill envisas med att stå upp mot Hitler, (om han nu fått den frågan av en journalist 1942)?

      Sug på den du.

      Gilla

      • Flotten lade ut från land, palmblad, vävda, band över Band, kartan från samarkand var i min hand, vilket blir nästa kust och strand, som fyller mina skor med sand skriver:

        Att rätt och fel finns, gott och ont.

        Gilla

    • Lars skriver:

      Vad man vinner på att rösta på SD? Svaret! Blockpolitiken kan inte fungera. För att idag få ihop en majoritetsregering så måste S o M och L eller KD bilda regering. Det finns fördelar med en S + M regering såtillvida att de är flankpartier på vänster-högerskalan (bortsett från V o MP) dvs om vi ser skalan i första hand ha att göra med välfärdssystemen och utjämning och bortser från frågor om skolpolitik, utrikespolitik mm så skulle kompromisser mellan de partierna ge goda möjligheter till majoriteter i riksdagen. Förutsättningen är att man går inser problematiken med invandringen och går samman för att stoppa inflödet helt och integrera de som är här! Vill man inte det utan går på någon slags lösning med t.ex. Mp + L + C + S sår går det inte att hantera invandringsproblematiken och samtidigt får vi antagligen nyval ganska snart.

      Så vad jag ser så handlar det om att SD lyfter frågan om immigration och det är inte någon liten fråga om vi ser till ekonomiska och kulturella konsekvenser och har direkt bäring på välfärdsstaten inklusive skola, pensioner, bostadsmarknad, ja tom utrikespolitik!

      När man röstar på SD kan målet inte rimligen vara att SD ska komma i regeringsställning. Då skulle det tom vara tveksamt att rösta på SD eftersom de inte har den kompletta, tunga politik som fordras och inte den kompetens som krävs. Målet måste snarare vara att bryta den blockpolitik som förs och den strutspolitik man fört kring invandringen och tvinga de andra partierna att göra något.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Det finns naturligtvis en möjlighet att C + L + Mp smyger med att faktiskt vilja begränsa invandringen tillsammans med S (man pratar ju om Europas striktaste regler). Det är mycket osäkert när man som vanlig mediakonsument ska bedöma vad som händer här i världen. Ibland uttalar man sig trosvisst och självsäkert, men i verkligheten saknar man kunskap och information och framtiden är genuint osäker. Människor måste ändå välja väg och ta beslut.

        Gilla

  15. Jaxel skriver:

    Från krönikan: ”Så går det ifall den politiska klassens intressen sätts före nationens bästa.”

    Jag uppfattar att.det ovan sagda avser politikernas intresse av välbetalda och prestigefyllda jobb.

    Jag tror att detta intresse skulle vara möjligt att förena med nationens bästa.

    Värre är att huvuddelen av dagens politiker använder sina positioner för att främja ett helt annat intresse. Intresset av att inför sig själva och i den allmänna debatten framstå som goda, närmast gränslöst goda människor. Hur framstår man som närmast gränslöst god?

    Jo, genom att visa närmast gränslös medkänsla med människor man aldrig träffat. Människor som hör hemma hundratals mil bort. Att erbjuda det offentligas resurser till att ta hand om sådana människor ger många ”godhetspoäng”. Att däremot använda det offentligas resurser till att på ett bra sätt ta om landets åldringar borde vara en självklarhet. Det senare ger därför inga särskilda ”godhetspoäng”.

    Således får omhändertagandet av migranter kosta vad det kostar. Inga kostnadsargument anses rumsrena. Notera exempelvis Annie Lööfs argumentering för gymnasielagen. Medkänsla punkt.

    Annat är det när det gäller åldringsvården. Där måste man vända på slantarna. Jag har sett det på nära håll med en gravt dement mor.

    Det är grovt omoraliskt.

    Sammanfattningsvis menar jag att intresset välbetalda och prestigefyllda arbeten är ett mindre problem än de styrandes ambitioner att framstå som de allra godaste och mest rättfärdiga.

    Gilla

  16. Göran Holmström skriver:

    Just alla dessa fagra ord, som proffstyckarna spottar ur sig, somliga menade andra sagda bara för att det förväntas sägas. Men bryr dom sig verkligen om dom utsatta eller gamla i samhället?
    Eller snackar dom snyggt och vältaligt, för den verklighet som föder dom bättre?
    Det senare tror jag, även en döv-blind kan inte missat att våra egna utsatta lider enormt.
    En vice statsminister som alltid flyger första klass för att känna sig fräsch. En annan utvald åker taxi för en halv arbetarlön på ett år, men är med och höjer skatten för vanliga bilister.
    En tredje flyger och kollar på fotboll för skattemedel, resten leker aktivister och sysslar med mobbing mot det dom inte gillar. Demokratin då? Nej den lämnas åt sidan då man är utvald att styra ett land. Inte med sunt förnuft eller logik eller för den skull med rättvisa.
    Utan som man känner eller tycker. Den är bra, den är dålig. Den leken minns vi alla från när vi var små! Just ja från sandlådan en tog alla spadar och delade ut efter eget godtyckande till dom som delade ut godis eller andra tjänster!
    Jag trodde att vår demokrati var både vuxnare och större än så, köpa röster för skattemedel i form av bidrag och fagra löften. Vi har inte dom politiker vi förtjänar! Vi har små egoister som fått alldeles för stor plats att verka på, dessa förtjänar att bytas ut mot vuxna individer som moget och vuxet kan ta beslut som är bra både imorgon och om tio år.
    Sådana som lyssnar på allas tankar, och tar ett beslut som gagnar hela gruppen i det långa loppet.
    Sverige förtjänar bättre ledare nu och framöver!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.