Den lägre medelklassens revolt

Patrik Engellau

En läsare bad mig låta min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro analysera presidentkandidaten Jair Bolsonaro, som just idag troligen väljs till landets högste styresman för fyra år. Jag svarade att portugisiskalärarinnan hatar Bolsonaro. Men läsaren ville ha mer information så jag har Skype-intervjuat lärarinnan under några timmar och har följande att rapportera.

Först några basfakta. Brottsligheten runt utanförskapsområdena i Brasilien ökar obevekligt. I februari i år utfärdade den avgående presidenten Temer ett slags undantagstillstånd för delstaten Rio de Janeiro som innebar att militären tog över ansvaret för säkerheten, vilket jag skrev om här. Det är tio månader sedan. Inga framgångar för staten har rapporterats. Det eftertraktade statliga våldsmonopolet existerar inte på riktigt, i varje fall inte i närheten av utanförskapsområdena. Det är som i Sverige fast tjugo år värre.

Brasilien har alltid varit korrumperat men sedan några år tillbaka pågår en imponerande räfst mot mutkolvar till elitpolitiker. Den förrförre presidenten Lula da Silva från Arbetarpartiet – Partido dos Trabalhadores eller PT – sitter i fängelse för bestickning. Ibland undrar jag om inte korruptionsanklagelserna är överdrivna, men detta går för det mesta inte att diskutera med brasilianare. De hatar sin skenheliga politiska elit som de anser å ena sidan säger insmickrande politiskt korrekta saker och å den andra fyller plånboken med mutor.

Lula da Silva är emellertid de fattigas hjälte. Han införde ett slags socialbidragssystem – Bolsa Família, familjebidrag, som lyft en fjärdedel av landets befolkning från yttersta misär till reguljär misär. Det påstås att försäljningen av toalettpapper i Brasilien exploderade med Bolsa Família eftersom de fattiga tidigare inte hade råd med sådan lyx.

Allt detta sammantaget gör den lägre medelklassen förbannad. Portugisiskalärarinnan framför detta med emfas och det stämmer med mina egna observationer efter samtal med den lägre medelklassen i form av taxichaufförer. Samtalen tenderar att bli oändliga eftersom brasilianare är märkvärdigt talföra och eftersom det alltid är trafikstockning så resorna tar oändlig tid. En gång hamnade jag i ett två timmar långt religiöst seminarium om transsubstantiationen med en bibelsprängd taxiförare i Bahia.

Den lägre medelklassen har sedan slutet av förra århundradet blivit alltmer religiös. Den ansluter sig till olika nystartade protestantiska framgångskyrkor av pingströrelsetyp som lär att den som följer herren Jesus kan bli belönad med rikedom och social karriär om han sköter sig. Ett av de mest framgångsrika av dessa framgångssamfund är Herren Guds Väldes Universalkyrka som leds av en pastor Macedo som påstås vara en av Brasiliens rikaste män. Konceptet har tydligen fungerat för honom och han har många efterföljare. En gång hamnade jag i en diskussion med en ung kvinnlig divisionschef på Tetrapaks huvudkontor i São Paulo som just anslutit sig till Universalkyrkan (knappast lägre medelklass, men religionens dragningskraft respekterar inte alltid samhällsvetarnas klassificeringar).

Macedo stödjer Bolsonaro. När framgångspastorer över hela Brasilien predikar Bolsonaros lov och låter sina många radio- och tevekanaler sprida budskapet så gör det intryck.

Kyrkorna gillar Bolsonaro för att Bolsonaro säger sådant som deras lågmedelklassmedlemmar vill höra. De vill höra att de munviga och falska elitpolitikerna är korrupta och odugliga. Bolsonaro är på inget vis munvig, utan rätt oklar och osammanhängande i sitt tal vilket kan vara till hans fördel. Anhängarna känner att de pengar som elitpolitikerna stulit i form av mutor är just det som hade behövts för att ge deras barn en hygglig skolgång och dem själva hygglig, offentlig sjukvård. Jag tror inte riktigt på detta teorem men det spelar ingen roll, det är en fast trossats i den lägre medelklassen åtminstone som den låter sig representeras av landets taxichaufförer.

Den lägre medelklassen tycker inte om socialbidragen till de fattiga eftersom de anser att de fattiga kunde lyfta sig i kragen precis som den lägre medelklassen själv gjort. Den lägre medelklassen är livrädd att åter hamna i den fattigdom som den lyckats ta sig ur. Den hatar tanken att någon sorts välfärdssystem finansierat av högre skatter på dem själva skulle leda dit.

Bolsonaro lyckas framställa sig själv som en utomstående trots att han suttit i kongressen som representant från delstaten Rio de Janeiro i snart trettio år. Han anses inte smittad av den elitpolitiska sjukan. Han har inte anklagats för korruption. Han talar den lägre medelklassens språk. Han säger att om han hade en son som var bög så skulle han hellre vilja att sonen var död. Han säger att de bästa kriminella är döda kriminella. Han vill uppmuntra polisen att ta livet av kriminella med kulsprutor. Han föreslår att ”vänsterpacket ska skjutas”. Det gillar den lägre medelklass som är personligen utsatt för kriminalitetens vådor för att den bor i eller i närheten av utanförskapsområden.

Hur kan en sådan politiker nå en ledarposition i dagens avgörande presidentval? Här spekulerar jag själv utan förankring hos portugisiskalärarinnan. Bolsonaro har stöd. Han är själv gammal militär och tvekar inte att hylla Brasiliens militärdiktatur som härskade under 21 år fram till 1985. Militären står bakom honom. Ett dussintal generaler har bildat ”Brasiliagruppen” för att ge honom råd. Hälften av dessa antas komma att ingå i hans regering. Starka grupper inom näringslivet står också bakom honom. Hans tilltänkte finansminister Paulo Guedes är en liberal – nyliberal skulle vissa kalla honom – ekonomiprofessor som vill sälja samtliga statliga företag och göra betesmark av Amazonas. Hänsyn till miljön? Bolsonaro avser i Trumps efterföljd att lämna Parisavtalet.

Det finns en hel del som påminner om Hitler hos Bolsonaro. Han talar till en orolig medelklass på dess språk med stöd, bakom kulisserna, av mäktiga intressen. Men jag vet inte. Han har inte Hitlers nationalistiska instinkter och knappast, vad jag kan bedöma, Hitlers intelligens och kanske inte heller Hitlers okuvliga maktlystnad. I varje fall har han inte Hitlers karisma.