Ett mirakel

Jan-Olof Sandgren

För drygt 40 år sen jobbade jag på ett bygge i Vendel, ett kort stenkast från den hög som gjort orten känd (och som spelat en viss roll i svensk historia). Tillsammans med ett stort antal hantverkare och byggnadsarbetare av olika rang och profession skulle jag bygga en industrilokal. Jag stod lägst i rang och min uppgift bestod i att skära isolering, resa ställningar och i övrigt inte vara i vägen. Till min hjälp hade jag en ung man från Ludvika vars största fritidsintresse var pornografi och som redan gjort sin första konkurs. Man kan säga att det var en genuint manlig arbetsplats.

Från toppen av en byggnadsställning har man rätt god överblick och jag kommer ihåg hur jag fascinerades av detta mikrokosmos av karlar; de kom från olika delar av Sverige och representerade helt olika firmor och hade aldrig träffat varandra. De var betonggjutare, grävmaskinister, plåtslagare, målare, ventilationstekniker, rörmokare, snickare, VVS-montörer, elektriker, några var experter på skjutdörrar och andra experter på att sätta dit fönster. Jag är ganska säker på att ingen hade utbildning i relationspsykologi, konflikthantering eller nätverksbyggande. Ändå funkade det. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle när det uppstod gräl eller ens oenighet om i vilken ordning saker skulle göras, vem som skulle få breda ut sig var, eller vem som skulle ge order åt vem. Allting rullade på, pusselbit lades till pusselbit och efter några månader stod industrin färdig. Bygglagen drog vidare till något nytt ställe och barackerna där vi ätit våra ostsmörgåsar, och utbytt historier som jag inte tänker återberätta här, fraktades iväg. Jag insåg att jag nånstans i min 19-åriga själ upplevt ett mirakel.

Ungefär samtidigt som högen i Vendel anlades av järnåldersbönder och begravde benknotorna efter Ottar Vendelkråka, började det byggas kyrkor i Europa. Särskilt när det gällde större kyrkbyggen behövdes antagligen ett stort antal ditresta hantverkare, stensättare, kalkblandare, ställningsbyggare, spånspäntare, ikonmålare, förgyllare och så vidare. Jag vet inte riktigt vilka yrkesgrupper som fanns på den tiden, men en sak är jag ganska säker på. De var alla män.

Kanske är jag fördomsfull. Men jag tror inte något av de här projekten skulle fungera om bygglaget utgjordes av kvinnor. Det finns något i mannens psyke som gör den här typen av disciplinerat grupparbete möjligt. En process där alla fokuserar på varsin del, men drar åt samma håll enligt någon på förhand uppgjord sofistikerad plan, ända tills högen med byggmaterial förvandlats till en katedral. Eller en atombomb. Det finns byggprojekt som tar årtionden i anspråk eller längre, men det är alltid män som utför dem, aldrig kvinnor. Om genusvetenskapen vore en vetenskap skulle den kanske tagit reda på varför, men jag tvivlar på att det rör sig om patriarkalt förtryck.

Någon kanske invänder att visst kan kvinnor utföra organiserat arbete. Tänk bara på alla sjukhus där kvinnor besätter hela vårdavdelningar, från hjärnkirurg till pottömmare. Det är sant, men sjukhusen de jobbar på har byggts av män, tegelsten för tegelsten. Kvinnor är vårdande och livsuppehållande, män är byggare.

Under den patriarkala eran, då det mest var män som styrde i världen, då byggdes det. Man byggde industrialismen, man byggde välfärdssamhället, man byggde järnvägar, man byggde folkhemmet, man byggde fackföreningsrörelsen, i Tyskland byggde man upp en rustningsindustri av aldrig skådat slag, man förstörde Europa men byggde upp det igen.

Under den postmoderna eran, eller ska vi säga feminismen, då vårdas det. ”Det välfärdsindustriella komplexet”, som Patrik Engellau skärskådat i ett otal krönikor, beskriver ett samhälle som tagit steget från byggande till vårdande. Vårdande, hjälpande, stödjande, livsuppehållande, omhändertagande… alla dessa goda kvinnliga egenskaper. Men i sin destruktiva form lika förödande som en atombomb.

Mitt snusförnuft säger mig att Sverige behöver mer av ”byggare” och mindre av ”vårdare”. Bara en sån sak som att bygget av en funktionsduglig regering kan framstå som ett närmast omöjligt projekt, med alla vårdfixerade politiker vid rodret. Tänk om riksdag, regering och statsförvaltning kunde fungera mer som en byggarbetsplats. Grunden först och väggarna sen, alla gör sin del och ingen klagar. Till slut, efter mycket tålamod och hårt arbete skingras röken – och högen med sten har genom ett osannolikt mirakel förvandlats till en katedral.

Kanske beror det på att jag varit byggnadsarbetare i Vendel, men jag blir alltid rörd till tårar när jag ser den här episoden ur Andrej Tarkovskis mästerverk Den yttersta domen. Att man inte förstår språket gör inget, det gör man inte på en svensk byggarbetsplats heller. Senaste gången jag besökte ett bygge pratade ungefär hälften av dom som jobbade polska. Men såvitt jag kunde se fungerade det i alla fall.

40 reaktioner på ”Ett mirakel

  1. MartinA skriver:

    En sån bra artikel!

    Men jag kan inte låta bli att skriva något om Ottar Vendelkråka. Tillnamnet Vendelkråka nämns bara av Snorri. Och han påstår att Ottar dödades i Danmark i orten … Vendel. Och han är begravd i den svenska orten Vendel. Så det är lätt att börja misstänka någon historisk missuppfattning här. Ortnamn är stryktåliga saker, så jag har svårt att tro att Vendel fått sitt namn från att den berömde Ottar dog i danska Vendel. Mer troligt är att Snorre förlade hans död till danska Vendel i något missförstånd av att den berömda högen låg i Vendel. Eller, mer troligt, senare tiders människor har döpt den stora högen till Ottarshögen efter att ha läst Snorre.

    Och om man ska vara petig så är det gravarna vid Vendels kyrka som gjort orten känd och som gett namnet Vendel till en hel epok i vår historia. En epok som även innefattar Ottars levnad. Så helt omöjligt är det inte att Vendel fått sitt namn av hans tillnamn och den ort där han föll i Danmark. Men troligen inte.

    Liked by 3 people

      • MartinA skriver:

        Visst. Men du ser problemet? Snorri skriver 700 år efter Ottars död. Och nämner att han dog i Vendel i Danmark? Samtidigt som en hög i Vendel har fått hans namn. Båda lär knappast vara sanna.

        Generellt sett så är all historia lögn, ingen av de legendariska kungarna är släkt med vilka de anges vara släkt med, det hela syftar till att legitimera den senaste krigsherren som tagit makten. Ju mer vi läser historia, ju fler historiker vi sätter oss in i, desto mindre tror vi på dem.

        Samtidigt jag ingenting emot att både tro på legenden och att samtidigt vara krasst skeptisk. Dubbeltänk är viktigt för den som vill ha någonting högre att tänka och tro på. Björn Järnsidas hög är naturligtvis inte Björn Järnsidas hög. Men samtidigt är det spännnande att besöka Björn Järnsidas hög och ha picknick vid fusk-ruinerna efter Alsnö hus. Tro är inte fy skam bara för att den är just tro.

        Liked by 1 person

  2. Laggar skriver:

    Helt rätt beskrivet, men det är något som sitter mycket djupt i själen. Det ena är att få något gjort eller att vårda om relationer. Att få något gjort kan ta sig olika uttryck, jakt och krig eller att bygga tycks vara något som lockar. Kanske att skapa de yttre ramarna för vården, såsom revirstrider och maktkamp. Om inte tillfälle ges till detta blir det lite valhänt och kris i identiteten, till vad behövs männen ”då allt är fullbordat”. Inte att undra på att feministerna vill omskapa mannen!

    Gilla

  3. Eva Danielsson skriver:

    Ett bra påpekande. Numera på tok för mycket ”vårdande” om i a f utvalda och för mycket fokus på ”hur känns det?” En ”må-bra-skola” i stället för utbildning osv. En slagsida åt det kvinnliga.
    Tidigare var det troligen en slagsida åt det manliga i samhället. Särskilt som de som byggde helt hade bestämmandemakten och pengarna. Även med en välvillig tolkning av patriarkalt som faderligt, så var livet ofritt för kvinnor.

    En mix av manligt och kvinnligt med uppskattning (även konkret i form av lön och makt) för både det sociala vårdandet och det systematiska precisionsarbetet är väl önskeläget. Både på arbetsplatser och i hemmen. Vi har alla både manliga och kvinnliga sidor och kommer bäst till vår rätt när vi som individer hittar en plats i samhället att få fungera i enlighet med vår egen balans mellan kvinnlighet resp manlighet. Och tillsammans som män och kvinnor göra varandra lite bättre. Som helheten blir i ett bra team.
    Feminismen bekämpar både det manliga och det kvinnliga. Vill ha makten själva, vilket kön de nu anser sig vara, och vill hämnas på alla. Ihop med den förödande dominerande klapp-på-huvudet-varianten av vårdande blir det ett gnällklimat som inte leder till utveckling för någon eller för samhället.

    En uppvärdering av det kvinnliga och av det manliga och en uppvärdering av kvinnliga ”branscher” där även barnafödande och mammaroll ingår, vore bra. Unga människor känner sig nästan behöva be om ursäkt för att de vill ha barn. Det är inte sunt.
    Har vi indoktrinerats till att tycka att den svenska delen av befolkningen, både män och kvinnor, bara ska jobba och låta den importerade delen av befolkningen stå för barnafödandet och leva på bidrag hela livet?
    Själv tycker jag att barnbidraget bör slopas och ersättas med högre grundavdrag. Utan egna förvärvsinkomster inget barnbidrag alltså.

    Liked by 13 people

    • Enough skriver:

      Jag håller med dig, och särskilt det med att den svenska delen av befolkningen förväntas utbilda sig och jobba, med allt mindre tanke på plats för familjebildning. Idag gynnas ett bidragsberoende med många barn, vilket passar inströmmande från Mena perfekt.

      De flesta inser att detta inte är hållbart, Migrationsverket räknar med 500.000 migranter fram till 2021, tror jag det var. Lägg på det stora barnafödandet i Mena befolkningen, och bidragen kommer att behöva justeras ner kraftigt, med de konsekvenser som följer av det….

      Liked by 3 people

      • uppstigersolen skriver:

        Jaså tänker du så? Att bidragen ska justeras ner kraftigt? Sjuklöverpolitiker tänker annorlunda. Högre skatter och krav på de som arbetar löser problemet.

        Gilla

      • W skriver:

        De svenska gränskontrollerna ”totalsågas” i en ny rapport som EU-kommissionen snart tänker offentliggöra. Enligt gränspolischefen kommer det att ta fem år att åtgärda alla de brister som pekas ut.

        De stora problem med de svenska gränskontrollerna hemlighölls inför valet då den ansågs politiskt känslig.

        Värst är läget på flygplatsen Arlanda där personalen inte ens känner till de riskindikatorer som tagits fram för att upptäcka återvändande jihadister.

        Enligt Ekot ”totalsågas” de svenska gränskontrollerna i granskningen, och bryter i flera avseenden mot Schengenländernas gemensamma regler.

        Hela organisationen kring gränskontrollerna sågas, och det saknas samordning mellan de olika ansvariga myndigheterna.

        Enligt gränspolisens chef Patrik Engström har gränskontrollerna inte varit en prioriterad fråga sedan polisens omorganisation 2015, och säger att det kan ta fem år att åtgärda de 95 utpekade bristerna

        Det kan inte vara fråga om inkompetens från politikerna och Eliassons sida utan ett medvetet val att dörrarna ska vara vidöppna för att släppa in så många asylanter som det bara går, jihadist terrorist eller iS krigare alla ska in.
        Fullständigt vidrigt och obegripligt

        Liked by 6 people

      • The road skriver:

        @w, jaha Arlanda är värst, ja en gränskontroll kan ju bara bedömas vara dålig om den alls finnes, vid Öresundsbron finns just ofta ingen kontroll alls, och finns det så står prao-elever, ofta från den koherenta minoriteten, för ”kontrollen”.

        Liked by 1 person

      • The road skriver:

        Faktiskt förvånad att ingen skrivit en bok om slutdatum för Sverige, 500,000 till torde räcka, Sanadaji borde kunna räkna när Sverige tar slut.

        Liked by 1 person

      • F skriver:

        W
        Folihatten skriver VI har pratat om stängda gränser, men sanningen är naturligtvis, att inte har stängda gränser. Istället har vi en massinvandring.
        Massinvandringen innebär:
        Belastning på transfereringssystem
        Belastning på grundläggande samhällstjänster (vård, skola, omsorg, rättsväsende)
        Etniskt separerade enklaver där uppväxande barn inte lär sig landets språk
        Effekter på bostadsmarknad
        Effekter på arbetsmarknad
        Inser inte Löfvén och övriga politiker, att vi har vi passerat denna gräns för länge sedan?

        Varför tar Löfvén rollen som EU – diktator? Är det för att han är envåldshärskare i det ledande enfrågepartiet för obegränsad massinvandring, SAP?

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Eva för h-e, livet var ofritt för män också! Livet ÄR ofritt. Vi skall inte inbilla oss en massa dumheter. Kvinnor hölls inte tillbaka mer än män. Det är en illusion som har skapats av den tekniska utvecklingen, som har gjort många arbetsuppgifter både i hemmet och på arbetsmarknaden mycket lättare fysiskt och mindre tidskrävande.

      Liked by 2 people

      • Eva Danielsson skriver:

        Visst var (och är) livet ofritt för män också. Men kvinnor har hållits tillbaka mer än män även i vår kultur. Kvinnlig rösträtt först 1922, otillåtet att fortsätta yrkesarbeta för kvinnor vid giftermål före 1939, fick inte som änka vara målsman till sina barn före 1951, som exempel på att inte ha samma självständighet som män. Både önskade och oönskade barn har alltid fallit på kvinnors lott att ta hand om. Med eller utan fädernas hjälp. Män har haft farligare och mer slitsamma jobb, men har ändå haft lite större rörelsefrihet och fler valmöjligheter.
        Det självklara i att som kvinna kunna skaffa sig utbildning och karriär liksom preventivmedel och förskolan, har gett oss mer lika möjligheter. Både män och kvinnor kan göra mer individuella livsval och det går att kombinera familjeliv och arbetsliv.
        Fast just nu styr politikerna samhällsutvecklingen käpprätt åt fel håll på alla områden för oss alla.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Du utgår idiotiskt från att det som män har och kvinnor saknar är bättre, finare, viktigare än det som kvinnor har och män saknar. Det stämmer helt enkelt inte. Det kan inte bara tagas för givet. På vilket sätt är det ett straff att ta hand om sina egna barn!? Är det inte ett större straff att med ett pennstreck förbjudas detta!?

        Gilla

      • Eva Danielsson skriver:

        Snälla Fredrik, jag har inte sagt att den traditionella mansrollen är finare och bättre. Eller att det är ett straff att ta hand om sina barn, naturligtvis inte, tvärtom, men det är också begränsande. Jag vidhåller att män har haft större rörelsefrihet och fler valmöjligheter och större möjligheter till självständighet än vad kvinnor har haft för, säg sjuttio år sedan och bakåt. Män har bestämt om pengarna och hade mer makt i samhället innan kvinnorna på sextiotalet kunde gå ut på arbetsmarknaden och kombinera det med familj.
        Och nu har vi fått en slagsida i politiken åt en obehaglig ”feministisk” variant på makt.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Det är begränsande att tvingas förtjäna hela familjens uppehälle också. Ofta tvingades män att röra på sig fast de ville bli kvar. De som bestämde i samhället var i och för sig män, men det betyder inte att män bestämde. Det var överklassen som bestämde. Och det var nog bra det, om man jämför med det moras vi har hamnat i nu. Överklassens herrar hade hellre givit makten till sina egna fruar och döttrar än till arbetarklassens karlar. Feminismen flippade ut helt och hållet först när kommunismen dog 1989, eftersom kommunisterna åtminstone visste att det var ett klassamhälle vi kom ifrån, inte ett könsmaktssamhälle.

        Låt dig inte luras av identitetspolitikens lögner bara för att de smickrar dig!

        När kommunismen togs bort ur det socialistiska spektrumet blev bara fascismen/nationalsocialismen kvar, nödtorftigt utsmyckad till postmodern identitetspolitik. Det är vidrigt!

        Gilla

  4. Östrahult skriver:

    Jättebra skrivet. Samma kan sägas om mina upplevelser i det militära. I dagens samhälle har feminiserade män och de kvinnor som ylar högst tagit kommandot. Titta bara på regeringsbildningen som ligger i händerna på just feminiserade män och en ylande kvinna. Ebba B T är faktiskt ett undantag.

    Liked by 2 people

  5. Elisabeth skriver:

    Mycket intressant och tänkvärt, Jan-Olof S. Har nyligen sett den utmärkta filmen ”First Man” om Apolloprojektet och månlandningen och reflekterade över hur sådana djärva maskulina projekt verkar otänkbara i dag. Nuförtiden är det istället på modet att ifrågasätta och problematisera ”vita”, västerländska män som trots allt stått för de flesta framstegen i vår värld. Jag läste också om Jordan Petersons succéföreställning i Stockholm, han har ju otroligt många anhängare och framförallt i Sverige. Av förklarliga skäl. Peterson ifrågasätter nämligen feminismen. Unga svenska män har akut brist på roll-modeller. Enligt SvD anser hans anhängare att han är ”Messias för den normale mannen”, han är en dos syre i ett samhälle kvävt av för mycket radikal feminism. Jag håller med EvaD ovan, dagens feminister bekämpar både män och kvinnor. Men de tycks märkligt nog välkomna den muslimske, traditionellt förtryckande mannen. Hursomhelst, jag vill också ha en uppvärdering av det manliga och det kvinnliga, jag är konservativ när det gäller detta. Det ska vara fint att vara mamma, ta hand om hus och hem och uppfostra de egna barnen. För det är värdefullt och fint ! Förresten, när jag passerar diverse arbetsplatser, byggen, vägjobb etc så ser jag bara idel, flitiga män. Men jag hör aldrig feminister bråka om jämställdhet på dessa arbetsplatser. Hmmmm…..

    Liked by 7 people

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Elisabet — Jovisst, tänker just samma sak: Inte fasen hör man ett knäpp från tokfeministerna om den totala manliga dominansen på arbetsplatser där man håller på med skitiga fysiskt krävande uppgifter som att gräva diken, bygga hus, rensa kloaker och sådant.

      Neejdå.. däremot ska det kvoteras in kvinnor i bolagsstyrelserna, oavsett eventuell kompetens!

      Den såkallade feminismen har blivit sin egen värsta fiende, helt enkelt.

      För att inte tala om femimaffians kryperi för sexistiskt och antidemokratiskt inflytande från arabvärlden — se tex. Råbocks/Mohameds artikel härintill.

      Förklaringen verkar vara att den såkallade ‘feminismen’ bara är en förklädnad för tokvänsterns /PK-dårarnas allmänna hat och illvilja mot vårt samhälle. Hela vår västerländska civilisation vill PK-maffian förstöra, för att lämpligen ge plats åt ett muslimskt kalifat styrt av sharialagar.

      PK-dårarna vet inte vad detta är men västerlandet vill de framför allt utplåna.

      PK-idioterna kommer att tas av daga först av alla när den dagen kommer.

      Liked by 1 person

  6. styggestig skriver:

    Om man som jag har upplevt en eller flera ”elevvårdskonferenser” under 70-talet, så vet man precis hur svårt det kan vara när olika ”perspektiv på omhändertagande” möts, för att lösa ett i grunden vanligtvis enkelt problem.
    Den gamla skolans klassföreståndare hade ETT perspektiv, och det räckte i 98% av fallen, vill jag påstå. Med en rektor, en studierektor, en skolsköterska, en skolkurator och – i värsta fall därtill – en skolpsykolog runt bordet blev snabbt ”konferensen” en veritabel hönsgård.
    MEN, läroplanen stadgade i högstämda ordalag att detta var hur problem skulle lösas. Detta var egentligen inte att undra på, eftersom mannen bakom skolreformerna, Stellan Arvidsson, var en stor vän av det nu svunna Östtyskland eller Den Demokratiska Republiken. Det var han under hela sin levnad. Han var ordförande i Vänskapsförbundet Sverige – DDR, han bjöd på 60-talet in ”skolexperter” från DDR till konferenser med de utsedda i läroplansutredningen, och han försvarade intill sin död Berlinmuren.
    Inte att undra på att Östtyskland gick under och att vi har problem i den svenska skolan!

    Liked by 7 people

    • Jan Molin skriver:

      Bra att du tar upp detta Styggestig! Sossarnas beundran för östtyskland, och deras djupa samarbeten med detta land, har begravts ordentligt och allt har tystats ned! De nuvarande uppväxta generationerna, således mina och andras barn, har mycket lite kunskap om denna tid. Birgitta Almgren har i två böcker beskrivit skeendena. Som grund använde hon Säpos arkiv, men censuren var hård och hon fick läsa endast utvalda ark ur dessa arkiv, vilka dessutom var genomgångna innan med svartstrykningar på många ställen!

      Liked by 1 person

  7. Fredrik Östman skriver:

    Feminismen har växt fram ungefär i den takt som den tekniska utvecklingen gjort det möjligt för kvinnor att deltaga i produktionen. Ingen intresserade sig för kvinnors rättighet att bli stenhuggare på den tiden detta förstörde kroppen på ett par decennier. Ingen, ingen.

    Vi blandar ofta ihop teknisk utveckling med samhällelig. Men på den fronten har ingen utveckling alls skett. Ofta används falska motiv och kvinnor kvoteras in där de saknar kompetens och framför allt kvoteras de ut från uppgifter som bara kvinnor kan utföra, enkannerligen att föda och taga hand om barn. På grund av denna dumhet dör vårt samhälle ut och trängs ut av ett annat.

    Liked by 3 people

    • Jan Molin skriver:

      Ja Fredrik det är fullkomligt galet. Dessutom arbetar nu väldigt många kvinnor på dagis, oj jag säger fel: mina barnbarn påpekar det jämt att det inte heter dagis utan förskola, för att ta hand om andras barn, ofta lågutbildade kvinnor och dito invandrade!
      Och jag håller med, vårt svenska samhälle är på upphällningen! Vi måste inse att det inte handlar om invandring längre, utan det är erövring av Sveriges land. Svenskarna och de röstberättigade erövrarna har röstat på sju partier som medvetet utfört detta mot sin egen genomlurade befolkning.

      Liked by 1 person

    • Hovs_klipphällar skriver:

      Brunte: Genusforskning är ingen forskning, utan en religion — (och det håller du troligen med om fö.)
      — Det är ett skandalöst slöseri med våra skattemedel att sådant förekommer i Sverige.

      Se förresten den utmärkta norska tv-serien ”Hjernevask”! Finns på Youtube.

      Vänsterextrema SVT vägrade visa denna serie.

      Liked by 1 person

  8. I rampljuset skriver:

    Det är inte ofta Leif GW Persson saknar svar på en fråga. Men när han tillfrågades i TV4 om varför så många kvinnor sökte intimitet med kvinnormördaren Madsen i fängelset kunde han inte ge något svar. Har man läst genetikern Richard Dawkins och etologen Edward O. Wilson hade han kunnat ge ett sannolikt svar.

    Sexuella strategier handlar i hög grad om att maximera fördelarna för sin egen avkomma.
    En strategi kvinnor har är då att söka sig till maktens män. Under deras maktparaply hittas lätt optimala möjligheter till skydd och resurser.

    Men så tänker inte kvinnor rakt av. De bara påminns om det via sina förprogrammerade neurala nätverk. Som skapar känslor och motivation i en viss riktning. Man måste även förstå att maktens toppfigurer har sanktion från alla övriga män. Därför får dessa kvinnor också ett support från dessa män. Och även övriga kvinnor. Runt alfahanen paras makt med stora resurser. Även som våldskapital.

    Det finns inget i kvinnorna som säger hur denna makt har uppnåtts. De går på det som existerar, som känslor. Kvinnorna siktar enbart in sig på makten själv.

    Men i vårt samhälle kan denna mekanism ”snedtända”. Den uppmärksamhet som media ger och bistår med tolkas och läses av vissa kvinnor som makt i sig. Även hos typer som Madsen.
    En del törstande kvinnor söker sig då även till rena mördare, särskilt om de ser bra ut. Sexualiteten blommar ut.

    Därför hittas detta ”underliga fenomen” hos vissa kvinnor som söker sig till våldsamma män. De ger sig hän för dessa mer primitiva känslouttryck. Klart förnuftiga inom ett jägarsamhälle. Men knappast hos en isolerad kvinnomördare, kan man lite logiskt tycka.

    Själv misstänker jag att en kriminolog, som Leif GW känner till allt detta, efter 50 år inom sitt yrke. Men att sitta i en TV-soffa och berätta om det skulle riskera hans stora anseende. Knuffa hans gloria lite på sniskan. Därför avhåller han sig. Klok som han är.

    Såvida han inte i faktiska termer har vissa vita kunskapsfläckar om evolutionära mekanismer, vad gäller biologiskt förankrade sexuella strategier. Och hur olika de är för män, respektive kvinnor.

    Men utgör samtalspartnern en verifierad feminist skulle även jag tänka mig för. Om jag ville behålla plats i mediasolen. Och svara lite dämpat; jag vet faktiskt inte…. Som GW också gjorde.

    Liked by 2 people

    • Anders skriver:

      Som signaturen Jolo, Jan Olof Olsson, skrev en gång angående alla kvinnor som skrev kärleksbrev till Åmselemördaren (om nu någon kommer ihåg denne): ”När hjärtat får råda ska det vara en psykopat”.

      Gilla

  9. The road skriver:

    Böjd att hålla med, projekt där kvinnor deltar måste anpassa sig, så en annan logik har infunnit sig på stora företag där nu de män och kvinnor som kan agera enligt de nya reglerna stiger till väders, saker och ting kan inte bara lösas på mest effektiva sätt utan nu skall det göras agile, nästa vecka så heter det något annat. Kvinnor (och män som är som kvinnor) excellerar när man ställer upp massa kvasimål på fikonspråk. Kvinnor är bra på att leverera när det inte finns någon osäkerhet och de är minst lika bra som män på att vara otrevliga som chefer, värre faktiskt då de är bättre på att sticka kniven i ryggen. Tidsandan är i hög grad kvinnlig, jag är trött på det.

    Gilla

  10. Lars*** skriver:

    Jag tror på artikeln. Har själv några hantverkare som jag anlitar. Vi jobbar sen tillsammans. Jag hjälper till. Det går med en hejdundrande fart o med otrolig kraft, snabbhet och med snabba beslut. Vi samtalar om krångel o testar lösningar. Med Gudrun Schyman hade inger blivit gjort. Män och kvinnor har olila saker de kan bidraga med men jag undrar om det inte stämmer att män får saker gjorda förr än kvinnor. Att mäm har bättre organisationsförmåga och rumsuppfattning. Starkare muskler är dock helt klart en verklighet för män som grupp. Det utesluter inte att det finns en starkare kvinna än mig men som helhet är män starkare. För mig också bättre utförare, från ord till handling.

    Gilla

    • Jan Molin skriver:

      Förlåt att jag rättar, ”starkare kvinna än jag” ska det vara. Någongång under ungdomen lärde jag mig attdet kallas ”subjekt i ofullbordad sats”, dvs den fullbordade satsen är ”jag är”, men verbet är underförstått.

      Gilla

  11. uppstigersolen skriver:

    Jag har arbetat tillsammans med kvinnor under hela mitt yrkesliv. Dels inom programmering, men även inom försäljning. De kvinnor jag träffat som var programmerare var väl så vassa som männen. De var dessutom duktiga på att hålla tidplanen. Kvinnliga säljare är det ont om vilket inte är så förvånande. Några få duktiga har jag träffat men de flesta lyckades inte nåt vidare. De var för harhjärtade, vågade inte vänta ut det bästa resultatet utan vek sig ofta för påstridiga kunder. Som ofta blev dåliga affärer för företaget. Angående kvinnor inom typiskt manliga yrken som är tunga, smutsiga och kräver att man går upp okristligt tidigt och ger sig ut i skogen eller annat elände så är dessa yrken inte poppis bland kvinnor. Ska kanske inte vara det heller. Män byggde städer. Män byggde samhällen. Kvinnor föder män. Låt det vara så.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det har tidigare inte kvoterats in några programmerare (det gör det nu, se affären Goolag/Lamore), så de kvinnor du har mött där har inte saknat lämpliga egenskaper. Survivorship bias. Vi kan inte undkomma epistemologien.

      Kvotering är inte ett sätt att hitta sanningen, utan ett sätt att ljuga.

      Gilla

      • Tina skriver:

        Norge har lag på att kvotera in kvinnor i sina bolagsstyrelser. Jag har inte hört något om att Norge skulle ha gått i konkurs. För övrigt är det med tanke på kommentarerna hög tid att döpa om den här sajten till ”Det misogyna samhället”.

        Kloka kvinnor vet sedan hundratals år egen ekonomi är en självklarhet och att hänga upp sitt liv på make och barnafödande är förkastligt. Alla yrken har fram till nyligen varit manliga, jag har själv som enda kvinna varit i tryckeribranschen på 1980-talet. Jag är inte heller säker på att universitetsprofessorer, läkare eller ens Leif GW skulle klara av ett industribygge utan kackel.

        Däremot är män traditionellt bra på att förgifta landmassor, hav och natur, som kommande generationer måste städa upp.

        Liksom övriga läsare har jag ibland varit tvungen att anlita hantverkare. Ingen av dessa har lyckats göra något rätt. Jag har sedan 30 år en upp- och nedvänd duschblandare, för att VVS-arna kopplade vattenledningarna fel då badrummet byggdes etc. Hutlöst betalt tar de också. Avskaffa ROT, och låt dem lära sig jobba för en gångs skull. Jag skulle mycket hellre anlita kvinnor som hantverkare.

        Gilla

  12. Brunte skriver:

    Det finns många kvinnotyper idag. 1 Tatuerade ögonbryn, smala näsor och fläskläppar. 2 Feta, plufsiga och mindre attraktiva. 3 Fina , normala, sympatiska och anständiga . Gissa viken typ av dessa 3 som är feminister.

    Gilla

  13. Michael Söderberg skriver:

    Massor av bra läser man här, och detta var klockrent. Mina erfarenheter stämmer på pricken med dina. Kvinnor och män är helt enkelt bra på olika saker. Bygger och vårdar är en utmärkt bild.

    Men det är inte svart eller vitt. Det verkar ändra sig i den yngre generationen. Precis som så många klyftiga och attraktiva tjejer föredrar manliga vänner -eftersom de inte pallar skvaller och manipulation- drar de sig även till manliga yrken. De flesta klipska brudar fattar att alla inte kan bli programledare, fotomodeller eller tv-kändisar. Då vill de ha ett pålitligt yrke. De vill vara oberoende.

    Man ser allt fler sopgubbar, lastbilschaufförer, lokförare och liknande som är tjejer. Det underlättas av att det finns så mycket hjälpmedel idag som gör kroppskrafter sekundära.

    En solskenshistoria: för något år sedan stod jag och några gubbar på en sopdepå och blängde på en sikt som inte fungerade och skulle bytas ut till en från mitt företag. Förbi dundrade en jättestor dumper så marken skakade. Från hytten vinkade en tjej med långt fladdrande blont hår och sommarlinne. Jag tänkte: vad i helvete gör en fotomodell i en monstertruck? Gubbarna glodde efter henne och jag väntade mig en sexistisk kommentar. Då sade den ena: hon är den bästa vi någonsin har anställt. Hon gör två gubbars jobb och hon har aldrig sönder något.

    Där stod jag med jävligt lång näsa. En annan kul grej de berättade var att hon första dagen i fikarummet tittade på alla utvikningsbrudar som hängde på väggarna. Hon sade inget, men de förstod att hon var inte bekväm. Men istället för att ringa 112 till genusakuten var hon där tidigt nästa morgon och satte upp en stor bild med en extremt stor ***. Detta resulterade att idag hänger ett antal vackra konstreproduktioner istället. Så ska en slipsten dras.

    Denna typen av brudar pekar mot framtiden, det gör inte genuskvackare och feminister.

    Vänliga hälsningar, Micke S.

    Liked by 2 people

  14. Hawwa skriver:

    Ja där överraskande du med en otippat snäv och stereotyp kvinnosyn (fast du matchar inte riktigt Åsa Beckmans mossiga dito som hon gett uttryck för i sina krönikor i DN).

    En sådan syn skänker ju faktiskt en förklaring till varför hela gender-branschen uppstått, med dess syn på att en mångfald av kön skall bejakas. Med en så enkelspårig könsindelning, kanske fler nyanser behövs.

    Jag känner inte igen mig i beskrivningen. I mitt senaste uppdrag på en stor myndighet i Sverige arbetade jag i en grupp om sju kvinnor och en man (som inte tog på sig rollen av tupp) och det var det mest effektiva samarbete jag hittills upplevt. Denna lilla grupp sparade otroliga summor åt staten.

    Under min 35+-åriga yrkeskarriär har jag upplevt en viss skillnad m a p samarbete män och kvinnor emellan. Män har oftare behov att ha ”rätt” och få sista ordet, och kvinnor ger dem oftast det. Det är den smidigaste vägen för alla parter – kostar minst energi, och den behöver man ofta spara på.

    Det finns en rolig scen i ”All in the family” (fr 70-talet) emellan karaktärerna Edith & Archie Bunker, där Archie kommer på Edit med att fuska när de spelar kort – till Arcie´s fördel.

    En mening fr Marianne Fredikssons bok ”Den som vandrar om natten…” dyker upp i medvetandet: ”Hon var klok nog att inte avslöja hur begåvad hon var …”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.