Jag tjatar jämt om samma sak men eftersom alla inte verkar hålla med så ska jag tjata igen ehuru möjligen från en annan synvinkel för att pigga upp mig själv och eventuella läsare.

Är det inte självklart att man gillar att göra sådant man är bra på? Till exempel kan jag ett sällskapstrick med två vinkorkar som aldrig förfelar att förvåna och tjusa publiken. Så fort jag kommer åt så förevisar jag denna konst.

Tänk med vilken kraft och lust du skulle ägna dit åt din sysselsättning om du inte bara kunde utföra den med särskild skicklighet utan dessutom fick en hygglig utkomst av dina prestationer (vilket jag inte lyckats få med mitt korkknep). Då snackar vi verklig professionalitet.

Tänk dig vidare att du inte är ensam i samhället med din märkvärdiga kompetens utan att du har tiotusentals, ja hundratusentals, lika engagerade och kvalificerade yrkesbröder och -systrar, alla med samma grundliga högskoleutbildning för er viktiga syssla och alla med samma genomarbetade, beprövade och evidensbaserade föreställningar om hur slipstenar ska dras.

På ett särskilt betydelsefullt område har vårt land under det senaste halvseklet odlat en sådan yrkeskår, nämligen de proffs som vet hur man kan lösa andra människors problem, särskilt människor som det på något sätt är synd om för att de är offer eller drabbade eller särskilt utsatta eller bara allmänt svaga i något avseende.

Om du nu tillhör det kall som har både utbildning och erfarenhet när det gäller att upphäva mänsklighetens lidanden – ty det handlar faktiskt om att med nyuppfunnen social teknik upphäva tillstånd som fattigdom, sorg, mobbning och så vidare, som mänskligheten tidigare betraktat som oundgängligen förknippade med livet självt – skulle du då inte tillsammans med dina hundratusentals välutbildade, välartikulerade och för det mesta högt begåvade kollegor kräva att samhället sätter till alla klutar för att ni ska få göra era välsignelsebringande konster med de elända?

Det är klart du skulle, allt annat vore ju ett förräderi inte bara mot horderna av potentiella klienter, utan också mot ditt eget heliga uppdrag. Så är det med Sveriges välfärdsindustriella komplex. Det finns ingen gräns hur mycket gott det kan göra om det bara får resurser och handlingsutrymme ty det finns ingen gräns för hur många behövande människor komplexet kan leta fram inom och utom landets gränser.

Om man ska förstå Sverige måste man inse vilka underförstådda och outtalade men ständigt cementerade pakter som knyter samman detta välfärdsindustriella komplex av välutbildade, professionella människokännare med andra viktiga samhällsaktörer.

Med klienterna har komplexet ett pactum som säger att vi, komplexet, kommer att stötta, stödja och värna er klienter så länge ni troget fasthåller vid er offerroll och därmed fortsatt kräver vårt engagemang till er hjälp.

Traktaten med politikerväldet säger att komplexet kommer att betala med röster till särskilt vänligt inställda partier och dessutom till politikerväldet som helhet med ett solitt underlag för politikernas ambitioner att vara en humanitär stormakt. Politikerväldet betalar tillbaka genom att hos skattebetalarna hämta de resurser komplexet behöver.

Överenskommelsen med media är att gemensamt värna om den politiskt korrekta världsbild enligt vilken den gemensamma fienden är den skattebetalande medelklass som ogillar dels vad den betraktar som välfärdsstatens slöseri, dels att hela tiden, direkt eller indirekt, känna sig utpekade som brunråttor av ledande media.

Dessutom har politikerväldet ett lika oskrivet fördrag med ett stort antal frilansande aktivister som går ut på att aktivisterna ska få en mager offentlig försörjning via sådant som kulturbudgetar, föreningsanslag från landstinget, HBTQ-certifieringsuppdrag från myndigheter och bidrag från Allmänna arvsfonden på villkor att aktivisterna verkar i det välfärdsindustriella komplexets anda.

Hur kan någon inte se detta system i aktion dag ut och dag in? I jämförelse med denna pulserande och samverkande organism är dagspolitikens huvudfrågor – exempelvis sådant som val av riksdagens talmän – bara struntdetaljer.