Gästskribent Torsten Sandström: Att spendera på andras bekostnad

Den som hanterar andras pengar utsätts ofta för frestelsen att själv dra nytta av tillgångarna ifråga. Detta är mänskligt, men ändå något som måste motverkas för att ett samhälle ska hållas samman. Att stoppa andras pengar i egen ficka kallas som alla vet ”stöld”. Eller ”förskingring” beroende på om pengarna initialt lämnats att förvaltas av snyltaren. Sedan urminnes tider anses det alltså som brottsligt att förfoga över andras egendom. Det tror jag (nästan) alla tycker är mycket bra.

Inte heller det offentliga ska alltså tilltvinga sig medborgarnas förmögenhet. Historiskt sett har furstar notoriskt dåligt rykte vad gäller tvång av detta slag. Därför var det en viktig fråga för Sveriges första folkförsamlingar att skaffa sig en ovillkorlig rätt att delta i kungens beslut om skatter och avgifter. Nuförtiden regleras beskattningsmakten i grundlag. Beslut om skatter tas av Sveriges riksdag (eller av kommunen ifråga). Den noga regleringen och högtidliga beslutsprocessen pekar självfallet på att tvångstillgrepp från det offentligas sida inte ska ske hur som helst. Det ligger nära till hands att anta att uttag av skatt bara ska ske i angelägna fall.

Man kan säga att byggandet av ett välfärdssamhälle förutsätter att medborgarnas plånböcker öppnas för beskattning genom stat och kommun. Skolor, vård, pensioner och andra för samhällslivet nödvändiga behov måste (i rimlig omfattning) betalas av medborgarna gemensamt. De socialdemokrater som förr var pådrivande för en ny svensk stat insåg dock dilemmat med det offentligas beskattning av medborgarna. Man erinrade sig kungamaktens framfart i äldre tider. Därför kan man säga att de första socialisterna vårdade riksdagens befogenhet att med tvång beskatta folket. Gustav Möller, socialminister under 1920-talet, yttrade därför de bevingade orden: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”. Tanken var alltså att noga hushålla med människornas pengar och endast ta ut skatt för angelägna ändamål.

Idag vågar jag påstå att försiktigheten ombytts till sin motsats. Lockelsen att spendera på folkets bekostnad har nämligen blivit alltför stor för landets politiker. Detta gäller såväl pengar in till som ut ur statens kassa. Missbruksmönstren är väl kända och smärtar många av nationens skattebetalare, även om många mottagare är nöjda. Dom vanligaste missbruken in är följande:

-Beskattning i så hög grad att medborgarna tappar sugen att jobba extra (exempelvis genom höga marginalskatter och beskattningen av enskilda näringsidkare).
-Beskattning utöver det offentligas rimliga behov (exempelvis då det offentliga tar in pengar för att finansiera flummiga projekt rörande folkhälsa, bostadskvalitet, konsumentfrågor, kulturråd, Forum för levande historia och så vidare).
-Beskattning som styrningsmedel/avskräckning (exempelvis skatt på drivmedel och flyg).
-Beskattning för att samhället vill lägga pengar på hög (exempelvis då staten bygger egna sparfonder).
-Beskattning som i efterhand förutsätts för att vinna röster i val (exempelvis Perssons maxdagistaxa och Löfvens förslag om en veckas extrasemester med stöd av föräldraledighetslagen). Mer om olika utgifter snart.

Som alternativ till beskattning måste också avgifter nämnas. Statens uttag av avgifter för medborgarens egen begravning eller tevetittande är sådana exempel.

Stora blir även missbruken vad gäller pengar ut från det allmänna. För det första är floran av bidrag gigantisk i vår nation. För att bara ta ett exempel undrar man varför välbärgade svenskar ska ha rätt till barnbidrag. För det andra skulle sannolikt utgifterna för en stor del av landets myndigheter kunna kapas med 50 procent utan att det skulle märkas i sämre service för folket. Jag tänker inte nu på myndigheter i centrum för välfärden, såsom vård, skola, rättsvård och försvar utan på den mängd av korstågsmyndigheter som skapats för upprätthållandet av ett sken av samhällsvälfärd. Tydliga exempel rör arbetsförmedling, jämställdhet, barnens ställning, föräldraskap, diskriminering, konstnärlig verksamhet, handikappservice med mera. Problemet är nämligen att det bakom en angelägen samhällsfråga ofta byggts upp en byråkrati, som ägnar sin huvudsakliga tid år sammanträden, tjänsteresor och utfärdande av meningslösa riktlinjer utan att några konkreta resultat syns hos gruppen medborgare med aktuella svårigheter. För det tredje är kontrollen av skatternas användning många gånger iögonenfallande bristfällig. Det visar sig exempelvis gång efter annan att flermiljardbelopp försnillas till kriminella företag avseende assistansersättning.

Varför detta systematiska och storskaliga slöseri? Det finns flera förklaringar. En är politikernas naiva önskan att stödja personer med svårigheter (tillsammans med politikernas hopp om omval). De kan därför säga att ändamålet helgar medlen (missbruket). En annan är att myndighetssverige allmänt sett har en avog inställning till kontroll och repression. En tredje och viktigare är den dystra slutsatsen att det är enklare att spendera än att kontrollera. Jämfört med rödpennan för att spara är högre skatt kvick fix. Effekten blir en ökad utpumpning av skattebetalarnas pengar på grund av att politikerna inte prioriterar sparande och kontroll. De tycker bättre om att öppna pengakranen från folket till myndigheter och bidragssökande. Det är ju ”bara” andras pengar som går upp i rök.

Sedan Gustav Möllers dagar har alltså något omvälvande skett i vårt land. Okej, antagligen slösades det en hel del även under hans tid. Så hans ord var kanske en legitimerande rökridå. Men det är inte det viktiga. Det centrala och intressanta är nu den spektakulära kursomläggning som skett. Från sparande till slösande. Trots dokumentation om omfattande byråkrati, storskaligt missbruk och framväxten av organiserad brottlighet hörs inget om att landet måste väcka Möllers ambition till liv. Nej, vi lever i det bästa av samhällen trots att politikerna dagligen strör folkets pengar omkring sig. Möller skulle antagligen kalla dem vaneförbrytare.

Allvarligare är kanske att demokratins kritiker får vatten på sin kran. Jag tänker än en gång på antikens Rom och hur politikerna mot gratis bröd köpte röster av pöbeln. Republiken gick under och ersattes av kejsarmakt. Om inte politikernas slösande med andras pengar upphör hotas sammanhållningen i samhället. Tyvärr tycks faran befogad. På senare tid ser vi tecken på framväxten av en bristande tilltro mellan de styrande och folket.

Torsten Sandström är professor em i civilrätt vid Lunds universitet och har publicerat böcker om förmögenhetsrätt, särskilt juridiken om aktiebolag. Han driver anti-pk-bloggen, http://anti-pk-bloggen.se/. Han färdigställer för närvarande en bok som heter ”Ceremonimästarna – en berättelse om rit och rätt”.

31 reaktioner på ”Gästskribent Torsten Sandström: Att spendera på andras bekostnad

  1. Ingvar Froberg skriver:

    I ett tidigare inlägg finns förklaringen till detta skamlösa att hämta – införandet av partistöd och frigörelsen från medlemmarna / medborgarna / väljarna.

    Liked by 4 people

  2. Bo Svensson skriver:

    Metoder för minimering av skattetryck:

    1: Med obligatorisk försäkring mot att begå brott, betalar man polis, kriminalvård, rättsväsende och brottslighetens övriga kostnader via försäkringspremier vars nivå man själv kan påverka genom sitt beteende och sin livsstil.

    2: Med obligatoriskt sparande till ett individuellt trygghetskapital som skall betala ens sjukvård och ledighetsförsörjning, inklusive pension, kan man slopa arbetsgivaravgifterna.

    3: Med vägnätets investerings- och underhålls-kostnader, täckta via tonkilometerskatt, lyfter man bort dessa kostnader från statsbudgeten.

    4: Trafik- och arbets-skadeförsäkringar bör ha en sådan utformning att de totala kostnaderna blir täckta och inget lastas över på skattebetalarna.

    5: Skydd av natur och livsmiljö skall inräknas i normalitet så att det är den som skadar och minskar dessa värden som skall betala vår förlust. Metoden är miljö- och resurs-avgifter inklusive markskatter relaterade till graden av exploatering och försäkringar som täcker förlusterna där förövarna är insolventa. – (Man bör alltså sätta kurs mot en sådan ordning.)

    6: Kostnaderna för vården av dem med medfödda handikapp bör kunna täckas via försäkringar som regelmässigt köps av föräldrarna redan tidigt under graviditeten.

    7: Kostnaderna för den kommunala infrastruktur som motiverar markvärdena bör täckas via årliga avgifter på marken inom kommunen relaterade till läge och exploateringsgrad. – Så borde det ha varit från början. Nu kan man eventuellt införa ordningen för nyetablerade kommuner och för befintliga under loppet av en 50-årig övergångsperiod.

    8: Stödet till andras barns försörjning och undervisning med skattemedel bör i sin helhet relateras till barnens/ungdomarnas prestationer och beteende under sin skoltid.

    9: Medellösas sjukvårds- och försörjnings-kostnader kan täckas via ett visst antal timmars garanterad anställning per år mot existensminimum. Om alla andra betalar sin timlön gånger samma antal timmar i skatt med samma existensminimum som grundavdrag, har man ett motsägelsefritt skattesystem där incitamenten överallt blir de rätta.

    10: Resurseffektiv flyktingasyl kan bestå i att köpa territorium av något skuldsatt land med milt klimat, dit alla som menar sig vara flyktingar skall vara välkomna att bosätta sig med eget ansvar för sin försörjning men erbjudas hjälp med infrastruktur och rättsordning.

    11: Överförande till den individuelle skattebetalaren av ansvaret för skattemedlens fördelning på de av de folkvalda godkända posterna.

    Den verksamhet som finansieras med skattemedel kan då släppas ut i den normala konkurrensutsatta ekonomin, där kvalitén på utbudet är direkt avgörande för intäktsflödet vilket bör avsevärt reducera kostnaderna.

    Liked by 1 person

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Får överheten hållas tillräckligt länge så vet de att sätt fart på medborgarnas tillgångar tills det inte längre finns något kvar. De gamla egyptierna förbyggde sig på jättelika pyramider och i det medeltida Frankrike gick så där 75% av BNP till katedralbyggandet. Sovjet rustade sig till ruin och undergång och dagens Sverige strör glatt välfärd över jordens yta i sin godhetsvansinne. Efter de senaste vallöftena finns nu inget kvar, inte ens en Pomperipossa skatt skulle hjälpa. Det är nästan som om man ser fram emot en kollaps så snart det går så att man kan börja om på nytt med en förnuftig ordning. Att bygga på det existerande anser jag numera uteslutet.

    Liked by 10 people

  4. svenne skriver:

    ”Jag tänker än en gång på antikens Rom och hur politikerna mot gratis bröd köpte röster av pöbeln. Republiken gick under och ersattes av kejsarmakt. Om inte politikernas slösande med andras pengar upphör hotas sammanhållningen i samhället”.

    Från romartiden kommer ju uttrycket ”pengar luktar inte” och det var kejsaren Vespasianus som yttrade detta då han mötte befolkningens protester då han ville införa skatt på användning av offentliga toaletter.

    Ur Wikipedia:

    ”Efter kriget 69 var statskassan tom och Vespasianus kungjorde att 40 miljarder sestertius omgående behövdes till statskassan. Gamla skatter höjdes, nya hittades på och man började en omfattande försäljning av statliga ämbeten. Inga medel skyddes för att rädda statsfinanserna; Vespasianus gick så långt att han införde avgift på offentliga toaletter”.

    En parallell till vår nutid (som jag ser det):

    Efter den massiva invandringsvågen 2015 började statens och kommunernas kassor att tömmas och regeringen kunggjorde att ett antal miljarder omgående behövs till statskassan.
    Gamla skatter höjdes, nya hittades på och man började en omfattande utökning av statliga ämbeten i olika typer av utredningar och censurorganisationer. Inga medel skyddes för att rädda statsfinanserna. Makthavarna gick så långt att de införde flygskatt, höjde fordonsskatten, ökade kostnaderna för firmabil för privat bruk och höjde skatten på investeringssparkonton. Som lök på laxen aviseras tvångsbeskattning av de partiska program som public service levererar.

    De framtida kostnaderna för den förda invandringspolitiken kräver hela tiden nya källor att ösa ur för att ”rädda välfärden”. Vi får väl se om en den kommande finansministern anser att det finns ett behov av att även ha offentliga toaletter beskattade enligt Vespasianus modell.

    Liked by 5 people

    • torssan skriver:

      Bra kommentar tycker jag. Nu är det ju redan så att offentliga toaletter betalas med skattepengar och ofta en liten avgift. Det allmänna betalar så mycket här och där att vi tappar räkningen…

      Gilla

  5. styggestig skriver:

    ”Korstågsmyndigheter” var en intressant och bra sammanfattande beteckning på en hel del av de myndigheter som har inrättats efter 1965. Det året inrättades en särskild myndighet för att med propaganda bistå beslutet om övergång till högertrafik.

    Gilla

  6. killeri skriver:

    Som Bo Baldersson lät en av sina politiker säga; vad som av folk betraktas som en förmån och ynnest år ett, ses som en självklar mänsklig rättighet år två.
    Vi blir alltså snabbt beroende av bidragen.

    Liked by 2 people

  7. Göran Holmström skriver:

    Torsten, en mycket bra text som pekar på sjukan som drabbat detta land.
    Överbeskattningen är som jag ser det endast ett av symptomen på sjukdomsbilden.
    Historiskt så har vårt lilla land varit extremt bra på uppfinningar och teknik i form av att skapa industri som ger både rikedom och mat på bordet till många fler. Socialdemokraterna vill gärna ta äran åt sig för hur väl det gått för landet, det är inte alls sant. Många av dom som byggde fabriker hade ett mycket gott skyddsnät till sina arbetare med skolor bostäder och även sjukvård.
    Numer har vi knappt någon industri, ej heller så uppfinns det inte något av värde! Spotify och tv-spel ser jag inte som något som bidrar till det hela. Varför har Sverige halkat från törs påstå världsledande till ett B-lags land? Jo skatterna har gjort det näst intill omöjligt att skapa ett företag eller utveckla en ide från scratch. Att sossarna byggt ut detta vansinne är knappast av välvilja, det sista valet bevisade detta mycket tydligt i invandrarområdena så cirka 80% av rösterna! Hur stora hade dom varit utan sina dyrköpta röster med folkets medel? Utan exakta siffror (jag ska under hösten försöka räkna vad kalaset kostar) så tror jag att deras siffra hade varit cirka varit om man räknar in alla som är beroende av dom typ via sitt kommunala arbete eller en snäll pk-dräng som indoktrinerar barnen på skola och dagis, en enkel gissning är att socialdemokraterna skulle ha cirka 17% av rösterna ungefär. Skulle vi leka med denna siffra så skulle även det offentliga med alla myndigheter och verk kunna bantas en hel del vilket skulle innebära sänkt skatt. Ett skattetryck på totalt 25% är enligt min enkla gissning den nivå som skulle ge mest nyskapande med arbete och kunna försörja sociala system om alla friåkare bantades bort, och med friåkare så menar jag varje person som inte producerar något i det privata. Tjänstesektorn står för cirka 30% av landets arbetande personer idag vilket är alldeles för högt. Väl medveten om att detta inte går på en kort stund, men det måste börjas diskutera om varför fullt friska människor skall försörjas via skattsedeln och av andra människor ansträngningar är inte sunt eller utvecklande för personen.

    Liked by 2 people

  8. Astrid skriver:

    Man har en känsla av att Sverige är i upplösning. De styrande tror inte själva på en positiv framtid. En roffarmentalitet tycks allmänt utbredd. Slöseri så länge det går, berusning före ett mer allmänt uppvaknande –
    Man strör folkets pengar omkring sig, uppmanar dessutom dem längst ner att öppna hjärtat, offra och dela med sig.
    Nu hänger vårt vidare öde mycket på hur det går borta i USA för Trump, eftersom Sverige i realiteten är en lydstat.
    Trumps mod inger beundran; han innehar tidernas svåraste uppdrag: att ”rensa träsket” och besegra draken, ”den djupa staten”.
    Putin och hans roll i de globala skeendena är också intressant. Kristendomens uppblomstring i Ryssland bildar motvikt till islamiseringen av Europa med konfliktskapande fundamentalistisk islam, bakom vilken anas den dolda handen.
    Europa sjunker ner i mörker, Ryssland stiger med solen i öster.
    Globalist-oligarkin måste åt Rysslands enorma naturresurser för sina monstruösa företag…
    Hela världens UTMANING: hur få stopp på jätten Glufs-glufs?

    Liked by 2 people

  9. Jaxel skriver:

    Krönikan noterar korrekt att: ”Den som hanterar andras pengar utsätts ofta för frestelsen att själv dra nytta av tillgångarna ifråga.”

    Detta sker ibland i en form som kallas korruption, d v s den /de som förvaltar tillgångarna hittar vägar att få dem att hamna i de egna fickorna utan att det för den skull rent juridiskt benämns stöld. Ofta spenderas sådana förskingrade pengar till överdådig konsumtion som syftar till att sprida glans över den korrumperade individen.

    Det intressanta som inträffat på senare år är att ny, inte lika uppenbar, form av korruption uppkommit. De korrumperade politikerna i dagens svenska samhälle skaffar sig inte strålglans genom överdådig konsumtion utan genom att framställa sig som goda. Deras (skenbara) godhet bygger inte på några egna uppoffringar utan på deras makt att beskatta och därigenom spendera andras pengar.

    Det bör också noteras att denna form av korruption många gånger är fruktansvärt dyrbar för skattebetalarna. Det kan handla om tiotals för att inte sägs hundratals miljarder kronor. Belopp som många grovt, traditionellt, korrupta politiker i vad som brukar betraktas som mindre utvecklade länder vanligtvis endast kan drömma om.

    Liked by 1 person

    • Jaxel skriver:

      Ett litet tillägg. Så länge politikerna spenderar pengar som på ett eller annat sätt syftar till att göra livet bättre för landets väljare/innevånare så är det helt legitimt, även om man kan ha synpunkter på rimligheten. Korruption i den ovan nämnda meningen uppstår när politikerna väljer att spendera skattepengar på utgifter som på intet sätt kommer väljarna/innevånarna tillgodo.

      Liked by 3 people

  10. Stig Palm skriver:

    Det finns något inbyggt hos de flesta lika med kunna dela lika, alltså 50/50.
    När vi kommer till att betala skatt skuller detta kunna gälla utan att de flesta klagade.
    Men när skatten är ca 75% totalt av inkomsten inträffar ovilligheten och lusten till fusk.

    Liked by 1 person

  11. Hovs_hällar skriver:

    Jovisst, det slösas oerhört med våra skattemedel, men det allra värsta är att vi tvingas betala för vår egen undergång.

    Resultatet av den destruktiva asylinvandringen från främmande kulturer blir att vår egen kultur går under. Asylinvandringen blir som en tärande cancersvulst på samhällskroppen.

    Luciabeslutet 1989 var en antydan om sjukdomsinsikt — som grusades inom några få år, när en ny regering tillträdde. Då beslöts att färden mot samhällets utplåning skulle fortsätta.

    Importerar man Mellanösterns folk till Sverige i miljontal, så får man samtidigt hit Mellanösterns mentalitet.

    Makthavarna vill tydligen ha det så.

    Liked by 8 people

  12. 5ven55on skriver:

    Vi är många oskyldiga som ogillar makthavarnas parasiterande som bor i Stockholm. Det är väldigt liten chans att de som mest förtjänar det drabbas bara för att det skulle ske i Stockholm. De lever väldigt skyddat. Troligare är att sådana som Ebba drabbas igen. Men småle på du…

    Liked by 1 person

  13. Bengt skriver:

    Kommer att tänka på Lars Trägårdhs liknelse av Sverige som ett stort försäkringsbolag. Avsett för de inbetalande medlemmarna. Att bara de som är med i bolaget kan räkna med en utdelning.

    Nu betalar svensken även för andras olycka, långt bortom landets egna gränser. För de som inte är med i bolaget. Men inte som hjälp på plats. Utan via livslång emigration till oss. Och inte bara det. Rent ekonomiska migranter har i stora skaror sökt sig till ekonomiskt framgångsrika Sverige, och därigenom fått en tryggad ekonomi, även utan en egen insats på en svensk arbetsmarknad. Tämligen givet när språkförbistring, brist på utbildning, och delvis ren analfabetism ligger hindrande i vägen. Men detta vet politikerna om. Så ansvaret blir helt deras.

    Skyldigheter in – rättigheter ut, brukar det heta.
    För vem och vilka undrar jag?

    De höga röstetalen för socialdemokraterna och Vänsterpartiet speglar dessa mer nya förhållanden.

    Man får inte heller ställa grupp mot grupp. Men är det inte just det våra politiker sysslar med? Kommer de någonsin att utmana dessa mer nya grupper och bättre företräda de sedan länge troget betalande medlemmarna i försäkringsbolaget Sverige?

    För mig förvandlas det till en personlig utmaning, som varande en följsam skattebetalare. Men hur länge till? Vad vad det Svenskt Näringslivs ordförande sa: Vad fan får jag för pengarna?

    Gilla

  14. Elvin skriver:

    Vi minns den afrikanske taxichaufförens svar på frågan vilket part han röstar på.
    ” jag röstar på socialen” blev svaret,
    Vi kan konstatera att han inte är ensam om att tänka så.

    Liked by 1 person

  15. Steven Jörsäter skriver:

    Bra skrivet och viktigt men du glömmer märkligt nog de största utgifterna. De enorma kostnaderna som läggs på människor som inte har någon hemortsrätt här. De sociala kostnaderna dominerar säkert men att exempelvis ge full pensionsrätt till flyktingar (i de flesta fall inte bekräftade sådana) är förstås vansinnigt och borde vara lagstridigt. Vidare är den juridiska cirkusen mycket oroande. Vi måste betala dyrt för biträden som ska processa mot oss skattebetalare om att deras huvudmän ska få rätt att bli underhållna bidragstagare. Det här är mycket allvarligt eftersom juristerna på det här sättet har kommit att bli folkets fiende och detta korrumperar hela samhället. En situation som inte minst Anne Rambergs alla absurda uttalanden understryker.

    Att öppna statens kassakista mot hela världen är förstås förödande . Som fysiker gör man gärna tankeexperiment. Jag har länge undrat varför amerikanska fattiga sjuka inte kommer hit i stora mängder. Kanske skulle de också söka asyl på grund av rasistisk förföljelse? Den får de sannolikt inte men medan kvarnarna mal, tiden går och biträdena pläderar kan de nog se fram emot gratis vård vilket de inte har hemma. Att detta inte har hänt beror nog bara på att de inte har förstått möjligheten.

    Så läget är mycket värre än du beskriver det. Stora pengar inte bara förslösas utan används i många fall till rent destruktiva ändamål.

    Den första regeländringen bör vara att endast svenska medborgare kan påräkna rättshjälp. Övriga är hänvisade till sådan hjälp hemifrån. Denna enkla ändring skulle sannolikt spara ofattbara belopp.

    Gilla

  16. Jari Norvanto skriver:

    Bidragssosseriet är tributen till det importerade proletariatet och valboskapen, som bemedlas av den nettoskattebetalande medelklassen – mot de senares intresse. Men såvida det inte rört sig om valfusk är det precis så flertalet gammel- och nysvenskar vill ha det. Väl bekomme.

    Liked by 3 people

  17. Mikael Birk skriver:

    Ett tydligt symptom på den svenska välfärdsstatens moras utgör skattefinansieringen av civilsamhället. En av alla självmotsägelser som bidragscirkusen genererat är MUCF, myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor. Civilsamhället är inte ett civilsamhälle när det består av skrupulösa bidragentreprenörer och själrättfärdiga överstepräster för ”folkrörelser”- folkrörelser och föreningar som inte sällan finansieras till 80% med skattemedel.

    Gilla

    • torssan skriver:

      Mikael! Det är fantastiskt. Du nämner en myndighet, MUCF, som jag aldrig har hört talas om, men som jag är benägen att tro existerar. Det låter nästan som den Myndighet Stridberg talade om i Röda rummet. Jag ska kolla och återkommer…

      Torsten

      Liked by 1 person

  18. olle reimers skriver:

    Politikerna har fått för mycket makt och tycker att systemet är till för dem. (Såg just att Rebecka Weidmo – Uvell hade grävt fram att margot Wallströms 22-årige statsvetarstudentson praktiserar på EU-kansliet i Bryssel, förutom att han sitter i styrelsen i ett vårdbolag!)

    Torsten Sandström glömmer ett av motiven till det ökande skatteuttaget: makten! Vi har ett i grunden socialistist tänkande i botten av samhällsbygget där individen är till för kollektivet i stället för tvärtom.

    Om vi vänder på hela perspektivet och utgår från den individuellae medborgarens behov och intressen är jag övertygad om att vi kunde skära ner den offentliiga budgeten med 50 % i ett slag!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.