Roland Huntford var en visionär

Gunnar Sandelin

Roland Huntford var under åren 1963-1970 korrespondent i Stockholm för den anrika brittiska tidningen Observer. 1971 gav han ut en näst intill klärvoajant, men dessvärre för en större publik förbisedd bok om Sverige, The New Totalitarians (i översättning Det blinda Sverige, TEMA förlag). Där beskrev han svenskarna som ”nytotalitärer”, i en slags orwellsk lightversion. Vi var det enda land i världen där medborgarna blint lydde staten. Det behövdes inte någon formell diktatur eller gulagarkipelag. Efter 40 år av socialdemokratiskt maktinnehav hade svensken formats till att se sig som ett med statsapparaten.

Det var vårt fogliga sinnelag som lade grunden till detta, menade han. Svensken kysste sina bojor medan han kastade tacksamma blickar mot det byråkratiska himlavalvet, där stjärnorna tindrade med budskapet ”ökad jämlikhet”. Bakgrunden till denna frivilliga underkastelse, liksom tilltron till social ingenjörskonst, var att vi levde i ett slags reservat, skonade från de traumatiska konflikter som drabbat resten av Europa under 1900-talet. I svenskens medvetande fanns ingenting finare än att bli generaldirektör för ett statligt verk, påstod Huntford.

År 1970 var mindre än sju procent av befolkningen född i ett annat land och flyktingar var ännu inte någon större politisk fråga. Ändå var det under denna period som grunden till den ”Humanitära Stormakten” lades. Det skedde genom att vänsterpolitiker med Olof Palme i spetsen omdirigerade fokus från den inhemska underklassen till ”internationell solidaritet”, vilket de ville bli världsledande på. Sedan landsfadern Tage Erlander 1969 lämnat över rodret fick denne unge man från överklassen partiets elit att allt mer rikta blickarna utåt. Stöd till tredje världens ”befrielserörelser” blev en viktig politisk fråga. Journalisten Bengt G Nilsson är den som senast förtjänstfullt har berättat om detta. Bakom ryggen på väljarna fördes många skattemiljarder över till kommunistiska befrielserörelser i Afrika.

Samtidigt lades grunden för det samhällsklimat som skapade dagens massinvandring. Huntford menade att i Sverige skilde sig media från andra västerländska stater genom att konditionera (hans term för indoktrinera) medborgarna istället för att informera dem. Det fanns en övertygelse bland eliten om att folk tyckte om att kollektivt gå i ledband. Huntfords slutsats för nästan 50 år sedan är ännu mer kusligt aktuell idag, med tanke på den mjuktotalitära omsorgsapparat som håller oss i sitt grepp. Han skrev:

Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara befordra det allmänna samförståndet…

Ett exempel var TV2-chefen Örjan Wallquist som försäkrade:

TV skulle aldrig angripa statsministern och regeringen emedan genomsnittssvensken identifierar sig själv med staten och de organisationer och institutioner som har politiskt inflytande. På så sätt känns TV som en del av staten.

DN:s chefredaktör Olof Lagercrantz (som vurmade för Maos Kina) anförtrodde den förvånade brittiska intervjuaren att:

Ett litet land kan inte kosta på sig att individer kliver upp och tar en egen ståndpunkt. Det måste vara en grupp. Och då svenskarna reagerar gruppvis är de givetvis lätt influerade.

Det intressanta är också att Roland Huntford blottlägger hur den socialdemokratiska nomenklaturan ville ha ett public service som låg till vänster om regeringen. På så sätt kunde folket konditioneras till att känna sig eniga med politikens kommande vänstersvängar. Huntford hävdade att när Palme 1968 blev utbildningsminister så förvandlades SVT till ett politiskt redskap genom att personer som var partivänliga fick höga poster inom administration och produktion. Detta gav också journalisterna makt att sätta den politiska agendan så att statsapparaten kunde förflytta sig i en för regeringen önskvärd riktning. Det var på den tiden man lite raljant sade att ett halvt FNL-tåg av demonstranter anställdes på TV2, en kanal som startade 1969.

Under 1970-talet var det emellertid fortfarande svensk arbetarklass som hade den största revolutionära potentialen i de vänsterorienterade journalisternas ögon. SVT visade exempelvis Fria Proteaterns pjäser om orättvisor på verkstadsgolvet och i gruvor. Jag minns särskilt ett studioprogram där en äldre småföretagare inför hånleende långhåriga och skäggiga reportrar tvingades att dricka ett glas vatten för att bevisa att han inte hade förorenat närmaste vattendrag. Barnprogram kunde handla om hur vi måste befria oss från ondsinta och giriga kapitalister och om hur USA-imperialismen slog sina bläckfiskarmar runt jordklotet. Till det kom naturligtvis unga aktivisters solidaritetsgrupper med oppositionen i Spanien, Grekland och Chile etc. De fick sitt mediala utrymme, där flyktingar (oavsett om de var det eller inte) skildrades som bärare av ett löfte om en bättre och mer solidarisk (socialistisk) värld.

Någon gång under 1980-talet blev det ändå tydligt att det var ”flyktingarna” som hade tagit tätplatsen som medias nya offergrupp. För en något sånär skolad marxist borde det ha varit problematiskt att de inte kunde klassas som en revolutionär kraft. Egentligen skulle de sorteras in som ”trasproletärer”, eftersom de inte var anställda och inte producerade något mervärde, utan istället till största delen var bidragstagare. Men strunt i det! Nu började det istället handla om kampen mot svensk främlingsfientlighet och en rasism som påstods vara strukturell. Jag har tidigare skrivit här om hur journalisterna svikit den inhemska underklassen.

Från det tidiga 1990-talets Balkankrig och fram till idag finns det emellertid ytterst lite kvar av vänsterns klassiska revolutionsromantik att uppbåda kring exempelvis somalier, afghaner och syrier. Det kan kanske också ha att göra med de alltmer ohanterliga volymerna: på 1980-talet beviljades i snitt totalt sett 20 000 uppehållstillstånd per år medan motsvarande siffra för 2010-talet är den sexdubbla, 120 000.

Bara fyra år efter att Roland Huntfords bok kom ut beslutade Sveriges riksdag, utan att fråga folket, att göra landet mångkulturellt. På så sätt kom svenskarna att konditioneras ännu hårdare än tidigare. Den mjuktotalitära ”värdegrundsdemokrati” som nu präglar landet, skapad av politiker, media och myndigheter och hela den ”godhetsbyråkrati” som har växt fram fanns bara i sin linda då The New Totalitarians skrevs.

När jag äntligen får tag på den 91-årige Roland Huntford säger han att inte har följt utvecklingen i Sverige utan intresserat sig för andra ämnen. Det hade varit spännande att få att höra vad han anser om det Sverige som har växt fram sedan han för snart 50 år sedan som ensam journalist skrev om makten och folket i det förunderligt likriktade och fogliga land som han med förvånade och förfärade ögon verkade i och iakttog under åtta år. Allt medan omvärlden lät sig imponeras av den svenska välfärdsmodellen.

Roland Huntfords bok finns att ladda ner här

27 reaktioner på ”Roland Huntford var en visionär

  1. Jari Norvanto skriver:

    SR avslutar sin artiklar med följande deklaration:

    ‘Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.’

    SVT har något liknande, med ‘sant och relevant’. Det lyckas alltid locka fram ett överseende skratt. ”public service” vars ”journalister” till >50% sympatiserar med Mp (enligt Kent Asps forskning). En i den allmänna opinionen liten kommunistisk mutant som har ensam majoritet i statsmegafonen…

    Liked by 2 people

  2. Fredrik Östman skriver:

    Det du inte beskriver är hur det s.k. icke-socialistiska, av s.k. mittenpartier dominerade blocket inte avbröt den socialdemokratiska politiken, utan förde den vidare i förstärkt form. Regeringen 1991-1994 kännetecknas av fyra saker: Upphävandet av Luciabeslutet (Bengt Westerberg). Ett sinnesslött ”försvar” av en idiotisk fast kronkurs (Bengt Dennis och Carl Bildt(?)). Ett vansinnigt utbetalande av arbetslöshetsersättningar tills alla pengar var slut och alla tankar på skattesänkning kunde avskrivas (Anne Wibble). Och en helt onödig, omotiverad och helt nyskapande import av 100’000 bosnier (Carl Bildt). I och med denna regering gjordes Sverige till världens dyraste CV.

    Liked by 6 people

  3. Elisabeth skriver:

    Mycket bra, Gunnar Sandelin, tack. Huntford är en mycket skarpsinnig man och han lyckades väl beskriva det socialdemokratiska Sverige som växte fram efter andra världskriget. Märk väl, Sverige var ett helt annat land före kriget och hade kunnat ta en annan riktning men socialdemokratin blev vårt öde. Sverige blev ett reservat. Socialdemokratin kopplade ju greppet på i stort sett allt under mycket lång tid och visst, landet blev tryggt och välmående men, mycket gick förlorat. Framförallt det sunda förnuftet , den fria tanken. Det är vad socialism gör med folk. Bedriven politik var ”vackert väder” politik, dåligt anpassad till att reservatets murar alltmer raserades, att omvärlden trängde sig på. Och nu står vi här, vid vägs ände, .

    Liked by 11 people

  4. Lilla fröken PK skriver:

    Det hela har fungerat pga att politiken trots allt ”levererat” vad gäller materiell standad, och därigenom kunnat legitimera den ideologiska överbyggnaden. Men nu har vi nått vägs ände och migrationspolitikens negativa sidor ligger i öppen dag. Uppdrag Gransknings program om etniciteten på våldtäktsmännen kanske är ett tecken på något nytt?

    Liked by 2 people

    • Hosianna skriver:

      Ja verkligen, Martin, utan britternas kolonier och blöthjärtat/ansvarsfullt frikostiga utdelande av medborgarskap till sina forna undersåtar hade det ju varit extremt märkligt, att deras situation – om möjligt – är ännu värre än vår!

      Utan ett efterlängtat regeringsskifte lär vi dock inom kort vara ohotat ”bäst i klassen” på att vara allra värsta Västland att bo i för den egna ursprungsbefolkningen. Hoppas tillräckligt många svenska väljare vågar rösta rätt.

      Liked by 5 people

      • MartinA skriver:

        Jag tänkte mer på brittiska myndigheter. De respekterar medborgeliga rättigheter ännu sämre än i sverige. Den brittiska staten har blivit ett ännu värre monster än den svenska.

        Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        Och regeringsskifte kommer bara göra det hela ännu värre. SD har en fruktansvärt otäck och svenskfientlig ideologi.

        Gilla

  5. slaszlos skriver:

    Statistik om invandringens bakgård orsakat av den ärvda ” humanitära stormakts ” idé vilket har följts i samarbete med alla etablerade partierna mellan 1980 – 2017 i statens människohandeln och blandningar om politiska flyktingar enligt bedömningen av Genève Konventionens bedömning året 1951 med lyxsökare , kriminella , agents med spionnätverkets enorma skaror av angivare i främmande makters tjänster med uppdragsmålet påverka, förändra , härska och störta den fria världens grundpelare till friheten vid vilket staten har förlorat det viktigaste uppdraget att skydda landets och medborgarnas säkerhet mot inre och yttre fiender :

    1) – 1980 – 1990 av 540 779 med PUT har haft 109 951 flyktings status bedömning motsvarande 20% av den totala inkommande olika folkgrupper , mestadels ur öststaternas kalla krigets murar med rätt eller icke rätt med asylskyddet.

    2) – 1980-2017 av 2 299 084 med PUT har haft 622 522 flyktings status bedömning , motsvarande 27% av den totala inkommande olika folkgrupper , med facto flyktingar motsvarande 0,132 % ( OBS ! FN rapport om de 2,5 milliontals individer under 2015 har haft bara 2,56% rätt till asylskyddet ) .

    3) – Det största samhällsfaran är säkerhetspolitiken orsakat av politiska beslut i invandrings , – och integrationspolitiken vilket har djupa förgreningarna i rasism , antisemitism och terrorism på den socialliberala världsordningens skapat av Barcelona-avtalet 1975 följd av EUs perspektiv bland annat för islamiseringen av europiska kontinenten .

    4) – Den antisionist och antisemit nationalstater finansierar i sina propaganda maskineriet judeutrotningen och bidrar till terrorregimer och terrororganisationernas operationer i Mellanöstern och Världen över.

    Liked by 1 person

  6. Steven Jörsäter skriver:

    Jag läste Huntfords bok i min ungdom. Jag fick låna den av en engelsman som kände sig förundrad över de kuvade svenskarna. Where are the pubs?

    Jag tyckte väl att boken gav en för tillspetsad bild av Sverige men att det fanns korn av sanning. Det viktiga med artikeln här är att den tydligt visar att den nuvarande situationen i Sverige inte kommer ur intet utan att det finns en lång tradition av stolligheter. En del, som Systembolaget, reflekterar vi inte över. Att Sverige skulle bli det land där den nya tiden dårskap i form av radikal feminism, postmodernism och identitetspolitik har det största genomslaget är därför inte särskilt förvånande. Tyvärr ger detta ingen smickrande bild av vårt land.

    Den stora skillnaden mellan det gamla korrupta samhället som Huntford skildrar och det nya är att det gamla var en i stora delar svensk uppfinning. Den fungerade genom ett utnyttjande av myten att Sverige ”balanserade” mellan Väst och Öst och avgrunden österut förtegs skickligt trots att den var uppenbar.

    De nya lärorna tycks förgifta nästan hela västvärlden och drabbade ”avancerade” länder hårdast. Inte minst USA som väsentligen var befriat från Huntforderans elände är nu illa ute. Intelligentsian verkar ha dåligt omdöme. Men som tur är för dem har de Trump som motvikt. I Europa får vi sätta vårt hopp till den vitalisering av politiken som av motståndarna nedsättande kallas populism.

    Läget är därför värre denna gång eftersom spridningen är så mycket större. Men de goda krafterna växer.

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Korn av sanning!? Jag hittade inte en enda tveksam uppgift! Tillspetsad!? Det var ju bara snälla antydningar om den underliggande pedofila och sadistiska ideologien! Inte en enda potentat utpekas. Slutsatserna från läsaren draga själv.

      Gilla

  7. Hosianna skriver:

    Tack, Gunnar, för en utmärkt intressant text. Till försvar för den svenska gruppmentaliteten vill jag påpeka, att andra flockdjur, som fåglar, förmodligen för att det evolutionärt har gynnat artens överlevnad, kan ha för vana att låta den hungrigaste individen få företräde…

    … liksom vi vanliga, vänliga svenskar har låtit de makthungrigaste – inte sällan vilt främmande -fåglarna, som senare dessvärre alldeles för ofta har visat sig vara glupska gamar, fjantiga höns, pråliga påfåglar, pladdrande papegojor och slingrande ormar, få fylla krävan först.

    Gilla

    • pllay skriver:

      Problemet har ar att faglar inte ar psykopater, en egenskap som ar mer eller mindre en forutsattning for att na den politiska toppen. For fageln ar det hungern som ar drivkraften, for politikern makten.
      Skillnaden ar storre an den forst forefaller, det ena behovet hjalper flocken det andra utarmar flocken.

      Liked by 1 person

  8. Karl Oskar skriver:

    Mycket intressant.
    Att public service, av S, med avsikt positionerades långt vänsterut lägger ytterligare pusselbit på plats. Nu ser man den saken kristallklart!
    Tack Gunnar!

    Liked by 1 person

  9. Kristina von Heland skriver:

    Socialister måste ha en grupp under sig för att motivera sitt godhetsknarkande. Om de inte har en tycka synd om grupp behövs de inte. Om det inte finns några kvar, som Sverige som var färdigbyggt och alla har chans att ha en villa Volvo med hundgaller, 2,3 barn och semester måste man importera.
    Det är vägs ände nu då skola vård och omsorg, sossarnas mantra, rasar. Det är ganska få som ska försörja resten. Medelklassen i Sverige har varit uthållig men hur länge till? Det blir nedskärningar i välfärden. Som sången Erk du Maja du från vart ska vi tat?
    Svårt att skylla SD då SD har exkluderats från makten genom olika pakter som i en dokusåpa. De kör lite med Putinspåret nu såg jag. Marsian attacks nästa, min favoritfilm för övrigt.

    Liked by 2 people

  10. Sixten Johansson skriver:

    Tack, Gunnar! Jag rekommenderar varmt en ögonöppnande artikelserie om Huntfords bok på morpheusblogg.se – gå till Kategorier: Litteratur: Brave New Sweden (jan-feb 2016). Där finns också en länk till boken, men det bästa är att bloggaren refererar, kommenterar och relaterar innehållet till faktisk socialdemokratisk politik särskilt under 1900-talets andra hälft.

    Men medias klart destruktiva roll i västvärlden nu är inte bara en följd av journalistiska vänstersympatier och politiska urval och vinkling. John Gustavssons artikel belyser utmärkt hur medias tämligen normala verksamhet skapar ett vetenskapsförakt. Jag hävdar att media producerar verklighetsförakt, när det samverkar med och förstärker andra psykologiska segment, som alstrar individuellt och kollektivt medvetandeinnehåll.

    Under sin invanda ”normalitet” är medias kärna och praktik schizofren och totalt ansvarslös. Media profiterar på vår enkla psykologi, som är anpassad till mycket små grupper. Skvaller, brott, sex, hot, det hjärtknipande, kändisskap. Medias kärna är smaskiga småttigheter, fast vi nu lever i ett land med tio miljoner invånare och en värld med sju miljarder. Varken media eller någon annan aktör hjälper den vanliga människan över språnget från smått till stort i den verkliga verkligheten. Det är mycket enklare för journalisten och läsaren att hållas i en virtuell värld. Men detta är psykiskt sjukt och leder till att båda parterna blundar för de reella farorna i utvidgningen från det lilla till det stora.

    Liked by 5 people

  11. I. Laying plans skriver:

    Sossejävlarna förstörde Sverige och moderaterna beseglade vårt öde, och nu är resan mot inbördeskrig och kollaps och massemigration av svenskar ostoppbar. Svenskarna kommer inte att organisera sig förrän inbördeskriget är ett faktum och våra barn och kvinnor attackeras i varje gathörn, men det är på god väg, var så säker.

    Liked by 4 people

  12. phnordin skriver:

    Detta är en förnämlig sammanfattning över det senaste halvseklets utveckling i Sverige. Det var beklämmande att på sin tid utomlands höra höga representanter för Sverige tala om de kollektivistiska värden som vägledde landet eller förklara hur superbt Bai Bang projektet utvecklades i Viet Nam eller hur strålande Pol Pot regimen regerade i Kambodja mm. Palmes aktivism i dessa hänseenden har enbart skadat landet.

    Gilla

  13. Kent skriver:

    Om det vore möjligt att ta fram forskning på om hur mycket av våra surt förvärvade skattepengar som Olof Palme, Sten Andersson och Pierre Schorrie har skickat utomlands till i sin bisarra revolutionsromantiska vurm för glosögda marxister i gröna baskrar.
    Hur mycket pengar finns sedan i Schweiziska banker av svenskarnas skattepengar.
    I dag är det Margot Wallström som försöker bli någon modern feministisk Olof Palme.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.