Varför jag inte tror på Sverige

 

Patrik Engellau

Jag har mycket erfarenhet. Erfarenhet är en sorts kunskap som uppstår genom livet, framför allt när man gör fel. Inget ger så mycket lärdom som just fel. Att jag har mycket erfarenhet beror på att jag gjort många fel (och jag hoppas att jag inte gjort mitt sista misstag).

Mina flesta misstag beror på att jag litat på folk. Kanske är jag ovanligt godtrogen, kanske är tilliten till andra ett speciellt svenskt karaktärsdrag (som skulle kunna förklara varför vi i Tyskland kallas die dummen Schweden – om vi nu gör det; konceptet är möjligen en skröna).

Men jag har lärt mig att till nöds hantera min godtrogenhet. Min utgångspunkt är att jag inte litar på någon förrän, och då endast preliminärt, vederbörande har sagt två eller flera saker som stämmer med vad jag själv lärt mig om världen. Om vederbörande säger något som förvånar mig ställer jag kontrollfrågor för att veta som jag ska ta honom på allvar eller tyst avfärda honom som en normalpladdrare som man inte behöver bry sig så mycket om (även om han är en hygglig karl som jag gärna dricker en öl med).

Särskilt stor erfarenhet får man i yrkeslivet eller i andra situationer där man ska göra något som inte är alldeles enkelt, till exempel att segla över Östersjön med några kompisar. Allt företagande ger betydelsefulla erfarenheter. Framför allt lär man sig att känna igen svindlare.

Med svindlare menar jag inte nödvändigtvis bedragare i den högre skolan typ sedelförfalskare eller finansskojare. Det är ej heller allmänna solochvårare och bondfångare och annat ohederligt folk som jag särskilt vill peka ut. De flesta svindlarna är vanliga människor som aldrig skulle greppa efter min plånbok men som likafullt skulle knäcka mig om jag gav dem makt över mitt liv. De är tillitsfulla, ärliga människor med goda avsikter som inte gjort tillräckligt med luttrande misstag och därför saknar erfarenhet av livets allmänna vrånghet. De farligaste svindlarna är besatta av föreställningar om att de kan göra världen bättre bara de får makt. De är som oskyldiga barn som vill krama isbjörnar.

Tänk dig att du ska utse en förvaltare för något som är ditt, till exempel en VD för ett företag som du byggt upp eller en statsminister med tillhörande regeringsledamöter i ett land där du i egenskap av långvarig medborgare investerat engagemang och arbete för samhällets allmänna förkovran.

Så känner jag mig inför valet i september. Och, Gud hjälpe mig, jag fasar inför utsikten att behöva utse några av de kandidater som presenterar sig till förvaltare av mitt land. Dessa människor känns som svindlare i den bemärkelse jag beskrev ovan: hyggliga, godhjärtade men verklighetsfrånvända idealister. O, att jag ska behöva lägga mitt och mitt lands öde i dessa oerfarna, käckt barnatroendes händer. Skulle du själv låta en kommitté bestående av Sveriges partiledare förvalta dina besparingar? Om inte ens detta, hur kan du då förtrösta om att de ska kunna förvalta ditt lands framtid?

Nu hör det till saken att moderatledaren Ulf Kristersson några veckor före valet har låtit höra ett mer ansvarskännande och till och med olycksbådande tonfall. Det inger viss förtröstan. Han säger, enligt Expressen, att ”svenskarna förlorat sitt förtroende för staten och Sverige betalar i dag priset för 20 års misslyckad integrationspolitik av både vänster- och högerregeringar.

– Det är en kris för politikens förmåga att lösa problem. Kan politiken göra någonting alls? frågar sig Moderatledaren”.

Det är nyktert sagt och på den intellektuella nivå där man hade önskat att det politiska samtalet i Sverige utspelade sig. Kristersson aspirerar på att lämna skaran av politiska svindlare och normalpladdrare. Det är stort.

Men ska jag lita på en sådan VD-kandidat när han själv i egenskap av minister suttit i en regering som med beslutsamhet och kraft kört företaget allt djupare i träsket? Är han på allvar omvänd till ett sundare tänkande? Jag behöver tydligare tecken på, som det heter i religiösa sammanhang, uppriktig ånger över begångna synder och hjärtats förkrosselse. Mer contritio cordis och mer konkreta besked om en ny färdriktning, tack.

168 reaktioner på ”Varför jag inte tror på Sverige

  1. Petrus skriver:

    Kristersson har inte ändrat sig ett dugg. Det är samma gamle Kristersson som under MUF-tiden ville ha fri invandring och som – enligt f d moderatledaren Bo Lundgren i en Granskning Sverige-intervju – ville ha så pass stor invandring att detta skulle knäcka välfärdsstaten. Varför skulle han ha ändrat sig? Dessutom brukar adoptivföräldrar som Kristersson ofta tycka att deras barn skyddas mot rasism om invandrarna blir fler.

    Något som röjer bockfoten är att han pratar om integration snarare än volymer. Det spelar ingen större roll för välståndet om vi får fler som städar hemma hos folk, bakar pizzor eller stoppar matvaror i folks kassar i stället för om de lever på bidrag och folk dammsuger själva, käkar fryspizza i stället och själva stoppar i matvarorna i kassarna. Speciellt inte för vanligt folk. Det som spelar roll för ett litet exportberoende land som importerar merparten av alla konsumentvaror är att vi får fler konsumenter som skall ha importvaror samtidigt som det inte växer fler träd att såga ner och exportera eller bildas mer malm att gräva upp och exportera. Nya exportföretag bildas heller inte automatiskt bara för att vi blir fler medborgare. Inget nytt stort exportföretag har vuxit fram i Sverige senaste 80 åren. Det här innebär att fler måste dela på samma exportinkomster. Detta sätter press på kronan, relativt sett, givet en viss räntenivå. Folk får köpa litet mindre apelsiner och litet billigare mobiler och datorer än annars. Fler får åka VW i stället för Audi.

    Liked by 2 people

  2. Erik Björn-Rasmussen skriver:

    Det är många som tänker som PE men få som kan uttrycka sig så elegant. Det lindrar åtminstone min frustration att varje dag gå in på DGS. Tack!

    Liked by 1 person

  3. H-e skriver:

    Mot den här bakgrunden och med de erfarenheter vi hittills haft av globalistisk politik som i fallet med NAFTA är det en gåta att hela vårt politiska etablissemang som en man ställer upp på globalisternas program. Här sticker Liberalerna och Centern ut mer än andra och driver på för att EU skall ingå självmordsavtalet TTIP och att vi skall ge upp kronan för euron – Sverige blir då ett nytt Grekland. Tro inte att ni vanliga människor kommer att se ett öre av den tillväxt som politikerna utlovar.
    https://anthropocene.live/2018/08/22/globalisternas-girighet-och-maktbegar-orsakar-misar/

    Liked by 1 person

  4. Karl Oskar skriver:

    O.T.
    Med valet bara veckor bort kämpar vänstern med hysteri i bästa Mission Impossible stil för att hålla undan för verkligheten.
    Mål: att åtminstone fram till valdagen sopa allt under mattan!
    Jobbet ter sig i sanning alltmer omöjligt, då verkligheten poppar upp överallt.
    Idag Uppdrag Granskning, våldtäkterna och Jerzy Sarnecki.
    Vore det inte så allvarligt, skulle jag säga det är bisarr komik vi bevittnar.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Det har fungerat förr. Dementimaskinen var i gång i alla valrörelser jag kan minnas. Även om fjällen på ha fallit från dina ögon betyder det inte att särskilt många andra har erfarits detta hårda öde.

      Gilla

  5. Hawwa skriver:

    Men gång efter annan hör vi ju att tilliten är är vår hårdvaluta, att detta vårt signum är vår framgångfaktor – men allt slår förr eller senare över i sin motsats – kanske är vi där nu.

    Tack för påminnelsen med de vinnande misstagen – trösterikt att veta att man har mycket att se fram emot!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.