Bilarna brann på Frölunda torg. Det är det samhället som vänstern – både den rödgröna vänstern och den borgerliga vänstern – har skapat. Bränderna är ett resultat av etablissemangets misslyckade invandrings- och integrationspolitik. De som bränner bilar är framför allt unga män med ”mångkulturell bakgrund”, det vill säga antingen kommer de själva eller deras föräldrar från Afrika och Mellanöstern.

Men vänstern vill inte ta ansvar för vad de gjort med sina ”goda” och ”humana” politik. De vill inte ta ansvar för att de gjort det sämre både för ursprungsbefolkningen och invandrarna. De vill inte ta ansvar för att deras invandringspolitik varit ansvarslöst genomförd och alldeles för stor. I stället tar de till bisarra konspirationsteorier.

Den vänsterextrema aktivisten och rapparen Silvana Imam menade att ”SD-sympatisörer” eller nazister låg bakom bilbränderna. Hon vet nog bättre. Jag har svårt att tro att en rappare med viss kunskap om ungdomskulturen i förorterna inte kan ha ett hum om vilken grupp eller vilken typ av människor som bränner bilar. Det är inte Kalle och Pelle. Men hon vill väl att det mångkulturella projektet, islamiseringen och massinvandringen ska fortsätta. Oklart varför då hon som lesbisk kvinna kommer att få det allt svårare ju mer likt Mellanöstern Sverige blir.

För andra kan det dock handla om en kombination av förnekelse, manipulation och bristande verklighetskontakt. En studie visade nyligen att ytterst få politiker – bara en procent (!) av alla riksdagskandidater i årets val – själva bor i de invandrartäta, så kallade särskilt utsatta områdena. Vänsterpolitikern Johan Hedin, Centerpartiets rättspolitiske talesperson, skrev på Facebook att han var övertygad om att det fanns en agenda bakom bränderna. Brännarna har velat ”påverka valutgången”. Inlägget har gillats av två andra vänsterprofiler, förra justitieministern Beatrice Ask (M) och vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker.

Vänstertidningen Aftonbladets politiska redaktör Anders Lindberg twittrade “Väldigt märklig tidpunkt för en organiserad massattack mot bilar på detta sätt. Nästan som om syftet var att påverka valet.”

Nu vet vi att det var ”the usual suspects” som brände bilarna på Frölunda torg. För mig var det dock uppenbart hela tiden. För till skillnad från etablissemangets politiker har jag bott i ett invandrartätt och islamiserat område i tretton år – Gottsunda utanför Uppsala. Under alla år som politikerna pratat om integration har islamiseringen, utanförskapet och kriminaliteten bara ökat. Det har aldrig blivit bättre, bara sämre. Men politikernas slogans har förblivit desamma.

Jag vet vilka värstingarna är. Jag såg dem varje dag. Jag såg bilbränder, skottlossning, rån, droghandel och misshandel. Och jag har flera gånger besökt källarmoskén på min gård där man predikade islamisk fundamentalism och hat mot det svenska samhället. Moskéfolket skulle aldrig vilja sammanblandas med värstingarnas handlingar, men faktum är att imamerna och värstingarna är mer lika än de vill medge. Bägge föraktar det svenska samhället. Bägge lever i ett mentalt utanförskap. Ingen av dem erkänner svensk lag. Dessutom är värstingarna ofta kulturella muslimer som har samma tro som imamerna och moskéfolket, men de följer den inte för de vill knarka och langa, ha flickvänner och supa på fester. Jag såg värstingarna i moskéerna ibland. De kom dit med sina pappor, särskilt på högtider.

Om etablissemangspolitikerna hade bott i den mångkultur de påstår sig vurma för, så hade de vetat vilka som bränner bilar – och de hade vetat att det inte behövs ”högerextremister” för att motivera brännarna. Föraktet för det svenska samhället, som värstingarna delar med moskéfolket, är nog. Jag såg värstingarna varje dag och de bär namn som Ahmed och Muhammed, inte Kalle och Pelle.

Det är inte den svenska kulturen som stängt ute någon, tvärtom hör den förmodligen till de öppnaste och mest välkomnande kulturerna i världen. Det finns i stället ett tryck inom den egna gruppen mot att anpassa sig. Det finns ett bibliotek även i Gottsunda. Det är öppet även för Ahmed och Muhammed om de vill läsa Astrid Lindgren. Kommunen anordnar midsommarfirande på flera ställen i Uppsala. Det är gratis och alla är välkomna. Men vissa har tid att gå till moskén när det är eid, trots att det är en arbetsdag, men inte till midsommarfirande på en ledig dag.

Flera av jihadisterna som reste från Sverige till Syrien och Irak för att kämpa för kalifatet var tidigare värstingar från mångkulturella förorter, något journalisten Magnus Sandelin skrivit om i sin bok Svenska IS-krigare från Al-Qaida till Jihadi Cool (2016). Det finns som sagt ett band mellan värstingarna och jihadisterna. Det första och mest uppenbara är förstås religionen – de är muslimer. Och förutom föraktet för det svenska samhället förenas de till exempel av en likartad syn på våld och heder. En riktig man är i dessa grupper någon som kan injaga fruktan. Och om din heder kränks måste du svara genom våld. Steget verkar inte vara så långt från förortsgangster i en svensk storstad till jihadist i Mellanöstern.

”Det ser ju ut som väldigt koordinerat, det ser nästan ut som en militär operation”, kommenterade Stefan Löfven bilbränderna. Jo, det stämmer. Och ett framtidsscenario som kan bli riktigt skrämmande är att tillräckligt många av de kulturmuslimska värstingarna i förorterna radikaliseras, så att vi får ett inbördeskrigsliknande tillstånd.

På Twitter skrev Vänsterpartiets riksdagsman Daniel Riazat att han misstänker att ”extremhögern” ligger bakom attacken. Till Expressen sa han: ”Det jag har tyckt är att det ser väldigt märkligt ut när det sker något sånt här på flera orter samtidigt, på exakt samma sätt. Det är någonting som inte ser ut att stämma.”

Det är inte alls märkligt att samma fenomen förekommer i på flera orter samtidigt. Det beror på att dessa orter liknar varandra – de är alla invandrartäta och islamiserade. Och medan jag skriver detta fortsätter massinvandringen och islamiseringen. Och politikerna pratar.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).