För några dagar sedan publicerade Sverigedemokraterna en dokumentär om Socialdemokraternas historia. Dokumentären hann ligga uppe mindre än ett och ett halvt dygn innan YouTube tog ner videon då den ansågs bryta mot sajtens regler. Om jag vore Sverigedemokratisk strateg så hade jag inte kunnat önska mig ett bättre händelseförlopp:

Hundratusentals människor hann se dokumentären innan den togs ner, ännu fler kommer att se den nu när censuren skapar publicitet (för dokumentären har redan laddats upp på många andra ställen), och Sverigedemokraternas image som de nedtystade sanningssägarna stärks. Men censur av detta slag borde inte vara tillåtet i en demokrati, och för att kunna säkerställa demokratins överlevnad måste vi nu lagstifta om yttrandefrihet på sociala media.

Idag är internet, och social media i synnerhet, en oersättlig del av politiken. Via social media kommunicerar partier med väljare på ett sätt de aldrig gjort tidigare. Helt ärligt misstänker jag att detta val kan bli ett av de allra sista med valstugor, för vem vill traska ner till en valstuga när man kan ställa politikerna mot väggen på Facebook?

Men detta innebär också att sociala media-plattformar får ett otroligt inflytande över vilka som får höras och inte. YouTubes radering av denna dokumentär är bara det senaste i en lång rad påverkansoperationer (och ja, jag tycker den termen är lämplig) från internetjättar.

Juridiskt sett så omfattas Facebook och YouTube inte av yttrandefriheten; det är bara staten som inte får förbjuda dig att säga något. Med vanliga företag i länder med demokratiska kulturer så är detta inget större problem, men Google (som äger Youtube) och Facebook är inga vanliga företag. Deras dominans på social media är enorm, och om de gemensamt bestämmer sig för att censurera en politisk aktivist eller ett politiskt parti, så kommer det partiet få väldigt svårt att nå ut till väljare. Demokratin blir alltså i praktiken begränsad.

Problemet förvärras av att Sveriges kultur blivit allt mindre demokratisk, vilket populariteten hos rena censurnätverk som #jagärhär visar. Censurnätverken genomför aktioner där man massanmäler ett visst inlägg, YouTube-klipp eller person i hopp om att algoritmerna automatiskt ska plocka ner inlägget eller stänga av personen (det är inte alls osannolikt att en sådan automatisk åtgärd ligger bakom nedplockande av dokumentären). I en mer demokratisk kultur hade lagstiftning mot Google och Facebook inte behövts då deras censur hade mötts av bojkott från både höger och vänster, men sådan är den politiska kulturen inte i Sverige idag.

Detta är inte heller egentligen en radikal åtgärd. Sverige har sedan urminnes tider tagit för givet att företag har ett ansvar gentemot samhället i stort, vilket är anledningen till att vi har vi lagar mot exempelvis diskriminering. Det är inte heller en ny idé att storföretag ställs inför större krav än småföretag. Det finns ingen anledning till att staten ska tvinga fram yttrandefrihet på vartenda litet forum på internet, men det finns anledning att göra det på dominerande plattformar som alla politiska aktivister i praktiken måste använda för att kunna få livsluft idag. Det är därför rimligt att sådan censur endast bör vara tillåten om personen eller organisationen bakom fått sin sak prövad i domstol och dömts för olaga hot, hets mot folkgrupp eller liknande brott.

Men om nu nedtagandet av dokumentären egentligen gynnar SD, som jag skrev i början, varför inte ignorera censuren? Saken är den att det inte bara är SD som parti som censureras. Vanliga skribenter får sina inlägg och konton borttagna varje dag. Jag tror inte att Facebook kommer radera SD:s officiella konto, men alla vanliga skribenter som med sina texter sprider information och bidrar till den livsviktiga idédebatten ligger sämre till. Senaste exemplet på detta är Jan Sjunnesson som fått båda sina konton (som han haft i över 10 år) permanent raderade från Facebook. När konservativa skribenter inte kan publicera och sprida sina texter fritt, så missgynnas yttrandefriheten även om såna här uppseendeväckande fall av censur slår tillbaka på censurmakarna.

John Gustavsson är doktorand i nationalekonomi på National University of Ireland, Maynooth och forskar inom beteendeekonomi. Han har sedan tidigare en Master’s degree i beteendeekonomi från University of Nottingham, ett av världens tre främsta universitet inom området. John är född 1991 och växte upp i Örnsköldsvik. Följ gärna John på Facebook. Du kan stödja John Gustavsson genom att swisha till 00353 87 102 63 68.