Det mesta kända (egentligen ökända) mångkulturella området i Uppsala är Gottsunda. Området har alla de vanliga kännetecknen som vi förknippar med ordet mångkultur, det vill säga arbetslöshet, kriminalitet och islamisering.

Men eftersom massinvandringen fortsätter och etablissemanget verkar sakna både idéer och handlingskraft, så blir allt fler områden mer lika Gottsunda. Området Eriksberg i Uppsala, landets fjärde största stad, var tidigare lugnt och trevligt. Inga upplopp och bilbränder. Ingen skottlossning. Men det håller på att förändras.

När jag och några vänner hade samlats på en gård i Eriksberg för att grilla denna sommar (det var då inte förbjudit att grilla med kol), så blev vi störda av ett ungdomsgäng med mångkulturell bakgrund. Det första jag noterade var att de mångkulturella totalt dominerade gården. Barn och ungdomar med typiskt, ”gammelsvenskt” utseende, var frånvarande.

Ungdomarna började cirkulera omkring oss och fälla kommentarer. Man märkte att de inte var nöjda med vår närvaro på ”deras territorium”. En grupp välklädda, bleka ”gammelsvenskar” och en ganska mörk som jag, som satt och grillade och drack vin, tycktes provocera dem. Så plötsligt hörde jag dem skrika ”Allahu akbar!” och ett föremål kastades mot oss. Jag tittade i gräset och där låg en leksakshandgranat.

Det var inte längre trevligt att grilla, så efter ett tag bröt vi upp. Men varför skrek man ”Allahu akbar!” och varför kastade man en handgranat av plast? Det är inte alls säkert att de var muslimer. Vissa av dem hade helt säkert muslimsk bakgrund – familjer från Somalia eller arabvärlden – medan andra sannolikt kom från Sydamerika eller icke-islamiska afrikanska kulturer.

Saken är den att de av dem som faktiskt var muslimer inte behövde vara religiösa för att skrika ”Allahu akbar!” Jihadismen har blivit en del av kulturen bland mångkulturella ungdomar. Denna handling – att skrika ett jihadistisk slagord och kasta en handgranat – förenar två kulturer: gangsterkulturen och jihadkulturen.

Jag tänker på ett videoklipp som spreds som en löpeld på Internet i mars i år. Klippet är hämtat från en ordväxling som en man med invandrarbakgrund haft med en kvinna på Snapchat. Mannan säger så här till kvinnan:

”Lyssna din svenska hora! Vi araber är här för att ta över ditt fucking land, så gå ner på dina fucking knän och sug min kuk din svenska lilla hora. Allahu Akbar!”

Vad kan ha föranlett denna yttring? Jag vet inte, kanske hade han blivit avvisad? I slutet av videon håller han, och en annan man, upp sina pekfingrar och ropar ”Allahu akbar”. Det är ett vanligt islamiskt tecken som betyder att ”Gud är en”. Den stränga monoteismen är ju islams signum.

Men tecknet har nog blivit mest känt för den västerländska allmänheten som ett ”Islamiska Staten-tecken”. Det visade sig senare att mannen i klippet inte ens var muslim, men utropet och tecknet i detta sammanhang säger ändå något om hur islamistisk extremism kan uppfattas i vissa grupper: som något både skrämmande och coolt. Oavsett hans egen tro, så verkar det vara den effekten han söker.

I boken Jihadi Cool (2016) beskriver journalisten Magnus Sandelin bland annat hur jihadismen blivit något coolt för vissa värstingar i ”orten”. Jihadisten är den nye gangstern.

”Jihadister från Sverige som strider för Islamiska staten kan få en form av rockstjärnestatus bland ungdomar, och det anses häftigt att ha extrema jihadistsymboler i mobilen eller på sociala medier.”

På skolgårdar i Göteborg leker pojkarna jihadistlekar. De skryter om pappor som slåss för IS. En undersökning, genomförd av föreningen Varken hora eller kuvad, visade att en av tio elever mellan 12 och 18 år i Göteborgs nordöstra förorter, bland annat Angered och Bergsjön, sympatiserar med IS och liknande jihadistgrupper.

Detta är alltså en av tio elever. Räknar vi bara de muslimska eleverna så är siffran självklart mycket högre! Elva procent svarade ”ja, jag har sympati” och tretton procent svarade att de kände någon annan med sådana sympatier. ”Älska islamiska staten!” skrev en elev.

”Vissa ungdomar vi mött använder ord som ’kafir’ för icke-troende människor, och de säger att sådana kan ’dra åt helvete’ och att ’IS gör egentligen rätt’ och så vidare. I en tidigare undersökning från Stockholm kunde vi även se att unga angav att de var mer religiösa än sina föräldrar”, berättade Guluzar Tarhan Selvi på Varken hora eller kuvad.

I en ny svensk rapport från Försvarshögskolan om jihadismens utbredning kunde man läsa att barn har ”lekt IS” på förskolor och även uttryckt att de inte vill leka med barn av annan trosuppfattning då de anses ”orena”. Det har också förekommit att ett gäng killar kommit in i en matbutik. Har kassörskan inte slöja på sig kallar de henne ”svennehora”, spottar på henne och tar de vad de vill ha utan att betala.

De unga killarnas fascination vid gangster- och jihadistkulturerna tycks visa på ett tomrum. Den svenska kulturen med sina sunda ideal retirerar. Det var vad vi fick uppleva i det tidigare lugna Eriksberg i Uppsala.