Jag är utbildad i retorik och jag kommer här på detgodasamhället.com att göra retoriska analyser av partiledarnas tal i Almedalen. På förmiddagen, dagen efter respektive tal, ska det finnas en talanalys här.

Jag har god erfarenhet av att göra sådana analyser. Under åren 2006 till och med 2014 gjorde jag det med publicering i DN, TV4, Dagens Samhälle med flera. Jag tappade lusten att fortsätta efter 2014, men nu känner jag att det är dags för en – mycket tillfällig – ’come back’ 2018. Det politiska läget känns ’kaotiskt’ på många sätt och jag tycker att det ska bli intressant att följa och analysera talen just i år. Och – jag kommer att analysera talen, exklusivt, för Det Goda Samhället.

Metoden jag kommer att använda kallas AKTA – som kan uttolkas Ambition (vilket budskap/vilken Ambition hade talaren), Kunskap (visste talaren vad han/hon talade om – klarade bevisen som användes en enkel faktakontroll), Teknik (visade talaren prov på god retorisk teknik) och Artisteri (var talet roligt, konstfullt, fullt av fyndiga formuleringar osv).

När man gör retoriska analyser av politiska tal så är grundregeln att man förhåller sig neutral vad gäller det politiska budskapet. Låt oss ta ett exempel: Jimmie Åkesson höll en Almedals-söndag för ett antal år sedan ett riktigt bra tal. Hans tal följde det retoriska ’regelverket’ mycket bra. Hade talet hållits av Stefan Löfvén så hade många höjt det till skyarna. För vem vill inte stå på brottsoffrens sida? Och vem bland vänsterpolitiker vill inte bli förknippad med Per-Albin? För att nu nämna två saker som förekom i Åkessons tal den gången.

Men, det tog bara några minuter så var ’åsiktsmaskinerna’ igång på nätet – alltså egenutnämnda ’experter’ som inte klarar att skilja på sin egen åsikt och att analysera ett tal objektivt.

De flesta klarar faktiskt av att uttrycka sig någorlunda objektivt om Jonas Sjöstedts talarkonst – utan att belasta honom med de oerhörda grymheter och övergrepp som begåtts i kommunismens namn. Vi klarade av att analysera Göran Hägglund när han ledde KD – utan att ställa honom till svars för korstågen och allt elände som jesuiter och andra med påstått kristen tro gjort sig skyldiga till. Vi kan utnämna Fis Gudrun Schyman till en hyfsad retoriker utan att belasta henne med tveksamma skattedeklarationer. Vi accepterar till och med Jan Myrdal – trots hans idolisering av Saloth Sar (eller Pol Pot som han hade som artistnamn) och andra bödlar i modern historia. På samma sätt måste vi som jobbar med retorik klara av att, exempelvis, analysera Jimmie Åkesson. Vi må tycka vad vi vill om hans politik och hans parti, men när han talar så ska samma retoriska måttstock gälla för honom som för andra.

När vi utbildar i retorik talar vi ibland i början av utbildningen om bra och dåliga talare och försöker ta fram vad det är som gör dem ’bra’ respektive ’dåliga’. Och då dyker såväl Hitler som Martin Luther King Jr upp som förslag på bra talare – vilket de båda naturligtvis var. De var bra givet den kontext de befann sig i och verkade i. Få har skapat så mycket ont och så mycket elände som Hitler, men vi kan inte komma ifrån att hans talarkonst fungerade och gav honom (som mest) 33 procent av tyskarnas röster i fria val. Det går faktiskt inte att retoriskt döma ut Hitler för att man tycker att han är ond – och på samma sätt kan man inte säga att allt det Martin Luther King Jr sade var lysande för att vi tyckte att han var god.

När jag själv för många år sedan gick min retoriska grundutbildning för att bli utbildare för handledare i retorik, hade jag förmånen att ha professor Kurt Johannesson som en av mina tre lärare. För att tydliggöra hur man kan se på retoriken, gav Kurt oss följande liknelse: En man befinner sig på T-centralen i Stockholm klockan 23.30 en lördagskväll. Han angrips av en knivbeväpnad person som skär honom svårt. Men, som tur är finns det människor i närheten som hjälper honom till sjukhus. Väl på sjukhuset kommer han in i ett operationsrum där en kirurg, efter sedvanlig bedövning och skadeanalys, skär i mannen med en kniv för att åtgärda skadan. Och sedan ställer vi oss frågan: Är kniven ond eller god? Och svaret är naturligtvis: Kniven är varken ond eller god – det är den som håller i kniven som är ond eller god!

Retoriken är – precis som kniven – varken ond eller god. Retoriken är en uppsättning verktyg, metoder och system – en verktygslåda om man så vill – som kan användas av, och fungerar väl för, såväl ond som god.

Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem. Detta citat från Evelyn Beatrice Hall från boken Voltaires vänner som kom ut 1906 borde fler som skriver om retorik ständigt ha med sig. (Citatet är alltså inte Voltaires som många tror – det är Hall’s tolkning av vad Voltaire uttryckt på annat sätt.)

Jag har bestämt att särskilt följa upp vissa parametrar i årets Almedals-tal, men vilka dessa är beskriver jag inte här. Du kommer att upptäcka parametrarna så snart du läser någon av analyserna. Vi ’mäter’ talen på ett – för mig – helt nytt och väldigt spännande sätt. Dock utan att göra avkall på neutralitet kring budskapen och med fullt fokus på den retoriska nivån.

Christer Hanefalk har arbetat med retorik i cirka 25 år som utbildare och konsult – framförallt för privata näringslivet. Dessförinnan arbetade Christer inom privata sektorn med marknadsföring och försäljning – mellan 1976 och 1994 i olika slags ledarbefattningar.