Att vara eller inte vara

Anders Leion

Jag är snart 80 år. Jag har fyra barn, åtta barnbarn, två exfruar och en nu tjänstgörande. I maj firade vår studentklass att det var 60 år sedan vi tog studentexamen i Nyköping. Nio av de 32 klasskamraterna hade dött.

När vi, ett femtontal, träffades, verkade ändå de flesta ganska alerta – men de som inte kom kanske var mindre pigga?

Själv har jag en del krämpor, men jag bekämpar dem effektivt. De första kom redan när jag var i trettioårsåldern: axlarna började hoppa ur led. Det höll de på med i ett tiotal år, till dess att en klok läkare skickade mig till en sjukgymnast. ”Du måste börja styrketräna!”, sa hon. Det gjorde jag. Sedan dess har de suttit på plats. För bara några år sedan började knäna krångla. Nytt träningsprogram och de besvärar inte mer. Det senaste är att blodtrycket blivit för högt. Det trycker jag ned genom att dricka te av hibiskus! Det funkar.

Jag badar året om och dyker alltid – utom när det är is. Då tar jag fram motorsågen och gör en vak – dock för liten att dyka i. Jag springer fortfarande eller kanske man hellre skall säga att jag stultar. Det kallas visst för att jogga.

Jag dansar Tango och Lindy hop och läser språk – främst numera latin. (Rådet om hibiskuste fick jag av min latinlärare). Ursäkta allt detta skryt, men det ger en nödvändig bakgrund till det som nu följer. (Märk väl: Jag har aldrig haft det så bra, mått så bra som nu…)

Jag tänker ofta på döden. Det sker utan obehag. Det är ett slags övning. Jag lyssnar inåt för att göra mig bekant med den.

Kanske gör andra likadant. Men det finns nästan ingen diskussion om ämnet, varken privat eller offentligt. Häromdagen skrev dock Maria Ludvigsson i SvD en sympatisk text om ämnet. Hon tror att tystnaden beror på att tanken på döden skrämmer så mycket, och att rädslan delvis beror på dåliga erfarenheter från de anhörigas vård under deras sista dagar.

Så kan det nog vara. Och i den bästa av världar skulle vården kunna bli bättre, men vi lever i en annan värld med, så vitt jag förstår, ständigt stigande svårigheter att betala, organisera och rekrytera till den nödvändiga vården. Och även om vården vore idealisk är detta inte ett tillräckligt argument för att förneka människor rätten till dödshjälp – vilken hjälp hon pläderar mot.

”Men det /beroendet och erfarenheten av vården/ tyder också på en rätt diffus idé om livets värdighet. Som om vi glömt, eller aldrig lärt, att en människa inte är vad hon gör, utan har hela sitt värde bara genom att finnas. När vi förhåller oss till människor som mist både tal, minne och kommunikativ förmåga tycks vi bedöma dem annorlunda”, skriver hon också.

Visst, det hon skriver är sant och viktigt. Men det är inte det frågan gäller!

Frågan om dödshjälp och önskan om denna är just den enskilde berördes fråga. Denne vet bäst vad som gäller och varför dödshjälp kan vara önskad.

Det kan finnas många motiv. Jag skall begränsa mig till mina. Jag vill, när jag kanske har använt 95–98 procent av den tid som är mig tilldelad, kunna avsluta livet på ett värdigt sätt – även om inte någon akut smärta eller något annat plågar mig. Och jag vill göra det när jag fortfarande är själsligt och kroppsligt förmögen.

Jag kan tänka mig att det sker när jag med familjemedlemmarna – de som så vill – sitter tillsammans runt ett middagsbord. Måltiden avslutas på ett mjukt sätt när jag plötsligt inte längre svarar på tilltal utan sjunker ihop. Ett sådant slut vore fullt möjligt att anordna, men det får man inte. De andra skulle väl dömas för medhjälp till mord, antar jag.

För så är det. I detta land anser sig politikerna väl kunna överlåta till kvinnorna att avsluta en graviditet, det vill säga släcka ett liv som någon vecka senare skulle kunna leva vidare även utanför livmodern, men inte tillåta en fullt själsförmögen människa att besluta om sitt eget liv.

”Men en kapabel människa kan väl fixa det där själv, utan hjälp”, invänder kanske någon. Jo, så är det, men just själva förbudet om hjälp är ett annat uttryck för den sed som länge förvägrade självspillingar plats på kyrkogården: ”Du får inte längre vara en av oss, du har mält dig ur gemenskapen”, säger samhället, det vill säga politikerna. Förbudet förhindrar också sådan minimal hjälp som annars ofta skulle räcka, till exempel inköp av ett effektivt gift.

Den där måltiden jag skriver om, den skulle vara högtidlig och lite sorglig – men också varm och kanske innehålla skämt, inbillar jag mig. (Tänk på alla skildringar av Jesu sista måltid – han hade ju på sitt sätt valt döden. Han satt där omgiven av sina lärjungar, utan fruktan – tror jag)

Men den får förbli en dröm.

Det jag uttryckt här är kanske ett exempel på vad undersökningar avslöjat: De som vill ha möjlighet att begära dödshjälp är självständiga, beslutskapabla personer. Men det visar sig att av dem som beviljats sådan hjälp, använder sig många inte av hjälpen. Deras egentliga önskan är alltså att få besluta själva så länge som möjligt, och ha en självvald, förtidig död som ett alternativ.

Nu har jag inte skrivit om andra fall, till exempel om dementa som inte kan fatta beslut själva, eller om de fall då den gamle är utsatt för påverkan. Rätten kan alltså inte vara ovillkorlig. Något slags granskning måste ske – men den skall som huvudregel utgå från att människan själv skall bestämma.

Men i detta land får inte människan bestämma själv. Huvudregeln är att det kan hon inte. Hon måste få hjälp av de välförståndiga politikerna. Av vem dessa får hjälp framgår inte.

41 reaktioner på ”Att vara eller inte vara

  1. pllay skriver:

    Jag håller fullständigt med dig i både dina tankar och din önskan.
    Beträffande dödshjälp finns ett problem, ett stort problem.
    Kan vi lita på de myndigheter som skall besluta om vår död?
    Kommer de att i forskningssyfte eller brist på försökspersoner avslå ansökan om dödshjälp?
    Eller kommer de bevilja dödshjälp utan din vetskap? Och sedan snabbt avpollettera dig.
    Jag tror nuvarande ordning inte är så tokig trots allt.
    Ett absolut förbud mot dödshjälp som vi kan kringgå genom att resa med familjen till något av de länder som tillåter oss att bestämma själva.
    Här är problemet med finansiering, men kanske det kan ordnas genom att vi som vill bestämma själva över vår hädangång gemensamt fonderar medel.
    Frågan är viktig då den berör det enda vi faktiskt äger till fullo.

    Liked by 2 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      När NWO är genomfört då behöver Du inte oroa Dig…
      Då lär ”hjälpsamheten” bli stor, om Du är en belastning!

      Vad har ”Öfverheten” för nytta av pensionärer…
      Massor av resurser att spara in, till höjda arvoden!

      Liked by 6 people

  2. MartinA skriver:

    ”Som om vi glömt, eller aldrig lärt, att en människa inte är vad hon gör, utan har hela sitt värde bara genom att finnas.”
    En sån omänsklig attityd från Ludvigsson? Jag tror bara den som lever i någon ideologisk bubbla i ett industrisamhälle långt borta från vad vi människor är kan tänka så. Om ens då.

    Under 1980-talet gjordes ett antal intervjuer med människor från Hiwi och Aché folken om dödligt våld. Hiwi och Aché började interagera med moderna samhällen först på sjuttiotalet så intentionen var att förstå dödligt våld hos opåverkade jägarsamlare.
    En kategori i studien är dödshjälp och åldringsmord, samt självmord.

    Här är ett citat från ett föredrag om studien som är relevant för dödshjälp/självmord:
    ”And finally, probably most shockingly, some individuals choose to terminate their own lives when help they receive from others could better be expended on something else. Most of these types of killings that we are describing here have never been described for any other species of mammals or even vertabrates and are mainly only described among the social insects.”

    Länk till föredraget, framspelat till analysdelen:

    Hursomhelst, människans verkliga natur är att inte bestämma helt själv. Eftersom vi bara kan existera i relation till andra människor.

    Liked by 6 people

    • MartinA skriver:

      Nu är jag övertygad om att jordbruks och herde-ekonomier har förändrat människor rent biologiskt. Och att människor även förändrats av andra miljötryck såsom torkperioder, vintrar, befolkningstäthet, genetisk avdrift, genkulturell interaktion etcetera. Så studier på jägarsamlare i Sydamerika är inte helt överförbara på nordeuropeer. Å andra sidan kan Ludvigsson omöjligt tro det eftersom nuvarande ideologi är att det ej finns biologiskt betingade beteendeskillnader mellan människor. För henne måste studier på jägarsamlare i Sydamerika vara direkt överförbara på alla andra människor, någon annan åsikt vore dödsknarkarnazismrasism i gammalmedias värld.

      Och ledsen att jag glömde ta bort http://www från videolänken så den blaffade ut.

      Liked by 3 people

    • olle holmqvist skriver:

      ”Most of these types of killings that we are describing here have never been described for any other species of mammals or even vertabrates and are mainly only described among the social insects.”

      Meningslös, innebördsfri kommentar.

      Vi är den enda djurarten som kan föreställa sig sin egen icke-existens. Och det är svårt för oss också, en del tror på tillvaro efter döden, om inte annat så genom testamente. Om man kunde fråga andra djurindivider skulle de svara: Jag är ende som finns, jag har alltid funnits och kommer alltid att finnas.

      Liked by 1 person

      • Underdog skriver:

        Hur vet du det? Det finns många exempel på djur som vet att andra individer dör, vilket i sig betyder att de kan inse att de själva också skall dö. Den mänsklighetens hybris som din kommentar är ett uttryck för är malplacerad och ovetenskaplig.

        Liked by 2 people

      • MartinA skriver:

        Föreläsningen och studien noterade och analyserade beteende. Du diskuterar abstraktion av världen vilket är en annan sak. Vilket dels är en annan sak. Och dels är otroligt mycket svårare att kvantifiera.

        Gilla

      • olle holmqvist skriver:

        inget djur vet om sin egen död eftersom det inte finns något som tyder på att det är så.
        hunden som ska till avlivning är sedan många generationer avlat på att tolka husse/matte, följkaktligen bra på det. Den noterar alltså att h/m är allvarlig när de skall på resan till veterinären. Djur på slakteriet beter sig precis så som de inte begriper vad som förestår,
        det ena fåret följer det andra. försöker inte fly. följer den framför.

        Har sett hästar uppbundna varefter den ena efter den andra skjuts och bumsar i backen. Ingen försöker slita sig loss och fly. dom begriper inte vad som händer.

        Minns från TV:n unga gorillor vid den gamles lik. De satt och kammade, vårdade hans lik kunde man tro. Icke det de plockade insekter som de käkade upp.

        Kan Underdog ge exempel på betende som bara kan tolkas som dödsinsikt hos ett djur ?

        Hybris är antropomorfisera, förmänskliga djuren. Deras beteende är alldeles intressant nog i sin naturliga omgivning.

        Liked by 1 person

      • Fredrik Östman skriver:

        Elefanter reagerar på elefantkranier. Det är nog det närmaste.

        Just vetskapen om den egna dödligheten är antagligen grundläggande för alla våra politiska uppfattningar.

        Gilla

    • Underdog skriver:

      Det är inte särskilt troligt att förmågan att se sig själv plötsligt uppstod när homo sapiens bröt sig loss från resten av primaterna. Marina däggdjur (nej MartinA inte elefanter) har visat empati som vi har fattat tidigt. Men det är klart, det står ju i första mosebok att människor är säregna.

      Liked by 1 person

      • Underdog skriver:

        JAg fortsätter innan godkännande. Ni är faktiskt antropocentriska i dålig mening.vad talar för att Homo skulle vara sp speciell?

        Gilla

      • MartinA skriver:

        Empati är till för att forma starkare och eller mer konstruktiva ingruppsband. Gentemot utgruppare är empatins funktion att bättre lura andra människor. Vad tror du att Loke gör i vårt Panteon?

        Liked by 1 person

      • olle holmqvist skriver:

        Underdog:
        ”vad talar för att Homo skulle vara sp speciell?”
        Svar: Alla arter, var och en för sig, är just ”speciell” därför kallas det just ”species”.
        Läser just en fantastisk bok: ”Primate adaption and Evolution” Third ed av John G. Fleagle
        Kostade nästan en tusenlapp att få hem per post men det är det värt. Ditt bibliotek lånar annars hem första upplagan.
        ”..from a primate perspective our species is remarkable both in geographic spread and ecological conditions over the past 100,000 years…this has been accomplished with
        relatively few morphological differences, such as skin color and blood polymorhisms..”

        Gilla

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    En stor fördel för landets styrande är om den äldre, besvärliga och motsträviga delen av befolkningen försvinner så fort det går så att de kan ersättas av migrerande klienter som skall livnära det PK-istiska omhändertagandesamhället. En fördel med livet efter detta är att man får vara i fred från och slippa dagens svenska politiker . Det är ju förvisso ingen garanti eftersom vi inte vet hur det blir efter döden. Kanske det, o fasa, blir ännu värre och vi hamnar i ett ännu värre 1984? Men som goda fatalister är det nog bara att våga ta språnget ungefär som de gamla vikingarna.

    Liked by 5 people

    • Jeff skriver:

      Och PKisterna jobbar ihärdigt, utm skamkänslor verkat det, med att försöka radera ut det svenska , här ett exempelbland många

      Sill och potatis på midsommar? Ånej TV4 Nyhetsmorgon bjuder i stället på ”traditionell” kebab itillagad av en matbloggare i slöja.

      ”Det är den muslimska matbloggaren Zeina Mourtada som står för midsommarmaten i TV4 i dagens Nyhetsmorgon.
      Det tillagas ”Shish kebab” och ”traditionell” kebab i ugn.

      ”Gud vad gott”, utbrister programledaren.

      På den nervösa frågan från kockan ”Har ni så här, du har inget så eller ehh ehh den här kulturen som midsommaren eller nånting under sommaren?”, svarar Mourtada:

      – Nej, vi firar ju inte det, men jag gör ju det för barnens skulle. Vi kollar på midsommarstången och dansar.”
      Vi känner igen tongångarna, alla svenska traditioner är bara skräp, de första som öppet deklarerade det var som jag minns det Mona Sahlin och Reinfeldt.
      Och på den vägen är det.

      Liked by 3 people

      • Anne-Hedvig skriver:

        ‘Psyops’ dette!
        Håper tilstrekkelig mange gjennomskuer den simple og nihilistiske propagandaen for NWO i tide.
        Viktigere enn noensinne å holde på sin kultur og egne verdier.

        Liked by 1 person

    • Underdog skriver:

      Jag är lite oklar över användandet av medier här. Men både Olle H och MartinA, som jag ofta uppskattar gör sig skyldiga till fel. Jag kan inte bevisa vetenskapligt att hundar förstår. Men, hundar förstår! Och det finns ingen vetenskap som anger att hundar inte förstår. Så. Försök att visa att människan är unik är missriktade. Jag vet inte om det blev tydligt, men vi är inte så unika.

      Liked by 1 person

      • Anne-Hedvig skriver:

        Dyr har vel også speilnevroner, så vi kan ha samforstand?
        Ellers fins det mange historier om dyr som vet at de skal dø – de går og gjemmer seg. Mye eldre ‘forskning’ om dyr synes å være full av fordommer.
        Har lyst til å minne om et utsagn fra den pavelige nuntius Rorarius som uttaltei 1654:
        ”De ville dyr bruker sin forstand bedre enn mange mennesker”.

        Gilla

      • olle holmqvist skriver:

        jo hundar förstår,
        när familjens hund ligger på gräset med en vante mellan framtassarna då förstår den, ett par tidsskivor framåt, att snart kommer ngn att förstå ta vanten, men då snappar hunden upp vanten springer iväg en bit, intar ny position med vanten mellan tassarna, ny förväntan,
        Man kan lura Werner genom att krypa dit, och låtsas plötsligt stirra åt sidan, bli plötsligt intresserad av nåt, han stirrrar dit, nyfiket och snipps, knycker jag vanten.
        insikt, förväntan, förståelse om tänkt framtida händelse…besvikelse.

        Vetenskapen om djurens beteende heter etologi. En fin liten introduktion skrevs förmer än 50 år sedan och på 12 bibliotek:
        https://libris.kb.se/bib/1579911

        Vid fågelbordet råder kamp. Småfåglarna har en varningssignal: Fara ! Rovfågel kommer !
        Alla sticker.En råkade av misstag ropa varningssignalen – utan orsak: Alla andra stack.Resultat : ensam vid matbordet ! Den lärde sig och körde varianten några gånger.
        Men de andra lärde sig – falskt alarm, och så var det roliga slut.

        Ett skadat, sjukt djur går undan för att inte synas. Men inget finns som tyder på att något djur kan föreställa sig sin egen död – icke-existens.

        Liked by 1 person

  4. uppstigersolen skriver:

    Min syster drabbades av en kraftig hjärnblödning vid 61 års ålder. Hon blev då rullstolsbunden men kunde tala någorlunda begripligt. Efter en kort sjukhusvistelse fick hon sin sambo som vårdare i hemmet. Jag besökte henne några gånger i månaden för att kolla att hon hade det bra. Några månader före sin 65-årsdag blev hon sängliggande. Varje gång jag kom så sa hon att hon bara vilade sig. Efter någon månad tyckte jag hon verkade rätt så skruttig varför jag ringde kommunen och berättade att nu fick de nog kolla upp hennes tillstånd. De kom och tog genast med henne till sjukhus. Hon dog tre veckor senare. Hon hade med sambons bistånd bestämt sig för att svälta sig till döds. Troligen tog hon smärtstillande eftersom hon inte såg ut att ha ont. Så, man kan fixa dödshjälp själv men jag skulle nog inte välja samma metod som min syster.

    Liked by 2 people

  5. Jonas skriver:

    Jag är emot dödshjälp av samma anledning som jag inte gått med på organdonation. Jag litar inte på läkarna, de är trots allt bara ”människor”.
    Vem kan garantera att läkare som ska rädda mitt liv, när jag kommer in till sjukhuset, inte när en drömmer om att få genomföra en hjärttransplantation, att det inte finns någon som läkaren ser som sin familj som behöver en ny njure?

    Liked by 2 people

  6. DEK skriver:

    För drygt en månad sedan så uppmärksammades i pressen att australiske fd geologen dr Goodall beklagade att han hade blivit så gammal som 104 år. Han samlade sina släktingar till en sista gemensam måltid och flög nästa dag till Schweiz där han tog in på en klinik för assisterad dödshjälp.
    Sök på nätet efter: goodall 104.
    Sök med t.ex. DuckDuckGo istf Google om du vill undvika att allt du söker efter registreras.

    Liked by 2 people

  7. Hans Högqvist skriver:

    Jag har läst om någon Indianstam i Nordamerika där de gamla, som inte kunde bidra till den nomadiserande stammens försörjning längre, fick sin begravningsplats byggd i ett träd och sedan tog farväl, lade sig till rätta och inväntade döden där medans stammen vandrade vidare.
    Med erfarenhet av alzheimer i flera fall, dels på psykgeriatriska kliniken Ulleråker sjukhus på -70 talet och också inom familjen samt bekantas familjer, så förefaller det som att de drabbade svälter sig själva till döds.
    Om någon vill avsluta sitt liv på goda grunder och i samförstånd med sin familj så ser jag inte någon anledning till att staten och myndigheter har något med det att göra. Det är en kvarleva från kristna föreställningar understödda av maktens kontrollbehov av enskilda individer.
    Naturen bjuder på många former av livsavslutande droger, det är att skaffa kunskap, samla släkten till middagen ta farväl och sedan hålla tyst….

    Liked by 3 people

  8. Hovs_hällar skriver:

    Tack för tipset om hibiskus-te mot högt blodtryck. Jag har ordinerats tre olika blodtrycksmediciner och välkomnar ett alternativ.

    Gällande dödshjälp, så finns det väl en rädsla för missbruk antar jag — att människor ska röjas ur vägen för att man ska få ut arvet osv.

    Liked by 1 person

  9. olle holmqvist skriver:

    En släkting åkte in på sjukhus vid 99 års ålder, för första gången. Då ville hon dö. Hon åt inte maten. Tvångsmatning försöktes. Hon vred bort huvet. Då satte man henne på dropp. Då försökte hon sparka ner droppflaskan. Till sist fick hon dö.

    Min egen variant: Jag är inte troende men skall hava en bibel hemma. En som kan knäppas ihop ordentligt. Den skall prepareras så här: Utskuret ur bladmassan ett litet rum där en letal giftampull förvaras. När jag bäddats in för långsamdöendet skall jag be, inte mina barn dom kan komma att känna sig medskyldiga, utan hemtjänsten eller vårdpersonalen att få min bibel till sjukhusbädden.
    Dom kan rimligtvis inte känna sig medskyldiga. Och innan jag dör vill jag inte oroa mig för att skada någon efter min död.

    Liked by 1 person

  10. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Eutanasi har alltid varit ett intresseväckande och högst kontroversiellt ämne att ventilera, och att sätta fokus på dessa spörsmål i en tid som präglas av socialt sönderfall, demografisk omstrukturering, de vårdberoende ålderspensionärernas ökade utsatthet och strategisk demoralisering, gör tveklöst frågan än mer komplicerad.

    Personligen hyser jag den uppfattningen att legaliserad dödshjälp per se präglas av ett slags respektlöshet och hybris, oaktat den humanitära aspekten må inkluderas, samt vidhåller vikten av att satsa på analgetika inom terminalvården framför aktiva åtgärder för att avsluta det liv som blivit oss förlänat.

    Besynnerligt nog har detta tvisteämne, vilket karakteriseras av frågor om rätt och orätt, även dykt upp på andra högkvalitativa bloggsidor och undertecknad följer replikskiftet med största intresse och nödgas självfallet ställa eutanasin i proportion till det lika omstridda dödsstraffets vara eller icke vara – något jag för övrigt ställer mig positiv till.
    Andreas, ur ett kristet perspektiv.

    Gilla

    • svenge skriver:

      Eutanasi, misskrediterat av det begynnande tredje Riket. Det säger jag NEJ till. Det ville jag försvara Sverige emot, när risken var uppenbar. Däremot tar jag upp Anders Lejons idé om en fin måltid med vänner ock bekanta innan stupet börjar bli brantare. Jag firade mina (80) med tre olika middagar på vårt lilla stadshotell. Nästa skulle bli för år (90), men för säkerhets skull kan det bli (85) om halvannat år med fortfarande pigga deltagare? Sedan, när det bär till följer jag bondesläkten och slutar äta. Blir jag ett paket innan, så är bekymret inte mitt — dessvärre.

      Liked by 1 person

      • pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

        Ber att få tacka min herre för svarsrepliken och samtidigt framföra min förhoppning om att hälsan och levnadsglädjen må eskortera på den återstående sträckan.
        Guds hägn!
        Andreas, 60 🙂

        Gilla

  11. wildwest63 skriver:

    Det är en svår fråga, förvisso. Inför man dödshjälp så är man på ett sluttande plan. Aborterna har banat vägen för relativiseringen av livet. I de länder man infört dödshjälp har det hela tiden kommit nya önskemål. I Belgien och Holland har det gått skrämmande fort. Även unga personer med för närvarande (kanske om några botbara) svåra sjukdomar kan begära att livet tas ifrån dem. Vad händer om det kommer en annan regim till makten? Eutanasiprogrammen i Tredje Riket i färskt minne. Det handlar inte så mycket om ett missbruk av lagen i sig – det handlar om att gemene man har vant sig vid det nya synsättet och inte kommer reagera.

    Dessutom kan det synas vara ganska egoistiskt att ta sitt liv, man lever inte på sin egen planet. Det finns många personer runt en som kommer drabbas indirekt. Jaha, idag är vi inbjudna till morfar på oxfilé och jordgubbar för att han innan vi åker hem ska ta livet av sig. Kul. Ett minne för livet… Andra kanske åker hem till morfar för att titta på den nya planteringen eller spela schack, men vi ska se på när morfar dör. Vad får det för effekter på barn och barnbarn mentalt?

    Att öppna Pandoras ask är en point of no return.

    Liked by 2 people

  12. Erik Björn-Rasmussen skriver:

    Det tycks mig vara ett genomgående tema i ovanstående kommentarer att vi svenska medborgare är dömda att för evigt förbli förslavade under politikerväldet. Särskilt inom sjukvårdsområdet som Anders Leijons krönika måste sorteras in under. Jag vill med denna kommentar påpeka att det finns en väg ut ur detta. En väg vars mål är att vi blir oberoende av politikers godtycke och maktfullkomliga okunskap.

    Patrik Engellau tog redan i början av 90-talet initiativ till HSF-projetet i vilket också jag medverkade. Det var i detta projekt som för första gången vägen till långt gången valfrihet för medborgare vad gäller sjukvården kartlades. HSF-projektet avslutades en bit in på 2000-talet. Jag har dock på egen hand fortsatt att utveckla det. Strax efter det kommande valet kommer min bok i handeln. (Jag är övertygad om att Patrik inte har något emot att jag här gör reklam för den.) Dess titel är ”Läkekonstens lönsamhet. Varför politikerstyrning inte fungerar.”

    I slutändan på den väg som Patrik och jag beskrivit har alla medborgare fått en helt naturlig rätt att utan politisk inblandning välja väg beträffande hur den sjukvårdsservice de behöver skall vara beskaffad. Denna valfrihet handlar visserligen inte om eutanasi. Däremot handlar den om medborgares självständiga bedömningar. Fria från allt politiskt godtycke.

    Liked by 2 people

  13. Lennart Göranson skriver:

    En vän gick bort för en tid sedan. Hans hustru berättar om hans sista tid, som innebar en värdig avslutning av hans tid på jorden. Han var 92 år, drabbades av olika problem samtidigt som det ofta blir när kroppen har gjort sitt. Tillsammans med läkaren gick han igenom sina önskemål om fortsatt behandling och, som jag förstår det, skrev under ett medgivande att han inte ville ha någon mer behandling mot sjukdomarna, bara palliativ behandling. Han fick sedan vistas den sista tiden på Stockholms sjukhem, som av allt att döma är en helt fantastisk institution. Han var nöjd med det liv han haft och hur det avslutades. Det finns alltså väl fungerande sätt att avsluta livet utan att det behöver ha formen av aktiv dödshjälp, därmed inte sagt att det fungerar lika bra överallt eller i alla situationer.

    Liked by 3 people

  14. Fredrik Östman skriver:

    Förbudet mot dödshjälp förefaller förstås vara lite för hårt, enkannerligen i tider där politikerna förlorat vårt förtroende. Avvägningen är svår mellan att skydda dem som vill dö och att skydda dem som inte vill. Det är hart när omöjligt att formulera en allmängiltig regel. Men dessa frågor är ju privata och skall i första hand lösas inom familjen. Även omhändertagandet av gamla som inte längre själva kan är i första hand deras egna näras och käras. Familiens ställning måste stärkas, inte ännu fler regler ändras och anpassas.

    Liked by 4 people

  15. Werner von Winkelbaum skriver:

    Aldre individer ar vard- och kostnadskravande. De har gjort sitt. Som ett tack till dem som byggde Sverige till det goda land det en gang var, lat dem som sa onskar sjalva avsluta sitt liv.
    Darmed )1) blir vi av med ‘kottberget’ som en kand politiker (S) en gang sade, samtidigt (2) som vi frigor finansiella resurser for nya svenskar.

    Liked by 1 person

    • MartinA skriver:

      Det här är en väldigt bra kommentar. Att tillåta dödshjälp kommer per automatik sätta press på oss att välja döden när vi ligger andra till last, vi bara är sådana. Och det må vara en sund och nobel instinkt när vi befinner oss i en miljö där mat för dagen är en ynnest. Men där vi nu befinner oss, tja, där slutar min analysförmåga. Men jag har svårt att tro att samma gäller i en miljö av överflöd, även om jag tycker att alla moralsystem som springer ur en sån värld blir djupt otillfredsställande.

      Liked by 2 people

  16. Jan Andersson skriver:

    Jag föreställer mig döden som en bilresa ut i vildmarken, och där man inser efter flera timmars körning på knaggliga vägar att man inte har bränsle kvar att ta sig tillbaka till en bensinmack.

    Gilla

  17. svea112 skriver:

    Vår skribent Anders Leion här tycker inte det finns mycket diskussion om en eventuell dödshjälp.
    Jodå – det finns diskussion om ämnet. Redan 1974 startades den ideella riksföreningen RTVD, Rätten Till en Värdig Död, Bland förespråkarna fanns filosofie professor Ingemar Hedenius, journalisten Berit Hedeby samt riksdagsmannen och kyrkoherden Mårten Werner. Deras utgångspunkt var, att varje människa själv skall få bestämma över sitt liv (och i livet ingår döden), så länge inte detta går ut över någon annan människa.
    Denna förening finns fortfarande – http://www.rtvd.nu – och där kan vem som helst bli medlem. I RTVDs styrelse söker vi ständigt att komma till tals i massmedia med våra idéer, vi söker sprida våra tankar så gott det går, vi söker sprida artiklar om dödshjälp i olika media. Vi har en diskussionssida på FaceBook – ”Rätten till en värdig död – diskussionsforum” – som rekommenderas. Men eftersom många (de flesta?) ser ämnet som skrämmande eller t o m helt tabu så har vi svårt att bli accepterade i många sammanhang, t ex hos pensionärsföreningarna – vilket har känts tungt. Men under flera års undersökningar så har svenska folket alltid svarat att de till ca 80 % är för att dödshjälp införs. Och, den enskilda människan över ca 75 år tänker troligen på döden X antal ggr varje dag. (Ungefär som att den 25-årige mannen tänker på sex 25 ggr/dag.) – (Jmfr – sex är liksom döden tabu.)
    Jag förstår mig inte på de tvivlare som menar att vi i Sverige – om vi skulle få legaliserad dödshjälp – så kan vi plötsligt inte lita på omgivningen. Då – tror man – kommer läkarna att avliva medvetslösa eller dementa eller små oskyldiga barn. Eller de som kan förvänta ett arv kommer att vilja ta livet av den sjuke snarast möjligt. Inget av det där sker i de länder som redan sedan lång tid tillbaka har legaliserad dödshjälp – alla gör efterkontroller och söker hitta om något har gjorts felaktigt. Man visar öppna kort. Jo då – några fall har hittats som ledde till åtal. Men ingen har dömts.
    Varför, undrar du, har vi i vår förening ännu inte lyckats få fram den önskade legala dödshjälpen? Det finns ett flertal svar på denna fråga. Politikernas brist på mod, rädsla för det okända, en kvardröjande religiös påverkan, läkarnas krav på samvetsfrihet. (Det sista är givetvis något de skall ha.) Men vi är i gott sällskap. De flesta av länderna i Västvärlden har, som vi, inte lyckats få en tillåtande lag, trots ofta starka organisationer på hemmaplan.
    Anders, du har en dröm om en måltid där du plötsligt avslutar allt – i en kärleksfull omgivning och där du just ätit något du njöt av. Jo – men visst kan väl en sådan måltid ordnas en dag. Jag ser den inte som något omöjligt. Men den måste förberedas, så inte de andra vid bordet blir skräckslagna och ringer 112. Nej, de döms inte för medhjälp till mord. I vårt land har en människa rätt att avsluta sitt liv utan att omgivningen måste ingripa och sätta stopp för det hela medan det pågår. De bör dock då på ngt sätt vara införstådda med att detta är den döendes innersta önskan.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.