Det ekonomiska överskottet är den del av ett samhälles produktion under exempelvis ett år som överstiger vad som behövs för att hålla produktionsapparaten igång på samma nivå som tidigare, till exempel att lönerna räcker precis till att arbetskraften ska ha råd att reproducera sig och att företagens vinster räcker precis till avskrivningarna, det vill säga till att hålla maskinparken intakt.

Om det saknas ett ekonomiskt överskott går det inte att investera i utökad produktion. Men det betyder inte att investeringar i ny produktion är det enda sättet att förbruka ett ekonomiskt överskott. Det finns mycket annat ett samhälle kan göra med eventuella överskottsresurser, till exempel att föra krig mot sina grannar, att bygga katedraler eller att försörja människor som inte arbetar eftersom a) de anses överlägsna och därför får stipendium av staten eller b) de, som i Sverige idag, anses inkompetenta och underlägsna och därför måste omhändertas på skattebetalarnas bekostnad.

Den allmänna teorin om det ekonomiska överskottet säger att detta överskott är ett slags störning som samhället strävar efter att på enklaste sätt neutralisera. Tänk dig att du har ett rent och nydiskat provrör. Så kommer det en bakterie och undersöker om det finns något att äta. Det gör det inte så parasiten lomar iväg. Sedan häller du en näringslösning i provröret vilket bakterien upptäcker på tillbakavägen. Han (bakterien) faller då i extas och börjar föröka sig exponentiellt. När han fått vid pass några miljarder avkommor har släkten ätit upp hela näringslösningen varvid alla parasiterna dör av svält. Den ekologiska störning som representerades av näringslösningen är tillintetgjord och den ursprungliga ordningen återställd.

Samhället var ursprungligen som ett nydiskat provrör för bakterien människan. Livet var, som Thomas Hobbes uttryckte det, ensamt, fattigt, smutsigt, brutalt och kort. Men periodvis har det hänt att denna eländesbalans störts av uppkomsten av ett överskott, till exempel för att man fått en lång rad år av goda skördar eller att man upptäckt Amerika och funnit guld i Peru.

Perioder av blomstring till följd av ett oväntat överskott har temporärt och lokalt då och då inträffat i mänsklighetens historia. De berörda samhällena har då reagerat på störningen genom att utveckla den ena eller den andra metoden att konsumera överskottet för att ekonomin ska restaureras och återställas i ursprungligt, utfattigt skick. Krig är som sagt en effektiv och ofta tillämpad metod, inrättandet av ett munkväsende eller av modern svensk migrationspolitik kan vara andra former av parasitism i syfte att komma till rätta med den avvikelse som förekomsten av ett ekonomiskt överskott utgör.

Det unika som hänt i västerlandet under de senaste kanske tvåhundra åren är inte, som vi normalt tror, att ett ökande ekonomiskt överskott uppstått, ty sådana anomalier är legio, se bara på Florens under Medicéerna, se bara på den antika högkulturen i Aten. Det unika som hänt i västerlandet är att vi lyckats undvika en allmän explosion av onyttiga bakterier och skadliga parasiter och i stället envist och målmedvetet använt överskottet till investeringar i utvidgad produktion. Att detta kunnat ske beror på att överskottet hos oss kontrollerats av en grupp människor som varit besatta av att investera och därmed bli rikare, nämligen kapitalisterna. ”Ackumulera, ackumulera, det är lagen från Moses och alla profeterna” var Karl Marx formulering av kapitalisternas viktigaste budord. Det har blivit investeringar i stället för parasitföda av det ekonomiska överskottet.

Men det som nu håller på att ske i västerlandet är att nya principer börjar gälla för den nödvändiga absorptionen av det ekonomiska överskottet. Kapitalisterna har tappat sin en gång nästan totala kontroll över överskottets användning och då vet man bara en sak, nämligen att överskottet gradvis kommer att brukas för något annat än det som var västerlandets stora triumf och framgång, alltså fortsatt utökning av produktionen vilket ledde till en till synes evig välståndsutveckling.

Parasitrörelser har uppstått i hela västerlandet som ett resultat av den tvåhundraåriga västerländska samhällsmodellens gradvisa bortvittrande. Med oslagbart övermod har politiker i de flesta västerländska nationer, särskilt i Sverige, tagit sig makten över det ekonomiska överskottet i påstådd avsikt att skapa välfärd för alla medan de i själva verket bara har gynnat sig själva och sina parasitvänner.

Vi har hittills ställt oss fel fråga när det gällt att förklara västerlandets framgångar. Förklaringen ligger inte i orsakerna till att ekonomiska överskott uppstått utan i skälen till att samhället lyckats hålla parasiterna stången. Poängen med att formulera frågan rätt är att man plötsligt inser att det inte alls är säkert att vi kan behålla västerlandet ens på hittillsvarande nivå framöver. Erövringarna är inte garanterade för framtiden. Kanske återfaller även västerlandet i det naturtillstånd av fattigdom och elände dit det mänskliga samhället alltid återvänt efter sina kortvariga framgångsepisoder.

Kanske kommer framtidens historiker, om nu framtiden kommer att ha råd att hålla sig med sådana, att betrakta västerlandets tvåhundraåriga framgångssaga bara som en ovanligt långvarig och särskilt starkt skimrande såpbubbla bland de andra mer kortvariga och lokala överskottsperioderna i historien.