Medelklassen studeras

Patrik Engellau

Jag brukar hävda att den samhällsklass som jag själv tillhör, nämligen den nettoskattebetalande någorlunda skötsamma medelklassen, dels utgör en majoritet av landets befolkning, dels saknar representation och inflytande inom de politiska partierna, inom media, inom forskningen, inom kulturen, ja, inom det officiella Sverige över huvud taget.

Detta är desto mer anmärkningsvärt som denna medelklass faktiskt är nationens ryggrad om man ser till vad som verkligen får Sverige att fungera. Medelklassen driver industrierna, lagar folks tänder, administrerar livsmedelsförsörjningen, programmerar datorerna, förestår restaurangerna, startar butiker och så vidare.

Medelklassen är, påstår jag således, den enskilt viktigaste sociala gruppen i samhället. Ändå har vi inga språkrör inom politiken, tidningarna, radion, teven, myndigheterna. Det är en anomali som för det första måste förklaras och för det andra åtgärdas.

Förklaringen är att den makt som medelklassen tidigare hade genom sina kårer och organisationer – till exempel läkarkåren, lärarkåren, Skattebetalarnas förening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Centerpartiet och så vidare – har övertagits av vår tids nya härskarklass, nämligen politikerväldet. Politiska partier som tidigare var beroende av olika maktcentra i det civila samhället – samma sak inom den ”borgerliga” som den ”socialistiska” sfären – har numera blivit oberoende av det civila samhällets aktörer. Tidigare var det exempelvis frivilligt att stödja partierna ekonomiskt medan det nu är obligatoriskt. Indrivningen hanteras av Skatteverket. Media är på det hela taget politikerväldets lydiga megafoner. Sedan Gustav Vasa nationaliserade kyrkan har de ordkunniga som talar till folket alltid varit inställsamma mot centralmakten.

Allt det där påstår jag alltså. Men har jag några hållbara belägg? Egentligen inte. Jag går på intuition och spekulation. Det går att föreställa sig att jag har fel eftersom det finns folk som inte håller med. De ser tydligen något som jag inte ser.

Därför blir jag uppmuntrad av en debattartikel i Dagens Nyheter där Markus Uvell presenterar sin bok Bakslaget – radikalt etablissemang, konservativa medborgare i vilken teser får lite mer vetenskapligt stöd i form av opinionsundersökningar och siffror. Boktiteln följer min analys fast hos mig skulle undertiteln lyda PK-istiskt politikervälde, sunt förnuftiga medelklassare.

Uvell påpekar att det svenska politikerföraktet – ”populismen” – inte, som exempelvis i USA, i första hand beror på ilskna arbetare utan på att medelklassen känner sig marginaliserad:

Medan missnöjet i till exempel USA och Storbritannien är starkt förknippat med just en marginaliserad arbetarklass ser vi i Sverige ett missnöje som är betydligt bredare. Även i välutbildade och välavlönade grupper återfinns pessimismen, frustrationen och efterfrågan på traditionell högerpolitik.

Misstron mot traditionella media är bastant medan sociala media av många uppfattas som andningshål. Det finns:

finns en utbredd skepsis mot sanningshalten i rapporteringen. Nästan hälften av befolkningen (45 procent) menar att de flesta journalister på etablerade medier driver sin egen agenda i stället för att beskriva verkligheten – 36 procent bland de mest högutbildade.

Medan sociala medier i debatten ofta beskrivs som ett problem för demokratin, uppfattar många det precis tvärtom. Nästan fyra av tio (39 procent) menar att den som följer debatten i sociala medier rentav får en mer heltäckande bild av vad som händer i Sverige än den som ges i traditionella medier.

Folk är trötta på PK-ismen:

Nästan sex av tio väljare (59 procent) instämmer till exempel i påståendet att äldre generationer har mycket att lära oss om hur samhället borde fungera.

Ett konkret exempel är jämställdheten. I debatten ifrågasätts ofta traditionella könsroller och de flesta partier förespråkar bland annat kvoterad föräldraförsäkring för att bryta dem. Samtidigt ser stora grupper saken helt annorlunda. Hela sex av tio väljare instämmer i påståendet att det inte är något fel på traditionella könsroller så länge man väljer dem själv. Bara väljare som röstar på Miljöpartiet eller Vänsterpartiet tar tydligt avstånd från detta påstående.

Uvells slutsats stämmer helt med vad jag tjatar om:

Den slutsats jag drar i boken är att detta bör ses som ett bakslag mot ett politiskt och medialt etablissemang som under lång tid drivit en långt mer radikal agenda än vad väljarna önskat.

Dessutom, om du ursäktar att jag klappar mig själv på axeln, så kommer han, på vetenskaplig grund alltså, fram till det som jag skrev häromdagen, nämligen att  det finns en kärna av småborgerlig ansvarskänsla, driftighet och tro på det sunda förnuftet inom såväl kristdemokraterna, sverigedemokraterna och moderaterna så att dessa skulle kunna samverka i övertygelsen om att deras gemensamma huvudfiende är PK-isterna samt att centerpartiet och liberalerna troligen inte kan återvinnas för något nyttigt ändamål:

Dessa och andra drag i opinionen uppvisar också delvis överraskande skillnader mellan partierna. I många av de värderingsfrågor jag undersöker i boken är samsynen stor mellan väljare som röstar på Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. I dessa grupper är till exempel missnöjet med Sveriges utveckling, misstron mot medierna och de värdekonservativa sympatierna mycket tydliga. Centerns väljare, däremot, ligger ofta nära de socialdemokratiska, med Liberalernas väljare i mitten.

Vad ska vi då göra för att mobilisera denna majoritet av marginaliserade medelklassare? Vilka åtgärder bör vidtas? Problemet är att medelklassen saknar klassmedvetande. Den fattar inte att den utgör en tyst majoritet och att den skulle kunna göra underverk för Sverige om den bara spottade upp sig och slutade huka sig inför PK-isternas hotelser och missfirmelser. Den dag medelklassen genomskådar fienden och återvinner sin självtillit kan tillnyktringen börja. Men knappast dessförinnan – vad politikerna än säger.

81 thoughts on “Medelklassen studeras

  1. Björn G skriver:

    Frågan vi kan ställa oss blir då – Till vilken klass hör då de förtryckande.
    Var är alltså tillhörigheten hos Politikerklassen, Journalistklassen och Byråkratklassen?

    Kan det vara så, att även de tillhör den nettoskattebetalande medelklassen?

    Om det är så, kanske forumet här kan hjälpa till att till att svara på frågan varför de hatar sin egen klass eller är de bara lakejer för en annan intressent.

    Liked by 1 person

    • Jari Norvanto skriver:

      Bra invändning. De är förstås även de medelklassare men med identiteten hemmahörande i Statsmakten (den som borde utgjorts av de maktdelande statsmakterna men som sammansmält till ett). Denna identitet kan vara ideologisk eller ytligt opportunistisk. Förmodligen mer av det senare i de flesta fallen.

      Bulken av medelklassen, ‘verklighetens folk’, är dock en konsensusdriven flock; vilket rymmer både ängsliga lämlar och den potentiella mobben. De kan foga sig under en politik som inte gagnar dem, så länge de väljer att inte tänka själva eller våga säga vad de egentligen tycker.

      Och huruvida Statsmaktens hantlangare är ”nettoskattebetalande” kan man ifrågasätta, om politiken de torgför och omsätter är till men för det svenska samhället.

      Liked by 1 person

    • Björn skriver:

      Intressant fråga! Jag anser dock att det inte längre finns några ”klasser”, i den gamla bemärkelsen, utan mer olika ”inkomstskikt”! Och i vilket skikt man befinner sig, har inte med själva yrket eller graden av utbildning att göra! Det märkliga är, att i det allra översta inkomstskiktet återfinns idag det s.k ”vänsterfolket”, verksamma som just politiker, myndighetsbyråkrater och journalister! Varför de ändå, trots välståndet de lyckats roffa åt sig genom att hålla varandra om ryggen, och skita i ”småborgarna”, agerar så destruktivt politiskt som de gör, är det knepigt att svara på! Nån slags ”självskadebeteende” pga att skamkänslorna börjat smyga sig på, kanske? Mest trolig är ändå teorin om att det bara är ett uttryck för deras snikna ”skenhelighet”! Eller ruttna ”självgodhet”, om man så vill……

      Liked by 3 people

    • Björn G skriver:

      Tack ska Ni ha för den goda hjälpen med ‘tillhörigheten hos Politikerklassen, Journalistklassen och Byråkratklassen’.

      Svaret ser ut att bli: Politikerklassen, Journalistklassen och Byråkratklassen kan bara ”på grund av förd politik” tillhöra ÖvreMedelklassen/Överklassen. (De tillhör således ej den nettoskattebetalande medelklassen).

      Det vill säga att i det allra översta inkomstskiktet återfinns idag det s.k ”vänsterfolket”, verksamma som just Politiker, Journalister och Myndighetsbyråkrater!

      Jaa du Patrik, denna propp av Roffare kommer såklart att intensivt klia varandras ryggar, för att bibehålla sina ohemula förmåner, även efter valet. Vad gör vi åt detta?

      Liked by 5 people

  2. Björn G skriver:

    ”Medan missnöjet i till exempel USA och Storbritannien är starkt förknippat med just en marginaliserad arbetarklass ser vi i Sverige ett missnöje som är betydligt bredare.”

    Många i USA anser, till skillnad från Uvell:s påstående, att det även där är den marginaliserade medelklassen som är missnöjd.

    Liked by 7 people

  3. Elof H skriver:

    Ett stort problem är att alla partier är mer eller mindre infiltrerade av PK-männisior. Oavsett parti så saboterar dessa människor hela tiden den vettiga politik som borde föras Antingen måste befintliga partier splittras/renas från PK-folk eller så får nya som t.ex. MED ta över. Tror t.ex. det skulle finnas en enorm möjlighet för ett nytt vänsterparti som på riktigt sätter arbetares väl först.

    Liked by 1 person

  4. Leif Nilsson skriver:

    Det bästa (och förmodligen det enda) sättet att väcka kärnan av den småborgerliga ansvarskänslan till liv hos kristdemokraterna och moderaterna, är att rösta på Sverigedemokraterna, AfS eller MED!
    Det viktigaste för för PK-politrukerna i moderaterna och KD är ju trots allt väljarnas röster och därmed deras feta skattefinansierade arvoden och privilegier. Med SD som största parti, kan PK-isterna i KD och moderaterna inse att vinden har vänt och att det är dags att börja ta hänsyn till den marginaliserade medelklassen.

    Liked by 4 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Även om det av gammal vana säkert som påstås i den citerade rapporten finns många väljare av KD (s), så är samtliga — samtliga! — partifunktionärer inom KD (s) socialdemokrater och sociala lögnare som medverkar till jihad, dhimmisering och avkristning av Västerlandet. Annars skulle detta aldrig accepteras:

      Liked by 1 person

      • Pelle skriver:

        Det är lika illa inom M. Se t.ex. på M:s främsta kandidater till Stockholms stadsfullmäktige. Samtliga har en bakgrund som snarast påminner om parti- och fackpampar inom S och LO. Så blir deras politik därefter också.

        Som exempel kan vi ta Cecilia Brinks (M) famösa känslosammanbrott i fullmäktige när SD:s krav på mångkulturellt bokslut debatterades. För åskådarna var det helt omöjligt att skilja Brinks gråt och osammanhängande svada från den som frambringades av representanterna från S, V, MP och FI – samtliga hysteriskt gråtande och skrikande, totalt överväldigade av okontrollerbara känslor, i något så simpelt och mekaniskt som en debatt om bokföring. Så nog är de alla av samma skrot och korn i den etablerade politiska klassen. Tanken att rösta på M blir ju totalt motbjudande för alla och envar som har beskådat ett sådant spektakel. Målet i det läget blir snarast att göra Brink och anhang arbetslösa efter den 9 september.

        Liked by 6 people

    • Sverige har ingen framtid skriver:

      Eller så går det också bra att lämna Sverige. Varför bo i ett land med världens högsta skatter när man ändå ingenting får för det.

      Liked by 1 person

  5. Aha skriver:

    Den nettoskattebetalande medelklassen är verkligen borttrollad från reellt inflytande. De flesta är en samling oinsatta mesar som är angelägna att tillhöra mesflocken. De reagerar inte ens när de far illa i vårdköer, när bekanta t.o.m. dör i vårdköer, att deras gamla föräldrar i sin ensamhet våndas i sjukdomsångest, att deras barn mobbas av invandrargänget. Acceptansen för multikulti är intakt.
    En sak har dock slagit igenom i den nettoskattebetalande medelklassen; de vill inte bo i mångkulturella områden och de flyttar sina barn till medelklasskolor. Det är den enda massiva protesten hittills, men de flesta fortsätter ändå att rösta på sjuklövern.

    En förhoppning är att den nettoskattebetalande medelklassen som torde utgöra en majoritet av befolkningen, upptäcker alternativa medier. Där skulle de lätt kunna organisera sig, nätet är på många sätt och vis en välsignelse. Det gäller därför att vara vaksam mot etablissemangets oginhet mot yttrandefriheten.

    Ett annat alternativ är att häckla den nettoskattebetalande medelklassen för dess ointresse. Reinfeldt gjorde det med sin bok ”Det sovande folket”. Men man kan väl bättre än Reinfeldt?
    Hur ska man replikera till någon som är oinsatt, som inte bryr sig att Sveriges problem blivit så allvarliga?
    Jasså du är en ……………….
    Man ska kunna säga det till en oinsatt, av media manipulerad, kompis utan att det uppstår irritation. Ett ord, ett epitet så där i förbigående.

    Liked by 5 people

    • Sverige har ingen framtid skriver:

      ” Det är den enda massiva protesten hittills, men de flesta fortsätter ändå att rösta på sjuklövern ”.

      Ja, det är ju klart. Fredagsmys med Idol och Let’s Dance är viktigare än allting annat. Skulle dessa program plötsligt upphöra att sändas, då jävlar min själ kanske svensken vaknar.

      Gilla

  6. Eva Danielsson skriver:

    Det är osunt med alla bidrag.
    Presstödet gör media regimvänliga.
    Partistödet gör politikerna mindre beroende av väljarna.
    Försörjningsbidrag gör folk mindre intresserade av låginkomstjobb, särskilt om andra bidrag och välfärdsförmåner kompletterar portmonnän.
    Statsbidrag till föreningar och trossamfund ger politikerväldet makt att muta väljargrupper.
    Statsbidragen till välfärdsverksamheter, skolor osv, gör företagarna i den sektorn mer regimvänliga och desarmerar därmed Svenskt näringsliv som motkraft till regimen.

    Hur man löser bidragsfrågan till skolverksamhet vet jag inte, men skolan bör bli mindre politikerstyrd genomgående.

    Men hela det bidragsindustriella komplexet måste avvecklas som en av de första punkterna på programmet för en ny regering.

    Det sunda förnuftet hos vanliga medelsvenssons skulle nog vakna om man förstår att politikerväldet har ordnat snabbspår för islamisering och folkutbyte. Tanken är så otrolig så man måste över en tröskel för att inse vad islam innebär och hur fort det har gått. Svenskar med invandrarbakgrund uppfattar läget mer direkt.

    Ingen gillar islam men man tror inte att man får kritisera religioner. Och tröstar sig med att de kommer att bli som vi så småningom och förstår inte att det inte är så alls. Tvärtom. Det kommer att bli värre.

    Alla våldtäkter, ofredanden, knivhuggningar, bränder, krav på böneutrop och krav på särrättigheter m m är delar av ett krig som förs mot oss just nu. Maktdemonstrationer. Företrädarna för islam föraktar svenskar och svensk kultur och har målet att ta över makten. Och en klankultur har inga problem med att ta emot allt vi ger dem utan att själva bidra eller visa tacksamhet. Klankultur och västerländsk kultur är som olja och vatten. Oförenliga.

    Liked by 21 people

    • Fredrik Östman skriver:

      ”bidragsindustriella komplexet” — genialt! Mycket, mycket bättre än ”välfärdsindustriella komplexet”. Ty det är ju inte på något sätt välfärd som vare sig driver det eller kommer ut ur det. Det är bidragen som är nyckeln. Staten måste förbjudas i grundlagens början att ge något som helst bidrag till någon eller något. Det är ett demokratiskt grundkrav.

      Liked by 16 people

      • Jvk skriver:

        BIK, håller med.

        BIK, vad gör de här, de vill ha det så här, medveten ondska istället för banal godhet, muslim istället för islamist, han/hon istället för hen, osv.

        Liked by 2 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Social lögnaktighet i stället för politisk korrekthet. Det är ren Cialdini: i ”politisk korrekthet” ingår ordet ”korrekt”, och det är det enda man minns, det enda som utlöser en reaktion i vår hjärna. Något är korrekt. Det har vi inte råd med. Lögnaktighet skall kallas lögnaktighet. Och alla känner igen sig i tankefiguren att de ljuger av sociala skäl och skäms åtminstone en smula för det om de har en halvvägs kristen uppfostran.

        Gilla

      • pllay skriver:

        Det är här som den gamla svenska skammen för socialbidrag grundas.
        Dels att man som socialbidragstagare var oförmögen att göra rätt för sig, alltså mindervärdig som medborgare, dels blev man livegen.
        Hellre svalt man än sökte socialbidrag, först när barnen riskerade hälsa och liv gick man till det sociala.
        Numera är så gott som hela befolkningen fast i bidragsberoende livegenskap, stoltheten att stå på egna ben, att vara en nyttig medborgare bland andra, har försvunnit.
        Men den största förlusten är friheten.
        Kostnaden vi betalt för att träda i livegenskap under politikerna är ofattbart stor, frihet, livskvalitet, levnadsstandard, vår historia och vår framtid.
        Detta slutar med inbördeskrig eller totalt slaveri, etablissemanget släpper inte frivilligt de livegna fria, inte så länge det går att beskatta oss och hålla oss fångna under ränteoket.

        Liked by 1 person

  7. svenge skriver:

    För 5, 6 eller 7 år sedan presenterades en sammanställning av journalistförbundet (?) var dess medlemmar hörde hemma politiskt. Jag vill minnas att 40 % höll på Mp, 30 % på V, 20 % på S varvid resterande 10 % skulle vara borgare (?). Svarsbortfall presenterades ej. Dags för en förnyad sammanställning: Alla mediamänniskor skall då för oss skriftligt beskriva hur de röstat under de senaste tre valen till riksdagen. Omöjligt? Ja, men demokratiskt nödvändigt.

    Liked by 1 person

  8. Hosianna skriver:

    Tack, Patrik, den skötsamma, strävsamma och ständigt lika solidariskt skatteinbetalande, svenska medelklassen har oförtjänt placerats i strykklass – av den aktivistiskt självutnämnda, stötande högröstade och inbördes beundrande rövarklassen, exempelvis bestående av förment professionella journalister, underhållare och sjuklöverpolitiker.

    Aktivistiska ”journalister” och godhetsposerande ”kändisar” kan vi redan nu bojkotta och på sikt, förhoppningsvis, lyckas svälta ut någorlunda framgångsrikt. Självsvåldiga, chockerande hänsynslösa pajaspolitiker, som föraktfullt har torkat sina kladdiga fingrar och breda bakar med medborgarnas rättmätiga, högt skattade samhällskontrakt…

    … kan missnöjda väljare dessvärre inte längre förpassa till lämpligare sysslor genom att stryka dem från valsedlarna, men vi får åtminstone en (sista?) chans att minimera Sjuklövern så till den milda grad, att partierna själva hamnar i strykklass och, äntligen, tvingas göra sig av med de PK/SL-förespråkare, som är högst ansvariga för kaoset.

    Liked by 3 people

  9. A skriver:

    Ja du PE, det är luriga saker. Men jag tror det kokar ned till lögnen. Lögnen är helt central. Så länge vi tilllåter att dem ljuga, så kommer PK-människorna att vinna. Och de ljuger, som en häst travar. Vi måste plocka isär detta i atomer. Tänk efter, de har till och med lurat i folk att sanningen inte finns… 🙂

    Mvh A

    Liked by 5 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Nietzsches profetia. Han hade rätt. Ty kristendomen handlar inte om något annat än att söka sanningen, alltid sanningen — ordet — logos — Gud. Med Gud dog sanningen och med sanningen dör vi. Nu förstår vi inte ens längre att muselmanerna faktiskt tror på sin gud. Vilken otrolig svaghet!

      Liked by 5 people

  10. Jvk skriver:

    Det jag för mitt lov inte kan förstå det är din uppräkning av M, KD och SD, de två första partierna är ju skyldiga! De består av folk som massimporterat våldtäktsmän och terrorister! Det är som att sätta Svartenbrandt til att vara kassör i banken eller Ted Bundy som ungdomsledare. Detta får du allt reda ut mera precist. Situationen har varit uppenbar länge och de som haft mest information är etablissemanget, de är helt enkelt kriminellt skyldiga, och även om man lägger det till sidan så är de åtgärder som krävs så traditionellt oaptitliga att de aldrig kan stå för dem i deras sociala kontaktnät. Kan du förställa dig att sitta och försvara att ett barn eller en mamma blir vådaskjutna vid en utvisning på en fin middag på Östermalm? Inte jag heller.

    Sedan, din fina medelklass, om de nu saknar representation och är missnöjda, varför använder de då inte sin demokratiska rätt och RÖSTAR MOT det de ogillar? Detta är allvar, det är inte som att äta chips och egentligen inte vilja det. Jag tror du gör ett enormt allvarligt misstag eftersom du försöker rädda en sammanhållning som inte finns, de som röstat 7-klövern borde känna djup skam och aldrig överväga det igen, de tusentals och tusentals våldtäkterna varje år är deras fel och otaliga andra övergrepp, och du vill att de skall fortsätta rösta på samma partier? Oförståeligt, herregud, en KD-politiker brast ju ut i sång för de ensamkommande i riksdagen, de är ju bindgalna och vill ha det så här. Detta måsta slås isönder och rensas ut.

    Nej, det blir AFS till riksdagen och SD lokalt.

    Liked by 9 people

    • Jvk skriver:

      Jag tror du är för anfäktad av klasstänk, detta begrepp är dött för mig, och det motverkar ditt syfte, för det är mycket lätt för vänstern att utmåla moderaterna som drivna av ekonomisk egennytta, ”överklassen” och moderaterna måste hålla denna skillnad levande mot S, vad skiljer annars om inte privatiseringar? Nej, de som röstat fel kan inte ges en väg ut, de är också skyldiga och måste göra bot och bättring och öppnar man dörren på glänt till pk-ister som M och KD så tar de hela handen, röster för fler våldtäkter.

      Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Detta gjordes när vi på sjuttiotalet röstade med Gösta. Närapå hade vi röstat med Storuffe 1985. Moderata samlingspartiet hade över 30% i SIFO på våren före valet och talade om systemskifte, varmed de också menade systemskifte. Sedan gick allt snett. Ian Wachtmeister talade om Ankdammen, han hade sett sjukan inifrån de fina salongerna. Ingenting har skadat Västvärlden så allvarligt som vinsten i Kalla kriget 1989. Ty de som var upproriska innan dess, de som stod upp för heder, manlighet, fasta principer, fungerande system, måttliga skatter var reservofficerare, familjefäder, gentlemen. Och denna kader blev som alla krigshjältar förhånade och förnedrade efter krigets slut. Sven Dufva blev i sin hemby hånad för sina medaljer. Samma öde drabbade ”den nettoskattebetalande medelklassens” kärna i slutet på åttiotalet. Patriks försök att återuppliva liket är behjärtansvärda.

      Liked by 4 people

      • Jvk skriver:

        Ok, kanske behjärtansvärda men är det effektivt? Bättre att inse att papegojan är död och gå över till de nya partierna en masse, det finns tre att välja på nu.

        Liked by 3 people

      • A skriver:

        Båda dessa kommentarer JVK och Östman, är klockrena och viktiga som jag ser det. Vänstern bedriver ljugandet som ädel konst. Och de är mycket mycket skickliga.

        Mvh A

        Liked by 4 people

    • Jaxel skriver:

      @JVK
      Du ställer en mycket motiverad fråga, nämligen: Varför röstar inte medelklassen bort PK-politikerna. En genomtänkt analys måste inkludera någon sorts tillfredsställande svar på denna fråga. Det räcker inte att säga falskt klassmedvetande. För det säger ju just ingenting.

      Ett svar är förstås indokrineringen genom massmedia. Fast jag tror inte det räcker. Man måste förstå att PK-ismen faktiskt har komponenter som talar till många människors känslor. Jag har skrivit om vad det skulle kunna vara tidigare,

      Liked by 2 people

      • Jvk skriver:

        Jo jag har tänkt på detta i ljuset av psykoanalysen av Cathy Newman som representant för alla kvinnor, det har skapats en psykologisk patologi hos svenskarna i analogi med den som feministerna bär på och i mitten sitter hatet, och jag tror att muslimerna och inte minst de ensamkommande också drabbas av en hatisk patologi när de kommer hit, ta bilden när Schyman klappar en vuxen man på kinden, vilken förnedring, hur skall denne muslimske man förstå denna attityd, halvt sexuell, halvt nedlåtande, jag tror att de uppskattar öppet hat mer, öppet hat erkänner dem åtminstone som ett hot, inte som eländiga fantiserat underåriga passiva sexattrapper för medelålders kvinnor som aldrig vuxit upp, sedan får Sveriges yngre kvinnor betala priset i den aktiva hämnden.

        Får skriva mer en annan gång.

        Liked by 2 people

  11. Folke Lidén skriver:

    Förr blev många begåvade människor politiker. Per Albin, Ernst Wigforss, Tage Erlander, Torsten Nilsson och Per Edvin Sköld för att ta några exempel.
    Sannolikt berodde det på man upplevde att det fanns orättvisor och stora brister i samhällsbygget på den tiden. Vissa av de ovanstående levde som barn och unga f.ö.i orättvisorna.

    I fallet Sköld kan vi notera att, de begåvade, sönerna inte följde i faderns fotspår.

    Carl-Henric Svanberg och Leif Östling valde inte heller den politiska banan.
    Utvecklingen har succesivt medför att begåvade, och högt begåvade, människor undvikit politiken.

    Genomsnittspolitikern har gradvis kommit att rekryterats ur medelmåttornas skara. Det är förstås inte något fel i att vara medelmåtta, men knappast en egenskap som innebär att man klarar av den komplexa uppgiften att styra landet. I brist på utbildning och förmåga till abstrakt tänkande ägnar man sig mer och mer åt rena struntsaker. I ett töcken av historielöshet påbörjar man förändringsprocesser utan analys och/eller eftertankar. Exemplen på hur snett det kan gå är många – ungdomskult, identitetspolitik, sentimentalitet, etc.

    Möjligen kan det komma att ändras. Förhoppningen är att fler och fler högt begåvade personer väljer den politiska vägen av ungefär samma skäl som Per Edvin Sköld eller Torsten Nilsson.

    Liked by 2 people

    • Samuel af Ugglas skriver:

      På ”NATIONALDAGEN” ; ”Förr blev många begåvade människor politiker. Per Albin, Ernst Wigforss, Tage Erlander, Torsten Nilsson och Per Edvin Sköld för att ta några exempel”.
      Sorry! Förmodligen det mest obegåvade vi läst om Sveriges samhällsomstörtare. Råder det tveksamhet om resultatet?
      Vi kan ju inte ens föda oss själva längre, varken med avkomma eller mat!!!

      Liked by 1 person

  12. Hovs_hällar skriver:

    Partisympatierna avspeglar hur mentalt insyltade folk är i ”PK-ismens” giftiga ideologi.

    Sedan finns det förstås en skillnad mellan vanligt folks värderingar och partigängarnas värderingar. Ex-vis en skillnad mellan moderaternas väljares värderingar och de värderingar som partiledaren och hans hejdukar uttrycker i praktisk handling. Till exempel att fortsätta vägra samarbete med vissa medtävlare…

    Patrik efterlyser en medvetenhet hos oss, medelklassen, om våra gemensamma intressen. Visst, men så som politiken fungerar i Sverige, så måste en sådan medvetenhet avspeglas genom ett parti … ska vi kanske bilda ”Medelklasspartiet”?

    I praktiken finns det redan ett parti som har denna strävan — SD — och nyligen har de fått en MED-tävlare… ja två stycken tom. Så nog finns det partier att rösta på om man vill dräpa PK-sekten.

    Liked by 2 people

    • Jvk skriver:

      Var står MED vad gäller utvisningar? Kvantitativa mål är nödvändiga så att vi kan få en politisk tävling på detta område, likt vi haft med massinvandringen. Den godaste vill utvisa flest.

      Liked by 4 people

      • Hovs_hällar skriver:

        JVK — Googla! Har du tid att snoka upp dammiga musikvideos mm., som inte intresserar någon, kan du väl läsa på om partierna.

        Gilla

      • Jvk skriver:

        Hovs, sköt du ditt så sköter jag mitt. Du är någon, dvs en representant för flertalet, att folk inte bara kan hålla käften.

        Gilla

  13. oppti skriver:

    Medelklassen är samhällets bas och ger den sammanhållning som ger en nation styrka.
    Taggarna som sticker ut i samhället och får stor uppmärksamhet då och då , politiker, artister och även buset-tillhör oftast eller vill tillhöra medelklassen.
    När de sticker ut så spelar de en roll som inte alltid är den rollen de vill spela, men de gör det för att sticka ut och synas.
    Genom media så får vi ständiga rapporter om dessa taggar när nån sticker ut. Men när de drar sig tillbaka in i massan så är de del av denna medelklass.

    Trevlig Nationaldag!

    Liked by 1 person

  14. Fredrik Östman skriver:

    Du kommer mycket sent till festen. Dessa sentiment, denna beskrivning, mötte jag redan på sjuttiotalet. Det var inte så att Roland Huntsfords bok var en avvikande och excentrisk provokation. Yttranden i samma anda från Moderata samlingspartiet, SAF och de kårer du nämner var comme-il-faut, men bemöttes i stigande grad med ohämmat hat och illvillig hets. Observationen att de som skall betala kalaset inte är med och styr var i dessa kretsar ganska självklara och allmänt utbredda. Gösta Bohman var själv en representant för ”den skattebetalande medelklassen”, och det gällde de flesta moderata riksdagemännen på hans tid.

    Varifrån tror du att fokuseringen på skattenivåerna, som levde ända till Bo Lundgrens tid, kommer ifrån!? Du är ju precis likadan själv nu.

    Det var Gösta Bohmans bakgrund i ”den skattebetalande medelklassen” som gjorde det trovärdigt för honom att effektivt bedriva opposition mot socialismen och vinna många väljare till sitt parti. Den första moderata politiska broilern, som växt upp i ungdomsförbundet, närts av offentliga bidrag och aldrig haft ett hederligt arbete, brukade på den tiden anses vara Anders Björk. Han betraktades som ett ont omen, vilket till stora delar också besannades, även om han hade ett par ljusa stunder i kamp med Carl Lidbom. Han har redan gått i pension. Du kommer mycket sent till festen. Mycket, mycket sent.

    Alla som på sjuttio- och åttiotalet deltagit i eller tyst accepterat den mobbning av moderater, företagare, SAF, höginkomsttagare och borgare som då bredde ut sig i undervegetationen och underblåstes av alla andra politiska partier och deras respektive tidningar och intresseorganisationer, men framför alla andra av Olof Palme, är skyldiga till att dagens situation har uppkommit. Ni är alla skyldiga!

    Liked by 4 people

  15. pllay skriver:

    Anden är villig men köttet svagt.
    Det är med dagens politiska system omöjligt att förändra samhället i riktning mot en mer balanserad maktutövning.
    Vi utanför etablissemanget reagerar kraftfullt mot alla de korrupta yttringar vi ser i samhället, inkompetensen, den blinda och intoleranta PK-ismen och andra totalitära ismer.
    Men, det spelar ingen roll vilka politiska partier vi röstar fram, de personliga fördelarna med att sitta vid köttgrytans kant övertrumfar varje politisk övertygelse, lojaliteten mot systemet väger tyngre än lojaliteten mot folket och nationen.
    Det politiska systemet är högeffektivt då det gäller att skola in nya medlemmar.
    Systemet med enkammarriksdag, partistöd och partival kan inte förändras med mindre än en revolution, demokratin är klavbunden i Sverige.
    Givetvis innebär inte mitt resonemang att vi ska ge upp och lägga oss på soffan, men vi ska inse att vägen till demokrati är mycket lång och svår.
    Troligen krävs en följd av partier i maktställning innan missnöjet blir så stort att vi väljare kräver ett systemskifte, och faktiskt genomdriver det.

    Liked by 3 people

  16. Thomas Gunnarson skriver:

    När Europa stod på sin topp efter kriget, alltså 70-80-talet, hörde jag en berättelse om generationsskiftet inom jordbruket och hur det fungerade då. I en syskonskara fick ett av syskonen ta över föräldrahemmet till en rimlig kostnad och kunde driva jordbruket vidare, då syskonen kunde skaffa sig ett bra arbete genom utbildning och hygglig inkomst så de krävde inte ut maximalt ur arvet. I dag är situationen annorlunda. Alla måste plocka ut maximalt ur en fastighet vid generationsskiftet. Då ingen har tillräckligt bra inkomster för att kunna vara ”generösa”… och, givetvis, ingen vill bli bonde. Så frågan är om det är bara medelklassens problem?

    Liked by 1 person

  17. plq017 skriver:

    Hur man skall rösta, om läser DGS är ganska enkelt. Är man nöjd med vartåt Sverige är på väg, röstar man som man alltid gjort. Samma politiker fortsätter driva landet med vilka galna vallöften som helst (som inte blir genomförda).
    Eller så är man inte intresserad av mera utveckling längs samma linjer som de senaste 25 åren, och då visar man detta genom att rösta på ett oppositionsparti. Och valet blir ganska enkelt. Vilket är riksdagens egentliga oppositionsparti? SD.
    Sedan är det val om fyra år igen. Och då får man göra ett nytt val.

    Liked by 2 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Frågan är väl om folket får fler chanser att välja i praktiken?

      Detta KAN vara det sista fria valet i vårt land…
      Sen har EU tagit ett strupgrepp på oss!

      Kritisk alternativmedia tystas effektivt…
      Makten slår hänsynslöst mot all opposition!

      Oavsett om det fortsatt blir rödgrön röra eller något annat,
      typ samarbete över blockgränsen för att beröva väljarna allt inflytande…

      Liked by 2 people

  18. Månar och planeter skriver:

    Inom politiken har länge funnits två större kraftcentra. Socialdemokraterna och Moderaterna. De övriga partierna har mest uppträtt som månar, av olika storlek och densitet, indragna i de två planeternas kraftfält.

    Nu resoneras det om möjligheten till ett mer gränsöverskridande politiskt samarbete – mellan Socialdemokrater och Moderater – för att kunna mobilisera mot SD. Två uthålliga kraftcentra skall plötsligt förenas till ett enda. De övriga månpartierna kommer då att kretsa runt detta nya centra. Eller få välja en helt frisvävande tillvaro, utan någon egentlig betydelse.

    Men till saken hör att SD mer är att betrakta som en ny planet, som dessutom växer. Alla olika månfaser har de redan lämnat bakom sig.

    Om en sammanslagning av M och S sker, om än bara i samarbetsform, har en demokratisk utarmning skett.

    Radikalt och bra, kanske någon tycker, om man nu eftersträvar mer kortsiktiga politiska maktmål.
    Men klart uppstår ett reducerat demokratiskt urval.

    Politiken i sig kommer att uppfattas som tämligen svartvit, utan några egentliga nyanser. Ett val mellan det redan etablerade, och SD som ett nytt och växande kraftcentrum. Ett val mellan det nya och det gamla. Mellan det trötta och försvagade, och av kratrar ett ännu icke ärrat alternativ.

    Hittills har SD mest betraktats som en tistel som trängt upp ur asfalten. Sprängt en hård okuvlig yta och lyckats växa upp till höga höjder. Klart imponerande och kraftfullt. Väl taggigt säger många, men även taggiga växten kan få vackra blommor.
    Det vet varenda rosenälskare.

    Så länge de övriga partierna inte vill ha rosor och övriga blommor i sin politiska bukett, utan endast nöjer sig med en enda färg – den som blandningen blått och rött ger – så lär inte detta färgval pigga upp demokratin särskilt väl.

    Vi lever nu i efterföljden av en havererad migrationspolitik, vars återverkningar aldrig vill ta slut. Och som fortsatt påverkar vartenda politikerområde.

    Jag nagelfar, efter bästa förmåga, men kan inte hitta ett enda opåverkat politikerområde – i första, andra eller tredje led – som den förda migrationspolitiken inte drabbat. Inte ens jordgubbsodling och rosenodling går fria.

    Liked by 2 people

  19. Gilbert Andersson skriver:

    Fredrik Reinfeldt är den store boven. Liberalism och marknadsekonomi är bra men extrem nyliberalism och undermåligt rättsväsende är förödande.
    I min generation är mina medelklassvänner ofta socialdemokrater som kallar sig gråsossar.
    Jag uppfattar dem som mycket konservativa när det gäller moral, kultur, arbetsliv, ekonomi mm.
    När det gäller migrationskatastrofen så är det ingen skillnad på dem och SD.
    Att ofta övre medelklassare leker godhetsapostlar är en obegriplig anomali.

    Gilla

  20. Jaxel skriver:

    På en punkt vill jag sätta frågetecken för det som skrivs i krönikan. Är media verkligen politikerväldets megafoner? Är det media som dansar efter politikernas pipa?

    Mitt, förvisso subjektiva, intryck är det är politikerna som inte törs annat än att dansa efter pipan från de röster, journalister och andra, som dominerar media.

    Man skulle önska någon gång att en politiker som utsattes för ett mediadrevs krav på avgång skulle säga något i stil med: Jag svarar inte inför er. Jag svarar inför mina väljare.

    Gilla

  21. Sixten Johansson skriver:

    Den medelklass vars medvetande Patrik vill väcka kan kallas ”samhällsbevarare”. Alla andra är ”samhällsförstörare”, för skiljefrågan är om man verkar för att Sverige ska finnas kvar eller förstöras. Politiskt ser jag det så, att alla normalbegåvade som vid valet nu röstar på sjuklövern, sällar sig till den senare kategorin, oavsett hur PK-istiska, oskyldiga eller nettoskattebetalande de anser sig vara.

    Men det finns även djupare faktorer än de partipolitiska. På sikt måste en stor majoritet förmås att mentalt och socialt faktiskt agera som samhällsbevarare. Och de aktiva samhällsförstörarna måste frysas ut. Här finns ingen ledning att hämta ur partiernas sammelsuriska ideologier, lika lite som ur mediaschablonerna.

    Jag misstänker att en stor del av över- och medelklassen inte kan återuppbygga ett socialt medvetande och ansvarstagande, eftersom burgenheten har gett dem en falsk självbild. Men om verkligheten punkterar deras uppblåsta egon kan de söka sig till det nya, samhällsrestaurerande, idékonservativa block som svenskarna behöver för att överleva som folk och nation.

    De politiska idéer som under 2000-talet har präglat hela sjuklövern, feminismen och media kan lämpligen kallas postnormalism, för de är absurt motstridiga, ologiska och oförenliga enliga normalt tänkande: individualanarkism + totalitarism + mobbkollektivism + statskramande + överstatlighet. Både den totalitära viljan och förljugenheten syns tydligt i hela kedjan från individens psyke upp till global nivå.

    Liked by 2 people

  22. Elvin skriver:

    Fenomenet med så kallade ”marockanska gatubarn”, som satt hela det svenska systemet på prov och visat sig vara en riktig plåga för polisen, socialtjänsten och ett stort antal vanliga medborgare som på ett eller annat sätt drabbats av dessas brott

    Denna våg och problem kopplade till den kan dock framstå som en bagatell jämfört med vad som kan hända om Italien lyckas förmå en halv miljon illegala att söka sig vidare till norra Europa.

    Som det händer alltför ofta skiljer sig migrationssystemet i Sverige från grannländernas på ett sätt som gör landet attraktivt för asylsökande: i genomsnitt tar handläggningen av ett så kallat Dublin-ärende som handlar om att överföra en asylsökande tillbaka till det ansvariga landet upp till ett år – med mat, husrum och alla andra kostnader kopplade till asylmottagning.

    När det kommer till Italien är det inte garanterat att landet alls kommer att ta tillbaka ”sina” migranter – långt före den nationalistiska regeringen gjorde italienska myndigheter allt de kunde för att slippa ansvaret.

    I sammanhanget kan nämnas att den ökände IKEA-mördaren Abraham Ukbagabir från Eritrea hade ett uppehållstillstånd just i Italien, men gång på gång återvände till Sverige efter utvisningar dit.

    Den långsamma och bristfälliga handläggningen av hans ärende av Migrationsverket ledde till slut till ett dubbelmord på slumpmässigt valda svenskar på IKEA i Västerås den 10 augusti 2015. Hur många fler radikaliserade, instabila och hatiska människor kan komma till Sverige efter att Italien börjar tillämpa sin nya migrationspolitik?

    https://samnytt.se/darfor-ar-nationalistiska-regeringen-i-italien-en-dalig-nyhet-for-sverige/

    Gilla

    • Hosianna skriver:

      ”I sammanhanget kan nämnas att den ökände IKEA-mördaren Abraham Ukbagabir från Eritrea hade ett uppehållstillstånd just i Italien, men gång på gång återvände till Sverige efter utvisningar dit.” Herregud, Elvin, vilket onödigt elände de vidöppna gränserna har möjliggjort!

      Påståendet att det var ”Den långsamma och bristfälliga handläggningen av hans ärende av Migrationsverket [som] ledde till slut till ett dubbelmord på slumpmässigt valda svenskar”, ställer jag mig dock frågande till. Det borde räckt gott att genomföra det allra första utvisningsbeslutet.

      Relationerna mellan Eritrea och Etiopien tycks hastigt ha förbättrats och förhoppningsvis kan en himla massa migranter från Afrika inom kort förmås att – med lock och pock, morötter och piska – börja återvända från Europa tillbaka till sina hemländer igen… med livstids inreseförbud i EU.

      https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6970905

      Gilla

  23. Tor skriver:

    ”What the hell do you have to lose?”
    – som Trump sa till de svart väljarna efter åtta år med Obama.

    Vi kan spekulera i om förfallet började på 30-talet eller med Olof Palme.
    En sak är säker, den politik som fört oss hit har gett oss läget i landet.
    Alla partier i 7-klöverna har varit delaktiga.

    De enda partierna att rösta på är SD, AfS och MED.
    SD = Socialdemokrater på 60-talet.
    AfS = Krossarna av det bidragsindustriella komplexet och vill repatriera.
    MED = Moderaterna på 60-talet.

    Som trogen läsare av DGS väljer jag naturligtvis AfS!

    Liked by 1 person

  24. Per Henrik Nordin skriver:

    Kampen för förnyelse går naturligtvis via en utslagning av PK-ismen, som i sin utformning är antidemokratisk och endast representerar en liten del av befolkningen . Detta innebär en debatt där synpunkter respekteras och engagemang av gemene man. Och sist men inte minst en realistisk syn på våra problem.

    Gilla

  25. olle reimers skriver:

    Det enda vi kan göra här och nu är att oförtrutet berätta och stå upp för sanningen; i alla sammanhang.

    Som medelklassare har vi varit vana med att uppträda väluppfostrat och hellre stryka med- än mothårs; hellre ge oss i argumenterandet med en översittare än att stå upp för våra åsikter. Personligen anmäler jag härmed min skuld på alla punkter.

    Vi svenskar har aldrig fått känna av världens värsta avigsidor och har aldrig tvingats att göra motstånd på riktigt. Därför är vi kanske också världens mesigaste fok. Å andra sidan är det kanske också en tolerans och en eftertanke kombinerad med tålamod som kanske är grunden till en framtid.

    Som det är nu måste vi dock visa att vi har ryggrad och vågar stå upp mot psykopatgänget som har kidnappat regeringskansliet och riksdagshuset. Vi måste sluta med att var artigt förstående mot dem som sitter där och i stället kräva svar på våra frågor och inte ge oss förrän vi fått dem.

    Civil olydnad och civilt ifrågasättande är det som gäller!

    Personligen bearbetar jag oupphörligen två Facebookvänner: den moderate Jan Ericsson i Ubbhult och c-riksdagsmannen Staffan Danielsson. Båda deltar i diskussionerna och svarar på frågor. Jag uppmanar alla till liknande handling.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.