Världen blir bättre

Patrik Engellau

Även om jag personligen oroar mig för Sveriges framtid – och tjatar en hel del om denna oro – så är det nog ett faktum att världen som helhet historiskt sett går från framgång till framgång. Det är i alla fall huvudbudskapet i boken Factfulness, utgiven av Natur & Kultur och skriven av Hans Rosling samt hans son Ola och svärdotter Anna.

Poängen slås in sida upp och sida ned, enkelt, pedagogiskt och övertygande. Den andel av jordens befolkning som lever i extrem fattigdom har nästan halverats under de senaste 20 åren. Anade du det? Vilken är medellivslängden för världens befolkning i genomsnitt? frågar Roslings, är den 50, 60 eller 70 år? Rätt svar är 70 år, vilket nästan inga människor svarar enligt Roslings undersökningar. Det är samma sak med alla deras frågor. Folk tror att världen är i sämre skick än den är och dessutom att nästan allt går åt fel håll. Folk betyder i det här fallet inte bara så kallade vanliga människor, utan även experter, det har Roslings statistiska belägg för. Särskilt okunniga verkar journalister vara.

Roslings jämför andelen rätt svar för olika yrkesgrupper och för folk i olika länder med vad en schimpans, det vill säga slumpen, skulle ha åstadkommit. De finner att folk för det mesta svarar mer pessimistiskt om världens tillstånd än vad slumpen skulle ha gissat. Slutsatsen, som Roslings inte riktigt formulerar, är att nästan alla människor har en fördomsfullt negativ uppfattning om människors förhållanden på jorden.

Det här betyder inte att Roslings skulle förneka förekomsten av och risken för globala kriser. De nämner särskilt fem stycken som jag här återger utan att kommentera: en global pandemi, finanskollaps, tredje världskriget, klimatförändringar samt extrem fattigdom. Men i övrigt går det alltså bättre för världen än du tror.

Frågan är varför folk väljer att tolka världen mer negativt än vad som är befogat. Roslings observerar att detta gäller inte minst ”experter” och ”aktivister”. Hans Rosling ger exempel:

Nyligen talade jag på en konferens som kvinnors rättigheter, en fråga jag brinner för. 292 modiga unga feminister från hela världen hade rest till Stockholm för att samordna sin kamp för kvinnors möjligheter att utbilda sig. Men endast 8 procent av dem visste att de 30-åriga kvinnorna i snitt [i hela världen; PEs anmärkning] bara har ett år kortare utbildning än männen… Nästan alla aktivister jag träffat överdriver – medvetet eller, troligare, omedvetet – det problem som de vigt sitt liv åt.

Eller den här frågan:

Tiger, jättepanda och svart noshörning listades 1996 som utrotningshotade arter. Sedan dess, har någon av dessa arter blivit mer kritiskt utrotningshotade?

A: Två av dem

B: En av dem

C: Ingen av dem

Alternativet C är rätt svar. I inget undersökt land är snittsvaret ens i närheten. Alla länder svarar sämre än schimpansen. Bland svenskarna är det bara sex procent som prickar rätt.

Här tycker jag att Roslings är naiva när det gäller aktivisterna. De ger aktivisterna goda råd:

Det har gjorts framsteg inom mänskliga rättigheter, djurskydd, kvinnors utbildning, klimatmedvetenhet, katastrofhjälp och många andra områden där aktivister har ökat medvetenheten genom att säga att saker och ting förvärras… Fast de hade kanske kunnat uppnå ännu mer om de inte anlade ett så ensidigt perspektiv… Det kan vara inspirerande att få höra om tecken på framåtskridande, i stället för ständiga upprepningar av samma problembild. Unicef, Rädda barnen, Amnesty och andra människorätts- och miljöorganisationer missar gång på gång denna möjlighet.

Detta är enligt min mening blåögt resonerat av den orsaken att det handlar om aktivisternas försörjning. Aktivisterna vill ha bidrag, särskilt från staten. Eftersom staten vill lägga sina pengar på att avhjälpa de största problemen gäller det för alla bidragspretendenter att framställa just sitt eget område som det mest eftersatta och hotfulla av alla. Till exempel blir klimataktivisterna arga som bålgetingar om någon hävdar att det kanske inte gör så mycket om jorden blir lite varmare för i så fall har de inget problem att tigga sitt uppehälle för.