Man borde kunna tillämpa Darwins tänkande – alltså att arterna genom pyttesmå genmutationer blir mer eller mindre välanpassade till sin levnadsmiljö och att de individer som blir mer välanpassade gradvis tränger undan de mindre välanpassade och att dessa senare så småningom dör ut – den tankefiguren borde kunna användas inte bara på levande arter som djur och växter utan även på tankar och ideologier (som kanske är en sorts arter, de också).

Antag till exempel att det finns två ideologier som vi kan kalla för PK-ismen respektive den gråsossiga, småborgerliga medelklassideologin. Vilken av dessa två ideologier har den starkaste överlevnadskraften? Vilken kommer med tiden i kampen för överlevnaden att slå ut den andra? Det är inte så självklart som det först kan verka.

Jag tyckte först att det verkade självklart. Om man sätter en befolkning av medelklasstänkare på en ö och fyller en annan ö med PK-ister och låter det gå några generationer så är det väl självklart att medelklassön kommer att uppvisa alla tecken på överlägsen livskvalitet. PK-isterna har troligen allihop för länge sedan förvandlat sig till offer och svultit ihjäl eftersom offer måste bli omhändertagna och försörjda och det saknas folk som kan sköta den uppgiften.

Men sedan slog det mig att någon sådan öppen konkurrens på lika villkor enligt den darwinistiska grundmodellen inte föreligger. Att PK-ismen blivit så dominerande som den är beror inte på att den är bättre än medelklassen på att bygga samhällen.

Hur kan den då ha varit så framgångsrik? Observera att den knappast fanns för bara femtio år sedan. Den måste ha uppstått genom någon sorts framgångsrik mutation för ett halvsekel sedan och därefter förökat sig med våldsam kraft genom att infiltrera alltfler hjärnor.

Detta kan verka som ett mysterium. Hur kan en ideologi som inte ens hjälper sina värddjur att stå på egna ben bli så lyckosam i ideologiernas kamp för överlevnad? Jag var tvungen att grunna rätt länge på den frågan innan jag insåg att PK-isten är en muterad medelklassare som utvecklat en födkrok som är helt annorlunda än medelklassarens. PK-isten överlever inte genom att stå på egna ben, utan genom att låta sig försörjas av medelklassaren. Företeelsen är förstås bekant bland de andra arterna och har en teknisk benämning, nämligen parasitism. PK-ismen ger sina värddjur möjlighet att parasitera på medelklassare.

Jag ber om ursäkt om någon uppfattar mitt språkbruk och mina tankar som oförskämda mot PK-ismen och dess mänskliga värddjur. Men jag försöker bara vara vetenskaplig. Det här är ett nyktert, känslokallt och förhoppningsvis logiskt resonemang. För övrigt erkänner jag ju PK-ismens obetvingliga växtkraft vilket torde vara motsatsen till förgriplig nedlåtenhet.
För att öka din bildning ska jag återge lite av vad Wikipedia har att säga om företeelsen:

Ordet kommer från grekiskans para, ”vid”, och sitos, ”mat” eller ”föda”. Studiet av parasiter kallas parasitologi. Hos forntidens greker användes uttrycket ursprungligen dels om religiösa tjänstemän som betalades genom att de uppbar helpension, dels om medföljare till högre ämbetsmän som medbjöds i officiella sammanhang. Ordet fick med tiden en lägre mening av snyltgäst.

Mot denna bakgrund kan man ånyo ställa sig frågan om vilken av de två ideologierna som har den förnämsta överlevnadskraften. Dilemmat är att medelklassideologin kan existera utan PK-ismen medan PK-ismen inte kan leva utan medelklassideologin eftersom PK-ismens värddjur, PK-isterna, behöver medelklassarna för sin försörjning och överlevnad. Om PK-ismen blir alltför framgångsrik så kommer den att ta död på sin egen näringskälla.

Så långt kom jag. Kanske kommer PK-ismen att gradvis strypa medelklassideologin tills den dör, kippandes efter andan. Kanske kommer ideologierna att gemensamt utveckla någon sorts balanspunkt där PK-ismen ålägger sig sådan återhållsamhet att näringskällan åtminstone överlever. Det senare förutsätter att PK-ismen har förmågan till strategiskt tänkande och inte bara följer sina instinkter.

Allt är möjligt vilket Wikipedia också bekräftar vad gäller de andra arterna:

Värdorganismen kan fortleva och eventuellt överleva parasiten men kan också duka under när den inte förmår föda både sig själv och parasiten.

Förresten. Den där framgångsrika mutationen som för ett halvt århundrade sedan gav upphov till PK-ismen, hur ska man förstå den? Jag tror att det hade med det begynnande allmänvälståndet att göra. Betänk att allmänvälståndet var en unik förändring i mänsklighetens historia. Unik. För första gången någonsin slutade alla människor att oroa sig för svält. Schlaraffenland hade brutit ut.

I ett sådant läge gör man gärna avkall på de hårda medelklassdygderna om plikter, ansvar, nykterhet, regellydnad, respekt, sparsamhet och hårt arbete. Man behöver inte längre stämma av sina idéer mot verkligheten eftersom rikedomen ger en möjligheter att bekänna sig även till verklighetsfrämmande idéer som är snurriga men känns bra. Diktatorsfrun Imelda Marcos hade flera tusen par skor och diktatorn Ceausescu hade vattenkranar av guld. Den förra blev avsatt och den senare avrättad med kpist av en rumänsk soldat. PK-ismen är en ideologi för samhällen som, paradoxalt nog, är alltför rika och välmående för sin egen långsiktiga överlevnad.