Gustaf III:s tänkande

Patrik Engellau

Vad samhällen åstadkommer bestäms av hur människorna i de olika samhällena tänker. Olika samhällen odlar olika tänkesätt och därför skiljer sig samhällenas öde. Var detta en självklarhet eller en djupsinnig observation?

Jag önskar den vore självklar exempelvis i bemärkelsen att envar medborgare insåg nyttan av att fundera över lämpligheten i samhällets rådande tankevanor ungefär som Jens Sörensen nyligen gjorde i en artikel där han i stort sett kom fram till att det svenska samhället är sjukt eftersom nippriga idéer koloniserat våra hjärnor. Så observationen var kanske, tyvärr, snarast djupsinnig i betydelsen alltför sällan framhållen och respekterad.

Det finns anledning att tro att vår tid – vår tid betyder så däringa de senaste trettio, fyrtio åren – är dummare än andra tider och nu ska jag använda konung Gustaf III:s tänkande för att leda detta i bevis.

Det räcker med ett exempel, nämligen de principer enligt vilka samhällena väljer sina yppersta företrädare och beslutsfattare. Vår tids rikspolitiker är sådana yppersta företrädare och beslutsfattare. Nästan alla diskussioner som jag har hört om hur Riksdagen borde besättas har handlat om att det behövs fler kvinnor eller fler yngre människor eller fler invandrare eller fler representanter för HBTQ-kollektivet eller andra minoriteter. Jag tror att den underliggande uppfattningen är att Riksdagen bör bemannas så att den utgör ett representativt urval av svenska folket. Om den inte ska vara representativ så ska den snarast ha en övervikt för svaga och eftersatta grupper som har svårt att ta sig in på egna meriter.

Gustaf III tänkte diametralt annorlunda, det upptäcker man om man läser det tal han höll i samband med stiftandet av Svenska Akademien. Han brydde sig inte ett dyft om representativitet, han ville ha fram de dugligaste människorna. Gustaf III var meritokrat.

Dessutom hade kungen något för vår tid så ovanligt som filosofiska idéer om principerna för samhällenas utveckling, kort sagt en människosyn som inte bara grundades i lösa tyckanden (som hos oss), utan i historisk lärdom. Framgångar kan korrumpera människorna och göra dem slöa och råa, menade han:

Men, om en lång fred, en ostörd ro bidrager till ett Rikes väl, till undersåtares sällhet, så föder den oftast af sig en orklöshet i själen, som alstrar barbari, och förkolnar de Snillen, som i andra tider upplyste och hedrade Fäderneslandet.

Om du frågar mig så tycker jag det stämmer ganska bra på vår tid. Sträva efter välfärd och lycka – sällhet – och du får slöhet och dumhet. Människan är nämligen inte skapad för att anstränga sig om hon inte behöver, fortsätter konungen, hon föredrar lugnet och den lättjefulla dvalan som emellertid är skadliga för människan själv och för det samhälle i vilket hon existerar:

Ty menniskorna äro så skapade, att endast rörelsen uppeldar dem, att de äska starka driffjädrar att upptäcka de gåfvor naturen dem gifvit, att lugnet, under hvilket de äro allena lyckliga, förbereder större hvälfningar, då ej en försigtig vaksamhet bereder dem tillfällen att göra sig nyttiga och vidfrägdade, och hindrar dem, genom hoppet af ära och namnkunnighet, att falla i en lättjefull dvala, lika farlig för dem som för det allmänna.

Det enda som i fredstid kan avhålla människan från att sjunka ned i lojhetens bekväma träsk är ansträngningar inom vetenskap och bildning:

Den täflan, den liflighet, som Vettenskaper och Vitterhet uppväcka, är det enda medel att i lugna tider bibehålla den värma, i Sinnen, som kan tjena Fäderneslandet och dana i fredens sköte de Medborgare, hvilkas själar en gång kunna bidraga att frälsa Riket då stormar uppväckas.

Detta var bakgrunden till att Gustaf III instiftade Svenska Akademien. Självklart måste den bemannas med de ypperligaste begåvningarna – folk som besitter ”kunskap, vitterhet, lärdom och smak; desse äro oskiljaktige till ändamålets vinnande, fast de sällan äro förenade” – närmare bestämt dem:

som brinnande af kärlek för vitterhet, hafva fritt följt sin böjelse och endast sysslosatt sig med dess yrken;

som igenom vidsträckt lärdom stadgat sina omdömen på grunder, som tider och sekler dem förelagt;

som i Rikets högsta värf, eller i allmänna sammanlefnaden, från barndomen stadgat deras smak, genom den noggrannhet de stora ämbeten de beklädt alltid äska, eller genom det ständiga ombyte af menniskor deras kall kräft af dem att umgås med, hvilka nödvändigt fordra en aktsamhet i tal, ett noggrannt val af ord, som utgör den fina känslan, hvilken gifver hvart ord sin rätta mening och föreskrifver den gräns, öfver hvilken de ej kunna föras.

Gustaf III var en märkvärdigare monark än jag fick lära mig i skolan. Han grundade, för svensk del, den ungefär 250-åriga period – industrikapitalismen – i vars dekadenta och fördummade slutskede vi nu lever.

Historien är inte förutbestämd – även om det ibland känns så när man betänker svårigheterna att hävda någon sorts sunt förnuft i vårt land – och därför kan vi trots allt hoppas att det går att lära sig något av den, till exempel just hur Gustaf III tänkte.

25 reaktioner på ”Gustaf III:s tänkande

  1. Alexander Zetterberg skriver:

    Tack för intressant läsning och även för länk till Jens Stilhoff Sörensens gedigna artikel som jag missat. Vi befinner oss vid ett historiskt vägskäl där representanter för postmodernistiskt tänkande nu infiltrerat i stort sett samtliga samhällsinstitutioner, och är i färd med att underminera och på sikt slå sönder värt västerländska samhällssystem, det system som skapat ett välstånd världen aldrig tidigare skådat.

    Ibland ser jag tecken på att det håller på att vända – som Jordan B Petersons snabbt växande popularitet – men den postmodernistiska rötan är långt framskriden och når snart en punkt där det kommer krävas en systemkollaps för att bryta utvecklingen. Och vem vet vad som växer fram då?

    Positivt är att alltfler liberala och konservativa skribenter inser att orsaken till rötan i vår samhällskropp står att finna i postmodernismen, med dess marxistiska, tyranniska drag.

    Många av DGS:s läsare är bekanta med Stephan Hicks som var tidigt ute med att blottlägga postmodernismens sanna natur, men repetition är kunskapens moder så här är en utomordentlig uppdaterad föreläsning från i år som förtjänar större spridning än den ännu fått. Den är lång, men å andra sidan är det helg: https://www.youtube.com/watch?v=-BGbHG63x8w

    Liked by 4 people

    • Alexander Zetterberg skriver:

      Youtube-föredrag i all ära, men man glömmer och böcker är mer bestående, dem kan man alltid återvända till. Upptäckte att ”Postmodernismens förklaring : skepticism och socialism från Rousseau till Foucault” av Stephen Hicks finns tillgänglig i pocket för det överkomliga priset 61 kronor (Bokus), väl investerade slantar!

      Gilla

    • Can you dig it skriver:

      Tack för länken, jag tycker youtube är bra för det finns mycket att läsa men lite tid, de man gillar bäst kan man välja att investera mer tid i. Man missar förstås allt som sagts innan youtube…

      Gilla

  2. Björn G skriver:

    ”Om du frågar mig så tycker jag det stämmer ganska bra på vår tid. Sträva efter välfärd och lycka – sällhet – och du får slöhet och dumhet.”

    Ja mer än slö och dumhet har det ju blivit. Politikerna har ju blivit samhällets parasiter.
    De tar rejält betalt, för att utöva sin makt, för att förtrycka och för att plundra sina medmänniskor.

    De själ våra pengar, pengar som behövs till barnen i skolan, till de sjuka på lasaretten, till de gamla i hemmen och till polisen som dagligen kämpar mot de onda och grymma.

    De sitter i meningslösa nämnder, utskott och utredningar och är därmed även en moralisk belastning för samhället.

    De har, i takt med att politiken inte längre är ett kall eller en fritidssysselsättning utan ett välbetalt yrke, sett till att raketartat höja sina löner och ersättningar.

    De, våra riksdagsledamöter, har haft en löneökning under de senaste årtiondena som vida överstigit vanligt folks och deras grundlön uppgår numera till 65 400 kronor i månaden.

    Många politiker har dessutom ytterligare rejäla ersättningar från partiet eller från annat håll. Dessutom har de en inkomstgaranti som faller ut när de lämnar Riksdagen och den är betydligt förmånligare än vanligt folks a-kassa.

    I vårt land är den politiska konkurrensen satt ur spel och 7-klöverpartierna behöver inte bry sig om vad den regimvänliga pressen kommer att skriva – för den kommer aldrig att skriva någonting negativt.

    Praktisk kompetens, kunskap och erfarenhet är numera betydelselösa inom politiken. Det viktigaste är att känna rätt personer, att kunna smila falskt i TV samt att ha munnen full av floskler.

    Vill vi ha ett annorlunda system, ett system där parasiterna inte tillåts plundra folket, så måste det nuvarande systemet ersättas med ett nytt (t.ex. direktval av riksdagsledamöter).

    Liked by 13 people

    • Can you dig it skriver:

      Jag tycker det hade varit mycket bättre om de varit slöa och mera sydeuropeiskt korrupta och byggt enorma hus och köpt ferraris för pengarna, istället för att försöka stöpa om samhället till ett slags islamistiskt paradis. De jobbar på ganska bra mot detta mål tycker jag.

      Liked by 2 people

  3. Aha skriver:

    Ett samhälle är dess värdering är en precisering av ”(vad) samhällen åstadkommer bestäms av hur människorna i de olika samhällena tänker”.
    Samhällen som värderar kunskap, sunt förnuft, ordning och reda, civiliserat umgängessätt = inte gapa och skrika för minsta oförrätt, ärlighet = ej tjuvnad, ingenjörsvetenskap, rättvisa och allt annat i linje med detta är naturligtvis vinnarna. En modernisering av Gustaf III tänkvärda ord platsar naturligtvis, också i detta.

    Så enkelt var det med det.

    Visst ja, det är ju det här som postmodernisterna, identitetspolitiken, kulturadikalerna och politiker av olika schatteringar försöker rasera. De har en jäkla tur att teknikutvecklingen består och att medelklassen ändå håller på med basala insatser vilket ger fortsatt standardökning, annars skulle deras rivningsarbete märkas och naturligtsvis inte tolereras.

    Mycket har vi dock gått miste om.

    Liked by 3 people

  4. 5ven55on skriver:

    Vår samtids opportunistiska, tankeslöa, ondsinta makthavare som bidrar till plundringen av Sverige och resten av västvärlden kommer att dömas hårt av framtida historiker. Men jag hoppas att vi hinner straffa dem innan dess så att det inte bara blir deras namn och efterkommande som svärtas.

    Liked by 5 people

  5. Lysenko och identitetspolitik skriver:

    Representation via identitet är mer än vanskligt.
    Hur kvantifierar man människor via identitet? Vi är alla större än en liten delmängd. Människors helhet kan inte bara bestå i att vara kvinna, man, homosexuell, ljus-mörkhudad, ung eller gammal. Individer utgörs alltid av något mycket större och vidare. Att markera endast en liten aspekt, och låta den representera helheten, är att göra oss mindre än vi är. En ren björntjänst. Det är alltid det som förenar som måste bli det centrala.

    Identitetspolitiken fokuserar på det som särskiljer.
    Det som spränger isär. På ett ”vi” och ”dom”. Där man ställer olikheter emot varandra, och gör det till bärande element.

    I beslutande församlingar, som Riksdagen, måste man tänka och förhålla sig till helheter. Till det större. Man har ju ansvar för det gemensamma. Egen särart har vi alla. Vi kallar det för personlighet.

    Identitetspolitiken vilar i hög grad på ett genetiskt ovetenskapligt tänkande, som Lysenko företrädde i gamla Sovjetunionen. Där erfarenheter gick in och befästes i generna. En tanke som på den tiden passade in av ideologiska orsaker.

    Länk om Trofim Lysenko;
    https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Trofim_Lysenko

    Liked by 7 people

    • Can you dig it skriver:

      Jag tycker vi skall vara konsekventa i så fall, nu har vi tagit emot 2 miljoner från arabvärlden och Afrika, nu är det min tur att välja offer, då blir det fattiga kineser, bhutaneser, laoitier och peruvianer som jag tycker är bortglömda, och lite folk från Nya Guinea. Sen när vi är 12 miljoner invånare så kan de andra få välja identitet igen.

      Gilla

    • agrobiolog skriver:

      Trots att Lysenko hade fel i mycket, finns ett visst stöd för hans teorier i epigenetiken; man har t.ex. visat i en studie vid Umeå universitet att dåligt näringsupptag i barndomen skyddar från hjärt-kärlsjukdomar senare i livet och att denna egenskap tycks kunna föras vidare till senare generationer (kritik har dock funnits mot studien).
      Till Lysenkos fördel kan också sägas att han var mycket djurvänlig och alltid mån om att nötkreaturen på de sovjetryska kolchoser, där han utförde sina fältstudier, skulle behandlas väl.

      Gilla

    • Carlsson på taket skriver:

      Epigenetiken i sig förändrar inte generna. Däremot kan påslag och avstängning av vissa gener ärvas över generationsgränser. De så kallade genuttycken. På så sätt kan en moders egna levnadsomständigheter påverka hur och gener uttrycks i senare generationer. Så Lysenko hade till viss del rätt, men samtidigt mycket fel. Man kan knappast med hjälp av epigenitikens mekanismer födas till en förprogrammerad renlärig kommunist, liberal eller KDS:are.

      Gener fungerar lite som ett klaviatur på ett piano. Genuttrycken spelas upp som väl orkestrerade melodier. Olika melodier i skilda celler, och vid olika tillfällen och skeenden. Dessutom ärver vi i mångt och mycket öppna psykologiska verktyg. Exempelvis hur minne och arbetar ihop med glömska. Men verktygen i sig bestämmer inte vad vi minns. Det gör däremot personliga levnadsomständigheter.

      Gilla

  6. SvenGE skriver:

    Bra P.E.! För ca 40 år sen fick jag frågan av en vän, Vad skall Du rösta på? Det var valdag i faggorna. Som Bertil Olinanhängare sedan slyngelåren svarade jag FP. Så kom nästa fråga. Vad gör de för Dig? Jag förstod inte frågan först. Ett nyord gav mig insikt, ”Välfärd”. Det blev ett slagträ i den politiska debatten. För mig var ”välstånd” ett positivt ord. Det betecknade hur Svea rike vuxit ur fattigdom och misär. Mitt svar, jag röstar på ett parti som vill öka landets välstånd, inte hur detta välstånd skall förskingras. Nu vet jag hur detta skett.

    Liked by 2 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Globalismen har gett ökat välstånd…
      Men till vilka?

      Inte till de som arbetar/slavar o betalar skatt!

      En liten klick har skott sig, som aldrig förr!
      tycks heller inte kunna få nog!

      Adeln avskaffades, men ersattes istället av politikeradeln,
      med ohemula privilegier…

      Liked by 1 person

      • Underdog skriver:

        Det var nog lite fel. Den globala kapitalismen har, där den har tilåtits utrymme, tagit miljarder ur fattigdomen. Att ett fåtal har blivit megarika på kuppen är, enligt min mening, ett billigt pris.

        Gilla

  7. Kultur - Förnyelse och konservatism - samtidigt skriver:

    Patrik skriver, ”Vad samhällen åstadkommer bestäms av hur människorna i de olika samhällena tänker. Olika samhällen odlar olika tänkesätt och därför skiljer sig samhällenas öde”. Och frågar sig sedan, ”Var detta en självklarhet eller en djupsinnig observation?”.

    Nej knappast. Däremot en mycket bra början på att definiera kulturbegreppet, i mer vid mening. Med några tillägg skulle även oklarhetens slöja kunna skingras.

    Kultur betyder odling. Man odlar fram en anpassning till en omgivande miljö. Låter enkelt. Tills man inser att miljön även bärs inom människor som tröga vanor, traditioner och mer komplexa tankestrukturer. Och att i dessa finns en tröghet inbyggd. Som hos ett tungt nedlastat fartyg. Religion kan i det perspektivet betraktas som en ytterst trög struktur. Etnicitet likaså. De skär båda igenom årtusenden.

    Det mer kluvna sättet att se på kultur blir då – att den innehåller ett mindre mått av rörlig anpassning – och ett stort mått av bevarande. Kultur vilar samtidigt på både konservatism och en dos förändringsarbete.

    Det mer unika för vår tid består i att de yttre förändringarna är så snabba att anpassningsförmågan i sig utmanas. Både i vårt förhållningssätt till teknisk utveckling, och i den blandning av olika kulturer som nu sker.

    Vi har även fått för oss att all kulturell blandning enbart faller ut som något gott. Ett antagande som blundar för de nackdelar som ett ökat antal konfliktytor faktiskt leder till. Kulturell olikhet innebär djupast sett alltid olikheter i vald anpassning. Både i medvetna val och i upprätthållande av traditioner. Och mitt i allt detta försöker var och en utforma sina liv.

    Liked by 1 person

  8. Can you dig it skriver:

    Historien är inte förutbestämd men jag är deprimerad över utsikterna, jag hoppas jag har fel då jag ofta ser ett halvfullt glas, men min talang i livet har just varit att se när glaset är på väg att bli tomt, före de flesta andra..

    Jag tycker @Håkans ”bidrag” igår var talande, jag tycker det är skrämmande eftersom jag följt denna blogg ett tag, hur nästan de enda som inte håller med antingen är troll, eller angivare och åsiktspoliser som @Håkan som tydligen sitter och luskar ut vem som skriver vad på olika bloggar, med det uppenbara syftet att identifiera och skrämma till tystnad. Längre tillbaka så skrev en konvertit till islam här med illa dolda hot mot Omar för hans utläggningar om islam. Jag frågar mig, varför skriver ingen eftertänksam och klok här som inte håller med om samhällskritiken? Jag kan inte dra mig till minnes en enda, någonsin, på flera år. På samma sätt så har jag i stort sett aldrig läst något av en dissident i MSM, visst Åkesson kan få in en partsinlaga, men det är ett stort fält av människor som inte är knutna till SD som aldrig kommer till tals, hög som låg. Så ingenstans sker en reell debatt, etablissemanget är ju de som kan starta en debatt, de sitter på public service och dagstidningarna, de kan öppna för samhällskritik i sina egna forum, eller börja skriva här och andra ställen, men varför skall de göra de, de bestämmer ju, och det faktum att de inte öppnar för debatt bevisar deras totalitära inställning: de har rätt och det behövs ingen diskussion, de har också sådana som @Håkan som hade gjort sig i Östtyskland, spionerande på sina grannar och egna släktingar.

    Då ena parten har fullständig makt och ändrar samhället i snabb takt i oönskad riktning för en annan tystad part så är det rätt uppenbart vad resultatet blir om man inte kan prata om saken.

    Liked by 3 people

    • olle reimers skriver:

      Jag har själv vid flera tillfällen blivit vän med uttalade och framträdande vänstermänniskor på Facebook, men sedan de efter några kommentarer förstått att jag inte genast instämde deras teser utan att jag var ute efter en diskussion; blev jag snabbt avvännad.

      Vänstern har bestämt sig för att de har funnit den heliga graalen och då finns det ingen som helst anledningen att debattera med oss. Vi är i deras värld definierade som onda människor. Onda ska man rensa ut helt enkelt. Tills vidare bara ignorera kanske, men folkfiender måste bort.

      Gilla

  9. Underdog skriver:

    Det är bra Patrik. Tyvärr börjar kommentarsfälten här tas över av folk som vill driva teser snarare än redovisa tankar. Jag tror det stod ett skimmer över Gustavs dagar inte bara för att han uppskattade spektakel utan också för att han faktiskt hade tänkt på världen i djupare mening. Tack för att du uppmärksammar det i denna bekräftelsens tidsålder där spegeln är viktigare än hjärnan.

    Gilla

    • olle reimers skriver:

      Hej Underdog, utveckla din tankegång lite.

      Min uppfattning om kommentarsfälten är att det finns både och. Just nu befinner sig Sverige i en akut situation och det är på alla sätt rimligt att man belyser detta. Det är kanske det som du kallar för att driva teser. Aktivism vore ett annat ord.

      Artiklarna handlar mycket om de olika krisområdena. Vad skulle de annars handla om i dessa tider? Samhällskritik förekommer i verklig mening inte i de offentliga medierna.

      Avsikten med diskussionen är väl att förmedla såväl information som idéer. Jag tycker nog att det finns rikligt av bägge slagen här. På andra fora är diskussionen ofta mycket mer ensidig och begränsad.

      Gilla

  10. Fredrik Siarsson skriver:

    Ändå sedan upplysningstiden har företrädare för förnuft och rationalitet varit aktade. Sådant avfärdas numera som ‘mansplaining’ och patriarkalt. Den intellektuella dekadensen är så långt gången att postmodernismens prästerskap inte ens bryr sig om att dölja det känslostyrda relativiserandet.

    Det spelar ingen roll om den som utpekats som snuskhummer har befunnit sig på en annan kontinent då brottet skulle ha begåtts. ‘Offret’ har rätt till sin upplevelse och har således inte gjort något fel. Det blir spännande när vi får ett facit på metoo och ser hur mycket det funnits täckning för.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.