Svenska akademien

Patrik Engellau

Stort rabalder råder kring Svenska Akademien. Journalisterna vädrar skadat villebråd och ylar som vargar. Men ingen – utom rimligtvis Akademiens ledamöter, varav några tycks ha missförstått – verkar ha läst Akademiens stadgar. För den som läst och förstått stadgarna tycks dagens kris vara resultatet av att ledamöterna under många år brutit mot regelverket.

Först lite om bakgrunden till att Svenska Akademien överhuvudtaget bildades. Har du tänkt på hur märkvärdigt det är att nationer har enhetliga och reglerade språk? Hur kommer det sig att man vet hur ord stavas och hur meningar ska byggas?

I urtillståndet fanns bara en massa lokala dialekter utan stavningsregler och grammatik. Att det ur denna språkliga sörja uppstod distinkta språk är egentligen egendomligt. Hur gick det till?

Den förste, vad jag vet, som dokumenterat en sådan process var Dante, som under 1300-talets första år författade skriften Om vältalighet på folkspråket om vilken jag skrev en krönika här. Summan av kardemumman är att det enhetliga språket inte alls växt fram på något naturligt sätt utan tvärtom är resultatet av genomtänkta beslut och målmedvetet, ihärdigt intellektuellt arbete.

Fortfarande i slutet av 1700-talet fanns inget reglerat svenskt riksspråk. Det fanns bohuslänska, småländska, tyska, franska, skånska och en massa andra dialekter. Det saknades grammatik och rättstavningsregler. Det är inget bra tillstånd för en stat som föresatt sig att organisera en nation. Ämbetsmännen kanske inte en gång förstår varandras promemorior.

Gustaf III, som var en av Sveriges mest handlingskraftiga och framåtblickande regenter, tog tag i problemet genom att instifta Svenska Akademien, vars syfte och ändamål framgår av paragraferna 22 och 23:

Academiens yppersta och angelägnaste göromål är, at arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet, så uti Vettenskaper, som serdeles i anseende til Skaldekonsten och Vältaligheten uti alla thes tilhörande delar, jemväl uti then, som tjenar at tolka the Himmelska Sanningar. 

Ty åligger äfven Academien at utarbeta en Svensk Ordabok och Gramatica, jemte sådane Afhandlingar som bidraga kunna til stadga och befordran af god smak.

Det här var inte att leka med. Gustaf III menade allvar. Akademiens syfte var att skapa goda språkliga vanor. Den skulle helt enkelt fatta beslut om vad som gällde i språkfrågor. Och när den fattat beslut måste alla ledamöter finna sig däri. Hur skulle det se ut om inte Akademien själv lydde sitt regelverk? Tjugofjärde paragrafen inskärper kravet på lydnad för fattade beslut: 

Tå för skrifsättet föreskrifter blifvit af Academien stadgade, böra thes Ledamöter them uti alla theras arbeten i akt taga, så framt the therå vilja föra titul af Academiens Ledamot.

Det betyder, med mina ord, att den som inte vill rätta in sig i ledet inte får vara med och leka. Gustaf III avsåg inte att skämta. Han ställde krav på ledamöterna. Ett första krav framförs i nittonde paragrafen: 

Beträdes Ledamot med något som emot heder och ära går, varde han för altid utesluten.

Detta är naturligtvis en gummiparagraf. Heder och ära tolkas olika från tid till annan. Men en sak framstår emellertid för mig som rätt solklar, nämligen att den som blivit invald i Akademien och accepterat uppdraget måste följa stadgarna. Den som bryter mot svensk lag är en brottsling vilket inte är så ärofullt. På motsvarande sätt går det emot hedern och äran om man som invald i nationens kanske ärorikaste samfund struntar i dess regler.

En av reglerna, enligt trettiosjunde paragrafen, gäller närvaroplikt:

Ej må någor Ledamot, then uti staden är, utan laga förfall, afhålla sig ifrån sammankomsterne; serdeles tå fråga är at välja eller at utesluta en Ledamot, eller vid pröfningen af et arbete, och bör orsaken til thes uteblifvande altid af någor Ledamot anmälas.

Om någon ledamot utebliver från Akademiens möten ska uteblivandet alltså särskilt undersökas. Vidare gäller, enligt fyrtiosjunde paragrafen, att om någon utomstående via media anklagar Akademien för något så får ingen ledamot gå i svaromål om han inte därtill uppmanas av nio ledamöter:

Utgifver någor af Trycket något emot Academien, vare ingen thes Ledamot tillåtit at therå svara eller i något försvar ther ingå, therest han icke uti en almän Sammankomst af Nio Ledamöter therom ombuden och tilsagd varder.

Nästa paragraf, den fyrtioåttonde, är en riktig dråpare:

Ej må någor Ledamot uptäcka något som rörer rättelser, afslag eller annat hvad Academien eller thes Ledamöter angå kan. Then thet gör varde utsluten.

Efter viss forskning har jag funnit att ordet ”uptäcka” på den tiden kunde betyda ”yppa” eller ”berätta”. Den ledamot som alls säger något till omvärlden om Akademiens inre angelägenheter ska alltså uteslutas.

Mot denna bakgrund och med tanke på hur ledamöterna sladdrar i pressen undrar jag om inte samtliga borde ha uteslutits för länge sedan. Men det är en futil observation. Låt mig i stället förklara hur Akademiens aktuella predikament ser ut för mig och vilken den stadeenliga lösningen är.

Idag har fem ledamöter hoppat av medan 13 återstår. Det är en himla tur, för med det räcker med tolv ledamöter för att utesluta ledamot och invälja ny ledamot.

De fem ledamöter som hoppat av bör uteslutas på olika grunder, kanske framför allt som de – i två fall under många år – brutit mot närvaroplikten enligt paragraf 37. Ledamoten Anders Olsson, som är ”directeur”, det vill säga ordförande, bör samla ihop övriga ledamöter och hantera frågan. När de fem skolkarna är uteslutna kan de återstående 13 ledamöterna utse fem nya så att Akademien blir fulltalig. Inför hotet om uteslutning kanske en del ledamöter ställer in sig i ledet.

Dagens kris i Svenska Akademien tycks bero på att ledamöterna inte tagit sitt eget regelverk på allvar. Så här skriver åtta av de återstående ledamöterna i Svenska Dagbladet:

För att utesluta en ledamot ur Svenska Akademien, därtill en ledamot som inte juridiskt åtalats eller straffats för någonting, krävs kort sagt mycket starka skäl. 

Det är inte sant. Det räcker att en ledamot skolkar för att han enligt stadgarna ska kunna uteslutas.

Den ständige sekreteraren Sara Danius verkar ha fått allt om bakfoten:

Tidigare har Svenska Akademiens stadgar gjort det omöjligt för ledamöter att självmant lämna sina uppdrag. Nu ska detta ändras.

– Vi har bestämt oss för att göra det möjligt för ledamöter att frivilligt lämna Svenska Akademien. Det beslutet togs för mer än två veckor sedan, säger ständige sekreteraren Sara Danius till DN.

Men problemet är ju inte att stadgarna inte tillåtit frivilliga avhopp, problemet är att Akademiens återstående ledamöter inte haft kurage att följa stadgarna och utesluta dem som inte kommer på mötena.

Att den ständige sekreteraren pratar om stadgeändringar är därför illavarslande. För det första behövs det inte. För det andra går det inte.

Däremot är det svårt att enligt stadgarna utesluta ledamoten Frostenson. Det står ingenstans i stadgarna att ledamot ska uteslutas om ledamotens make tagit kvinnor i ändan, ej heller om ledamot äger hälften av ett bolag som på något vis erhållit pengar från Akademien. Om ledamot däremot talat bredvid mun om Nobelpriset i litteratur kan en uteslutning enligt sladderparagrafen 48 dock komma ifråga.

Hela den här ovärdiga cirkusen om ett eventuellt uteslutande av Frostenson, som egentligen orsakats av metoo-kampanjen, hade inte uppstått om ledamöterna för det första följt stadgarna genom att sparka ut dem som vägrar komma på mötena och, för det andra, varit knäpptysta om Akademiens inre angelägenheter enligt sladderparagrafen.

PS  Det förekommer uppgifter i media  om att Gustaf III stadgat att bara göra ledamotskapet tillgängligt för män. Och eftersom Akademien ändå sedan länge struntat  den regeln så är det fritt fram att strunta i andra regler. Men jag kan inte hitta det där om att bara män ska få förekomma som ledamöter. Det händer att en ledamot i stadgarna omtalas som en ledamot med sedan omnämnes i pronominal form som ”han” eller ”honom”, men jag kan inte märka några manschauvinistiska avsikter.

38 thoughts on “Svenska akademien

  1. Jan Bengtsson skriver:

    VEM kan ha berättat för ”Kulturmannen”,
    om hur resonemangen går avseende kommande Nobelpristagare…

    VEM som utsetts innan det blir kungjort offentligt?
    DET är väl själva kärnfrågan!

    Inte vilka han förfört,
    högst troligt med makens tysta medgivande…

    Lär INTE kunnat ha varit en väl förborgad hemlighet)

    Sexuellt öppna parrelationer finns som vi vet,
    ofta/speciellt i kulturlivet!

    Många kvinnor har garanterat känt sig smickrade OCH speciellt utvalda…

    Ann Heberlein har berättat på ledarsidorna.se om uppretade inviter hon själv fått,
    men tackat nej till samtidigt som hon vitsordade att det var välkänt)

    Liked by 2 people

    • Orban visar vägen skriver:

      Jag tänker istället så här, är inte kulturmmannen, ”jag tar min skateboard backen neer, ner ner ner ner för backen ner, bongo-bongo big man osså fransiga jeans, gäller inte här men i New Orleans, jag tar min…” normen för den nya vänsterliberala överklassen som infiltrerat alla institutioner? Det enda extraordinära med metoo är att vänsterliberalernas interna inkonsistens, vurmande för IS och våldtäkter och feminism och genus och att allas kroppsöppningar är för alla kom upp i dagen. De vet alla att de är omoraliska hycklande —-, men vanligtvis så håller de tyst om det. Insekter känner igen andra insekter liksom människor utan hjärta känner igen andra utan hjärta, det är därför de måst låtsas att de är godhjärtade, har öppna hjärtan osv, allt för att dölja att de saknar hjärta, deras största tillkortakommande

      Så när jag ser vissa från Svenska Akademin så tänker jag att vad skiljer dessa pk-människor från vad man tidigare kallade häxor och djävulsdyrkare? Jag får en känsla at problemet är långt djupare än om man följer några stadgar eller inte. Jag tror helt enkelt att, också här, så har en koncentration av onda människor tagit sig till toppen.

      Liked by 5 people

    • Johan skriver:

      Håller med. Det är kärnfrågan. F ö är kanske Katarina Frostenson en voyeur.
      Hörde nyss på P1 Björn Wiman, DN, och Karin Olsson, Expressen, angående Horace Engdahls ultimativa artikel mot Sara Danius (han vill få bort henne och åter ta över). Karin försvarade Horace. Björn angrep. Min dominerande känsla var att Karin var kompis med Horace.
      Jag litar inte ett dugg på kultur- journalist-Sverige. Alla känner alla. Ankdammen är av det mindre slaget. Nepotism och vänskapskorruption är oundviklig i klubbar. Skattepengar ska dock inte möjliggöra detta. Ta bort presstödet och begränsa kulturstöd.
      Personligen tror jag Horace Engdahl är huvudboven i dramat. Han känner till allt sedan länge. Har inget gjort. Han står Frostenson och Arnault nära.
      Lägg ner akademin. Sverige är för litet. Alla känner alla. En ”Horace” får möjlighet att påverka överallt där han vill i Sveriges kultur. Ge bort utnämningen av Nobelpriset till USA. Landet är stort nog. Den kulturella nivån och variationen överlägsen allt annat i världen.
      F ö tycker jag Horace Engdahl skriver bra.

      Gilla

    • Jan Bengtsson skriver:

      Skulle varit UPPREPADE INVITER)
      Men hon avböjde vänligt, men bestämt!

      Hade kanske då en period,
      med ögonen på helt annat håll…

      Gilla

    • Å skriver:

      Ja, man frestas att påstå att indicierna för att Frostensson läckt till Arnault är minst snäppet starkare än indicierna för att Putin nervgiftat Skripal och hans dotter. Vi väntar på ett starkt uttalande från Löfven!

      Liked by 1 person

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Läckt?
      Varit naivt lösmynt…
      Inte kunnat inse konsekvenserna?

      Eller är det Horace som snackat,
      efter lite gratisdricka på klubben…

      Mellan skål och vägg,
      KULTURBRÖDER emellan?

      Gilla

      • Jan Bengtsson skriver:

        Verkar som jag inte gissade helt fel?

        Att det var Horace,
        som inte kunde hålla tyst…

        Med några gratisdrinkar innanför västen,
        så fick garanterat (dryckes) BRODER Arnault full vetskap!

        Hans fd fru Ebba W-B vidimerar,
        att HON fick veta vinnarna i förväg,
        under en lång rad av år…

        Liked by 1 person

    • Hawwa skriver:

      Ja, just detta uppfattar jag som kärnfrågan.
      Utredning får väl visa om detta var lagligt, el om akademien finner det med heder och ära förenligt.
      Det var fö si & så med ersättningen till många av dem som uppträdde på Forum.
      500 spänn + ev middag på Wasahof. Det lär ha lämnat ett litet överskott.

      Gilla

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Stort tack för denna värdefulla upplysning! Mitt intryck är att det har blivit fullt acceptabelt att följa sin magkänsla och inte förnuft, lagar och förordningar. Är det detta som kallas feministisk politik eller något annat?

    Liked by 4 people

  3. Björn G skriver:

    Akademien bör kanske passa på att följa genustrycket i Sverige, så att vi får se minst en Bi, en Transperson och en Hen som nyvalda ledamöter?

    Kanske vi även bör lyssna på de mångkulturellas strävanden och välja in en Afghansk ensamkommande.

    Det är ju brist på mångfald i Akademien så det är nu möjligheterna finns!

    Liked by 4 people

    • Björn G skriver:

      Eller varför inte en fattigpensionär, då de Svenska pensionärerna som är fattigast i hela Norden (328 000 pensionärer har en disponibel månadsinkomst under fattigdomsgränsen på 11 830 kronor) välkomnas säkert ett extrakneg.
      Ty bland Svenska pensionärer finns säkert många som har den bildning, som Akademien så väl behöver.

      Liked by 4 people

  4. Den stora anpassligheten skriver:

    En balans mellan stabilitet och dynamisk följsamhet kan betraktas en ständigt pågående process. Den mellan att bevara – och att förändra. Båda krafterna återfinns i all utveckling. I vad mån de är styrbara eller ej skiftar allt efter omständigheter.

    Stadgar upprättas för låsa fast vissa samband. Göra en målsättning nötningstålig gentemot en föränderlig omgivning. Tygla skeenden så inte interna krafter hota grunden för verksamheten.

    Nu har två motkrafter, den mellan stabilitet och dynamisk följsamhet, kommit att invadera den Svenska Akademien.

    MeToo-kampanjer är ett tidstypiskt fenomen. Präglat av stundens ytlighet, som bruk av sociala medier alltid innebär.

    Är det något den Svenska Akademien måste klara av att stå emot, är det väl lätthetens vindar. Att följa stadgar när tidsandan börja blåsa kräver både ryggrad och disciplin. Och att man kan läsa innantill. Och rätt tolka det svenska språket, utskrivna som stadgeregler.

    Här tycks inte den Svenska Akademien ha förstått den egna verksamheten. Att dess huvudsyfte är att utveckla ett disciplinerat och formaliserat språk. Som skall utgör grunden för tydlighet. Mål och mening krockar internt med den egna tidens stora anpasslighet. Just det som stadgar är till för att undvika.

    Kanske utgör det ålderdomliga språket i stadgarna ett språkligt hinder på högsta nivå. För de som valt språket som sitt yrke. Eller så handlar det bara om böjliga ryggat och bristande disciplin. Eller att den Svenska Akademien politiserats. Slutenheten inom den Svenska Akademien har i vart fall öppnats. Som en Pandoras ask. Och det var liksom aldrig meningen.

    Liked by 2 people

    • Johan skriver:

      Öppnandet av Pandoras Ask visade sig innehålla människor Lars Norén levandegör. Själviska, småsinta, perversa…
      Akademin kan inte överleva detta. Min respekt kan dom inte återfå. Kotterier var legio på Gustav III:s tid. Idag bara osmakligt och depraverade.

      Liked by 2 people

  5. Östrahult skriver:

    Nja jag håller inte med om denna beskrivning. För det första är det meningslöst att göra jämförelser mellan företag och akademin. Akademin är inget företag.

    Grundproblemen är följande tror jag:

    Akademin skapades i en helt annan tid och passar helt enkelt inte in i dagens samhälle. Exempelvis har vi idag en annan syn på korruption än vad man hade på 1700-talet. Det fanns heller inte sådana pengar inblandade som konsekvenser av akademins beslut som idag. Man kunde vid bildandet inte förutse att rekrytering av ledamöter skulle baseras på kompisskap och inte meriter. Politik och media såg helt annorlunda ut. Vi har under åren sett rubriker som att Dorotea Brombergs förlag tippade rätt pristagare för fjärde gången osv. Det finns inte en chans att man utan inside information kunnat göra detta och vilken väg denna information tagit beskrivs i advokaternas rapport. Det enda som är okänt är vilka mutbelopp det handlade om.

    Ett annat grundproblem är att flertalet ledamöter troligen utgör lik i akademins last, därav oviljan att agera mot andra ledamöter.

    Ett tredje problem är att i alla fall en del av akademins ledamöter lever i egen bubbla. Dagens inlägg av Horace Engdahl ger en bild av en mycket liten man som inte förstått någonting. Han är kompis med Arnault och det är hela bakgrunden till hans inlägg. Arnault har uppträtt som värsta mansgris men kanske ses han som he-man av grabbarna i akademin.

    Ett fjärde problem är att man inte lever upp till syftet med akademin. Efter att ha läst några dikter av Frostenson, ren rappakalja tycker jag, så skulle jag beskriva hennes roll mera som språkförstörare än språkvårdare.

    Visst kan man kritisera Danius för att inte kunna stadgarna och följa dessa. Det är dock inte det som är huvudproblemet och detta huvudproblem, korruptionen, har inte skapats av henne utan av andra ledamöter.

    Liked by 2 people

    • Elisabeth skriver:

      Jag håller med dig , Östra Hult. Kulturkretsen är liten korruptionen är stor. Jag blev förbluffad när jag hörde om Horace Engdahls debattartikel i morse. Det var verkligen hårda utfall mot andra medlemmar, speciellt mot Sara Danius. Om något förvärrar det ju situationen. Visserligen gjorde Danius bort sig med Dylan-valet men i övrigt vet jag inte något om hennes förmåga att leda akademin.Hon gör förstås ett osäkert intryck .Men ett sådant påhopp ! Närmast en kupp från Engdahls sida. Nej, den som måste bort förefaller vara Katarina Frostensson, det är ju härifrån misstankarna om ekonomiska oegentligheter emanerar. Advokatutredningen föreslog faktiskt polisanmälan, skulle dessa personer stå över lagen ? Jag tror det finns en varböld här som måste spricka. Jag blev glad när Klas Östergren valdes in, äntligen en opolitisk författare, bosatt långt ifrån Stockholm. Därför litar jag på hans omdöme när han fått insyn i verksamheten. Han är den förste att ta avstånd från det inträffade. Att få den maktfullkomlige Horace Engdahl tillbaka på sekreterarposten vore en katastrof, enligt min mening. Den bästa av dem alla, Kerstin Ekman,hon som modigt stod upp för Rushdie när alla andra sviktade, hon har väl inte lust att återkomma. Tyvärr.

      Liked by 1 person

    • Bo Adolfsson skriver:

      Ja, huvudproblemet är korruptionen. Den som officiellt inte finns i det rena Sverige. Den humanitära stormakten.
      Överallt avslöjas nu vilka små människor Sveriges s k elit är. Från Reinfeldt till Borg, från Löfven och Wallström till Özz Nujen. Hela akademien är en spegelbild av detta skenheliga och hycklande Sverige. Ser Du inte det Patrik Engellau Du som dagligen och stundligen orerar om korrumperade välfärdsindustriella komplex?
      Nu kanske det är en merit att inte ha blivit inbjuden till Nobelfesten!?

      Liked by 2 people

  6. Hovs_hällar skriver:

    Akademin rör mig inte i ryggen. Då den inte längre har någon vettig uppgift att fylla kunde den lika gärna läggas ner.

    Gilla

  7. Jörgen skriver:

    Jag ser ingen annan lösning än att lägga ner denna klubb för inbördes beundran, knivhugg i ryggen, falskhet, inkompetens och svågerpolitik. Akademin får ju nästan svenska politiker att framstå som kompetenta och renhåriga, vilket inte säger lite….

    Gilla

  8. Sune Mangs skriver:

    Att det skulle vara svårt enligt stadgarna att utesluta Frostensson är en märklig slutsats. Engellau förbigår med tystnad det faktum att advokatbyrån som gjort den juridiska utredningen rekommenderar Akademien att polisanmäla bolagsföreträdarna för Forum, mot bakgrund av de oegentligheter de funnit. Om Frostensson är hälftenägare i ett handelsbolag som erhåller kulturstöd från Akademien och handelsbolagets ”svartklubb” har haft bokföringen i en plastkasse, bedrivit verksamheten med svarta löner och utan utskänkningstillstånd är detta något som solkar ned Akademien, speciellt som Arnaud och Frostensson parasiterat på Akademiens kulturella kapital vid driften av Forum. Det talas om kulturprofilen i ett märkligt isolat , när det fastmer är fråga om ett kulturpar, som gemensamt stått bakom den kulturella ”svartklubben”, skulle det dessutom, vilket uppgifter i media indikerar, visa sig att kulturparet gjort dolda uttag från verksamheten är denna hantering vämjelig.
    Kanske tycker Engellau, att Akademiens ledamöter står över värdsliga ting som skatte-lagstiftning och jävsregler. Att akademiens majoritet tycker att en uteslutning är rätttsosäker,
    samtidigt som man skyggar ifrån att polisanmäla är dock minst sagt märkligt. Möjligen skulle akademien inväntat utfallet av en polisanmälan innan uteslutningsfrågan väcktes.

    Liked by 1 person

  9. svenne skriver:

    Det finns väl en del annat att fundera på än det pågående käbblet angående litterturpriset som Patrik skriver om: ”Om ledamot däremot talat bredvid mun om Nobelpriset i litteratur kan en uteslutning enligt sladderparagrafen 48 dock komma ifråga”.

    Nobelpriset delas ut av en stiftelse som betraktar sig ”stå för människors lika värde” och dylikt svammel. De ledande figurerna i detta gäng anser att ett av de största partierna i Sverige inte uppfyller detta villkor och därför nekas dess partiledare att delta i festen till Nobels ära.

    Utderag ur Wikipwdia:
    Nobelstiftelsen bildades år 1900 av bland andra Ragnar Sohlman, i enlighet med instruktionerna i Alfred Nobels testamente. Stiftelsen skall förvalta den förmögenhet som Nobel efterlämnade och som finansierar Nobelpriset. Stiftelsen ansvarar även för arrangemangen och informationen i samband med utdelandet av Nobelpriset. VD är sedan 2011 Lars Heikensten och styrelseordförande är Carl-Henrik Heldin. Bland ledamöterna finns representanter för de prisutdelande organen.

    Jag tycker att den odemokratiska behandlingen av partier som Lars Heikensten och hans hejdukar anser vara alltför belastade av ondska för att få delta i Nobelmiddagen är ett större problem än käbblet runt ”kulturprofilen”. I ”arrangemangen och informationen” ingår även uteslutandet av SD:s partiledare och detta kastar verkligen en mörk skugga över ”Lars Heikensten, styrelseordföranden Carl-Henrik Heldin och de ledamöter som representerar de prisutdelande organen”.

    Gilla

  10. MartinA skriver:

    Att utrota mänsklig variation för att kunna producera mer militärt våld är inte gott.Det är ont.
    Det går för all del att argumentera att det är ett nödvändigt ont för att uppnå våldsparitet med grannarna. Men det är fortfarande ont och ingenting att jubla över.
    Jag tycker PEs dyrkan av likhet och centralstyre och utrotande av mänsklig variation är motbjudande.

    Gilla

      • MartinA skriver:

        Nå, jag är ju förstås ofta upprörd. Och ibland skriver nog PE in spe. Fast här tror jag att jag har diamentralt olika åsikt från PE. För han är ju centralist.

        Det finns två grundläggande synsätt här. Jag tycker att mänsklig variation och variation i uttryck har ett egenvärde i sig själv. Varje dialekt ”sörja” som utrotades av centralisering, boktryckarkonst, reformationen, franska revolutionen och artonhundratalsnationalstaterna och radio och tv är en oersättlig förlust. Förlust av identitet. Förlust av tusentals års historia. Förlust av den levande kontakten till förfäderna. Förlust av mänsklig variation.

        PE (och de flesta med honom tyvärr) verkar mest se det som en rationalisering. Från mitt perspektiv kunde lika gärna vara maskiner.

        Gilla

  11. Mats Ensér skriver:

    Den banala godheten. Den har också präglat Akademin i sin underlåtenhet att avsätta de ledamöter som under lång tid i protest underlåtit att närvara. En missriktad godhet mot de ledamöter som inte lever upp till sitt accepterande av en av arton stolarna, en godhet som visar sig bokstavligt livsfarlig för akademin som sådan. Idag har ytterligare tre beviljat sig ledighet och akademin är farligt nära den numerär där den inte längre kan välja in nya ledamöter, nämligen tolv.
    Det skrivs och talas mycket om man inte kan lämna sin plats i Akademin. Det kan man visst. Två ledamöter har i praktiken gjort det för länge sedan. Men akademins övriga ledamöter, dvs de som fullföljer sitt arbete, har brustit i att avsätta dem. Skolk kallades det i den gamla skolan. Relegering blev den yttersta konsekvensen. Akademin, under ledning av sin Sekreterare, måste göra det viktiga först – avsätta de passiva två och välja in nya ledamöter – för sin överlevnad. Det viktigaste först – en synnerligen god regel.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s