På EWKs tid

Jan-Olof Sandgren

Att EWK blev en så stor tecknare under 60-talet kan bero på att politiker på den tiden redan från början såg ut som hans karikatyrer. Tage Erlander var inte precis någon kopia av barbiedockan Ken, och hans finansminister påminde mest om en överviktig före detta gurkodlare i hängslen (vilket han också var). Ingen av dem skulle haft särskilt lätt att ta sig fram i dagens medialandskap. Ändå har Sveriges ekonomi aldrig varit bättre än under deras styre.

Jämför med den här bilden av radarparet Reinfeldt/Borg. Vilka härliga killar! Som klippta och skurna för morgonsoffan. De utstrålar optimism, framgång, världsvana, humor och en gnutta ödmjukhet… allt det en medelålders man skulle vilja vara. Dessa två herrar ledde Sverige in i den sannolikt största katastrofen sedan Poltava. En politisk gärning som kommer att ta generationer att reparera.

Innan identitetspolitiken blev allmängods verkar den ha tillämpats på politikerna själva. Först ut var Kennedy i USA. Han representerade en ny sorts ledare, ganska olik de grå eminenser som företrädde honom. Han var ung, snygg och såg in i kameran på ett sätt som förde tankarna till Marlon Brando eller Paul Newman. Yngve Holmberg försökte åstadkomma något liknande inför valet 1968, men lyckades inte så bra. Jämför och döm själva.


Kennedy var den förste amerikanske president som behärskade TV-mediet. Detta i kombination med hans vackra fru och sagolika familj överskuggade såna detaljer som att presidentvalet troligen avgjordes genom fusk (enligt Lennart Pehrssons bok Familjen Kennedy – en amerikansk dynasti, sid 124). Troligtvis var han Bill Clintons överman när det gäller sexmissbruk. I samband med Cubakrisen var han bara en hårsmån från att starta ett världskrig. EWK var aldrig särskilt bra på att rita Kennedy. Han var bättre på Erlander och Saddam Hussein.

Läste en gång att en språkvetare (efter att ha analyserat ett stort antal politiska tal) kommit fram till att Torbjörn Fälldin var den intelligentaste av topp-politikerna på 70-talet. Jag är inte förvånad. För hur skulle en trögtänkt, lågutbildad småbrukare från Norrland – utan en synnerligen väl fungerande hjärna – ha kunnat matcha ett identitetspolitiskt geni som Olof Palme?

Olof Palme byggde ett starkt varumärke runt sig själv, och lyckades få med sig både den svenska socialdemokratin och ledare i tredje världen. Precis som Kennedy var han sällsynt väl lämpad för TV-mediet. Utöver posten som svensk statsminister hade han en stark ambition att bli internationell politiker av format, en svensk Willy Brandt. Kan tänka mig att han gärna skulle ha avslutat sin karriär som FNs generalsekreterare.

Carl Bildt ville också bli internationell storpolitiker av rang, men lyckades sämre. Få utanför Sveriges gränser verkar ha betraktat honom som mer än en pretentiös medelmåtta. Kanske var det av den anledningen – eller i ett fåfängt försök att plocka upp Palmes fallna mantel – som han i en storslagen gest 2013 utnämnde Sverige till ”humanitär stormakt”.

Med Obama i USA tycks identitetstrenden bland politiker ha passerat sitt zenit. Annars blir det svårt att förklara fenomenet Donald Trump. Istället för att maximera sina goda attribut (vilket torde vara en ryggmärgsreflex bland identitetspolitiker) gjorde han ungefär tvärtom och vann världens tuffaste presidentvalskampanj.

I Sverige gör Bert Karlsson come back. Genom att ställa sig på scen och småprata med Ebba Busch Thor får han KD att ta ett skutt upp i opinionen med sådär 30 procent. Tror inte det har så mycket att göra med Bert Karlssons genialitet, som att många människor är trötta på ”designade” politiker. Lyssna på det här klippet. Det kanske inte är lysande polemik, men jag tror många äldre får associationer till den epok när EWK tecknade i Jordbrukarnas Föreningsblad, och relativt osofistikerade personer utrustade med en gnutta sunt förnuft, kunde hålla på med politik. Det som ibland brukar kallas för Sveriges guldålder. Då statsministern såg ut som en tönt och rikets finanser vaktades av en gurkodlare i hängslen.

21 reaktioner på ”På EWKs tid

  1. Fredrik Östman skriver:

    Tage Erlanders och Gunnar Strängs tid var en ondskans tid, en förstörelsens och illviljans tid. Det finns inget gott att säga om dessa två herrar. De kan inte äreräddas av att de var så fula. Se Roland Huntsfords De nya totalitärerna.

    Jag heter Gunnar Sträng.
    Jag är så jävla fläng.
    Jag höjer skatter varje dag.
    Jag heter Gunnar Sträng.

    En nidvisa från den tid det begav sig. Vi glömmer aldrig.

    Liked by 1 person

  2. Ulf45 skriver:

    Barn av samma tid som Palme och Fälldin har jag från början alltid vetat detta. Jag har tyvärr inte haft förmågan att beskriva det så träffande som du nu gör, Jan-Olof. Stort tack att det blir sagt och att jag inte längre är ensam om denna kunskap.

    Liked by 2 people

  3. Mr Kowalski skriver:

    Först tack för podden igår, det är tydligt att indisk religion är en av dina styrkor.

    Jag tycker att karikatyrer har stor kraft, de som ledarsidorna har är mycket bra, kan man inte engagera Kalle Strokirk eller Lars Vilks till denna blogg? I takt med att öppna åsikter förbjuds eller förhindras komma fram så blir satiren och karikatyren viktigare, som i alla diktaturer.

    Liked by 1 person

    • Mr Kowalski skriver:

      Gränserna för vad man får göra är ju vidare för karikatyrer:

      Byt ut mot valfri annan politiker eller religiös företrädare. Skriver man på Facebook om kackerlackor så kan man räkna med att få hela staten mot sig, men rita får man tydligen?

      Liked by 1 person

      • olle reimers skriver:

        Teckningen är utförd av en någrlunda välvilligt inställd konstnär. Spetsen är inte riktad mot varelsen på golvet. Han är offret. Förövaren är den stående figuren. Det gäller att förstå sådant också.

        Liked by 1 person

  4. svenne skriver:

    ”…..Det som ibland brukar kallas för Sveriges guldålder. Då stadsministern såg ut som en tönt och rikets finanser vaktades av en gurkodlare i hängslen”.

    ”Guldåldern” innehöll även en del journalister som tog sitt yrke på allvar och uppfattades som opartiska av allmänheten. Jag tänker då mest på de tre O-na som grillade olika partiföreträdare utan fjäskande eller snorkighet åt något håll. De flesta som tittade på TV – då dessa tre uppträdde som bildade, pålästa och seriösa utfrågare – uppfattar nog nutidens motsvarigheter som pajaser vid en jämförelse.

    Liked by 3 people

  5. En svensk Tv-såpa skriver:

    När teve programmet Robinson först dök upp i SVT, i sent 90-tal, ondgjorde sig många över dess grymma och hänsynslösa människosyn. Blottad i alla utfrysningar, omröstningar och utröstningar.
    Nu har programmet Robinson gått och blivit till svensk verklighet. Man rösta in, och röstar ut. Mobbar offentligt människor under haschtaggar. Drev startar och jaga hänsynslöst. Uthängningar blir till vardag. Vissa politiker sätts i burar. Andra blir för evigt immuna. Kan inte röstas ut. Man paktar och DÖmmer ut. Går samman. Svälter ut och tystar sina utvalda fiender. TV, Twitter och Facebook har länkat in det sociala spelet. Från det privata och ut i offentligheten. En gång ifrågasatt TV-underhållning har förvandlats till en svensk vardag. En 90-talsdramaturgi rakt in i finsalongerna. Som tog sina första stapplande steg i en utskälld tevesåpa. Sverige har förvandlats till en arena där folk som Tage Erlander, Gunnar Stäng och Torbjörn Fälldin inte ens fått pröva in till programmet Robinson. Till skillnad från många av dagens mer öppet konspirerande politiker. När får vi exempelvis se Jimmie Åkesson dansa på Nobelfesten, medan Kungen ser på? Nej, trodde väl inte det. Utröstad redan från början. Men i gott sällskap, med Tage Erlander, Gunnar Stäng och den trygge Torbjörn Fälldin. Och det är knappast något att skämmas över. Tvärtom. För så blir det lätt i dessa mediala tider. Fråga gärna Bert Karlsson.

    Liked by 3 people

    • The Dude abides skriver:

      Robinson är som det svenska samhället, pk-ister bildar pakter och röstar bort den enda som vet något om verkligheten, gubben som faktiskt kan göra upp eld eller fiska.

      Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      När ett bra parti har kommit till makten är Jimmie Åkesson hedersgäst vid varje nobelfest så länge han lever, med fix hedersplats bredvid drottningen. Ingen representant för Döskalliansens partier släpps in. De blir paria.

      Gilla

  6. Underdog skriver:

    Jag har länge tänkt att någon borde göra en parafras på 1800-talskarikatyren Kung Louise Philippes förvandling till ett päron, men med vår statsminister som objekt. Problemet är väl att det skulle komma att behandlas som hets, hat och hot i denna lättkränkthetens era.

    Liked by 1 person

  7. Jan Andersson skriver:

    Vad du försöker säga är att den bästa ledaren sällan har det vackraste leendet, karismatiska rösten eller de snällaste ögonen. Men det är det man röstar på nuförtiden. Djupare än så når inte demokratin.

    Liked by 2 people

  8. Hosianna skriver:

    Tack, Olof, för dagens och gårdagens utmärkta alster. 🙂

    När verkligheten nu sedan länge överträffar dikten blir karikatyrer av pajasministrarna i Cirkus Löfven närmast överflödiga och tills efter valet, när allmänt sunt förnuft förhoppningsvis präglar sittande regerings SD+MED+KD+M(+AFS?)-politik under statsminister Åkessons överinseende kan vi arma svenskar väl ganska lätt hålla oss för skratt?

    Det är möjligtvis ”spännande”, men inte roligt att bli rånad, misshandlad eller gruppvåldtagen.

    Liked by 2 people

    • Sesam skriver:

      Börjar det inte se ut som om SD ganska klart blir största parti, det fel som ligger i att folk ljuger om, eller inte vill svara i opinionsundersökningar, gäller ju i nästan alla fall SD, så om man drar ifrån ett par procent på S, M osv och lägger dessa på SD så blir ju SD störst. Kanske rejält störst. I Österrike förbjuder man nu slöja i alla skolor så kanske finns det hopp även här.

      Liked by 1 person

  9. SD skriver:

    Läst på Samnytt att Högsta domstolen har i veckan förkunnat domar i två fall som gällt smuggling av migranter till Sverige.
    Fall ett avser en man som dömts till tre månaders fängelse för att ha smugglat sex migranter, som han träffade på en bensinmack utanför Köpenhamn, över Öresundsbron.
    Brottsrubriceringen människosmuggling kvarstår i högsta domstolens dom, men straffet sänks till villkorligt och 50 dagsböter.

    Föga överraskande, i Sverige döms ju inte ens personer som bevisligen har hjälpt till att mörda och våldta i Islamistiska statens namn till några straff utan behandlas som offer och får skyddad identitet när de ”återkommer” till vårt land efter sina illdåd!

    Sverige är idag ett land som dömer vanligt folk till böter för rasistiska kommentarer på Facebook och utdömer miljontals kronor i böter för filmkopiering mm samtidigt som gruppvåldtäktsmän går fria och får ekonomisk ersättning för tiden de suttit häktade!

    Så att smuggla in sex potentiella ISIS-anhängare eller knarklangare i landet ger samma straff som att skriva ett argt inlägg på Facebook?
    OK då vet vi.

    Liked by 2 people

  10. pettersonaxeagentlemansgentleman skriver:

    Statsministern ser fortfarande ut som en tönt och det mycket blygsamma intellekt han utrustats med matchar hans föga attraktiva yttre. Lägg så därtill det syffisanta grin denne regeringschef genomgående betjänar sig av och vi har den kompletta bilden av den inbillade landsfadern.
    Andreas 🙂

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.