I dagarna har Ryssland återigen ertappats med att förgifta ryska landsförrädare i England. Reaktionen från västmakterna har varit massiv, drygt 100 ryska diplomater har utvisats från drygt 20 länder.

Relationerna mellan Ryssland och Väst har blivit allt sämre sedan Ryssland annekterade Krim 2014. Ön tillhörde då Ukraina, men hade en rysktalande majoritet. Ryska trupper hade intagit ön och en folkomröstning anordnats, med resultatet att en övervägande del av befolkningen röstade för att tillhöra Ryssland. Ur Moskvas synvinkel hade dock Krim (sedan 1750-talet) alltid varit ryskt. Dessutom hade Ryssland en stor marinbas på Krim, som de delade med Ukraina.

Under Sovjetunionens tid, då Ukraina var en del av unionen, valde Chrusjtjov under 1950-talet att föra över administrationen av Krim från Moskva till Kiev, huvudstad i Ukraina. Att unionen någonsin skulle upplösas fanns då inte på kartan. För att bättre förstå situationen med Krim gör jag här en analogi.

Ponera att under unionstiden mellan Sverige och Norge, Stockholm beslöt att Göteborg skulle styras från Oslo istället för Stockholm (makten låg ju ändå i Stockholm/Moskva). När sedan Norge/Ukraina bröt sig loss från moderlandet hamnade Göteborg/Krim på ”fel” sida. Där bodde dock fortfarande en majoritet av svenskar/ryssar. Ponera vidare att en revolt ägde rum i Norge och en svenskfientlig regim kom till makten, förbjöd svenskan som offentligt språk, närmade sig Sveriges ärkefiende Danmark, och – ve och fasa – ville ansluta sig till NATO. Något som det alliansfria Sverige inte skulle acceptera.

Svenska trupper gick då in i Göteborg där de hälsades som befriare. Omvärlden, det vill säga Väst/NATO skulle förstås protestera. Hade Sverige/Ryssland gjort fel? Kanske, men de hade ju bara tagit tillbaka vad som var deras, ett onödigt administrativt beslut hade tagits, men nu var ordningen återställd. Skulle svenska trupper lämna Göteborg, en för svensk försvarssynpunkt viktig stad? Knappast. Kommer ryska trupper lämna Krim? Knappast.

Hade Väst 2014 insett att Ryssland har ett minst lika stort intresse vad gäller Krim (och delvis Ukraina) som USA anser sig har i Karibien och Centralamerika, och varit mer förstående vis-a-vis Rysslands agerande i Krim så hade kanske klimatet mellan Väst och Ryssland inte försämrats till den grad det har idag. I och med detta vill jag dock inte ursäkta Rysslands agerande, bara förklara det.

Kanske hade Ryssland inte förlagt trupper och militärövningar längs de baltiska staternas östgräns, och NATO inte förlagt trupper i Baltikum och Polen. Kanske hade inte heller NATO börjat upprusta och sett Ryssland som det stora hotet det tyvärr utgör idag. Och kanske skulle Ryssland inte mörda sina ex-spioner på andra länders territorier.

Med denna kontrafaktiska beskrivning kunde Väst visserligen ha protesterat (man ändrar inte Europas gränser med våld) men inte infört sanktioner och kräva att Krim återlämnas till Ukraina, något som ändå aldrig kommer att ske.

Lars Hässler är jur kand, med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Lars är flerfaldig jorden runt-seglare, har skrivit nio böcker och publicerat artiklar på bland annat Brännpunkt i SvD. Han har alltid följt med i politiken men överlåtit skötseln av landet till politikerna tills nyligen då Lars blivit alltmer frustrerad över vart Sverige är på väg.