Grodan – eller den dödliga föreställningen om det normala

Anders Leion

Det påstås att en groda i en kastrull med vatten som långsamt blir allt varmare inte upptäcker att normaliteten upphört och därför inte hoppar ur kastrullen utan i stället kokas till döds.

Både allmänhet och myndigheter är utsatta för den kokta grodans långsamma död. Vattnet är normaliteten. Föreställningen om det normala verkar på många sätt som ett hinder för analys och handling. Och det är värre än så: man vill vara inlåst i denna föreställning. Den ger trygghet och självförtroende. Det normala, det man vant sig vid, försäkrar en att man är kompetent och värdefull.

Detta fastklamrande vid normaliteten gäller allmänheten, men framförallt hela det politiska systemet, med regering och underställda myndigheter och en press, som med bortvänd blick från det oönskade och onormala möjliggör den önskade verklighetsflykten.


Just nu håller vattnet på att snabbt bli så varmt att döden smyger sig på de berörda, främst regering och etablerade partier. Men de märker ännu inget. De ser förhäxade bakåt, mot det förflutna, mot ett antal kära försanthållanden:

  1. Vi är alla jämlikar (även om vissa är mer jämlika än andra, men det bjuder vi på).
  2. Våra domstolar är självständiga, oväldiga och låter sig inte påverkas (varken av regering eller av allmänhetens krav och värderingar).
  3. Våra skolor behandlar alla lika och ger alla samma möjligheter (även om många som får dessa möjligheter varken vill eller kan utnyttja dem).
  4. Vi är stolta över den frihet och den självständighet som kvinnorna i vårt land uppnått (även om dessa värden ibland beskärs på ett olyckligt, brutalt sätt).
  5. Vi värnar religionsfriheten (även om vi inte bryr oss så mycket varken om den eller religionen, inte ens om dem som förtrycks i dess namn).
  6. Vi värnar vår frihet och är stolta över vår självständighet (även om vi bara kan stå emot ett väpnat angrepp någon vecka).
  7. Alla skall bära bördan av det försvar som värnar vår självständighet (i alla fall 4 000 personer).
  8. ”Gärna medalj men först en rejäl pension” gäller fortfarande (även om medaljen försvann och pensionen tvingar många in i fattigdom).
  9. Sjukvården, den bästa i världen, är fortfarande högklassig (även om den numer mest rustar sig mot väpnat angrepp).
  10. Landet där man berömt sig för sin avancerade feminism har numera också en feministisk regering (även om dess kvinnliga medlemmar, när så behövs, döljer sig i klädsjok samtidigt som de, passande nog, applåderar utomrättsliga skamstraff).

Denna föreställning om allas likhet, om jämlikheten mellan könen, om allas möjligheter grundade i en likvärdig och välfungerande skola, om ett fredligt och lugnt land med ett rättsväsen som vill och kan upprätthålla den önskade ordningen – det är det normala, Det var aldrig fullt ut förverkligat, men politiken strävade åt detta håll och man var övertygad om att för varje år komma närmare idealet.

Eftersom utbildning och praktik är utformade för att verka i och förstärka denna normalitet, har de utbildade och de i praktiken tränade för denna föreställda verklighet också denna mycket kär.

När den inte längre är vad de ville – och kanske också trodde – att den var, blir deras sociala kapital värdelöst. De passar inte längre in. Därför förnekar de den samhällsförändring som skett och fortfarande pågår. Därför bemöter de vittnesmål om verkligheten med att det är ”svartmålningar”. Så mycket mer har de inte att komma med. Deras främsta personliga mål är att undvika skammen över att så länge haft fel, så länge beljugit verkligheten, så länge förtalat och så ivrigt försökt göra de oroliga, de berörda och de förbannade socialt utstötta, när dessa försökt göra sin oro och sina erfarenheter hörda.

Samhällsförändringen och dess urgröpning av detta sociala kapital, grundat i föreställningen om ett annat, ett äldre samhälle, slår hårdast mot de politiska partierna. De navigerar fortfarande efter gamla försanthållanden. De håller krampaktigt fast vid dem för att inte tvingas inse att de håller på att bli meningslösa, att de blivit en del av problemet istället för en del av lösningen. De har två val som de värjer sig mot: erkänna att de haft fel och omformulera politiken eller släppa taget och försvinna in i tystnaden.

De avstår från att välja. De kommer antingen att implodera, som Italiens alla gamla partier, som flera franska partier och som nyss flera europeiska socialdemokratiska partier gjort, eller alliera sig med en kraft som kan återge dem någon trovärdighet. Det senare alternativet – att luta sig mot SD – törs de inte välja. Med öppna – eller kanske hellre, slutna – ögon väljer de att göra sig allt mer betydelselösa.

De kan implodera med en knall – eller sakta tyna bort. Om något årtionde kan de alla vara glömda, och saknade av ingen.

39 thoughts on “Grodan – eller den dödliga föreställningen om det normala

  1. Fredrik Östman skriver:

    Ja, gammal vanlig kreativ förstörelse. Det är denna företeelse som gör det nödvändigt att springa för att stå stilla, som Cheshirekatten sade. Därför består läran, metoden, som kallas konservatism av ständiga reformer.

    Ett par faktafel har smugit sig in: För det första var förmågan att försvara en liten del av landet, alltså huvudstaden, i en vecka det mål som en föreslagen förstärkning av försvaret hade, en förstärkning som inte genomfördes. Pengarna skänktes i stället utan orsak till fienden, till okända utlänningar. För det andra har det inbillade idealsamhället som här uppmålas aldrig existerat. Det var aldrig så. Det var alltid en chimär, en social konstruktion. Se Roland Huntsfords bok från 1971, alltså före Olof Palmes stora förstöringsverk.

    Liked by 8 people

    • BjörnS skriver:

      Jag hörde att kunna försvara en plats under en vecka mot ett begränsat angrepp i en riktning gällde Göteborgs hamn – att försöka hålla den tills hjälp kan anlända. 2019… Hursomhelst, ett riktigt underbetyg är det.

      Gilla

  2. Den mänskliga provokationen skriver:

    Vi har alla hört eller läst om det. Hur grann- eller släktfejder får ett eget liv. Ingen minns längre hur det hela började. Bara att det fortsätter. Själva fejden blir till sitt eget momentum. Och fylls bara på. En handling leder till en annan.

    Många större konflikter i världen har samma mönster. Ingen minns vem som kastade första stenen. Eller hur stor eller liten den var. Bara att någon kastade. Allting eskalerade och går oss ur händerna.

    Det börjar nästan alltid med någon typ av provokation. Och att någon svarar. Aktion möter reaktion. Reaktion och aktion i en lång orsakskedja. Utmaningar som biter sig själva i svansen. Inget slut finns i sikte. Allting bara växer.

    Ibland tänker jag på migrationen i dessa termer. Att man släppt lös en samhällelig provokation. Anden ur flaskan. Utan särskild stor eftertänksamhet. Och även tappat korken. Att något bara växer. Det som ses som en möjlighet för den ene, blir till ett hot för den andre.

    Ett skede av stora samhällsförändringar, på kort tid, stressar vår gemenskap. Faktiskt hela samhället. Ren obetänksamhet kan uppvigla till handling. En utmaning för den ene, blir skrämmande för den andre. Vem tänder eldarna. Vad bäddas in i en subjektiv dimma. Eggelse för den ena blir till anstiftan för den andre. Fler och fler deltar i dansen. Ny lagar. Nya direktiv. Nya initiativ. Någon kastade en brandfackla. Andra försökte släcka. Vissa såg bara på. Andra drogs ofrivilligt med. In i virvlarna. Så är allt igång.

    Ett skott i Sarajevo sägs ha startat första världskriget. En frusen gräns i Korea hotar nu en hel värld. Sant eller inte, spelar ingen roll – för det ena leder till det andra – oavsett vad. En uppfattad provokation som går oss ur händerna. En grannes nedsågade träd provocerar. En migrationen som eskalerar. Blir till hot för grannar. Att aldrig människor lär sig.

    Liked by 8 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Det engelska ordet momentum heter på svenska rörelsemoment, massa gånger hastighet. I överförd bemärkelse brukar vi i stället välja rörelseenergin, massan gånger hastigheten i kvadrat. Om man nu nödvändigtvis måste missbruka fysikens termer.

      Gilla

    • gratiks skriver:

      När det gäller den muslimska invasionen undrar jag bara när ska svenskarna ska skrida till handling och inte bara nöja sig med att knyta näven i fickan.
      I skrämmande grad beter vi oss precis som judarna under andra världskriget, vi bjuder inget motstånd utan tiger och lider och går mot vår egen undergång under tystnad.
      Nu är det hög tid att någon kastar första stenen.

      Gilla

  3. svenne skriver:

    ”De har två val som de värjer sig mot: erkänna att de haft fel och omformulera politiken eller släppa taget och försvinna in i tystnaden”.

    Att ”erkänna att de haft fel och omformulera politiken” innebär ju en enorm prestigeförlust för de som tidigare har basunerat ut att invandringspolitiken är som en mer eller mindre orubblig naturlag vars innebörd är att Sverige har ansvar för att rätta till allt elände på jorden.

    Många av de som har medverkat till att vi nu befinner oss i en ohållbar situation har ju under ett antal decennier haft detta som ett viktigt inslag i sin politiska karriär. Att erkänna att man under lång tid bedrivit något som i slutänden har blivit ett gigantiskt fiasko är ju detsamma som att medge att nästan hela arbetslivet inom politiken är misslyckat och det tar nog emot att göra detta. Jag tror att man håller fast vid den gamla politiken därför att man inte klarar av att hantera den prestigeförlust som det innebär ”att erkänna att man haft fel”.

    Liked by 5 people

  4. They pissed on My Rug man skriver:

    Den svenska kulturen och sammanhållningen är det som beseglar vårt öde, i Italien och andra länder så har man alltid gnabbats, i Sverige så håller vi med, en sådan kultur är mycket beroende av att huvudriktningen är korrekt, vi är som en Tyrannosaurus Rex, formidabel tills omgivningen ändras, då klarar sig istället minsta råtta bättre.

    Exempelvis säger grodan nu att det bara finns en lösning på pensionsproblemet, att vi arbetar längre, med det menar grodan att vi som arbetar skall arbeta längre så att vi kan ta hit fler som inte arbetar.

    Liked by 6 people

    • Jan Bengtsson skriver:

      Är det det, som vi kallar (S)olidaritet…

      Att vi står för fiolerna,
      drar in ÄVEN det andra halva ägget för de gamla på äldreboende?

      Gilla

  5. Lassekniven skriver:

    Anders

    ”Just nu håller vattnet på att snabbt bli så varmt att döden smyger sig på de berörda, främst regering och etablerade partier. Men de märker ännu inget. De ser förhäxade bakåt, mot det förflutna, mot ett antal kära försanthållanden:”

    Jag hoppas verkligen att du har rätt och att implosionen kommer i september.

    Koka groda är en bra metafor men stämmer inte fysiologiskt då grodan har känsliga receptorer i skinnet som säger när hon skall hoppa ut vid rätt tillfälle hur långsamt man än kokar. Det bästa är i så fall att lägga på locket.
    Jag hoppas dock att det lock som nu ligger över det svenska folket inte är för tungt för att lyfta. Hoppas på en exploderande tryckkokare

    Bra krönika.

    Liked by 9 people

  6. Britt Andren skriver:

    När vår karta av verkligheten inte stämmer.
    Hur reagerar vi människor då ?
    1) Vi justerar kartan.
    2) Vi regerar inåt och blir kränkta och tom sjuka (krank).
    3) Vi regera utåt och blir hatiska mot verkligheten. Du reagerar kraftfullt mot de som påtalar fel på kartan. Du vill ha censur så du slipper se det uppenbara.

    Liked by 2 people

  7. uppstigersolen skriver:

    I dagens nummer av SvD läser jag en kolumn av Lotta Lundberg. Hon har sett en tysk film, Det tigande klassrummet. Den handlar om en klass i DDR som 1956 som genomförde en tyst minut i klassrummet som en protest mot det tilltagande förtrycket. Polis kallades in för att undersöka vem som anstiftat protesten. Repressalier följde. Ingen angav någon. De som protesterade flydde till Väst. Nu efter 60 år säger fortfarande ingen vem som var ansvarig. Det handlar om hur en diktatur byggs upp i små steg. Likheten med hur det ser ut i Sverige just nu är slående. Polisanmälningar för inlägg på FB, bli av med försörjningen om du uttrycker ”fel” åsikter m.m. Hon skriver inte det men det är väl för att hon blir av med jobbet om hon gör det. Vi får tänka själv hoppas hon.

    Liked by 2 people

    • BjörnS skriver:

      Läs gärna ”En tysk mans historia” av Sebastian Haffner. Den handlar också om hur tumskruvarna successivt dras åt, fast under tyskt 30-tal.

      Gilla

    • Hosianna skriver:

      I värsta fall, Motvalls, blir det kokta, svenska fläsket ohjälpligt stekt vid valurnorna i september. Då fortsätter Sjuklöverns ohälsosamma massimport av onormalt råa sällar och allt hopp är ute för Sverige och svenskarna.

      Liked by 1 person

  8. Östrahult skriver:

    Jag har just landat i Tokyo och noterar vilken noggrann ankomstprocedur man har på flygplatsen. Först några som kollar att man inte är sjuk och smittbärande. Man måste fylla i diverse uppgifter bl a om man är dömd. ”Foreigners” får gå till en särskild kontroll där det tas fingeravtryck och foto.

    Min fundering: Är inte Japan med i FN? I Sverige motiveras ju all öppenhet och avsaknad av kontroll med vi måste göra som FN säger

    Liked by 1 person

    • Jan Bengtsson skriver:

      Sverige vill ju alltid vara bäst i klassen,
      när det gäller att destruera sitt eget land…

      FETA belöningar väntar…
      VI, Stefan, köpte ju en välbetald position i FN,
      för att bli av med en mindre lyckad Minister…

      Kostar ju bara 300-400 Miljoner om året!

      Gilla

      • Jan Bengtsson skriver:

        Förra gången gällde för Göran Persson,
        som ville placera Margot Wallström utom hör- och (S)ynhåll…

        Kostade väl 5-10 miljoner om året, att KÖPA den utnämningen!

        Men ser bra ut på hennes CV)

        Gilla

  9. Lars skriver:

    Är det helt enkelt normalt med bortträngning när vi ser till den kognitiva processen och identifiering av mönster och samband följt av jämförelse med skript och strategier att vi i upptäckten av något vi inte kan finna referens till, inte får in i det den förståelse vi har och filtrerar bort det, lägger det åt sidan? Stöd i en sådan process att inte bry oss och inte bli alltför frustrerade kanske rollrelationer ger? Att vi söker oss till det stabila i våra roller gentemot andra och i rollrelaterande ligger att avskärma inflöde och utflöde av information? Vad vi är med om passar inte in, men vi är desamma i vår relation med viktiga andra? Det får ta över. Diskrepansen tränger vi undan, men våra minnen finns där och vi har en vana lagra undan för senare förståelse när vi får bilden att hänga samman?

    Så strategin/försvaret är inte byggt för att ”tränga undan” utan för att vid osäkerhet slå fast vem vi är dvs det handlar om trygghet och säkerhet i våra basala värderingar kring omgivningen?

    Bra artikel av Lejon.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Som alltid hävdar jag känslor är med i den kognitiva processen och när man ska komma i kontakt med sina känslor handlar det ofta om att se hur man tänker på andra utifrån sin motivation eller frustrerade motivation dvs om man bygger på en real, förnuftig, någorlunda vederhäftig bild av omvärlden eller om man styrs av sina egna frustrationer eller ambitioner. Det är ju t.ex. på DGS ganska tydligt att människor är mycket frustrerade av den reala utvecklingen i samhället på ett ganska vederhäftigt sätt, men söker förklaringar som ofta ger uttryck för relativt grumliga tankegångar som också kan avse frustrerat självhävdande på olika sätt som kan ha gjort de sökt sig till viss förklaring, men också frustrerad värme eller anknytning. Man kan tom ana att just frustrerad anknytning ligger bakom de mest hätska utfallen och den bistra observationen av hur samhället förvandlats. På ett mer realt plan så är det för det flesta av oss tämligen obegripligt hur ett tämligen rationellt och bra samhälle tillåts omvandlas på det sätt som skett de senaste trettio åren. DGS fyller ett syfte att se att fler än man själv reagerar på den reala utvecklingen och söker förstå den.

      Gilla

  10. Eva Danielsson skriver:

    Jag är mer cynisk, Anders. Jag tror att den handfallenhet vi ser hos de styrande är mest avsiktlig underlåtenhet. Att den falang inom S och dess verkställande utskott, som bestämmer mest om politiken, har passat på att utnyttja situationen. De är inte tagna på sängen utan ser migrationsströmmarna med vidhängande problem som utmärkt för sina syften för att öka och befästa en mer socialistisk centraliserad makt. De har villigt importerat ett nytt proletariat och de har skriftligt samarbetsavtal med Muslismska brödraskapets svenska förgreningar med utlovade politiska poster mot säkra röster sedan -99. Som förnyades -14.

    ”Gammelsossarna” representeras av några ministrar som får lugna folket då och då och utlova att man ska ta tag i problemen. Dessa sossar kan nog vara förbisprungna av omvärldsförändringarna, men framför allt omkullsprungna av en klick av sina partikamrater.
    Sååå oinsatta och inkompetenta kan inte hela regeringen vara att det bara skulle handla om aningslöshet.
    Jag kan bara förstå det så här, alltså som en avsiktlig politik som går ut på makt. Och där det då passar bra att svenska folket vänjs vid att ha lägre förväntningar på allt i samhället.

    Jag gissar att Ulf Bjereld som leder Tro och solidaritet och ansvarar för bidrag till trossamfund via SST och som är ledamot i verkställande utskottet för S och första namn i Ship to Gaza, är en ev dem med stort inflytande. Och troligtvis Morgan och Ygeman också, förutom Margot, förstås. Och några doldisar i korridorerna på Rosenbad. Och att Dan Eliasson har haft och har en specifik roll i spelet.

    Vi kan väl hoppas att jag bara har en släng av paranoia.

    Liked by 1 person

    • Olle Reimers skriver:

      Eva, jag hade tänkt att skriva något liknande eftersom jag är betydligt mer cynisk vad gäller motiven hos dem som har den yttersta makten. Nu behöver jag bara instämma i vad du skriver.

      Vi vet hur en liten välorganiserad grupp kan skaffa sig en mer eller mindre oinskränkt makt om de bara förstår att utnyttja situationen. I Sverige har vi sett hur Fredrik Reinfeldt och hans närmaste utnyttjat ett läge som skapades av socialdemokraterna.

      Jag tillhör själv dem som i det längsta trodde att det fanns osjälviska motiv bakom kuppen mot Sverige. När man bevittnar det nuvarande agerandet för att i det längsta förneka verkligheten och begränsa yttranderätten förstår man att man är på rätt spår.

      Det är bättre att vara misstrogen mot makten med möjligheten att bli positivt överraskad om någon Gandhi- eller MLK liknade figur skulle oväntat dyka upp.

      Gilla

    • MartinA skriver:

      Överskattar du inte politikernas makt? Jag tror att mer makt utöavas av medias ägare och andra oligarker. Politikerna har blivit deras klienter.

      Gilla

      • Eva Danielsson skriver:

        Jag tror du har rätt i att icke valda politiker har lika stor eller större makt än dem som representerar partierna. Absolut mediafolk och de mest välsituerade i samhället. Men också t ex Bjereld och olika statssekreterare som tillhör politikerväldet men är mer anonyma.
        Vänskapskorruptionen här är i världsklass s a s.

        Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.