Nationalekonomi

Patrik Engellau

I serien ”tro aldrig på standardförklaringar” har jag kommit fram till en nedärvd sanning som jag aldrig gillat men inte brytt mig om att försöka demaskera förrän just nu. Det handlar om den vanliga, jag skulle nästan säga vedertagna, förklaringen till det svenska ekonomiska undret under rekordåren 1945 – 1970. Enkelt, säger förståsigpåarna, rekordåren berodde på att Sveriges industri stod intakt efter andra världskriget, medan stora delar av Europa låg i ruiner. Det är klart att svenska företag stod med fulla orderböcker och att den svenska ekonomin gick som tåget när Europa skulle återställas i användbart skick. Sverige kunde bygga upp Europa just för att vi stått utanför kriget.

Jag vet inte riktigt varför jag har haft svårigheter med den där förklaringen. På ytan verkar den oemotsäglig. Men å andra sidan får man tänka på hur tyskarna hade det medan de gick där och skyfflade tegel bland sina ruiner. När kriget var slut hade Tysklands BNP sjunkit med en tredjedel i jämförelse med situationen före kriget. Borde det inte ha varit så att tyskarna därför hade en ännu mer rekordartad ekonomi än svenskarna eftersom tyskarna både skulle återta förlorad mark och komma ikapp med den normala ekonomiska tillväxten?

Den där känslan har jag levt med som en sten i skon i decennier. Men av lättja gjorde jag inget åt den. Det skulle bli nödvändigt att exempelvis jämföra faktisk svensk och tysk BNP-tillväxt under någon relevant period. Före herr Google var detta ett görligt men jobbigt uppdrag så jag struntade i det.

Men nu lever vi i en annan era och jag kan på några minuter konstatera att den genomsnittliga, årliga BNP-tillväxten under 1950-talet var ”nästan åtta procent” (samma källa) i Tyskland medan den i Sverige var 3,3 procent.

Va? Nu försvann inte bara förklaringen till de svenska rekordåren, utan rekordåren själva. Det var tydligen inget särskilt med den svenska tillväxten eftersom den låg under hälften av den tyska.

Det verkar skumt. Jag tar ett stickprov för kontroll: Frankrike. Då visar det sig att den franska BNP årligen växte med 3,85 procent under femtiotalet. Trots allt en bra bit över de svenska siffrorna, men bara hälften av de tyska. Fast Frankrike var nog inte lika sönderbombat som Tyskland så det fanns inte lika mycket att rekonstruera.

Jag blir själv chockerad över det här. Jag trodde jag skulle undersöka den påstådda förklaringen till företeelsen ”rekordåren” men finner nu själva företeelsen tvivelaktig. Var det i verkligheten inget särskilt med Sverige under den period då vårt land, enligt den hävdvunna historietolkningen, var som mest framgångsrikt?

Vi kanske måste skriva om hela berättelsen om de påstådda svenska rekordåren. Det kanske inte var ett av kriget oskadat Sverige som lyckades dra igång det krigshärjade Europa, utan det krigsskadade Europa som lät den svenska ekonomin hanka sig fram, inte i europeisk takt förstås, men ändå med jämförelsevis hyggligt flyt. Jämfört med vadå? Ja, till exempel 1970-talet, då Europa var återställt och i allt mindre utsträckning behövde Sverige. Då sjönk den genomsnittliga, svenska BNP-tillväxten till 2,0 procent per år. Ett dästare Sverige formade sig.

76 thoughts on “Nationalekonomi

  1. Fredrik Östman skriver:

    Att rekordåren skulle ha inträffat efter kriget har förstås alltid varit ett socialdemokratiskt trolleritrick, en del av den falska mytologi som hållit den vid makten, problemformuleringsprivilegiumets underbyggnad. Det var mycket listigt att på detta sätt smickra Medelsvensson i utbyte för hans röst i valen.

    När man med hårda fakta talar om uppkomsten av Sveriges välstånd handlar det om två helt andra fenomen, nämligen Gripenstedts avreglering av marknaderna och landets absoluta fattigdom. Sveriges genomsnittliga tillväxt mellan 1870 och 1970 lär vara näst högst i världen efter Japans, som mycket riktigt även det kännetecknas av exakt samma karakteristika, med Gripenstedt ersatt av Meiji-restaurationen. Den som kommer bakifrån och börjar sent kan dra nytta av att lära av andras misstag men framför allt redan gjorda innovationer och etablerade mönster.

    Liked by 7 people

    • worlpresscomsite skriver:

      Jag tror att införandet av allmän skola 1842 (?) som bör ha börjat ge resultat kring 1870 var en av de bidragande orsakerna till den ekonomiska utvecklingen. Sverige hade också järn, koppar och andra metaller samt naturligtvis skogen att elda smältugnarna med. Kunskaper av avancerad vapentillverkning fanns också, landet exporterade ju kanoner till England och Holland redan på 1600 talet. Jag menar att grunden för det som blev en avancerad högteknologisk mekanisk verkstadsindustri skapades tidigt i Sverige av framsynta företagare, tjänstemän och adeln. En och annan regent – G2Adolf och även hans dotter Christina, mer utan att förstå det, – var säkert mekaniskt intresserade också. Det tog några hundra år, så kom utbildning som kicken.
      Många faktorer samverkade, även tur, men framför allt utbildning och ”bondpojkars” genialitet blev det Svenska undret – inte Socialdemokratin.

      Liked by 1 person

    • Gert B. skriver:

      Trevligt att en av våra stora hjältar får uppmärksamhet. Johan August Gripenstedt var även, som finansminister, drivande bakom vår utbyggnad av järnvägen. Möjligheten till effektiva transporter måste ha varit betydelsefull.

      Gilla

  2. K. Ulvert skriver:

    För de som levde och verkade på femtiotalet upplevdes det nog som rekordår. Att andra länder hade liknande eller ännu kraftigare rekordekonomier förtar nog inte upplevelsen.
    Före nätet var det som du säger kanske görligt, men mycket besvärligt att ta reda på något som media inte ville förmedla. En jämförelse med andra länder kom aldrig till stånd.

    Liked by 2 people

  3. Petrus skriver:

    Sverige låg i Europatoppen när det gällde BNP per capita redan i slutet på 30-talet. Förklaringen med sönderbombat Europa är mest nys. Det mesta av den tyska industrin hade klarat sig. I Frankrike och Storbritannien var så gott som inget av industrin sönderbombad. Det Tyskland fick bygga på 50-talet motsvarar väl i hög grad vad Sverige gjorde på 60-talet när man rev äldre stadskärnor och ersatte dessa med grå betongklumpar. Hade nog fordrats en hel del bomber för att jämna alla dessa byggnader i stadskärnorna med marken.

    Liked by 3 people

  4. Moab2 skriver:

    Alla vedertagna sanningar ej undersökta med egen flit måste återbesökas. Exempelvis Obama som världsfredens räddare och Nobelprismottagare under vilken IS skapades, stabila länder i Mellanöstern föll sönder och Iran och Nordkorea snickrade vidare på sina kärnvapen. Nu skall den hatade Trump visst besöka Kim, tänk om han får dem att ge upp sina kärnvapen med rakt motsatt taktik, avskräckning istället för eftergiftspolitik. Ett Nobelpris till? Eller det är tanken som räknas?

    Liked by 7 people

      • Boam skriver:

        Jag tror du har fel om du inte skämtar. Vi är så marinerade i politik som bygger på en infantil föreställning om världen och den mänskliga naturen. Med Trump så har en era där världens alla jävligaste människor fått fritt spelrum kommit till ända, från pedofiler i OXFAM, till islamister som kan sprida sin lära obehindrat, massinvandring av kriminella och skurkar som Kim. Kim är helt enkelt för första fången skiträdd att bli dödad och kommer därmed till förhandlingsbordet. Trump är dessutom pragmatisk, inte hysteriskt ideologisk som Obama och resten av vänsterdildoralerna så han inser att det är ett givande och tagande så man måste kanske acceptera att Kim kan avsluta sitt liv i högsta välmåga men utan kärnvapen.

        Liked by 5 people

      • Björn skriver:

        Skämt(lite störande att behöva påpeka för vissa, vad som är skämt, och inte!) men förmodligen också rätt nära sanningen! Kim verkar äntligen ha insett hur primitiv och begränsad hans vapenarsenal egentligen är, jämförd med USA:s, och tvingas nu byta strategi i sitt galna ”maktspel”! MEN, jag håller med om att Trump hittills har gjort ett lysande jobb! Han är precis vad världen behöver nu! Önskar att vi hade en ”sån”, här på hemmaplan också!

        Gilla

  5. Claes Dufmats skriver:

    Titta gärna på Hans Jenseviks föreläsning ”Min oro” på You Tube så får ni en mycket rimlig förklaring till ”det svenska undret”!

    Liked by 1 person

    • Petrus skriver:

      En intressant komponent i denna föreläsning av Jensevik som du nämner är tabellerna med tillväxten i BNP per invånare i stället för totalt (som var negativ i snitt 2008-2014).

      Någonting som Jensevik borde justera för ytterligare är BNP-tillväxten per capita justerat för nettosparande och lån samt fiktiva värdeökningar. Justerar man BNP-tillväxten för tillgångar staten sålt och festat upp, företag som sålts till utlandet vars köpeskillingar festats upp, ökad privat upplåning som festats upp och ökade tillgångsvärden som delvis realiserats och festats upp så blir nog bilden än mer skrämmande. Det är de här grejerna som maskerat de underliggande problemen i den svenska ekonomin de senaste 20 åren. Patrik Engellau borde be Jensevik skriva en artikel om det här. Kunde någon annan ekonom som kan ställa upp sådana här beräkningar enligt konstens alla regler och är bra på att få fram data tota ihop något så vore det också bra. Det här området är en förbisedd blind fläck i den svenska, ekonomiska/politiska debatten som egentligen haft en otrolig betydelse.

      Liked by 5 people

  6. Christer L skriver:

    P E skriver: ”… Sverige kunde bygga upp Europa just för att vi stått utanför kriget.” Det är denna föreställning han nu känner sig beredd att ändra på. Jag kan inte tro att många nationalekonomer delat denna fantasi att Sverige byggde Europa, men kanske är det en inblick i hur man tänker bland svenska politiker. Istället har den gängse föreställningen nog varit denna, som P E nu når fram till: ”Det kanske inte var ett av kriget oskadat Sverige som lyckades dra igång det krigshärjade Europa, utan det krigsskadade Europa som lät den svenska ekonomin hanka sig fram, inte i europeisk takt förstås, men ändå med jämförelsevis hyggligt flyt.” Det där med hanka sig fram stör fortfarande, men annars är frågan löst. Sverige hade enorma fördelar jämfört med krigsdrabbade länder både under och efter kriget. Detta är naturligtvis en skam. Förnekandet av svensk eftergivenhet mot Hitler och efterkonstruktioner ingår i det historiska och politiska arvet vi har från andra världskriget. Jag var två och ett halvt år gammal när jag vintern1945 hörde Hitlers rytande röst på radion. Minns detta mycket väl.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Varför och på vilket sätt, enligt vilket mått, är det en skam antingen att vara anpassningsbar och ha överlevt ett överhängande hot eller att ha haft fördelar? Låt oss för diskussionens skull kontrafaktiskt låtsas att Sverige också effektivt utnyttjade dessa fördelar!

      Liked by 4 people

      • Christer L skriver:

        Fredrik Östman – Skam är något man känner, vare sig man vill eller inte. En sorts naturrättskänsla. Jag skäms ibland över att vara svensk när jag läser och hör om svensk politik. Jag tror också att det förekommer en sorts kollektiv neuros på grund av svensk politik visavi Hitler på den tiden – lukrativ neutralitet med järnmalm för tyska kanoner, trupp-transporter till Norge osv. – ett förnekande, som efterhand byggts på och nu kläds upp i grandiosa motiv, som gått i arv och nu använder sig av detta hävdande av svensk humanitär storhet. Ditt argument baserar sig på felaktigheten att våra politiker varit öppna med de här frågorna och att man talat ut om det hela.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        På intet sätt. Men den ”skam” du talar om är inte så mycket en genuin känsla som en uppammad konventionell reaktion på ett abstrakt argument. Fake, helt enkelt, som allt annat vänstern pysslar med.

        Gilla

      • Sune Mangs skriver:

        Skammen kan bero på den av det officiella Sverige kolporterade bilden av Sverige som den Moraliska Stormakten; bör istället vara den moralistiska stormakten. Eftergivenheten mot Nazityskland tenderar att skymma de eftergifter som även gjordes mot Sovjetunionen med exempelvis närmast omedelbart erkännande av Sovjetunionens överhöghet i Baltikum efter ockupationen av Estland, Lettland och Litauen, åtföljt av Baltutlämningen. 1948 vinner slutligen det svenska herrlandslaget OS-guld i fotboll vid sommarolympiaden i London, en i det närmaste pinsam vinst om man betänker hur få länder som kunde ställa upp landslag utan manfall, och detta i ett fortsatt demokratiskt Västeuropa som Sverige gjort väldigt lite för att säkra, och som Sverige sedan självrättfärdigt skulle ta för givet som ett resultat av neutralitetspolitiken.

        Gilla

    • Göran Malmgren skriver:

      Hitlers höll bara ett radiotal till tyska folket under 1945, och då röt han inte. Men naturligtvis minns du rytandet ”mycket väl”. Många västeuropeiska länder förklarade sig neutrala när kriget bröt ut. Att Sverige inte som de flesta andra ofrivilligt drogs in i kriget är inte som du påstår ”naturligtvis en skam” utan berodde på tur och skicklighet. Sveriges eftergifter till Tyskland var få och militärt oviktiga. Brittiska regeringen konstaterade 1940 att Sveriges neutralitet var en tillgång för de västallierade och att Sverige inte skulle utsättas för handelsblockad. Churchill uttryckte uppskattning av Sveriges agerande under förhandlingar med kabinettssekreterare Erik Boheman och även efter kriget till dåvarande Londonambassadören Gunnar Hägglöf. Vartenda gram järnmalm Sverige exporterade till Tyskland under kriget var t ex godkänt av de västallierade. Denna export möjliggjorde import av bl a kol, koks och konstgödsel från Tyskland utan vilka stora delar av svenska folket hade frusit ihjäl under de extremt kalla krigsvintrarna eller svultit sig till utmattning. Den dåvarande svenska regeringen agerade klokt i en mycket svår situation och har all heder av detta.

      TILL LÄSARNA: Eftersom jag känner Christer L som debattör inser jag han kommer att bemöta detta inlägg med nya osanningar som jag enligt DGS debattregler tyvärr inte kan bemöta.

      Litteraturtips: ”Svensk krigshandelspolitik under andra världskriget” av Gunnar Hägglöf, Sveriges chefsförhandlare under kriget,, och ”Beredskapen 1939-1945” av Kent Zetterberg, professor i historia.

      Liked by 2 people

      • cmmk10 skriver:

        @ GM

        Äntligen!

        Sverige var ”mer beroende” av tyskt kol än vad Tyskland behövde svensk malm, åtminstone efter ockupationen av Belgien/Frankrike. Sedan hade vi Sveriges export av bl a kullager till den engelska flyg/vapenindustrin. Det kördes fullastade snabba torpedbåtar från Lysekil till England.

        Ang. permittenttrafiken så var det Sveriges plikt att på alla sätt hjälpa Finland i sin kamp mot Stalins horder.

        (Under åren 1941–43 transporterades minst 30 000 tyska soldater genom Sverige – från fronten i Finland till sjukhus i det ockuperade Norge.)

        Liked by 1 person

      • Christer L skriver:

        Göran Malmgren – Här är en översikt från Wikipedia.
        ”Efter att Tyskland fått kontroll över Norge och den norska regeringen gått i exil inleddes förhandlingar mellan de svenska och tyska regeringarna. Genom ockupationen av Danmark och Norge fick Tyskland en maktställning som kunde utnyttjas för att förmå den svenska samlingsregeringen att tillgodose dess önskningar. Den 17 juni underströks från högtstående militärt håll i Berlin för den svenska ambassaden där, att ett nekande svar på den tyska begäran om transitering skulle medföra tvångsåtgärder, troligen av militär art.[3]

        Den 26 juni började den så kallade hästskotrafiken (rutten såg ut som en hästsko på kartan) från Trondheim till Narvik via Storlien-Östersund-Riksgränsen. Denna första trafik handlade inte om permissioner utan det var fråga om rena truppförflyttningar.[4] Den 8 juli 1940 kom Sverige och Tyskland överens om att låta permittenter (dvs. tyska soldater på permission) färdas till och från Tyskland på svenska järnvägar. Dock utvidgades trafiken nästan genast till att gälla flera sorters transporter, även krigsmateriel. Denna trafik kom att pågå i drygt tre år och innefattade totalt ca 2,140,000 soldatresor,[5] cirka 100 000 vagnslaster vapen och krigsmateriel[5] och upptog tidvis 10 % av det svenska järnvägsnätets transportkapacitet. De flesta tåg gick Trelleborg–Kornsjö och en del Trelleborg–Narvik. Från Krokom, som var en knutpunkt för tågen, kunde även tyska soldater ta sig till Haparanda.

        Som engångseftergift tilläts en fullt stridsutrustad tysk division, den 163. infanteridivisionen i Sverige känd som ”Engelbrechtdivisionen” efter sin chef Erwin Engelbrecht, att färdas genom Sverige från södra Norge till norra Finland efter Tysklands anfall mot Sovjetunionen i juni 1941, Operation Barbarossa. Denna förflyttning var, till skillnad från permittenttrafiken, rejält bevakad av svensk militär.[6]
        Permittenttrafiken gav upphov till skarp kritik mot den svenska regeringen, och eftergifterna till tyskarna, vilka stred mot den av Sverige proklamerade neutralitetspolitiken, försämrade också förhållandet till de allierade. När det svenska försvaret hunnit tillväxa i styrka och den tyska krigslyckan 1943 började svänga, sade Sverige upp avtalet.[7]”

        Det här kan man uttrycka olika uppfattningar om utan att kalla varandra för lögnare. Min uppfattning är att detta var och är ett nederlag för Sverige, och för att komma vidare borde man stå för detta. Andra anser att det var smart och humanitärt. Grekland fick en liknande begäran från Hitler men vägrade, och tvingades enligt Wikipedia därmed in i kriget. Detta var enligt min uppfattning att dela ansvaret att bekämpa Hitler.

        Gilla

      • Mikael Birk skriver:

        Göran Malmgren tycks inte förstå grundproblematiken: Om man som Sverige med framgång förhåller sig ”neutralt” och därmed lyckas hålla sig utanför Andra Världskriget, innebär det samtidigt att Sverige nihilistiskt kunde invänta utgången från läktarplats. Med andra ord hade Sveriges politik varit lika framgångsrik om Molotov-Ribbentropp-pakten hade bestått och hela Europa delats mellan två totalitära stater eller ett Europa under Nazitysklands stövel? Hade Sverige på samma sätt då självglorifierande kunnat slå sig för bröstet. Nu säkrades demokratin i alla fall för Västeuropa och postfaktum framstår den svenska politiken som realpolitiskt förnuftig. Det må så vara, en viss och inte helt obetydlig ödmjukhet inför de som offrade livet för att säkra demokratin i Västeuropa är på sin plats, att denna ödmjukhet mot bakgrund av ovanstående blandas med skamkänslor är enligt min mening helt naturligt.

        Gilla

  7. Jag är av motsatt uppfattning skriver:

    Ett annan nationalekonomisk sanning, eller internationalekonomisk, är väl att tullar är av ondo. Detta hade varit intressant att få Patriks syn på. Jag är av motsatt uppfattning.

    Liked by 3 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Problemet med frihandel är inte att den inte skapar välstånd, utan att den beror på en geopolitisk stabilitet som den i sig underminerar. Varje land måste säkerställa sin överlevnad och systemets maktbalans innan handel alls kan inträffa. Stål och aluminium används för vapen.

      Liked by 3 people

    • Die Welt skriver:

      Man använder tullar för att skydda sin industrin, i byggandet eller återupprättandet. Det har jag försökt säga till andra men ingen, vill anse det vara rätt, och givetvis för att skydda sin egna industri. Har inte så mycket med omvärlden att göra igentligen. Precis som EU byggde en tull runt 50 talet

      Liked by 1 person

      • Per-Anders skriver:

        Om du tar en titt på hur produkter tillverkas nu för tiden så finns det mer eller mindre inga nationella produkter. Bara en iPad innehåller material från 53 olika länder.

        En produkt kan sättas ihop i Sverige medan i stort sätt allt material i är importerat. Sätt nu tullar på de produkter som importeras och raskt blir produkten som sätts ihop i Sverige dyrare och därmed svårare att sälja. Vem har du skyddat?

        Angående Donald Trumps ståltull har redan flera stålverk i USA gått ut och sagt att de kan få slå igenom det blir sant. För ett valsverk som behöver stål är det inte bara priset på stål som är kostnaden för stålet. Allt som kostar något för att få stålet till valsverket är det pris som stålet kostar för valsverket. Till exempel. För ett valsverk i Kalifornien är transportkostnaden för stål från Mexiko cirka 20 dollar per ton. Om de ska ta stål från ett stålverk i USA är transportkostnaden 100 dollar per ton. En del av den valsade plåten ska till bilindustrin. Hur påverkar detta priset på en bil?

        Om man då ser till att valsverken eller förädlingsindustrin av stål sysselsätter mer människor än själva ståltillverkningen får var och en gissa vad det är för något som ska räddas.

        Hur påverkar detta alla produkter som har en hel del plåt eller stå, t.ex. en tvättmaskin, eller ett husbygge. Märk väl att det inte är exportörerna från andra länder som betalar tullen utan det är konsumenterna i USA som betalar den. Detta innebär att pengar som kunde användas till investeringar kommer att gå till statens och användas till att expandera den ännu mer. Vad kommer mindre pengar till investeringar leda till? De företag som tillverkar saker av stål kommer att få mindre vinster, vilket leder till mindre investeringar som leder till sämre förutsättningar att utveckla sin teknologi och konkursförmåga.

        Gilla

      • Boam skriver:

        Europa har högre tullar än USA kan man också komma ihåg, biltullarna är mycket högre. Commerzbank gav en nykter analys av läget, Malmström och andra är de värst skickade att lösa detta pga sitt hat mot Trump, de är som diktatorer fullt ut villiga att förstöra för vanligt folk och eskalera detta för sin egen politiska vinning.

        Liked by 1 person

    • Boam skriver:

      Tullar är dessutom ett sätt att hålla samman samhällen och länder så att inte inte den rikaste procenten till sist äger allt utan socialism.

      Liked by 1 person

  8. Stålskrot och flinka kvinnohänder skriver:

    Om det inte alls funnits någon export eller import av varor skulle nog siffrorna väl spegla den aktivitet man kan förvänta sig i ett återuppbyggnadsskede.
    Stål kan smältas ned och återanvändas. Och det fanns mycket stålskrot i ett av krig härjat Tyskland.

    Det påstås att Albert Speer förlängde kriget med ett par år, efter att han blivit rustningsminister. Han effektiviserade krigsindustrin på alla plan. Via slavarbete och väl insprängda fabriker höll han krigsproduktionen uppe och skyddad. Ända in till krigsslutet producerades V1- och V2-raketer. Rent tekniskt mycket avancerade skapelser. Man utvecklade även jetflygplan och tog dem även i drift i krigets slutskede. Förutom reaktionsmotorer tog man även fram pilvingeformen för flygning i överljudsfart. Och utvecklade även en extremt effektiv ubåt.

    Bra mycket av denna teknikinfrastruktur och kunnande fanns kvar när kriget äntligen tog slut. I en krigsproduktion måste det ingenjörsmässiga kapitalet tänjas till det yttersta. Så jag inbillar mig att man bör skilja på ren och skär råvaruförsörjning och teknisk potential. Och den senare var mycket stor i Tyskland. Både Sovjetunionen och USA jagade aktivt teknisk kompetensen från de som varit inblandade i raketutvecklingen.

    I andra ändan av utvecklingen låg att, framförallt kvinnor, satt och knackade rent tegelsten från alla hus som lagts i ruiner. För att återanvända dem vid uppbyggnaden av stadskärnor. Ofta med en sällsynt ambition att även återskapa den äldre sönderbombade arkitekturen.

    I USA gick industrin på högtryck och stod helt intakt. Kriget med Japan var ännu inte slut när Tyskland kapitulerade. Via Marshallhjälpen gav USA senare ekonomiskt stöd till ett flertal länder för att hjälpa till med återuppbyggnaden. Antagligen var den hjälpen extra vitaliserande i Tyskland.

    Överlag är nog återuppbyggnaden och ekonomiernas drivkrafter inom enskilda länder efter kriget mer komplexa än man först anar. Export av råvaror, som trä och järnmalm, från Sverige är ju inte speciellt teknikdrivande. Däremot var vår egen produktion av vapensystem det. Och är det alltjämt. Det pekar om något på att detta nog även gällde i ett krigstrött Tyskland som börjat kavla upp ärmarna. Ingenjörsmässig kompetens var stor i Tyskland. Och med det även potentialen för en senare framgångsrik exportindustri.

    Liked by 6 people

    • Per-Anders skriver:

      ”Via Marshallhjälpen gav USA senare ekonomiskt stöd till ett flertal länder för att hjälpa till med återuppbyggnaden. Antagligen var den hjälpen extra vitaliserande i Tyskland. ”

      Även Sverige fick Marshallhjälp. De tvistas om Marshalhjälpen gjorde någon som helst nytta. Spanien fick Marshallhjälp sist, men var det land som återhämtade sig snabbast. England fick mest hjälp och återhämtade sig sämst.

      England präglades av ständiga arbetsmarknadskonfikter, medan Tyskland inte hade sådana.

      Att Sverige blev rikt på att ha en intakt industri mot övriga Europa är en myt. Det någon slags avbön eller dåligt samvete för att Sverige inte deltog i kriget. Lek med tanken. Hade Danmark förklarat krig mot Tyskland inte hade ockuperat Danmark. Hade Norge förklarat krig mot Tyskland om Tyskland inte hade ockuperat Norge.

      Det nog mera så att Norge hade gått in i kriget på Tyskland sida i ett krig mot ett England – som hade angripit Norge – på samma sätt som Finland tog hjälp av Tyskland i kriget mot Sovjetunionen.

      Svenskar. Slå er på bröstet och var stolta över att Sverige var innovativt och att det var det som byggde Sveriges välstånd. Något att tänka på nu när socialdemokraterna vill avveckla innovationsklimatet i Sverige.

      Liked by 1 person

  9. svenne skriver:

    ”Men nu lever vi i en annan era och jag kan på några minuter konstatera att den genomsnittliga, årliga BNP-tillväxten under 1950-talet var ”nästan åtta procent” (samma källa) i Tyskland medan den i Sverige var 3,3 procent”.

    Mina kunskaper i nationalekonomi är minst sagt bristfälliga, men trots detta dristar jag mig att ventilera en fundering angående Patriks artikel trots risken för tankevurpor.

    Eftersom Tyskland var så sönderbombat att det krävdes en återuppbyggnad av nästan alla större städer bidrog USA med att hjälpa till med detta:

    Enligt Wikipedia:
    ”Inom några år efter Marshallplanens införande var de sönderbombade städerna i Västtyskland återigen uppbyggda. Moderniteter som bilar, TV-apparater, allehanda elektriska apparater tillsammans med många andra varor tillverkades i den ånyo rullande tyska industrin”.

    Detta skapade en enorm aktivitet som gav både arbetstillfällen och stora investeringar i infrastrukturen som givetvis bidrog till en mycket stark BNP-tillväxt. Intensiva insatser med start från en låg nivå – med nästan omättliga behov för att nå målet – skapar en brant kurva för den årliga tillväxten, och det var väl detta som visade sig i den tyska ekonomin under 1950-talet. I Sverige fanns inte samma grundval för en så intensiv ekonomisk aktivitet eftersom vi hade vår infrastruktur intakt efter kriget.

    Om man gör en jämförelse med ett u-land som har ett kraftverk som svarar för all elproduktion i landet och man bygger ett nytt som är lika stort så har landets elförsörjning ökat med 100 %. Motsvarande ökningar är kanske möjliga att göra även inom andra delar av landets infrastruktur, men det beror ju på att starten sker från en mycket låg nivå och den årliga BNP-ökningen speglar detta. I ett ”färdigbyggt” land är en så brant ekonomisk utveckling omöjlig att åstadkomma.

    Kan inte denna situation liknas vid Sveriges i jämförelse med Tysklands efter kriget?

    Liked by 2 people

    • Bo Adolfsson skriver:

      Ja, det är väl detta som inom kapitalismen cyniskt kallas för kreativ förstörelse. Om man slår sönder och dödar någon och något krävs det mycket återuppbyggnad efteråt.
      Bush´s kompisar och ffa hans vicepresidents Cheney´s kompisar fick mycket betalda jobb efter förstörelsen av Irak.
      Jag råkade hamna på ett flygplan hösten 2003 med en massa amerikaner som var på väg till Irak för att jobba där för en miljon om året. Jag reste med Kuwait Airlines från Frankfurt till Sri Lanka via Kuwait City.

      Gilla

      • Svenne skriver:

        BO Adolfsson
        Det som du så träffande kallar för ”kreativ förstörelse” är ju även sådant som vi helst inte vill skall hända som t.ex. bilbränder och fönsterkrossning. Men eftersom detta är aktiviteter som genererar både arbetstillfällen och materielförbrukning så bidrar dessa positivt till utvecklingen av BNP. Horribelt nog gäller detsamma de skjutningar, som nu är en vardaglig företeelse, eftersom dessa orsakar kostnader för sjukhusvård och begravningar vilka i sin tur bidrar till en ökning av BNP-

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Nej, det du refererar till är INTE kreativ förstörelse, utan Broken window fallacy, som beskrivits av bl.a. Frédèric Bastiat. Vid kreativ förstörelse blir produktionsmedel värdelösa utan att vara trasiga eller förslitna. Produkterna behövs inte längre eller kan framställas billigare på annat sätt. Detta är kreativ förstörelse.

        Liked by 2 people

      • Olle Reimers skriver:

        Bo, det är inte kreativ förstörelse du talat om och Fredrik Hayek var inte en cyniker. Varifrån har du fått det?

        Gilla

  10. heraldikern skriver:

    En annan fråga är: Hur tillförlitliga var siffrorna som kom från sargade ”söndebombade” länder efter kriget? Klart som fan att Sverige sålde malm och skog till återuppbyggandet av Europa, men så mycket mer var det väl inte.

    Liked by 1 person

  11. Östrahult skriver:

    Sanningen kommer ikapp bluffen så småningom. Ett aktuellt exempel: Reinfeldts memoarer krängs nu med en rabatt på 65 %, trenden är tydlig.

    Liked by 6 people

  12. Hosianna skriver:

    Tack, Patrik, nu kan vi alltså sluta upp att känna skuld, för att förment ha slagit mynt av våra krigsdrabbade, europeiska grannländers olycka. Vi åkte alltså bara snålskjuts på deras tappra föresats, att till varje pris lyckas bygga upp sina härjade länder igen. Vilken lättnad!

    Liked by 1 person

  13. Rikard skriver:

    Hej.

    Andra världskriget inleddes med vapen från det första, något moderniserade, men i grunden av samma slag. Gevär och karbiner, små tanks med kulsprutor och lätta kanoner, propellerplan (inte sällan bi-plan), samt hästdragna vagnar för artilleripjäser, pansarvärnskanoner och luftvärnsdito.

    Det avslutades med mekaniserat infanteri, monstruöst tunga och kraftiga pansarfordon, jakt/attackplan med jetmotorer, radar, långdistansmissiler, höghöjdsbombare, samt kärnvapen.

    Alla de svärd som smitts för kriget kunde snabbt gjutas om till plogbillar, skulle man kunna säga något förenklat.

    Alla de vägar, flygplatser, järnvägar och djuphamnar som anlagts kanske också kom till nytta väl freden inföll.

    Alla de andra system för logistik och kommunikation som skapats och centraliserats kanske också spelade in?

    Att det andra världskriget (för västsidan) också innebar en långvarig paus från korrupta dynastier i maktens palats, och att mängder med platser behövde fyllas av folk som tidigare inte kunnat komma ifråga för en hel del positioner – kan det vara en faktor?

    Att där skedde stora framsteg både medicinskt och läkarvetenskapligt, samt farmakologiskt?

    Ute i Europa verkar dock bilden vara densamma som tidigare: Sverige stod vid sidan av, gjorde affärer med alla sidor, och hurrade för vinnarna. Det är inte hela sanningen, men det är heller inte fel.

    Kanske det är så, rent ekonomiskt, att krig som vi ser som en förstörare av resurser snarare är att likna vid en skogsbrand; illa för de som lever där och när det sker, men till gagn för det som kan spira i askan?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 3 people

    • Peter skriver:

      Krigens förlorare har fördelen av att återuppbyggnaden sker utan hämmande nostalgi eller prestige, hela samhället är fokuserat på förbättringar i det lilla och i det stora, sammanhållningen premieras och värdesätts, allas potential tas tillvara.
      Vinnarna däremot sitter fast i de strukturer och det tänkande som gav vinst i krig men sedan hämmar nytänkandet. Att vara framgångsrik ger hybris och avstannande utveckling.
      Sverige var varken vinnare eller förlorare, våra rekordår var en följd av Saltsjöbadsavtalet.
      Sverige var den enda av kriget oskadade fascistiska staten som kunde dra nytta av de fördelar denna ideologi gav.
      Lydnad under överheten.
      Förtroende för stat och brukspatron.
      Nationalistisk sammanhållning.
      Nackdelarna med fascismen var under denna tid näst intill osynliga och negligerades.
      Socialdemokratin blev den gode despoten, likt Putin är i Ryssland idag.
      Framgångarna fortsatte fram tills Palme återskapade klasskampen och ensidigt sa upp Saltsjöbadsavtalet.
      Att detta hände var en naturlig följd av den ökade mängden resurser i samhället, huggsexans tid tog över, nu skulle överskottet fördelas.
      Alla drog girigt i bytet, facket var i början framgångsrikt, välfärdsstaten byggdes.
      Proppen drogs definitivt ur kärlet då Milton Friedmans teorier tolkades som att girighetens välsignelse är den som driver samhället framåt, själva motsatsen till fascismens idéer om samarbete under en självuppoffrande elit, allt är till salu och den som berikar sig är också den mest ärade och respekterade, Microsoft för att ta ett uppenbart exempel.
      Anarkoliberalismens tid, vår nutid. Denna tid är förödande för samhället.
      En hybris aldrig tidigare skådad, En Humanitär Stormakt, världssamvetet, allas räddare, vi som vet mest och bäst.
      Troligen kör vi denna samhällsutveckling till sin fulländning, det totala ekonomiska och sociala sammanbrottet.
      Redan ses vi på med häpnad och löje i världen, själva är vi hemmablinda.

      Liked by 1 person

      • worlpresscomsite skriver:

        Hans Högqvist.
        Du kan lika gärna skriva ”den socialistiska” staten istället för den fascistiska. Fascismen hade var i Italien och är nöjd som den är för att förenkla starkt medans socialismen bygger på kommunismen och har det framtida samhället utan stat och ledare som det slutgiltiga ( utopiska ) målet – ett folkstyre alltså, fascismen är ett meritokratiskt elitstyre som erkänner arbetarnas rätt till välstånd.
        Palme ser jag närmast som Stalinist.

        Gilla

      • Peter skriver:

        HH,
        är då inte ingångsvärdena olika för socialism och fascism?
        Inom socialismen beundras arbetaren, inom fascismen ledaren.
        Slutresultatet är dock detsamma, en totalitär stat upprätthållen med hjälp av terror.
        Nepotism, korruption och stagnation, kort sagt den svenska politiska utvecklingen.
        FÖ,
        Jag undrar om vi inte tillsammans med Ryssland och Tyskland trivs bäst under ett totalitärt styre, vi har inte demokratiska rötter eller sinnelag, vi litar obetingat på överheten och tar självmant på oss skulden för politiska misslyckanden, exempelvis tar vi svenskar direkt på oss identiteten av rasister, nazister och fascister helt utan annan anledning än att vi av media pådyvlats dessa epitet.
        Vi saknar självförtroende nog att lita till vårt eget goda omdöme.

        Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      I inget krig i världshistorien stupade så många stridande hästar i tjänst som i Andra världskriget. Tysklands hela tross var hela kriget igenom baserad på hästtransporter.

      Gilla

  14. Håkan skriver:

    BNP är ett begrepp med en del fällor inbyggda och som kommentar till Patriks siffror kan man tänka sig två företag.
    Det ena har en omsättning på en million, det andra hundra millioner.
    Båda ökar sin omsättning med en million.
    Det ena har nu ökat 100%, det andra 1%.
    Det finns många andra aspekter av Europas utveckling under andra halvan av nittonhundratalet som kan omvärderas, och Patrik själv liksom en del av de som skriver i kommentarsfältet har en del poänger.
    Man kan se det som att historien ständigt omvärderas…

    Liked by 3 people

    • stefan schiller skriver:

      Håkan du har en poäng. Återigen hänvisar jag till Johan Myhrmans bok ”Hur Sverige blev RIKT” (1994) där författaren hävdar att det är svårt att bestämma hur mycket Sverige halkar efter andra länder i ekonomisk tillväxt då BNP-måtte innehåller en stor andel offentlig produktion (utgifter) och denna produktions produktivitet är svår att mäta.

      Gilla

      • Håkan skriver:

        Som du säger Stefan, det är svårt med BNP om man vill se ett ökat BNP som detsamma som något positivt, och ju större ökning desto bättre.
        En trafikolycka ingår i BNP, till exempel, och en ökad offentlig produktion av bostäder för migranter likaså.
        Men samtidigt säger ändå BNP något om en nations styrka i världen, om man sätter siffran i relation till folkmängden, men gör vi det i Sverige blir det inte så positivt sett över tid.

        Gilla

  15. Stig Fölhammar skriver:

    Det där med BNP och BNPs utveckling skall man ta ganska lätt på. Bilismens utveckling och utbredning på 50-talet ökade BNP kraftigt. Att med särbeskattning driva kvinnorna ut ur hemmen för att som löneanställda av kommunerna göra ungefär samma sysslor som de tidigare obetalda gjorde hemma ökade BNP.
    Och att ökningen mäts i procent förvirrar. Folkskolans högre matematik visar att en ökning från 10 till 20, alltså en fördubling, ger 100% ökning, medan en ökning från 40 till 50 endast ger en ökning med 25% och från 400 till 410 ger futtiga 2,5%.
    Nej, bättre är att som ekonomihistorikern Maricio Roja en gång sade: ”Rikedom är när barn av sina föräldrar befrias från arbete och i stället sätts (eller får möjlighet) att utbilda sig. Då växer ekonomin, vilken ekonomi det än vara månde”.

    Liked by 3 people

  16. Matsini skriver:

    Vi hade en fys.lärare på Rinman i E-tuna (superintelligent lirare!) som, när han sökte förklara, gick ner i källaren… ”Om Kalle har två äpplen och Lisa fyra päron…? Ja, en begåvad förstår fortsättningen).
    Jag vill inte påvisa att något är ‘fel’ men, att ens SÖKA synka samhällsutveckling mellan två olika nationalekonomiska styrsystem tja, ”äpplen och päron”, du förstår?

    1991 valde vi att byta transportsätt från vattenburen till landburen. Inte nåt kaptensbyte bara! Eller rutt på sjökortet! Utan – UPP PÅ LAND! Marknaden, utbud – efterfrågan, ska styra!
    Jag tror, att vårt kvasikommunistiska program, försvarat genom ett socioliberalt förkunnande, gjorde att vi navigerade rätt mellan grynnorna efter kriget!
    Och att vi valde 3-4 generationers ‘amfibie-drift’ 1991, berodde på insikten att att ”måttet är rågat”, kärlet är fullt! Socialdemokratins mål var uppfyllt (dock redan på -70)!
    Vår ”räddning” förutspåddes vara ett EU-inträde…?

    Bildt-regimen förberedde inträdesansökan genom att klargöra att – ”Nu lämnar vi havets osäkra vågor och går på land!”. Allt för att; Man kan inte ‘joina’ fotbollscupen/-ligan, med skridskor på fotabla’n! – NEJ! Nu gäller ‘nabbadojjer’!

    1995 – var vi redo.

    [Fast, EN SAK – vill jag här pålysa! Riksdagen valde 1994, att godkänna propositionen för ett inkorporerande av ”Europakonventionen – till skydd för människans fri- och rättigheter” i rikets författning. OCH då som, naturligtvis – KONSTITUTIONELL FÖRFATTNING – en ‘ÖVER’-lag s.a.s. Helt enl. Regeringsformens 2 kap, 19 §!
    Ok, så kom vi att, som enda nation i världen (av vad jag erfarit), skriva in konventionen som nationell lag, SFS 1994:1219! Det ni! …men vi glömde EN sak! – Att följa den!
    Artikel 9 – Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet – säger ATT – en religion SKALL ”innefatta friheten att BYTA religion eller tro” annars KAN läran INTE godkännas som en ‘Religion’ – med rätt att utövas! HÄR uppstår en grav konflikt!!! ISLAM – diskvalificerar sig självt – omgående! Och SKALL, stängas av från att finansieras av skatteuppburet etableringsstöd som varande en godkänd – ”religion”!] ”When the shit hits the fan…”

    Liked by 1 person

  17. leif stern skriver:

    Det talas om svensk BNP utveckling varje dag. Nordea skrev om BNP utvecklingen per invånare var kraftigt fallande. I debatten saknas begreppet BNK (brutto national kostnad per invånare).
    Detta begrepp hade klart visat vår framtida ekonomiska utveckling.

    Gilla

  18. Per-Anders skriver:

    Marshallhjälp och Marshallhjälp? Den fungerade på samma sätt som ett bidrag från EU. Du ska själv bistå med 50 % av pengarna. Således skulle till exempel Tyskland skramla fram 100 mark för att få 100 mark i Marshallhjälp. Dessutom var hjälpen villkorad med att USA skulle gynnas, dvs. att Tyskland inte skulle köpa en svarv från Sverige utan en från USA.

    Liked by 1 person

    • Peter skriver:

      Min fars företag gick i konkurs pga Marshallhjälpen.
      Tyskland sålde färdiga produkter till priser understigande de kostnader min far hade för stålet i sina produkter.
      Min fars bransch hämtade sig aldrig efter detta och existerar inte längre i Sverige.

      Liked by 1 person

  19. Magnus Rosensparr skriver:

    Besvärligt är det med jämförelser eftersom det mesta av Europa låg i spillror efter andra världskriget. Som tur är finns det dock ett objekt att jämföra med Sverige. Ett objekt som hade samma oskadade förutsättningar som Sverige år 1945 – Schweiz. Hur utvecklingen har gått 1945-2018 kan avläsas i växelkursen idag; 1 schweizisk franc (CHF) kostar 8,69 svenska kronor (SEK). End of story.

    Den svenska inhemska politiska förklaringen till Sveriges gyllene år är, som jämförelsen med Schweiz visar, en myt. Sveriges belägenhet idag beror inte på sämre naturresurser, sämre näringsliv, sämre innovationsförmåga eller sämre arbetskraft. Orsaken är att Sverige under de senaste 120 åren haft de sämsta politikerna av alla de industrialiserade länderna i hela Europa. Hade vår positiva utveckling under senare hälften av 1800-talet fått fortsätta under hela 1900-talet, hade Sverige idag troligen varit Schweiz like ifråga om välstånd, nationalekonomi och växelkurs. Istället lade sig den politiska sfären som en våt filt över Sverige i 120 år. Den enda fråga som återstår är vad vi ska göra åt det?

    Liked by 6 people

  20. W.T skriver:

    World Traveller
    Fredag 9 mars 09:20
    O.T Jag ser pa nyheterna att militaren (militarpolis) ska hjalpa polisen i Kalmar med nykterhetskontroller (pa etniska svenskar for nagot annat vaagar de inte). Detta ar ett EU-direktiv och genomfors over hela EU nu. Tva tyska poliser varnade mig 2015 for EU’s planer pa att saetta in ett handplockat gendarmeri, European Gendarmeri Force, mot europeer som opponerar sig mot invandringen och islamiseringen. Kan detta vara ett litet testforsok for att fa militaren att jobba tillsammans med polisen och sen i framtiden kunna saettas in mot eventuella medborgargarden som forsvarar sina bostadsomraden mot haerjande jihadister? Vi vet ju vilken sida regeringen star pa, och det ar inte svenska folkets.

    Liked by 2 people

  21. Lars skriver:

    Argumentet till att Sverige gick så bra efter krigsslutet fram till 1970, att det berodde på att vi stått utanför kriget, har ständigt återkommit som en nedvärdering av svenska prestationer och den kommer från borgerligt håll. Sverige är känt för att ha lyckats kombinera en utbyggd välfärd med stora internationella företag och det är en utveckling där man av olika skäl kan sätta starttidpunkt till ca 1862 med näringslivsreformerna.

    Sedan händer något på 70-talet med viss koppling bakåt till 60-talets investeringsfonder och beskattning, som låste kapitalet till befintliga företag, som gav upphov till strukturkriser i slutet på 70-talet och 80-talet. Vad hände?

    Jag gissar en del har att göra med den solidariska lönepolitiken, med utslagning av mindre produktiva företag, som inte längre var adekvat politik i en värld där urbanisering och industrialisering var genomförd och som bl.a. resulterade i övervärderad valuta och höga lönekostnader. Det har också att göra med att utbyggnaden av offentlig verksamhet hade genomförts, men förvaltning och omvandling och effektivisering inte kunde hanteras.

    Det har även att göra med att återuppbyggnaden i världen efter ww2 är klar 1970, att man lämnar Bretton Woods, att kapitalrörelserna släpps fria och att nyliberalismen med Reagan och Thatcher och i Europa ändrar spelreglerna för den ekonomiska politiken.En hel del har naturligtvis att göra med oljepris chockerna 1973 och 1979 som gav stagflation dvs ökande priser pga ökade kostnader och arbetslöshet pga bristande lönsamhet. USAs bytesbalansöverskott byttes mot underskott pga Vietnam kriget och Nixon terminerade kopplingen av dollar mot guld och i praktiken Bretton Woods med fasta valutakurser inom systemet, kurser som korrigerades vid behov.

    Det har sannolikt även en del att göra med kunskap och kompetens inom näringsliv och förvaltning och förmågan att anpassa sig till förändrar omgivning.

    Oavsett så tror jag nog att man kan lämna efterkrigstiden därhän vad gäller hur Sverige fungerar idag och konstatera att det var den mest framgångsrika epoken i väst ekonomiskt sett och att andelen mängden finansiella kriser var låg i världen, men det finns skäl att se tillbaka och jämföra vilken typ av ekonomiskt tänkande och vilken politik man bedrev även i andra länder under den här tiden. Tillväxten var hög även i USA och inkomstfördelningen betydligt jämnare och den starka staten byggdes ut överallt. Jämförelsevis är tiden efter

    Liked by 1 person

    • A skriver:

      Ok Lars, kan man sammanfatta ditt resonemang med att: oavsett problem så ska ingen skugga falla på socialdemokratin eller dess idèer? En röd tråd? Eller hur menar du? Jag kanske uppfattar dig helt fel? Jag tycker ändå det är fantastiskt att man kan uppfatta saker så olika. Jag är inte retorisk nu.

      Mvh A

      Gilla

      • Lars skriver:

        Ja, du uppfattar fel, men du uppfattar också historien fel i din iver att till varje pris se socialdemokraterna som ondskans redskap…

        Gilla

    • Olle Reimers skriver:

      Anledningen till att man lyckades bygga upp välfärdsstaten (frid över dess minne) var att man kunde öka skattetrycket från 20 till 70 procent under en period av trettio år. Sedan får väl var och en bedöma hur det har utvecklats därefter.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Vi är överens om att skattetrycket under 70-talet skenade och var orimligt, men skattetrycket i sig har mer att göra med hur fördelningen mellan offentlig produktion och privat skal formas. Marginalskatteproblematiken i ett progressivt system ställer ju också till det.

        Gilla

      • Olle Reimers skriver:

        Man byggde upp ett slöserisystem på baksidan av vad industrin lyckades bygga upp till dess att det inte orkade mer. Sedan tog man åt sig äran. Nu kommer räkenskapens dag. Det är den man vill skyla över i namn av global solidaritet.

        Socialdemokratin har haft två mål: ta makten och behålla den. Till varje pris. Till vems fromma?

        Liked by 1 person

  22. Svenne skriver:

    Det här är ett ganska svårt kapitel för sådana som inte är insatta i nationalekonomi. Här krävs ju kunskap i ämnet som sådant plus dess kontext i andra världskrigets historia. Såvitt jag förstår så har Patrik goda kontakter med Tino Sannandaji och det vore intressant om han kunde medverka som ”gästkommentator” till denna artikel.

    Liked by 5 people

    • Mangan skriver:

      Problemet är att Tino verkar köpa myten om andra världskrigets påverkan på svensk ekonomi. Han är ju uppenbart intelligent så jag gissar att han bara inte satt sig in.i frågan ordentligt. Tillväxten som de övriga västeuropeiska länder frambringade är rent fantastisk. Redan på 60-talet hade de gått förbi den förväntande trebänden från före kriget. Se mig min tidigare kommentar för länk till källa.

      Gilla

  23. stefan schiller skriver:

    Kanske OT.

    Utifrån ett institutionellt perspektiv (jfr. Douglass C. North) skriver Johan Myhrman i boken ”Hur Sverige blev RIKT”. (1994) …”att det under 1800-talet ägde rum ett fundamentalt systemskifte som innebar att det svenska samhällets institutioner genomgick en total omvandling till tillväxtfrämjande incitamentsstrukturer. Det gällde nästan all lagstiftning, men det var också frågan om en uppbyggnad av privata normsystem som främjade arbete, sparsamhet och inte minst företagande.”

    Med ”samhällets institutioner” avsågs bl.a. marknadsstödjande lagstiftning som lagar om näringsfrihet, om försäkringsväsendet, och om bankverksamheten. Sveriges statsförvaltning utvecklades i slutet av 1800-talet till att blir ”världens kanske mest okorrumperade och normstyrda förvaltningsapparat” (s. 247).

    Institutionerna lade grunden för 100 år av snabba ekonomiska utvecklingen (fram till 1970-talet). Från slutet av 1950-talet påverkade Rehn-Meidner-modellen (”välfärdsmodell”) den ekonomiska politiken. Vilket bl.a. resulterade i en ”förstelnad ekonomi” (s. 249) där en stor del av den industriella kapaciteten slogs ut.

    Johan Myhrman drar slutsatsen att det svenska institutionella klimatet har varit ogynnsamt för såväl små och mellanstora företag, som för storföretag från 1970-talet och framåt.

    Sveriges problem beror, enligt författaren, … ”att vi har ett dåligt politiskt system som förhindrar dessa höga kvaliteter hos befolkningen att ta sig i uttryck i världens högsta levnadsstandard. Min slutsats är därför att om vi i Sverige inte förstört så många incitament för tillväxt … hade vårt land varit världens rikaste nation.” Vidare, ”det svenska folket har under de senaste … åren hållits tillbaka, hämmats, av en snara av dåliga, negativa politiska ingrepp” (s. 252)

    Min fråga är, varför reagerar inte fler nationalekonomer på galenskaperna i Sverige?

    Liked by 2 people

    • Mikael Birk skriver:

      Svar: det gör flertalet i skrået. Men de blir sällan bönhörda. Somliga minns exempelvis Assar Lindbeckkommissionen som i stora drag ej fick något genomslag i politisk handling. Det har funnits många nationalekonomer och finns fortfarande som ropar för döva öron i debatten. Hur har media och det offentliga Sverige behandlat Tino Sannandaji?

      Gilla

  24. goph999 skriver:

    Vi får inte förglömma Oscar Nilsson i Bjärum. Industrialiseringens fader. Han kunde spotta i händerna, och ta i när det behövdes.

    Gilla

  25. Mangan skriver:

    Det är också intressant att västeuropeiska länder nådde en tillväxt som redan på 50-talet medgav en BNP per capita som motsvarade de extrapolerade trenderna från före kriget. Det vill säga redan på 50-talet kunde man inte se på den ekonomiska utvecklingen att ett krig med en stor ekonomisk nedgång överhuvudtaget hade ägt rum. På 60-talet presterade länderna t o m långt över sina respektive trender från före kriget. http://www.j-bradford-delong.net/Econ_Articles/ucla/ucla_marshall2.html
    Att Sverige saknade en sådan stor nedgång spelade naturligtvis roll vad gäller välståndet i jämförelse med de länderna så länge som nedgången varade. Men knappast efteråt. Enligt samma författare möjliggjorde marshallhjälpen ett större handlingsutrymme, men den var inte avgörande på längre sikt.
    Jag har mött människor som hädar att vi fortfarande har en skuld att betala sedan andra värdlskriget och att vi därmed bör dela med oss av vårt välstånd till andra (migranter). Förutom att det resonemanget bär på flera brister kan vi alltså redan från start visa att de ekonomiska konsekvenserna från kriget sedan länge är överspelade.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.