Politikers bevekelsegrunder

Patrik Engellau

Lennart Bengtsson funderade nyligen (27/2) kring vad framtidens historiker kommer att säga om vår tid. Han avslutade med ett nog så tänkvärt påstående: ”Det som de framtida historikerna aldrig kommer att riktigt begripa är varför vår tids politiker aktivt driver på den jättelika migrationen och därmed de facto ger upp den gamla välfärdsstaten”.

Det är inte första gången i världshistorien som en ledare eller ett härskande skikt driver sitt projekt med sådan envetenhet och utan hänsyn till andra samhälleliga intressen att de till slut sågar av den gren de sitter på. Karl XII, l´Ancien Régime i Frankrike och Hitler är exempel. De blir som spelare eller alkoholister som inte kan sluta även om de begriper att de är ute på farliga vägar.

Karl XIIs projekt var att kriga, men vilket är det svenska politikerväldets projekt som det driver med sådan obändig beslutsamhet? Jag tror att svenska politiker blivit besatta av föreställningen att de leder en internationell stormakt, närmare bestämt en humanitär internationell stormakt. De har ett syfte som är så ädelt att de inte kan kompromissa. Det finns exempel på folk som hellre dör med ära än de ger sig, till exempel kaptenen på det sjunkande skeppet som avser att gå under med fartyget eller japanska stridspiloter som offrar sig för kejsaren eller terrorister som spränger sig för Profeten.

Jag tror att det var alliansregeringen som i någon av sina tidiga utrikesdeklarationen för första gången öppet, frankt och på pränt fastslog att Sverige är en humanitär stormakt. Men svenska politikers uppfattning att de har renare och högre motiv än sina kollegor i andra länder och att Sverige därför har en särskild mission i världen är äldre än så.

Rune Barnéus, som tidigare var chef för Nordbanken, Nordeas företrädare, och sedermera blev en höjdare i Världsbanken med uppgift bland annat att hjälpa gamla östländer att bygga riktiga banksystem efter Sovjetunionens upplösning, har just skrivit en spännande och rolig självbiografi (Cykla i motvind, Carlssons förlag). Barnéus fick tillfälle att se hur olika länder, däribland Sverige, reagerade inför kommunismens fall:

Jag har ibland funderat över Sveriges ointresse för omvandlingen av Östeuropa och Sovjetunionen från kommunistisk planhushållning till marknadsekonomi… Jag upplever att Sverige betraktade detta skeende avvaktande och med misstänksamhet… Min tolkning är att Sverige kände sig vilset i detta skeende. Sverige hade intagit en märklig roll under det kalla kriget. Vi hade skapat oss en roll som utrikespolitisk stormakt genom att hysa förståelse för kommunistländer och planhushållningsländer. Vi hade vant oss vid en roll som ”neutral” i det kalla kriget och vi älskade vår roll som medlare i detta… Min tolkning är att Sverige reserverat betraktade Östeuropas befrielse från diktatur och kommandoekonomi eftersom Sverige hade fantomsmärtor av att mista sin roll som moralisk, utrikespolitisk stormakt när Sovjetunionen föll.

Det går att begripa att Sverige kände sig lurat på konfekten när kalla kriget tog slut och Sverige inte längre kunde klä ut sig till fredsduva och framställa sig som en fredens och neutralitetens och därmed människovärdets förebild för en hel värld. Hur skulle svenska politiker nu kunna återupprätta Sveriges roll som humanitär stormakt?

Mig förefaller det inte så särskilt långsökt att förmoda att den vid det laget rätt nystartade internationella migrationsrörelsen kom som en räddande ängel. Sverige fick på nytt en arena där ett ädlare sinnelag än andra länders kunde förevisas. Det behövdes ingen mental nyordning i den svenska ideologin för att utnyttja chansen. Redan tidigare hade Sverige presenterat sig som tredje världens främste och rättvisaste försvarare, ett neutralt och fredligt land, obundet till något av de stora maktblocken, och världens överlägset störste biståndsgivare räknat som procent av BNP. Hur skulle den humanitära stormakten kunna annat än jubla när u-ländernas förtryckta folk kom hit för att ta del av den svenska generositeten i stället för att generositeten bara skulle komma de förtryckta folkens ledare till del genom u-hjälpen?

Men Lennart Bengtsson fråga kvarstår i alla fall. Hur kan politikerväldet vara så istadigt i sin godhet att det hotar hela den ordning på vilket det tronar? Det är mycket man inte förstår. Hur kunde folk förr i tiden riskera att dö i dueller för att försvara sin ära?

Å andra sidan räknar väl politikerna, till skillnad från exempelvis Karl XII, inte med annat än lätt övergående personligt besvär om deras favoritprojekt skulle krascha. De bara hoppar av och gör något annat. Filippa Reinfeldt var sjukvårdslandstingsråd och huvudansvarig för upphandlingen av Nya Karolinska Sjukhuset. Hon lämnade jobbet år 2014. I en ledare skriver Aftonbladet:

Att vara heltidspolitiker är inte vilket yrke som helst. De beslut som tas kan ge effekter för lång tid framöver. Ansvaret tar inte slut bara för att man påbörjat någon annan yrkeskarriär. Men Filippa Reinfeldt tycker inte det, med motiveringen att hon har lämnat politiken.

152 reaktioner på ”Politikers bevekelsegrunder

  1. Lars skriver:

    Roy Bhaskar https://www.adlibris.com/se/bok/a-realist-theory-of-science-9781844672042 resonerar utifrån att vetenskapen och experimenten inte skulle vara möjliga om världen inte var åtkomlig med induktion dvs den måste utgöras av konstanta fenomen. Han menar att man kan dra slutsatsen att ontologiskt kan världen förstås som strukturer och generativa mekanismer och tendenser dvs. inte aktiviteter (som en tidigare mekanisk syn med rörelsemoment) utan som strukturer med en mekanism (kraft) som genrerar tendenser. Det är en nödvändig lösning då experiment äger rum i slutna system, medan verkligheten är öppna system, med påverkan från andra mekanismer och tendenserna inte alltid är synliga då de påverkas av andra tendenser och ändå gäller de lagar (definierade som mekanismer och tendenser) som man finner i slutna system) men tendenserna måste inte alltid fullföljas. Ontologiskt måste världen kunna beskrivas strukturellt och stratifierat i olika skikt dvs som emergenta system där vetenskapen kan borra sig ned och där mekanismer och tendenser i ett skikt påverkas av och påverkar lägre skikt t.ex. atomer kontra molekyler kontra celler osv. Man kan inte definiera världen ontologiskt atomistiskt som ting utan bör se det som strukturer och generativa mekanismer. Lägsta skikt vi kan nå kan vara ett gravitationsfält, ett elektriskt fält eller liknande, men vi kan inte veta om vi nått slutet.

    Liked by 1 person

  2. Lars skriver:

    Kort kan man väl säga att han kritiserar empirismen för att utgår från att lagar bestäms genom att observera aktiviteter som hänger samman och att undvika ontologi med ett argument om kunskap, att vi bara kan veta vad vi förstår och inte kan uttala sig om hur världen är beskaffad. Han kritiserar även Popper utifrån att han ansluter sig till den synen och hävdar att Poppers lösning på problemet med induktion bygger på epistemologi dvs vad vi kan veta och inte på ontologi, hur världen är beskaffad (jag ser det väl som att Poppers kriterier ändå håller epistemologiskt, men inte avvisandet av induktion). Likaså avvisar Bhaskar att empiri kan föras tillbaka till erfarenhetsdata och sinnesdata.
    Man kan väl säga att han slår hål på den idealistiska traditionen inom filosofin t.ex. Wittgenstein, von Wright och Apel och därmed post-modernismen.

    Han behandlar naturvetenskap, men var ju själv ursprungligen ekonom och det verkar som att sökandet framförallt avsåg den sociala sfären, möjligheten söka kunskap. Han konstaterar att det är människans förmåga till intention och aktivitet som möjliggör kunskap och att människan har förmåga inte endast att göra utan att iaktta sin egen intention och tanke och också iaktta iakttagandet av intention och tanke.

    Hans slutsats är att kunskap byggs socialt dvs etiologin är till sin natur social och kunskap skapas i sociala processer och kunskap skapas utifrån tidigare skapad kunskap, medan ontologiskt finns världen oavsett om det finns människor eller inte som kan iaktta den.
    Poppers teorier handlar om den epistemologiska kunskapen, inte om världen om jag förstår rätt (han tar inte upp det till djupare diskussion, men konstaterar att teorin bygger på den traditionella empirismen och erfarenheten och att falsifiering inte är den enda vägen eftersom induktion inte är det problem Popper och empirismen sett det som eftersom en lagbunden stabil värld är förutsättningen för att vetenskapen ska fungera).
    Så han har inte så mycket att säga om sociala vetenskaper (konstaterar att de är mindre utvecklade och därmed mer filosofiskt orienterade). Någon liten skiss ger han:

    1) Är den generativa mekanismen uthållig?
    2) Är mekanismen aktiv?
    3) Är resultatet av mekanismens aktivetet oberoende inte påverkad av andra mekanismer aktivitet (av samma eller annorlunda mekanismer)?
    4) Kan resultatet av mekanismens aktivitet uppfattas eller på annat sätt detekteras av människor?

    Liked by 1 person

    • educaremm skriver:

      Ett annat intressant fenomen att kanske studera, vore att försöka mäta, eller kunna registrera, om det finns någon korrelation mellan en tilltro till grader av (egna, eller samhälleliga) möjligheter att kunna åtgärda eventuella växande problembilder (som en del då kan registrera genom iakttagelser, sunt förnuft, framförhållning, fantasi och föreställningsförmågor?), och graden av hur pass mycket människor är villiga att försöka att sätta sig – in i – problemens natur…..?…

      Kanske finns där ett slags – inbyggt motstånd – , i att vilja ens försöka att se problem (ur ett långsigktare perspektiv), OM där inte samtidigt kan anas, eller upplevas, ses som eller anses finnas några som helst möjligheter att överhuvud taget kunna åtgärda – de samhälleliga problemen – ….?..

      Om tillftro till möjligheter att kunna åtgärda, förändra, påverka, över huvud taget inte upplevs finnas, kanske finns där då ett (psykologiskt, inbyggt …?) motstånd, mot att överhuvud taget ens vilja – se – problemen ….?…
      Alltså att det kan finnas en slags – psykologisk blockering – , som då infaller, som en slags försvarsmekanism….och som då drabbar genom att kunna – förblinda – , vederbörande iakttagare, inför att kunna – ta in – problem….(som då ÄNDÅ INTE upplevs kunna åtgärdas, eller förändras….?….)?….
      Vem vet…

      Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Jomen, man kanske kan se det utifrån de klassiska försvarsmekanismerna (inom kontexten försvar mot drifter) intellektualisering, rationalisering, förskjutning, bortträngning, idealisering. Man kan kanske också se det som att frustrationen av social motivation som värme, anknytning, självhävdande och förståelse triggar fantasin, scenariobyggande och man målar upp en falsk bild av världen. Acceptans är ju i motsats till frustration hälsobringande, ett accepterande av livets jävligheter. Den uppgivenhet du talar om, den frustration som uppstår, kan nog förvända blicken och med fantasin avlägsnar vi oss från en outhärdlig verklighet (psykotiskt).

        Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Systemteori, vad är det och varifrån härstammar tankarna om betydelsen för social och psykologisk förståelse? (Man ser här hur den epistemologiska synen kontrasterar mot Roy Bhaskar’s syn att ontologin är åtkomlig. Man kan undra över hur ”mind” egentligen är definierat och om det hierarkiska synsättet verkligen överensstämmer med verkligheten, tänker jag.)

      http://www.narberthpa.com/Bale/lsbale_dop/gbcatsbs.pdf

      Gilla

  3. MartinA skriver:

    PEs historieförakt blir ofta pinsamt och gör det omöjligt för mig att ta till mig hans poänger. Slutade läsa vid ”Karl XIIs projekt var att kriga”.

    Gilla

  4. M-A Lundgren skriver:

    Så här gick Reinfeldts resonemang enligt honom själv.

    Hans plikt som statsminister var att göra Sverige till ett bättre samhälle. Eftersom mångfald berikar och förbättrar Sverige var det hans skyldighet att hålla gränserna vidöppna. Han hade inget val.

    Om invandringen förorsakar olösliga problem utan återvändo faller hans argumentation platt till marken.

    Binda ris till egen rygg. Svenskarna är villiga att ”ge upp” sig själva om överheten så önskar.

    Liked by 1 person

  5. MartinA skriver:

    Rune Barnéus
    ”tidigare var chef för Nordbanken”
    ”blev en höjdare i Världsbanken med uppgift bland annat att hjälpa gamla östländer att bygga riktiga banksystem efter Sovjetunionens upplösning”

    Aha! En av de som såg till att Rysslands rikedomar lämnades över till oligarker som hade noll lojalitet till ryssarna. En av de som såg till att sextonåriga ryska kvinnor kunde köpas till att göra vad som helst för femtio kronor! En av de som såg till att Ryssland sänktes ner i en förödmjukelse utan motstycke i tio års tids! En av arkitekterna bakom de tio år som alla ryssar avskyr mer än någonting annat på jorden! Tacka vet jag bankirer!
    En sån hjälte! En av PEs husgudar verkar det som dessutom. Fint där! Bra! Toppen PE! Fina vänner du har! Fina värderingar! Finfina! Som habnen i handsken! Jättebra!

    Här är en dokumentär från BBC om hur fint din vän ordnade allt i Ryssland:
    youtube.com/watch?v=E5ERt8VDiyYa

    Gilla

    • phnordin skriver:

      Jag förstår din besvikelse över det ekonomiska sammanbrottet i Ryssland under slutet av 1980-talet och det kaos som följde. Men har du tänkt på hur det ryska samhället utvecklades under 70 år av kommunism? Anledning till att systemet imploderade låg i dess ineffektivitet och systematiska korruption.

      I stället borde Ryssarna i nuvarande stund lyssna till de fåtaliga ledarna och modiga intellektuella som vill driva fram demokratiska värderingar i landet. I dagens läge är den nya medelklassen i städerna nöjd med den höjning av levnadsstandarden (inklusive alla nya IKEA-möbler) som de åtnjutit på senare år, men större delen av befolkningen lever under ganska usla betingelser och har inte del av ökningen i välfärden

      Gilla

  6. phnordin skriver:

    Sverige lider av missionärssjuka. Kanske är detta ett genetiskt betingat världsförbättrarpatos. Våra statskontrollerade medier som SR och SVT framhärdar exempelvis sedan decennier i sitt programutbud med alla utvecklingsländers elände jämfört med den svenska modellens förträfflighet. Att kunna argumentera för svensk godhet genom generös invandringspolitik ger dessutom dessutom makt på det politiska planet.

    Liked by 2 people

  7. Eva Danielsson skriver:

    Bjereldfalangen styr politiken inom S (sedan -09) via verkställande utskottet och genom Tro och solidaritet och de använder massinvandring (och klimathotshysterin) som kraftfulla verktyg att öka och befästa socialistisk makt med globalistiska drömmar. ”Den långa marschen genom institutionerna” pågick lyckosamt redan för ett kvartssekel sedan och man insåg nya möjligheter för kampen i o m murens fall och bildandet av FNs klimatpanel. Omvärldshändelser som kunde ge nya plattformar för makt. Vilket besannades. (Senare blev även Sv kyrkan en ny plattform för mer makt.)

    Övriga inom S, de som syns mest, är en täckmantel som i god tro pratar vanlig sossepolitik. Deras sjukligt överdrivna längtan efter att vara storspelare i humanism och godhet, är deras och kanske även borgerlighetens bevekelsegrund.

    Men de med hårdare nypor i bakgrunden plus några av ministrarna drivs allrså av vanligt välbekant maktbegär och en farlig utopistisk idé. Som jag ser på det.

    Man vill alltså ha lagom kaos i Sverige och lägre förväntningar på samhället hos vanligt folk. Folk ska ska inte bli resursstarka och ifrågasätta det som händer. ( som på DGS t ex). Socialdemokratins avtal med Muslimska brödraskapet och dess svenska förgreningar, som förnyades -14, är ett led i kampen, (Även Barcelonaavtalet) och den vänskapen har funnits i flera decennier och visat sig bl a i penningströmmen till palestinierna. Så att vrida på kranen för islamisering ingår som något rimligt för den styrande klicken.

    Övriga politikers godtrogenhet inklusive folkets godtrogenhet kommer väl till pass. Och i små steg med samhällets försämringar och olika lagändringar och i attacker på sekulariteten, blir Sverige mer och mer en socialistisk (och islamistisk, där leker de med elden) enpartistat. Utan att det riktigt ska märkas.

    Makt är motivet till det som händer bakom dimridån av lilliputtlandets överdrivna ängslighet och önskan om att vara storslaget goda. Annars skulle det finnas några tecken på politik och faktiska åtgärder, som försöker rätta till problemen. Inte ens svenska politiker och generaldirektörer är sååå inkompetenta och handfallna som det har verkat det senaste decenniet. Nej, alltihop är en avsiktlig strategi.

    Jag skulle önska att det bara var paranoida mardrömmar.

    Liked by 3 people

  8. Petrus skriver:

    De som tidigare ohämmat ville vräka in invandrare i Sverige inte var någon slags traditionella försvarare av den svenska bilden ute i världen. De som på 60-talet stod för den linjen var SAF och högerledaren Gunnar Heckscher. LO var mot och SAF raljerade om att LO ville ha ”Sverige åt svenskarna” och var någon slags (national)socialister. De lät ungefär som MUF och Fria Moderata Studentförbundet gjorde tills helt nyligen. Reinfeldts ”öppna era hjärtan” var en ny variant på samma tema. Carl Bildt berättade stolt i Invandrare och minoriteter för 30 år sedan att Palme i valrörelsen 1973 blivit generad när moderaterna anklagat (s) för främlingsfientlighet p g a retorik om att skydda svenska arbetares jobb från invandrares konkurrens. Bildt rev upp Lucia-beslutet 1991. I början av 2000-talet försökte Svensk Näringsliv lobba igenom fri arbetskraftsinvandring i strid med LO:s och sosse-regeringens vilja. Man lyckades till slut.

    Det som startade den stora invandringsvågen var när Anita Gradin/Hans Göran Franck [båda (s)] år 1984/85 såg till att ersätta de tillfälliga uppehållstillstånden för flyktingar med permanenta, acceptera asylansökningar från folk som rest genom andra länder och slopa regeln i 17 § utlänningslagen om att oriktiga uppgifter i asylansökan kunde leda till indraget permanent uppehållstillstånd (Prop. 1983/84:144). De borgerliga partierna stöttade den här proppen. Anita Gradin fick senare ett pris av Wizo.

    Liked by 3 people

    • cmmk10 skriver:

      Tack för den historiska återblicken. Den som en gång skriver historien över hur även den humanistiska stormakten kollapsade, kommer att hitta en kedja av personer och många små beslut som tillsammans blev fatala.

      Sverige illustrerar ordstävet, att vägen till helvetet är kantad med goda föresatser.

      Liked by 2 people

      • Petrus skriver:

        Cmmk10:

        ”Sverige illustrerar ordstävet, att vägen till helvetet är kantad med goda föresatser.”

        Svar:

        Gunnar Heckscher, Carl Bildt, Anita Gradin, Hans Göran Franck hade inga goda föresatser. Advokaten Hans Göran Franck visste t ex mycket väl att ovannämnda faktorer, som jag här rekapitulerar, gjorde det avsevärt mycket lättare, mer attraktivt och mindre riskfritt att söka asyl i Sverige:

        1. Ersättandet av de tillfälliga uppehållstillstånden för flyktingar med permanenta från start.

        2. Acceptera asylansökningar från folk som rest genom andra länder.

        3. Slopa regeln i 17 § utlänningslagen om att oriktiga uppgifter i asylansökan kunde leda till indraget permanent uppehållstillstånd.

        Hans Göran Franck hade en tydlig politisk agenda. Han drev i flera år i riksdagen frågan om förbud mot ”rasistiska organisationer”. Anita Gradin var likadan. När hon blev nedskickad till Bryssel för att förhandla om de obligatoriska inskränkningar i föreningsfriheten och yttrandefriheten som var i pipeline 1995 så såg hon inte till att få något formellt undantag för de mest drakoniska lagstiftningskomponenterna av kontinental typ. Det Sverige fick göra för att inte behöva ändra grundlagarna var att ändra rättspraxis på ett rätt ”kreativt” sätt för att nödtorftigt anpassa sig till tysk/fransk lagstiftning. Så visst hade de här figurerna en politisk agenda. Att ändra utlänningslagen så att gränserna i praktiken öppnades på vid gavel var bara en komponent i det ”heliga kriget”.

        Liked by 2 people

  9. Sixten Johansson skriver:

    Många sätter likhetstecken mellan naiv och korkad (”Så korkade kan inte politikerna vara”). Jag tror att det i grunden handlar om två skilda dimensioner: sociomental mognadsnivå respektive intelligens. Man kan vara mycket intelligent, verbalt begåvad, räknekunnig, påläst inom sitt smala gebit, men ändå vara oerhört naiv och barnslig vad gäller förmågan att förstå och hantera sig själv, människor i allmänhet och livets bistra villkor, särskilt under kriser.

    Psykisk mognad sker hela tiden i växelverkan med andra, så visst kan det uppstå en kulturellt särpräglad avstannad utveckling, en kollektiv sociomental barnslighet eller efterblivenhet, som är oberoende av intelligensen. De som har ett sådant naivblankt psyke bör logiskt sett bli mer ord- och ytcentrerade och ordmagiskt tänkande än de som har en desillusionerad eller erfarenhetsgrundad människosyn.

    Därför passar utopistiska ideologier som PK-socialism och anarkoliberalism vår tids svenska folkpsyke och låter sig lätt förenas med barnslighet och godtrogenhet på alla nivåer (givetvis också med girighet, personlighetsstörningar och yrkesmässigt ljugande). Kollektivt förstärks då inom makteliten även inbilskheten, självgodheten, känslan av överlägsenhet gentemot vanligt folk, svensk kultur, oliktänkande och hela världen. Det kommer att ta tid innan krockarna med verkligheten har spräckt hela denna uppblåsta bubbla och mognadsprocessen blir smärtsam, särskilt hos det genuint naiva folket.

    Liked by 2 people

    • Lars skriver:

      Du träffar huvudet på spiken i din analys.. dom begriper inte att dom faktiskt inte begriper, vilket skapar ihåligheten i framförandet, men i samspel med en liknande törstig allmänhet och låsas media så hålls illusionen vid liv. Verkligheten och sanningen är i detta fall som antibiotika till en inbillningssjuk.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Några funderingar.
      Jag ser reaktionsbildning (Freud) mer som kompenserande social motivation och jag ser även på hur fantasin dvs scenariobyggande hela tiden är med i den kognitiva processen, så försvar typ förnekande, idealisering, rationalisering, drömmeri , projicering mm dvs strategier kan trigga scenariobyggande, kanske det i det fallet är motivationen Verifiering/Förståelse som frustreras (ångest)? Och triggar skapande av fantasibilder? Vad som frustreras bör ju i första hand vara Verifiering och Anknytning (ångest) och kompenserande motivation Självhävdande (skam till vrede) och kanske fysisk motivation.
      Så om försvaret, den kompenserande sociala motivationen är självhävdande (vrede) så ligger kanske härunder försvarsstrategierna (Anna Freud) dvs försvaret mot skammen (och skuld)? Och i detta den märkliga självspäkningen, ältandet av kollektiv skuld, som paradoxalt tycks bygga på motsatsen dvs. känslan av överlägsenhet, överlägsen i givandet dvs självhävdande dvs ett försvar mot anknytnings- och verifieringsångest.

      Och politikerna känner av processerna och rider på dem, när de inte själva är drabbade.
      Man kan bli sexuellt intresserad i tandläkarstolen (kompenserande fysisk motivation)… Jag frågade min tandläkare sist när han skulle borra ” kommer det att göra ont?” Han svarade ” ja det har jag faktiskt inte tänkt på, men nu när säger det, så kan jag faktiskt få lite ont i armen!

      Gilla

    • Lars skriver:

      Självhävdande kan ju driva många strategier och en del avser försvar. Det ger mer komplexitet då man betänker att vissa av dem kan triggas beroende på situationen och andra inte och en del avser att upprätthålla psykisk förmåga dvs är ett försvar och en del kan stå i konflikt med varandra. Så om situationen (invandringen) egentligen ger skam (över politiker och Sverige) så aktualiseras andra strategier styrda av Självhävdande som att Vi är goda och duktiga och rika och belåtna…. Det gör ju att Självhävdande, som driver strategier, kan samtidigt frustreras och tillfredsställas dvs tandläkarstolen!
      Man får ju en komplex bild med många kausala samband som delvis är cirkulära.

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Ja, de flesta begriper inte att de faktiskt inte begriper – och det har inte med deras intelligens att göra! Det är en sociomental defekt i det egna psyket, en sorts kollektivt förstärkt permanent barnslighet. Man kan säga att personligheten saknar djup eller i någon fas har lagt ett lock på det ”alltför jobbiga” djupet inom sig.

      Om djupseendet inåt saknas, så skapas ingen strukturerad egen reservoar av livserfarenhet och hela personligheten är nästan som en enda blank yta. Den förmår då bara uppfatta andra människor som lite olikfärgade ytor. Mångfalden sitter på ytan, några är skäggigare eller mer ögonfägnande, men i princip är alla likadana inuti. Egentligen finns inget väsentligt inuti, utan alla är tvådimensionella. Alla blir därmed i princip utbytbara, mekaniskt räkningsbara. Den tvådimensionella, barnsliga människan kan inte ens tänka tanken att kulturer eller religioner eller genetiska arv skulle kunna forma människor så att de faktiskt är olika på djupet, för hon uppfattar inget djup i sig själv eller i andra.

      Denna mobbkollektivistiskt förstärkta tvådimensionella psykologi passar perfekt ihop med alla de destruktiva politiska ismer som nu verkar. Och den stämmer väl överens med oräkneliga intryck och spontana kommentarer om hur svenskar skiljer sig från t ex andra nordbor genom att vara så besynnerligt barnsliga och fundamentalistiskt troende på ordens makt att förändra verkligheten.

      Liked by 1 person

  10. olle holmqvist skriver:

    De två (C)-politikerna från Solna Tingsrätt, vilka var deras bevekelse-grunder ?
    De formulerar ju i skrift mycket tydligt. Mannen kom från bättre och kvinnan sämre familj.
    Det var sämre av henne att anmäla, än att försöka lösa det inom familjen – klanen.
    Varför skrev de detta ? Inte för att fria mannen. För den saken hade bara behövt säga: Bevisningen räcker inte. Det verkliga motivet måste alltså ha varit att berätta för
    någon, sådana är vi, så här tycker vi.

    Vem är då någon ? Det är inte det egna partiet, som reagerade omedelbart, och vars
    utslag de genast följde, utan protest eller förklaring. Den de berättade för kan t ex
    vara den växande,men i stort tysta muslimska opinionen, i förväntan på framtida stöd
    i någon form. Eller – mera nojigt – en existerande pro-bokstavs-troende muslimsk
    organisation. Samsnackat och inrepeterat.

    Detta att ducka direkt, ingen protest, lämna scenen, liknar Mehmet Kaplans (MP)
    sorti, efter mötet med Grå Vargarna Är det en tillfällighet ? Hade Kaplan gjort
    detsamma om han i sin senare roll som bostadsministern återupprepat: ”jämförde
    israelers agerande mot palestinier med nazisternas behandling av judar. (2009)
    (https://www.svt.se/nyheter/inrikes/mehmet-kaplan-avgar)
    eller likaså före ministertiden : ”Vi ska befria Jerusalem ”

    https://www.expressen.se/dinapengar/kaplans-fallskarm-2,4-miljoner-kronor/
    .
    ”- Jag vet vem jag är. Därför kan jag tryggt kliva av. ” – Vad betyder det ?

    Gilla

    • Lars skriver:

      Logiskt sett måste de varit beredda på motståndet dvs de har drivit en linje för att se hur långt det går och är beredda att falla, men man flyttar fram positionerna. Vem vet vilka krumbukter som sker inom partierna efter händelserna? Accepterande och inlemmande av muslimska föreningars företrädare är ju legio i alla partier, man nöter sig fram, väl medvetna om det motstånd man nöter ned. Ideologin och övertygelsen om den egna förträffligheten bunden till religionen bär dem.

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.