Imamen Kashif Virk från den islamska Ahmadiyya-sekten bad nyligen att Det Goda Samhället skulle publicera en text av honom. Denna text publicerades igår den 4 mars. Som vanligt hade jag först läst den för att göra sådant som redaktörer gör, till exempel att rätta stav- och skrivfel, kolla källor, bedöma argumentens halt och så vidare.

Att folk gör missar i grammatiken kan redaktören förlåta (det gör många infödda svenskar också), men hur tolerant ska man vara med haltande resonemang?

Låt mig ge några exempel. Virks tes är att islam inte alls är någon våldsam och diktatorisk religion utan tvärtom tolerant och demokratisk vilket han ”bevisar” med citat ur Koranen.

”Islam är öppet mot yttrandefrihet”, skriver Virk. ”Det står i Koranen att meningsmotståndare är välkomna att framföra sina argument och invändningar: ’Säg: framför era bevis, om ni är sanna’ (27:64)”.

Om man kollar den angivna versen på sajten Koranens budskap står det så här:

Vem är Den som inleder skapelsen och som därefter skall förnya den och som förser er med det i himlen och på jorden som ni har behov av för er försörjning? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? – Säg: ”Lägg fram ert bevis om [ni tror att] det ni säger är sant!”

Den texten inbjuder inte precis till öppen och förutsättningslös diskussion. Först frågas retoriskt om det finns en gud vid sidan av Gud. Man anar att svaret är nej. Uppmaningen till läsaren att komma med motbevis känns närmast hånfull.

Sedan hävdar Virk att ”ett lands regenter ska vara folkvalda”. Så här står det i angiven sura 4:58:

GUD befaller er att till den rättmätige ägaren återlämna det som ni fått er anförtrott och att, när ni dömer mellan människor, döma rättvist. Gott, ja, förträffligt är det som Gud förmanar er till. Gud hör allt, ser allt.

Inte ett ord om demokrati. Snarare att Gud bör styra eftersom han hör och ser allt.

Vidare säger Virk att det enligt sura 2:256 inget ”tvång får råda i religiösa ärenden”. Visst. Men läs den åberopade sura och den efterföljande:

Tvång skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda makterna och som tror på Gud, har sannerligen vunnit ett säkert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt.

Gud är de troendes Beskyddare. Han leder dem ut ur mörkret till ljuset. Men de som förnekar sanningen har onda makter till beskyddare som leder dem ut ur ljuset till mörkret. De har Elden till arvedel och där skall de förbli till evig tid.

Om man inte följer regelverket så hamnar man i helvetet. Är inte själva definitionen av tvång att man utsätts för repressalier om man inte lyder?

Sådär håller det på. Jag framförde mina synpunkter till Virk, precis som jag gör till alla andra författare som skriver saker som jag tycker är oklara, och bad honom räta ut frågetecknen. Det ville han inte utan insisterade på publicering. Han antydde att jag utsatte honom för diskriminering:

Jag undrar: är du lika kritisk när exempelvis Eddie Omar på din sida påstår att terroristen Rakhmat Akilovs tolkning av Islam är rimlig? Det står en massa påståenden på din sida som helt saknar belägg. Därför tycker jag att du även i detta fall kan publicera min text och invänta reaktionerna.

(Eftersom det ändå publiceras så mycket som ”helt saknar belägg” så kan jag även publicera Virk. Det är ett argument som heter duga.)

Det är här jag hamnar i beråd. Ska de intellektuella kvalitetskraven gälla även muslimska skribenter eller ska de bedömas efter ett annat regelverk? Är jag paranoid om jag läser in att Virk anser sig vara utsatt för negativ särbehandling om jag refuserar hans bidrag? Har jag inte i verkligheten utsatt honom för positiv särbehandling när jag publicerar ett inlägg som jag inte tycker håller måttet?