Nyligen skrev jag en text – Samhällets historia i fyra steg  – med citat från vice VD i Svenskt Näringsliv som på basis av egna erfarenheter och undersökningar som organisationen gjort sa ungefär att, visst, det finns fantastiska ungdomar i vårt land, men på det hela taget är de självupptagna, mobilringande morsgrisar som inte har fattat att jobb är på allvar och att en anställd är skyldig att leverera och detta dessutom i tid.

Detta överensstämmer med mina fördomar så egentligen borde jag väl därför låta ärendet vila för att slippa besvära mig med att tänka vidare på saken. Men ibland är tillvaron så motvalls att den presenterar perspektiv som kanske inte motsäger men definitivt ifrågasätter väl invanda och bekväma fördomar. Ett sådant obehag drabbade mig nyss när jag bläddrade i Magasin Åre, årgång 19, vintern 2018, ”om världens skönaste skidort”. Det är 250 sidor glassig reklam med läskiga – men balla! – bilder av djärva, ofta skäggiga, människor som kastar sig utför orörda, superbranta fjällsidor på skidor samt artiklar om sådant som trendiga mikrobryggerier i Åretrakten och prisbelönta kvinnliga uppfinnare.

Det märkvärdiga med detta gratismagasin som ligger i högar i ”världens skönaste skidort” och kan plockas av var och en är att det är läsvärt, kanske till och med intressant. (Jag tyckte det var kul att bli påmind om min barndoms deckarserie från B. Wahlströms ungdomsböcker där de två rödhåriga tvillingarna Klas och Göran från Norrland tillsammans med sin kusin Hubbe från Kaptensgatan i Stockholm löste många kniviga brott som gäckade polisen.)

Man märker på tonfall, bilder och infallsvinklar att magasinet görs av just den generation unga människor som Svenskt Näringslivs forskning antyder är egotrippad, ansvarslös och opålitlig. Hur kan det gå ihop?

Låt mig citera från magasinets Ledare som är signerad ”- Red.” och har rubriken ”Några ord om våra usla skribenter”:

Våra skribenter kan generellt sägas vara kreativa fritänkare som är oerhört dåliga på deadlines. Om texterna överhuvudtaget kommer, så kommer de väldigt, väldigt sent. Sällan – eller nästan aldrig – handlar de om det överenskomna ämnet…

Ofta sitter vi i pressläggning med en text som förvisso är fantastisk men som plötsligt inte alls hänger ihop med de lika fantastiska bilderna. Detta har medfört att folk oförtjänt brukar anklaga oss för att vara kreativa genier – när det i själva verket handlar om i panik uppfunna nödlösningar orsakade av skribenter med auktoritetsproblem…

Våra skribenter kan även generellt sägas vara väldigt, väldigt duktiga. Så vi vill därmed uppmana dig, käre läsare, att inte enbart titta på bilderna utan att även läsa texterna. För de är läsvärda – även om de ytterst sällan handlar om vad vi hade tänkt att de skulle handla om.

Även om jag har klippt i ledaren lovar jag att jag inte förfalskat klangen. Samtidigt som redaktören bittert klagar över medarbetarnas brist på disciplin och lydnad så är han (eller hon) påtagligt stolt över slutresultatet.

Man känner igen situationen från debatten om skolan. Ena sidan säger ”de lär sig ju ingenting, se på PISA-resultaten”. Den andra sidan säger ”de blir i stället överlägset kreativa och nydanande, se på Skype och Spotify”.

Jag tror att båda har rätt. En del av eleverna vid svenska skolor kommer att bli mycket framgångsrika trots bristen på ordning, kanske tio procent, kanske fler. Jag vet inte om deras framgångar beror på gynnsamma uppväxtförhållanden eller på osedvanlig begåvning eller på att de kunnat ägna sig åt att programmera sina mobiler i stället för att behöva lyssna på en trist lärare i en kateder. Men det vore dumt att förneka att en skola som är lika för alla måste bromsa och hålla tillbaka specialbegåvningarna. Bättre för dem om skolan lät dem löpa fritt vilket väl ofta är vad den gör.

Samtidigt finns alla de andra som inte är lagda för entreprenörskap eller konstnärlig genialitet. Dessa, som rimligtvis utgör en majoritet, är dömda att bli löneanställda underlydande till en chef som ger dem order och bedömer dem. Det är dessas chanser att spela sin förutbestämda roll i livet den svenska skolan, som Svenskt Näringsliv påpekar, försämrar.

”Man äger ej snille för det man är galen” diktade poeten Kellgren. Han menade att galenskap inte räcker för att kvalificera någon för genialitet. Det är samma här. Det räcker inte med att vara odisciplinerad för att bli en kreativ entreprenör eller konstnär.