Från Aristoteles till vetenskapen och tillbaka igen

Patrik Engellau

Galileo Galilei uppfann inte teleskopet i början av 1600-talet men han utvecklade konstruktionen till den grad att han kunde studera himlavalvet och göra omvälvande upptäckter. Han konstaterade till exempel att stjärnor inte var ett slags eviga stearinljus utan himlakroppar som förintades. Han såg att det hände grejer därute.

Om det hände grejer i världsalltet, det vill säga om saker förändrades, då föll den rådande aristoteliska världsbilden samman. Aristoteles, och hans på Galilei tid dominerande kristna skolastiska efterföljare, förklarade ju att världen var skapad, klar, oföränderlig och perfekt. Hållbar, kan man säga med ett modernt uttryck. Allt var för evigheten. Det mänskliga intellektet skulle inte ägna sig åt att försöka med några förbättringar, för det fanns inget att förbättra, utan bara att genom kontemplation och tankemöda förstå hur välorganiserat allt redan var.

Descartes – och troligen en massa andra tänkare, men när människan skriver historia, i detta fall filosofins historia, brukar hon för enkelhetens skull tillskriva stora och antagligen vitt spridda insikter någon enskild person – insåg att om det var som det verkade, nämligen att det inte fanns något fast och oomkullrunkeligt i tillvaron, då visste han ingenting. Han var han tvungen att tvivla på allt. Det var bara en sak han var säker på, nämligen att han tvivlade, och att han därför troligen fanns. Cogito, ergo sum, sa han och blev känd för detta yttrande bland alla oss som egentligen inte vet något om hur vare sig han eller andra filosofer i verkligheten tänkte.

Om, som Aristoteles menade, världen var ett ordnat Kosmos så låg det nära till hands att föreställa sig att det mänskliga förnuftet, som var en del av, och därför av sig själv hade inblickar i, detta ordnade Kosmos, genom skarp tankeverksamhet och kontemplation kunde utröna tillvarons hemligheter. Man kunde lita på att den mänskliga hjärnan skulle hamna rätt bara den följde sin egen, av tillvaron givna, logik.

Men om Galileo och Descartes hade rätt i sina föreställningar om tillvarons obestämda karaktär kunde vetenskapen inte längre lita på att sanningen skulle uppdagas genom att begåvade människor resonerade logiskt och klokt med varandra. Då fick man utveckla en annan metod att blottlägga sanningen.

På det viset utvecklades vad vi kallar det vetenskapliga tänkandet. Sanningar om tillvaron söktes inte längre i urkunder och på seminarier, utan genom observationer och experiment. Ta exemplet Claude Bernard, fransk fysiolog, som ville veta varifrån sockret i kaniners blod kom. Från maten? Han experimenterade, gjorde två grupper kaniner som matades olika. Det blev ingen skillnad i sockerhalten i blodet. Så småningom kom Bernard fram till att sockret producerades av kaninernas lever. Det hade han aldrig kunnat kontemplera sig fram till enligt aristotelesmodellen.

Det mänskliga förnuftet var inte längre sanningens ursprung, utan bara dess hjälpreda. Förnuftet hade ingen inbyggd och förutbestämd förbindelse med en redan existerande sanning inneboende i världsalltet. Descartes dog år 1650. Hundra år efter hans död hade mänskligheten utvecklat mer användbar kunskap om tillvaron än allt man sammanlagt lärt sig tidigare (det vet jag inte, men något ditåt).

På den vägen har det varit i några sekler och allt till mänsklighetens enorma fördel. Man hade kunnat tro att mänskligheten skulle jobba vidare på en väg som visat sig så framgångsrik, men så är det bara delvis. I stället har ett nytt slags tänkande utvecklats som i ett visst hänseende är en fortsättning på det senaste milleniets intellektuella utveckling men i ett annat hänseende mer aristoteliskt eller nyskolastiskt än vetenskapligt i Descartes bemärkelse.

Jag talar om den alltmer utbredda postmodernismen, ett tänkande som i grunden hävdar att det inte finns någon sanning.

Postmodernismen representerar en fortsättning längs den inslagna vägen om man resonerar enligt följande: 1) Aristoteles hävdade att det finns en slutgiltig sanning inprogrammerad i tillvaron, 2) Descartes menade att sanningen visserligen finns, men inte färdigtillverkad, utan den måste uppdagas med vetenskapliga metoder, 3) postmodernismen anser att ingen definitiv sanning kan uppdagas eftersom det finns hur många giltiga sanningar som helst. En rak progression från ”säkert” via ”osäkert” till ”obefintligt”.

Men ännu mer, syns det mig, representerar postmodernismen en tillbakagång till det medeltida tänkandet, kanske framför allt på grund av sina auktoritära tendenser. Skolastikerna var kyrkodignitärer som presenterade sina sanningar i kraft av den auktoritet de fick av sin ställning i samhället. Det gick inte att säga emot. Om man sa emot kunde man bli bestraffad. Tänk på Giordano Bruno som av kyrkan brändes på bål år 1600 för sina idéer (kanske för att han höll med Kopernikus om att jorden snurrade kring solen). Även Galileo höll på att stryka med.

När vetenskapen – enligt den kartesianska metoden att man inte kan veta något säkert förrän man prövat – slog igenom, blev det, åtminstone i teorin, ett annat ljud i skällan. Det fanns ingen auktoritet, om hon så vore ärkebiskop, som med legitimitet kunde stoppa sanningen enligt beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Bortsett från de rent materiella fördelar som detta synsätt medförde så representerade förändringen en landvinning för demokratin och jämlikheten. Det fanns något som var starkare än makten, nämligen sanningen. Och makten fick tåla det. Kungen, som delar ut Nobelpriset, kan inte mopsa sig mot pristagarna (vilket ju var ungefär vad som hände när påven brände Bruno).

Med postmodernismen är vi tillbaka i den skolastiska ordningen. Makten resonerar inte. Den deklarerar sin uppfattning och den stackars medborgare som inte delar den uppfattningen får skylla sig själv och hållas, liksom Galileo, för en möjlig samhällsfiende, en sorts brunråtta. När det inte längre finns någon sanning oberoende av makten finns bara makten.

(Överkurs: Återfallet från Descartes till skolastiken inleddes med filosofen Nietzsche som var den förste i modern tid, vad jag vet, som förnekade existensen av en sanning som kunde uttryckas i ord. Det finns något som kallas ”banan” men alla bananer är olika och dessutom förvandlas de med tiden – de har till exempel en tendens att ruttna – så hur kan man använda samma ord för så olika företeelser? Så är det med allt vi påstår, sa Nietzsche ungefär, och därför finns ingen sanning. Det är bara svaga människor som behöver uppfinna en sanning åt sig för att ha något att hålla sig i när livets vagn rullar fram på sin steniga stig. De starka behöver inget trams som sanningar. De klarar sig av egen kraft, ty de är Övermänniskor. Jag tror att det är så även med postmodernisterna. De sätter sig över sådant som vanliga människor tycker sig se och förstå och som funkar för dem. Postmodernisterna bryr sig inte om vad som funkar för vanliga människor. Det är därför de inte gillar lärare som lär elever nyttiga saker. Eleverna ska forska själva. De som är födda till Övermänniskor kommer att klara sig bra i alla fall. Resten struntar postmodernisterna i.)

46 thoughts on “Från Aristoteles till vetenskapen och tillbaka igen

  1. Crister L skriver:

    Jaså, det är därför? – ”överkurs (Nietzsche): … de som är födda till Övermänniskor kommer att klara sig bra i alla fall. Resten struntar postmodernisterna i.”

    Och vad gör vi, ”resten”, isåfall? Hur kan det komma sig att senaste Sifo ser ut som den gör? Varför rösta på DÖ när SD finns? Tänk om Descartes får reda på det!

    Det finns en annan synpunkt, som är att snacka går ju. Genom att snacka om något annat än att göra så går det att snacka. Min högsta önskan i år är att väljare på valdagen ska reagera med det egna konkreta förnuftet på den egna konkreta erfarenheten, inte på snack. Amen!

    Liked by 1 person

  2. Palle skriver:

    Patrik: stort och intressant ämne.
    Först: hållbar är inte det samma som oföränderlig, se diskussionen efter din artikel om just begreppet hållbarhet (ofta missbrukat idag som du riktigt påpekade där, men det innebär ju inte att ordet inte kan användas på rätt sätt).
    Galileo: vad man ofta glömmer bort var att denne vetenskapsman själv var troende kristen. Vad han utmanade var sin tids vetenskapliga etablissemang, som utgick från Aristoteles (som du mycket riktigt anger). Observera alltså att vad det kyrkliga etablissemanget på den tiden hade gjort var att alliera sig med den rådande vetenskapliga uppfattningen och tolkat bibeln så att den överensstämde därmed. Galileo visade med sina nya empiriska rön att den rådande beskrivningen var felaktig, men att den bättre beskrivningen, som han förfäktade mycket väl kunde passa in med en bättre tolkning av bibeltexten. Det var alltså inte bibeln han motbevisade utan en särskild uttolkning av denna.
    En intelligent genomgång av bl.a. denna intressanta historia ges i ”Seven Days that divide the World” av John C. Lennox (professor i matematik vid Oxfords universitet och kristen). Det finns ett antal intressanta inslag med honom även på youtube, t.ex.

    Västerländsk filosofi i allmänhet: Axess tv sänder f.n. en intressant serie av Bryan Magee, även denna serie kan lätt hämtas upp via youtube.

    Gilla

  3. Hortensia skriver:

    Tusen tack, Patrik, för en fullkomligt briljant hyllning till vetenskapen och det sunt förnuftiga, europeiska tänkandet… som nu riskerar att förintas av den, av maktfullkomliga politiker infamt hitlockade, tokreligiöst kunskapsföraktande invasionen från utomeuropeiska skitländer.

    Striden om Sverigebilden står redan mellan tro och vetande – och vetandet befinner sig i ett synnerligen prekärt underläge. Det är dagsens sanning.

    Liked by 8 people

  4. olle reimers skriver:

    Jag undrar lite grann hur man ska klassificera det tänkande som innebär att man accepterar en teori som ovedersägligen strider mot de grundsatser om fysikaliska samband som sådana som Isaac Newton lärde ut?

    Det har vid ett flertal tillfällen under de senaste sextio åren timat traumatisk händelser som inte har kunnat förklaras på annat sätt än att Newton och hans efterföljare har bortsett från något väsentligt.

    Min fråga blir därför: i vilken mån bör vi tillåta politiska hänsyn styra i vilken mån vi ska tro på beprövad vetenskap eller inte?

    Är vi månne tillbaka på ruta Giovanni Bruno?

    Gilla

      • olle reimers skriver:

        MOAB; jag förstår att du haft en viktig funktion någonstans ute i samhället. I det sammanhanget har du förmodligen också lärt dig att utveckla härskartekniker. Jag är mer imponerad av din förmåga att exponera dessa än att vad gäller att diskutera i sak.

        Du gör som du vill.

        Gilla

      • Moab skriver:

        Haha nej, jag följer inget på Facebook, var? men Olle måste bli mer specifik om dessa händelser som går emot beprövad vetenskap så vi kan diskutera dem. Han verkar tro att vetenskap är att bevara status quo inte att förklara det man inte förstår. Visst är det så att det är ytterst få förunnat att verkligen flytta gränserna, amatörer göre sig inte besvär, det kräver blod svett och tårar och ett huvud på skaft. Sen ser jag att vara vetenskapsman som en hedersbetygelse som jag verkligen inte förtjänar.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Jag diskuterade länge och väl med Olle om WTC1 och 2. ”Mörkret skilde de stridande åt och båda tillskrefvo sig segern.” Hur har du stött på hans teorier? Kan inte minnas att han dryftat dem här.

        Liked by 1 person

      • olle reimers skriver:

        Jag tänker inte göra det heller. Då får jag bassning av redaktören. Däremot kan jag väl säga att det inte är atomfysik det handlar om utan sådant som alla intresserade amatörer som läser på lite kan förstå. MOAB:s krav på naturvetenskaplig skolning sköt över målet om han menade att man skulle vara disputerad eller i vart fall nästintill.

        Gilla

  5. Fredrik Östman skriver:

    Jag vet inte vem du har läst, kanske Stephen J. Hicks, men framställningen av de olika filosoferna och deras läror förefaller mig missförstådd. Man kan inte låta ett påstående från t.ex. Nietzsche, som har missuppfattats och misshandlats av postmodernister, representera Nietzsche och hans filosofi som helhet. Descartes och hans lösning på induktionsproblemet handlar inte i första hand om frågan huruvida världen är ”fix” eller ”rörlig” o.s.v. Kant uteblev den här gången, vilket väl tyder på att det ändå inte är Hicks. Aristoteles var experimentalist och inte idealist, idealismen brukar få representeras av Platon, hans lärare och ärkefiende. Sanningens värde över kungens är en föreställning som kan spåras till de gamla babylonierna och som genomsyrar Bibeln. Hur skulle ett samhälle annars kunna fungera över en längre tidsrymd?

    Det finns åtskilliga sätt på vilket postmodernisterna bryter mot Nietzsches filosofi. Det kanske viktigaste som Nietzsche hävdade var att filosofen före honom, och vi kan konstatera att det gäller även efter honom, alltid satt sig själv och sin hjärna utanför den verklighet han beskriver. De skrev biografier över sig själva. Men filosofen är en del av den värld han studerar. Följer man Nietzsche här, kommer man in på ett evolutionärt tänkande. Evolutionen betraktar inte hönan och ägget som ett problem, utan som en lösning. Det evolutionära tänkandet är på väg att helt revolutionera de humanistiska kunskapsgrenarna och göra vetenskap av dem. Det börjar i psykologien och rör sig sedan uppåt till sociologi o.s.v. Frågan är bara om postmodernismen och multikulturalismen kommer att döda oss först. Den kan inte vinna med mindre än detta.

    Liked by 6 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Jovisst, Aristoteles var egentligen modern — han studerade verkligheten för att vinna ny kunskap. Problemet uppstod när hans skrifter återupptäcktes på medeltiden, då hans vetenskapliga metoder hade fallit i glömska och hans åsikter lärdes ut på ett sätt han själv skulle stått främmande inför.

      Liked by 2 people

  6. Karin Persson skriver:

    Postmodernismen! Post betyder väl – efter. Och modernism – det senaste, här och nu. Postmodernism betyder rent språkligt då det som kommer efter det mest moderna. Postmodernismen skulle då ligga i framkanternas framkant, med sitt ständiga ifrågasättande.

    Det är höga ambitioner.

    Som fenomen är väl postmodernismen sprungen ur konst, litteratur och arkitektur som varande moderna företeelser. Och att man då vill gå längre än vad moderniteten själv klarar av. Man har korrekt uppfattat att även det moderna snart blir gammalt, att modern är man enbart i ett visst givet ögonblick.

    Inget av detta tänkande har uppkommit ur ett rent vetenskapligt synsätt. Där har man länge vetat att hela universum utvecklas och även livet på jorden.

    Snett gick det väl när icke vetenskapligt skolade gav sig in och applicerade ett synsätt hämtat från konst och litteratur, på tillvaron själv, inklusive vetenskapen.

    Gilla

    • Karin Persson skriver:

      Redan 1959 pekade, vetenskapsmannen och novellisten C.P. Snow, på två huvudgrupper inom samhället – ”vetenskapsmän” och den ”litterärt intellektuelle”. Han gick så långt att han till och med ville dela in hela mänskligheten i dessa två kategorier.

      Snow ansåg att kommunikationen mellan de två grupperna hade havererat. Och att detta gav upphov till problem.

      Antagligen hade han mer rätt i sin analys än vad han anade. För idag försöker vissa ideologier omforma i grunden kulturella fenomen till vetenskap. Mest påtagligt inom feminismen. Där begrepp som könsmaktsordning, kvinnlighet och manlighet, ibland behandlas som vetenskap. För att ögonblicket senare enbart ses som tillfälliga sociala konstruktioner. Ungefär som färg som blandas på konstnärens palett.

      Antagligen för att man vill ge sin egen ideologi utrymme. Man försöker i princip förvandla kulturella fenomen till sann vetenskap.

      Samma fenomen uppträdde i gamla Sovjetunionen vad gällde genetik. Man ville där se ett samhälle som klarade av att få människor till att födas in i ideologisk renlärighet.

      Vad vi egentligen ser är att en av de grupper som C P Snow definierade, försöker uppnå hegemoni genom att utge sig för att representera alla.

      Liked by 8 people

      • Anna Lindén skriver:

        Jag tycker det är synnerligen tveksamt att beteckna genusteoretikerna som litterärt intellektuella. Snarare rör det sig om en form av världsfrånvänd antiintellektualism. En litterärt intellektuell kännetecknas av intellektuell öppenhet, inte av maktfullkomligt hjärnsläpp.

        Liked by 2 people

      • Anna Lindén skriver:

        För övrigt kan litterärt intellektuella, så kallade humanister, mycket väl använda sig av en vetenskapligt empirisk metod i sin forskning.

        Gilla

      • Persson skriver:

        Att inta en vetenskaplig syn på tingens ordning innebär att man har tillägnat sig intellektuella redskap som gör att man i hög utsträckning får en förmåga att ställa sig utanför sig själv. Där det egna jaget får böja sig för rena fakta.

        Teater, litteratur, film och övriga konstarter har förmåga att skildra något inifrån. Från ett levande subjekt. Där människor upplever och känner. Och genom olika medier även kan förmedla detta till andra människor. I detta perspektiv ingår även värderingar.

        Grovt kan man sammanfatta dessa som två olika perspektiv som ett utifrån/oberoende och ett inifrån/subjektivt.

        Det är dessa två perspektiv C P Snow valt att beteckna som ett ”vetenskapligt” och ett ”litterärt perspektiv”.

        Som alla beteckningar kan de missleda tanken. Men i mycket speglar Snows perspektiv det Patrik redovisar i dagens text.

        Vad Snow ville sätta fingret på var att båda dessa perspektiv behövs i ett samhälle. Och att de måste ges förmågan att uppträda som kommunicerande kärl. Tappas kontakten mellan dem förlorar vi möjligheterna till ett helhetsperspektiv. Det var denna brist han såg, och också ville blottlägga när han skrev boken ”The Two Cultures and the Scientific Revolution”, utgiven 1959.

        Liked by 1 person

      • Anna Lindén skriver:

        Observera att Snow talar om litterärt INTELLEKTUELLA, Persson. Att vara litterärt intellektuell förutsätter förmågan att kunna reflektera över de mänskliga upplevelser du nämner och uttrycka dem väl i ord. Det handlar alltså inte, i alla fall inte i första hand, om att uttrycka dem i bildkonst, musik och mer känslobetonade konstarter. Dock hindrar naturligtvis ingenting att en bildkonstnär eller musiker kan ha en mer reflekterande litterär sida. Mitt intryck av genusvetarna är dock att de ofta har en mycket usel språkbehandling och på det stora hela uttrycker sig obegripligt. Att beteckna dem som litterära intellektuella är därför missvisande.

        Gilla

      • Anna Lindén skriver:

        ”Att inta en vetenskaplig syn på tingens ordning innebär att man har tillägnat sig intellektuella redskap som gör att man i hög utsträckning får en förmåga att ställa sig utanför sig själv. Där det egna jaget får böja sig för rena fakta.”

        När det gäller humanistisk vetenskap tillkommer även en förmåga till inlevelse.

        Gilla

  7. A skriver:

    Nja, som jag ser det så är det enda acceptabla med Nietzsche sett ur vänsterperspektiv, är att man applicerar hans idèer på staten. En överstat med tillhörande sanningsministerium. Däremot övermänniskor, alltså människor som tar tag i sig själv och höjer upp sig är det värsta de kan tänka sig. Värre än värst. De vill tex inte för sitt liv bli av med ghettona. Och en ev privat soppköksfunktionär vill man helst ta livet av. Sanningen.. Ja det finns hur många som helst, bara de är vänster.

    Mvh A

    Gilla

  8. Moab skriver:

    Kan man inte höra Derrida och Focault skratta? De drog det värsta ur tidigare filosofers tänkande och lyckades får varenda vänsterliberal att applicera det. Vad värre är, detta tänkande som är så bekvämt, för det kräver ingen eftertanke eller stringens, har en enorm dragningskraft på vanligt folk, och när det nu gift sig med pk och makten så är det som en cancer man inte kan bli av med. Hur många orkar igenom det Patrik skriver, och hur många ser relevansen? Till och med ordet postmodernism tjänar sitt syfte, vad har det att göra med att ”det är faktiskt min åsikt så det så”. Hur skall man förstå att folk är sjuka om man inte kan förklara det, om det kräver större ansträngning att bli av med sjukdomen än att fortsätta vara sjuk?

    Jordan Peterson gör en Herkules-insats för att kämpa emot postmodernismen i specifika frågor, intervjun nedan som nyligen delades här är ett exempel. Man kan inte diskutera en enda sakfråga innan den som är anfäktad av postmodernism tas ur sin metod. Lite förenklat:

    -Du försvarar bara din position av makt, det finns inge generella sanningar
    -Det är bara din åsikt
    -Det partikulära över det generella
    -Man erkänner ingen metod för att generalisera

    Den första är perfekt för det talar till känslorna, så när man förlorar så kan man plötsligt leka offer, den andra kan på samma sätt reducera vilket argument som helst till personnivå. Den tredje är också bra för konkreta exempel är sanna, och det är mycket svårare att visa vad som är representativt för ett större urval. Den tredje och fjärde gör att inga mera komplexa sammanhang kan diskuteras utan man kommer alltid tillbaks till det partikulära och personliga,

    Det krävs en intelligent motståndare för att ens kunna börja spelet, jag kan nästan inte påminna mig om någon debatt där spelet åtminstone börjar:

    Liked by 6 people

    • Moab skriver:

      Jag landar allt mer i att i en demokrati så måste det finnas mekanismer som gör att experter och de som är bra på att tänka (de finns i den komplementära mängden till alla de vi läser, ser och hör i systemmedia) har störst inflytande på viktiga beslut på så vis att det är de kloka som måste formulera frågeställningarna. Vi lever i en tid där politiken söker att lösa en massa felaktigt definierade problem (Hur kan man rädda folk från att drunkna i medelhavet? Svar: Genom att exportera bättre ribbåtar till Libyen).

      Postmodernismen har satt en sund meritokrati ur spel och nu styrs vi av en som knappt hann bli svetsare, hur var hans fogar?

      Liked by 7 people

      • olle reimers skriver:

        Hur hittar vi denna goda cigarr? Det finns säkert någon vetenskaplig metod!

        Ärligt talat; jag tror att världen skulle bli bättre om vi överlät politiken till tjejerna. De har den list, smartness och tålamod som krävs för det.

        Killarna kan ägna sig åt affärer och uppfinningar. Slagsmålen får de försöka klara av utan att ha tillgång till de största knapparna!

        Gilla

    • Moab skriver:

      Klippet har visst delats 2 miljoner gånger och gett upphov till en debatt, i följande video så instämmer Paul Weston i vad jag skriver ovan, nämligen att det liberala etablissemanget ALDRIG bemöter argumenten, det är förstås den första punkten jag glömde ovan: att man helt enkelt inte inlåter sig i diskussion, ALLA i media är vänsterliberaler som diskuterar med sig själva (FOX undantaget). Apspel.

      Liked by 4 people

  9. Snow skriver:

    Hmmm, lite problem med detaljer här.

    Galileo observerade att det fanns solfläckar vilket styrkte hypotesen att jorden rörde sig runt solen. Likaså fann han fyra månar runt jupiter. Men jag har aldrig läst att han ansåg eller observerade att solar förintades. Galileo var experimentalist och införde nya metoder som grundlade vetenskap.

    Det är nog inte korrekt att den skolastiska metoden undertryckte debatt, tvärtom. Metoden baserades på en metod att diskutera utifrån argument för och emot. Man förde fram hypoteser och mothypoteser. Så länge man hölls sig till den formella ordningen kunde mycket debatteras.

    Galileo höll sig inte riktigt till den rådande processen. Han framförde (envist och tjurigt) mer att han visste sanningen. Dessutom var många vetenskapsmän skeptiska till hans slutsatser, det är fel att beskylla kyrkan för alla fel. Det tog kanske 100 år innan Galileos resultat hade vunnit allmän acceptans.

    Bruno är ett annat case. Man vet inte varför han avrättades. Sannolikt skedde det pga avvikelser i läran, han verkar ha omfattat gnostiska ideer som stred mot både bibeln och kyrkan. Att han har gjorts till en vetenskapsmartyr är inte helt välförtjänt. Präster som idag vurmar för gnosticism blir på sin höjd avkragade. Det är fortfarande fel teologi. Man bör komma ihåg att kyrkan inte hade rätt att avrätta folk, det var den världsliga makten som gjorde detta. Kyrkans, genom inkvisitionen, intresse var främst att i en formell prövning återföra de vilsegångna till den rätta tron. Det fanns inget egenvärde i själva dödandet.

    /Snow

    Gilla

  10. Hovs_hällar skriver:

    För övrigt är det vetenskapligt bevisat att barn lär sig SÄMRE om de förväntas ”själva söka kunskap”, som nutidens skolastiker på lärarhögskolorna påstår att de ska göra!

    http://www.salaallehanda.com/opinion/ledare/kajsa-dovstad-lagg-ner-lararutbildningarna-och-starta-upp-nya

    — PK-sekten är verkligen nutidens skolastiker. De ställer upp fullständigt godtyckliga ideologiska kriterier för hur saker ska vara, och försöker sedan tvinga på oss andra dessa helt tokiga kriterier.

    För övrigt säger dessa tokstollar emot sig själva när de påstår att det inte finns någon sann kunskap — hur kan de vara så säkra på det? Nyss fanns det ju ingen kunskap, och nu påstår man sig ha kunskapen att ”det inte finns någon kunskap”! Detta är en självmotsägelse.

    Dessa dårar bryr sig inte, då deras verkliga agenda är något annat. De använder sin enfaldiga skolastik helt enkelt som ett vapen för att driva igenom sina egna idéer och underkänna motståndarnas världsbild. Sina egna åsikter är de förbannat säkra på, och det är motståndarnas åsikter som de utsätter för sin enfaldiga skolastik!

    Dessa människor är skadliga för vårt samhälle, och deras inflytande borde brytas omgående. Att ex-vis helt enkelt lägga ner sådana institutioner där de bitit sig fast — som lärarhögskolorna ovan — vore en metod att tillämpa.

    För mig, med en bakgrund inom naturvetenskaplig experimentell forskning, är det helt overkligt hur den här sortens sinnesrubbade åsikter kan tillåtas i vårt samhälle.

    Liked by 5 people

    • Snow skriver:

      Skyll inte dagens dumheter på skolastiken! Om de som nu monterar ner erfarenhet och förnuft hade ens en smula kunskap i skolastik hade resultatet blivit annorlunda, alltså bättre.

      Jag håller med om att lärarhöskolorna, och numera tyvärr många andra institutioner, har cyklat helt galet. Även jag har en naturvetenskaplig skolning (fil dr teoterisk fysik samt hyfsad akademisk utbildning i teologi) och ser med fasa på dagens utbildningsväsende. Men blanda inte in eller skyll på skolastiken, dumheterna idag beror på Foucalt, Derrida och liknande filosofer. Samt på att politikerna idag saknar kunskap. Tage Erlander träffade ofta vetenskapsmän och detta var positivt för politiken. Med Olof Palme började raset. Nuvarande forskningsministern har inte ens en akademisk grundexamen. Hur kan man då förstå något av det man skall styra? Och: borgarna är inte bättre. Okunniga och obildade!

      Gilla

      • Rune skriver:

        Tage Erlander var väl själv vetenskapsman? Han var ju matematiker men blev indragen i politiken med sitt intresse för kommunalpolitiken i Lund. Och där fick han ögonen på sig från högre instanser i S-partiet och värvades som sakkunnig till regeringen.

        Gilla

      • Hovs_hällar skriver:

        Snow — Med ”skolastik” brukar man väl lite löst mena ett meningslöst disputerande om detaljer som ersättning för att ge sig ut i verkligheten — som när skolastikerna hävdade felaktiga fakta därför att ”det står så hos Aristoteles!”, i stället för att undersöka hur det stod till med saken därute, dvs. så som man så småningom började göra och därmed lämna skolastikerna bakom sig.

        Gilla

      • Snow skriver:

        Hovs-hällar: nej, det är inte skolastik. Läs Thomas av Aquino så får du en annan bild.

        Rune: ja, han läste matematik, jag vet inte vilken nivå han uppnådde. Tage Erlander var nog med vad man menar bildad.

        Gilla

  11. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Utan att ge sig in i några djuplodande filosofiska tankar kan man konstatera att kunskap och vetenskap inte står högt i kurs. Dagens makthavare sätter sig gärna över sådant, liksom lagarna också, om det gynnar dem.

    Min teori är följande: De idag dominerande tankesätten utgör en bra grogrund för en obehaglig typ av människor som tar sig fram. Dessa är ofta manipulativa maktmänniskor.

    I miljöer med alternativa tankesätt, med större respekt för fakta och kunskap, har inte manipulativa maktmänniskor lika lätt att hävda sig.

    Liked by 3 people

  12. Lassekniven skriver:

    Patrik
    Dagens krönika är en av dina allra bästa, i varje fall enligt min åsikt. Hög intellektuell nivå. Du är enormt produktiv. Har du skrivit dagens krönika i natt?
    Får jag lov att vara lite petig så betyder cogito, ergo sum: jag tänker, därför är jag.
    Att tvivla heter ut dubium och därmed dubio, ergo sum. Jag tvivlar, därför är jag. Men den här formuleringen är faktiskt inte så dum och kan väl få kallas Engellaus Tes här på DGS.
    Nu är det så att jag gick på natur och har inte läst latin och det enda latinet jag har i bagaget är mitt gamla medicinarlatin. Du kanske är humanist och har läst latin, bortse då från raderna ovan. Men tvivlar på det politiska systemets hållbarhet (fult pk-ord) gör vi väl alla här.
    Pk-ismen eller postmodernismen, vad man nu vill kalla det, är inte korrelerat till det praktiska förnuftets lagar och regler. Därför kommer Pk-ismen att fasas ut av rent praktiska skäl men det kommer att ta tid. De globaliserande försöken från de onda oligarkerna i USA och annorstädes, (hur är det med Wallenbergarna ?), tror jag kommer att brytas ned av president Trump och en alltmer växande motrörelse.
    Om människan fortfarande är med på jorden om 1000 år, då finns det inga nationalstater längre utan globaliseringen är total av på grund av det gällande förnuftets fundamenta: trial and error samt att energifrågan är löst. Korrigera gärna min tankegång om den är fel.
    Förnuftet är intressant att fundera på. För mig är det ett jordnära begrepp som direkt hänför sig till klokhet i allmänhet till skillnad från dumhet.
    Om man har ett litet radhus med en plätt gräs framför är det oförnuftigt att köpa en ko och ställa på gräsplätten.
    Det är oförnuftigt att köpa en Bentley om man inte har fickan full av pengar.
    Till slut kan man väl tycka att det ät oförnuftigt att springa omkring mellan filerna på Essingebron halv åtta på morgonen.
    Detta är praktisk filosofi och jag tror att politikerna och postmodernisterna i övrigt inte befattar sig med förnuft och praktisk filosofi.

    Gilla

  13. magnusrosensparr skriver:

    Postmodernismens skapare hade tråkigt, och försökte därför att hitta ett helt nytt revolutionerande sätt att tänka. De tänkte sig en djupdykning till en nivå inom filosofin som ingen före dem uppnått. Genom sin eget bristande insikt och ett ”fritt tänkande” utan kontakt med eller förhållande till något annat, blev därför resultatet det rakt motsatta. Ungefär som att försöka dyka från enmeterssvikten ned i en vattenfylld djup tallrik.

    De allra flesta människor som bekänner sig till postmodernismen är epigoner som aldrig reflekterat över sin egen hållning. De följer bara det intellektuella modet inom PK-sfären och MSM. Men en dag svänger modet och något helt annat blir ”inne”. Då kommer de att står där och inte fatta någonting, de kommer att nullifieras. Non cogito non ergo sum, helt enkelt.

    Gilla

  14. Lars-Gunnar Remstrand skriver:

    Tack Patrik för en som alltid välskriven betraktelse över filosofisk historia. Alltsedan jag använde dig som föreläsare på de ledarutvecklingsprogram som jag ansvarade för på 80-talet , har jag fortsatt läsa och stimuleras av de artiklar du skriver.
    När jag läser de tre senaste inläggen i Det Goda Samhället så får jag en aha-upplevelse. Jag kan inte undgå att kombinera innebörden i dessa tre inlägg med hur ovetenskapligt klimatfrågan hanteras i dagens media och politik.

    Jag betecknar mig själv som klimathotsskeptiker. Dvs en person som söker vetenskapligt baserade fakta kring det genuint komplexa system som klimatet utgör, Ett system med så många okända faktorer som kan ha en inverkan på hur systemet kan komma att utvecklas. Vindarna, havsströmmarna, solens aktivitet, jordens läge i förhållande till solen, vulkanutbrott mm. Men alla våra media, med en orimlig överrepresentation av miljöpartister, framhärdar att koldioxiden är den stora boven och att klimathotet bara kan undvikas med en minskning av koldioxidutsläppen. Och i stort sett alla media är så övertygade om detta, att de aldrig tar in artiklar som på vetenskapliga grunder ifrågasätterde alarmistiska påståenden som överhopar oss från SVT, SR, SVD, DN, EXPRESSEN m.fl. Ochnågon debatt mellan klimathotsskeptiker och klimathotsalarmister lär vi aldrig få se i SVT. En debatt som skulle ge oss tittare möjlighet att utifrån en mångsidig bild, skapa en egen och välgrundad uppfattning.
    Hur länge kommer denna obalans i klimatdebatten att tillåtas fortgå?

    Liked by 2 people

  15. Lassekniven skriver:

    Rockström har för mycket inflytande, han har inte rätta vetenskapliga bakgrunden. En grötmyndig typ, trots att han är smal som en sticka. Förmodligen vegan.
    Koldioxiden är väl troligen bara välgörande men hur det med föroreningarna från dieselfordon? Svavel och så vidare.
    Från det ena till det andra, när uppstod golfströmmen?

    Gilla

  16. MartinA skriver:

    Som jag förstått skolastiken så var det ansatsen att göra kristendomens världsbild enhetlig. Alltså givet att källorna, till exempel bibeln, är givna, hur blir världen då?
    När jag kollar upp det verkar det vara något åt det hållet, bland annat ska skolastiken ha försökt harmonisera Aristoteles och antika auktoriteter med kyrkofädernas texter med bibeln.
    Tydligen pågick inte skolastiken så länge, i runda slängar från 1100-1600 i västeuropa, och 100 år till i Spanien.

    Dessutom säger engelska wikipedia att metoderna som utvecklades i skolastiken användes även inom andra områden.

    Engelska wikipedia:
    https://en.wikipedia.org/wiki/Scholasticism
    Svenska wikipedia är betydligt mer kortfattad:
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Skolastik

    Gilla

  17. Fredrik Siarsson skriver:

    Det obehagliga med de omedvetna följarna av det postmodernistiska tankegodset är just deras egna omedvetenhet. Som redan påpekats i flertalet kloka inlägg är väl bristen på bildning, viljan att följa medströms och inte uttrycka åsikter som kan orsaka meningsskillnader.
    Dessutom så ska inte fördelarna för det egna karriärsbygget inte underskattas. Det är alltid lättare att avancera för dem som tycker rätt (även om rätt i postmodernistiskt nyspråk lika gärna kan betyda fel). De totalitära dragen som postmodernismen visar i sina försök att avskaffa ord som kan beskriva en oönskad verklighet är djupt obehaglig och riskerar att skapa prejudikat för en än värre utveckling. Min uppfattning är att postmodernismen, i likhet med andra totalitära rörelser, leds av ett fåtal medvetna med en utstuderad agenda och följs av en ganska omedveten skara som inte vill se bristerna och själva ställa sig i led för att tjäna systemet och sig själva. De som är mest PK i dag hade förmodligen varit uttalade nazister eller åtminstone partimedlemmar i tredje riket på 1930-talet. Jag rekommenderar varmt att läsa Victor Klemperers bok om språket i det tredje riket. Likheterna med vår egen tid är mycket obehagliga.

    Liked by 1 person

  18. Lars skriver:

    Funderar på Descartes och Cogito, Ergo sum och varför han trodde att han skulle kunna existera utan att omvärlden existerade? Hur han uppfattar den är en annan sak. Hur tar man reda på hur omvärlden fungerar? Genom att agera! Jag undrar om agerandet har en plats i tänkandet, även om experiment alltid innebär en manipulation av världen i någon mening, eller om man fortfarande är fast i tanken att människan observerar?

    Gilla

  19. Tommy Santesson skriver:

    ”…när livets vagn rullar fram på sin steniga stig.”
    Superb formulering Patrik.
    Kommentera själva krönikan har ju så många redan gjort.
    Inget nytt under solen, för att använda en sliten klyscha.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.