Jag är en av dem som brukar uttrycka sig kritiskt om rikspolischef Dan Eliasson. Min kritik går ut på att rikspolischefen strävar efter att Sveriges poliser ska lägga av sina gammaldags batongfasoner och i stället lära sig att lägga huvudet på sned och vara inkännande mot buset. Han försöker göra terapeuter av snutarna. I mer övergripande termer handlar det, enligt min teori, om att det välfärdsindustriella komplexet försöker erövra, kolonisera och sätta sin egen prägel på den svenska våldsapparaten, som hittills legat utanför komplexets kontroll.

Men det där är som sagt bara en teori. Den kan vara fel. Det kan hända att Dan Eliasson tvärtom är en byling av det rätta virket som bara har tänkt ett steg längre. I nedanstående fejkade intervju får du träffa denne Alternative Eliasson (AE).

PE: Dan, ursäkta att jag säger det, men jag och många med mig är djupt bekymrade över att polisen inte griper in mot brottsligheten.

AE: Vad skulle du vilja att vi gjorde?

PE: Sätta stopp på buset och återta makten i första hand över no go-zonerna så att vanliga människor inte behöver oroa sig för rån, stöld, skadegörelse och våldtäkt.

AE: Har du funderat på vad det skulle innebära?

PE: Inte så särskilt. Vad skulle det innebära?

AE: Våra motståndare är inte några snälla, gammaldags tjuvar som lyder polisen och låter sig handbojas utan motstånd. Polisens motståndare idag drar sig inte för att slåss. De gör våldsamt motstånd och de är beväpnade, ofta ordentligt beväpnade.

PE: Och?

AE: Jag försöker förklara att det här är en helt annan situation än Sverige vant sig vid och svenska folket, inklusive politikerna, föreställer sig. Vi tror att det handlar om att jaga bovar, till exempel att förfölja och fånga bankrånare som flyr i en Volvo Amazon. Grundföreställningen är att polisen har makten och att jakten avslutas med att bovarna tas till fånga. Buset ger sig helt enkelt när det konfronteras med den samlade polismakten. Hela den svenska erfarenheten är att våldsnivån varit låg eftersom alla vetat att polisens övertag varit så massivt. Därför har bara trettio poliser behövt dö i tjänst på hundra år, de flesta mördade av sinnessjuka personer, se Wikipedia ”Polismord i Sverige”

Men nu handlar det inte längre bara om jakt på flyende kriminella. Nu börjar det mer likna krig. Vår tids kriminella fungerar mer som gerillakrigare än som gammaldags tjuvar.

PE: Vad blir den stora skillnaden?

AE: Är inte det självklart? I krig handlar det om att döda varandra. Att folk dör i krig är inget olycksfall, utan själva syftet. Om polisen kommer ut i en vad du kallar no go-zon så stöter vi på kriminella ligor som dels är normala kriminella i bemärkelsen att de exempelvis säljer knark och fuskar med assistansersättningen men dels också en sorts armé som vill försvara sitt territorium från inkräktare, alltså polisen.

PE: Men har ni inte tillräckligt med övermakt för att klara det?

AE: Ursäkta, men nu är du naiv. Frågan är inte vilken sida som är bäst beväpnad. Tänk efter vad det handlar om, nämligen ett krig med teve och andra media närvarande dygnet runt. Det skulle dö folk. Tänk dig tevebilderna av en femtonåring som blir dödsskjuten av polisen. Det skulle bli ramaskrin och jag skulle få sparken inom ett dygn. Tänk på hur det gick med REVA-projektet som inte ens kom i närheten av aktivt av avsiktligt polisvåld. Det handlade bara om ID-kontroller och det stoppades av politiker och aktivister.

PE: Tror du?

AE: Men tänk efter! Vet du hur många människor som dödas av polis i Sverige per år? Under de senast trettio åren har ungefär en person dött om året, kanske har det gått upp en del på senare år (se polisens hemsida, ”Polisens rätt att använda skjutvapen”) Men det är ju ingenting mot hur det skulle bli med den sorts insatser som du efterfrågar.

I Brasilien kan vi se hur det blir. Där har polisen i flera år fört sådana där krig för att återta makten över no go-zoner. Se på siffrorna för delstaten Rio de Janeiro till exempel. Rio har 16 miljoner invånare. Där dödade polisen under perioden januari till november förra året 1 035 personer. Korrigerat för folkmängd skulle det motsvara att svensk polis dödade över 700 personer på ett år. Det kan vi jämföra med dagens svenska siffra på en person om året. Tänk dig när media upptäcker liksäckarna och demonstrationerna drar igång mot polisens våld.

PE: Hm. Jag fattar att det nog skulle bli jobbigt. Har du förklarat det där för politikerna?

AE: Självklart. Det är därför de säger åt mig att ligga lågt och jobba hårdare med korvgrillningen med buset i utanförskapsområdena. Svenska folket är inte redo för konsekvenserna av att Sverige försvarar sitt territorium.

Fundera på det där, du. Konsekvensen blir att polisen kommer att lämna de där områdena för sig själva så småningom. Folk där får leva med sin kriminalitet. Polisen får koncentrera sig på att försvara medelklassområdena för när mer inflytelserika människor drabbas så ökar nog toleransen för polisvåld.

PE: En sista fråga bara. Hur lyckas de brasilianska myndigheterna?

AE: Det är väl tveksamt om deras polis lyckas nedbringa kriminaliteten så mycket. Men polisen får göra sitt jobb utan protester, det är sant. Det beror på att det till skillnad från här saknas statsunderstödda aktivistorganisationer som sätter käppar i hjulen för polisen. Dessutom står medborgarna på polisens sida. Det finns inga starka röster som argumenterar att de kriminella egentligen är offer som man inte ska skicka polisen på utan i stället socialförvaltningen. Och brasiliansk teve visar visserligen striderna, men inte liksäckarna.