De flesta människor är nog rimligt bekanta med två kulturer, dels den egna, dels den amerikanska. Man har rimligt hum om den amerikanska kulturen eftersom den är världsledande vilket manifesteras i filmer, hamburgerkedjor, teveprogram och annat. Några människor känner någon ytterligare kultur, till exempel har många svenskar erfarenheter av och inblickar i det tyska eller det franska.

Själv har jag snöat in på det brasilianska som borde vara en joker i sammanhanget eftersom Brasilien är ett land med helt annan bakgrund, tradition och ekonomisk utvecklingsnivå än de tidigare nämnda kulturerna.

Min ständigt återkommande förvåning är emellertid hur kulturella särdrag som jag trodde var specifikt svenska (eller amerikanska) kännetecknar även Brasilien fast det inte finns någon för mig uppenbar anledning.

Clóvis de Barros Filho är min brasilianska favoritfilosof just nu. Han lägger timslånga föredrag på YouTube. Nyligen talade han om de enorma beteendeförändringarna i Brasilien sedan 40, 50 år tillbaka. När han var åtta år, säger han, så skickades han av sin mormor att köpa bröd och mjölk i bageriet. Köpet var alltid på krita. Bagaren antecknade skulden och mormodern betalade periodvis utan att kontrollera bagarens beräkningar. Ungefär så var det också när jag var åtta år i Sverige. Handelsman hette Södergren och antecknade skulden i en svart anteckningsbok med en blyertspenna som han annars bar bakom örat.

Idag får man inte köpa på krita i butiker, säger Clóvis. Tilliten är borta. Ständig misstro råder och man måste legitimera sig var man går. Jag minns hur man för femtio år sedan ofta inte behövde låsa huset, framför allt inte på landet. Om man hade ärende till något statsdepartement eller storföretag var det bara att släntra in. Idag är de förskansade som Fort Knox. På den här punkten är brasilianarna ännu mer paranoida än svenskarna. När jag nyligen besökte Ericssons kontor i São Paulo fick jag först fylla i en blankett med alla personliga data, sedan kontrollerades mot pass och körkort att jag skrivit rätt, därefter fotograferades jag och fick efter denna noggranna prövning en passerbricka som instoppad i hissen förde mig till den våning och bara den våning där mitt möte skulle avhållas.

Varför är sådana förändringar likartade och samtida i Sverige och Brasilien (liksom troligen i hela västerlandet)? Enkelt, säger du kanske, det beror på den ökade brottsligheten. Men brottsligheten har inte ökat exempelvis i USA, i varje fall inte i New York, där den snarast minskat. Jag har fått för mig att brottsligheten minskar även i Sverige om det inte vore för migrationen som, tror jag, verkar i motsatt riktning. Men Brasilien har inte haft någon motsvarande immigration som skulle kunna förklara den lokala säkerhetsnojan. Där beror det på något annat.

Det hela är mycket underligt. Kulturerna verkar vara mer globalt samordnade än ekonomierna, i varje fall i västerlandet, det är min hypotes. Hur skulle det kunna vara så? Hur skulle kulturen kunna globaliseras och bli alltmer enhetlig om det saknas ekonomiska, materiella drivkrafter?

Som så ofta tidigare får man damma av filosofen Hegels föreställning om en Världsande som på något magiskt sätt inger människor föreställningar om de lydigt anammar. Men hur kunde filosofen Hegel i sitt tjänsterum i Heidelberg, där det saknades internet och annan modern kommunikation, faktiskt veta att Världsanden lyckats med att ingjuta samma föreställningar i brasilianare som i svenskar? För det var ju det han påstod och han verkar ha rätt.