Integrationsprocessen

Patrik Engellau

För att ha minsta chans att förstå vad som händer i svenska utanförskapsområden måste man ha en rimligt korrekt uppfattning om hur det går till när en individ integreras i den samhälleliga gemenskapen. Med individ menas här inte bara en migrant utan även en nyfödd svensk av två svenskfödda föräldrar. Även den svenska babyn är en nykomling. Man måste ha ett hum om hur sådana integrationsprocesser går till.

Min känsla är att postmodernismen och PK-ismen, Sveriges härskande ideologier, saknar sådan förståelse för människans villkor vilket åtminstone delvis förklarar landets sociala problem.

Filosofen Rousseau menade, ungefär, att människan är född med allt det vett hon behöver och att varje slags uppfostran hämmar och snedvrider barnets utveckling varför så mycket frihet som möjligt från vuxnas inblandning under uppväxten är anbefalld. Detta är svensk officiell människosyn. I skolan ska läraren inte leda utan bara hänsynsfullt följa elevens eget framåtskridande. Tillsägelser och tillrättavisningar ska undvikas för att inte störa elevens mognadsprocess. Auktoriteter bör nedmonteras och i varje fall förhindras att ge elever betyg.

Filosofen Aristoteles hade en motsatt och, enligt min uppfattning, mer verklighetsnära syn på en ny människas inlemmande i samhället. Nya människor, exempelvis barn, måste enligt Aristoteles med visst besvär för såväl sig själva som sin närmaste omgivning vänjas vid och anpassas till samhällets krav och normer, en process som vi brukar kalla uppfostran. Uppfostran är svårt och tar lång tid.

Tre väsensskilda aktörer står till den nya människans förfogande i detta ärende, vare sig hon är nyfödd här eller invandrad och vare sig man avser att följa Rousseau eller Aristoteles. Dessa är:

1. Föräldrarna och det civila samhället

2. Den svenska välfärdsapparaten, till exempel socialen och skolan

3. Polarna som knappt har något inflytande på spädbarnet men sedan gradvis ökar i betydelse

Föräldrarna är första linjen. När det gäller barn till migranter tror jag den linjen fungerar dåligt. Det samhälle till vilket barnet ska anpassas tillhör en för dessa föräldrar obekant kultur. De kan inte skruva in barnet i ett sammanhang som de inte begriper. Detta inser barnet så småningom och struntar därefter i föräldrarnas förmaningar.

Något motsvarande inträffar ej sällan med barn till svenskfödda föräldrar. Kanske föräldrarna skiljer sig och därför känner sig manade att tävla med varandra om barnens gunst i stället för att med viss bestämdhet träna dem för ett krävande liv. Barnet lär sig då att bara ha rättigheter och inga skyldigheter. Kanske finns ingen pappa närvarande. Papparollen blir därmed obesatt vilket troligen är särskilt illa för pojkarna som inte får någon vuxen att identifiera sig med.

I vilket fall som helst slutar det med en uppfostran enligt Rousseaus riktlinjer även om det inte var föräldrarnas avsikt från början.

Nästa uppfostrare i ordningen blir i så fall kommunen. Den misslyckas av två skäl. För det första är den en byråkrati. Byråkratier är inte gjorda för att älska, krama, förmana, uppmuntra och bestraffa. De är gjorda för att följa ett regelverk och att fatta myndighetsbeslut i enskilda ärenden i enlighet med regelverket. De stämplar, lägger i utkorgen och hämtar nästa ärende i inkorgen.

För det andra är just den aktuella svenska byråkratin besatt av rousseauanskt tänkande vilket i sig själv omöjliggör varje seriös danande gärning. Rousseauanens första åtgärd är att abdikera från uppgiften i hopp om att den ska lösa sig själv, vilket den inte gör.

Uppfostrarrollen övergår därmed till polarna. Ungdomarna, framför allt killarna, överlämnar sig till gäng av jämnåriga som inte heller fått någon ordentlig uppfostran.

Kanske har ingen beskrivit tydligare vad som troligen händer när ett gäng ynglingar ska uppfostra sig själva utan inflytande från vuxna än William Golding i romanen Flugornas herre. Ett gäng killar, engelska internatskoleelever om jag minns rätt, hamnar efter ett skeppsbrott på en obebodd söderhavsö utan lärare eller andra vuxna människor i sällskap. Efter ett tag har de utvecklats till ociviliserade, bestialiska vildar.

Där ser man ett mönster för hur kriminella ungdomsgäng i utanförskapsområden kan utvecklas. Det är sorgligt men det är fullt begripligt och i enlighet med vad en eftertänksam betraktare hade kunnat vänta sig.

Men det finns en viktig skillnad mellan vettvillingarna på söderhavsön och gängmedlemmarna i utanförskapsområdena. De förra har inga utomstående människor att förhålla sig till, men det har de senare. De senare överlever, åtminstone till viss del, genom att parasitera på det kringliggande samhället. De stjäl, rånar och langar knark.

Situationen måste påverka dessa ungdomars sinnesstämning och världsbild. En sak vet de med säkerhet, nämligen att omvärlden inte gillar deras beteende. De må hylla varandra när de bränner bilar och kastar stenar på ambulanser, men de måste vara medvetna om omvärldens reaktioner. Omvärlden tar avstånd från gängens gärningar, och det måste gängungdomarna vara fullt medvetna om.

Hur hanterar ligisterna då detta psykologiska läge? Jag skulle föreställa mig att det naturliga för en person i dessa ungdomsbrottslingars situation är att utveckla ett skyddande hat. Om jag var en av dem skulle jag – omedvetet förstås, men som alltid när det undermedvetna verkar, med osviklig precision när det gäller att urskulda det egna beteendet – börja definiera mig som ett oskyldigt offer för omvärldens svek, rasism och falskhet. När jag bränner en bil är det inte för att jag är en ungdomsbrottsling utan för att jag är en förtryckt människa som med rätta slår tillbaka, en befrielsekämpe. Genom sådana psykologiska mekanismer kan jag vända min hotande känsla av skuld till upphöjd rättfärdighet. Jag bestraffar omvärlden för de synder den har begått mot mig och mina drabbade medbröder. Jag hatar den gemena och futtig omvärlden representerad exempelvis av polismakten. Att spränga dess polisstationer känns plötsligt ädelt.

65 thoughts on “Integrationsprocessen

  1. Gösta Svensson skriver:

    Det tråkiga är ju att det finns tillräcklugt många idioter, som faktiskt borde veta bättre, bland oss som är någorlunda välintegrerade och välfungerande, som ger huliganerna stöd för den skruvade förklaringsmodell som går ut på att de bara är offer som slår tillbaka. Varje dag lanseras dessa dåliga och falska bortförklaringar på bästa sändningstid, från de största tidningarna och i andra sammanhang.

    Liked by 8 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Vi har sedan revolutionen i Frankrike vant oss att välja politik efter ideologi i stället för efter sunt förnuft och moralisk halt. Det är precis samma gift: psykologisk rationalisering av vår ondska och våra tillkortakommanden. En ideologi är en samling sammanhängande rationaliseringar av intuitiva beteenden som vi innerst inne vet är felaktiga. Det gäller både socialism och liberalism.

      Liked by 1 person

      • Moab skriver:

        Jag har precis lyssnat på Haidt konverserande med Peterson, de säger mycket klokt och identifierar dagens vansinne, men, tycker jag, ser inte rötterna hos liberalismen. Jag tycker mig se att liberalism från början har det utopiska fröet som ser oss endast som människor som
        kan blandas om vi bara inte.., jag kan inte förstå deras underliggande logik och misstänker att de båda två är konservativa utan att veta om det.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Man måste alltid beakta vad som är exoteriskt och vad som är esoteriskt. Etiketten ”klassiskt liberal” är närmast perfekt för en självständig konservativ aktivist. Den skyddar för angrepp med det inarbetade invektivet ”konservativ” utan att innehålla någonting alls annat än just konservatism. Detta eftersom den klassiska liberalismen i England inte var något annat än ett snapshot av det viktorianska England, skapat av och innehållande konservatism, upphöjt till universell norm. Detta gäller Petersen och t.ex. von Hayek, om man läser hans essä ”varför jag inte är konservativ”. Det är en fråga om att inte sorteras in i ett parti, utan kunna tänka och agera fritt. Haidt däremot är nog i grunden en fisliberal, men en snäll sådan. Han har en lång väg att vandra, eftersom han kommer från så långt, långt ut till vänster. Han verkar inte tycka att det är något fel med att liberaler saknar moraliska smaklökar!

        Har ännu inte haft tid att titta på denna film. De är så långa alla.

        Gilla

  2. Björn G skriver:

    Jämfört med övriga Europa så är Sverige ett utanförskapsområde!
    I utanförskapsområdet Sverige så anser svenskarna att de agerar normalt.
    Därför borde det vara logiskt att personer som bor i det som benämns ”svenska utanförskapsområden” anser detta område är normalt och att resten skall förändras/bekämpas/bespottas.

    Gilla

  3. Aha skriver:

    Det där med att definiera sig som offer är nog inte bara en psykologisk försvarsmekanism utan också ett bekvämt och fördelaktigt sätt att ta till när man möter socialtanterna. Det skapar sympati och är ju faktiskt något av en grund i identitetspolitiken, att identifiera sig till någon förtryckt minoritet.
    På skalan ”jag är en samhällelig skithög” – ”jag är ett offer” tror jag, bakom skål och väg, att de nog inte har några större problem att placera sig åt ”skithögshållet” till.

    Detta borde också samhället försöka få publikt genom en nedbrytning, nästan tvångsmässigt, av förövarnas moral
    – varför jobbar du inte?
    – får inga jobb
    – varför får du inga jobb?
    – har inte gått ut skolan
    – varför gick du inte ut skolan?
    – tråkig
    – varför tyckte du den var tråkig?
    – ingen nytta med det man lärde sig
    – hela vårt samhälle bygger på kunskap, att kunna bota sjuka etc. Visst är det så?
    – jo

    Så där skulle man hålla på och nagla fast dem i deras uselhet för att förhoppningsvis starta en resa mot tillfrisknande. Att gå omkring och ömka sig som ett offer betyder att omvärlden ska ändra på sig, att framstå som en usling betyder att man själv måste ändra sig.

    Vad är smartast? Att förändra sig för att behaga uslingen eller uslingen förändrar sig?

    Liked by 4 people

    • Per-Anders skriver:

      När du går till socialtanten är det inte sympati du vill rida på utan socialtantens tankemönster. Med det sagt att du håller med om allt som socialtanten anser vara bra för dig även om det är dåligt. Då får du en socialtant som anser att du är duktig och vet vad som är bäst för dig. Du ser till att socialtanten mår bra.

      Socialtanter är personer som vill hjälpa men inte på klientens villkor utan på socialtantens villkor för att uppfylla socialtantens behov.

      Liked by 2 people

  4. Eva Danielsson skriver:

    Resonemanget att urskulda sitt beteende med ett tänkt eller upplevt förtryck som förklarar och rättfärdigar är logiskt. Alternativt tillhandahåller omvärlden (media och myndigheter) villigt denna förklaring som ursäkt för oacceptabelt beteende. I Sverige har vi i decennier förklarat och ursäktat all brottslighet med socioekonomiska faktorer plus att vi inte tydligt motar och straffar, utan mjäkar med brottslingar, speciellt om de har invandrarbakgrund. En nästan automatisk kulturell relativisering. Ofta omedveten. För att inte kunna anses vara fördomsfull.
    Den här hanteringen upplevs som precis så svagt som det är. Dvs fritt fram för att utnyttja och förstöra och våldta. Svensk kultur är ich ses som svag och föraktlig och ”får skylla sig själv.”

    När man är flera så kan man bilda gäng och få en egen (asocial) kultur med grupptryck och som slätar över eventuell skam och betänkligheter. Mer behövs nog inte för en vilsen pojke med längtan efter att bli räknad med. Särskilt inte om ens familj också är vilsna och känner sig som förlorare.

    Identitetspolitiken tillhandahåller offerrollen och ett liv utan ansträngning och värdighet.
    Ihop med den allmänna svenska flatheten berövas barn och unga chansen att bli stolta över sig själva

    Vi måste ge gränser och krav och hylla ansträngning och ansvarstagande. Till barn, unga och nyanlända. Annars är vi inte goda utan bara självbelåtna.

    Liked by 5 people

      • Eva Danielsson skriver:

        Mina tre sista meningar uttrycker hur det borde vara innan slaget är förlorat, med Aristoteles i botten. Se det som mitt behov av att uttrycka och komma ihåg det sunda. Att inte bara drunkna i eländet, som tyvärr är här för att stanna. Om det nu var det du menade.

        Jag tror på PEs förklaring om hur man kan anamma offerrollen som ett sätt att rättfärdiga sitt felaktiga beteende, men jag gör tillägget att denna offerroll bjuds på av flata svenskar och av identitetsvänstern. Och att detta tas emot av en del icke-svenska brottslingar, (som inte eg känner sig som offer, tror jag), som en chans att utnyttja ursäkten som ”toksvenskar” tillhandahåller. En fullt ”utbildad” asocial grupp bryr sig inte om rätt eller fel, även om de vet vad samhället i övrigt tycker. De har inget behov av urskuldande varken för sig själv eller någon annan, men kan spela offer om det gynnar dem (t ex på Medborgarplatsen).
        Identitetsvänstern ger all sorts kriminalitet och utnyttjande utrymme och stöd ifall förövarna kan räknas tillhöra en offergrupp.

        Liked by 2 people

  5. Petrus skriver:

    Jag tror faktiskt inte att huvudproblemet för svennarna i Sverige är hur integrerade eller västerländskifierade invandrarna blir. Huvudproblemet är vilken attityd de får till svennarna som i framtiden kommer att vara en relativt maktlös minoritet.

    Med nuvarande politik och opposition blir kvarvarande svennar en grupp som representerar allt de föraktar och ogillar. Kanske speciellt om vi utgår ifrån att de som gillar mångkulturen uppgår i smältdegeln och försvinner från gruppen svennar i invandrarnas ögon och blir något slags mellanting. Då försvinner de goda svennarna. Kvar finns bara de som är onda enligt Aftonbladet, Expressen, DN, TV4 o s v. Eller kanske inte på sätt och vis. De flesta invandrarkramare brukar ha väldigt liberala sociala och kulturella värderingar som invandrare oftast föraktar. Tänker här t ex på RFSL:s komiska sexbroschyr till nyanlända. Fast med fler liberala element bland kvarvarande svennar så reduceras kanske inte denna typ av förakt så mycket.

    Frågan är också hur bra en perfekt assimilerad person med invandrarbakgrund som ogillar typiska sjöboitiska sven-ollar blir för kvarvarande svennar. Och de kvarvarande svennarna blir ju antagligen i hög grad sådana människor. Är en perfekt assimilerad Tobias Hübinette-figur i rättsväsendet, poliskåren eller politiken bättre för svennarna än en stenkastande idiot i förorten? Jag är inte så säker på det. Ingen fullblodsmuslim/arab har t ex hittills haft ihjäl några skinnskallar. Det har däremot två halvaraber.

    Liked by 1 person

  6. Arne skriver:

    Precis så är det, och så kommer det att förbli, men än värre eftersom de bestialiska blir fler och fler och många av dem sätter i sin tur barn till världen. Om nu många brott begås för att urvalet av nyanlända är det sämsta möjliga så kommer antagligen deras framtida barn att få de nu stenkastande unga att verka som en västanfläkt. Man kan gå till USA och jämföra, städer och områden med svarta blir avfolkade av andra, och de har ändå en robust polisnärvaro. Det är en permanent situation etablisesemanget skapat där större och större områden är farliga att vistas i, framförallt för kvinnor. Det är omöjligt att se en bra väg fram och fler och fler kommer att stifta bekantskap med detta, som den feminist som sade till en svart man att han skulle sluta manspreada, han var inte alls mottaglig för feministiska perspektiv utan misshandlade henne och skrek att han brukade våldta sådana som henne (Samhällsnytt). De enda för vilka detta är bra är SD för verkligheten kommer år efter år att bli svårare att dölja. M kommer antagligen att vända helt då det nu ledande skikten på alla nivåer bytts ut och SD når 30%, men för Sverige som land så är det försent. Flugornas herre är mycket bra, förtjänar en omläsning.

    De vill ha det så här.

    PS: Gudmundson har nu skrivit om revisionsverket, SvDs alibi, de vill ha det så här.

    Liked by 5 people

  7. Zeke Varg skriver:

    Detta är idel upprepningar och självklarheter, men jag inser att det tillkommer nya hela tiden som måste göra de osagda självklarheternas resa. Men:

    https://samnytt.se/avslojar-over-11-tusen-somalier-med-oklar-identitet-fick-svenskt-medborgarskap/

    Därför är en angeläget att diskutera det nya miljonprogrammet och att medborgarskapet helt förlorat sitt värde. De/etablissemanget/vänsterliberalerna har anpassat medborgarskapet efter sitt tycke, så jag ser inte alls varför inte dissidentsidan skulle göra samma när vi en gång får makten. Jag ser det som en nödvändig och självklar åtgärd att helt enkelt dra in medborgarskapet från somalier, syrier, irakier, kurder osv osv. Varför inte? Spelplanen är helt annorlunda nu, ta religionsfrihet, det kan man ha om 5-kolonnarna är få, men när de börjar döda 11-åringar så är det nog. Vi kan han religionsfrihet men omdefiniera islam till politisk ideologi och förbjuda densamma eftersom vi är i krig.

    En bra strategi är att ta etablissemangets dogmer och skapa en politik runt motsatsen, alls lika värde blir då att svenskar är värda mer, går före i alla köer och får alla bidrag. Osv. Låt oss göra politik av motsatsen till etablissemangets och en viktig åtgärd blir att dra in medborgarskapet för alla som fått det de sista 20 åren och ompröva det.

    Gilla

  8. Olle Reimers skriver:

    Din verklighetsbeskrivning med åtföljande förklaring känns i alla avseenden riktig.

    Jag kom att tänka på en vän från studenttiden. Hans pappa var en mycket känd politiker och forskare på den tiden. Sonen , min vän alltså, var hyperintelligent men helt asocial. När han bjöd sina tilltänkta blivande flickvänner på middag kom de inte in för hela ingången var täckt med lödder efter det att vännen urinerat i ett paket med tvättmedel.

    Hela familjen var likadan. Hade aldrig fått någon uppfostran. Vännen fick sedan höga poster i samhället. Hans syskon gjorde sig också kända på ett mindre smickrande sätt.

    Poängen med uppfostran är att skapa de nödvändiga hämningarna från att göra det som faller en in. Att inympa skam och skuld. Om medborgarna saknar dessa två hämningar återstår enbart barbariet.

    Liked by 1 person

  9. Gunnar skriver:

    Det finns en mer övergripande biologisk syn på begreppet anpassning. Olika levnadsnischer kan vara olika breda och smala. Ju bredare nisch ju svårare blir det att besitta en mer genetiskt betingad grad av förprogrammering till livet.

    Däggdjurs och insekters nischer skiljer sig åt i dessa hänseenden. Nästan ingen miljö är dessutom statisk. Att födas rakt in i anpassning blir därför svårt för djur med mer breda levnadsnischer. Människans nisch är dessutom extremt bred. Så därför har arten homo sapiens erhållit en extra lång barn- och ungdomsperiod, innan vi räknas som fullvuxna. Det tar tid att lära. Lång inlärningsperiod återfinns även hos djur som delfiner och elefanter. Även de behöver en längre uppväxtperiod så andra individer inom arten hinner överföra mer sammansatt erfarenhet och kunskap.

    Enbart till vissa delar utgörs detta av en aktiv handling från övriga individers sida. Det vi kallar uppfostran. Det mesta sker utanför de vuxnas kontroll. Genom iakttagande, lek och imitation. De yngre prövar sig, utvecklas fram genom olika stadier. De programmeras via helhetsmiljön, dess olika krav och sociala spelregler. För människans del kommer vi ut som någon vi betecknar som en kulturvarelse

    Liked by 1 person

    • Gunnar skriver:

      In i denna ”programmerande” miljön når ytterst lite av politiskt inflytande. Förutom att de materiella basbehoven kan tillfredsställas. Politiker och övriga myndighetspersoner kan enbart verka som marginaliserade amatörer långt, långt ute i periferin, speciellt när det kommer till mer komplexa kulturella företeelser. De saknar egentligen verktyg. Och kan på sin höjd agera brandkår. Något som knappast innehåller särskilt mycket av fostran.

      Vi blandar numera hej vilt i den kulturella smältdegeln, utan möjlighet att kunna förutsäga resultatet. Man får inte glömma bort att gemensam kultur också verkar sammanhållande. Kultur vänder sig huvudsakligen inåt, mot de upplevt egna. Men i detta gömmer sig även en splittrande kraft. Enighet inåt, kan lätt skapa splittring utåt. Speciellt när dessa olika kulturer får möjlighet att leva och verka i alldeles egna geografiska enklaver.

      Vi lever alla i det stora experimentens tidevarv. Och så vill faktiskt politikerna ha det. Stora ord blir ofta mer viktiga än verkligheten själv. Och detta i ett land vars erfarenheter huvudsakligen byggts upp av etnisk likhet, samhörighet och kontinuitet. Och därför har extremt liten kunskap om etniska och religiösa konflikter av den sort som återfinns i exempelvis Libanon eller Somalia. I brist på erfarenhet kan då naiviteten lätt få fäste. Det utgör väl också en bild av Sverige. Att vi tror oss om lite mer.

      Liked by 2 people

  10. larslindblog skriver:

    Sverige är ett av jordens minst ”rasistiska” länder . Ändå ältas ordet ”rasism” oavbrutet och föreningar som expo och femtielva till , lever gott på att formligen hamra in hur rasistiska vi svenskar är i utlänningarnas huvuden.
    DO , Expo m.fl. bedriver en rent samhällsfarlig verksamhet.
    Utlänningar får lära sig att fullt normala krav på att anpassa sig är ”rasism ” .
    HMF lagstiftningen används mot infödda som försöker säga ifrån och visa utlänningar till rätta.
    När vaknar jag från denna mardröm ??

    Liked by 1 person

    • Per-Anders skriver:

      Det är på det viset att Sverige importerar rasism så med tiden blir Sverige mer och mer rasistiskt. Egentligen en nationell katastrof att inte vi etniska svenskar kan vara mer rasistiska och främlingsfientliga så vi hade kunna sätta stopp för förstörelsen av Sverige för länge sedan.

      Gilla

  11. MartinA skriver:

    Vad PE inte förstår är att även en fungerande uppfostran för en av våra nya landsmän kommer sätta denna i konflikt med svenskarna. Eftersom det finns en intressekonflikt. Utanförsskapsområden är inte symptom på icke fungerande kultur och icke fungerande uppfostran. De är ett symptom på fungerande och stridbar uppfostran och kultur.

    Liked by 4 people

  12. Moab skriver:

    Patrik missar våldtäkterna. Jag har tidigare räknat fel, antalet anmälda våldtäkter är nu 7000 om året, och i den nya trygghetsundersökningen så sägs det att endast 11% anmäler. Lite matematik och avrundning visar då att det begås 70,000 våldtäkter om året i Sverige? Låt oss vara generösa och säga 60,000.

    Men Morgan säger att det är mitt fel, som man. Jag hävdar med bestämdhet att det är HANS fel.

    Liked by 7 people

    • Moab skriver:

      Jag tror vi talar förbi varandra, jag, juristerna och politikerna och medierna. Jag tänker på våldtäkt som varande det som sker när en kvinna blir tvingad till sexuella handlingar mot sin vilja och med våld och hot, så därför 60,000 om året eller vad nu talet är om man kunde räkna. Juristerna ser det annorlunda, de ser endast de som blir anmälda och gör sedan sitt bästa för att döma så få som möjligt, det blir deras antal, antalet dömda. Sedan politikerna och medierna, jag tror de räknar endast de våldtäkter som de ställs till svars för, dvs. noll än sålänge. Tänk att gå från att känna att man har 0 ansvar till en dag 60,000, det blir nog en omställning för Morgan och Ulf och Annie och Stefan och de andra.

      Liked by 2 people

    • Fredrik Östman skriver:

      En var åttonde minut. En kommentar censurerades, där jag föreslog att politikerna rätteligen skulle drabbas av samma öde som de har förlänat landets fjortonåriga barn. Man tror uppenbarligen fortfarande att det här är något slags sällskapsspel och inte blodigt allvar.

      En våldtäkt var åttonde minut, dygnet runt, året om! Var åttonde minut! #varåttondeminut

      Gilla

      • Moab skriver:

        Jo, det finns många varianter på den. Jag hade det som tema ett tag, exempelvis när alla i Forserum (leta upp samhället på kartan, en affär, en Pressbyrå, biblioteket är stängt men massor av somalier och nu afghaner). Många i det samhället reser knappt till Spanien och så skall de utsättas för somaliska sedvänjor och deras barn skall dela skolor med somalier, när politikerna och journalisterna som beslutat detta håller sina barn i fina privatskolor i Stockholm där de enda utländska barnen är diplomatbarn. Jag tycker det är både rätt och rimligt, konstruktivt och effektivt, att tycka att politikerna och jounralisterna skulle tvingas utsätta sina barn för samma sak som invånarna i Forserum. Att göra i handling vad man säger i ord, det är väl en gammal dygd?

        Liked by 3 people

  13. oppti skriver:

    Det bör väl även påpekas att killar i den åldern är intresserade av det motsatta könet.
    I utanförskapsområdena kan detta intresse mötas med kulturella hinder.
    Flickorna är väldigt skötsamma där, kanske alltför skötsamma!

    Gilla

  14. Crister L skriver:

    Margaret Mead´s teori om könsrollerna tycks ligga till grund för den feministiska jämlikhetsdogmatiken. Mead lär senare ha medgett misstag i de antropologiska undersökningar hon gjort. Könsrollsteorin levde dock vidare, och tycks numera innebära att genusanknutna beteenden och föreställningar är tabula rasa hos den uppväxande människan. Att det är kulturen (maktstrukturer, uppfostran) som inympas i barnet som avgör beteendet – och därmed kan feminismen befria barnet och oss alla genom att introducera normbrytande argument. Det här genusresonemanget fortsätter sedan inkonsekvent i uppfattningen om en mångfald olika naturliga kön.

    Jag har inte läst Mead´s böcker, men tror inte på feminismens genusdogmatik, och Mead lär som sagt själv ha backat från slutsatserna. Noggranna studier av utvecklingen hos foster lär visa att stora hormonpåslag inträffar som accenturerar de genetiska könsskillnaderna i utvecklingen av våra hjärnor. Genom att inte ta fasta på utan istället förneka och blockera sådana data utsätter feminismen pojkar och män för ett förfrämligande i samhället – en hämnd i ”kriget mellan könen”. Vuxna män har naturliga resurser att stoppa ungdomliga revolter och gangsterfasoner, men dessa resurser är inhumana (i detta fall mot ligisterna), och feminismen blockerar dem. Problemen förblir olösta.

    Liked by 2 people

  15. malmobon skriver:

    Vill påstå att jag är uppfödd i Filosofen Rousseau anda. Fick klara mig själv sedan liten. Ville jag gå på matiné och se Tarzan, fick jag själv tjäna in mina pengar. Bio kostade 2,50. Gick ärenden, samlade in tidningar m.m. Uppväxt i berömda Sevedsplan i Malmö. Tuffa killar.

    Räddningen blev ändå en flytt till Kulladal/Per-Albins hem. Bara bostadsrätter och villor.
    Fotbollen i Kulladal. Annan form av kompisar, men en del bus fanns där också.

    Integration handlar alltså om miljön. Ansvar för sitt boende och sitt område.

    Har försökt pusha Victoria Park som äger Herrgården, Ramels väg, Rosengården att låta
    hyresgäster få köpa sina lägenheter. Även att PEAB skall fortsätt sina ursprungliga planer med att bygga villor på stora tomma ytor i området.

    Med ansvar kommer förpliktelser. Ta hand om sin egendom. Skydda sitt område. Sitt revir.

    F.ö. läste jag att Filosofen Rousseau slog på sina barn. Vet inte om det stämmer, men min mor jagade mig med mattebankaren tills jag tröttnade (8 år), och tog den ifrån henne. Slängde i sopnedkastet. Slutbankat.

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Jag tror att det var Rousseau som satte ut sitt nyfödda barn på gatan och lät det dö. Varför kallas han ”filosof” när han inte har bidragit med något annat än ondska, elände och förstörelse? På sin höjd kan han kallas ”philosophe”, på franska, som skällsord.

      Gilla

      • Anne-Hedvig skriver:

        Jeg har lest at han satte barna på barnehjem.. Lite sympatisk, uansett.
        Og boken ”Emile” omhandlet visstnok bare gutter.

        Gilla

  16. Hortensia skriver:

    Tack, Patrik, men integration innebär, dessvärre, ömsesidig påverkan mellan – i Sveriges fall – väsensskilda kulturella uttryck. Vi svenskar, som generellt är väluppfostrade och toleranta, anpassar oss i stigande grad till de, generellt, utåtagerande och bakåtsträvande, ofta svårartat svenskföraktande och självvalt segregerade immigranterna och deras osvenskt ”uppfostrade”, inte sällan fullkomligt ohanterliga och överdrivet massproducerade telningar…

    … som, faktiskt, kan vara födda i Sverige av två föräldrar, som också är födda i Sverige, men vägrar vara ett endaste dugg svenska för det. Om vi inte kan tvinga dem att anamma det västerländska leverne, som är en förutsättning för vårt samhälles fortsatta framgång – och det kan vi knappast – borde de förmås att snarast möjligt söka sig tillbaka till sina omhuldade ursprungsområden, där deras dysfunktionella livsstil kan antas vara högst funktionell.

    När det gäller svenskfödda eller adopterade bebisar med genuint svenska föräldrar genomgår de, enligt min mening, ingen egentlig integrationsprocess – även om de små liven i allra högsta grad kan påverka sin omgivning – utan deras vanliga, hederliga, svenska uppfostran och därmed automatiskt framgångsrika anpassning till den svenska kulturen och majoritetssamhällets kulturellt kristna normer handlar istället om helhjärtad och evig ASSIMILERING.

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Svenskar är inte kända i världen för att vara speciellt väluppfostrade. De är snarare ruffliga knölar. Dryga också. Har inget ord för ”please” eller ”bitte”. Tackar inte. Hälsar inte. Springer in i en på gatan och i affärer. Har inget sätt att titulera eller tilltala främlingar. Har inga fungerande fraser för att inleda och avsluta brev.

      Gilla

  17. Lars Åhlin skriver:

    Din text är bestickande, Patrik. Det självklara svaret är att staten och omgivningen måste göra allt för att bryta detta bekräftande av offer- och rebell-rollen. Rimligen via byråkratin, genom att begränsa nivån på de bidrag som erbjuds (ännu mer än idag) och öka kontrollen mot missbruk (såvitt jag förstår gravt eftersatt; exempelvis tillåts inte oanmälda hembesök av integritetsskäl). Men framför allt genom att skolan ändrar fokus och ideologi radikalt, till tydliga kunskapskrav och mycket mer fokus på att skapa lugn och studiero i skolan.

    Men hur långt kan man komma? Även europeiska länder med mer konservativa skolsystem och mindre generösa välfärdssystem har stora problem med integration. Var finns brytpunkten där integrationsförsök inte längre är meningsfulla, utan politiken istället bör inriktas på segregation och gated communities?

    Liked by 1 person

    • Johan skriver:

      Vi har redan passerat den punkten. Nu är frågan om det ska bli gated communities eller inhängnade no-go zoner. Problemet är att vi har ett parti med c:a 80% väljarstöd (7-klövern) som vill ha det så här. Jag skulle inte vänta mig så mycket av valet 2018, ett spel för gallerierna.

      Gilla

      • Palle skriver:

        Johan: instämmer. Förra helgen hade exempelvis liberalerna sina landsdagar. Man identifierade två stora problemområden: utbildningen/skolan och integrationen/invandringen. Björklund sade i sitt tal: Vi har misslyckats med integrationen.
        I nästa valrörelse ska alltså L söka väljarnas stöd för att just L skulle vara särskilt lämpade att hantera dessa bägge områden – trots att det var just folkpartiet liberalerna, som hade ministerposterna för dessa under regeringen Reinfeldt …
        Innan L och övriga partier inom sjuklövern visat prov på verklig sjukdomsinsikt, förtjänar de inte väljarnas förtroende.

        Gilla

  18. Daniel skriver:

    Problemet idag är väl att man väljer bort ordet integration och hellre pratar om etablering. Man vill ha skattebetalande arbetare, men verkar inte vara allt för intresserad av att få ett integrerande och socialt fungerande samhälle.

    Gilla

  19. Jaxel skriver:

    Ja, och detta är riktigt allvarligt. Dessa tyckare som dominerar den officiella debatten och som uppmuntrar det asociala beteendet genom att försvara det som någon sorts legitim reaktion på reell eller påhittad diskriminering.

    Men det är värre än så. Dessa tyckare pratar alltså ständigt om att invandrare är utsatta för rasism och diskriminering och att de aldrig får en rättvis chans i samhället. Det medför att invandrarbarn i tidig ålder intalas att det inte ens är någon ide att anstränga sig, exempelvis i skolan, för att komma någon vart i livet och samhället. Det innebär förmodligen att många invandrarbarn försitter sina chanser. Detta har de ovan nämnda tyckarna faktiskt ett ansvar för.

    Gilla

  20. Hovs_hällar skriver:

    Mycket klokt skrivet. Den Rousseauanska synen, att uppfostran egentligen inte behövs, är ju helt vansinnig.
    Jag såg en naturfilm där bland annat en varghanne uppfostrade en valp. Valpen var upprorisk och bjäbbade emot, men den vuxna vargen tog då i med hårdhandskarna och tvingade ner valpen på rygg tills den fogade sig.

    Likadant är det hos oss människor. Det får inte finnas någon tvekan om vem som bestämmer, barnet eller den vuxne. Samtidigt vill vi ju att barnet ska utvecklas till en socialt fungerande person som kan umgås med andra, och därför försöker vi göra uppfostringsprocessen så trevlig som det går.

    Personer från främmande kulturer har fått en helt annorlunda uppfostran än den vi svenskar ger våra barn, och har därmed helt annorlunda värdegrund. De kan ex-vis ha fått lära sig att kvinnor som går omkring lätt klädda och utan beskydd av någon manlig släkting är ”horor” som förtjänar att våldtas.

    I den mån de inte hunnit bli svenska medborgare kan våldtäktsmän av den sorten i princip utvisas till hemlandet, men då kommer PK-infekterade personer och påstår att man bara flyttar problemet till andra länder. Fel tänkt, då i dessa länder ALLA män får sådana värderingar inympade! Det är bara att läsa en viss bok, där det står skrivet att man ska tänka så. Bara att läsa innantill.

    Gilla

  21. Tomas B skriver:

    Det finns sedan gammalt en solid teoretisk grund för hur individer beter sig i relationer genom John Bowlbys s.k. anknytningsteori. Ett känt citat som beskriver hur människor fungerar lyder så här: ”All of us, from cradle to grave, are happiest when life is organized as a series of excursions, long or short, from the secure base provided by our attachment figures”

    Precis som Engellau beskriver så eroderar denna uppfostrande eller socialiserande bas i samhället när liberala fanatiker med politisk makt t.ex. tillåter så gott som fri invandring, vilket svenskarna nu också blir varse.

    Allt gick med andra ord att förutse.

    Liked by 3 people

  22. Östanskog skriver:

    Efter att skolförvaltningen ansåg sig inte längre ha råd att betala för mina tjänster, blev jag straffkompanilärare i ett av de 60+ områdena. När jag träffade mina 10-12 invandrarkillar (lika många nationaliteter), sade jag ”Jag fattar att ni kan slänga mig ut genom fönstret när ni vill. Gör det nu på en gång så vi kan ‘go back to the business’ som är att varenda kotte blir godkänd och kan fortsätta i högskolan.”

    Jag skulle inte säga så idag. Nu har vi annan slags unga män bland oss. Många skulle inte se det paradoxala att endast den starkare har råd att visa sårbarhet.

    Gilla

  23. weasel skriver:

    Politiker och journalister säger ofta att ”integrationen har misslyckats”.
    Det är alltså inte ”invandringspolitiken” som har misslyckats – utan bara ”integrationen” .

    Ungefär en gång av tusen händer det att politikern/journalisten då får frågan vad som egentligen menas med denna ”integration”.
    Ungefär tusen gånger av tusen svarar då politikern/journalisten någonting om ”komma i arbete”.

    Nåväl, om vi nu rent hypotetiskt leker med tanken att politikern/journalisten har rätt i att arbete är lika med integrering medan arbetslöshet är lika med segregering så infaller sig tre stycken frågor ;
    1. Är Bosse Svensson, 53, numera inte integrerad i det svenska samhället eftersom han blev uppsagd från sitt jobb för ett halvår sedan ?
    2. Var verkligen Fadimes pappa, som ju inte var arbetslös, integrerad i det svenska samhället då han sköt ihjäl sin dotter eftersom hon hade inlett ett förhållande med en svensk man ?
    3. Är det någon som tror att Sverige skulle ha misslyckats med ”integrationen” om invandrarna som kommit till Sverige under de senaste 15 åren hade kommit från Norge ?

    Arbetsmarknadspolitik är en sak. Migrationspolitik är en helt annan sak. Och integrationspolitik är …en utopi.
    Och även en fjärde fråga infinner sig ;
    Är det någon som tror att en svensk man eller kvinna som flyttade till Mogadishu skulle lyckas bra med att integrera sig i det somaliska samhället /kulturen om bara den somaliska regeringen satsade några miljoner eller miljarder på diverse integrationsprojekt ?
    De flesta är nog överens om att den integrationen skulle gå sisådär.
    Frågan är då varför så många blir förvånad över att det omvända också går…sisådär.

    Liked by 4 people

    • Hovs_hällar skriver:

      Svar: Därför att PK-folket ser det som en självklarhet att alla är svenskar innerst inne — och simsalabim, man förvandlas till svensk bara man åker tunnelbana i Stockholm.

      Liked by 1 person

      • weasel skriver:

        Precis.
        Men om ”tunnelbaneåkande” är det enda som krävs så bör PK-folket sluta påstå att ”integrationen” inte har fungerat.

        Det finns inget ”utanförskap”, ingen ”segregation” – och finns det något så är det ju bara att åtgärda genom att införa gratis (skattefinansierad ) kollektivtrafik.
        Då blir det nog ordning och reda i Husby…

        Gilla

  24. Lars Bernhoff skriver:

    Patrik E har gjort ett utmärkt intellektuellt arbete genom att bryta ner svåra sammanhang till begripliga delar. Med det som bas kan man fundera vidare utan att svartmåla alla politiker över en kam.
    Själv tycker jag att Sverige har byggt upp ett samhälle som är bra för alla de som redan bor här vad gäller social trygghet. Vi har tyvärr inte hittat bra system för att justera våra villkor för nyanlända som inte kan förvänta sig få full utdelning på våra ”försäkringsvillkor” som skattebetalarna gjort stora uppoffringar genom att avstå från annat.

    Vi har en tendens att inte bjuda in ”utlänningar” i våra sociala sammanhang. Vi upplåter fastigheter som det inte bor så många ”svenskar” i till de nyinflyttade som får klara sig på bidrag etc. Det blir därför stora grupper utan kunskap i vårt språk och umgängesvanor vilket fördröjer integrationen till en rimlig nivå inom rimlig tid.

    Det finns väldigt många positiva berättelser om hur nyanlända lyckats ta sig in på arbetsmarknaden. Det finns många exempel på skolor som kan hantera bra utbildning för alla oavsett bakgrund. Alldeles för få av de positiva exemplen har fått påverka hur integration och utbildning till riktiga jobb kan gå till.
    I Sverige kan vi bekymra oss om en välskött skola går med vinst men inte höja ett finger om en dålig kommunal skola går med förlust. I Sverige kan vi ha mängder med regler med minimilöner som är helt omöjliga att försvara om den anställde är okunnig i vårt språk, vår kultur etc.

    Inte att undra på om det uppstår ett parti med klagomål som huvudtema som som vill att vi permanentar vår oförmåga att hantera nyanlända på ett bra sätt. Politiker kan bidra med att ge samhället realistiska mål för invandring och hjälpa till att låta de goda exemplen få frodas och inte fastna i byråkratier med regelverk som alltför många inser ger fel resultat. Kompetensutvisningar är tex ett osannolikt exempel där arbetslinjen lyckas men felaktiga regler sätter krokben. Skamligt!
    Vi svenskar borde agera mer realistiskt och framsynt när det även fortsättningsvis kommer nya invandrare till Sverige.

    Gilla

    • Hovs_hällar skriver:

      Lars Bernhoff: Trevliga anekdoter finns det alltid, om hur migranter mirakulöst fått jobb osv.

      Tidningarna älskar sådana historier. Bland annat minns vi alla det fantastiska ”Miraklet i Sandviken”; historien om hur de till stor del arbetslösa migranterna därstädes ÄNDÅ var en lysande affär för den kommunen!

      Statistiken talar tyvärr ett annat språk. Nationalekonomen Tino Sanandaji har visat att Malmö kommun går back med flera miljarder kronor per år, och skulle gå i konkurs om inte andra kommuners överskott höll den flytande. Tino visar även att denna ekonomiska katastrof beror på asylinvandringen.

      Tino ställer den högst relevanta frågan:
      ”Vad gör vi när alla kommuner hamnat i samma läge som Malmö?”

      Till sist: Vi diskuterar ASYL-invandring. Arbetskraftinvandring av högt kvalificerade experter handlar om obetydliga antal, och hör inte hit.

      Liked by 1 person

      • cmmk10 skriver:

        ” Vi diskuterar ASYL-invandring. ”

        Sedan kan man ju fundera över varför folk ges asyl?

        Såg ett reportage från Staffanstorp; där sitter det afrikaner i husvagnar och väntar på bostad, för att i nästa steg ta hit sina familjer. För mig är det obegripligt att en invandrare från ett, visserligen fattigt och oroligt, land i Afrika får asyl HÄR!

        Uppenbarligen var det inte mer trängande än att familjen kunde bo kvar, i väntan på att allt blir ordnat inför flytten. Att sedan behöva lyssna på Ylva Johansson och hennes svammel om att VI måste hjälpa är närmast tortyr.

        Gilla

  25. Per-Anders skriver:

    Jag förstår inte det här snacket om att vi ska integrera invandrare. De invandrare som vill integrera sig gör det. De som inte vill gör inte det och dem kan vi slänga ut ur landet.

    Kommer man till Migrationsverket och säger att man inte vill ha en kvinnlig handläggare är det enda rätta att sätta denna person på ett flyg hem igen.

    Begår man brott på asylförläggningen är det raka vägen ut ur Sverige. Hotar man andra asylsökande på asylboendet på grund av deras religion eller etnicitet är det bra raka vägen ut ur Sverige.

    Det borde införas en prövotid på samma sätt som med körkort. Begår man något brott inom prövotiden är det bara raka vägen ut ur Sverige.

    Går det inte att utvisa någon föreslår jag att vi inrättar Gotska Sandön som någon form av ingenmansland och placerar alla som inte kan utvisas på ön. Vad de gör på ön struntar jag i. Hur de ska få mat, hus och värme är upp till dem.

    Liked by 2 people

    • Johan skriver:

      Utmärkt. Även jag har tidigare föreslagit Gotska Sandön. Bra uppehållsort tills det är utrett vilket land man verkligen kommer ifrån. Och då kan återresan och pappersarbetet påbörjas. Efter något år på Sandön börjar man kanske minnas.

      Gilla

  26. dolf skriver:

    Visserligen en petitess i sammanhanget och saknar helt betydelse för resonemanget, men barnen i Flugornas herre hamnade inte på ön efter ett skeppsbrott utan på grund av en flygkrasch när de evakuerades från Storbritannien på grund av krig.
    Vad gäller uppfostran så kan jag rekommendera mitt gamla inlägg om Den ultimata uppfostran som jag själv ödmjukt anser vara det bästa som skrivits i ämnet.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s