En sedelärande berättelse

Anders Leion

I fredags skulle min äldste son, tekniker, komma ut till stugan i skärgården för att montera ett filter på ingående vattnet. Jag har egen brunn med bra vatten, men det kan ju bli ännu bättre. Vi hade gjort upp om att han skulle ta bilen och ta sig över till Ornö, som ligger väster om Mefjärd, den ö där jag har min stuga. Jag skulle så komma med motorbåten och hämta honom. Båten är försedd med en i våras nyinköpt utombordare, som dessutom garantiservades för en månad sedan.

Jag gav mig av i god tid till Kyrkviken, mitt på Ornö, ett par sjömil från min stuga. Jag skulle tanka och hämta varor från Mathem, innan han kom till stora bryggan, där vi skulle träffas,

Jag hade varit ute med båten en sväng på morgonen, och allt hade fungerat. Det gjorde det inte nu. Efter fem minuter, när jag var kanske några hundratal meter från Mefjärd, lade motorn av. Jag försökte förstås med de enkla koller man bör göra, men det hjälpte inte. Motorn var död. Båten är öppen, fem meter lång, från nittiotalet, ritad av Pelle Pettersson.

Det blåste och sjön var grov. Det hade hunnit bli mörkt.

Jag ringde sjöräddningen. Jag har varit medlem många år, men aldrig fått hjälp av dem. En gång, när jag gått på grund med en segelbåt, försökte jag. Jag ringde, men fick inget svar. När jag berättade historien för ett av mina barn, sa han ”Du hade väl knappat in fel nummer.” Kanske det. Det låter sig inte kontrolleras, eftersom denna telefon sedan länge ligger på havsbottnen. (Jag tog mig så småningom av grundet för egen maskin).

Nu fick jag i alla fall svar. En lugn kvinnoröst förhörde sig om min situation. ”Har du ankare? Gör i ordning det och använd det om du kommer för nära land!” Det gjorde jag.

Det fanns inga sjöräddare redo på Ornö och det skulle alltså ta lite tid för båten från Dalarö att nå fram. Den hårda västliga vinden blåste mig snabbt tillbaka mot Mefjärd. Jag stod redo med ankaret, väntade tills jag var tämligen nära, så nära att ankarlinan borde få lagom vinkel och ankaret greppa fast. Jag slängde i. Ankaret tog inte. Jag fortsatte att driva mot de branta klipporna i land.

Det verkade inte vara så kul att tryckas upp mot klippan. Men så såg jag att jag drev mot en brygga. När båten just skulle passera den fick jag tag i ett fäste med båtshaken och kunde, med stor möda, dra mig så att jag blev liggande längs med bryggan, våldsamt guppande i vågorna. Jag hade haft en otrolig tur. Jag klämde bara ett finger och blodade ned båten.

Nu kunde jag lugnt invänta Sjöräddningen. De kom med en ganska stor, tung båt. Tre lugna, medelålders män. De gjorde fast min bår längs med deras båts sida. Inget strulade.

Medan jag stått och väntat på dem hade jag talat med min son. Vi kom överens om att han skulle försöka få tag i en sjötaxi för att med verktyg och varorna från Mathem ta sig till Mejärd.

Nu ringde jag upp honom igen. Han hade inte lyckats få tag i någon, trots att ortsbefolkningen gett honom olika tips.

Jag fick kontakt med en av sjöräddarna och förklarade situationen. Han kollade med sin chef. ”Visst, vi fixar det” sa han sen. Så när de lämnat av mig vid stora bryggan på Mefjärd, gav de sig av till Kyrkviken på Ornö och hämtade upp min son med alla hans pinaler och körde honom sedan till mig på Mefjärd.

Det var bara det.

(Den läsare som kommer att tänka på polisens eller sjukvårdens möjligheter att snabbt gripa in får gärna göra det. Dessa institutioner är skattefinansierade och pliktiga att gripa in vid varje tillfälle då de behövs. Den plikten uppfyller de inte. Sjöräddningen är privatfinansierad och kommer när man behöver den. I rättvisans namn skall man kanske erkänna att det inte finns så många invandrare i skärgården).

29 thoughts on “En sedelärande berättelse

  1. Olle Reimers skriver:

    Det känns vemodgt att höra din berättelse. Den känns som om den tillhör en svunnen tid. Låt oss hoppas att jag har fel!

    Gilla

  2. Kungskobran skriver:

    Använde Skärgårdsassistans för första gången i mitt 50 åriga segelliv då motorn lade av i Ägnöfjärden utanför Saltsjöbaden i svag motvind, närmaste Yanmar verkstad var i
    Saltsjö Duvnäs.
    Inga problem , Seglade till Baggens fjärden , lagom tills vi anlände dit kom Skärgårdsassistans och bogserade oss genom Stäket, allt debiterades direkt till försäkringsbolaget, fantastisk service.
    Sensmoral 1
    Om staten håller fingrarna borta så fungerar allt bättre
    Sensmoral 2
    Ge er aldrig ut på sjön utan segel

    Liked by 1 person

  3. Hortensia skriver:

    Så skönt, Anders, att historien slutade väl tack vare den lyckade räddningsinsatsen. Jag förmodar, att den privatfinansierade Sjöräddningen fungerar så väl just på grund av att den, till skillnad från vår helt skattefinansierade polis, räddningstjänst och sjukvård, bemannas och drivs av de allra bäst lämpade individerna – utan att belastas av identitetspolitiskt inkvoterade sänken.

    Liked by 1 person

  4. Kent Forssgren skriver:

    Oj! Mitt läsande avslutas med ett leende.
    Trevligt att som omväxling få läsa att något positivt och medmänskligt fortfarande kan ske i vårt land.
    Om man har tur!

    Liked by 1 person

  5. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Jo det kan ju vara intressant att jämföra Sjöräddningen och polisen. I alla fall den här årstiden är det nog lättare att få kontakt med Sjöräddningen än polisen. Till Sjöräddningen vänder man sig nog bara när det verkligen behövs och är man i utsatt läge är det ingen större risk att stenkastare saboterar räddningsinsatsen.

    Att vända sig till den vanliga polisen, kanske är det bättre med sjöpolisen, är inte lätt. Där jag bor ökar inbrotten kraftigt och via grannsamverkansgrupper kommer olika uppmaningar från namngivna poliser med kontaktuppgifter. Jag har nu vid fem tillfällen ringt dessa både på deras direktnummer och via 11414 men har inte lyckats komma i kontakt med någon, dvs man struntar helt enkelt i att svara i telefon. Däremot uppträder samma poliser gärna på möten med Verisure, SRS och allt vad de heter när dessa ordnar säljmöten för att sälja larm och bevakningstjänster. ”Allmänhetens tjänare” känns inte som ett korrekt epitet.

    Liked by 2 people

  6. Carl Erik skriver:

    Du skall vara glad över att du alls har utombordaren kvar. Öststatsligorna härjar fritt. Kustbevakningen är väl fullt upptagen med promilleblåsningar och tullen kanske är på genuskonferens.
    Sjöräddningen älskas av alla. Även sjöpolisen har gott rykte.

    Gilla

  7. oppti skriver:

    Mobiltelefoner är fantastiska hjälpmedel.
    Förr hade din resa slutat med att du fått klara dig själv med hjälp av åror eller segel.
    Sjöräddningen är en fantastisk organisation som gör livet på sjön tryggare.

    Gilla

  8. uppstigersolen skriver:

    Ackackack. Sjöräddningen var bra och gjorde sitt jobb. När jag hade båt senast hade den dubbla maskiner. Då löste sig dylika situationer smidigare. Sen hade jag tur och inget hände. Litar jag på det offentliga samhället? Icke.

    Gilla

    • cmmk10 skriver:

      Jag tänker mig, att med många invandrare så hade vi också fått fler problem med sjösäkerheten och då hade antagligen SSRS inte mäktat med belastningen – resultat en kraftig försämring av servicegrad.

      Olyckstillbuden på badstränder (och i trafiken?) är definitivt kopplad till antalet invandrare.

      Gilla

      • Moab skriver:

        Så är det. Hur får de körkort frågar jag mig? Omvandlas ett syriskt körkort till svenskt? Hur många hade körkort i hemlandet? Räcker det med en bit toalettpapper på arabiska så kan man få körkort? Värt att undersöka då makten återvunnits.

        Gilla

    • uppstigersolen skriver:

      Varför frågar du? I områden där invandrare (inte alla men många) är i stort antal är det numera inte hälsosamt för en vanlig svensk att röra sig. Så ju färre invandrare desto färre problem.

      Gilla

  9. Sven Larsson skriver:

    Under sker, vi får lov att hoppas att undrens tid har kommit till svearnas rike och folket som jämrar sig med blod, svett och tårar för allt som händer

    Gilla

  10. Nils Nilsson skriver:

    Det finns starka krafter inom olika statliga myndigheter och bland S politiker som vill slå samman den utmärkta privata Sjöräddningen med statens Sjöfartsverk/Kustbevakningen – måste till varje pris motarbetas.

    Gilla

      • Stora Nassa skriver:

        Eller så kanske de bara vill garantera verksamheten via skattesedeln så att den inte står och faller med frivilligarbete. Vad händer om det inte går att hitta volontärer, eller om folk slutar donera pengar?

        Gilla

  11. Fredrik Östman skriver:

    Man frågar sig varför SAP inte har förbjudit, förhånat och förstört just denna del av civilsamhället. De har ju förbjudit, förhånat och förstört alla andra. Någon sitter kanske nära en källa och kan fråga? Vad hindrade ondskan från att breda ut sig just här? Gösta Bohmans morakniv var det väl knappast?

    Liked by 3 people

    • Moab skriver:

      Sjöräddningen stöder massinvandringen, där kan förklaringen ligga. Pk-folket invaderar även sjölivet, den förhatliga Robert Aschberg har en pk-kolumn i båtnytt, jag har gjort två försök att få dem att sluta skicka tidningen av den anledningen. Det är antagligen större risk att bli tagen och dömd och man får väl längre straff om man tömmer tanken eller tar ett glas vin till sjöss än om man som migrant begår en våldtäkt.

      Gilla

      • Telefonen skriver:

        Minns att det var ett jäkla snack om Sjöräddningssällskapet och hur förträffliga de är i Aschbergs pratradioprogram ”Aschberg” som sändes på den numera nedlagda kanalen Radio 1 mellan 2011 och 2013. Avsnitten ligger fortfarande kvar på iTunes (och i vissa fall på Youtube), och för den som minns eller orkar är dessa riktigt intressanta tidskapslar från tiden precis innan det tog hus i helvete på riktigt – helt vanliga människor ringer in och oroar sig för det nya fenomenet tiggare, det ökande antalet invandrare, et cetera, men får naturligtvis bara skit tillbaka av Aschberg.

        I övrigt anser jag att Sjöräddingssällskapet bör ställas inför rätta för sitt aktiva deltagande i flyktingsmugglingen över Medelhavet.

        Gilla

  12. Arthur skriver:

    Hur kommer det sig att du inte hade några åror i båten? När jag höll hus på Ornö skulle jag aldrig gett mig ut dem förutan.

    Gilla

  13. ollew skriver:

    Tack Anders för Din uppfriskande berättelse. I övrigt är Sverige kört! Jag är gammal numera och det finns inte särskilt mycket att tänka positivt och glatt om.

    Gilla

  14. Stora Nassa skriver:

    Hej,
    Jag uppskattade att läsa din krönika men blev riktigt förvånad då du kom till sensmoralen, det är väldigt långt gående slutsatser du (och många av de som kommenterat din krönika) drar av denna enskilda händelse. Låt mig ge en annan vinkling på din sensmoral från denna historia. Anledningen till att det tog tid innan SSRS kunde komma var för att det inte finns tillräckligt med volontärer som kan hålla sjöräddningsstationen öppen på Ornö. Ett system som baseras på frivilliga gåvor av pengar och tid blir skör. Vad hade hänt om stationen på Dalarö haft samma svårigheter att hitta volontärer? Eller om det dök upp något annat hjärteknipande ändamål att skänka pengar till och SSRS blev tvungen att minska sin servicegrad på grund av brist på pengar. Ditt utfall av hjälp 50% av gångerna tycker jag heller inte är vidare bra, förstår inte att du drar slutsatsen att skattefinansierade verksamheter är sämre på det underlaget. Som boende på Ornö så skulle jag troligen inte kunna bo kvar om inte samhället gick in och garanterade viss service. Framför allt är skolan väldigt viktig för att vi ska kunna bo här. En friskola skulle aldrig kunna bära sig med det elevunderlag som finns på ön. Skolan gör att det trots allt finns en möjlighet att bo här om en har barn. Dessutom så ger den arbetstillfällen här ute. Inte bara till personalen på skola och förskola. Krögaren har skolbespisningen och har därför möjlighet att arbete året runt genom att servera lunch till skolbarnen och andra gäster. Även tillgång till en landstingsfinansierad ambulanshelikopter är viktigt då den privatägda färjan inte går kvällstid och nattetid ( är enormt tacksam för det då jag hade anledning att ringa helikopterambulans i somras. Jag har för övrigt ett 100% utfall av att få hjälp de gånger jag ringt polis, respektive ambulans på ett större underlag än dina två gånger). Om vi hade en skattefinansierad färja, som de boende på Blidö, kanske vi haft trafik större delen av dygnet. Den stora förbättringen av service som skett nu är den delvis skattefinansierade macken som i somras slog upp sina portar på ön. Utan investeringsbidraget hade det inte blivit av.
    De tre senaste familjerna som flyttat till ön är alla tre invandrarfamiljer. Alla tre familjer har barn som går på skolan på ön. Något som är väldigt välkommet då underlaget gör att risken för nedläggning förhoppningsvis minskar. Jag tror att familjer med invandrarbakgrund kommer bli vanligare på Ornö framöver. Detta då det är svårt att få bostäder närmare Stockholm om en inte redan är etablerad på bostadsmarknaden. Jag välkomnar dem då jag är övertygad om att med en större befolkning kommer ön leva hela året och inte bara då sommargästerna behagar komma hit.
    Jag kanske missar målet här, du kanske bara menar att för att det bor få invandrare ute i skärgården fungerar allt bättre? Om din tes stämmer så lär du framöver se en serviceförsämring av ovanstående skäl.
    Vänligen,
    En Ornöbo

    Gilla

    • Fredrik Östman skriver:

      Det där är ju bara för att staten till att börja med har tvingat på dig en massa kostnader, de högsta av dem sannolikt arbetsgivaravgift, inkomstskatt och moms. Utan dem, så hade det inte varit något större problem att ha råd med SSRS. Dessutom har staten använt de pengar de snott dig på till att införa alternativa verksamheter och köpa upp privata verksamheter, som när Mälaröarnas Omnibusaktiebolag som körde från Mälaröarna till Fridhemsplan blev förstatligat i kommunal mantel och en del av SL och kapade linjerna vid Brommaplan. Den socialistiska staten gör allt vad som står i dess makt för att förstöra civilsamhället. Den önskar att allt skall bli sämre men mer likartat. Socialismen föds ur rädslan för olikheter.

      Gilla

      • Stora nassa skriver:

        Och i Haninge så är det det privata bolaget som vill lägga ned direktbussen från Dalarö och kommunen som gått in med pengar för att rädda den… Angående SSRS så blir verksamheten lidande om det inte finns volontärer vilket har skett på Ornö. Det finns saker som inte skulle ske i vårt samhälle om vi inte fördelade resurserna (det du menar är stöld). Troligen hade det inte ens gått en buss till Brommaplan.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s