I december förra året nekades Sveriges Unga Muslimer (SUM) statsbidrag av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). Beslutet var riktigt och grundat i SUM:s nära relationer till islamister.

SUM bestred beslutet och överklagade till Förvaltningsrätten. Den 14 november kom domen som gav SUM rätt, vilket fått ordförande Rashid Musa att utropa seger i en debattartikel i Aftonbladet den 21 november under rubriken: ”Unga muslimer fick rätt – då är ni plötsligt tysta”.

Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Att få rätt och att ha rätt är inte alltid samma sak. SUM:s nära relationer till islamister är ett faktum, vilket den liberale debattören Bawar Ismail påpekade i en debatt i Sveriges Radio den 16 november. Ismail lyfte fram att MUCF inte hade lagt fram alla belägg för hur SUM gång på gång bjudit islamister och hatpredikanter till sina möten där de fått en plattform för att påverka unga muslimer.

År 2015 förberedde till exempel SUM:s Stockholmsdistrikt ett möte med hatpredikanten Kamal El-Mekki som försvarat slaveri. Det är förvisso en åsikt som är helt förenlig med Koranen och profeten Muhammeds lära. Koranen tillåter slaveri, en husbonde har rätt att tilltvinga sig sex med sin slavinna, och Muhammed hade själv slavar och slavinnor och ägnade sig åt slavhandel. Men det är knappast en åsikt som bör finansieras av svenska skattebetalare.

Listan över islamistiska talare är lång. Man kan läsa om några av dem i Ismails ledarkrönika i Gefle Dagblad från den 19 december 2016: ”Äntligen ryker statsbidraget till Sveriges Unga Muslimer”.

I radiodebatten med Ismail vägrade Musa att ta avstånd från dessa islamister och hatpredikanter. Det är ingenting nytt. När Musa i SVT Debatt den 18 september 2014 fick frågan om han tar avstånd från Islamiska Staten vägrade han att ge tittarna besked. Istället påstod han att frågan var ”islamofobisk”.

Man tycker att det första en ledare för en demokratisk ungdomsorganisation borde göra i en sådan situation är att klart och tydligt ta avstånd från Islamiska Staten. Vilka signaler sänder denna vägran att ta avstånd till medlemmarna?

Den 14 februari 2014 skriver Musa på Facebook: ”Att inte ta ställning mot rasism och förtryck är också ett ställningstagande. Kanske den tydligaste formen av ett ställningstagande.”

Har tanken slagit honom att det är just så hans vägran att ta avstånd från Islamiska Staten kan tolkas? Som ett ställningstagande FÖR Islamiska Staten? Eller menar han att IS inte förtrycker? Varför inte vara tydlig?

I debatten i radio vägrar också Musa att ta avstånd från salafismen. Han menar att varken intervjuaren eller någon annan i studion var kvalificerad att ställa frågan. Men salafismen är, trots de olika sekternas tolkningar, i grunden ganska lätt att förstå, det handlar om att Koranen och sunna, profeten Muhammeds ord och gärningar, ska stå över allting annat. Om denna princip är alla salafister överens. Och det innebär bland annat, att man som SUM:s föreläsare Kamal El-Mekki, inte kan fördöma slaveriet som sanktioneras av Koranen och var en del av de tidiga rättfärdiga muslimernas, de så kallade ”salafs”, praktik.

Musa har tidigare vägrat att ta avstånd från Muslimska Brödraskapet, en islamistisk organisation som verkar för att upprätta en panislamisk stat med Koranen som konstitution. Musa vill alltså varken ta avstånd från de islamistiska talare SUM har bjudit in, inte Islamiska Staten, inte salafismen och inte Muslimska Brödraskapet.

Musa har tvärtom visat stöd genom att göra det så kallade ”rabiatecknet”, ett tecken som innebär att man håller upp fyra fingrar. Det är en sympatiyttring för Brödraskapets kamp i Egypten.

Islamiska Staten är inte den enda jihadistiska terrorgruppen som varit verksam i Syrien. Muslimska Brödraskapet har haft sina egna väpnade miliser, vilka samarbetat med Al-Qaida. Men det kanske man inte behöver oroa sig för, Musa anser ju att så kallade ”Syrienresenärer” till stor del består av idealister som vill ”hjälpa till”.

Angående muslimer som åkt ned till Somalia för att strida för terrorgruppen al-Shabaab har Musa sagt så här: ”Det är inte konstigare att de valde att göra detta än att svenska unga män och kvinnor väljer att bli soldater i Afghanistan.”

När Mehmet Kaplan, en före detta ordförande i SUM, på ett seminarium i Almedalen 2014, jämförde unga muslimer som ansluter sig till terrorgrupper i Mellanöstern med svenska finlandsfrivilliga, satt Musa med i samma panel och instämde.

I en konversation om Egypten på Twitter den 25 januari 2015 med Mathias Wåg, känd för sitt engagemang i Researchgruppen, skriver Musa: ”Revolutionen har bara börjat”. Wåg undrar vilka Musa anser kan föra revolutionen vidare, varpå Musa svarar: ”Muslimska Brödraskapet och deras anhängare”.

I sin artikel i Aftonbladet menar Musa vidare att kritiken mot SUM skulle bottna i ”islamofobi” och ”koloniala föreställningar”. Men det är ju ingen ”föreställning” att SUM har bjudit in islamistiska föreläsare och hatpredikanter. Det är verklighet.