GÄSTSKRIBENT SIXTEN JOHANSSON: SÅ BLEV MAKTELITEN PSYKOINFANTIL

Psykoinfantilism innebär kvarstående barnsliga personlighetsdrag trots normal biologisk utveckling och intellektuell nivå. Det är väsentligt att försöka få grepp om hela den utveckling som har lett till att makteliten och delar av befolkningen nu tänker och handlar extremt barnsligt, trots sin vuxna gestalt och sitt vuxenspråk.

Omognaden hos de jättebebisar som har den politiska, mediala och akademiska makten är dels ett individuellt tillstånd, dels ett massfenomen. Den individuella sidan kan klassas som en narcissistisk personlighetsstörning med accentuerade kollektivistiska drag. Grupptrycket är så starkt att individerna oupphörligt avstämmer sig mot ett kollektivt medvetande, som blir tvingande likformigt och platt. Medvetandets politiska idéinnehåll är en infantil nysocialism, som även i sin barnsligaste skepnad rymmer socialismens totalitarism, verklighetsförnekelse och destruktivitet.

Vi kan alltså urskilja en växelverkande triad, vars delar nu är hårt sammanväxta och nivåsänkta: infantil personlighet + infantilt masspsyke (kollektivt medvetande) + infantil ideologi (PK-nysocialism). Vad har drivit utvecklingen? Går den att förstå ur ett psykologiskt perspektiv?

Jag bortser från utomstående krafter och inriktar mig på denna treenighet, som leder till samhällskollaps, om nivån inte höjs. Samhällets materiella bas – produktionsapparat, infrastruktur, teknik, naturvetenskap, kunskapshierarkier, normsystem – har länge fortsatt att fungera ”vuxet”. Makteliten har i stort sett bara bidragit med pladder, ändå skördat äran och vinsterna. Men stegvis har ideologiseringstrycket sänkt till exempel utbildningen, försvaret och rättsväsendet och nu börjar även vetenskapssamhället erodera.

Svenskarna har i sekler varit unikt konsensusinriktade, vilket har tjänat nationen väl. Socialdemokratins maktinnehav förstärkte centraliseringen och övertron på statsmaktens kraft och välvilja. Alla rörelser i civilsamhället tenderar att uppgå i eller bli beroende av staten. Staten liknar en mäktig stamhövding, som kräver merparten av fångsterna och låter sitt prästerskap fördela bytet.

I takt med feminiseringen får statsmakten allt tydligare drag av kvinnlig gudomlighet. Könsbytet ger staten outsinliga gudsgåvor, som alla stackare i världen får dia, alla som tar sig fram till statens bröst och gnäller eller skriker.

Svenskarnas hävdvunna strävan till konsensus och tron på statens halvt gudalika, nu allt mer feministiska skaparkraft förklarar varför hela triaden individ – kollektiv – ideologi har blivit så hårt sammanflätad och allt mer kvinnligt narcissistisk. Men vad har då drivit fram nivåsänkningen från ett förmodat normaltillstånd?

Efter andra världskriget återuppbyggdes Europa materiellt, men medvetandesidan hade fått en svår knäck. Den vite mannens tänkande var så misskrediterat att männen måste ta ett steg tillbaka och låta kvinnorna och de unga tänka ut en fredligare och bättre värld.

40-talisterna var så många och fick så stark medvind att en väldig våg svepte fram på 60/70-talet. De behövde inte göra fadersuppror eller härdas av stränga chefers krav. De bars fram av tidvattenvågen, den radikala anda som fyllde det kollektiva medvetandet. Och de fick förbli lyckligt pubertala. Ungdomskulten, frigjordheten, flower power, musiken, tusen röster med samma förföriska budskap: ”Du behöver inte bli vuxen!” Vågen lyfte dem till maktpositioner. De trodde sig bli upphöjda på egna meriter och blev mycket uppblåsta.

De sög upp just det pubertala i tiden: normbrytandet och socialismens nya former. Otaliga skarpa hjärnor hade sedan 30-talet format ett antiborgerligt, antinormativt tänkande inom litteraturen, sociologin, psykologin, politiken och så vidare. Många unga pluggade marxism och en del blev sekterister, men en pubertal kulturmarxistisk verklighetssyn trängde in även hos så kallade liberala. Konservatismens idéer försvann ur svenskarnas kollektiva medvetande.

Efter Sovjetunionens fall transmuterade socialismen igen. Det gamla klass- och ekonomitänkandet övergavs. Vänstern lika väl som liberalerna har accepterat den själlösa konsumismen och till och med den globalistiska råkapitalismen. På det politiska idéplanet kom en makaber höjdpunkt med DÖ 2014 och massinvasionen 2015. Hela sjuklöverns ideologi visade sig vara infantil barnkammarsocialism.

Ideologins infantilisering var svaret på det som efterfrågats, det som passade personlighets- och medvetandestrukturen. Och i det medvetandeinnehåll som nu uttrycks via massmedia och sociala media (och till och med i riksdagen!) kan vi se en utbredd regression från pubertal till infantil nivå.

Den grymma innebörden är att en stor del av barnen de senaste decennierna har ”fostrats” av vuxenbarn: föräldrar, förskollärare, lärare, journalister, akademiker, politiker med flera, som personlighetsmässigt har förblivit pubertala eller infantila. Människor kan socialiseras till en personlighetsstörning, via anpassning utveckla psykisk sjukdom.

För samhällssjukdom finns ingen medicinsk diagnos. Men den kunde gott vara psykoinfantil, narcissistisk och kollektivistisk personlighetsstörning. Kollektivism syftar här på gruppnarcissism, likhet och liktänkande, på atomistiska individers bekräftelsebehov och rädsla för utstötning. Vår tids omtalade individualism är mest bara egoism och yta.

Det infantila och narcissistiska härrör från en ofullgången utveckling särskilt under de första åren. Spädbarnet är som sammansmält med modern, men växelspelet med en mogen mor (och senare en mogen man), möjliggör en naturlig separation och individuation. Så fortgår en personlighetsutveckling, som leder till psykisk mognad och jagstyrka.

En infantil personlighet har psykiskt stannat i växten och tror sig kunna diktera verkligheten. Narcissism kallades ”generationsvirus” redan 1981. Det finns olika typer och könet spelar in – på nätet finns träffande beskrivningar: Självupptagen, stort ego. Jag, jag, jag. Självbespeglande, kräver ständig bekräftelse. Arrogant, skamlös, manipulativ, utnyttjar andra. Kräver särbehandling, särskilda rättigheter. Slickar uppåt, sparkar neråt. Har inga gränser, kan inte sätta gränser. Magiskt tänkande. Ser andra som objekt, saknar äkta empati. Besatt av jaget, men saknar jagstyrka, kompenserar genom tro på egen allmakt. Självdestruktivitet i förening med en grandios självbild. Polerad utsida, ful insida. Kan inte hantera avvikande åsikter och motargument. Förtränger allt obehagligt, men skuggan/demonen i det omedvetna projiceras på ”de onda”.

Sixten Johansson har arbetat som tolk och översättare, fortsätter att lägga livets pussel.

78 thoughts on “GÄSTSKRIBENT SIXTEN JOHANSSON: SÅ BLEV MAKTELITEN PSYKOINFANTIL

  1. Dan Astrom skriver:

    Det är nog så att barnen i mindre grad formas av sina föräldrar, utan formas av vänsteraktiva i strategiskt övertagna positioner, såsom daghem, grundskola och även i de högre utbildningsinstituten. Som förälder har man några timmar vid middagsbordet, i bästa fall, att framföra sina synpunkter och åsikter medans institutionerna matar dom dagligen under väsentligt fler timmar och med skolningens aktoritet. Skolan framför i barnens/ungdommarnas värld den absoluta sanningen, tyvärr.
    Jag har tre förlorade barn i det svenska systemet och är troligen inte ensam om det.

    Liked by 6 people

    • Per-Anders skriver:

      Det mest korkade man kan göra i ett samhälle, är att låta staten ha hand om utbildningen. Resultatet blir elever som blir så pass dumma att de inte kan förstå att utbildningen är dålig. Det är en ond spiral där varje generation som går ur skolan är liten dummare än generationen innan.

      Gilla

  2. Arne Anka skriver:

    Mycket bra Sixten! Med denna diagnos, hur kurerar man detta? Det var nog just den infantila nivån i debatten som gjorde att jag själv fick upp ögon för vad som pågick efter en längre utlandsvistelse. Varenda artikel och radioreportage präglades av detta, man tänkte, detta är ju alldeles galet och barnsligt och såg sig om efter andra med klokare, vuxna perspektiv. Det fanns inga. Jag undrar om det som sker i Sverige är unikt i världshistorien, vi ser det ske i hela västvärlden men nog är det värre här? Det närmaste jag kommer på är Pol Pot så tangentens riktning är klar. Som Jordan Peterson säger, barn är monster, och måste socialiseras innan två års ålder, efter fyra års ålder så är det omöjligt.

    Vårt hopp måste stå till de som i någon mening är som jag var, politiskt ointresserad, man skötte sig själv, sitt jobb och sin familj. Jag tänker på alla de som jobbar med riktiga jobb, speciellt de som blir skitiga, som inte jobbar med datorer, från operationssköterskor till snickare, säljare och bilmekaniker. De jobbar med händerna och känner därmed verkligheten på ett sätt som den infantila klassen aldrig kommit att göra. Dessa måste väckas och få sina intuitiva korrekta perspektiv bekräftade, som jag exempelvis kan känna när jag lyssnar på vuxna från andra länder, Jordan Peterson, Victor Davis Hanson, Newt Gingrich, Donald Trump, Ted Nugent, Robert Bly, Roger Scruton eller Leonard Susskind. Ingen av dessa har sin motsvarighet i svensk debatt, det är så illa att vi måste gå till en homosexuell man med kilt för att finna någon som talar om manlighet (riktiga män vet att man inte talar om det, man lagar taket istället, eller klipper gräsmattan).

    Det verkar uppenbart att vi måste väcka ilskan hos de som fortfarande kan nås, och att skapa kanaler som konkurrerar med etablerad statstrogen media är nog nyckeln. Vi behöver något som Daily Mail eller The Sun, anti-Aftonbladet och anti-Expressen, eller som Tucker Carlson på FOX, anti-Aktuellt.

    Liked by 9 people

  3. Arne Anka skriver:

    Min son och hans kompis pratade om Trump igår, kompisen skrattade och sa att Trump var dum, då sa min son: men du vet ju inte vad han har sagt. Far var stolt.

    Liked by 8 people

  4. Arne Anka skriver:

    En annan observation, jag var nyligen på en konferens i Asien, det som slog mig var just att dessa framgångsrika chefer var just vuxna, sådana man såg förr i Sverige. Genus kom faktiskt inte upp en enda gång vad jag minns.

    Liked by 4 people

  5. Arne Anka skriver:

    Om mitt första inlägg var för långt:

    Mycket bra Sixten! Med denna diagnos, hur kurerar man detta? Det var nog just den infantila nivån i debatten som gjorde att jag själv fick upp ögon för vad som pågick efter en längre utlandsvistelse. Varenda artikel och radioreportage präglades av detta, man tänkte, detta är ju alldeles galet och barnsligt och såg sig om efter andra med klokare, vuxna perspektiv. Det fanns inga. Jag undrar om det som sker i Sverige är unikt i världshistorien, vi ser det ske i hela västvärlden men nog är det värre här? Det närmaste jag kommer på är Pol Pot så tangentens riktning är klar. Som Jordan Peterson säger, barn är monster, och måste socialiseras innan två års ålder, efter fyra års ålder så är det omöjligt.

    Liked by 2 people

  6. Arne Anka skriver:

    del2

    Vårt hopp måste stå till de som i någon mening är som jag var, politiskt ointresserad, man skötte sig själv, sitt jobb och sin familj. Jag tänker på alla de som jobbar med riktiga jobb, speciellt de som blir skitiga, som inte jobbar med datorer, från operationssköterskor till snickare, säljare och bilmekaniker. De jobbar med händerna och känner därmed verkligheten på ett sätt som den infantila klassen aldrig kommit att göra. Dessa måste väckas och få sina intuitiva korrekta perspektiv bekräftade, som jag exempelvis kan känna när jag lyssnar på vuxna från andra länder, Jordan Peterson, Victor Davis Hanson, Newt Gingrich, Donald Trump, Ted Nugent, Robert Bly, Roger Scruton eller Leonard Susskind. Ingen av dessa har sin motsvarighet i svensk debatt, det är så illa att vi måste gå till en homosexuell man med kilt för att finna någon som talar om manlighet (riktiga män vet att man inte talar om det, man lagar taket istället, eller klipper gräsmattan).

    Det verkar uppenbart att vi måste väcka ilskan hos de som fortfarande kan nås, och att skapa kanaler som konkurrerar med etablerad statstrogen media är nog nyckeln. Vi behöver något som Daily Mail eller The Sun, anti-Aftonbladet och anti-Expressen, eller som Tucker Carlson på FOX, anti-Aktuellt.

    Liked by 1 person

    • Olle Reimers skriver:

      Arne Anka; du säger en massa intressanta saker. Frmför allt att vattendelaren går mellan vuxna och barn. Yrkespolitiker som inte har varit ute i arbetslivet är per definition barn och saknar alltså vett. De rör sig inom en snäv och lättkorrumperad värld och vet ingenting om omvärlden.

      För egen del har jag blivit fascinerad av blockchaintekniken som i kombination med kryptovalutorna kan se till att vuxna kan återta befälet över sig själva och sina verksamheter. Jag jobbar på detta och är intresserad av fortsatt kontakt i frågan.

      Gilla

  7. svenne skriver:

    I rubriken används ordet ”maktelit”. Begreppet ”elit” används ofta på ett sätt som är lite underligt. För mig innebär ”elit” de med bästa egenskaper inom någon kategori. Detta är väl mest renodlat då det används t.ex. i idrottssammanhang eller om vetenskapsmän som ligger i framkant. Ordet ”maktelit” används ibland om politiker, journalister och artister, eftersom de har en stor påverkansroll, men deras personliga kunskaper angående det de yttrar sig om ger ofta mycket i övrigt att önska. Som jag ser det så är det endast ett fåtal av dessa som har något vettigt att säga och de angrips ofta av dem som själva betraktar sig tillhöra ”makteliten”.

    ”Omognaden hos de jättebebisar som har den politiska, mediala och akademiska makten är dels ett individuellt tillstånd, dels ett massfenomen”.

    – Den 19 november 2015 citerade Aftonbladet ett uttalande av Stefan Löfvén som löd : ”Sverige har varit naiva” och detta handlade då hur de styrande till dess hade hanterat det terrorhot som ”IS-krigare”, som återkommit ”hem” från Syrien, utgör.

    – Erik Ullenhag svarade på frågan angående terrorhot att: ”Vi har anledning att reflektera över att vi var lite naiva”.

    – Alice Teodurescu kommenterar i GP dessa uttalanden med : Kära politiker, ni har inte varit naiva. Ni har varit fega, inkompetenta och ansvarslösa”.

    Man kan ju sätta likhets tecken mellan ”omognad” och ”naivitet”. Synonymer till ”naivitet” är: ”barnslighet, blåögdhet, oskuld, troskyldighet; enfald, dumhet”. De styrande uppfyller dessa epitet med råge plus Alice:s tillägg: ”feghet, inkompetens och ansvarslöshet” och dessa figurer kan man inte trots bästa vilja i världen betrakta som tillhörande någon form av elit.

    Liked by 4 people

    • Peter skriver:

      Orden maktelit, politisk elit, samhällselit, kulturelit är alldeles uppenbart ironi.
      Jämför smeknamnet charmige Jonte om skolans buffel, Jonte tror på det själv, men alla andra vet att motsatsen menas.
      Så och med elit-orden, vi skaffar oss alltmer ett språk passande en Kremlolog.

      Liked by 2 people

  8. Arne Anka skriver:

    Ett exempel på ovanstående. Eftersom ingen vuxen tillrättavisar henne så kan hon fortsätta tro att hon har rätt, att identitetspolitik och att kartlägga brottslingar efter etnicitet skulle ha något med vart annat att göra. Ett infantilt perspektiv så klart, men aldrig mötas argumenten och det är de infantila som har medierösten, de är så lätta att känna igen.

    http://www.gp.se/ledare/den-nya-%C3%A5siktskorridoren-1.4847195

    Liked by 4 people

  9. Olle Reimers skriver:

    Det är lite intressant att det är möjligt att anföra konspirationsteorier när det gäller att finna psykologiska förklaringar till samhällsutveckling men stört omöjligt att anföra fakta som visar att konspirationer finns i den verkliga världen.

    För min del skulle jag vilja anföra en konspirationsteori baserad på psykologi för att det förhåller sig på det här sättet.

    Det finns något som kallas kognitiv dissonans och som från vissa håll anförts som förklaring till att man oavsett verkliga fakta inte vill erkänna följden av deras existens. Kognitiv dissonnans betyder helt enkelt att de fakta som kommer fram så kraftigt strider mot ens egen etablerade världsbild att man inte kan ta dem till sig.

    Det är givetvis av stor betydelse att ens närmaste omgivning har samma världsbild. Om så inte vore fallet kunde man reagera annorlunda. Risken för stigmatisering för att man har konstiga åsikter är stor och få av oss är beredda att utsätta oss för den risken.

    Man kan säga att den kognitiva dissonansen är ett slags Rubicon. När man väl har korsat den floden finns ingen återvändo. I det fallet har man brutit gruppnarcissismens förtrollning som artikelförfattaren förtjänstfullt anför som hinder för utveckling.

    Människan är ett flockdjur. Det illustreras ännu en gång. Ett perfekt vapen för ursurpatörer.

    Liked by 3 people

  10. Aha skriver:

    Inga ord och inga visor. I stort sett är de flesta alltså lallande barnsliga godhetsidioter. Om det är så illa som det verkar ska det nu välfärdsmässigt gå utför med Sverige. Några har varnat att vi kan bli ett nytt Libanon. En får se.

    När det gäller godhetsidiotin är det märkbart hur den breder ut sig hos vänstern och hos kvinnorna. Det är de som ivrigast försvarar miljardregnet över de ensamkommande, de och kändisarna.
    Det är fullkomligt omöjligt att få dem att ta in att de ensamkommandes situation bygger på asylfusk och att mijlonkostnaden per person borde användas till lokal hjälp på plats för att på så sätt till samma peng kunna hjälpa mångfalt fler. Man kan göra både och, dvs hjälpa till lokalt och hemmavid, är i bästa fall deras svar. I sämsta fall svarar de att vi har råd, och det är väl ungefär som ett barn ser det när det kräver att få något.

    I decennier har denna narcisstiska psykoinfantila indoktrinering skett på dagis och i skolor och via media. Frukterna av detta skördas nu.

    Liked by 5 people

  11. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Mycket tänkvärt, ger nya insikter och låter som en rimlig tolkning av situationen. Det man kan fundera över är vad som kan bryta trenden. Fortsätter det hela så in absurdum att ingen kan undgå att se hur galet det blivit? Är det hyckleri vi sett prov på den senaste tiden tecken på att vänstervågen kulminerar? Tittar man på TVs agenda så är det fortfarande business as usual, folk från det besudlade Aftonbladet anses t ex fortfarande vara viktigast att lyssna på.

    Ibland funderar jag på hur folk mår som underordnat sig denna psykoinfantila värld, rimligen måste en del få betala ett pris för detta, t ex i form av psykisk ohälsa.

    Liked by 4 people

  12. Erik2 skriver:

    Det är väldigt träffande beskrivet. Jag anser att högskattesamhället och vår svenska författning dessutom driver samhället i denna riktning. Författningen genom att sakna balanserande mekanismer och genom att ge en ledare (statministern) närmast oinskränkt makt. Det är som att vår statminister närmast har den exekutiva förmågan som romarrikets diktatorer hade. Jag tycker faktiskt det finns analogier därvidlag, men då syftar jag på tiden före Julius Caesar. Högskattesamhället genom att flytta makt från enskilda till det offentliga. Vad bättre sätt att förbarnsliga tänkandet? Dessutom så har socialismens utopiska tänkande om allt ska vara lika för alla inkorporerats av s k icke socialister som ett självklart system. Dvs höga skatter är hög välfärd. Men det är helt fel tänkt. Det är falskt. Hög produktivitet är hög välfärd.

    Liked by 4 people

    • Erik2 skriver:

      Högskattesamhället drar alltså till sig personer med narcissistiska drag. Som politiker. Det är den ultimata jordmånen för dessa. Samtidigt som övriga alltmer stukas och krymper i de narcissistiska solstrålarna.

      Liked by 3 people

      • Per-Anders skriver:

        Den bästa välfärden skulle vara att det alltid gick att få ett jobb inom några veckor från det att man blivit av med sitt tidigare. Eftersom politiker och PK-ekonomer inte förstår sig på ekonomi kommer en sådan välfärd aldrig att uppstå i Sverige trots att det inte skulle vara så svårt att genomföra det.

        Om vi kunde få folk att förstå att det inte är direkt sympatiska personer som dras till politik, så kanske folk skulle kunna ställa sig frågan om de verkligen ska rösta på politiker. Hur knäppa och korkade politiker vi än har är det trots allt folket som röstar fram dessa politiker. Trots att alliansen genomförde åtta mer eller mindre misslyckade år kommer folk att rösta på dem. Trots att nuvarande regeringen är så urbota dum och kanske den mest inkompetenta regeringen Sverige någonsin har haft om man ser på varje ministers kompetens kommer folk att rösta på dem i nästa val.

        Med andra ord. Vi gnäller på dessa politiker men röstar ändå på dem. Tror folk att en korkad Stefan Löfven blir mindre korkad nästa gång man röstar på honom?

        Sverige skulle funka bättre om vi skapade ett parti bestående av schimpanser som kastar pil.

        Den stora skillnaden mellan en politiker och en vanlig människa är att den vanlig människa erkänner när denna tar ett felaktigt beslut, slutar finansiera det, makulerar det och söker finna en annan lösning. En politiker erkänner aldrig sitt felaktiga beslut, fortsätter finansiera det, försöker inte upphäva det och finner ingen ingen ny lösning utan gör sitt tidigare beslut än värre.

        Liked by 1 person

  13. Johan skriver:

    En träffande beskrivning, haha. Små barn talar ju väldigt mycket om ”jag” och när det inte går som de tänkt sig blir de upprörda. Eller, som vuxenbarn, kränkta.
    Med ökad ålder brukar man lära sig att ibland går det som man vill, ibland inte. När det inte går som man vill kan man pröva nya ideer eller hantera det med humor. Barnet säger: ”Det gick inte för du är dum”.
    Humorlöshet är i övrigt något som borde tilläggas i beskrivningen.

    Liked by 1 person

  14. Hovs_hällar skriver:

    Visst, det finns klart infantila drag i den röra av destruktiva idéer vi kollektivt kan kalla ”PK-ismen”. Att reda ut detta mer detaljerat skulle kräva en hel bok, men det rör sig om en världsbild vagt inspirerad av marxismen.

    Denna ideologi är närmast en slags konspirationsteori — den hävdar att världen vore perfekt OM bara man utplånade alla dessa onda människor som inte tror på den Enda rätta läran!

    Vidare tror den att människan är oändligt formbar, som en lerklump, och man alltså kan uppfostra fram den Perfekta människa som ska leva i denna Perfekta värld.

    När verkligheten visar att de här idéerna är rent nonsens, vad göra? Jo man blundar och håller för öronen, i den mån man inte har absolut makt, och kan skicka alla man inte gillar till dödsläger i Sibirien.

    I ett land som Kina har man, efter mycket dyrköpta erfarenheter av ”socialismen”, åtminstone insett att den faktiskt inte fungerar, och inrättat sig därefter. Vansinnet med kollektivjordbruk, som strider mot hur människor faktiskt fungerar, avskaffades ex-vis för åtskilliga år sedan.

    Här i Sverige har PK-sekten däremot inte tillräckligt hunnit konfronteras med verkligheten för att ge upp sina galna anspråk, utan framhärdar i att förstöra vårt land, i synnerhet genom massinflödet av asylmigranter från främmande och mot oss fientliga kulturer — i praktiken snarast en invasionsarmé.

    Liked by 4 people

  15. Lennart Bengtsson skriver:

    En i stora drag korrekt beskrivning av dagens svenska samhälle. Liknande tendenser finns i andra europeiska länder men ingalunda lika extremt som i Sverige. I övriga länder har förfallet ännu inte nått den akademiska världen.
    Sannolikt kan inte mycket göras utan förfallet får löpa ut. Till slut löser naturen självt problemet när samhället kollapsar och moder Sveas bröst har sinat.

    Liked by 2 people

  16. Lars G skriver:

    Stig Malm myntade 1992 uttrycket ”Fittstimmet” för att beskriva feministerna som hade ambition att ta över makten i Sverige. Då var det många som skrattade gött.

    Idag är det ingen som skrattar…

    När Agenda igår visade listan på organisationer och svenska kommuner som KRÄVER amnesti för illegala afghaner trots det katastrofala läge landet befinner sig i inser man vilka krafter som tag över landet.

    Psykoinfantilism är en bra beskrivning.

    Liked by 2 people

  17. Eva Danielsson skriver:

    Medan vi egocentriskt och trygghetsberoende klänger på ”mammas” ben, så missar vi att gruppens ledare, de fyraåriga vildbasarna, styr allt från det inre kuddrummet för att få vara med de stora pojkarna och leka. Med vilka medel som helst, främst med våra gemensamma skattemedel och i form av lite fjäsk och osanningar.
    Och pladdrar om stordåd för att dölja att man nog har lovat bort hela anläggningen. Så att vi andra inte plötsligt förstår och frigör oss och börjar ifrågasätta både mål och medel på ett vuxet sätt.

    Liked by 1 person

  18. Borjön skriver:

    Det här var nog det mest träffande som jag läst på år och dag. Efter att ha bott många år utomlands så var det lite av en chock att komma tillbaks till Sverige. Det som lyste starkast var hur barnsligt allting var här och hur omedvetna folk verkade vara om detta. Jag kan inte annat än betrakta svensken som ännu inte riktigt vuxen. Här bjuder Sixten Johansson på en intressant analys av detta fenomen.

    Liked by 3 people

  19. Lilla fröken PK skriver:

    Hela det sista stycket är enligt min mening en träffande diagnos på en f.d. statsminister, som hellre lät sig styras av sitt hat mot ETT parti, som sade sanningar, än att ta sitt ( vuxna) ansvar för folk och land.

    Liked by 3 people

  20. DGS-läsare skriver:

    Denna kommentar kommer nog att censureras, men jag har vant mig vid snirkligt utredande på DGS, inte emotionella utbrott förklädda till intellektuell analys.

    Gilla

  21. Linden skriver:

    Kusligt, när man betänker att det är en beskrivning av de som besitter makten.
    Funderar på när blev det såhär.
    Fram till Ingvar Carlsson och Bo Lundgren kan jag inte minnas annat än att sunt förnuft rådde.
    Svängningen måste ha kommit med Bildt och Bengt Westerberg.
    Och den riktiga utförslöpan kom med alliansens åtta år med Kristersson och Reinfeldt i spetsen.
    Tyvärr är ju nu Kristersson upphöjd och samlar röster med sin låtsasplagering av SDs politik.
    Ingen bättring i sikte.

    Liked by 4 people

    • Kristina von Heland skriver:

      Jag tänker i hundraser och ordspråket sådan herre sådan hund. Man avlar på dagens hundar så att de behåller sin valpighet hela livet. Många populära raser leker sig igenom livet, de blir gullade och klappade, det har varit en trend i flera år som gör folk glada och aldrig kräver något

      Gilla

  22. Bo Svensson skriver:

    Allt vänstertänkande handlar om spelet att de relativt misslyckade i makt av sin majoritet skall bestjäla de energiska och kompetenta på frukterna av deras arbete och kunnande för att fördela mellan sig.

    Den ändring av spelreglerna som krävs, är att vi tar makten att som individuella skattebetalare fördela våra pengar över de av de folkvalda godkända adressaterna.

    Sedan skulle jag gärna se att rösträtten villkorades med godkänd grundutbildning.

    Att folk i allmänhet är lite barnsliga, vilsna och knepiga, är väl bara ett problem om det är samma sorts galenskap för alla och de därför börjar tro att det är deras sätt att vara som är normen. – Då bortfaller den annars normala benägenheten att lyssna på dem som begriper bättre.

    Liked by 3 people

  23. malmobon skriver:

    Vuxenjaget saknas. Framsyn saknas, men framför allt bevarelse – överlevnads instinkten. Levt för bra. Staten ordnar allt. Socialismens fålla lyckats förblinda – fördumma. Genom pk media, SVT, skola, universitet. Nu även nere i på dagisnivå – förskola. Mörk framtid väntar barnen. Verkligheten och livet hinner ALLTID i kapp.

    Gilla

  24. Crister L skriver:

    Detta är rätt beskrivning, enligt min uppfattning. Nästa steg är att hitta konfrontationsformen, ty det går inte att diskutera med patologiska lögnare.

    Liked by 2 people

  25. Johan skriver:

    BLAND DET BÄSTA SOM SKRIVITS PÅ DGS!!!!!
    Spiken i kistan kom 2015 när mestadels kvinnor välkomnade unga starka män som tagit sig över kontinenter, öknar och illegalt korsat otaliga gränser. Ganska kapabla tuffa killar i min bok…
    Vad gör Sverige? Stoppar in dom i HVB-hem och behandlar dom som barn. En miljon per person och år…
    Detta institutionella vansinne fick mig att intellektuellt överge Sverige. Medias rapportering i Sverige bröt snabbt ner mig.
    Numera konsumerar jag enbart amerikanska manliga program-makare på nätet (skulle gärna hitta kvinnliga). Min psykiska ohälsa försvann.
    Några ingångstips: Jordan B Pedersen hos Joe Rogan, The Rubin Report, Sam Harris podcast, Joe Rogan Experience (miljarder nedladdningar), Larry Elder, Dan Carlin Hardcore History, allt av och om Jordan B Petersen, Allt av Bill Burr (särskilt Monday Morning Podcast)…
    62 avsnitt av BREAKING BAD på Netflix. Om och om igen. Det bästa fiction drama som gjorts. Slår Gudfadern I och II med hästlängder.
    Gör ni som jag får ni ett skönare liv.
    Jag har inte övergett DGS…

    Liked by 4 people

  26. Lars Strömberg skriver:

    En intressant iakttagelse är att det bildas grupperingar även av de som INTE vill slipas till, flyta med och ägna sig åt Social Korrekthet. (Det som i gemene mun kallas Politisk Korrekthet. Ett felaktigt uttryck, enär det inte alls handlar om politik, utan om pur egoistisk, ytlig socialisering.)
    Nå, det intressanta är alltså att det bildas ”antigrupperingar”: ”Vi som INTE flyter med”
    Jag ställer mig helst vid sidan av även dessa grupperingar och försöker tänka individuellt. Inte lätt, men nödvändigt.

    Liked by 1 person

  27. uppstigersolen skriver:

    Av någon anledning är Löfvens hustru en av de som ömmar för de Afghanska ”barnen”. Finns det något Stefan saknar som hon finner hos dem? När jag ser Stefan tänker jag inte på en kraftfull man utan mer ett mähä. Han kommer givetvis ge efter för hustruns krav på att samtliga dessa ”barn” ska få stanna. Hustrun vinner – Sverige förlorar.

    Gilla

  28. .Anders skriver:

    Sixten Johansson har helt rätt i sin diagnos av 68-generationen: uppblåsta. För oss som var med var det verkligen slående, och frånstötande, hur självgoda och självrättfärdigande dessa vänsterungdomar var. Mot oss som vägrade dras med i den allmänna psykosen agerade man nedlåtande och allmänt överlägset. Och för att fylla på Sixten Johanssons beskrivning av Sverige idag: det saknas är vad jag skulle vilja kalla ”allvar”. Det mesta är flams, eller, om något allvarligt inträffat, utagerande känslosamhet, men allvaret finns inte där. För ”allvar” fordras verkligt vuxna, och som Sixten Johansson så förtjänstfullt beskriver, sådana saknas hos oss.

    Liked by 3 people

    • Johan skriver:

      Man kan undra hur mycket tid ”68-vänstern” tillbringat bakom järn-ridån. Det är lätt att skönmåla ett system som man kan hålla på armlängds avstånd för egen del. Själv har jag upplevt DDR på nära håll ett flertal gånger när det begav sig och är inte imponerad.

      Gilla

  29. Soho skriver:

    Utomordentligt bra! Om varför vi hamnat här och det skrämmande resultatet vi nu ser.
    Ett litet konkret exempel på infantiliseringen och miljömuppars inkonsekvens. Var nyligen på ett 50-års kalas, där det dukats med papperstallrikar, plastbestick och plastglas!!! Så barnsligt och inte särskilt miljövänligt, allt ”porslin” kastades sen i stora svarta plastsäckar. Man baxnar.

    Liked by 1 person

  30. Bengt skriver:

    Kan bara instämma i lovorden i kommentarerna som publicerats hittills! Är som en lisa för själen att läsa Sixtens krönika där att han sätter ord på hur jag med smärta upplever det infantila Sverige. Det får mig att erinra mig Carl Hamiltons bok ”Det infantila samhället” som väl också handlade om extrem barnslighet (om jag inte minns fel).
    Jag behöver inte lyssna/se lång stund på SR eller SVT för att kväljas av den infantila journalistiken.
    DGS, Ledarsidorna.se m.fl. alternativ utgör mental medicin.

    Liked by 1 person

  31. Verdandi skriver:

    Strålande krönika, kanske finns en gnutta hopp att finna i att Paul Joseph Watson lär vara populär bland millennials. Han är fantastisk, passa på att se honom innan Youtube censurerar honom helt.

    Liked by 1 person

  32. Verdandi skriver:

    Appropå Hanif Bali så meddelar han på Twitter:

    Hanif Bali
    @hanifbali
    ·
    59m
    Apropå ansvar för svans etc, här är kommentarer på @isobelsverkstad text:

    ”Hanif Bali, jag ska köra kuken in i din syster och fru” – Ahmad, Upplands Väsby

    ”Med guds hjälp ska vi afghaner en dag besvara dessa smutsiga grisar till iranier”- Mohammad, Avesta

    Vilken nivå befinner sig dessa kommentatorer på kan man undra? Inga nordiska barn jag träffat är så aggressiva och låga i sitt språk, någon gång under uppväxten.

    Liked by 2 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Google ”Nicholas Sennels” – en dansk psykolog som har arbeidet med fengslede muslimske unggutter og menn. Han skriver meget interessant om deres psyke, som tydelig skiller seg ut fra etnisk danskeres.

      Når man kombinerer disse muslimene med svake vesterlenninger (slik Sixten beskriver) som ikke tør å sette grenser, forstår man at det må gå galt! En maksimalt dårlig miks.

      Gilla

  33. Aha skriver:

    Två exempel på infantilt masspsyke (kollektivt medvetande) och infantil ideologi är att
    1. Man låtsas att 30-åringar är 17-åringar. Blott Sverige sådan naivitet uppvisar. Världsledande.
    2. Blott Sverige apatiska barn har (påtvingad simulering enligt psykiatriker Thomas Jackson).

    Infantiliseringen kring detta har rentav tagit bilbliska dimensioner.

    Gilla

  34. Lars skriver:

    Infantilitet onekligen oavsett psykologisk teori. Förefaller mest bero på curlande föräldrar och en skola som uppmuntrar beteendet, men det tycks ju även som att politiker och media tror att man vänder sig till barn och anpassar sig till det (om det nu inte var så att artiklar och kolumner oftast tycks visa att författaren är på samma nivå). Man ska emellertid inte sätta likhetstecken mellan den svenska verkligheten och politik och media, men den infantila retoriken tränger in i medvetandet hos människor och förhindrar mer vuxna resonemang tror jag. Exempel ser man faktisk även i den här artikeln då Sixten sätter likhetstecken mellan socialism och denna infantila mediavärld. Jag skulle nog vilja hävda att ledargarnityret på den borgerliga sidan (och de är nyliberaler och definitivt inte socialister) har samma infantila retorik och tankesätt. Om man ska se igenom och försöka förstå så tror jag man behöver finna en mer real plattform och inte en slagordsmässig, men det är inte lätt, man behöver en utsiktspunkt utanför ‘systemet’ för att kunna skärskåda och då tror jag man måste ta sin utgångspunkt i litteratur och utländsk media. Man kan inte analysera med samma begrepp som den infantila media eliten och den politiska eliten. I vissa fall bör man ta sin utgångspunkt i den handfasta verklighet man befinner sig i. Hur ser det ut på bussar och pendeltåg? Hur ser det ut på bostadsmarknaden? Hur ser det ut i skolor? Hur kan det vara möjligt att sysselsättningsgraden för den invandrade befolkningen är ca 50 % efter åtta år och sedan inte ökar och därmed förvärvsfrekvensen är ännu lägre? Att inkomsterna i den gruppen är hälften av den svenska? Hur kan det vara möjligt att vi knappt har ett försvar? Hur kan det vara möjligt att offentliga pensioner är så låga? Hur kan det vara möjligt att media inte innehåller sakframställningar utan nästa enbart består av åsiktsjournalistik? För står vi något av USAs utrikespolitik genom att ständigt läsa om Trumps kvittrande? Förstår vi något av inkomstklyftorna i USA? Förstår vi något av avindustrialiseringen i USA? Att sådana frågor inte belyses och diskuteras är onekligen exempel på infantilisering av svensk debatt.

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Men jag medger att det förefaller att narcissism och infantilism kännetecknar politik och media och mycket av Sverige. Jag är emellertid inte överens om orsak och verkan Om så post-modernism startat med vänstersympatier så tror jag inte det handlar om socialism med det.

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Dina egna iakttagelser och ord uttrycker mycket av det som jag beskriver. Men du utgår från klassisk socialism och klassisk liberalism och av dessa finns nästan inget kvar idag. För att se dagens värld klarare bör vi först i tanken göra en skarp uppdelning mellan bas och överbyggnad. Från överbyggnadens tre växelverkande komplex (individ – kollektiv – ideologi) skiktar vi sedan fram det som bara hör till medvetandet. Dessa tre ”rena” medvetandekomplex är numera sjukt uppsvällda, politiskt och medialt ytterst starkt påverkande och kusligt fristående från verkligheten. Just dessa tre växelverkande komplex ligger bakom PK-ismen, socialkonstruktivismen, infantiliseringen, ideologiseringen osv.

      Politikerna och media vet inte mycket och bryr sig inte om ekonomin och basen i övrigt, annat än som underlag för att muta olika väljargrupper och signalera fraseologi. När den kulissen skjuts åt sidan ser vi att medvetandets ideologidel lika gärna kan kallas nyliberal som PK-nysocialistisk. Vad gäller infantil utopism är centern, folkpartiet och miljöpartiet möjligen nu mer ”socialistiska” än vänsterpartiet. Folkpartisterna tänker minst lika totalitärt. Moderaterna har som alla andra sett fördelarna med en centralistisk, mäktig, oavsättlig statsmakt och gärna en junta vid makten. Reinfeldts DÖ-modell påminner om DDR:s skenparlamentariska demokrati. I USA har republikanerna tidvis kunnat påverka basen, men den kollektiva medvetandedelen har under det senaste halvseklet präglats av ”leftism”.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Då är vi ju egentligen överens om att vad vi ser inte är ‘socialism’ eller resultat av ‘socialism’ heller med tanke på att det har en motsvarighet i t.ex. USA, varifrån tankarna kommer. Då tror jag att analysen kan renodlas på ett bättre sätt om man släpper den etiketten och ser hur denna narcissism och infantilisering tycks gå tvärs igenom de politiskt-ekonomiska ideologierna och därmed lättare se hur de skapats och vidmakthålls.

        Individ – kollektiv – ideologi kan jag se som en abstraktion av flera delsystem och här abstraherat till tre. Då kan man ställa nya frågor:
        1) Hur ser ideologin ut som skapar infantilisering? Olika ideologi eller avvikelser i olika kollektiv?
        2) Vilka kollektiv avser vi? Det politiskt-mediala, skolan, fackföreningar, myndigheter, företag, socialförvaltning, migrationsverk, sjukvård, kyrka?
        3) Vilka kollektiv är individen med i och hur påverkas hon av ideologin?

        Kollektivt medvetande använder du på ett bra sätt och vi söker ju vad jag kan se hur ideologin påverkar tvärs igenom och samtidigt är det ett bredare begrepp kring hur vi tänker och fungerar dvs en slags kulturbunden tankevärld.

        Min tes är alltså att om vi konstaterar att det samtidigt finns flera ideologier t.ex. nyliberalism eller mer välfärdsorienterad (svårt hitta ismen här då det är förbundet med flera skolor, men i grunden mainstream ekonomi) som bl.a. kännetecknar partierna, liksom det finns kristendom och Islam, som också påverkar det kollektiva medvetandet liksom det finns pedagogiska ideologier och det finns post-modernism och det finns vetenskapsteori i grunden baserad på Popper (mainstream naturvetenskap och delar av social vetenskap) och dessutom olika psykologiska teoretiska system som Jung, Freud, psykodynamisk skola, kognitiv skola, beteende skola, socialpsykologisk skola så binder vi inte upp oss ekonomiskt-politiskt och etiketterar det vi ser i Sverige vad gäller den förändring både du och jag identifierar utan vi söker se om vi kan identifiera en särskild ideologi bakom infantilism och narcissism som går tvärs igenom övriga.

        Gilla

  35. Lars skriver:

    Är det verkligen ingen här som ser likheten mellan det gamla Rom och dagens samhälle kännetecknat av bröd och skådespel för folket? Post-modernism får en plattform i kommersiella TV kanaler, film, media, universitet mm och kommer oftast från USA och det är pengarna som styr, good old capitalism! Republikaner, högern, i USA har dominerat den politiska scenen io decennier, de dominerar inom EU, de dominerar helt enkelt. Varför skulle de anamma ‘socialism’ ?

    Gilla

  36. Sixten Johansson skriver:

    Tack till alla som har läst, kommenterat, delat, gillat eller ogillat! Jag ser gärna att ”DGS-läsare” och andra kommer med sakliga motargument, nu och alltid. Jag har inte skrivit i affekt, utan gjort en rätt kylig analys av företeelser och mönster som jag har studerat från olika vinklar. Orden ”psykoinfantil”, ”infantil”, ”pubertal”, ”narcissistisk”, ”kollektivistisk” har jag definierat och använt distinkt, närmast kliniskt. Visst kan de i praktiken också användas som smädelser, men en klassisk vänsterideolog skulle närmast se det som ett plus, eftersom jag och de flesta av läsarna här är regimkritiker som slår uppåt, smädar framför allt dem som har makten och som medvetet eller omedvetet har missbrukat den. Ordet ”jättebebisar” är en målande sammansättning, en synonom för ”psykoinfantila vuxna”, psykiskt väl lite yngre än ”vuxenbarn”.

    Jag hade kommit fram till att utvecklingen bara delvis kan förklaras av separata ismer och aktörer. I stället beskriver jag fem enheter (fält eller dimensioner), som växelverkar: En tydlig tidsaxel som har synkroniserande effekter, tre medvetandekomplex och en möjlig drivkraft, grundad i välkänd utvecklings- och personlighetspsykologi. Utvecklingen mot psykoinfantilism bekräftas av tusentals rubriker och inbördes oberoende utsagor t ex under de tre senaste åren. Men mekanismerna är nya, ”muterade”. Allt hänger förstås ihop med allt annat, men man kan försöka särskilja de viktigaste komponenterna och tänka ut hur de griper in i varandra.

    Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Javisst stämmer de psykologiska termerna rätt bra med psykodynamiskt orienterad utvecklingslära, men jag för min del tror inte på den! I de här avseendena vill jag nog snarare se det socialpsykologiskt, beteende drivet av social motivation, men förvisso förstår jag (men problemet är att härleda till de tidigaste åren och där är jag inte med de skolbildningarna).

        Så tack för din insats. Man kan önska att debatten går vidare för i någon form tror jag man måste se det psykologiskt, men också att man måste förstå med ‘vardagskunskap’ att det är någon slags ideologi, någon form av tankegångar, av förklaringar av orsaker och konsekvenser som driver den absurda svenska utvecklingen och det är fint du visar hornen.

        Gilla

  37. Lars skriver:

    Att vara PK dvs politiskt korrekt är ju att uttrycka fakta och åsikter som är inom ramen för vad makten i form av politiker och näringsliv och förvaltning och media accepterar och på så sätt håller man sig väl med makten (en pluralistisk sådan). Om vi säger oss söka gemensamma tankebanor, åsikter, fakta och orsakssamband som är PK så söker vi kanske ideologin bakom PK alltså det gemsamma tänkandet dvs en relativt löst sammanhållen tankestruktur och förklaring av hur världen fungerar. PK – sekten är då den grupp människor som bekänner sig till och övervakar att man följer denna ideologi.

    Kan vi identifiera beståndsdelarna som dessutom tycks göra människor narcissistiska och infantila? Några förslag:

    1) Tro att man ska dölja fakta från befolkningen och uppfostra den att tro på vad makten vill berätta
    2) Godhetssyndrom, alla kan påverkas till solidaritet och givmildhet mot alla i hela världen
    3) Sverige kännetecknas av opartisk media som är trovärdig
    4) Släpper man dessa teser så är det som om katolska kyrkan skulle acceptera kondomer, man måste till varje pris vidmakthålla människovärdet

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Som du har uppfattat (21:57) försöker jag abstrahera fram (och teckna modeller av) ett gemensamt medvetandeskikt, vars innehåll formar den kulturbundna tankevärld som nu påverkar och styr onaturligt mycket. Om vi envist försöker urskilja medvetandeskiktets innehåll och strukturer blir vi inte låsta vid ytligare sidor, t ex partipolitiska former eller själva institutionerna, t ex massmedia.

      Det politiska i PK definierar jag som maktens redskap, det politiskt styrande innehållet. Andra delar av PK hänför sig mer till individens medvetandestrukturer eller till mönstren i det massmediala innehållet. I brist på bättre termer kallar jag vanligen riksdagspartiernas gemensamma ideologi i detta underförstådda rena medvetandeskikt för PK-nysocialism, därför att det innehåller just det giftigt verklighetsförnekande, totalitära och destruktiva som tydligast framträder i socialismens kärna (men inte bara där).

      Komplexen individ – kollektiv – ideologi kan kanske visualiseras som tre grunda skålar, vilka tillsammans bildar varningstecknet för radioaktivitet. En radiell stråle sveper sakta runt (i vänstervarv!) och undersidans borst för med sig lite av innehållet till de andra skålarna – och så fortsätter det år efter år. Om ödet råkar lägga särskilt giftiga individer eller massmedia eller ismer i respektive grunda skål, så sprider sig giftet även till de andra. Medvetandet blir sjukare och sjukdomen går ner i samhällskroppen. För boten behövs motgift och friskt innehåll i alla tre skålarna.

      Gilla

      • Lars skriver:

        Socialism är ett begrepp som avsett politisk-ekonomisk ideologi och en förklaring av det kapitalistiska samhället. Vill man diskutera ur ett annat perspektiv så använder man lämpligen inte den terminologin. Det finns inget som helst socialistiskt i det perspektiv du diskuterar, personligen ser jag inte ens svensk ‘vänster’ som vänster utifrån det historiska perspektivet eller utifrån ett ekonomiskt perspektiv utan mer som flummare med ogenomtänkta ideer. Dominerande parti från vänster i Sverige har varit socialdemokratin med en politik som gjort dm till Sveriges största under ett halvsekel under förra århundradet.

        Det som är så enfaldigt med DET GODA SAMHÄLLET är att samtidigt som man för fram berättigad kritik så kallar man allt annat för SOCIALISM. Så är inte fallet och man väljer med sin retorik att stöta bort den medelklass man säger sig vilja bygga på, man stöter bort de som faktiskt ser behovet av reglerad marknad, starka fack, stark stat och välfärdssystem, men vill se mer av effektivisering, mer av realism och en begränsning av åtaganden människor själva kan avgöra nytta av och betala för.

        Man företräder en naiv, utopisk världsbild, tämligen ogenomtänkt, men en högerextrem världsbild. Avigsidorna med kapitalismen identifierades redan på 1800-talet och efterhand växte skyddsåtgärder fram i alla västerländska länder. Man kan tom se WW1 motiverat i första hand av behovet att skydda sin egen befolkning genom avsalu marknader i form av kolonier. Från 1970 har vi en politisk reaktion i väst som kallas nyliberalism. I USA har det lett till en utveckling där de tio översta procenten i inkomstligan tar 50 % av inkomsterna.
        Var finns kritiken av det kapitalistiska systemet, av nyliberalismen på DET GODA SAMHÄLLET?

        Gilla

      • Lars skriver:

        Om man absolut vill knyta till de gamla ideologierna, konservatism, liberalism, socialism, så är det kanske bättre att konstatera att liberalism är kapitalismens ideologi, att SD och socialdemokratin är social liberala partier, att m, c och fp är nyliberala partier och Mp och V är vänsterliberala partier. Vänsterliberaler rymmer då tanken på individens frihet i någon slags post-modern form som glider över i att styra med hjälp av att forma människors tankar. Det är inte heller något unikt utan det gör man i hela skalan av partier. Nazism och fascism var mycket långt framme där och kapitalismen generellt styr via media och reklam.

        Jag föreslår att man släpper talet om socialism! Det leder fel i förståelse och vi se det även avspeglar sig hos SD som tycks tro att moderaterna av alla partier är lämpligast att samarbeta med. Nu stänger ju alla partier gränserna mot SD och socialdemokraterna mest, men SD liknar i sitt partiprogram mer ett socialdemokratiskt parti utan vänsterliberaler, vänsterflanken, broderskapsrörelsen inom S. Som parti är man socialliberaler. Det konservativa är enbart en reaktion mot vänsterliberalism, en värdekonservatism. Det är ju så man rekryterar LO folket, det är så man rekryterar lägre och mitten av medelklassen, inte genom nyliberalism, inte genom nedmonterade välfärdssystem.

        Man kan också konstatera att Alliansen vann val genom att framställa sig som försvarare av välfärdssystemen, men vad man gjorde var att öka trycket på dem och montera ned och man flirtade även med vänsterliberalismen (öppna era hjärtan!). Man bedrev ett taktiskt spel för att vinna val och långsiktigt för att montera ned välfärdssystemen.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        I dagens partier finns ingen idépolitisk kunskap och därför heller inget att bottna i. Politiken handlar nu bara om kostymbyten, innötta fraser och nya floskler, mutor till olika väljargrupper, internt och externt rävspel. Därför blir de gamla ideologiska klassificeringarna ytliga och vilseledande. På olika nivåer har somligt rört sig åt vänster, annat åt höger. Dagens partier är bara tomma skal utan fruktkött och kärna.

        Jag har betraktat socialismen som den ursprungliga vansinnesismen, för ur 1900-talsvarianterna kan man lätt dissekera fram dess utopism, anti-logik, förljugenhet och destruktivitet och se rötterna långt bakåt i historien. Men ur ett psykologiskt perspektiv kan man lika gärna se socialkonstruktivismen / postmodernismen som ännu ursprungligare! Helt avskalad leder den i sin förlängning rakt in i solipsismens storhetsvansinne, ensamhet, ångest, gudsförnekelse, skapandet av subjektiva världar utan verklighetsförankring, och totalitarism när verklighetstestningen ersätts av tvingande konsensus. Här syns infantilitetsstadiet tydligt, regressen till de tidigaste stadierna i medvetandets utveckling.

        Då kan vi också inse att globalkapitalismen, massmedia, it-tekniken, allt möjligt icke-politiskt, fungerar precis lika destruktivt som socialismens kärna. Nästan alla krafter, t o m djuppsykologin, verkar nu leda mot självdestruktion och destruktion. Utan massinvasionens påtagliga effekter skulle hela den här utvecklingen ha varit mycket svår att upptäcka från år till år.

        Gilla

      • Olle Reimers skriver:

        Ideologierna fungerar enbart som en ursäkt för att slippa tänka själv och att våga ta ställning inför verkliga konsekvenser av dessa. De fungerar således som maktredskap för psykopaterna och hemvist för de fega och lättjefulla.

        Människan är ett flockdjur och kommer alltid att i första hand följa minsta motståndets lag. Det är anledning nog att bekämpa alla idéer som innehåller ”lösningar”. Lösningar hittar man på hela tiiden men världen förändras hela tiden vilket innebär att ”lösningarna” följer med.

        Spåren av ideologierna förskräcker. Vi borde alltså veta bättre.

        Kommunism, nazism, islam och de falska lösningarna före upplysningstiden har vi genomskådat. En gång för alla? Tydligen inte!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s