Avtryck i historien

Anders Leion

För några år sedan deltog jag i en mycket ambitiös resa till Tunisien. Under en dryg vecka såg och beundrade vi framförallt de olika antika lämningarna från denna region, som under romartiden helt enkelt kallades Africa. Det var minnen från punisk, romersk och bysantinsk tid. (Den som är intresserad av antiken och framförallt det romerska imperiet rekommenderas ett besök. Man kommer mycket nära det forna livet där. Man kan till exempel besöka rika romerska borgares villor, nedgrävda i marken som skydd mot hettan, och få stiga på vackra mosaikgolv – hur länge de nu kommer att klara trampandet av turisternas fötter.)

Men något helt annat har stannat i minnet. Det är inget byggnadsverk. Det är ett stenbrott i Chemtous där man bröt den gula marmor som användes i romarnas prestigebyggen. Inte heller är det stenbrottet i sig, även om det är imponerande.

Det är några skuggningar i marken på fältet. Skuggningarna framträder som två smala och långa rektanglar – kanske några meter breda och drygt något tiotal meter långa. De syns tydligt från toppen av det berg där marmorn bröts.

För två tusen är stod där ett par baracker. I dessa bodde de slavar som bröt marmorn. Att vara dömd till en gruva eller ett stenbrott innebar en långsam död. Men medan de levde bodde de alltså i dessa baracker. Det avfall de slängde, och kanske också deras kroppar, gödde marken så att växtligheten under barackerna fortfarande, efter två tusen år, är frodigare än omgivningens.

De flesta av oss kommer inte ens att göra ett sådant avtryck i historien.

Under resan hade vi två mycket kunniga och mycket socialt kompetenta ciceroner. De var båda disputerade forskare med inriktning på olika aspekter av livet under antiken. Den kvinnliga forskaren hade studerat lantbruk i Afrika under den romerska tiden, och har därefter varit engagerad i olika biståndsprojekt i området.

Hon var alltså mycket kunnig och hade dessutom ett vinnande sätt. Jag blev förförd av henne – socialt förförd. (Min fru var med på resan). Därför kunde jag inte låta bli att i slutet på resan berömma henne. Jag sade ungefär ”Jag är mycket kritisk till bistånd. Jag tror inte det leder till mycket gott – men det kan väl inte vara alldeles värdelöst när sådana som du arbetar med det”.

Men, på nyktrare kaluv måste jag nog ändå fortfarande bekänna mig till uppfattningen att bistånd, taget som helhet, i bästa fall är meningslöst, oftast förödande för mottagarländerna. Annorlunda är det för biståndsadministrationen och dess medarbetare. De drar naturligtvis nytta av biståndet.

Jag tror de flesta betraktare, som inte direkt är inblandade i verksamheten, anser detsamma. Just därför kommer biståndet att vara i evighet. Hur kan det komma sig?

En jämförelse mellan det romerska rikets och den katolska kyrkans öden är belysande.

Det romerska imperiet var en administrativ enhet med givna uppgifter. Den skulle framförallt garantera lag och ordning, så att det vardagliga livet inte bara var möjligt att leva utan också skulle kunna utvecklas, det vill säga leda till en bättre vardag. Det gjorde riket också länge, under många hundra år. Men, av orsaker som vi kan lämna därhän, blev uppgiften allt mer omöjlig. De delar av dess befolkning som hade möjlighet vände därför Rom ryggen och nöjde sig med de nyttigheter som deras, ofta germanska, kungar kunde leverera. Riket hade misslyckats.

Annorlunda var det för kristendomen, rikes officiella religion. Den lovade visserligen mycket, till exempel evig salighet, men leveransen skulle inte ske i denna världen utan i nästa. Oavsett hur eländig tillvaron kunde vara under de mörka århundraden som följde på Roms fall, bevarade kyrkan sin makt. Kyrkan misslyckades inte. Den lever fortfarande.

Detsamma gäller för biståndet (och en hel del annan offentlig politik). Ingen ser något resultat, ingen väntar sig det. Det förekommer ingen debatt om verksamheten. Alla är nöjda med biståndets icke-påtagliga resultat. Vad detta är har jag inte riktigt förstått, så det måste väl vara något religiöst.

Vilket kommer det slutliga avtrycket i historien att vara? Kommer man att kunna se några skuggningar på marken? Eller kommer minnet endast att bevaras i några dammiga volymer i riksarkivet?

37 reaktioner på ”Avtryck i historien

  1. Lilla fröken PK skriver:

    Enprocentsmålet ( av BNP) verkar helt snurrigt. I samma takt som BNP ökar, ska man alltså mekaniskt avsätta en procent till bistånd, oavsett behovet. Någon utvärdering av det senaste halva århundradets effekter har inte gjorts, av lätt insedda skäl. Effekten torde vara försumbar, eller kanske i vissa fall negativ. Men så fula tankar har väl ingen?

    Gilla

    • Lev Barkland skriver:

      Ja du, effekten torde var försumbar. Eller som skribenten frågar sig

      ”Ingen ser något resultat, ingen väntar sig det. Det förekommer ingen debatt om verksamheten. Alla är nöjda med biståndets icke-påtagliga resultat. Vad detta är har jag inte riktigt förstått, så det måste väl vara något religiöst.”

      Detta, @lilla fröken pk, skulle jag säga är själva kärnfrågan. Och svaret, ”biståndets icke-påtagliga resultat”, är: Att avstå.

      Vi skall avstå, vi skall ge. Det är hela poängen. Ett konsekvensneutralt transcendent mål.
      Sjukt eller …? Om du frågar mig så ja.

      Gilla

  2. Hortensia skriver:

    Tack, Anders, för en härlig berättelse om välbevarat och omhuldat, sägenomspunnet, romerskt kulturarv.

    Berättelsen om det svenska biståndet – och den därmed behäftade, gränslösa massimporten av löjligt långväga, asylsökande, förmenta flyktingar – är dock ingen rolig historia, men den lär, i kraft av sin oerhörda omfattning, överskugga allt annat, om någon skulle nännas bevara minnet av det svenska, kulturellt kristet självutplånande Sverige.

    Gilla

  3. Baom! skriver:

    De dammiga volymerna kommer säkert att brännas för att dölja all korruption och alla vapenköp som skett med svenska pengar. När man ser hur rundhänt den svenska administrationen hanterar skattepengar när en muslimsk man med ett antal fruar stövlar in så är det lätt att förställa sig vad vi i Sverige får för alla miljarder i Afrika och Mellanöstern. Är det kanske en middag för ambassad och SIDA personal med någon lokal potentat per 100 miljoner dollar, eller betalas det i CHF direkt? Jag gissar att avkastningen ligger där någonstans. När dessa länder nu inte ens håller sin egen befolkning hemma och till och med infiltrerar svensk politik som afghanerna gör, kan man se det som något annat än krigshandlingar som quislingar i Sverige bidrar till för egen vinning? Vi är den lurade generationen. Har någon generation före oss lurats så framgångsrikt, jag menar folk i Sydeuropa eller Sydamerika vet ju att deras politiker skor sig och främst tänker på sig själva?

    Liked by 6 people

  4. Jan Ahlström skriver:

    ” Vilket kommer det slutliga avtryckaren i historien att vara?”
    Är rädd för att riksarkivet kommer att vara en skuggning på marken om islam fortsätter att breda ut sig över landet.

    Liked by 2 people

  5. Lennart Bengtsson skriver:

    Enligt en av mina indiska vänner går ulandshjälpen till sålunda:

    1. Rätten till penningmedlen finns på ett konto någonstans i det internationell banksystemet
    2. De lånas upp av givarlandet/alternativt utgörs av inbetalda skattemedel
    3. De överförs därefter till mottagarlandets ledning
    4. Det mottagande landets ledning tycker att medlen säkras kan förvaras på ledningens privata konton i samma internationella bank med följd att de efter en kort tid kanske på några mikrosekunder har återvänt till det ställe där de ursprungligen fanns men nu på ett konto som tillhör en mindre nogräknad härskare och som kanske kommer att användas till byggandet av ett ännu mer imponerande residens eller ett ännu bättre förstärkt personligt försvar. Alternativt inköp av ett privat specialutrustat flygplan.
    5. Detta arbete kanske kommer att utföras av givarlandets industriföretag
    6. Dessa företag gör goda affärer och kan därmed förbättra utdelningen till sina aktieägare
    osv. osv.

    Liked by 3 people

  6. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Biståndet är ett exempel på ett politiskt område som är totalt kidnappat av politik och byråkrati, väljarna har inget som helst inflytande över området. Den ideologiska bakgrunden är väl i korthet att vi har så mycket som vi ska sona för, världens elände är vårt fel.

    För ledande politiker och byråkrater är biståndsverksamheten ett kul område, mycket utlandsresor, chans till positioner i internationella organ, ingen kostnadspress osv.

    Liked by 4 people

  7. oppti skriver:

    Bistånd i form av turism gillas dock!
    Tunisien och Algeriet kan kanske bli trevliga resmål igen.
    Vi kan då fly dit från snö och IS.

    Gilla

    • cmmk10 skriver:

      Turism är till sin natur samma som handel och det är det enda hållbara sättet för u-länderna att skapa välstånd

      Någon form av pensionssystem kombinerat med minskad nativitet vore dessutom angeläget. Tycker fortfarande att Hasse & Tage hade koll på väsentligheterna:

      Liked by 1 person

  8. Torsten skriver:

    Att göra personliga avtryck i historien är få förunnat. Och bra är väl det. För det fanns en grek som hette Herostratos. Han brände ned Artemistemplet i Efesos år 356 f.Kr, enbart för att själv bli ihågkommen i historien. Och det blev han. Efter honom berikades vårt språk med ordet herostratisk, som betyder – berömd genom illdåd.

    Visst kan historia bli till spår vi avsiktligt eller oavsiktligt lämnar efter oss. Historia uppträder på många olika vis. Några bär vi i våra gener. I cellens energipaket – i mitokondrierna. Där kan vi avläsa alla våra mödrars vägar ned genom historien.

    Mina egna spår bär då ned i ett jägarsamhälle strax söder om inlandsisen för 40 000 år sedan. Beteckningen K i mtDNA säger även att jag var tämligen nära släkt med ismannen Ötzi, som hittades infrusen högt upp i Alperna. Han och levde i kopparstenåldern för drygt 5000 år sedan. Bar flintkniv och kopparyxa och fick en pil skjuten in i ryggen. Han dog, bortglömd, tills historiens nyck en dag tinade fram honom med hjälp av en varm vind från Afrika.

    Visst är historia fascinerande. Läst i pergament, i gener, eller som frusna skikt i en inlandis, där bubblorna av luft avslöjar den tidens atmosfär. Och hur stoft i isen bär på spår av svunna tiders vulkanutbrott.

    Nuets ögonblick tillhör snart även det historien. Vår färd är kort och bäddas snart in i glömskans täcke. Vad vet vi egentligen om de otal förfäder som kämpat för våra geners överlevnad? Enbart generna fortsätter anonymt färden framåt – om du och jag klarar av att handlar klokt och riktigt – här och nu.

    Liked by 4 people

    • MartinA skriver:

      Och gener är kopior. Till individualisten säger jag, allt det som är du finns utanför dig själv, framförallt i närbesläktade människor. Du är en tillfällig allians skapad i syfte att kopiera dina skapare.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        @BAOM! Fast då ser du på frågan anatomiskt istället för funktionellt. Vår genetiska likhet med ekorrar vore endast intressant om vi fann oss i ett läge när vi som art vore tvungna att alliera oss med ekorrarna för att skydda oss mot exempelvis kryptogamerna.

        Gilla

  9. Lars-Olof Svensson skriver:

    Visst är det så. Ofattbart att SIDA får fortsätta. För tiotalet år sedan ställdes kravet på SIDA att de måste kunna avkräva redovisning från sina bidragstagare om hur pengarna använts så att SIDA och svenska granskande myndigheter kunder kontrollera att pengar gick till det som de skulle gå till. Det blev ett upprop i DN – var annars – undertecknat av ett stort antal SIDA-tjänstemän. Ujujuj, det kommer leda till utarbetade medarbetare, sjukskrivningar och elände. Om kulturen på SIDA kan man läsa i Jan Mosanders bok om SIDA. Skruva fast topplocket ordentligt först!

    Liked by 3 people

      • Lassekniven skriver:

        Oroa dig inte Fredrik, socialismens peak är redan nådd och förnuftets tid kommer. Många politiker bävar redan vilket yttrar sig i att de skriker ännu högre men det är bara ett symtom. Samhället kommer att förändras mot riktning klok och förnuftig politik av den enkla anledningen att det som måste ändras det kommer att ändras men det kommer att bli turbulent när de politiska stollarna känner att de kanske måste försvara alla stolleprov inför folket, speciellt de som betalat skatt.

        Gilla

  10. MartinA skriver:

    Att diskutera huruvida biståndet är till nytta för mottagarna, och vad nytta överhuvudtaget betyder, kan man ju göra. Det är en teknisk diskussion. Men det jag funderar över, varför denna vilja att stärka konkurrenter? Vi människor grupperar oss. Det är vad vår art gör. Denna heta önskan att stärka andra grupper är oförklarlig. Alltså, en möjlig förklaring är att det är ungefär som påfågelns stjärt. Se på mig, jag öser resurser över de här stackars kräken för att visa vilken enorm mängd resurser jag har och vilket enormt förtroende för min egen styrka jag har, jag är så övertygad om att de här konkurrenterna aldrig kommer kunna hota mig eftersom jag är så fantastiskt stark att jag till och med hjälper dem, se så magnifik jag är. Kan det vara en sån psykologi bakom detta märkliga beteende?

    Liked by 4 people

      • MartinA skriver:

        Poängen är att påpeka att det här beteendet är märkligt, rent evolutionärt. Och att vi därför kan förvänta oss att beteendet inte är långsiktigt hållbart.

        Min spekulation är bara en lös gissning eller ett roande kåseri för att åskådliggöra märkligheten, ingenting vi kan leda i bevis. Men på ett mänskligt plan har jag svårt att se att dessa biståndvurmare kan känna någon respekt för biståndsmottagarna. Något jag försökte ironisera över med den råa formulering.

        Gilla

      • Lassekniven skriver:

        Det kommer när det börjar svida i plånboken på de människor som betalar socialismens ekonomiska utsvävningar. Höjda skatter brukar ju vara ett bra väckmedel.

        Gilla

    • Lassekniven skriver:

      Jag tror inte det. De politiker och tjänstemän som är involverade i till exempel SIDAS:s verksamhet ser det nog som en krass födkrok med eventuell bonus i form av att känna sig som bror Duktig på luncher och middagar med champagne och kaviar. Det är osentimentala typer vi har att göra med.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Men hur kan de få gehör för att ge bort resurser till en konkurrerande grupp? För de flesta svenskar kommer åtmonstone påstå sig vara positiva till att ge u-hjälp.

        Gilla

    • Baom! skriver:

      Så är det, och nog verkar det om man inte tar med rasism i förklaringsmodellen som att avsaknad av stöd ger bättre resultat, se på Kina. Faktiskt så skulle nog inte ens Putin kunna tänka ut en mera förslagen metod än bistånd som ges till korrupta regeringar för att hålla alla U-länder i ett evigt beroende.

      Gilla

      • MartinA skriver:

        Jag har hört teorin men jag tror inte på den som huvudförklaring. Möjligen att lobbyism till nationella regeringar påverkar så att bistånd skall gynna vissa intressen och medföra krav på att mottagarna skall välja vissa leverantörer. Men då är det en överföring från skattebetalarna till lobbyisternas uppdragsgivare.
        Min analys är snarare en konflikt mellan oligarker och i-ländernas folkflertal.

        Gilla

  11. Chili skriver:

    Tänker detsamma om Sida och bidragsverksamhetens oklara och korrupta vägar. Nu har dessutom globalisterna sett till att vi med skattemedel ska hjälpa så många ekonomiska flyktingar som möjligt att komma till Sverige för att söka asyl (skydd) och sen få permanent uppehållstillstånd, bostad och försörjning i stort sett för resten av livet. Flertalet av migranterna blir aldrig självförsörjande. Denna flyktingindustri är ett gigantiskt experiment som styrs av ultraliberala politiska krafter, aktivistadvokater och media. Skillnaden vi ser jämfört med Sida är att vi dagligen vet, hör och ser hur illa ställt det är med den multikulturella migrationens framfart.

    Liked by 1 person

  12. Moa skriver:

    Nyligen blev det officiellt: Public service-kommittén föreslår att radio- och tv-avgiften ska ersättas med en skatt. Dagens finansieringsmodell må vara förlegad, men det är beklagligt att utredningen har landat i just denna lösning. […]

    Det finns anledning att tro att den konsensus som finns i kommittén inte återspeglas hos väljarna. Det är problematiskt. […]

    Politikerna är valda för att tjäna folket, inte tvärtom.
    Sverige är formellt sett ett sekulärt land, men i brist på en vanlig religion har vi en ny – demokratin. Religionen lärs ut i den statliga skolan från det att barnen är små. Religionen upprätthålls av staten och alla statens vänner, precis som i en konventionell religiös stat.

    I det religiöst föreställda tillståndet är riksdagsledamöter högstående människor som agerar altruistiskt för folkets bästa. I verkligheten är det inte lika vackert.

    Politiker är valda av sina partier, och måste ta hänsyn till partiet både uppåt och nedåt. De omgivs av politiker och tjänstemän i sin egen bubbla, precis som alla andra. Partiledarna ska ha sitt, partikamraterna ska ha sitt.

    I ett fritt samhälle drivs människor att skapa värde till varandra. I en demokrati drivs människor att ta av andra människors skapade värde.
    http://pophoger.blogspot.se/2017/10/drombilden-av-demokratin.html

    Gilla

  13. Bengt Lönnberg skriver:

    När jag var 7-8 år på 50-talet o gick på bio m mor fanns i förspelen inslag m önskan om bidrag till barnen i Afrika. Bilder visades på mödrar m små bar som hade flugor i ögonen mm. Ge pengar till 90-1950 så jag bad mor att sätta in min fickpeng om 5 kr.
    Behjärtansvärt kanske.
    Tyvärr ser vi samma bilder även idag från afrikanska länder. Trots alla miljarder under 50-60 års arbete genom bl a Sida.
    Nån mer som undrar?

    Liked by 2 people

  14. Lars skriver:

    Visst kan det finnas en del psykologi kring biståndet, men begrepp som altruism eller egoism är omdebatterat även om det mesta talar för att vi är altruistiska inom vår familj och grupp och närmsta omgivning och inte kan återföras till en form av egoism (som att vi blir så lyckliga och känner oss så goda när mottagaren av gåvorna mår bra). Man diskuterar även moral dvs värderingar och regler för beteende baserat på normer och betecknar moral som universell när man förmår tillämpa normer utanför den närmsta gruppen t.ex. på det omgivande samhället och okända människor inom detta. Ur det perspektivet kan man nog hålla med, men ur ett mer filosofiskt perspektiv om moral är universellt giltig (som gyllene regeln) i alla olika samhällen med olika kultur så håller åtminstone inte jag med. Moral gäller inom den kulturkrets som accepterar den.

    Biståndet då? Vår moral säger oss att hjälpa samhällen och människor som far illa, men samtidigt att vi vill se nytta av det och inte stödja system som framåt är dåliga för oss. Vi vill se demokratiska marknadsekonomier växa fram och knappast samhällen präglade av religiös fanatism. Ökad handel, ökad välfärd har haft positiva effekter på världsekonomin och även för oss och bidragit till att neutralisera risken för militära konflikter.

    En stor del av biståndet tycks dock vara kontraproduktivt. I Afrika ger biståndet upphov till korruption, makten tar hand om inflödet och hämmar framväxt av en hemmamarknad. Bättre hälsovård ger befolkningstillväxt utan den avstannande effekten av ett modernt samhälle. Många projekt tycks inte ge effekt utan mer sysselsätta vår inhemska välfärdsindustri.

    Gilla

  15. Lars skriver:

    De psykologiska bevekelsegrunderna hos biståndsarbetare och givmilda skattebetalare är nog olika. Biståndsarbetaren som bemöts som en hjälte eftersom hon för med sig miljoner får nog en ego boozt av sin godhet och bemötandet. Här är nog egoistiska skäl mer framträdande än hos skattebetalaren, som troligen är mer altruistisk i sina bevekelsegrunder. Förövrigt måste man, tycker jag, ta konsekvenserna av sitt agerande om man är politiker och med en invandringspolitik man bedrivit och de påfrestningar kulturellt och ekonomiskt det har på ett modernt utvecklat samhälle som inte kan återgå till 1800 tals förhållanden så bör man rätta mun efter matsäck och skrota hela biståndet och konstatera att man bedrivit fel politik och att alla dessa resurser, alla dessa människor, alla dessa insatser nu måste frigöras och riktas in på det egna samhället och integration av de som är här.

    Gilla

  16. Olle Reimers skriver:

    Biståndet är till för att tillförsäkra givarlandet en plats i FN:s säkerhetsråd eller någon annan liknade godhetsinstitution.

    Härtill kommer den exportfrämjande aspekten som dock i många fall blir av engångsnatur; säeskilt i de fall där den svenska regeringen har kliat vederbörande diktator alldeles särskilt hårt på ryggen.

    Sa någon något om kickbacks?

    Det enda rimliga biståndet är i form av kunskapsöverföring. Utbildning och export/import brukar funka.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.