Frihet och beskydd

Patrik Engellau

Sokrates förklarade att demokratins högsta dröm och begär är friheten och att det är den drivkraften som bereder demokratins undergång.

Under den för mänskligheten – i varje fall för västerlandet – unikt framgångsrika period som vi fått uppleva sedan andra världskrigets slut har, vill jag påstå, ingen längtan varit starkare än den efter friheten. Vad var bilen annat än en frihetsmaskin? Vad var välfärdsstaten annat än en befrielserörelse, särskilt för kvinnor, från den lilla världens påtryckningar och kanske rentav förtryck? (När välfärdsstaten inte till och med representerade ett mått av befrielse från det ständiga försörjningskravet med åtföljande arbetstvång.)

Frihet betyder att undslippa varje slags förtryck, frihet betyder att få leva på lika villkor, frihet betyder exempelvis att kvinnor, svarta, bögar och andra som tidigare utsatts för något slags negativ särbehandling ska slippa underkasta sig och kanske till och med gömma undan och förneka sin särart. Frihet betyder att alla ska få komma ut ur sin garderob och betraktas som jämlikar.

Detta är onekligen stort. Västvärlden kan vara stolt över sig själv.

Men ser vi nu inte en reaktion mot frihetens (alltså en lite annorlunda social reaktion än den som Sokrates beskrev)? Det finns en baksida, ett slags motreaktion, som för varje dag tycks växa sig allt starkare, ett slags motvilja mot friheten, kanske rentav flykt från den.

Friheten visar sig nämligen inte enbart vara behaglig. Den är en stark brygd som hotar att så småningom smaka beskt och kanske rentav slå ut den som är oförberedd på dess effekter.

Det tydligaste exemplet utgörs av kvinnans frigörelse, den största – och kanske ännu oavslutade, men jag struntar i detaljerna – sociala förändring som inträffat i västerlandet sedan andra världskriget. Kvinnorna har visserligen sluppit undan det machistiska förtrycket från sina supiga och kanske våldsamma män, men de har också förlorat det beskydd som det gamla systemet erbjöd. Jag tror att det är i det perspektivet som vi med särskild insikt kan förstå välfärdsstaten. Dess främsta roll är att ge kvinnorna det beskydd de förlorade när de befriades från männen. (Jag glömmer aldrig när jag för många år sedan offentligt debatterade med en fortfarande aktiv vänsterpartistisk riksdagsledamot och hon förklarade att välfärdsstaten var en välsignelse, ty utan den hade hon ju ”varit beroende av en karl”. Beroendet var själva utgångspunkten för henne och då hellre av staten än av en karl.)

Jag tycker mig se hur hela världen flödar över av proteströrelser mot friheten. Alla dessa rörelser verkar ha kravet på förnyat beskydd som minsta gemensamma nämnare. Friheten och de hårda kraven på lika villkor visade sig inte alltid vara riktigt så kul som det verkade.

Det tydligaste exemplet är kanske kravet på kvotering. Kvinnor – vissa kvinnor – anser sig behöva reglerad förtur för att komma in i de fina företagens styrelser. Det räcker inte med lika villkor, utan det behövs särskilt skyddslagstiftning för vissa grupper av nybefriade.

Kvoteringskraven avseende de tills helt nyligen förtryckta är ingen unikt svensk företeelse (om nu någon trodde det). Den 28 augusti rapporterade Folha de São Paulo att ett av delstatens universitet – i tillägg till att elever från de statliga skolorna, som anses ha svårt att konkurrera med de privata, ska ha femtio procents kvoträtt vid intagningarna – också ska säkerställa att 37,5 procent av platserna på universitetet ska gå till elever ”som uppger sig vara av svart, indianskt eller rasblandat ursprung”. (Det räcker med att ”uppge sig”. Om man känner sig lite rasblandad kan man få förtur.) För att skydda kvinnorna har tunnelbanan i Rio de Janeiro inrättat ett system med könssegregerade kvinnovagnar vid rusningstrafik.

Vid amerikanska universitet har man i syfte att skydda olika slags nybefriade från frihetens utmaningar inrättat ”säkra rum” där exempelvis unga kvinnor och homosexuella ska kunna dra sig undan och slippa utsättas för vad den akademiska yttrandefriheten kan skicka i deras väg, till exempel litteratur de inte gillar. Är vi inte tillbaka i det viktorianska 1800-talet, då unga kvinnor skulle hållas borta från vissa upplevelser eftersom deras känsliga sinnen annars kunde ta skada? Sådan omtänksam särbehandling, som vad gäller 1800-talet betraktas som kvinnoförtryck, är nu kvinnornas egna krav.

Det är samma tankefigur som idén att censurera Pippi Långstrump, Tintin och Zions vises protokoll. Det handlar om att människor känner sig för svaga för att kunna utsättas för frihetens elixir.

41 thoughts on “Frihet och beskydd

  1. karlhsandin skriver:

    I det samhälle jag växte upp i, under rekordåren på 1950-talet, kunde en arbetare försörja sin familj med en enda lön. Sedan kom 1970-talet, de gigantiska skattehöjningarna, välfärdsstatens framväxt och upplösningen av kärnfamiljen som samhällets grundläggande beståndsdel. Det ledde till dagisuppbyggnaden, avskaffandet av sambeskattningen och införandet av aborträtten – med förlusten av 1,5 miljoner potentiella medborgare sedan 1974 och en uppochnervänd befolkningspyramid, där allt färre ungdomar ska försörja alltfler åldringar som den demografiska påföljden.
    Istället lockades kvinnorna ut på arbetsmarknaden. Till en början var stora delar av arbetarrörelsen motståndare till Olof Palmes välfärdsstat. Man såg kvinnornas insteg på arbetsmarknaden som skapandet av en arbetskraftsreserv i syfte att hålla nere lönerna. Därtill var arbetarklassens kvinnor som regel inte intresserade av att avliva sina egna avkomma. De flesta bytte hellre bort städjobbet mot ett traditionellt familjeliv. Det var medelklassens kvinnor som hellre satsade på karriären.
    Vem ska annars laga vår mat, diska våra tallrikar och ta om våra gamlingar brukar vara standardargumentet från dem som förespråkar ökad invandring. Dock vill ingen ha den typen av ”enkla jobb”. Facket för att det leder till lönedumpning och ytterligare konflikter på arbetsmarknaden. Migranterna för att de inte är intresserade av att sopa våra gator och ta hand om våra gamlingar. I så fall hade de hellre stannat hemma för att sopa sina egna gator och ta hand om sina egna gamlingar. En del vill ha utbildning och karriär, andra vill inte ens lära sig svenska och föredrar den svarta arbetsmarknaden i Orten.
    För att bibehålla en konstant befolkningsstruktur i ett land krävs det ett statistiskt födelsetal på 2.1 barn per kvinna. Det visste makarna Myrdal redan på 1930-talet när de förordade trebarnsfamiljen som också blev normen på 1950-talet. I vår tid uppnås inte detta födelsetal i något västerland. Att föda barn är för den västerländska kvinnan något dubiöst; ett hinder för hennes självständighet och karriärmöjligheter.
    Med tusentals potentiella terrorister, och hundratals IS-veteraner, i landet är Sveriges framtid ytterst osäker. Det är bara att titta på ett klassfoto från närmaste storstadsregion för att inse att muslimerna är i majoritet, medan det finns ett kvinnligt underskott, i åldersgruppen tonåringar.
    Personligen har jag uppnått den ålder då man har framtiden bakom sig. Men jag tycker det är tragiskt att våra barn och barnbarn ska behöva uppleva, denna gång som offer, vad verklig rasism och nazism är för något. Den som är ung och smart bör redan nu planera att flytta österut – mot Finland, Polen eller Ryssland.

    Liked by 7 people

    • Göran skriver:

      Denna floskel med att en befolkning måste öka hela tiden för att försörja tidigare generationer bygger enbart på ett totalt okunnigt ekonomiskt tänkande. Nu menar jag de personer som tror sig vara experter på ekonomi såsom riksbankschefen och hans 60 doktorer i nationalekonomi, ekonomer på fackföreningar och politiker.

      På grund av dessa ekonomiskt korkade personer och deras totalt värdelösa ekonomiska utbildning bygger vi upp pyramidspel vad gäller i stort sett allt inom välfärden. Dessa personer indoktrinerar även oss andra medborgare med deras vrångbild av hur ekonomi fungerar eller ens vad ekonomi är för något.

      Liked by 6 people

      • BjörnS skriver:

        I takt med att arbeten automatiseras och vi ser allt fler robotar och Artificiell intelligens ta arbeten på arbetsmarknaden undergrävs argumentet om 2,1 barn per kvinna. En ekonomisk välfär kan via produktivitetsökning klaras med långt mindre.

        Gilla

    • gubbeligo5 skriver:

      Jag är också en produkt av rekordåren och vår familj på fyra levde på en lön. Minns 60-talet som ett decennium av framtidstro och tro på varandra. Solidaritet var inte bara en meningslös politisk klyscha utan existerade verkligen mitt i bland oss.

      Som jag ser jag består Sveriges nutidshistoria av de tre demontörerna: Olof Palme, Bengt Westerberg och Fredrik Reinfeldt. Den skada dessa åsamkat oss kommer aldrig att kunna repareras.

      Det är tragiskt att konstatera att dessa tre män har så fundamentalt förstört liv och trygghet för Sveriges flickor och kvinnor. Den psykiska ohälsan hos dessa är en produkt av de tre demontörernas framfart. Kvinnorna har inte fått det bättre p g a utflytten från hemmet till arbetsmarknaden. Dessutom visar modern forskning att det är i s k jämlika familjer som kvinnornas psykiska ohälsa är störst. Kraven det innebär slukar den fria tiden som varje människa måste ha.

      Liked by 1 person

  2. Bo Svensson skriver:

    Skrämmande utveckling. – Jag försöker sprida insikten om att rättsordning måste trumfa majoritetsmakt. – När väl detta vunnit erkännande, kan lagförslag som bryter mot logik och konsekvens underkännas av ett lagråd med tydligt formulerade befogenheter.

    Gilla

  3. Bo Svensson skriver:

    Beroendet av staten för sitt skydd, sin försörjning, sin sjukvård och sina barns undervisning
    är ju i grunden ett beroende av andras välvilja och den är begränsad.

    Min starka rekommendation är att vi som individuella skattebetalare tar makten över våra pengars fördelning över godkända ändamål och när denna ordning är på plats, kan vår medmänskliga välvilja ägnas de angelägnaste ändamålen och i större mån kanaliseras till de mest förtjänta.

    Liked by 2 people

  4. Fredrik Östman skriver:

    Det är ett allvarligt misstag att resonera i en så flummig term — i en dissocierad abstraktion — som ”frihet”. De självmotsägelser som du avsåg att blottlägga i artikelns andra del var tydliga redan i den första. Man kan tala övergripande om frihet, som Tegnér, men det är ett politiskt-syntetiskt oanvändbart begrepp. Detsamma gäller förstås även ordet ”beroende”, som alldeles uppenbart har starka positiva och negativa konnotationer samtidigt. Ingen tvingade kommunisten att alls ha en karl.

    Liked by 2 people

  5. Jennifer skriver:

    Oj Oj et sådant lågvattenmärke. För det första är kvinnorna ännu inte ”befriade” ifrån männen men det kommer förhoppningsvis en dag. Vilket är det gamla systemet som ”erbjöd” kvinnorna beskydd? Männen i klanen? Var det ett bra system? Vill någon tillbaka till det? I så fall är det ju bara att säga grattis för vi är på god väg. Eller är det rent faktiskt djungelboken du refererar till Patrik? Me Tarzan, you Jane? Det är bara en modern och väl fungerande stat som kan beskydda både kvinnor och män punkt slut.

    Gilla

    • Soab skriver:

      Det är det inte alls. Polisen kan inte finnas överallt. Går du på en gata i Malmö en kväll så är det normerna hos de män runt dig som skyddar dig, eller inte. I vissa delar av Malmö så är du någorlunda trygg, andra inte. Går du en sen kväll ensam i Saudiarabien eller Syrien ensam så är det normerna i det landet som skyddar dig, eller inte.

      Liked by 8 people

      • Fredrik Östman skriver:

        Det är detta liberalerna aldrig kan förstå. Det är inte staten och hotet om straff som gör att vi har relativt få brott. Det är enskilda personers alldeles privata etik, som uppstår genom ett socialt samspel, det som liberalerna vill avskaffa och förbjuda. Liberalerna vill ha rå brottslighet överallt. De vet bara inte om det.

        Liked by 2 people

    • Olle Reimers skriver:

      Könen är beroende av varandra. Kvinnor kan inte befrias från männen och vice versa. Att med historiska hänvisningar utmåla männen som fiender är ett existentiellt misstag.

      Staten är en långt farligare och mer opålitlig garant för vad det vara månde än goda relationer. Staten har av naturliga skäl en tendens att stärka sina ambitioner till dess att ingen frihet återstår. Den är en snara med vlken man i princip riskerar att till slut strypa sig själv. Just nu är faran akut.

      Den enda garanten för verklig frihet i meningen trygghet att kunna få utveckla sina egna talanger är att bygga personliga relationer som i sin tur är de grundstenar som samhället vilar på. Anonyma institutioner kommer inte att skydda dig, de har sitt eget liv; undantaget de rättsvårdande myndigheterna vars uppgift är raka motsatsen till att vara personlig.

      Om man inte är beredd att ta de svårigheter som det innebär att bygga hållbara relationer med andra individer; särskilt med dem som står dig närmast, kommer inget samhälle som satsar på att staten ska fixa det att klara sif i längden. Den gamla metaforen om att kissa i byxorna är i det sammanhanget mer relevant än någonsin.

      Har det någonsin funnits en kvinnofälla så är det välfärdsstaten. I det långa loppet kommer den att sga ut allt och bara lämna ett stort svart hål bakom sig.

      Liked by 2 people

      • annagustin2@gmail.com skriver:

        Om det funnits en så liten enkel regel som att all övertid vore skattebefriat så skulle alla, både kvinnor och män ha möjligheten att ta sig upp ur rännstenen….och ha fullt upp med att ordna ett så gott liv som möjligt för sig själv och de sina. Den så kallade ”välfärdsstaten har gått för långt. ALLA skattebetalare ska inte stå för alla andras allting. Om alla fick tjäna pengar på sitt eget arbete så skulle många delar i den så kallade välfärdsstaten kunna plockas bort. Moraliskt sett har varje människa en skyldighet att hjälpa sig själv först…sen, om möjligt bistå andra….tänker jag.

        Gilla

  6. Soab skriver:

    Jag har kommit att tro att klassisk kristen konservatism (som vi nästan aldrig upplevt i Sverige) är det friaste system som kan skapas. Individen tar ansvar av egen kraft för det gemensamma och staten är liten. I Sverige har pga socialdemokratin friheten inte funnits på länge, men så länge staten sysslade med sådant som man ändå skulle betalt för och folk var uppfyllda ev en konservativ anda att göra sitt bästa även i statlig regi så fungerade det att staten tog hälften av folks tid och pengar. Man kör på vägarna, man behöver en polis, man behöver ett försvar, man behöver sjukvård. Det var nog bara en fråga om tid dock innan politiker och deras stödtrupper journalisterna började applicera utopiska ideér på samhället.

    En liten stat som ägnar sig åt kärnverksamheten är en förutsättning för friheten, allt annat leder till totalitarism förr eller senare. Jag har just lyssnat på historien om Babels torn i Jordan Petersons podd (avsnitt 26, serien skapas nu så man kan åka till Kanada och lyssna om man vill) som till dels handlar om att vara återhållsam med social ingenjörskonst. Med en stor skattebas då är det bara en tidsfråga innan heltidspolitiker börjar skapa utopism, för i ett välfungerande system, vad skall de göra? Bli lärlings-svetsare igen? Lärare i skolan som de skapat? Befäl i ett icke-existerande försvar? Jag tror detta är fundamentalt, det ligger djupt i människan att vilja se nytt och göra nytt. Det gäller att ha utlopp för detta utanför politiken, annars så kommer någon till sist förr eller senare med idén att det är jättebra med muslimsk massinvandring och burkinis och separata musikfestivaler. Vi måste ha politiker som endast har det som sidosyssla. Det är nu så absurt att vi har muslimska poliser i SvD som öppet kan säga att de vara nära att bli terrorister och det presenteras som någonting bra. Bara i Sverige. Jag för min del hade trott att det var en ny nummer 11 på en lista av saker som man inte skall säga i antagningsintervjun till att bli polis. Vad kommer härnäst, dagispersonal som nästan blev pedofiler? Sjuksköterskor som nästan hällde lösningsmedel i droppet?

    Kan man annat än hata det som blivit Sverige?

    Liked by 7 people

      • Soab skriver:

        Det var bra. Progressiv måste man jobba med för jag har svårt att komma förbi Wiehe för mitt inre, Skånskan översatt till hyckleriska. Han har ju alltid haft en tillgjord dialekt, långt ifrån Kal P Dahl och Nisse Hellberg. Nå, jag tycker statisk som ledstjärna för politiken är bättre än progressiv men det går ju inte just nu, så här kan vi ju inte ha det. Jag håller vidare med om att staten skall sträva efter att behandla medborgare lika, men är osäker på detta nu eftersom medborgarskapet utdelats på vaga och felaktiga grunder. Så om dessa människor mister sitt medborgarskap så ställer jag mig bakom denna princip.

        Återstår att se om något parti tar upp dessa goda tankar.

        Gilla

  7. Anna-Karin skriver:

    Ibland behöver man ett visst andrum, för att få möjlighet att tänka efter – när man läst något tänkvärt. Ens första reaktion kan ofta stå i vägen, för en mer fri och obunden reaktion. Innehållet i dagens text var en sådan text. Den kräver lite extra tankearbete, innan man kunde reagerar adekvat på den.

    Frihet i sig utgör en potential – en potential att välja väg. Friheten står då för en möjlighet. Både för den enskilda individen och som kollektiv betraktat. Men när man väl har valt väg, har man också bestämt sig – om än tillfälligt. Det är då öppenheten själv imploderar. Friheten förvandlas till en faktisk väg, en väg man valt. En väg bortom alla övriga.

    På så sätt splittrar även mänsklig val gemenskap och likhet. Vägarna blir olika. Valen slår in kilar av olikhet mellan människor. Frihet skapar en grund och möjlighet att utveckla och odla olikhet. Och då även leva mer vid sidan av andra, och i oberoende av dem.

    Samtidigt vet vi att människan är en social varelse. Det är i samarbete med andra hennes förmåga växer. Och även hennes reproduktiva framgång mäts. I all social gemenskap tvingas man underordna sig andra individer eller grupper. Det ligger i sakens natur. I praktiken tvingas en social varelse att framleva sitt liv i kompromissernas landskap – mellan individuell frihet och kollektivets krav på enhetlighet. Vi är inte ensamma, ens som grupp.

    Enskild frihet driven till ytterlighet skär rakt igenom samhörighetens kitt. Det kitt som håller oss samman. Livet består av ett balansnummer mellan individuell frihet och kollektiv samhörighet. Exakt hur denna balans klaras av inom olika samhällen, varierar.

    I vår tid tycks man tro att frihet går att para med total obundenhet. Men inte ens Robinson Crusoe, på sin isolerade ö, klarade sig utan sällskap. Han valde att levde med sin Fredag. I och genom honom fick livet mer mening.

    Vår sociala natur både splittrar och håller oss samman. Det är väl dessa eviga motsättningar vi har så svårt att tackla, i en mer frihetlig tid. Vi försöker både äta frihetens och obundenhetens kaka – och samtidigt ha den kvar. Att leva i, och med, sociala friktionsytor, är rätt så krävande. Och den myckenhet av frihet vi har idag, har nog mänskligheten sällan skådat. Och med det följer även mer splittring, och ett mått av ökad förvirring.

    Liked by 2 people

    • Olle Reimers skriver:

      En utomordentlig kommentar.

      Tyvärr förefaller det som om man redan i skolan får lära sig att det inte ställs några krav på individen. Det allra tyngsta och svåraste kravet är det om att klara av det sociala sammanhanget. Det finns inget facit; inga givna svar. Det är en livslång kamp att klara av detta.

      I de mer primitiva samhällena utsåg man en ledare och följde sedan denne i blindo. På så sätt kunde man befria sig från ångesten att klura ut hur man ska leva tillsammans. Dock; i dessa samhällen var medellivslängden ungefär hälften av vad den är idag. I snitt kunde man precis se sina barn uppnå vuxen ålder. Då var det dags att lämna scenen.

      Idag är allting så mycket mer komplicerat vad avser relationer. Många känner att det är enklare att överlåta de svåra besluten tiill andra; nu som förr. Konsekvenserna av ett sådant beslut är dock oändligt mycket större när livet är dubbelt så långt. Vad händer efter 40?

      Bygga egen inneboende trygghet är den enda hållbara strategin för såväl samhället som individen om vi inte vill ha det totala tyrranniet som avsaknaden av frihet innebär.

      Gilla

  8. Eva Danielsson skriver:

    Frihet utan gränser och ordning och reda är med rätta skrämmande.
    Men frihet lika med att slippa förtryck och slaveri är det viktigaste för en människa.

    Gränser, ordning och lagar ger trygghet och förutsägbarhet när de är utformade för alla inblandades bästa. Alltså att ha spelregler och veta att dessa är schyssta.

    Om det behövs fredade zoner för olika kategorier i ett samhälle för att undvika obehagligheter, så är det ju inget tryggt samhälle med sammanhållning och tillit.

    Men att man kan vilja ha aktiviteter och olika rum för olika kategorier, behöver inte alltid heller vara tecken på otrygghet eller ofrihet. Det behöver inte handla om brister i samhället för att man vill ha en tjejmiddag eller en bowlingkväll med grabbarna.

    När makthavare tullar på spelreglerna och kringgår lagar och struntar i våra nationsgränser, då blir folk med rätta både rädda och arga. Både på makthavarna och på alla som verkar kunna sko sig på situationen. Den berömda tilliten krackelerar, särskilt om spelet verkar ”riggat”. Aktuella frågor idag tyvärr.

    Ett samhälle med sammanhållning och tillit är en bra förutsättning för att orka med sin personliga frihet. Tyvärr är mångkultur i sig en motsägelse till sammanhållning och tillit om man ser kultur som hur man lever och ser på saker och ting.
    Risken är väl att bristen på sammanhållning och tillit i ett samhälle med nya kulturella minoriteter som inte behöver eller vill assimileras, att det ger så stor otrygghet att folk är beredda att ge upp sin frihet om någon med makt utlovar ordning och reda.

    Alla människor orkar inte med frihet. Det krävs ett vuxet ansvarstagande och en vana att tänka och agera individuellt. Men som västerlänning är det å andra sidan svårt att förstå hur man kan orka leva i ett kollektiv/en klan där ens egna reaktioner och känslor inte räknas med.

    Det är svårt att veta hur vi ska kunna leva och samsas här i vårt land, när så många har kommit hit på så kort tid med så annorlunda syn på gränser, normer och traditioner. Och utan erfarenhet av jämställdhet och frihet för kvinnor och barn.

    Lösningen är naturligtvis inte att vi ska anpassa vår kultur till nyanländas kulturer. Lösningen måste vara att se nyanlända som kapabla nog att ta till sig svenska lagar, svensk livsstil och seder och bruk. Vi har all rätt att få vara stolta över vårt land och måste kunna förvänta oss anpassning och lojalitet av dem som får stanna här.

    Liked by 1 person

  9. Hedvig skriver:

    Patriks artikel heter ”Frihet och beskydd”.

    Vad kan då vara mer passande än att länka till Peter Santessons krönika i gårdagens Dagens Samhälle? Santesson är statsvetare, författare och opinionschef på Demoskop.

    https://www.dagenssamhalle.se/kronika/klarar-polisen-att-skydda-kommuner-fran-maffian-18448

    ”I kommunen Botkyrka i Stockholms län bor över 42 procent av befolkningen i särskilt utsatta områden. Vad skulle hända om aktörer från ett parallellsamhälle av den storleken försöker tränga in i de lokala offentliga institutionerna?
    Den senaste siffran är 23 stycken som listas som rödmarkerade ”särskilt utsatta områden, där problemen med brottslighetens inverkan på samhället har blivit ´akut´”.

    De flesta av oss är nog på det klara med att Malmö, den tredje största staden i Sverige måste ses som förlorad. Hur kommer det att gå med Stockholm, Göteborg och övriga Sverige?

    PS. Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård hävdade nyligen, i samband med att Norges integrationsminister besökte Rinkeby, med emfas att det inte finns några no-go-zoner i Stockholm.

    Gilla

  10. Ina Höst skriver:

    Detta i påminner om Ivan Karamazovs saga ”Storinkvisitorn” som han berättar för sin lillebror Alosja som vill bli munk I Dostojevskijs ”Bröderna Karamazov”. Jesus har återvänt till jorden, men har fängslats av storinkvisitorn. Storinkvisitorn besöker Jesus i fängelset och där anklagar han Jesus för att ha gett människorna friheten, när människor inte kan hantera frihet utan istället behöver bröd och skådespel. Därför är det kyrkans plikt att utplåna Jesu människofientliga verk och istället ge människorna vad de behöver!

    Gilla

  11. Sixten Johansson skriver:

    Jag har svårt att släppa DGS, även för att inlägg och kommentarer om vår egen tid så ofta samtidigt berör djupa frågor om tillvarons natur och våra tolkningar av den. Jag vill klä dem i kött och blod, med egen erfarenhet och vardagstankar. Klassiska filosofers resonemang beskriver även vår egen vardag. Om frihet och beroende tänker jag ungefär som Anna-Karin (07:31), men jag uttrycker mig mer råbarkat:

    ”Frihet, jämlikhet och broderskap”. ”Alla människors lika värde”. Som målsättning är båda parollerna absurda, verklighetsstridiga. Ingen biologisk varelse kan vara absolut fri och jämlikhet är biologiskt lika omöjligt. Varje idé om människor som ”fria”, normmässigt obundna, individualistiska och atomiserade – och t o m jämlikt lika! – strider i sin tur mot broderskapsmålet, som förutsätter en bestående och stark, men totalt normlös, kravlös, egalitär social gemenskap. Och ”lika värde” – för vem eller för vad? Att miljoner svenskar dagligen låter sig hjärntvättas med sådan värdelöst grund pladdrighet är en fullkomligt grotesk kollektiv idioti.

    Ett realistiskt motto för ett svenskt parti kunde vara: ”Lagom ofrihet, ojämlikhet och icke-gemenskap”. Då behöver man definiera ”lagom” på olika skalor. Men djupare sett inskränker man då omedelbart sitt tänkande och seende. Man utgår nämligen från grundantagandet att ytterligheter existerar, att det finns företeelser som är motsatta och helt fristående från varann. En sannare beskrivning av tillvaron är nog att ”frihet” och ”ofrihet” och alla andra motsatspar är sammanflätade och oupplösligt förenade, ungefär som materiens partikel- och vågnatur. Försök att renodla bara den ena, ”goda” sidan, brukar också få katastrofala följder.

    En individ som rent besatt strävar efter absolut frihet gör sig till omänniska, upplever fullständig tomhet, rentav språklig upplösning. Man kan backa ut ur en sådan nihilism, men en besatt sanningssökare tvingas i stället fortsätta framåt och gå in i en djup existentiell kris. I bästa fall kan man då flyta upp på andra sidan, befriad och tacksam. Efter det är man mör och mogen att självmant välja ”lagom” ofrihet och bindande gemenskap. Kanske förekommer mildare varianter av detta då och då, t ex i form av en frälsningsupplevelse eller bara som ett moget beslut att välja äktenskap och familj i stället för singelliv. En återupplivad traditionalism är kanske inte bara en naturlig reaktion på hotet från massinvandringen och islam, utan kan också bli en allt vanligare utväg ur vår tids kollektiva nihilism.

    Liked by 1 person

    • Ina Höst skriver:

      Jag tänker så här rent principiellt (säger inte att det alltid fungerar så här i dagens samhälle):

      Du har helt rätt i att full individuell frihet inte finns. Vi är beroende av varandra, klanen eller samhällskollektivet (samhällskollektivet ger nog generellt individen större frihet än klanen). Samhällskollektivet kräver att vi följer lagar och regler för att fungera. Lagarna är till för att skydda oss (tydligast är trafikreglerna som är till för att möjligaste mån förhindra olyckor), de ska också främja fredlig samexistens genom rättvisa och egendomsskydd och främja samarbete (arbetsmarknadsregler). Lagarna reglerar även hur vi ska handskas med den gemensamma miljön samt umgås med naturen – till allas gagn och glädje. Lagarna ska vara förutsebara, entydiga, inte krocka med varandra och kunna försvaras av allmän rättskänsla (då kan repressionen bli mindre). Bra lagar bygger på historiska erfarenheter av trial and error genom århundraden. Våra traditioner har också historiska rötter, men är även anpassade till vår geografi och vårt klimat. Allt detta ändrar vi inte på så lätt om vi inte vill tillbaka till ruta noll.

      När Sverige kristnades, bytte vi lagsystem till ett mer europeiskt. Bl.a. tog staten över bestraffningen av lagbrott. Det skedde mycket grymhet och orättvisor, vi hade ingen erfarenhet av detta nya system. Nu står vi åter inför nya lagsystem (EU) och normupplösningen på olika håll, är i full gång om vi inte gör motstånd och håller igen. Detta är farligt!

      Individens frihet är alltså beroende på andra människor och ett kollektiv. Men kollektivet tjänar på att ge individen så mycket frihet som möjligt i fredstid utan att kollektivets sammanhållning äventyras. Individen står för kreativitet, alltså utveckling, samhället står för skydd (polis, försvar), resurser och implementering. I ofärdstider kan individens frihet inskränkas och det kan komma krävas mer likriktning.

      Vad gäller de gamla slagorden ”Frihet, jämlikhet, broderskap” kan de fungera utmärkt om de preciseras lite. T.ex. så står frihet för mig som åsikts-, informations- och yttrandefrihet för att utveckla samtalet. Jämlikhet är för mig likhet inför lagar och regler utan undantag. Broderskap är sammanhållning, fredlig samexistens, samarbete och hjälpsamhet (där vi svenskar har en lång tradition).

      Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Du beskriver både principerna och deras ideala förverkligande fantastiskt koncentrerat och exakt och till skillnad från vad läroboksförfattare klarar av lyckas du samtidigt kommunicera gliporna och din medvetenhet om hoten. Det kusligaste i vår tid är de upplösande krafter som verkar inifrån systemet och som underminerar även logiken, konsekvensanalysen och allt det övriga rationella tänkande som vi har inbillat oss ger en fast grund och bärande stomme. Det måste trots allt innebära att idealet som vi var på god väg att förverkliga – eller åtminstone på god väg att kunna beskriva! – trots allt saknade så fundamentala element att dagens samhällen riskerar att rasa samman som korthus. Kanske för att människor gör sig allt mer glatta och platta, likt de kort som Alice mötte i Underlandet.

        Gilla

  12. lookslikeanangel skriver:

    Do the Math!
    Pengar är makt. Makt är pengar. Pengar och makt (inkl. trygghet) ger frihet, ger möjligheter.
    Brist på pengar/trygghet/makt – hur mycket frihet och möjligheter ger det?

    Gilla

  13. Lars skriver:

    Frihet är svårdefinierbart men syftar till att individen inte är beroende av andra i den liberala traditionen. Välfärdsstaten syftar till trygghet mot kapitalismens negativa sidor (som lågkonjunkturer och orimliga inkomstskillnader) och mot beroenden av t.ex. patriarkala strukturer, men beroende av de sociala systemen kommer man inte ifrån t.ex. av vård och omsorg (men vilken systemmodell man använder avgör förståelsen av begreppen). Problemet är att människan är ett socialt djur och inte bör ses ur t.ex. den individorienterade psykologins synvinkel (där befintliga teoretiska system ‘kapade’ systemansatsen för att inkorporera ungefär som Paul Samuelsson på 40 – talet och Hicks inkorporerade Keynes i den gängse traditionen av marknader som clearar och som lett till ganska absurda Micro modeller över individer som optimerar sin nytta).

    Demokratin ser jag främst som ett system för att hantera intressekonflikter, men förvisso ger den frihet (men majoriteten kan förtrycka minoriteten och finansiella muskler betyder mer).

    Jag tror att reaktionerna mot välfärdsstaten å ena sidan kommer från mer reaktionära ny-liberaler, som tror på laisse-fair och att individen endast har sig själv att skylla och det är en extrem form av liberalismen jag berörde ovan. Den andra motreaktionen tror jag kommer från insikten att nätverken kring människor, den privata trygghetsskapande, personberoende sociala gemenskapen inte kan ersättas med institutionaliserad välfärd. Den tar sig ibland uttryck som att man tror det civila samhällets organisationer bör öka sin omfattning eller att kyrkan ska spela större roll, men i grunden handlar det inte om det utan att de sociala nätverken som människor är en del av, de kan ses som relationer med system eller grupper (som bildar system), minskat i betydelse i hela västvärlden och man saknar tillhörighet. Ur det perspektivet förstärker invandringen från främmande kulturer den trenden, det blir allt svårare att känna trygghet och gemenskap i det svenska samhället. Likaså förstärker globalisering och mer riskfyllt arbetsliv (ökad arbetslöshet, pressade löner) den trenden.

    Om man vill så kan man se det som att gamla sitter ensamma, barn blir utan vuxenstöd utanför familjen, sjuka överges av närstående. Vi är ofta beroende av socialt stöd trots att pengarna kommer på posten.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Kanske det är sådana känslosträngar, behovet och beroende av institutionernas välvilja, som slår an den sträng hos folket som bejakar invandringen och patos för bistånd, medan politikerna, särskilt till höger, drivs av nyliberalism och vilja riva ned välfärdsstaten?

      Gilla

    • Lars skriver:

      Frihet, Jämlikhet, Broderskap passar väl in i den modellen dvs Broderskap betyder att vi är med i en gemenskap och hjälper varandra, Jämlikhet att vi har samma rätt till ett eget liv och att behandlas med respekt, Frihet att vi kan välja att vara med i en gemenskap eller en annan eller att lämna.

      Gilla

    • Lars skriver:

      Frihet, jämlikhet, broderskap är ju inget matematiskt-logiskt axiom utan ett slagord, ett uttryck som fångar ett perspektiv på samhället och som kom fram under franska revolutionen, en i huvudsak borgerlig revolution och som anspelade på näringsfrihet, rösträtt, privilegier i den tidens samhälle. Marx myntade sedan i samband med revolutionen 1848 uttrycket ‘Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov’. Åter ett slagord.

      Om man försöker tolka dem enligt min modell av sociala system vi relaterar till så kan vi ju se det som att jämlikhet avser lika rättigheter och skyldigheter enligt lagen och Marx tes som en korrektur avseende broderskap och frihet dvs vi kan inte begära samma insatser av alla, men de ska ändå vara en del av vår sociala gemenskap och en del av vår frihet begränsas av vårt behov av gemenskap, vissa delar av gemenskapen är obligatorisk, men kan ta sig olika uttryck.

      Utan gemensamt försvar så kan inte gränserna för samhället upprätthållas, fullständig frihet för brottslig verksamhet är omöjlig, olika sociala försäkringssystem fungerar bättre och effektivare med obligatorisk medverkan (inga fripassagerare).

      Kommunismens praktik gav ingen frihet som det implementerades och skapade kommando ekonomier, hierarkiska system, totalitära system. Vi har ju sett resultatet. Rå kapitalismen skapar frihet med oerhört lidande och utnyttjande av många.

      De nordiska välfärdsstaterna har varit bäst på att kombinera dessa krafter, det finns inget bättre exempel att se på. Från 80-talet och framåt började vissa delar av samhällsbygget att krackelera och nyliberalismen tog form internationellt och i Sverige som borgerlig rörelse inspirerade av den anglosaxiska världen, Reagan och Thatcher, men även tyska och franska ekonomer och statsmän hängde på.

      Här ett exempel på hur en LO utredare skildrar skillnaden mellan S och M utifrån marknadstänkande och ser brister hos S. Uppenbarligen en långt ifrån ordentlig analys, bl.a. inte ett ord om invandringspolitiken eller något av de frågor som diskuteras på den här bloggsidan, men visar ändå på ett ganska tydligt konfliktmönster (där jag ser borgerligheten som skapare av invandringsproblematiken, vänstern förstår än idag inte vad det innebär…)

      https://www.dagenssamhalle.se/kronika/ideologisk-lasning-gor-m-till-ett-blint-parti-18452?story=2411

      Gilla

    • Rune skriver:

      Det betyder nog att vi snabbt måste skydda landet med effektiva gränskontroller för att stoppa den kommande plundringen av våra tillgångar.

      Gilla

  14. Gösta Svensson skriver:

    Då det gäller att reflektera över var människan är på väg och hur vi hanterar den dubbla känslan av att å ena sidan vilja vara fria och bortkopplade från andra människor, och å andra sidan ständigt återkomma till vårt behov av att vara sociala och ingå i ett större system, så rekommenderar jag en läsning av Michel Houellebecqs roman Refug.

    Gilla

  15. annagustin2@gmail.com skriver:

    ”Frihet är det högsta ting som sökas kan all världen kring”….(biskop Thomas 1500-talet)

    Som någon ovan skrev så kan en människa aldrig vara helt fri…vi har alltid beroende till någon eller flera. MEN…..våra gemensamma samhälls-SYSTEM….ska väl för höge farao (förlåt, kraftuttryck) kunna vara smarta, kloka, intelligent utformade…kanske till och med visa?

    Med de system vi har idag så kan man med fog säga att staten tillsammans med bankerna stjäl våra liv ifrån oss (och vi går bara med på det…år efter år).

    Om vi är överens om att pengar är detsamma som vår ihopsamlade TID….alltså TID av våra LIV….så kan vi också börja fundera över om det är så att vi vill att kommande släkten ska behöva ha samma tvångströja som vi själva burit hela livet? TIDEN och vår rätt att göra det vi vill med den…. exempelvis arbeta ihop ett eget kapital….det är detta som staten och bankerna berövar oss.

    Systemen är så sinnrikt utformade att de flesta inte ens har funderat över hur bestulna de är och fortsätter vara genom att vi alla fortsätter att bekräfta de gamla systemen. Vi går till valurnorna var fjärde år och lägger våra dyrabara demokratiröster på det minst dåliga av pest eller kolera….och känner oss varje gång o-nöjda…tvingade.

    De usla för att inte säga värdelösa systemen är gjorda av människor, alltså kan människor bygga nya och klokare SYSTEM.

    Tack gode gud och alla högre makter för att jag är född till kvinna i Sverige, när världen ser ut som den gör. Sverige, där jag i alla fall till ganska nyligen levde i tron att männen var mina vänner. Jag tänker inte backa på den jämställdhet mina förmödrar och enstaka kloka män har sett till att kvinnorna har i Sverige. Tvärtom är det alla andra länder som behöver gå framåt, uppåt. Dessvärre har de gamla systemen fortsatt som förr och därför har vi fått rätt många ”manliga” kvinnor på ledande positioner – överallt. Lika olämpliga som många män…tyvärr.

    Den viktigaste friheten är vi alla berövade, den som Adam Smith sa så här om:
    ”Vars och ens äganderätt till sitt eget arbete är urgrunden för all annan äganderätt; den är därför den heligaste och mest okränkbara av alla rättigheter. En fattig mans arvegods ligger i hans händers duglighet och styrka. Att hindra honom från att begagna denna duglighet och styrka på det sätt han finner för gott utan att skada sin nästa är en uppenbar kränkning av denna allra heligaste rättighet”

    Adam Smith var född 1723 i Skottland och kom att räknas som nationalekonomins fader. Men allt för många ekonomer verkar inte ha förstått dessa hans ord. För denna enkla och självklara frihet har vi inte i Sverige … varken män eller kvinnor.

    Men det är något att arbeta för. Om vi gav oss denna rätt. Så skulle människor få så fullt upp med att arbeta för sig själva och för att bygga upp något för sig och sina familjer att mycket elände som sker skulle försvinna. Kan vi inte göra det?

    Liked by 1 person

  16. Ulrika skriver:

    ”För att skydda kvinnorna har tunnelbanan i Rio de Janeiro inrättat ett system med könssegregerade kvinnovagnar vid rusningstrafik.”
    Det lär finnas i Indien också. Och skulle behövas i Paris metro där kvinnor kan få besök bakifrån under sina kjolar av manliga händer och onämnbart.

    Gilla

  17. B skriver:

    Och nu kolliderar resterna av den protestantiska arbets- och samhällsmoralen (= att göra rätt för sig, att inte vara lat) med Mena-invandrarnas syn på livet, och den är inte alls som vår.
    I Mena är det OFINT att arbeta kroppsligt. 
Finast är att inte arbeta alls utan leva på sina tillgångar.
Näst bäst att leva på handel eller ha en (ofta köpt) byråkratisk position som egentligen inte alls inkluderar jobb utan snarare titel och lön, alltså sinekur.
    Jobbar gör kvinnor och deklasserade grupper.

    Jag har sett detta under mina resor (både i tjänst och privat). I arabländerna är det bara afrikanska migranter (ofta illegala) och asiatiska gästarbetare (legala men rättslösa) som gör enkla jobb som städning, rengöring, jordbruk, bygg osv.
    Arabiska invandrare från fattigare muslimska grannländer är snäppet högre, de är expediter, chaufförer, vakter, kontorister.
Infödda araber är föreståndare, chefer, ägare, militärer, poliser.
    Hierarkin är stenhård. Staten vaktar noga att ingen från lägre klass/nivå på minsta sätt mopsar sig mot de på högre nivån.
    Detta är arabers och afrikaner syn på MÄNNISKORS LIKA VÄRDE :))
    Sedan kommer de hit med sina vanföreställningar, nedsättande syn på arbete och sina enorma anspråk och får helt obehindrat bre ut sig. Ingen upplyser dem om vad som gäller här i Norra Europa (det vore ju rasismnazism). De fortsätter med sina hallucinationer och när de inte blir chefer och direktörer utan erbjuds enkla jobb (som de ofta inte klarar heller pga språkbrister) blir de mycket riktigt missnöjda och bittra. 
Det är så stenar mot ambulanser, knivar mot poliser, våldet mot kvinnor blir allt vanligare

    https://samnytt.se/nationalism-protestantism-och-valfardsstaten-del-1/

    Liked by 1 person

  18. get me googled skriver:

    It has in no way been easier to opt between the interpretation services, as all character opinions and testimonials are gathered in identical place for you
    to pick the best. Levant peevish calibre and as a end result wretched endure by consulting any rewording
    website reviews. Unreservedly written testimonials will influence you including
    the process of selecting the entire and purely change usefulness that settle upon in good shape
    your needs.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s