Det verkar vara världsanden som ligger bakom

Patrik Engellau

Man slutar aldrig förundra sig. Man tror man har fattat något. Så plötsligt gör man en observation som slår allt över ända. Ens kloka funderingar faller i bitar, allt går till spillo. Allt är förgänglighet, säger Predikaren, en av mina favoritfilosofer.

Låt mig ge ett exempel. Jag har funderat mycket på varför det går åt pipan i den svenska skolan. Jag har kommit fram till att det i sista hand beror på det senaste halvseklets välståndsexplosion. När allt går så bra orkar man inte besvära sig med gamla trista dygder. Föräldrar som förverkligar sig själva orkar inte med att uppfostra barnen, som för övrigt inte är barn, utan jämlikar med jämlikars rätt att bestämma över läxläsningen, som för övrigt kanske är upphävd. Och lärarna har förlorat status eftersom föräldrarna inför sina barn skrattar rått åt lärarnas rapporter som inte ens är rättstavade varefter barnen inte känner någon aktning för lärarna. 

Typ.

Särskilt bra kändes den förklaringen när det visade sig att amerikanska djupingar tänkt i ungefär samma banor kring utvecklingen i den amerikanska skolan. Kan ju stämma, vi är två länder på ungefär samma position i utvecklingskurvan. Borde i så fall stämma för andra i-länder på ett ungefär.

Extra kul blev det när jag upptäckte att en känd amerikansk skämtteckning också går runt och skrattas åt i svenska skolor. Samma skämt borde betyda samma situation, tänkte jag och yvdes över min skarpa analys.

Teckningen visar två ilskna föräldrar som håller ett dåligt betyg i handen och år 1970 frågar eleven, alltså deras barn, ”Vad tänker du göra åt det här?”, och år 2012 i stället framför samma fråga till läraren. Bilden säger något fundamentalt om vem föräldrarna menar har ansvaret för betygen.

Jag ger mig fasen på att man i andra länder, till exempel u-länder eller så kallade tillväxtländer, inte ens skulle fatta den skämtteckningen, resonerade jag.

Så kom smällen. Det stod inte långt på förrän jag hittade samma bild på en brasiliansk pedagoghemsida. Här är den:

(Texten lyder ”Vad är det här för betyg?”, men på svenska blir det bättre med ”Vad tänker du göra åt det här?” tycker jag.)

En företeelse som inte borde finnas visar sig existera. Analysen har alltså kraschat. Skolans sönderfall kan inte bero på välfärdsexplosionen för de exakt samma problemen finns även i ett land som inte genomgått någon jämförbar välfärdsexplosion.

Det som sker styrs uppenbarligen av något annat.  Skulle kunna vara Gud eller stjärnorna, eftersom alla länder verkar drabbas på samma sätt. Eller möjligen filosofen Hegels världsande, som filosofen menade styrde världen mot allt större fulländning. Hegel hävdade att det tidiga 1800-talets Preussen, hans egen värld, var mänsklighetens högsta stadium. Kanske vill världsanden straffa mänskligheten för att den har en annan uppfattning. Eller kan det finnas någon annan förklaring till den utveckling som en hel värld skrattar åt i den här skämtteckningen?

Men utbildningsminister Gustav Fridolin som i Aftonbladet lovade att rädda skolan på hundra dagar har säkert en vassare analys.

 

41 thoughts on “Det verkar vara världsanden som ligger bakom

  1. Christer Holm skriver:

    Kanske styrs det av stjärnor, av högre makt, eller av globaliseringen, internet, den hundrade apan.

    Men tänker ock på den nya tidens vi och ”dom” där det aldrig är det egna ansvaret som ligger nära till hands. Oavsett orsaker, och oavsett hur ”dom” är, så är ett självvalt fokus på det egna ansvaret en väldigt bra början, och ett område som är det enda som vi någorlunda kan kontrollera. Kanske skulle vi ”bara” ta en fika med sonen dottern, prata med varandra, och så tillsammans avnjuta Michael Jacksons ”Man in the mirror” och filura lite över innebörden.

    Fin helg tillönskas, till Patrik, och Er alla!

    Gilla

  2. Bo Svensson skriver:

    När skämttecknare har idétorka, knycker de skamlöst från andra och just detta skämt kan ju ha låg relevans för den brasilianska verkligheten.

    Den skattefinansierade undervisningens problem är lättlösta. – Lösningen heter extern betygssättning.

    Om pengarna betalas ut etappvis till vårdnadshavarna i takt med att det kan dokumenteras att det hamnat kunnande i ungarna, kan undervisningen släppas ut i den friska marknadsekonomin och incitamenten blir de rätta för alla inblandade.

    Liked by 3 people

  3. Carsten skriver:

    God morgon,
    Inte bara ”Imse vimse spindel” passar som beskrivning för livets gång utan även följande:
    ”Hard times create strong men.
    Strong men create good times.
    Good times create weak men.
    Weak men create hard times.”

    Detta verkar vara naturlag…

    Tack för din blogg!
    Med bästa hälsningar
    Carsten

    Liked by 4 people

  4. Eva Danielsson skriver:

    Intressant att ideer sprids och kanske speglar liknande rollförändringar i samhället, fast välståndsnivåerna och mycket annat är olika.
    Alltså att se lärare som servicepersonal som ska mata eleverna. Och eleverna som passiva mottagare med rättigheter.

    Provocerande när man är så gammalmodig att man tycker att det borde vara en ömsesidigt aktiv process med en lärare som ledare och kunskapsförmedlare och elever som anstränger sina hjärnor och försöker ta tillvara möjligheterna att få lära sig något och få visa framfötterna.

    Ligger det någon liten förklaring i västvärldens förhärligande av barn, det överdrivna i curlandet och ängsligheten, att barn inte tål eller i a f inte ska behöva utstå frustrationer och ansträngning. Som har blivit en tokig överdrift utifrån en från början riktig och viktig tanke om att barn ska få ta plats och tas om hand. Att det efter en tid kantrar till att föräldrar abdikerar från ledningen och ansvaret och bara flänger för att försöka hålla sina telningar ständigt nöjda och lugna. Vilket är väldigt arbetssamt. Och lätt leder till att man vill att andra vuxna, som har betalt för det, ska ta över de mer fostrande bitarna. Fast utan att ens telning får tycka att det blir jobbigt, förstås.

    Samhällstrenden är allmänt att betona rättigheter och en oförmåga att vara krävande och betona eget ansvar. Och man har sedan länge har frångått traditionella sociala roller, de som fortfarande fanns på sjuttiotalet. En lärare har ingen automatisk auktoritet (eller status) av att vara lärare eller av att vara vuxen. Varken i barns ögon eller i föräldrars ögon.

    Man skulle önska att lärare såg sig själva som ledare. Man skulle önska att föräldrar också såg sig som ledare. Man skulle önska att dessa vuxna visade varandra ett ömsesidigt respekterande av vars och ens uppdrag som lärare resp förälder. Gärna så att barn uppfattar detta.

    Man skulle önska att vuxna överlag kunde uttrycka högre förväntningar på att barn ska göra sitt bästa och också gav feedback på resultatet. För barn är inte dumma, om det inte lönar sig att jobba i skolan så att det ger någon ”belöning” i skolan och inte ens verkar ge någon särskild belöning i en kommande framtid som vuxen på en arbetsmarknad, så ”varför bry sig?”

    Men först måste man lära ut, barn vill om de tror att de kan något. Och, som sagt, undervisningen behöver följas av återkoppling i form av betyg eller poäng eller annat bevis på hur barnen har presterat både i förhållande till sig själva och i förhållande till andra.

    Skolan började bli flummig i samma veva som det blev fult med auktoritet, fult med betyg, fult med elit, fult med begåvning, fult med urval, fult med yrkesinriktad utbildning, fult att vara intellektuell m m… en jantelag i de delar av världen som lyssnar på och tittar på samma saker. Jag gissar att det är annorlunda i t ex asiatiska länder.

    Och allt detta gäller ju bara privilegierade barn förstås dessutom.

    Liked by 7 people

  5. Christer Carlstedt skriver:

    Kan det möjligen ha att göra med oförmåga eller rent av snarare ovilja att att kunna se orsak och verkan?

    Det usla betyget beror givetvis på att eleven inte presterat vad den borde.
    Indirekt kan det då uppfattas som att elevens undermåliga prestation faller tillbaka på familjen som inte lyckats få avkomman att lägga manken till.
    Då blir ju det dåliga betyget en anmärkning på familjen.

    Nu ligger läraren risigt till!
    Med vilken rätt anmärker läraren på familjens göranden och låtanden?
    Värdegrunden för h….e!
    En ann är lika god som en ann.
    Allas lika värde!
    Du skall inte tro att du är något!
    Det kan vi nog ta ur dig om vi tar ett allvarligt samtal med rektorn som inte begriper pedagogik för fem öre eftersom vederbörande är chef på väldigt oklara grunder.
    Rektorn kommer sannolikt inte att ställa sig bakom sina lärare, för då får han eller hon Skolverket på sig och därefter kommunens politiker och sedan är den yrkeskarriären körd.

    Det finns givetvis en metod att punktera alla sådan diskussioner, men den har av något pedagogiskt snille bedömts som icke önskvärd, då den utsätter eleverna, de som skolan skall dana, för otillbörlig ”stress”.
    Metoden kallas regelbundna prov, som ligger till grund för betygssättningen.

    Skämtteckningen är kul i olika kulturer därför att den driver med ett omoget föräldrabeteende, där man vill lägga skulden för ett dåligt resultat på budbäraren, läraren, i stället för den som skulle ha gjort bättre ifrån sig. Figurerna är helt enkelt löjliga.

    Jag tror inte att vi skall förvänta oss speciellt mycket från Fridolin.
    Har man ett lärarjobb från folkhögskola som merit för befattningen som skolminister så kan det nog inte gå på så många sätt. En kandidatexamen i orientaliska språk lyfter inte särdeles mycket heller.

    Liked by 2 people

  6. tlidforss skriver:

    Svenska skolan behöver anställa gamla tiders fanjunkare från armen som lärare men eftersom det finns väl inga kvar i armen i tillräckligt antal så tycker jag att Fridolin ska outsourca skolan till östeuropa. Kan Transportstyrelsen ha f.d. Serbiska miltärer att sköta IT system så kan man ju lika gärna använda f.d. militärer som lärare och vakter i skolan. Här är ett förslag till Löfven:

    Outsourca
    Skolan – Finland, Estland
    Polisen – Frankrike, Italien, Spanien
    Försvaret – Norge, Danmark, Finland (Island är ett bra exempel med Norge som ansvariga för hav och flygövervakning)
    Sjukvården – Norge, Danmark, Finland
    Närings och handelsdep – Estland, Litauen
    EU ansvaret – Estland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern

    Sparka alla onödiga ministrar, inrätta ett nytt statligt verk – Myndigheten för skötsel av Sverige med outsourcing och tjänstemanna ansvar. Inrätta en styrelse med rapporteringsansvar inför ägarna dvs. svenska medborgare.

    Liked by 4 people

  7. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det är alltid stimulerande att läsa Patriks texter. Den tanke som slår mig är följande:

    Problematiken kanske kan snävas in till att handla om tilliten till kollektiva lösningar. I Sverige är vi bortskämda med att det finns fungerande kollektiva lösningar för många av våra olika behov. Kan det vara så att många föräldrar fortfarande tar för givet att skolan ordnar barnets utbildning samtidigt som verkligheten är att så inte längre är fallet? Bevisligen finns det fortfarande barn som når en hög utbildningsnivå, är det de som själva eller med föräldrars hjälp insett att man måste ta eget ansvar? Skolans problem är då att de flesta föräldrar och barn inte insett hur det ligger till.

    Liked by 1 person

  8. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Nej, Patrik. Det du missar är ideologin — allt beror inte på ditt ”välfärdsindustriella komplex”.

    Mycket av dagens vanvett får tillskrivas det faktum att vänsterns ideologi länge haft en oförtjänt hög status i vårt samhälle. Efter kommunismens kollaps har den västerländska vänstern gjort en spinoff på sina vanvettiga idéer, och kunnat presentera sig i en ny fräsch form — den så kallade ”kulturvänstern”/PK-vänstern (eller ”Kommunismen Kommer Tillbaka”. Tjosan!)

    Detta har man kunnat göra genom att smart utnyttja Västs kulturella förvirring. Kristendomen erbjuder inte längre någon fast grund eller sammanhållande kraft för människorna och därför står de oskyddade för vilka djävulskt onda idéer som helst, bara de presenteras i en på ytan trevlig och oförarglig form.

    PK-vänstern utnyttjar människornas förvirring till att mentalt trycka ner den i skiten — genom att ex-vis skuldbelägga dem för gångna tiders försyndelser. På fullt allvar förväntas vi skämmas över att våra förfäder sålde järn till andra länder, då detta järn kunde smidas till bojor för slavar!!

    PK-vänsterns syfte med denna mentala terror är helt enkelt att skaffa sig MAKT.

    Vi står mitt i en invasion, inte bara av människor från främmande kulturer som lever på våra skattemedel, utan även en invasion av onda idéer. Och det är dessa idéers giftiga inflytande som gör oss paralyserade och försvarslösa mot den fysiska invasionen.

    Liked by 2 people

  9. malmobon skriver:

    Bra inlägg och bra reflektion i texten av Patrik. Det har alltid funnits busar i skolan och lärare som haft svårt hantera dessa. Oftast satte sig dessa längst bak. Obs klasser hade vi på min tid. . Oftast hade dessa problem med sig själv och hemma. Går inte heller skylla på dessa hade ASHD och många hamnade i missbruk. Amfetamin lär lugna ner dessa. I Norge används detta till barn. Vi hade respekt för stränga lärare. Blev själv jagad av slöjdlärare en gång med kapp. I metals Lowden valde läraren göra mig till ordningsam. Alla hade stor respekt för aktivera lärare. Gustav hundra daga löfte var en lögn. Alla vet att ljuger föredöme, så ge detta en signal att om lögnen är ok, så kan vi också ljuga. Nu tror jag detta ändå beror på uppfostran… Mindre klasser och bra lärare som undervisar är lösningen. Ordning o inga mobiler eller mössor i skolan. Skoluniform. Frukost, lunch där alla äter samma mat. Definitivt ingen hålla. Lång väg förändra skolan. Bladinscprivatskola är ett bra exempel på det går.

    Gilla

  10. Rolf Ahlqvist skriver:

    Good times create weak men.
    Weak men create hard times.”
    Ja, så är det nog, inklusive urartning av välfärdskomplexet, där tanken stilla står.

    Gilla

  11. Asta skriver:

    På skolan där jag arbetar har vi just nu åtta så kallade barn från Afghanistan. Vi som arbetar i skolan kan bara acceptera deras närvaro och placera dem där vi bedömer att de kan passa in kunskapsmässigt. Vi är många som arbetat länge med unga och barn och jag vet att både min och mina kollegors förmåga att bedöma deras ålder, sanningshalten i deras historier och vilka de är som personer, är mycket god. Av de åtta vi har nu är två yngre och kring 24. De övriga bedömer vi vara mellan 30 och 40!!
    En aspekt av den här bisarra situationen som vi hamnat i på grund av ett migrationssystem som inte fungerar eller inte var förberett på detta, är att vi just nu ska hantera vuxna män i vår undervisning men allra värst, att flickor och för den delen också pojkar tvingas gå i samma klass, ha gympa och friluftsdagar och andra aktiviteter med ”gubbar”.
    Tjejerna är för fasen 15–16 år!
    Jag har nu en flicka i min klass som bara gråter och vägrar gå till skolan för att hon möter ”äcklena” där.
    http://katerinamagasin.se/j

    Liked by 2 people

      • gmiksche skriver:

        Det är ju för f-n föräldrarnas sak att agera! Men för det krävs mod och att utsätta sig för att få epitetet ”främlingshatare” påklistrat. Att den rädslan är starkare än att värna om sina barns framtid säger egentligen allt om hur det är beställt med en stor den av den yngre generationen.

        Gilla

  12. Idiosynkrasisten skriver:

    Tankeväckande och skrämmande. Förmodligen samma föräldrar som på barnens fotbollsmatcher skriker domardjävel när deras ungar fått sig en liten knuff.
    Men hur kan det komma sig att den finska skolan är så överlägsen den svenska? Jo, det beror att läraryrket är ett högstatusyrke i Finland och högt respekterat. Sedan är väl den finska folksjälen inte förgiftad av PK-ister som hos oss.
    Frågar man en finne vad han tycker om svenskar blir svaret: svenskar är mesar.
    Jag har barn och barnbarn i Italien vilka senare går i katolsk privatskola. Där är det ordning och reda som i vår skola på femtiotalet

    Liked by 1 person

  13. matsjangdal skriver:

    FN och de universella mänskliga rättigheterna gör att samma situation kan spridas över hela världen oavsett utvecklingskurva.

    Individens rättigheter. Som barn och elev har jag inte längre skyldighet att leva upp till vare sig mina lärares eller mina föräldrars eller samhällets krav på att bli en nyttig samhällsvarelse enligt deras krav och definitioner. Bejakar vi individuell frihet MÅSTE det bli på detta vis.
    Jag underkände redan på 60-talet mina lärares rätt att sätta sig till doms över mig och mina prestationer i skolan. Jag var ju tvingad att vara där av skolplikt.

    Liked by 1 person

  14. Christer L skriver:

    Det vore bra om diskussionen här på DGS kunde handla om vad motsidan har för syften och inte bara falla i total hänfördhet då vissa yttringar följer på dessa syften.

    Vi har alltså här i vår Väst-värld en mycket stark politisk inriktning på fred. Dessa fredsanhängare kallar oss fascister och krigshetsare och ser det befogat att bekämpa oss med ”våra” metoder. Näst efter fred vill våra motståndare ha demokrati, men fred går före. Därför backar man inför islam, och därför har man överseende med diktatorer och korruption. I sista hand, om det måste komma därhän, har denna fredspolitik världshistoriens starkaste och mest dödliga militära resurser att ta till. Men det vill man inte att det ska höra till bilden.

    Hur ska man då komma till världsfred? Jo, genom en förening av ekonomi och politik. Varför måste jag påminna om detta? Globalism! Det är den västerländska medelklassens världserövring genom fredens strategi saken gäller.

    Fredens strategi kommer till uttryck i den nya pedagogiken. Eleverna ska läras fred. Därför har läraren i det aktuella skämtet ingen auktoritet, och föräldrar och andra ”svaga grupper” blir alltmer aggressiva. Varhelst i världen de finns. Det är fredspolitik. Detta har lyckats storartat hittills vad gäller ekonomisk centralisering.

    ”Europa ska inte ha några murar”. Men det fungerar inte. Handel över gränserna är en sak, men människor är inte handelsvaror. De som tänkt ekonomisk världserövring och därigenom fred har inte tänkt mer än så. Människor är inte fredliga – allraminst de rikaste.

    Det är ett enormt framtida misslyckande, detta globala fredsprojekt som tekniskt och ekonomiskt tickar på, en nedräkning. Freden som man vill åbringa världen uppifrån högsta politisk-ekonomiska höjd inbegriper en aspekt som ingen fredskämpe är beredd att stå för. Enligt Islam är fred en konsekvens av seger i krig. Jag delar den uppfattningen. På ett psykologiskt plan förefaller den vänsterliberala fredsrörelsen att omedvetet projicera sitt skugg-jag på ”terroristerna”, och därigenom kunna inkludera Islam i fredspolitiken. På så vis syns inte fienden och man behöver inte dra igång det stora kriget – där fredsrörelsen måste ”segra eller dö”.

    På en lägre nivå finns alltså samma mönster, det går igen överallt i samhället. Man vill inte möta aggression med övermakt, och man vill inte veta om den övermakt man i själva verket åberopar sig på. Man daltar med ohederligt folk man kallar ”flyktingar” hellre än ge dem vad de förtjänar – till stort förfång för verkliga flyktingar, vilkas anseende skadas allvarligt och förutsättningar för att klara av sin flykt och integration i ett annat samhälle därigenom försvåras drastiskt. Och så vidare.

    Att ge upp förhoppningen om en fredlig världsordning genom handeln är att möta tanken på risken för ett nytt storkrig, kanske extrem terrorism, kanske atomvapen. Enorm förödelse. Vad ska man göra, vad ska man tro på?

    Liked by 1 person

  15. Martin skriver:

    Den attityd skämtteckningen visar på förekommer väl ändå inte i en del asiatiska länder? Där har lärarna fortfarande hög status och aktas av föräldrar och elever. Resultaten är bra.

    Liked by 1 person

  16. Willy Lindqvist skriver:

    Alla människors lika värde innebär väl också att alla elever ska ha betyg med lika värde, alltså alla elever ska ha samma betyg. Sker det är betygen avskaffade och då kan i stället antagningsprov ske inte bara på musik-, konsthögskolor och några få andra utbildningar utan på alla utbildningar över grundskolenivå. Då ligger ansvaret att prestera på eleverna själva och föräldrarna. Så var det förresten i min ungdom när man fick avlägga prov för att komma in på läroverket, som det hette på den tiden.

    Gilla

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Riktigt. Den flumpedagogik som lärs ut i svenska lärarhögskolor bygger på vänsterideologi typ 68-vänstern, och saknar empiriskt stöd i seriös pedagogisk forskning.

      Barn lär sig INTE särskilt bra genom att ”själva söka kunskap”!

      Men vem bryr sig numera om hur verkligheten ser ut, när den ideologiska vänstersektens vanföreställningar är så mycket trevligare?

      Gilla

  17. Lars skriver:

    Ironi förutsätter att man delar syn och värderingar. Ironin är kontextberoende. En moderat uppfattar ironi på annat sätt än en S märkt person då man ser världen olika. Exempelvis Batras berömda ‘Stockholmare är smartare än lantisar’ kan uppfattas som en ironisk släng mot en vanlig Stockholms illusion av att stå i centrum av världen, så icke ute i landet.

    Så medan skämt sprider sig över världen så kanske det roar i helt olika kontexter – ett USA i förfall av utbildning ger upphov till skämtet, men i Brasilien läser man skämtet från andra hållet, man tar för givet att läraren är en auktoritet.

    Det här fenomenet om kontextberoende gäller även vår import av ideer och analyser kring andra frågor i t.ex. USA, analyser som avser en annan värld. När Obama hävdar att alla muslimer inte är islamister så kan man ta det som en sanning, men kontexten är att USA har förbindelser och relationer med ett stort antal muslimska länder och inte kan utmana dem. Det är inte uttalandet i sig som är en ‘sanning’ och det är inte tillämpbart i den svenska myllan.

    Liknande gäller amerikansk politik med skattesänkningar och kritik av den federala staten och sociala program. USA har de största inkomstklyftorna i världen och den kritik mot ‘bidrag’ man för är en del av tron på den amerikanska drömmen. Man har inte förstått att den politik man för skapar enorm fattigdom och kravaller i städerna. Man hävdar en politisk agenda för att fortsätta på den vägen. I Sverige så förstår man inte konsekvenserna när man för samma retorik. Här har vi en annan situation och problemen är annorlunda. Som litet, förr i tiden homogent, land har vi andra möjligheter att navigera i en besvärlig omgivning, vi har större möjligheter, men också större behov av att fostra gemenskap och solidaritet. Å andra sidan har vi en hämningslös invandringspolitik, som inte motsvarar den amerikanska och vi saknar den latenta rasism som varit ett så stort kännetecken i USA mot den svarta befolkningen, men vi importerar slagord och teorier om anti-rasism som om det skulle vara giltigt i vår kontext.

    Svensk media producerar inte mycket egna analyser. Man läser de amerikanska tidningarna och förlitar sig på telegrambyråer – man för tanklöst vidare en inhemsk amerikansk syn och tillämpar på Sverige, man problematiserar inte utan man har hittat en lösning och nu söker man ett passande problem.

    Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Jag menade kontext, en språklig kontext, men förvisso också sammanhang. En del kommentarer här tycker jag är underliga. Om vi ser på sammanhang så vill ju flertalet här absolut ha privata lösningar på det mesta. Ändå läser man i praktiken skämtet som ett angrepp på samhällets auktoritet och ser inte att det beroende på kulturellt sammanhang tolkas olika. Samtidigt har man börjat diskutera kultur, att den skiljer sig åt. Kultur är ju ungefär detsamma som värderingar, världssyn och beteende. Det finns hos medelklass och skiljer sig från arbetarklass, det finns i etniska grupperingar, religiösa sammanhang mm.

        Om nu skolan ska vara privat och föräldrarna klienter, ja då får man väl acceptera kritik från föräldrar och yttre tryck på skolan? Det är ju inte längre den auktoritära staten som bestämmer. Så vad vill privatiseringsivrarna egentligen? Man vill ju ha yttre tryck eftersom man är missnöjd med skolan? Betalande kund i Sverige och i USA är vanligen staten för nivåer, så betalande kund har naturligtvis mycket att säga till om, men klienterna, föräldrarna, vill man ju också ha med i det hela?

        Så skämtet tolkas ju på ett ganska absurt sätt utifrån högerns synsätt. Vem ska förbättra utbildningen så att betygen blir bättre om inte skolan, så frågan till läraren -: Vad tänker du göra åt det! är fullkomligt adekvat i ett icke auktoritärt Men vi här i Sverige kan inte veta hur det tolkas. Mig veterligt är syd amerikanska skolor och vuxna betydligt mer auktoritära jämfört med Sverige.

        Gilla

      • Lars skriver:

        https://sv.wikipedia.org/wiki/Kontext , se även social kontext. Jag missade några ord i mitt svar till dig, men jag tror du kan förstå utifrån texten vad jag menar dvs från kontexten….

        Skämt åsido så tror jag inte kontext och kultur är samma sak. När man beskriver tex. samhällsförhållanden, som rimligen är avgörande för hur man tolkar något, så är kontexten det sammanhang av tolkningar som behövs för att förstå vad någon menar. Om t.ex. Heintz Kohut, den berömde psykoanalytikern, envisas med att göra sina tolkningar av narcissism med användande av Freuds modell så måste jag läsa Freud för att förstå vad fanskapet menar….sedan visar det sig att han egentligen inte använder Freuds modell utan helt enkelt förklarar med ‘affektladdning’ dvs de starka känslor som något förhållande ger.

        Så jag förstår det som att den textuella kontexten inte kan förstås utan den sociala kontexten. Jag har inte läst postmodernister och andra i högre grad så egentligen är jag osäker på vad de menar. Vad jag uppfattar som helt felaktigt är att ‘sanningen’ kan reduceras till en åsikt, till en social kontext eller ännu värre, till en textuell kontext.

        Ontologiskt finns världen! Sociala system finns! Hur de fungerar måste tolkas, men tolkningen måste man vara överens om och det räcker inte, man måste kunna dra vederhäftiga slutsatser om hur det fungerar och hur något kommer att påverkas av en handling av något slag t.ex. av privatiseringar, och man måste kunna tolka resultatet. Vi behöver hela tiden modeller/teorier över vår verklighet, men de måste hjälpa oss att agera i världen.

        Tack för en småfilosofisk diskussion. Patrik brukar ju föra fram postmodernismen som ett
        av Sveriges problem, på högskolor och universitet benämns den sk vetenskaps teorin för socialkonstruktivism och där hamnar man, vad jag förstår, i att vår tolkning av världen är en ‘social konstruktion’ och vad jag förstår så är inte det samma sak som att säga att sociala system är en social konstruktion, vilket det är (tänk bara penningväsende, centralbanker, riksdag, departement, företag etc. nog är det konstruktioner man byggt för att hantera olika uppgifter, men nog sjutton fungerar de oavsett vad du och jag har för uppfattning om det på sitt eget sätt). Sedan är det ju så att t.ex. en ideologi som t.ex huvuddragen i vänster-höger, privatisering eller offentligt i sig är teoretiska system som människor påverkas av och som drar in människor i sitt tänkande och lika sant att teorierna kan förändras, så även ideologier är sociala konstruktioner som kännetecknas bl.a. av organisation dvs det finns människor som upprätthåller teorierna, producerar böcker etc.

        Gilla

  18. elak skriver:

    Problemen i skolan har många lager. Ohängda elever och ansvarslösa föräldrar är ett tacksamt ämne för skämt, men jag vill påpeka att lärarkårens eget bidrag till olyckan inte är försumbar.

    Föräldrar som 1969 bannade sitt barn för dåliga studieresultat, kunde göra det i vetskap om att skolan de själva gått i, var ungefär densamma som deras egna barn gick i. Den skola jag gick i på 70-talet har mycket lite gemensamt med dagens skolverksamhet. Det som visat sig fungera i över 100 år av folkskola, har kastats ut för moderna och hippa ideér inom pedagogik. Tex att ta bort klasslärare, och redan på lågstadiet införa ämneslärare. Eller tron att en laptop som läromedel är överlägset böcker, papper och penna.

    Jag har efterfrågat utvärderingar efter införande av nya pedagogiska grepp, för att säkerställa att alla barn (särskilt de svagaste) har dragit nytta av förändringen. Dessa spörsmål möts av professionen med att: ”Ni föräldrar måste lita på oss. Vi baserar oss på pedagogisk forskning”, samt att utvärderingar därmed inte behövs.

    Om en personliga bankrådgivare skulle säga detsamma, skulle nog de flesta nog ändå tveka att lämna över alla sina pengar i densammes vård, men med sina barn låter man det ske. De flesta föräldrar lever i tron att skolan är som den var förr, men med en dator. De är naiva. Så i slutändan ligger det något i att ansvaret för alla de barn som år ut och år in tillåts passera genom skolsystemet utan att få tillräcklig kunskap för att bli nyttiga medborgare, faktiskt till en inte oväsentlig del ligger hos lärarna.

    Liked by 3 people

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Inte lärarnas fel, men de som ansvarar för den pedagogiska utbildningen och hjärntvättar lärarna med en massa vänsterflum. Lärarna har bara att lyda, eller annars få problem.

      Gilla

      • elak skriver:

        Det är att låta lärarna komma undan ansvar för lätt. Helt oavsett vänsterflummet, så sker förändringar i metoderna för utlärandet som enligt min erfarenhet drivs igenom av etablerade lärare som på konferens fått höra om något nytt sätt att lära ut basfärdigheter. Detta anammas sedan okritiskt och utan beaktande av beprövad erfarenhet, helt enkelt för att det är mer hippt. Tex är det nu modernt att barnen ska lära sig läsa genom att skriva på en dator. Detta innan de ens fått öva sig i att forma bokstäver med papper och penna. Att ersätta metoderna som undet mer än 100 år fungerat att lära ut läsning och skrivning, med något som prövats i ett litet antal pilotstudier, är inget annat än oansvarigt.

        Gilla

  19. Östanskog skriver:

    Efter att ha varit lärare både i Finland (statliga skolan och barnpsykiatrin) och Sverige (kommunala skolan och friskolan) vill jag lyfta fram en faktor, som har bidragit till den Svenska skolans nergång: friskolereformen. Trots mina höga förväntningar har den normaliserat utförsbacken.

    Liked by 2 people

  20. B skriver:

    Jag är nog en sådan förälder som retar mig på att lärarna stavar fel, inte kan skilja på var och vart eller jag och mig osv, men jag säger det inte högt till barnen. Om man ska vara den som sätter betyg på barnen så måste man ju faktiskt ha kunskaper över en nioårings nivå.

    Liked by 1 person

  21. 77711n skriver:

    Jag önskar understryka min övertygelse att vad gäller skolans kravlöshet beror den i första hand på skolans ledning (rektorn) och förvaltningschefen i kommunen, men ytterst på skolmyndigheternas och skolministrarnas hållning att de främst tror att det ligger social-ekonomiska problem bakom o att barn till högutbildade föräldrar får läxhjälp.

    Så är det inte enligt mina livserfarenheter. I min familj med högutbildade föräldrar och fyra barn hjälpte inte föräldrarna sina barn med läxorna o så gjorde inte jag själv heller med mitt barn. Tvärt om har det varit viktigt att barnen fick ta eget ansvar för läxläsningen från lågstadiet.

    Vidare har jag haft många klasskamrater i många skolor (händelsevis flyttade vi ofta i föräldrarnas karriärer, så det blev hela nio stycken med således många kamrater) där det i flera fall var de bland de ekonomiskt sämst ställda som hade barn som tillsammans med andra hade de främsta skolbetygen med premier. Min skolutbildning har präglats av betyg o konkurrens o jag är övertygad om att det är kraven på eleverna som fattas. Läxorna klarades av på 1-2 timmar – därefter var vi ute sportade o lekte 3-4 timmar varje dag o dessutom sprang vi, cyklade o skidade till o från skolan på åtminstone 1 timme/dag. Idag skjutsar till min häpnad föräldrarna sina tonåriga barn till skolan även om den bara ligger en knapp kilometer från hemmet.

    Sannolikt enligt min uppfattning är det kravlösheten, bekvämligheten, skolkningarna, brist på fysisk aktivitet o syrsättning av hjärnan som ligger bakom de dåliga skolresultaten.

    Alla är inte heller lämpade för teoretiska studier utan behöver praktiska färdigheter med dito den teoretiska påbyggnad som behövs för yrkesutbildning. Vi är som tur är inte alla lika utan utrustade med olika begåvningar och färdigheter. Det har politiker med egna dåliga skolresultat inte velat förstå.

    Gilla

  22. Sixten Johansson skriver:

    Jag vet inget om Brasilien, men idéer och attityder sprids numera snabbt i världen likt moden, särskilt i de privilegierade skikten, och influenserna går förstås från högstatus- till lågstatusregioner. Även t ex i rena nomadkulturer påverkas de yngre och helt nya klyftor mellan generationerna uppstår.

    Jag tror inte att Världsanden eller Gud behöver trampa och dirigera maskineriet, eftersom det individuella och kollektiva medvetandet obönhörligen fortsätter att utvecklas utifrån sin egen logik. Förmodligen är vi i västländerna nu inne i en väldig strömkantring eller polvändning. Kanske hänger det ihop med att allt fler har fått det materiellt bättre och utsätts för allt större frestelser att tro mer på nyutvecklade, försåtliga former av ordmagi och populära fantasivärldar än på den faktiska verkligheten och dess behov. Massmedia och sociala media är delvis med och skapar fenomenet, men hela deras absurda och sjuka innehåll är samtidigt också en symptombild, ett titthål in i det dagsaktuella förhållandet mellan Världsanden och Världskroppen.

    Det komplexa livet har en naturlig utvecklingsriktning från det materiella mot det andliga i vid bemärkelse, under ständig växelverkan, och de två går inte att separera. Mänsklighetens många tänkare har skapat olika tankeredskap för att kunna hantera dessa båda sidor av verkligheten och bygga broar mellan dem: skriftspråken, skolämnenas systematik, matematiken, fysiken, religionerna osv. Precis som med äldre teknik och tidigare naturvetenskaper kunde även de mer immateriella / osynliga / kvalitativa aspekterna, teorierna och deras logik delvis prövas mot vardagsverkligheten.

    Men under vår egen tid har utvecklingen lett till att tankeverktygen och de tekniska hjälpmedlen används för ständig massproduktion av ord-, ljud- och bildvärldar, som är mer eller mindre fristående från verkligheten. De testas inte mot verkligheten och alla kan påstås vara lika sanna. De behöver inte alls vara logiskt uppbyggda, lika lite som våra drömmar, känslor och önskningar. Så ser dagens Västvärlds-Ande ut. Den är som en stor svart säck fylld med fantasivärldar, fritt svävande bubblor, ett enda sammelsurium av privata och massmediala innehåll, allt frikopplat från ansvar och konsekvenser. Den stora rädslan för att bli ogillad och utestängd skapar mobbarna, dreven, trenderna, maktelitens PK-övertag.

    Men inneslutna i sin sammelsuriska men trygga, ordmagiskt ologiska önskesäck vill de troende sedan omskapa verkligheten, inklusive sig själva och sina barn. Med trons och babblets kraft vill de vända den gamla mödosamma, snåriga evolutionens riktning. Ingen ska längre behöva anstränga sig för att få bra betyg eller fostra barn eller bli en bra lärare, journalist eller politiker. I stället kan de goda tankarna materialiseras och orden bli kött. Helst vegetariskt dock.

    Gilla

  23. Olle Reimers skriver:

    Jag gör ett försök att vara maximalt o-PK!

    Vi vet av Bellkurvan att intelligenseni genomsnitt inte räcker till för att själv inse vad det är man behöver. Innebörden är att 80 % av eleverna behöver hugg och slag för att göra det de ska.

    ”Allas lika värde” betyder att det är de 80 % -en som sätter agendan för samhället. Särskilt tydligt blir det när de 20 inte vågar stå upp för sin åsikt.

    Gilla

  24. Lena skriver:

    Som lärare ser jag inte allt nattsvart. Jag träffar ju ungdomarna varje dag och de är inte mindre begåvade men både deras förutsättningar och bakgrund ställer till det och möter en skola som har många fel.
    Föräldrar ska öva barnen i uthållighet och tålamod och positiv inställning att alltid göra sitt bästa i skolan.
    Dela upp efter kapacitet och nivå. Se alltid till att elever får stimulans att gå vidare i bra takt.
    Skolans personal ska ha karriärstege utifrån skicklighet inte som nu efter hur god vän man är med rektorerna.
    Skolan lider under ett allt för stort dokumentationsansvar som kom med eran med kvalitetsredovisning som i industrin. Det är viktigare att bestämma ett tema att jobba utifrån än att göra ett bra jobb varje dag.
    Lärarna ska ha den fortbildning de efterfrågar och som ger kompetenshöjning. Det sker inte idag.
    Slutligen ska skolan inte vara experimentverkstad i stor skala. När nya idéer ska provas görs det i liten skala innan det blir landstäckande ändringar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s