Har vi slutat bry oss om jihadterrorn? För mindre spektakulära attacker flimrar numera bara förbi i nyhetsflödet. De följs inte av någon diskussion i mainstreammedia. Risken finns att vi vänjer oss vid jihadterrorn som en del av vardagen.

Jag måste erkänna att jag ibland drabbas av utmattning, stundtals närmar det sig depression. Då kan jag känna att det inte spelar någon roll vad jag skriver: det är som att skriva i vatten. Det ligger uppe en dag, sen är det borta. Men om jag inte skriver, vad ska jag då göra? Ge upp? Att ge upp är inte ett alternativ. Jag har barn som ska växa upp i Sverige. Det vore att svika dem. Jag känner att det är min plikt att fortsätta, fast mina krafter ibland inte räcker till, att påtala detta problem.

För jihadterrorn slutar inte för att vi slutar bry oss. Onsdag den 9 augusti körde en jihadist rakt in i en grupp franska soldater i Paris. Sex soldater skadades. Jag är inte ett dugg förvånad. Jag var på semester i Paris denna sommar och upplevde den spända stämningen mellan militären och de muslimska fundamentalisterna. Man ser det i blickarna.

Jihadisten hette Hamou Benlatreche, var 37 år gammal och kom från Algeriet. Jihadterrorn är inget franskt fenomen, inget europeiskt fenomen. Den är en produkt av vår invandringspolitik. Det är vår så kallade ”humana” invandringspolitik som har tillåtit denna inhumana ideologi att spridas och slå rot i våra länder.

Denna jihadattack fick knappt någon uppmärksamhet alls i mainstreammedierna. Det blev ingen debatt om vare sig invandringspolitiken eller islam. Tröttheten breder ut sig.

Det är väl det de vill, de som efter varje jihadattack säger åt oss att inte bli arga? De måste vara nöjda nu när debatten somnar in och jihadattackerna blir små notiser i tidningarna. För att bli arg och kräva ansvar och förändring är att ”låta hatet vinna”. Men det är inte sant. Det är när vi tiger och slutar bry oss som hatet vinner – det islamistiska hatet. Hatet som skapar terrorn.

Hur tänkte våra europeiska regeringar? Tänkte de alls? För vad har de egentligen åstadkommit med den ansvarslösa invandringspolitiken? Jo, de har flyttat den islamiska världen med dess konflikter till Europa. Jo, men de har också hjälpt ett stort antal människor till ett bättre liv. Saken är den att vi hade kunnat hjälpa betydligt fler genom insatser i närområdet. Utan bieffekter. Det hade varit mer långsiktigt på att förbättra livet i fattiga och underutvecklade länder, till exempel genom att bygga upp utbildningsväsendet, skicka dit experter och så vidare. Det finns mycket man kan göra.

Idén att lösa världens problem genom att flytta folk till väst är, för att tala klarspråk, koko. Men du då, du är ju här! Om inte din far hade kommit till Sverige från Iran hade du inte funnits! Det som har hänt har hänt och är en del av historien. Det var ingenting jag kunde påverka. Men jag kan påverka Sveriges framtid, och den nuvarande invandringspolitiken är inte bra för oss, som har invandrarbakgrund i olika grad, eller för ursvenskarna.

Då, när min far kom hit på 70-talet, såg inte situationen ut som den gör nu. Han kom visserligen hit för att studera. Men, låt oss säga att han kommit hit som flykting. Jag tycker att man kan förlåta många av dem som då pläderade för möjligheten för människor från andra sidan jorden att söka asyl i Sverige. Problemet var inte tydligt. Det kan man inte idag. Idag vet vi mer om islamisk fundamentalism. Vi vet också att det inte finns något slut på asylströmmen. Och vi vet att det är oerhört svårt att skicka hem dem som nekas asyl. Asylprocessen fungerar alltså inte och bör läggas ner helt. Flyktingar bör söka sig till närmaste säkra land. Där kan Sverige och andra rika länder hjälpa till med mat, mediciner och annat.

För europeiska ledare borde européernas säkerhet komma först. Det gör den inte. Den havererade asylpolitiken, som var ämnad att erbjuda skydd åt utlänningar, har äventyrat européernas, inlänningarnas, säkerhet.

Det har inte alltid varit så här och det behöver inte alltid vara så här. Europa är vackert och värt att försvara. Och inte bara för vår egen skull. För att vi ska kunna ge till andra.

Hjälp Mohamed Omar att nå ut till fler! Gilla hans sida på Facebook!