Hypoteser kring en vattendelare

Patrik Engellau

Decennieskiftet kring 1970 var en vattendelare i svensk historia. Det var en vattendelare även i flera andra länders historia, men dem tänker jag inte tala om nu. Från 1968 eller så slog ett helt nytt tänkande igenom som i grunden ändrade allt. Det var ett tänkande som från början inte visste vad det hette, men så småningom fått olika mer eller mindre lyckade benämningar. Många kallade det, och kallar det fortfarande, för socialism, andra kulturmarxism, själv föredrar jag PK-ism, men det kan vara hugget som stucket i detta sammanhang. Huvudsaken är att man vet vad det handlar om.

Så här ett halvsekel senare börjar någon sorts facit långsamt framträda (om nu allt som kan iakttas och mätas beror på vattendelaren, vilket jag, eventuellt felaktigt, antar). Jag ska nu spekulera kring skolan.

Det här med kunskap – eller snarare den mycket speciella form av kunskap som i bästa fall kan bibringas av ett statligt skolväsende – har sedan vattendelaren kommit att tillmätas en alltmer magisk betydelse för samhällets välgång (en välgång som, enligt min uppfattning, enklast kan mätas i BNP-tillväxt per capita). Förr i tiden ansågs Sveriges landvinningar bero på skogen och malmen, sedan blev det de framgångsrika exportföretagen, numera verkar allt anses bero på av staten meddelad kunskap.

Hur kan man då få denna av staten förmedlade kunskap att förmera sig som mest? Vad jag kan se har Sverige sedan vattendelaren tillämpat två metoder som åtminstone vid första anblicken kan verka rimliga.

Den första metoden var att staten med lock och pock skulle försöka förmå ökande andelar av varje årskull att utsätta sig för den av staten inrättade utbildningen. Om mängden iproppade kunskaper avgör nationens framtida välstånd är det klart att resultatet bör bli bättre om kunskapen proppas in i fler huvuden. Så blev det också. År 1950 tog fem procent av en årskull studenten, år 1960 tio procent, år 1980 så mycket som 85 procent.

Den andra metoden var att med ny och effektivare undervisningsteknik försöka öka lärarnas produktivitet så att varje lärare totalt kunde proppa i eleverna alltmer kunskap per tidsenhet. Det gemensamma för dessa pedagogiska förfaranden – till exempel grupparbeten, lärarlösa lektioner och föreställningen att läraren inte skulle lära ut utan eleverna lära sig själva med hjälp av laptops och att läraren bara skulle agera coach eller rådgivare – var tanken att läraren egentligen knappt skulle behövas. Det skulle naturligtvis representera en oerhörd produktivitetsutveckling räknat med utgångspunkt i den tid då han faktiskt behövdes. Ett allmänt förakt spreds mot katedrar och pekpinnar och lärare som försökte värna sin auktoritet.

Hur blev det då? Fungerade dessa metoder? Om du hade frågat mig för fyrtio år sedan hade jag nog varit skeptisk men osäker. Om du frågar mig idag så tror jag båda metoderna, särskilt i kombination, varit misslyckade.

För att trycka större andelar av årskullarna genom skolan har staten varit tvungen att sänka betygskraven för att nästan alla elever skulle kunna pressa sig igenom skolan och i bästa fall klara examen.

Och hela den moderna pedagogiska idén – att tusentals års mänsklig erfarenhet att undervisning bäst bedrivs av skickliga lärare som till nöds jobbar med katedrar, utantilläxor och hemanmärkningar är gammaldags och överspelad – hela detta moderna förkastande av praktikens visdom tror jag är falskt och gripet ur luften.

Det finns två bra bevis för att jag har rätt och, vad jag vet, inga som antyder att jag har fel.

I PISA-undersökningarna har Sverige stadigt dalat, dock att en liten förbättring inträffat vid den senaste mätningen. Skolverket skriver:

Mellan den första PISA-studien år 2000 och den förra studien 2012 hade Sverige den största resultatförsämringen av alla länder. I PISA 2015 har den trenden brutits och nu är resultaten tillbaka på samma nivå som 2009.

Men i den mån kunskapens yttersta syfte är att skapa välstånd – mätt som BNP-tillväxt per capita – är BNP-statistiken viktigare än PISA-siffrorna eftersom det går att tänka att eleverna kanske inte är så bra på multiplikationstabellen men väl på en massa annat, kreativitet till exempel, som inte uppfångas av PISA men ändå kraftigt kan gynna tillväxten.

Under rekordåren, alltså kvartsseklet från andra världskriget slut fram till vattendelaren, växte Sveriges BNP per capita med i genomsnitt nästan fyra procent om året (uträknat av mig på grundval av den här statistiken). Sedan dess har det gått sämre. Perioden 1970 till 1996, nästa kvartssekel, var motsvarande siffra 1,27 procent. Perioderna 1970 – 1995, 1995 – 2005 och 2005 – 2014 var siffrorna 1,42 procent, 2,87 procent respektive 0,74 procent .

Kanske finns det mer tillförlitliga sätt att utvärdera det senaste halvseklets resultat av statens skolpolitik.

 

51 thoughts on “Hypoteser kring en vattendelare

  1. Bo Svensson skriver:

    Jag tror på ekonomiska incitament, – alltså istället för närvarotvång (med hot om hämtning med polis) i lokaler där det pågår försök till undervisning.

    Samma som i arbetslivet alltså. – Där används ju lönen som incitament för att prestera.

    De rätta incitamenten för alla inblandade får man, om skattemedeln ägnade ändamålet betalas ut etappvis i takt med att man tillgodogjort sig kunnande/kunskap och att man för pengarna köper sin utbildning på en fri marknad.

    Gilla

    • Bo Svensson skriver:

      Släpps undervisningen ut i friheten, kommer undermåliga sätt att lära ut på att trängas undan av effektiva.

      På tal om katederundervisning, alltså enkelriktad kommunikation, kan den med fördel läggas ut på nätet. – Då behövs bara de bästa lärarna och bara i form av en engångsinsats.

      Gilla

  2. Anders Svensson skriver:

    Du har säkert rätt … en vattendelare … när landet gick från ”folkstyre” till ”migrantstyre”. Har mycket funderat på vad det var som fick Erlander att ge upp styret av landet till migranterna … utan diskussion eller demokratiska val.

    Makten övergick till dom som ville Svenska Folket illa … dom som kokade ihop ekonomiska kriser och nästan lyckades införa löntagarfonder och som ställde grupp mot grupp och som raserade den svenska skolan så att folkets kritiska tänkande löstes upp i en dimma … visst hyllade ”Olof” de små stegens politik … dom små stegens terror … där varje piskrapp går att uthärda …

    Sverige utsattes för vad som idag kallas ”regime change” eller ”color revolution”, och det gick ju ganska bra för ”det sovande folket” har ingen tradition av att göra uppror … bara lyda … helt ok att låta sig åderlåtas till sista blodsdroppen …

    Ingen väg tillbaka till frihet med nuvarande politiska system … men … det finns ändå hopp … om en rimligare värld …

    https://tinkzorg.wordpress.com/2017/07/25/escape-from-rosengard/

    Liked by 2 people

  3. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Ställ upp en graf över den utomeuropeiska omsorgsinvandringen till Sverige och jag garanterar att den skuggar eller leder BNP per capita-siffrorna ganska väl, likväl som den grova kriminaliteten säkerligen också avspeglas i snarlik kurva.

    Gilla

  4. malmobon skriver:

    Träffad en av Bröderna Pålsson, PEAB en gång i slutet av 80-talet då han var på väg till Östtyskland. Han visste tydligen vem jag var. Inte träffat honom tidigare. Kallade mig ”en oslipad diamant”. Borde läst i Lund.
    Möjligt jag borde men har under åren gått olika kurser för utveckla mig inom de yrken jag haft och lärt mig genom företagen jag arbetat för.

    Jag anser inte alla skall kunna läsa på Universitet. Bara de bästa. Jag anser heller inte att alla skall kunna gå gymnasium. En del har inte läshuvud. Är mer praktiska. Yrkesskolor och lärlingsarbeten borde utökas. Lärlingslöner.

    Detta stoppas av facken. Facken har således en stor påverkan på utvecklingen av Sverige.
    Hög tid diskutera kollektivavtalens roll och fackens roll.

    Ser att många även väljer läsa läkarutbildning i Polen. Vilken kvalité får dessa läkare?

    Lärarbristen är ett STORT problem. Detta löser man inte genom sänka intagningskraven. Inte alla kan lära sig pedagogisk utbildning.

    Största problemet är dock vår demografi. Högt barnafödande av mindre begåvade. Somalier, afrikaner, araber med inavel och svenskar. Där kommer Sverige inte kunna utbilda i framtiden.

    En Professor i Danmark förutspådde att Sverige i framtiden kommer ha massor av analfabeter.
    Låg IQ. Innebär således at vi kommer få se en mycket hög kriminell aktivitet i framtiden.

    Dags folk börjar lära sig vad demografi betyder. Krig, svält, konflikter, sjukdomar.

    Liked by 2 people

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      Malmöbon: Den lärarbrist du nämner har liknande orsaker som bristen på poliser — att yrket blivit oattraktivt.
      Ingen vettig människa vill bli lärare, som det ser ut numera. Man lyckas inte ens fylla utbildningsplatserna på lärarutbildningen, trots att vem som helst släpps in.

      För detta kan vi tacka vänsterfjollorna som bestämmer hur undervisningen ska bedrivas, i kombination med massinvandringen (som även den bestämts av vänsterfjollor).

      Liked by 3 people

    • oppti skriver:

      Det är väl konstigt att selfmade män som Paulsonbröderna hyllar utbildning.
      De startade som unga entreprenader utan större utbildning. Dassatömmare är inget man kan utbilda sig till men kan vara en väg till framgång, vilket PEAB visar!

      Gilla

    • Olle Reimers skriver:

      Alla de stora och välkända amerikanska universiteten börjar nu lida av sin förkärlek för ”affirmative action”. Med dem lider i ännu högre grad de studenter som tagits in på sådana premisser men som efter en tid upptäcker att de inte kan hänga med. Inte nog med att medelnivån sjunker, man gör dessutom dem som skulle gynnas av detta ännu mer olyckliga. Känns som om Sveriges invandringspolitik erbjuder en adekvat jämförelse.

      Liked by 4 people

    • Anders L. skriver:

      Varför borde en av ”Bröderna Persson” ha läst i Lund när han var på väg till Östtyskland? (En gång var jag också en oslipad diamant, borde ha läst i Uppsala.)

      Gilla

    • Rolf Wasén skriver:

      ”Ser att många även väljer läsa läkarutbildning i Polen. Vilken kvalité får dessa läkare?”.

      Ja och vilken kvalité har dagens svenska skola och universitet? Och hur blir den framgent med identitetspolitik och annat som genomsyrar vår politiserade vardag? Hur är det med svensk FoU? Räcker begåvningsreserverna? Polen har förvisso en hel del problem, men den traditionella skolan avvecklades aldrig fullt ut och nivån på matematikundervisningen med mera är med svenska mått mycket god. Polens framtidsutsikter är också bättre med tanke på de mera konservativa synsätten. Svårt att sia och svårt att jämföra. Erik Dahlbergsgymnasiet i Jönköping är en hejare på kemi. Ville bara ge ett annat perspektiv. Den som lever får se.

      Gilla

  5. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Det är bevisat att de ”nya” undervisningsmetoderna fungerar sämre än de gamla — men med det numera rådande föraktet för verkligheten, så hindrar det inte pedagogerna att köra på som förut.

    Enligt socialismens teori, så ska socialismen leda till att ett lyckorike uppstår, och blir det inte så är det något fel på tillämpningen. Kanske det var ”för lite” socialism? Kanske det behöver fläskas på med ännu mera? (Som t.ex. i Nordkorea.)

    På motsvarande sätt ska islam leda till ett fredligt lyckorike –och blir det inte så är det helt enkelt FÖR LITE islam. Man måste gå tillbax till källorna och tillämpa islam enligt bokstaven! (Som t.ex. i Saudiarabien.)

    Samma vanvett fast i olika skepnader.

    Liked by 6 people

  6. Christer Carlstedt skriver:

    Jag minns ungefär hur jag reagerade när mina barn skulle utsättas för den nya tidens pedagogik med grupparbeten, där de själva antogs kunna klura ut både det ena och det andra.

    Hallå! En blind som leder en blind!

    Som förväntat var det också vanligt, som i de flesta sammanhang, att inte alla förstod det där med att alla skulle bidra. Några valde givetvis att glida med på jobb som andra gjorde.

    Effektiviteten i den sortens undervisning blir automatiskt lägre än med katederundervisning av det enkla skälet att nu skulle ett gäng okunniga elever via litteratur på biblioteket, eller senare på nätet, virra runt och leta reda på information som en kunnig lärare hade förmedlat på ett
    45-minuterspass. Självklart skulle vissa ändå kanske inte ha fattat, men då gör de det ändå inte via ett grupparbete.

    BNP och BNP/capita är litet intressant. Tidigare pratade finansministern bara om att BNP steg på ett excellent sätt. Allt var frid och fröjd. Så småningom fick ju även den personen böja sig för verkligheten och prata om BNP/capita om än motvilligt.

    Vi är några som skall ha party. Det skall blandas till gin och tonic. Alla på partyt var överens om att bidra med en flaska gin och fyra flaskor tonic var eftersom en flaska gin och fyra flaskor tonic blev en bra blandning på cirka 10% styrka.
    BNP blev fem flaskor var och BNP/capita blev 10%.

    Nu visade det sig att värden av någon anledning bjudit in ett par personer extra. Antingen glömde han att informera om vilken förning de skulle ta med, eller också fattade de inte, för de hade bara med sig fyra flaskor tonic var.
    Finansministern var fortfarande glad för BNP steg ju i den stora gemensamma byttan där alla bidrag hälldes i och samlades

    Partydeltagarna blev mindre glada. De som gått den gamla skolan räknade ju snabbt ut att BNP/capita skulle nu bli så låg att att deras gin-bidrag nästan var bortkastat. De som gått den nya skolan var tvungna att provsmaka innan de begrep att de blivit lurade på konfekten.

    De enda som egentligen var ganska nöjda var de nytillkomna gästerna som tyckte att det var en riktigt trevlig tonic i kranen på den stora gemensamma byttan.

    Liked by 4 people

  7. Bo Jönsson skriver:

    Din ”första metod” med ökad utbildning verkar vara en rimlig attityd från statens sida. Att ökad kunskaper, i olika former, bidrar till såväl den personliga som samhällets utveckling tror jag på. Din ”andra metod” med pedagogisk utveckling är orsaken till skolans förfall. Katederundervisning är bra och grupparbete är strunt! Tyvärr tror jag inte vi har sett slutet på skolans förfall. Universiteten har i viss mån hållit stånd mot pedagogiskt trams, huvudsakligen genom självständiga och konservativa lärare, men är nu på väg att falla. Några år och ett par undervisningsministrar till så är rivningsarbetet klart!

    Liked by 5 people

  8. Lars Strömberg skriver:

    Sannolikt ligger det en hel del i det Patrik skriver. Det vill säga konsekvenser för (ut)bildning orsakade av politik, system, organisation och annat utanför eleverna och elevernas familjer.

    Jag har dock flaggat för en annan infallsvinkel här – i lite olika sammanhang, nämligen den om den enskilda människans mentalitet, värderingar och prioriteringar.

    För att säga det rakt ut utan omsvep:
    Dagens svenskar är – i farligt stor omfattning – lufsar, pajsare, ohyfsade, utan stil och kultivering.
    En-an-är-så god-som-en-an-attityden har lett till lata, försoffade, bekväma och lata människor.
    En annan mentalitet är ”Vad får jag för det?” Det vill säga: Varför skall jag bjuda till, utan att jag vet vad, eller ens OM jag får något för det? I pengar, alltså. Tillfredställelsen av att ha åstadkommit lite extra är i sig, är ingenting som tycks vara av något stort värde.

    Det ställs krav på omgivningen – istället för på sig själv.
    Det är ett stort fokus på rättigheter – men inte på skyldigheter.
    Man blir kränkt, man vill ha ”likes”.
    Man har ytliga värderingar men sätter lågt värde på bildning och fördjupningar. (Tatueringar och gym, grilla festa och solsemestra snarare än seriös musik, konst och litteratur.)
    Man ligger i mittenfilen på trefiliga motorvägar, man såsar upp på påfarterna och tar för givet att andra skall anpassa sig. (En detalj, men förmodligen VÄLDIGT typisk för mentaliteten.)

    Rastlöshet och ”multitaskande” som leder till att telefonjäveln får mer uppmärksamhet än ens barn på lekplatsen och ens vänner på festen.

    Tyvärr är ju ovanstående inte så lätt att korrigera med politiska beslut, omorganisationer, privat kontra offentlig välfärd, eller ens vilken kulör regeringen har.

    Vilket politiskt parti har en så god integritet, att det skulle gå ut och beskriva samhällsproblemen baserat på sådant som jag beskriver här ovanför?
    Nej, inget politiskt parti skulle nog göra det. Oavsett om dessa faktorer skulle visa sig vara VÄLDIGT relevanta för hur vårt samhälle ser ut. Parollen ”Skärpning medborgare!” passar väldigt illa in i en politisk miljö där det handlar om att ”ta marknadsandelar” från varandra, snarare än att förutsättningslöst fundera över rätt och fel.

    Liked by 3 people

  9. Moab skriver:

    Off-topic men jag är mycket imponerad av Patriks energi, att kunna producera så många alster och få igång så många diskussioner.

    Om skolan så tror jag att det borde finnas ett elitspår inom högre utbildning, några få universitet som har högre status än högskolor, långt ifrån alla kan rätt förstå. Men universiteten måste återvinnas, som under kriget så har de fångats av galenskap i många fall, nazism då, pk nu.

    Liked by 1 person

  10. Eva Danielsson skriver:

    Den första metoden med så många elever som möjligt med flera år i utbildningssystemet, möjligen med syfte att ta tillvara en begåvningsreserv, sänkte allmänt nivån.

    Skolpolitiken från femtiotalet syftade till att varken föräldrars plånbok eller höga betyg skulle skilja ut några som förmer än andra. Social utjämning blev skolans viktigaste mål. Kunskap möjligen i andra hand. Elit blev fult och betyg blev fult.

    Dessa tankegångar ligger till grund för läroplaner och dagens skolresultat. Lärare är fostrade till att hjälpa svaga elever mest och man landar på minsta gemensamma-nämnare-nivå.
    Socialismens jämlikhetsmål i ekonomisk politik (vilket skulle leda till stagnation by the way) har fortplantats till en allmän jämlikhetstanke, t o m en tanke om likhet, som om vi alla egentligen är lika. (om vi bara hade lika mycket pengar, kanske). Som om genetiska skillnader och skillnader i begåvning vore ett påhitt.

    Duktiga lärare som kan leda, förmedla och inspirera är viktigt, egna och andras höga förväntningar spelar roll, eget självförtroende och att man vet att man kan lära sig det mesta med ansträngning och envishet samt att man har möjlighet att få den hjälp man behöver, allt detta må vara viktigt. Men man kan även då bara nå sitt ”tak” och vars och ens potential är olika och ser olika ut. Faktiskt.

    Men varför anstränga sig alls i skolan om man inte får feedback varken i provresultat eller betyg? Och varför kämpa för bra betyg, om nu betyg skulle återinföras redan från första klass, ifall man senare kommer in på alla vidareutbildningar ändå? Och man definitivt inte kan räkna med att ha någon favör av goda skolresultat eller ens en akademisk examen på arbetsmarknaden?

    Den andra metoden med trendiga pedagogiska metoder och hjälpmedel kanske ändå kan vara ganska bra om de tillämpas som små tillägg till de väl beprövade traditionella metoderna. Men världens modernaste land brukar ju av gammal vana kasta ut barnet med badvattnet.

    Liked by 1 person

  11. Kirurgen skriver:

    Finland har ett överlägset undervisningsväsende. Finska lärare har hög status genom att yrket är högt respekterat. Hur korrelerar detta till Finlands BNP per capita? Jag vet inte, vet du Patrik?
    Jag förstår heller inte varför inte Sverige kopierar Finlands system. Man kan ju ta hjälp av finsk expertis.
    Migrantbarn som är analfabeter har ju liten chans att ta sig igenom en svensk standardutbildning i varje fall på rimlig tid. Det borde räcka med att utbildningen bara koncentreras på svenska och matematik. De som är mer begåvade går därefter vidare med studierna och de som inte är det får pröva på enkla jobbutbildningar.
    En sak som är viktig att pränta in hos migrantbarn från början är: Inga bidrag utan motprestation”.
    Detta skall vara ett mantra för alla migranter och asylanter.

    Gilla

  12. Gösta Oscarsson skriver:

    Två minnen från U68 (1968 års utbildningsutredning) som har med Patriks ämne att göra. Bakgrunden är att jag var (en av flera) sekreterare i utredningen.

    Minne ett: Utredningen bestod av generaldirektörerna för AMS, SÖ och UKÄ (alla S). Dessa herrar hade vid ett tillfälle en diskussion om teoretisk versus praktisk kunskap. De var rörande överens om att det gäller att skjuta upp yrkesvalet så länge som möjligt. ”Det måste vara möjligt för alla att skaffa sig kompetens för universitetsstudier.” — Så där rök stora delar av yrkesutbildningen.

    Minne två: Jag var den som hade ansvaret för att ta fram underlag för lokaliseringen av nya högskolor (alltså platser för högre utbildning, men utan forskning. Det intressanta är att U68 över huvud taget inte diskuterade nya universitet. Tillskapandet av universitet i Växjö, Karlstad, Örebro och Sundsvall samt någon form av ”halvuniversitet” i Karlskrona, Jönköping, Västerås/Eskilstuna och Luleå skedde senare i en process som på intet sätt utgick från en helhetsbild.

    Ett litet tillskott angående detta med BNP-tillväxt: Det är näst intill obligatoriskt att läsa Timo Sanandajis mycket pedagogiska bok ”Scandinavian unexceptionalism”, som pekar ut perioden 1970 till 1995 som den då Sverige styrdes fel. U68 bidrog till detta efter fattig förmåga.

    Liked by 4 people

  13. educaremm skriver:

    Om nu världen menas globaliseras alltmer, vilket kanske menas att ett multinationellt och ett gränslöst näringsliv, samt en gränslös produktionsindustri av alla de slag, kan agera och fungera mer eller mindre friktionsfritt över alla (tidigare) nationsgränser och nationalstater, och att denna multinationella globala globalism, styrs av främst jätterika oligarker av olika slag, samt jättestora företagskoncerner och företag, vars rikedomar och vinster är betydligt större än många nationers rikedomar, där en målsättning då verkligen är att försöka att beblanda alla olika folk och folkstammar, alla olika språkstammar, etniska profiler och likaså olika kulturella och religiösa trosinriktningar, samt har till sin hjälp oändliga påverkansmöjligheter genom s.k. NGO-er, samt även politiker som lydigt går i ledband till vad de jättestora koncernerna och industrierna önskar sig, så har nog vanliga medborgarna i de flesta nationalstaterna i en verklighet nog absolut inte så mycket att kunna påverka, eller kunna säga – ja eller nej – , till…..

    Om nu också då en världsvid islam, tillsammans med en världsvid kristendom och en kosmopolitisk judendom, samt även då en kosmopolitisk socialism, eller en kosmopolitisk världskommunism, eller en lika kosmopolitisk neoliberalism, med sin PK- ideologi, vill tala om s.k. moderna ideal som då vill kliva över alla gränser, i just ett s.k. – gränsöverskridande ideal – , och där alla dessa tillsammans, och hand i hand, vill erövra världen, och i mer eller mindre samförstånd vill försöka att skapa fram en Ny Världsordning, (med alldeles Nya Människor?), så har nog en s.k. gammal världsordning, (med Gamla Människor?), nog inte så mycket att kunna sätta emot sådana drömmar, sådana önskningar, sådana viljor och sådana krav….

    Det är för de flesta gamla medborgare att endast underordna sådana starka viljor? Det är för de flesta endast att lyda eller att anpassa sig till, att känna tillit till, vad sådana starka, mäktiga och stora ledare, koncernledare, kungar, mästare, presidenter, kalifer, tsarer och hövdingar önskar sig…?

    (När man vill tala om att många människor med generellt sett låga IQ kommer till en kontinent där befolkningarna i genomsnitt då antas, och menas, ha en genomsnittligt högre IQ, och att också det menas vara vad som skapat de framgångsrika (framgångsrika?), nationerna i Europa, som till övervägande delar då består av s.k. vita människor, samt att en islam har stora befolkningar som föder många barn som då antas ha relativt låg IQ, så vore ju en (intelligent?), lösning på ett sådant förmodat framtida socialt problem, att de (vita) befolkningarna i Europa, som tycker sig bli invanderade av en främmande kultur som islam, (där en islam f.n. då består av många mörkhyade människor), att alla s.k. lintottebefolkningar faktiskt hastigt och lustigt, konverterar till islam och att dessa lintottebefolkningar då lika hastigt och lustigt inför sharialagar, samt absolut lika hastigt och lustigt gifter sig med fyra lintottefruar, och ser till att föda 5 – 10 lintottebarn per familjekonstellation….

    Inom en period av 10, 20, 30 eller 40 år, så borde ju då en lintottebefolkning kunna öka sina andelar, även om någonting sådant då skulle ske – med hjälp av – en islam…

    (Om nu en islam vill s.a.s. – användas av – ett multinationellt, ett kosmopolitiskt nätverk samt av ett globaliserat näringsliv, (och globaliserad industri inom mängder av produktionsområden), så varför skulle inte – de intelligenta befolkningarna – , (som ser sig själva som intelligenta?), då också själva också faktiskt – använda sig av – en islam för att då aktivt och beslutsamt faktiskt förmera just – sig själva – , som just lintottebefolkningar…? …

    (Och också då kanske förmera de höga genomsnittsliga IQ som då vill anses förevara inom befolkningarna?…)…
    (SAMT, inte att förglömma, då också slippa att eventuellt behöva betala några former av extraskatter till en obönhörligen framväxande islam, (om man då vill envisas med att fortsätta att vara kristen, eller ateist, eller kommunist, eller hindu, jude, eller mormon osv., et cetera.)..

    (OCH, även då också börja se på Allah som den – Barmhärtige och Medlidsamme – Guden ?.. (så som ju redan Jesus blir beskriven för att vara såsom just – Gudomlig – ), samt vad redan också en svensk kyrka vill poängtera med Jesus ord som då säger: – Fadern är större än jag- …?..
    Detta vilket då kan ses som en hänvisning till, eller en – riktning mot – att Allah faktiskt då menas vara – Större än – Jesus, och också menas vara just – Barmhärtig och Medlidsam – till sin karaktär, precis som Jesus då menas vara till Sin – karaktär – .. )..

    Jo, jo…Vem vet…..

    Liked by 1 person

    • educaremm skriver:

      Korr.

      …”per familjekonstellation” – = alltså per fru,,,(!)….

      (Alla friska, unga, alerta, smarta, intelligenta och kloka – lintottar – , i både Skandinavien och Europa, borde alltså hastigt och lustigt se till att – skaffa sig en ideologi – , en ism, som hjälper dem att föröka sig själva storligen….för att de själva alltså inte helt och hållet skall försvinna…?…Vem vet.. en islam måste då kanske ses som en ism som är – lika värd som alla andra – ideologier, ismer eller religioner?… I just en – Den Heliga Likavärdesideologins Heliga Namn – ?….)….

      Gilla

  14. Moab skriver:

    Off-topic två, men det är dags att lägga energin på vad man vill istället för att beskriva eländet, som ovan. Hur vill man ha det, hoppa så dit direkt, som Trump. Detta tema var uppe för ett tag sedan men galenskaperna är så många att man inte får tid att tänka över åtgärder. Jag hamnar själv i denna fälla ständigt. ABAB träffade mitt i prick när han skrev att vi är ett drag efter hela tiden, och motståndarnas drag blir galnare och galnare men allt vi gör är att utbyta förundran över tokerierna. Vi måste framåt och sluta spela pk-isternas spel.

    Någon skrev att man kunde skicka Patriks alster som massutskick i folks brevlådor, är inte detta en bra väg? Om inte MB-studien blir något kanske det finns medel att skicka DGS på skrift, denna väg kontrolleras ännu inte av systemmedia och staten. Kan man inte tänka sig att producera några pamfletter? Jag tror många, likt min mor, skulle läsa det, hon läser bara det hon alltid gjort, ser TV, lyssnar på radio, och läser Sydsvenskan. Men hon läser också annat som kommer i brevlådan. Jag tror att en pamflett med Patriks ansikte, DGS med ett ”Viktigt meddelande till hushållen”, hade nått många, inte minst äldre som inte hittar till DGS och liknande.

    Liked by 1 person

    • Jan Molin skriver:

      Bra förslag MOAB. Men jag vill inte vara ensam. Vi måste bilda grupper av likasinnade på våra orter vi bebor. Sedan tror jag att vi som är pensionärer än så länge riskerar minst, dvs vi får vår pension även om vi tycker olika gentemot staten.
      Vi måste således ”komma ut”, bli personer med namn. Jag heter Jan Molin och bor i Gamla Uppsala. Finns någon i Uppsala som vill ringa så mig gör det: 070 5887484. Så kanske vi kan göra något till sammans.

      Gilla

  15. Erik2 skriver:

    Jag tänker att de två enskilt viktigaste faktorerna bakom dagens svenska samhällsomvandling mot ett totalitärt samhälle är högskattesamhället och den nya författningen från 1970-talet. Med skatter på 1960-tals nivå och författningen från 1809 hade vi utan tvekan haft ett öppnare och friare samhälle med god social trygghet i form av sjukvårdsförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Nu är vi i händerna på det politiska systemet eftersom det mesta av våra pengar tas ifrån oss och fördelas in dit. Statarsystemet på landsnivå.

    Med en författning med en kammare och en stark statsminister och ett avvecklat kommunalt självstyre så har vi nu en väldigt märklig variant av folkstyre, utan folklig förankring och öppet för egenutnämnda eliter att manipulera. Den gamla författningen gav utrymme för motkrafter i hela landet att verka och få inflytande.

    Enhetsskolan och de allmänna riktlinjer om kommuners storlek som linjerades upp var för mig vattendelare i att driva centralisering och skattehöjningar. Sedan när väl statartänkandet fått fäste i det allmänna medvetandet så har det varit nästan omöjligt att tänka något annat än att sociala refomer ska organiseras via offentliga budgetar och att staten förstås ansvarar för mig och mitt liv.

    Vi små medelklassare slutar tänka på att vi måste försörja oss själva och fel sorts människor (narcissister) dras till politiken. Så fick vi en självgående destruktiv process mot allt mindre frihet.

    1968 i all ära, vägen mot dagens Sverige började på 1950-talet. Mycket mer ansvar för dagens verklighet måste läggas på den tidens borgerlighet som trots många år av majoritet i valmanskåren ändå inte lyckades få genomslag för sitt sätt att organisera Sverige.

    För att inte tala om dagens totaldeprimerande borgerlighet som trots massiv majoritet ändå låter en nytotalitär vänster omvandla landet till en totalitär gangsterekonomi med öar av religiös extrimism. Jag undrar vad dagens borgerliga politiker tänker när de ser sig själva i spegeln om morgonen.

    Liked by 5 people

  16. Alexander Zetterberg skriver:

    Vet att det inte uppskattas av många på de här sidorna men enda sättet att vända den tragiska situation Sverige försatt sig i är att successivt montera ner välfärdsstaten. När bidragen sinar kommer människor snabbt försöka bli en del av majoritetssamhället och finna sätt att göra sig nyttiga! Eller återvända till sina hemländer…

    Bättre att det görs under ordnade former än att invänta en kommande global finanskris som tvingar oss till snabba radikala åtgärder.

    Liked by 1 person

    • Moab skriver:

      Tror också detta är enda vägen och hoppas att SD inser detta. Migranter här nu i sjöfartsverkets lokaler, de trycker in dessa i alla hus de kan hitta, snart så har men en migrant i sin badhytt. Kan man göra en absurt Campbell?

      Gilla

    • Eva Danielsson skriver:

      Jag håller med om att vi skulle få ett sundare samhälle om vi betalade mer motsvarande av vad det kostar, men det förutsätter ett motsvarande lägre skattetryck plus någon sorts möjlighet till en omfördelning under varje persons vuxenliv. Så att det blir möjligt att studera som ung utan rika föräldrar, kunna ta ut ledighet när man får barn, vara sjukskriven och kanske mellan jobb men mest arbeta förstås och så småningom få en pension som baseras på vad man som individ har tillfört och sparat resp utnyttjat under alla de år man räknas vara yrkesverksam och självförsörjande. Det finns förslag på något åt det hållet beskrivet på Timbro.

      Att få hjälp och service och tro att det man får är gratis är inte bra. Vare sig mottagarna är infödda eller nyanlända. Att ta ansvar är det viktigaste i att bli vuxen. Undrar hur pass vuxna vi svenskar är egentligen? Klart är i a f att välfärdsstaten har drivits för långt och att vi inte har råd med den i nuläget, varken rent ekonomiskt eller med tanke på vad den medför i sociala motsättningar.

      Liked by 1 person

    • Hexe skriver:

      En utopi
      Flertalet av asylanterna vill inte återvända till sitt hemland. Möjligen på en kortare semester.
      Det visar inte minst de som inte fått uppehållstillstånd, de går under radarn och bor hellre i soprum än återvänder.
      Kriminaliteten är hög idag, hur utvecklingen blir med kraftigt minskade bidrag kan man bara ana.

      Jens Orback sade redan 2010: om vi är snälla mot muslimerna idag är de snälla mot oss när dom i en framtid är i majoritet.
      En trolig förklaring till polisens slapphäntet?

      Gilla

    • PYJ skriver:

      Att rensa bort allt ludd i välfärdssystemet är en självklarhet, men anledning?

      Det låter som en typiskt svensk konflikträdd lösning. Då kan alla fortsätta och säga att alla är välkomna till den humanitära stormakten fast utan pengar. Det går inte att gömma sig sanningen kommer fram för eller senare.

      Gilla

  17. Steven Jörsäter skriver:

    Du kombinerar två separata problem som jag tror har olika förklaringar. När det gäller utbildningsexplosionen är den till stor del ett resultat av politisk kreativitet. År 1971 infördes ”gymnasieskolan” vilket betydde en sammanslagning av det tidigare gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan. Den siffra du anger för 1980 med 85% ”studenter” avser det antal som har tagit sig igenom gymnasieskolan (varav säkert en hel del med hakan över kanten) och alltså inte gymnasiet. Andelen verkliga gymnasister var och är mycket färre om man med det menar personer som har fått i sig en rimlig bildning i teoretiska ämnen och som är förberedda för en universitetsutbildning utan hjälpklasser. Naturligtvis sjunker genomsnittet om man utvidgar mätningarna till dem som har dåliga förutsättningar för utbildning.

    Men jag håller med dig – goda lärare kommer långt med klassiska metoder även om moderna hjälpmedel som Internet inte bör underskattas om de används rätt. Släpphänthet, slöhet och inkompetens från lärare och skola leder förstås nu som förr till en katastrof.

    En intressant inblick i utbildningssituationen får man från antalet antagna till polisskolan. Att vara polis har såvitt jag vet aldrig krävt djupgående kunskaper i varken matematik eller latin men det tycks ändå kräva någon slags ”riktigt” gymnasium. Mer framgår från en artikel från 2015 (med liknande situation som idag). Detta år ansökte 8310 men endast 1860 (22%) kallades till intervju! Kriteriet för kallelse var ett medelbetyg som minst motsvarade D, ett betyg givet de låga kraven i nederdelen av skalan som jag tror bäst motsvarar gamla tiders ”2” eller ännu äldre tiders ”bc”. 78% av de sökandena hade alltså sämre betyg – en nivå på vilken sannolikt ingen borde ens ha beviljats examen. Vi kanske ska betrakta dagens gymnasieskola mer som en förvaringsplats för dem som istället borde ha sökt enkla jobb som inte längre finns?

    http://polistidningen.se/2015/03/125-grans-for-att-kallas-till-intervju/

    När det gäller BNP-utvecklingen är situationen mer komplicerad. Även USA visar nämligen liknande siffror. I boken ”The rise and fall of American growth” går R.J. Gordon igenom BNP-utvecklingen i USA sedan inbördeskriget. 1890-1920 var tillväxten 1,5 % årligen, 1920-1970 2,8% årligen och 1970-2014 1,6 % årligen. Det finns alltså stora likheter med den svenska. Det verkligt märkliga är förstås att varken datorn eller Internet verkar synas i dessa siffror vilket Gordon också påpekar. Detta är förstås väldigt konstigt givet den enorma rationalisering detta har inneburit på många sätt. Denna sajt vore exempelvis otänkbar utan dator och Internet. Gordons huvudförklaring är att människors grundläggande behov var tillgodosedda redan 1970 och att utrymmet för behovsstyrd expansion helt enkelt har varit mindre sedan dess. Jag är tveksam till den förklaringen och för här fram några alternativa egna möjliga hypoteser som gott kan kombineras :

    – Kraftigt expanderad offentlig sektor med till stora delar meningslös verksamhet
    – Kraftigt försämrad produktivitet i främst offentlig sektor av typen ”New public management”.
    – Inkompetenta ledningar i såväl offentlig som privat regi
    – De som bortrationaliseras ur produktion har mestadels fått andra meningslösa eller kontraproduktiva jobb
    – Kvinnorna kom ut (tvingades?) i arbetslivet i masskala och därmed blev hemmens drift kraftigt försämrad och produktiviteten per arbetare därmed också rejält försämrad
    – Trump har rätt. Expansionen har åkt till Kina som ju har helt andra moderna siffror.
    – Vi mäter fel. Om vi istället jämför med antalet gräsklippare (eller nästan vad som helst materiellt) AB Sverige kan köpa årligen så har det (nog?) ökat bra mycket mer än BNP.
    -Offentlig och näringslivsmässig kontraproduktiv användning av digitaliseringen till exempel genom ofantliga och onödiga mätprojekt.
    – Privat kontraproduktiv användning av dator (/telefon) för exempelvis spel.

    Jag vet inte. Men något är det.

    Liked by 2 people

  18. MartinA skriver:

    Jag tycker utvecklingen sammanfaller med TVns segertåg också. 1970 så hade TVn bearbetat människor i ett decennium eller två och började få effekt?

    Jag håller överhuvudtaget inte med om att BNP/C är ett mått på ett samhälles välgång. Till exempel, om kvinnor istället tar hand om varandras barn istället för deras egna så ökar BNP dramatiskt men välgången minskar. Ett annat exempel är att svenskarna hade en stark tendens under rekordåren att flytta från sin hembygd av ekonomiska skäl. Vilket medförde att barnen växte upp utan kontakt med far och mor föräldrar vilket har visat sig katastrofalt. Etcetera. Finns massor med exempel på hur BNP/C är ett dåligt mått på välgång. I rent ekonomiska termer är barnbarnen eller barnbarnbarnens BNP/C ett bättre mått på välgång eftersom man då kan se om nuvarande BNP/C beror på guldäggen eller på att hönan slaktats.

    Liked by 3 people

      • Anita Koidan Axelsson skriver:

        Martina – något som underskattas kolossalt idag är kulturens betydelse.

        Orsaken är väl att den del av befolkningen som besitter en viss begåvning inom detta område är betydligt mindre än den del vars intellekt är mer inriktat på receptivitet.

        Inom hela befolkningen finns dock stora möjligheter att träna upp den kulturella begåvningen. De flesta kan lära sig spela ett instrument hyfsat. De flesta kan ha eller skaffa sig en estetisk förståelse och skapandeförmåga i de nära tingen. Ävenså kan de flesta lära sig att muntligt och på ett otvunget och lättsamt sätt genom samtal och berättande förmedla erfarenheter till varann – samtala – .

        Ovanstående var, var mans tillgång i det samhälle vi hade innan TV, datorer och högteknologi tog över.

        Piet Heins citat : ” Den dummaste mänska jag någonsin känt, var han som samtidigt var intelligent.” stämmer väl. Sverige blev ett land där den enda yrkesgrupp som ansågs fullkomligt omistlig – var civilingenjörerna.

        Så där sitter vi nu, inklämda i ett Orwelskt samhälle, som en bunt nedtystade idioter (såvida vi inte är civilingenjörer eller liknande).

        Med denna mentalitet följde att Gud, religionen och det vi inte har konkret kunskap om – försvann in i dimman.
        Numera kan man med stigande förvåning få höra herrarna i radions Filosofiska rummet – som ofta är docenter och professorer – berätta att de anser att med nuvarande framgångar inom naturvetenskap och forskning, borde vi om pass 40 år ha rett ut huruvida det finns en Gud eller ej. Vid sådana uttalanden, bör man genast stänga av radion.

        Religionen är ett bra svar på människans undringar om vadan och varthän. Någon bokstavstro är inte alls nödvändig – bara ett förhållningssätt och en ÖDMJUKHET.
        Vår lilla hjärna – som dessutom inte alls till någon större del är utforskad – kan omöjligen ha en översikt och förståelse för universum.

        Låt det okända vara – ta till vara det vi känner och kan utveckla – på ett sätt som gynnar människan och mänskligheten.

        Liked by 2 people

  19. PYJ skriver:

    Jag tror att analys är lite för fattig. Visst finns det ett samband mellan hög andel utbildade och sämre BNP/capita. Men svaret är lite mer avancerad än att bara visa det slutliga resultatet.

    För det första är inte alla lämpade att plugga vidare efter högstadiet men framför allt inte efter gymnasiet. Detta resulterar i att kraven sänks och att samhället rättar sig efter att alla ska ha högskole utbildning. Något som är helt orealistiskt. Enligt en kommentar för några dagar sedan så har enbart 20% av den Schweiziska befolkningen högre utbildning. Jag vet inte vilken procentsats som skulle vara realistisk för Sverige. 20% kan mycket väl vara realistisk för Sverige.

    Två andra aspekter varför det är en nackdel att allt för många pluggar längre tid av sitt liv i svensk skola är:
    1. Skattebasen
    2. Marxistiska/globalistiska lära som går ut på att söndra det nationella. Alltså ideologin och värdegrunden i svenska skolan som är en produkt från -68 flummet och det forna DDR.

    Produkterna från den svenska skolan skapar sedan vansinnet som vi nu skådar.

    Inte att glömma är att Sverige är marinerat av en mångfaldspolicy som genomsyrar hela Sverige. Mångfald gör vårt samhälle en björntjänst då fokus ligger på mångfald såsom kön, hudfärg, religion, kultur och sexuell läggning och inte på rätt person på rätt plats.

    Ska man göra att samhälle sämre, lägg då ett karbonpapper över Sverige.

    Liked by 2 people

  20. V for Vendetta skriver:

    Skolan är en märklig värld i vilken människor tvingas in för att lära om saker som för dem kan verka helt betydelselösa och så frågar vi oss efter att den sk färdiga produkten kommit ut varför det inte blev bättre. PISA resultaten är intimt sammanbundna med invandringen. De sjunker i takt med att invandringen ökar men kan undra varför det är så? När skolan en gång startades var det för att man behövde folk till de nystartade fabrikerna, innan dess hade man mest haft folk till att dö i stora slag och för att göra det behöver man inte vara skolad i bänk, det räcker med exercis men man var i alla fall behövd. Det mest talande för detta är väl Fänriks Ståls sägner när Sven Duva dör på bron efter att tappert ha kämpat mot fienden i hjärtat och kopralen säger ”Den kulan visste var den tog ty huvudet var klent men bröstet fullt av mod”. I fabriker behöver man folk som kan läsa instruktioner och räkna ut produktionsmål. Dåtidens skola var inriktad på detta. Dagen skolbarn kan redan tidigt få framlagt framför sig vad de kan bli men de visar i regel inget intresse för karriärplanering då de är just barn och de vill göra det barn alltid gjort, lära sig om sådant som intresserar dem, allt annat är ovidkommande. Förr ansågs man gjort karriär om man arbetade med ett arbete som ansågs bättre än det som föräldrarna arbetade med, idag har man en karriär om man tjänar grova pengar och inte ens för det behöver man utbildning i skolbänk. Den ofta grova och dessutom mycket väl organiserade brottsligheten är ett tydligt exempel på detta, ett annat är att man kan organisera sig i föreningsform och därigenom lyfta en icke oansenlig summa ersättning för något diffust värv.. De konkurrerar på alla plan med en så att säga civil karriär men den kräver ingen närvaro i skolan, tvärt om kan en sådan närvaro hämma karriären. Jag tror inte att de metoder skolan använder sig av på något sätt skulle vara pådrivande eller hämmande för inlärning och PISA resultat. Jag tror då mer att elevers intresse för särskilda ämnen eller specifika yrken är mer pådrivande än den pedagogiska metoden. Lever man ett liv under små marginaler där samhället täcker upp för det man inte själv klarar eller vill så behövs inte heller skolning. Har man sikte på ett liv där det inte behövs skola så blir heller inte skolan något värd, hur många lärare eller personer som än engagerar sig i elevernas väl.

    Liked by 3 people

  21. Olle Reimers skriver:

    Varför blev Hans Rosling en världsstjärna? Jo, för att han kunde förmedla KUNSKAP på ett begripligt sätt. Alla älskar att få riktig kunskap!

    Men sedan började han säga saker som inte var PK. Då fick man inte älska honom längre och då försvann han ur rutan. Sedan dog han.

    Det finns mer än än sak att lära av exemplet Hans Rosling. De är inte positiva för Sverige.

    Liked by 2 people

  22. Lars skriver:

    Patrik Engellau pekar ut 1970 som vattendelare i utbildningssystemet. Jag tror han har fel här, det är snarare 1980 som innebär större förändringar av skolan. Under 1990 och framåt är det framförallt invandingen som drar ned både skolresultat och BNP per capita. Under 1970-tal och 1980 tal var det industriella strukturförändringar i Sverige som höll ned tillväxten. Från 1990 fick vi nyliberalism, avreglering av bank- och finans, övergång till bytesbalansöverskott, nedhållen inhemsk konsumtion och fortsatt exportdriven tillväxt.

    Att jag sätter utbildningssystemets förändring till ca 1980 har dels med de påtagliga förändringar som skedde i skolan och utbildningsformerna då och dels med ett försök spåra förändringsagenterna tillbaka i tiden dvs de som nu börjat få makt och inflytande i skolans värld är de som utbildades på universitet på 60-talet och 60-talet såg en massiv ökning av tillgången till universitetsstudier. Förändringen av skolan och den lägre nivån i samhällsdebatten kan alltså spåras till 40-talist generationen och på 80-talets ser vi deras telningar prestera allt sämre.
    Vad kan det bero på?

    En förklaring är ju att 40-talist generationen kom fram i en tid då formell utbildning fortfarande styrde vilken nivå i det offentliga samhället man gick in på. Innan dess var studentexamen en vattendelare, men man förväntades inte behärska sitt område. Nu drabbas Sverige av vad som fortfarande kännetecknar många organisationer, man drabbas av samtidig överskattning och underskattning av vad utbildning ger av kunskaper och förmåga. Sanningen är att det tar tid att lära sig hantverket i olika yrken och det tar tid att hinna vara med om förändringar av yrke, organisation och samhälle så att man hinner skaffa kunskap och insikt, hinner vara med om förändring och se resultat.

    Under samma tid minskade samtidigt kraven på formell utbildning för politiker av alla schatteringar och kraven på att lyckats genomföra något inom näringsliv och förvaltning innan man blev politiker försvann helt. Politiska ungdomsförbund fostrade nästa generation av härskar klassen.

    Parallellt med den här förändringen mobiliserade näringslivet i kamp mot löntagarfonder, men samtidigt mobiliserade vänstern i olika former. Vänstern förlorade. Resultatet av denna kamp ser vi sannolikt i medias förfall, media som politiserats och på ledarsidor och i näringslivsbilagor styrs av nyliberala krafter, medan kultursidorna behärskats av sk vänster.

    Ytterligare en mycket viktig förklaring till utbildningssystemets misslyckanden torde ligga i den samhällsekonomiska förändringen under 70-tal och framåt där dubbelarbetande föräldrar blev det vanliga. Det var naturligtvis en bra utveckling, men det ledde även till mindre social styrning av ungdomen och skolan förmådde inte anpassa sig till att ta ett större socialt ansvar för eleverna. Man hävdade med emfas, och gör det än idag, att man skulle endast ’utbilda’ och det med olika ’pedagogiska’ metoder.

    Man kunde inte ta ’föräldraansvar. Problemet att ungdomen existerar i sitt eget land utanför vuxenvärlden består ju trots sådana åsikter och gör det än idag. Likaså har en kulturell förändring skett, man kan inte skjuta upp behovstillfredsställelse för studier och yrkesliv och ungdomen förväntas resa och personlighetsutveckla sig och blir inte klara med studier förrän uppåt trettio år. Vad kan man uppleva av resor när man inte ens lärt sig leva? Åter en effekt av 40-talist generationens värderingar som förts vidare.

    Slutligen så kan man inte ’lära ut’ utan man kan endast ’hjälpa till för att en person ska lära sig själv’. Det är en avsevärd skillnad och det antyder att ’de pedagogiska metoderna’ har fel fokus än idag. Det är kanske inte det egna arbetet t.ex. i form av övningar eller uppsatser som är problemet trots att det görs på egen hand, utan hur det sociala systemet skolan utgör som inte fungerar i en ny tid. Den gamla skolan premierade utantill inlärning utan att tänka efter. Det gav höga betyg. Låta tankar, fakta, åsikter gå in i huvudet oreflekterat. Så är det nog än idag på alla nivåer även om man släppt katedern.

    Jag frågade min morbror, rektorn. Om pedagogik tyckte han inte. En bra lärare fanns inte alltid bland de med formell behörighet, ofta tvärtom. Vad som gjorde en bra lärare visste han inte riktigt, men man kunde alltid märka det. Ett kännetecken var att de tyckte om eleverna och brydde sig och hade en relation med individen. Pedagogik (som inte bygger på psykologi) eller psykologi tyckte han mest var strunt.

    Liked by 3 people

  23. Lars skriver:

    Jag skrev om betydelsen av utbildningsinstitutioner (grundskola, gymnasium, universitet) som sociala system och oförmågan ge barn och ungdom en tillflykt I system där vuxna är närvarande. Robert Putnam i sin ”Our kids – the american dream in crisis” som redovisar djupgående studier av det amerikanska samhällets förvandling från 50-talet till 2010 talet tar sin bas i hur nätverken i samhället och kring barn och ungdomar urholkats (hans bok ”Bowling alone” ger breda data kring urholkning av det samhälleliga kittet). Han och hans team visar hur de högpresterande high school’s (gymnaiser) i USA kännetecknas av kraftig involvering av engagerade föräldrar och ett stort utbud av sociala aktiviteter som sport, diskussionsklubbar mm vid sidan av den ordinarie undervisningen. Det finns också en stark korrelation mellan socioekonomiskt sämre områden, kännetecknade av våld och gäng och fattigdom, skilsmässor och oreda med skolor där de sociala aktiviteterna är låga.

    Man kan definitivt dra vissa slutsatser ur studien med bäring på Sverige.

    1) Privatisering av skolor löser inte problemet med brist på socialt kitt och skolors betydelse som sociala system
    2) Professionalisering och lönelyft för lärare löser inget av dessa problem (Putnam kunde konstatera att det inte var skillnader i kostnader per skola eller lärarlöner som skilde sig åt).
    3) Amerikanska trender når Sverige med ca tio års eftersläpning, sannolikt via universitet och utlärning av teoretiska system och av annan informationsöverföring, så vi kan i Putnams studier utläsa hur det kommer att gå här. Erfarenheterna är likvärdiga.
    4) Propåer om återinförande av studentexamen är inte något värt. Studentexamen handlade om ett kontrollsystem av SKOLORNAS kvalitet, inte i första hand studenternas. Kvalitetskontroll kan införas på andra sätt än genom slutexamen av studerande.
    5) Pedagogiska metoder spelar mindre roll än systemets sociala karaktär.
    6) Betydelsefullt och avgörande är vilken mening och bild av studiernas betydelse för framtiden som eleverna har. 16-åringar är inte dumma. De inser att gymnasiet oftast bara är en transportsträcka idag och inte leder någonstans. Deras akademiska föräldrar är av samma åsikt och de förstått något, barnen ska vidare till högskola.

    I Sverige införde man på 80-talet utbildning av ’fritidspedagoger’ och tanken var att sysselsätta eleverna efter det ordinarie skolarvetet och fånga upp dem. Reformen bromsades efter några år då kommunerna insåg att barnen var i skolan samtidigt som det satt ett gäng fritidspedagoger i någon lokal utan sysselsättning. Numera har det implementerats annorlunda så fritidspedagoger är i skolan samtidigt ed barnen och ofta fungerar som hjälplärare till ordinarie lärare i klassrummet. Jag såg LO ville ’avlasta’ lärarna deras administrativa börda….tycks vara genomfört. Lika latsjo när lärarförbundet vill minska antalet centrala prov då det tar så mycket tid från undervisningen (som om inte provet var en del av eget arbete). Det går åt fanders med sådana fackliga företrädare och kolledare och politiker. Lärarna får planera så mycket hävdar de. Har de inte tillgång till Excel ark så de kan klassificera sina elever enligt någon skala och i förväg centralt planerade lektioner och lektionsmedel? De har väldigt gott om fritid lärarna. Det är väl det som drar människor till yrket.

    Liked by 1 person

    • Kirurgen skriver:

      Att barn till socio-ekonomiskt bättre ställda föräldrar gör bättre ifrån sig jämfört med motsatsen är en truism.Med andra ord den amerikanska studien verifierar bara en truism.
      Medelklassen och framför allt övre medelklassen är oftast akademiker och kan hjälpa och pusha barnen till studieframgångar.
      1.Privatskolor är bra då det skapar elitskolor för skärpta elever vilket är alldeles nödvändigt.
      2.Arbetare i industrin kan tjäna mera än en gymnasielärare (sic!)
      3.Tveksam till detta på samma sätt som att det inte utan vidare går att överföra
      forskningsresultat på råttor till människa.
      4. Studentexamen idag är ett PK-stolleprov.
      5. Tvivlar jag på.
      6.Rätt, det rör sig om en transportsträcka men om en otroligt viktig sådan. Den elev som inte ger
      allt under gymnasietiden för att komma in på universitet eller eller högskola får inga jobb på
      usla gymnasiebetyg.
      För övrigt stavas lattjo som lattjo om det nu var detta som avsågs. Förlåt men jag kunde inte låta bli.

      Gilla

  24. Agaton skriver:

    Nödvändig funktionell utbildning kan naturligtvis betraktas ur många olika synvinklar. Kommer osökt att tänka på hur en bil, teoretiskt, helst bör vara konstruerad och uppbyggd.

    Det ideala är att samtliga delar i en bil går sönder samtidigt, och efter det tids- och belastingsintervall man bestämt. Det innebär att idealet att sträva mot är just detta – att samtliga delar går sönder i samma ögonblick – men utan att samtidigt leda till trafikfara.

    Då har inget överskott av material, dimensioner och onödigtvis höga toleranser byggts in i konstruktionen. Alla delar som vid skotandet av bilen har mycket gångtid kvar har ännu inte hunnit suboptimerats på ett korrekt sätt. Man har då, helt i onödan, byggt in väl mycket robusthet i konstruktionen, enbart för att man inte förmått beräkna de verkliga minibehoven i konstruktionen.

    Man kan lite elakt betrakta även utbildningar på motsvarande vis. Samhället är även det uppbyggt av delar. För att sköta dessa delar behövs utbildat folk. Men inte mer än att funktionen bibehålls optimalt under den beräknade livstiden. Att sitta på skolbänken några år utöver vad man har bruk för, innebär en samhällsekonomisk förlust.

    Naturligtvis kan man i praktiken aldrig prognostisera samhällets verkliga behov av kunskap. Därför sker också mycket av vidareutbildning ute på arbetsplatserna.

    Man kan alltid laborera och diskutera vad som utgör baskunskaper. Och att dessa ser något olika ut för en snickare och en läkare torde vara uppenbart. Men likväl pågår nog en viss överproduktion av lärande inom utbildningsväsendet, om man enbart ser till samhällets behov.

    Att bilens alla delar aldrig kommer att gå sönder samtidigt, på länge än, kan man nog kallt räkna med. Antagligen skulle det rent marknadsföringsmässigt innebära en smärre katastrof, men det hindrar inte att strävan att korrekt suboptimera utbildningar och utbildningsbehov på ett mer adekvat, behovsprövat och ekonomiskt sätt föreligger. Att sedan människor betraktar utbildning som ett rent privat projekt är en helt annan sak.

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Skillnaden är ju bl.a. att bilen är determinerad att uppfylla konstruktörernas intentioner medan människan inte är det. Analogin är bra då den ställer skillnaderna i klar belysning.

      Inlärning är ju delvis en funktion av egen nyfikenhet och av miljön i skola och på arbetsplatser dvs egna drivkrafter. Man kan fråga sig vad man bäst utbildar i inom skola respektive arbetsplatser och vad man istället bör lämna till individens egen förkovran. Var finns optimum? Under vilken tidsperiod kan man optimera? Är det endast gymnasieår som är intressanta eller förkovran efterhand senare i livet? Hur ska det bekostas? Kvällsstudier, finns det ett sådant system utbyggt (nej). Var, på vilka områden, är utbildning mest effektiv? I samband med praktisk erfarenhet eller teoretisk, vilket inte arbetsplatser kan ge?

      Samhället kan utbilda bredare för en mer osäker individuell framtid med mer osäker nytta av det studerade. Företag optimerar efter mer omedelbar nytta och räknar också med att insatsen försvinner när individen byter arbetsplats. Individen har svårt bedöma nytta och innehåll i det hon ännu inte studerat, en nytta som kan uppträda många år efter utbildning i annan befattning, då de första fem åren ofta innebär basal träning i kunskap och kompetens, som utbildningen av nödvändiga ekonomiska skäl inte tränat full ut i. Utan att veta var eleven hamnar i yrkeslivet är det ju oekonomiskt att ta tid för elev och samhälle i specialisering. Men arbetsgivaren måste veta vad hon kan förvänta sig och det gör man ofta inte. Man kräver specialkunskap, men får med rätta generalitet.

      Liked by 1 person

      • Lars skriver:

        Ett väsentligt skäl till att skolan under 60-talet, gymnasiet med studentexamen, upplevdes som en så stor eklut var att det gav inträde till exempelvis arbete i stat och kommun med gott om vidareutbildning, man kom lång med en studentexamen, faktiskt kom man långt med en realexamen med. De som därför var så starkt motiverade, eleverna, påhejade av lärarna, trodde på att studenten gav överlägsna kunskaper jämfört med praktiska utbildningar och det skilde dem från arbetarklassen. Universitetet upplevdes då ännu mer särskiljande. Det var en stor sak och det fostrade självförtroende. Än idag tror civilingenjörer att de kan så mycket mer än andra pga den kåranda som råder på dessa högskolor.

        I efterhand efter många år i arbetslivet så minns man inte så klart kring hur lite man förstod tio år tidigare, ser inte hur mycket man lärt sig på arbetsplatser och då uppförstorar man studentens betydelse. Det är exempelvis fortfarande ett sätt hävda sig själv gentemot nya generationer.

        Se på en sådan som Björklund. Det militära systemet gav mängder av utbildning. Vad skulle han varit idag utan det?

        Därmed inte sagt att utbildningssystemet försämrats, det tror jag är ett faktum, men för att förstå varför så måste man spåra rätt och hitta de viktigaste variablerna för den utvecklingen. Det är idag omöjligt få en studentexamen att för individen ha samma valör som på 60-talet. Det ger ingen god position i samhället i sig. Idag måste man ha högskola.

        Måste man ha högskola till de yrken som finns? Ja i princip eftersom samhället och arbetsplatserna blivit mer komplexa, men kanske inte för alla, t.ex. de som står i butik eller är sjukvårdsbiträden, men den gruppen minskar och andelen sjuksköterskor ökar.

        Men är alla utbildningar, alla högskolor likvärdiga? Nej, universiteten är mer värda än högskolor, ger bredare och mer abstrakta perspektiv. Bland universitet utmärker sig Lunds universitet som bäst i internationella mätningar, Uppsala, Stockholm, KTH kommer betydligt lägre.

        Så med detta ger jag även en förklaring kring varför 40-talisters akademiska meriter överskattades av den generationen och ledde för snabbt in på högre karriärer än idag och det är ju än idag så att Stockholm med alla ämbetsverk har högre andel med kortare utbildning, så på många sätt är det fråga om konkurrens och kulturella normer.

        Men studentexamens betydelse är en borgerlig skröna liksom att Palme förstörde utbildningssystemet. Vi har gått samma väg som i USA, som låg tio år före med andelen high school utbildade och andelen colledge utbildade och man har problem med kvaliten även där och det ar hårda kopplingar till socioekonomiska faktorer, där nyliberalismen efter 1980 spelat stor roll. Borgerligheten i Sverige står inte utan skuld.

        Gilla

  25. Wilmaalfons2 skriver:

    All examination i ära så måste det väl ändå konstateras att när den s.k ”studenten” avskaffades ca. 1969 så inleddes en degenerering av allt vad bildning och klokskap heter!!!?
    Jag tillhörde själv den årgång som 1970 gick ut det nya gymnasiet (där ”studenten” var avskaffad av Palme m.fl. året före), men där vi ändå skaffade oss studentmössor trots att det av många uppfattades som ett överklassbeteende!
    Det kändes då fortfarande som om vi hade gått igenom en ganska tuff eklut, och betygsättningen var minsann inte nådig så vi fullföljde en gammal hederlig tradition och köpte studentmössa.
    Det här var långt före tiden innan skolornas ekonomi styrdes av s.k ”elevpeng” där statsbidrag utgår ifrån hur många elever som godkänns, och det innebär att idag kan man ta på sig en studentmössa hur underkänd man är i skolan!!! (Annars tappar ju skolan och de anställda sina privilegier!).
    Snacka om maken av idiotreform 1969 av socialisterna med Palme i spetsen!
    Resultatet ser vi nu komma dag för dag.
    PK-ismen är en direkt fortsättning av denna slappa inställning till bildning och lägg,därtill Annies (Lööv) mantra om att alla är lika mycket värda och därför ska vi i Sverige ta emot alla som vill försörja sig på våra upparbetade skatteinkomster vara välkomna hit?!
    Det här kan sluta riktigt illa tyvärr!😖👆🏻🤥

    Liked by 1 person

    • Lars skriver:

      Du missar att studenten 1970 fortfarande var en eklut för inträde till högre befattningar inom näringsliv och offentlig förvaltning och du missar utbildningsexplosionen och det omöjliga att examinera på det sättet. Det var och är en borgerlig skröna att denna slutexamen var positiv. Idag måste du ta en högskoleexamen för att nå motsvarande positioner i arbetslivet och det beror inte på att kvaliteten förbättrats. Jag jämförde fil kand uppsatser perioden 1965 till 1980 på en institution och de skiljer sig inte åt i kvalitet. Googlade fram några från dagens år och ser inte skillnad förutom att det nu är magisteruppsatser för motsvarande uppsatser och därmed något bättre. Bara ett stickprov, men det stämmer inte att studentexamens borttagande på något sätt avgjort förändringen av utbildningssystemet. Det är en beroende variabel, inte en oberoende.

      Gilla

  26. Madelaine Fusfield skriver:

    Mycket tacksam att jag är gammal nog att ha tagit studenten under den gamla skolregimen. Trots att jag var en medelmåttig student enligt de forna kraven var jag mycket väl beredd klara högre utbildning vid bra universitet senare i livet. Lång ifrån att ha blivit intelligentare var jag väl förberedd. Den svenska studentexamen värderades med 60 poäng, två års college studier, på den tiden. Undrar om det skulle gälla idag.

    Gilla

  27. Lars skriver:

    När man ser på 1970 så kan man ju se det som startår för en fortgående nivellering i samhället. Det är en paradox att trots ökande andel välutbildade så minskade kraven på utbildning för grupper som journalister, politiker m.fl. trots att t.ex. journalisthögskolor startades, så var ämnesinnehållet till hälften icke akademiskt och avsåg media, vad man normalt lär sig praktiskt i yrkeslivet. Utbildning skulle dessutom ske på alla områden, man lyfte bort vidare förkovran från arbetsgivare och ersatte det med offentlig skolgång. Samtidigt höjdes skatterna in absurdum, mildrat för de som inte behövde rörlighet genom förmånlig villa beskattning med negativ ränta. Skattesatserna höjdes in absurdum och nettolön blev allt mindre kopplat till arbetsinsats och rörlighet på arbetsmarknaden bidrog det till att akademiker för snabbt fick ansvarsfulla positioner de inte klarade pga bristande kunskap och färdighet och klagomålen från arbetsgivarhåll om att utbildningarna inte motsvarade deras direkta behov av kunskaper och färdigheter ökade.

    Häri tror jag en del av paradoxerna ligger. 40-talister hade överdriven tilltro till sin förmåga liksom omgivningen. Mer krävande utbildningar som läkare, civilingenjör, civilekonom fostrades och såg vid jämförelse att det hade bättre utbildning och kårandan bestod där. I samhället som helhet bredde pladdret ut sig. Sådana förändringar påverkar kulturen, den breda massmediala verkligheten och hur människor uppfattar sin värld. Här någonstans får PK fäste och den postmodernistiska synen på samhälle och människor.

    Det hänger samman med vänsterns misslyckande, broilerskolor till politiker, fostran av en politisk elit, det demagogiska tricket att bevara sin position genom att fästa blicken på u-länder och den svenska skulden som rikt västerland, ett medel entusiasmera massorna.

    Men vad gjorde då högern? Ungefär samma sak, men med bredare anslag genom att man behärskade media genom dess ägare.

    Gilla

  28. P I Persson skriver:

    Jag tillhör den första generationen där också barn ur arbetareklassen hade praktiska möjligheter till högre utbildning. Mina föräldrar hade, trots bra betyg i obligatoriska folkskolan, inte den möjligheten. För deras generation gällde att de bättre bemedlades barn skulle studera och ”bli något” vare sig de hade förutsättningar eller ej. Mamma och pappa och andra i den samhällsklassen däremot skulle ut och förvärvsarbeta direkt, något annat fanns inte.

    Jag är så oerhört tacksam till socialisterna att rättvisa skipades, trots borgerlighetens ständiga motstånd.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s