Postmodernism och PK-ism

Patrik Engellau

Postmodernismen är PK-ismens teori och PK-ismen är postmodernismens praktik. PK-ismen är alltså det handlande som följer det postmoderna tänkandet. Det är min tes.

Med avtagande skam och tilltagande självsäkerhet erkänner jag att jag misslyckats med att läsa postmodernismens dominerande filosofer som Jacques Derrida och Michel Foucault. Varenda gång jag öppnar en skrift av någon av dessa eller de andra stjärnorna på postmodernismens parnass så ger jag upp efter några sidor kippande efter enkla meningar som består av kända komponenter såsom subjekt, predikat och ackusativobjekt typ ”Läsaren förstår påståendet”.

Min växande övertygelse är att ingen annan heller egentligen läst de postmodernistiska urkunderna vilket ju inte heller är nödvändigt för att förstå den postmodernistiska filosofin, eller jag skulle snarare säga attityden, som innebär att det inte finns någon objektiv sanning eftersom alla uttalanden med anspråk på att företräda sanningen bara är sociala konstruktioner. (Vad betyder egentligen ”förstå”? Det är väl bara en känsla man får när folk runtomkring nickar bifall. Och ”påstående”? Med eller utan undertext och sammanhang?)

Postmodernismen blev tänkandet för alla de frihetslängtande studenter som för ett antal decennier sedan retade sig på Thomas Thorilds ord ovanför Uppsala universitets aula och vill vända på det så att det i stället stod ”Tänka rätt är stort men tänka fritt är större”. De fattade direkt att postmodernismen var deras filosofi eftersom den deklarerade att det inte finns något rätt tänkande. Man får tycka som man vill.

Hur kunde ett antal obegripliga böcker av en handfull obskyra franska ordvrängare sätta sin prägel på en hel världs tänkande, särskilt inom utbildningen, såväl på grundnivå som på universiteten?

Jag tror man kan jämföra med Karl Marx. Hur kunde hans tröglästa och ofta obegripliga skrifter – jag vet vad jag pratar om för jag är en av de få, kanske den ende, i Sverige som läst Kapitalets alla fyra band – få ett sådant genomslag? Jag tror att det berodde på skrifternas attityd, inte så mycket på ett eller annat tekniskt resonemang om kapitalets ökande organiska sammansättning och sådant där. Utan att läsa en rad av Marx kunde en jättelik skara människor, som var intellektuellt hemlösa sedan de börjat tvivla på Guds existens, få klart för sig för det första att de tillhörde något som hette arbetarklassen, för det andra att de var orättmätigt utsugna och för det tredje att de skulle ta makten över samhället för att avhjälpa orättvisorna. Det var ett oerhört kraftfullt budskap som i större eller mindre omfattning kastade världen över ända.

På motsvarande sätt talade postmodernisterna till en klass i vardande, den sociala kraft som jag kallat politikerväldet med vidhängande välfärdsindustriellt komplex, alltså de enorma skaror som numera under politikernas ledarskap försörjer sig inom den offentliga sektorn (ok, alla offentliganställda håller inte på med välfärdsproduktion eller borde i varje fall inte göra det, till exempel polisen). Denna grupp – som i Sverige  tiofaldigades i antal under perioden 1950 till 2010 (medan antalet privatanställda låg stilla) och nu uppgår till omkring 1,3 miljoner människor – utgjorde ett helt nytt socialt skikt som sökte en världsåskådning som passade dem, det vill säga förklarade deras uppgift och deras nytta för världen.

På samma sätt som Marx tänkande – eller det lilla därav som behövdes – blev arbetarklassens intellektuella fundament så blev postmodernismens skäligen banala funderingar vad vår tids nya makthavare behövde för att säkra sina betongpålar i tillvaron och genomföra sitt nya bygge.

Man måste skilja på produktionen av sociala idéer och deras konsumtion. Att en social idé producerats betyder inte med automatik att det finns någon efterfrågan på dem. Postmoderna idéer – tanken att det inte finns någon objektiv sanning – har funnits inom filosofin under lång tid, åtminstone sedan Nietzsche. Men nu uppträdde plötsligt av speciella historiska skäl en efterfrågan på sådant och då kunde dessa synsätt få luft under vingarna. Om man förmår skilja på produktion och konsumtion kan man också förstå en annan sak, nämligen att produktionen av såväl postmoderna som PK-istiska tankar sker, som när det gäller nästan alla innovationer, i USA. Men genomslaget är i USA inte alls lika totalt som i Sverige eftersom USAs välfärdsapparat med tillhörande intressenter är långt mindre dominerande än Sveriges. Sverige shoppar amerikanska idéer i USAs stora idévaruhus. En del tycker vi är förskräckligt och låter ligga kvar på hyllorna, Trump till exempel.

Vad behövde då den nya klassen för slags idéer? Eftersom den offentliga sektorn består av tre fjärdedelar kvinnor ville den på alla vis framhålla kvinnan som särskilt skickad att styra i samhället ehuru hittills förtryckt av en nyupptäckt företeelse – patriarkatet eller könsmaktsordningen – som såklart var socialt konstruerad av männen och därför illegitim. Kvinnans upphöjelse blev en av PK-ismens storsäljare.

Det nya välfärdsproducerande skiktet behövde också en ny människosyn för att säkerställa sitt framtida tillflöde av klienter att omhänderta. Så länge en gammaldags människosyn av innebörd att den enskilde har ansvar för sig själv och sin egen försörjning var det svårt för välfärdsskiktet att vinna trovärdighet för sin alternativa människosyn, som medförde att den enskilde i stället skulle omhändertas av välfärdsindustrin som därigenom skulle få nya klienter och för de anställda behaglig ekonomisk tillväxt. För att tillgodose välfärdsskiktets önskemål har därför ett helt nytt och PK-istiskt tänkande förkunnats. Det tänkandet går ut på att sociala problem inte beror på problematikern själv, utan på omständigheter som problematikern inte råder över. Välfärdsstatens klienter har därför inget ansvar för sin belägenhet. De är offer. Välfärdsstaten anser sig skyldig att omhänderta alla offer.

Till en början räckte de inhemska offren för att tillgodose det välfärdsindustriella komplexets expansionsplaner, men snart var den inhemska marknaden avbetad. Som genom en lyckträff upptäcktes då förekomsten av ett antal utländska potentiella offer i form av olika slags migranter.

Här uppstod ett intellektuellt problem. Det var trots allt svenska skattebetalare som stod för fiolerna. Hur skulle det välfärdsindustriella komplexet kunna förmå dessa skattebetalarna att ta på sig kostnaderna för importerade offer?

Jag tror inte att det är en tillfällighet att begreppet ”värdegrunden” uppstod i just den vevan, på 1990-talet, när den moderna flyktingmigrationen tog sin början. Värdegrunden, som enligt Wikipedia bara existerar i Sverige och i någon mån i Norge, bygger på en unikt svensk felöversättning av FNs allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna och säger att alla människor, oavsett födelseort, har lika värde – på andra språk står det ”värdighet” – och därmed, underförstått, lika rätt att bli försörjda av svenska skattebetalare.

Sedan hittade man på att den svenske skattebetalaren skulle skämmas för att personer med hans hudfärg, visserligen i andra länder, för några hundra år sedan hade engagerat sig i transatlantisk slavhandel. Tanken var att om skattebetalaren kände sin djupa skuld så skulle han inte bråka.

Sedan hittade man på att varje slags avvikare, till exempel människor som har svårt att bestämma sig för vilket kön de tillhör, utgör en av omvärlden förtryckt identitet som bör erhålla olika slags kompensation genom välfärdsstatens försorg, först och främst egna toaletter på offentliga platser, såklart, men kanske även kvoterade platser i storbolagens styrelser.

Inga av dessa PK-istiska föreställningar hade varit möjliga utan den postmodernistiska grundpositionen att det inte finns någon sanning, utan att vilken sanning som helst får gälla (såframt den till slut godkänns och välsignas av det välfärdsindustriella komplexet och dess stödtrupper av mer eller mindre militanta och statsunderstödda aktivister).

84 thoughts on “Postmodernism och PK-ism

  1. Bo Svensson skriver:

    För NORMALITETENS återställande behövs inget annat än att vi som skattebetalare tar den direkta makten över våra pengars fördelning över de av de folkvalda godkända producentena av skattefinansierade tjänster och andra skattefinansierade ändamål.

    Posten ”främjandet av främmande folkslags utbredning i vårt land” skulle då fått den tilldelning den förtjänade i konkurrens med diverse andra angelägna ändamål.

    Liked by 1 person

  2. Eva Danielsson skriver:

    Jag håller helt och hållet med om din beskrivning om hur postmodernismen har spritts och använts och hur det har skapat ett katastrofalt läge i Sverige, ekonomiskt och socialt.
    Men jag tror att det är bra att vara lite försiktig så att det inte låter som om man tycker att allt som görs inom det välfärdsindustriella komplexet är onödigt eller att kvinnor och män inte ska kunna konkurrera om de flesta sorters jobb.
    Motivet till att ha skattebetalda välfärdsverksamheter borde vara den nytta vi allmänt tycker att de gör och att vi som väljare vill ha just dessa verksamheter ordnade av staten och tycker att det är värt att betala skatt för det.
    En stor svårighet är för oss i Sverige att ens föreställa sig ett lågskattesamhälle där man betalar mer för all service själv och direkt, eftersom vi är indoktrinerade till att bli beroende av staten i det mesta och vana vid höga skatter.

    Feminismen har också kapats av postmodern identitetspolitik och upphöjer kvinnor eller vissa grupper av kvinnor och smutskastar män. Äkta feminism är för mig att skapa lika möjligheter och därefter låta lämplighet och meriter styra. Vissa sysslor är män generellt bättre lämpade för och andra sysslor är kvinnor generellt bättre lämpade för. Vi ska inte förvirra med att förneka biologiska skillnader. Men det finns också tabun, fördomar och traditioner i ett samhälle, dessa kanske kan kallas sociala konstruktioner, som kan bli onödiga hinder för det individuella valet.

    Det är verkligen att förvirra människor genom att påstå att det inte finns en objektiv sanning. Unga människor borde inte behöva fundera på t ex sin könstillhörighet för att högljudda postmodernister får ta plats. Vi har två biologiska kön, anatomiskt och hormonellt, och könstillhörighet och könsidentitet ska bejakas från första levnadsdagen av omgivningen. Den lilla andel människor som faktiskt har en osäker könstillhörighet ska få adekvat hjälp, men deras problem ska inte styra och kunna förvränga allas verklighetsuppfattning. Könsidentitet ska bekräftas. Könsroller, däremot, är knutna till det sociala sammanhanget och ska utvecklas.

    Vi behöver rösta bort det destruktiva postmoderna tänkandet i politiken, som delar in folk i grupper och tilldelar grupperna olika egenskaper och status. Ett slags rasism om man så vill.

    I ett gott samhälle räknas varje individ och man bedöms och döms efter vad man faktiskt säger och gör.

    Liked by 4 people

  3. Anna skriver:

    Ha, gillar det sista stycket-alla sanningar får gälla men egentligen får bara pk-ismens sanningar gälla….

    Men tycker du att det är helt fel med ett välfärdssamhälle då? Det finns faktiskt människor som, hur gärna de vill,inte kan försörja sig pga sjukdom, handikapp eller andra omständigheter (som åldersdiskriminering vilket jag själv är ett exempel på) Är vi ”offer” som får skylla oss själva och förgås för att vi inte kan försörja oss utan är beroende av samhällets (=andra medborgares) välvilja i form av bidrag till överlevnad (tro mig, du skulle inte vilja leva på min a-kassa…)? Jag håller helt med dig om att offertänket har spridit sig för långt när hela världen ska försörjas av lilla Sverige, men nog tycker jag att det svesnka samhället har ett visstansvar för sina egna etniska medborgares basbehov eller ska vi bli tiggare som sitter utanför ICA? Och ja, jag söker jobb som en bäver men sållas bort för yngre med sämre meriter, så vad tusan ska man göra??

    Liked by 1 person

  4. gmiksche skriver:

    ”Hur kunde ett antal obegripliga böcker av en handfull obskyra franska ordvrängare sätta sin prägel på en hel världs tänkande, särskilt inom utbildningen, såväl på grundnivå som på universiteten?”.

    Först hade jag tänkt att skämta och ange Foucaults, Derridas, Sartres, Beauvoirs slipade franska som en av grunderna. Ju vackrare förpackning av något som verkar obegripligt, desto större acceptans. Men det finns ju Frankfurt-skolan också, vilket visar att trams går att förpacka på helt olika sätt. M fl skolor.

    Intellektuella lever på att de syns och hörs. Det befrämjar deras karriär. Oavsett om det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. För att synas och göra sig hörd krävs att man kommer med något nytt. Postmodernismen erbjuder oanade möjligheter till just det. När värdemätarna väl kastas överbord är det nyas och oprövades charm oemotståndlig. Samtidigt som denna ideologi även passar många politiker som hand i handsken.

    Gilla

  5. Lars-Erik Eriksson skriver:

    I går bredde en av postmodernismens goltuppar o vakthundar ut sig i Sommar, gavs en unikt pampig plattform och megafon där han skulle ondgöra sig över de som dristade sig protestera över mannens kollektiva skuld över att vissa artister inte respekteras för sitt dra-alla-över-en-kam-hat.
    Nej, han är förmodligen inte kommunist, alltså militant socialist, men definitivt en av den politiska maktens nyttiga idioter, en av värdegrundens förkunnare som skickligt utnyttjar sitt idolskap i att förhåna o förlöjliga dissidenter samt de av ett plågat folk som inte tyar någe mera.

    Liked by 1 person

    • Lilla fröken PK skriver:

      Alla sommarpratare verka vara PK-certifierade, och de använder prgramtiden till tråkiga utgjutelser om sina problem och om mångkulturens välsignelser. Säger jag något fördomsfullt, eftersom jag bara undantagsvis gitter lyssna på dravlet.

      Liked by 1 person

      • Gert B. skriver:

        Nej, du är inte fel ute. De flesta sommarpratare är mer eller mindre bekännare av ”den rätta tron”. Nu har jag vissa förhoppningar om tre kommande pratare. Även om de måste få sitt manus granskat och godkänt så tror jag att de kan leverera en del intressanta tankar. Roy Hodgson den 9:e, Magda Gad dagen efter och slutligen Percy Nilsson den 14:e.

        Liked by 1 person

      • Anna skriver:

        Ja jag håller med! Jag har till min sorg slutat lyssna på Sommar sedan några år , jag blir bara oftast arg av att lyssna på alla politiskt korrekta. Fast jag ska nog leta reda på Janne Josefssons program o lyssna igenom, han förefaller vettig!

        Gilla

  6. Olle Reimers skriver:

    Bra och informativt skrivet. Köpte en bok av Derrida för några år sedan, men precis som i ditt fall slog boken på något sätt ihop sig själv och bröt fingrarna så att jag inte kunde öppna den igen!

    Liked by 1 person

  7. Jaxel skriver:

    Jag föredrar en betydelse av ordet PK som grundar sig i den logiska innebörden i begreppet snarare än en som är beroende av begreppets konkreta och praktiska innebörd i dagens Sverige. Med detta synsätt innebär politisk korrekthet att anpassa sig till de åsikter, attityder och föreställningar som för tillfället är förhärskande. Åsikter som det för tillfället är gynnsamt att ansluta sig till och riskfyllt att opponera sig mot. PK handlar i grunden om förhållningssätt – inte om konkreta åsikter.

    Det fanns en politisk korrekthet i Nazi-Tyskland, liksom i DDR-Tyskland, liksom förmodligen också i dagens förbundsrepublik.

    Jag gissar att PK i Sverige om tio år kan se radikalt annorlunda än i Sverige av idag. Av det enkla skälet att Sverige då kommer att se mycket annorlunda jämfört med det i vilket dagen PK växt fram.Å

    Gilla

  8. Lennart Bengtsson skriver:

    När ett slags kollektivt vansinne, som rastänkandet på 1930-talet eller dagens postmodernism eller feminism har etablerat sig, så uppstår frågan hur man skall få stopp på galenskaperna. Rasföreställningarnas upphörande fick man slut på genom nazisternas folkmord men hur få slut på postmodernismen? Det är faktiskt ännu svårare ty dess aktivister har gjorts sig av med logikens grundvalar. Kanske först när myndigheterna i stället för att utbetala lön och pension i stället sänder en räkning med kopia till kronofogden kanske även de mest trogna börjar reagera, men säker kan man inte vara.

    Min bedömning är att ett ändrat tänkande kräver en katastrof och ett allmänt sammanbrott. Jag tror inte längre det är möjligt att försöka prata förstånd med alla stollar och virrpannor. Förr i världen löste naturen dylika problem eftersom man helt enkelt inte kunde klara sig om man envisades med att förneka verkligheten.

    Idag ser välfärdssamhället till att detta inte behöver inträffa. Det är numera lika välutrustat som den svenska armén under 30-åriga kriget eller Sveriges försvar under det kalla kriget. Det leds inte av soldater med sabel och karbin utan av oändliga led av kärleksbombande feminister med sina viftande regnbågsflaggor.

    Att det är extra svårt att bli av med beror på den enkla faktum att det är betydligt trevligare att bli kärleksbombad än att få riktiga bomber över sig. Men även kärleksbomber behöver pengar som till slut kommer även de att ta slut. Först då tror jag den svenska postmodernismen kommer att upphöra. Skall vi gissa på så där 10-20 år?

    Liked by 7 people

  9. Martin skriver:

    En sak som spär på problemet är att den av offentligheten legitimerande offermentaliteten smittar av sig även på folk som gott och väl kunde ta ansvar själva och på så sätt bli mer kompetenta och därmed även få ett bättre liv. PK-läran är försåtlig även för de mest kapabla.

    Liked by 1 person

  10. Moab skriver:

    Jag har kommit fram till samma sak efter att ha följt denna blogg och lyssnat på de som vet mer och skummat mina gamla filosofiböcker. Derrida med anhang är obskyra just för att dölja att de inte innehåller något mer än det Patrik skriver ovan, de lyckades inte bygga ett skit själva, dekonstruktion inte konstruktion, alla som byggt lego vet att det är lättare, när jag byggde en kolossen på Rhodos i lego med min son som var lika stor som honom nästan, så var han mäkta nöjd, den var likadan som den i Jan Lööfs ”Felix och tidsmaskinen”. Men, man skall inte underskatta glädjen i att förstöra, inte heller hur mycket arbete som kan gå om intet fort, så när min son till sist knuffade kolossen så den kraschade så var det också imponerande, ett brak! Så vill man konstruera eller dekonstruera, eller rättare sagt bygga eller förstöra? Vad för slags människa är man?

    Jag har blivit bekräftad i min tro att vänstermänniskor och pk-ister helt enkelt är sämre människor än vi andra genom att lyssna på Stephen Hicks som Fredrik Östman tipsade om här. Hans sikte på postmodernismen och vänstern är lite annorlunda än Jordan Petersons, han siktar in sig på pk-isternas bitterhet över sina egna tillkortakommanden som drivkraft, precis vad jag tror. De kan själva bara bygga fula sandslott, så mycket roligare då att sparka sönder andras. Jag tror att inbitna pk-ister helt enkelt är svaga människor, som tidigare kunde ta stöd i religionen för att ursäkta sina egna tillkortakommanden, och världens orättvisa. Vi som är starkare kan leva med mera diffus religion, eller utan, även om jag tror att vi försvagat vårt försvar mot pk-ismen genom att ge upp en rätt förstådd och applicerad religion.

    Så lyssna på Stephen Hicks för jag tror att det är viktigt att förstå vår motståndare som trots att det är lättare att rasa än att bygga, ändå är formidabel. Jag tror att det verkligen är själva kärnan i postmodernismen och då också vänstern och nu pk-ismen att förstöra, man ser det överallt, en aggressivitet i sin egen självrättfärdighet i att kasta allt över ända, trots att det för tänkande människor är uppenbart att det är kaos, krossade kolosser på Rhodos, som kommer. Det är då det andra vi måste förstå som är vår fiendes främsta vapen, det är avsaknaden av rationell logisk argumentation, som Omar pekar på i dagens inlägg om Özz. Självmotsägelser är inget problem för pk-ister, det är istället så hela deras tänkande ser ut, man förbinder inte logiska trådar, utan de seglar fritt runt i hjärnan, dekonstruerade satsdelar.
    Blir det för jobbigt med logiken så kastar man in värdegrunden och klipper den logiska tråden. Så vi måste inse att det vi har inför oss är en motståndare som:

    1) VILL förstöra, och blir glad av det
    2) Inte kan nås med logiska argument

    När detta är fullt genomfört så återstår kanske bara det som Felix och Professor Propp gjorde, de byggde en autogyro för att undkomma slaveriet hos den onde araben Leonides och flög från kolossens hjässa. Vi kanske kan smida vapen i exil, men hur vinner man över någon som inte kan nås rationellt, som Skalman brukar säga: Det skall jag fundera på.

    Liked by 5 people

    • Fredrik Östman skriver:

      Jonathan Haidt (sic) har egentligen sagt samma sak: vänstermänniskor är sämre, saknar viktiga moraliska ”smaklökar”. Fast han inte vill se denna konsekvens själv.

      Angående viljan att förstöra är detta den eviga socialistiska tendensen. Socialismen som samhällsform är intigheten, stillheten, tystnaden när allt är förstört och alla döda. Då har alla skillnader också försvunnit.

      Läst Hicks bok! Bara femtio spänn på Amazon (Kindle-versionen).

      Gilla

  11. . Anders skriver:

    Instämmer. Det fordras en samhällskollaps för att vansinnet ska upphöra. Som den brittiske historikern Ian Kershaw visar i The End, som handlar om Tredje rikets sista år, stod det tyska folket bakom regimen ända till slutet, och förföljelsen av de tvivlande snarast intensifierades ju närmare kollapsen man kom.

    Liked by 1 person

  12. Christer Carlstedt skriver:

    Det är inte omöjligt att jag är litet trögfattad. Men icke desto mindre –
    Om det inte finns någon objektiv sanning, så förstår jag inte annat än att redan detta påstående inte är en objektiv sanning.
    Vad var det nu man ville torgföra?

    Vill man så kan man givetvis göra sig bekymmer för det mesta.
    Om man nu lägger litet band på sig ett ögonblick och accepterar tanken att manligt och kvinnligt bara är sociala konstruktioner, så frågar jag mig helt osökt vari legitimiteten för något sådant som Feministiskt Initiativ ligger? Ingen vill väl hävda att en social konstruktion orsakar skillnader i tänkande? Eller att tänkandet är lokaliserat till byxinnehållet?

    Om det postmodernistiska tänkandet är föräldrar till PK-ismen och dess virrande om allas lika värde, så kan jag inte annat än tro att ett antal hjärnor gått i spinn.
    Som jag har förstått det så håller sig numera många företag och förvaltningar med en värdegrund där basen är allas lika värde.
    Då undrar jag varför de stora börsbolagen inte rekryterar sina högsta chefer hos arbetsförmedlingen? Där kan man tydligen få 75% av lönen ersatt av AF dessutom, om man nu tar in någon nyanländ. Det tycks mig vara en ganska bra affär. Säg för sjutton inte att någon plötsligen inte uppfyller kriteriet om allas lika värde för det går ju bara inte!

    Lade ni märke till att jag inte sade något om löneskillnader i samband med allas lika värde?

    Liked by 1 person

    • Gustav Hjelm skriver:

      Christer Carlstedt,
      ”Om det inte finns någon objektiv sanning, så förstår jag inte annat än att redan detta påstående inte är en objektiv sanning. Vad var det nu man ville torgföra?”

      Lite slarvigt (och postmodernistiskt) kan man hävda att det finns en oändlig mängd tolkningar av en företeelse eller ett påstående, typ i en text.

      Men, det finns dock endast ett begränsat antal RIMLIGA tolkningar.

      För att avgöra vad som är rimligt måste man vara kunnig, logisk och analytiskt. Och företrädesvis även insatt i bakgrund och sammanhang.
      De flesta rationella människor gör denna avgränsning intuitivt, snabbt och rationellt för att snabbt bedöma läget och förhålla sig därefter. Annars fungerar varken du eller samhället omkring en.

      Går man som en postmodernist, som ständigt knallar omkring och ”problematiserar”, sökandes efter diskurser för att de inbillar sig att det inte finns någon objektivitet (i rationell mening), kommer man aldrig att kunna förhålla sig till verkligheten. Antagligen blir man så småningom både världsfrånvänd, förvirrad och paranoid. Sannolikt även psykotiskt.

      Man behöver inte vara galen för att bli postmodernist, men man blir definitivt galen av att vara en postmodernist.

      Gustav H

      Liked by 2 people

      • Hovs-svartaste-hallar skriver:

        Jaha — och vem åtar sig att bestämma vad som är en ”rimlig” tolkning?
        Påståendet att det inte skulle finnas några absoluta sanningar är en självmotsägelse — och förtjänar alltså ingen seriös uppmärksamhet.

        Gilla

      • Gustav Hjelm skriver:

        Hovs-Svartaste-Hallar,

        Ingen specifik ”åtar sig att bestämma vad som är en ”rimlig” tolkning”.

        Vi måste göra våra egna ”rimliga tolkningar” av verkligheten. Ju ”rimligare man tolkar” desto bättre förutsättningar får man. I stort och smått.
        Att låta bli att tolka är en lyx som få av oss har.

        Det är också därför postmodernism är dömd att misslyckas.

        Gilla

  13. Gösta Svensson skriver:

    Man måste komma ihåg att det är skillnad mellan att tro att det verkligen inte finns några sanningar, och att det finns sådana, men att de är oåtkomliga för människan.

    Hursomhelst så innehåller båda påståendena samma självmotsägelse: Det man säger är ju meningslöst om man inte tror att det kan vara sant.

    Gilla

  14. Lars Strömberg skriver:

    Men, stopp ett tag nu. Backa lite!
    (Jag har en fäbless just för att backa emellanåt, i syfte att inte rusa åstad och riskera att hamna galet.)

    Patrik skriver:
    ”…Värdegrunden, som enligt Wikipedia bara existerar i Sverige och i någon mån i Norge, bygger på en unikt svensk felöversättning av FNs allmänna deklaration av de mänskliga rättigheterna och säger att alla människor, oavsett födelseort, har lika värde…”

    Enligt Wikipedia? Jovisst! Det står säkert så på Wikipedia.
    Vad innebär det att det står så där? Jo, att någon har skrivit det.
    Inte nödvändigtvis någonting mer än just det.

    Hur VET man att ”Värdegrund” innebär just detta? Det vill säga:
    Värdegrund=Alla människors lika värde.

    Innan jag läste det här ovan citerade, så var min bild av innebörden i ”Värdegrund” att det skulle handla om något slags grundläggande värderingar. Egentligen vilka värderingar som helst, bara de är grundläggande för det som skall placeras ovanpå grunden.
    Alltså, VÄRDERINGAR snarare än någon specifik värdering såsom den där FN-formuleringen om VÄRDE eller då snarare VÄRDIGHET.

    Yttermera tror jag inte på att allting är så klurigt, listigt och konspiratoriskt som många med god förmåga till komplext tänkande – bland annat här på DGS – mer eller mindre tar för givet att mycket i samhället är.
    Det betyder såklart inte alls att det INTE kan vara sådär listigt, uträknat, slugt och finurligt. Det betyder bara att man kanske behöver backa lite emellanåt. Ta sig de där metrarna tillbaka till tanke-vägskälet – innan det blir för långt att återvända – och stanna där en stund och se sig om, innan man rusar åstad.

    🙂

    Liked by 1 person

    • B-J B. skriver:

      Jag håller med. En annan egendomlighet är ju att man lika väl kan tolka förhållandet mellan marxismen och postmodernismen som att marxismen var industrisamhällets populäraste maktkritiska ideologi, och att postmodernismen fyller samma funktion i informationssamhället eller ”expertsamhället”. Dvs postmodernismen blev en nödvändighet då allt etablissemang, ”experter”, forskarsamhället, media, näringsliv och politiker, tycktes ha hamnat på samma sida för att manipulera dem som inte kunde hänvisa till ”experterna”. Foucault m fl måste väl ändå i första hand uppfattas som maktkritiker?
      Att sedan feministerna kidnappade postmodernismen för sina egna maktanspråk kan knappast uppfattas som postmodernismens ”fel”.

      Liked by 1 person

    • Hovs-svartaste-hallar skriver:

      @Lars Strömberg: Då verkar du ha missat att begreppet ”värdegrunden” används väldigt ofta här i landet numera, och att det då syftar på en SPECIFIK uppsättning värderingar där det i synnerhet ingår föreställningen om ”allas lika värde” — och försöker man dissekera detta närmare verkar det anses att man måste vara positiv till en ”generös” invandringspolitik för att kvala in i gänget med ”rätt” värdegrund.

      Märkligt att inte du verkar ha noterat detta, då man tom. kan få sparken från jobbet om man befinns ha ”fel värdegrund”.
      Om jag t.ex. offentligt säger att ”Asylinvandringen måste stoppas!”, så har jag ”fel värdegrund” och riskerar att få sparken från jobbet (som tur är har jag inte haft något ”jobb”, som jag kan sparkas från, på många år).

      Liked by 1 person

      • Lars Strömberg skriver:

        Jo, jag misstänker att ”värdegrund” ofta inbegriper det du beskriver.
        Vad jag reagerar mot, är att det slängs med ord hit och dit, utan att ordslängarna vinnlägger sig om att faktiskt säkerställa för ordmottagarna vad de menar.
        Om en debatt, eller annan kommunikation skall ha någon ordentlig mening, så är det av yttersta vikt att säkerställa att det som sägs uppfattas så som avsett.
        Fast, kanske det allt som oftast snarare handlar om att vinna diskussioner än om att vinna förståelse. Och om så är, så kanske det till och med är gynnsamt att inte visa innehållet i förpackningen. 🙂

        Liked by 1 person

  15. PYJ skriver:

    Snyggt paketerat!

    Frågan är hur vi ska få bort denna hjärntvätt?

    Detta genomsyrar hela vårt svenska samhälle. Alla i ledande positioner är frälsta och vi ser nu även hur det har spillt över på det privata näringslivet. Kvoteringarna och denna postmoderna Idévärld pulvriserar väst och i synnerhet Sverige.

    Liked by 2 people

  16. Lars Strömberg skriver:

    Jag skrev nyss:
    ”…Ta sig de där metrarna tillbaka till tanke-vägskälet – innan det blir för långt att återvända – och stanna där en stund och se sig om, innan man rusar åstad. ..”

    Kom just på att jag vill utveckla det där litegrann:
    Stannar man upp vid tanke-vägskälen, och ser sig om, så kanske man upptäcker att det finns andra vägar än de kanske två, som man först ser. Det kanske finns en liten stig också. Det vill säga en väg som inte alls är lika upptrampad som de andra. Denna behöver ju inte vara en dålig tanke-väg bara för att den inte är asfalterad eller ens påtagligt upptrampad.
    De breda vägarna kanske snarare är breda på grund av att folk inte stannar upp, utan rusar på i upptrampade fotspår. Gissningsvis av pur bekvämlighet, dvs att åsiktskonsumtion är bekvämare än åsiktsproduktion. (Färdiga synsätt att ta till sig kontra egenhändigt skapade resonemang.)

    PS
    Man kan – om så bedöms nödvändigt – ta en helt egen riktning och trampa upp en ny stig.

    Liked by 1 person

  17. Lars Strömberg skriver:

    Nackdelen med ny-stig-trampandet är såklart att man riskerar att hamna utanför alla former av grupptrygghet:
    ”Vi som tycker si” ”Vi som tycker så”…

    Liked by 1 person

  18. olle holmqvist skriver:

    (Detta OT kan hoppas: I början på 60-talet var jag ordf i SSU-klubben på vårt gynmnasium i Södra Latin, Stockholm. Vi hade 8 medlemmar. Unghögerklubben hade mer än 80. Ledda av Per-Magnus ”Peje” Emilsson vars närmaste medarbetare då hette Carl Bildt. Jag hyser ett minne, antagligen elaborerat att du var en mina motdebattörer någon gång ? ”Vi” klassificerade dig och de dina som ”ett bortskämt överklassyngel som aldrig behövde sommarjobba som brevbärare utan seglade jolle i Stockholms skärgård istället”. Kan det stämma ? Är födda samma år som dig och vår generation har en del erfarenheter: högsta antagningsbetyg någonsin till gymnasiet, överbelagt på Lv3 när man skulle göra lumpen osv. och nu kö på bårhusen till krematoriet.
    tidsmarkerig:
    https://www.youtube.com/watch?v=8PdLH-p_cKo )

    Det var faan att du läst alla delar av Kapitalet. Skryter med att läst den röda. Hur som, Marx lära är sådan att den är alltid rätt. Har vi ett samhälle där två samhällsklasser skapar välfärd i samverkan, lönearbetarna genom att sälja sin arbetskraft,- företagsägarna genom att köpa den och sedan sälja vidare vad lönearbetaren skapat. Antag att det kostar företagsägaren 1 krona per stycke stol att producera, lönekostnad, råvara, fabrikslokal etc – en stol. Antag att stolen sedan säljs till vidareförsäljaren för en krona och 10 öre. Det blir ett mervärde på 10 öre, om
    fördelning av detta mervärde strids, klasskamp. Det rika mot de fattiga som i Finland vårvintern 1918. (De rika vann). Eller förhandlingar om hur dela tioöringen. Kanske strejk. Alla flygvärdinnor eniga !

    Det går alltså inte att snacka bort klasskampen. Den viktiga frågan: Hur viktig ?
    Våldsamt övervärderad betydelse, mitt omdöme.
    Ja, redan för långt & kompakt, men jag återkommer gärna och skvätter mera visdom.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Kul. Ja, det stämmer. Men jag kan tillägga att jag jobbade extra som brevbärare på julloven. På sommaren friterade jag pommes frites på en flottig grillbar. Peje och jag satt hela tiden och argumenterade mot varandra på fiket på andra sidan Söderleden. Men numera tror jag att vi håller med varandra i stort.

      Patrik

      Gilla

    • klyvnadenstid skriver:

      Problemet med Marx är att han, som du så väl beskriver, utesluter kapitalet ur ekvationen. Bedrägeriet äger inte rum på fabriksgolvet, i företaget, det representerar organisationsformen för arbetet. Företagaren är liksom arbetaren en förutsättning för produktionen i den arbetsdelade ekonomin, och därmed ”mervärdeskapande”.

      Kapitalisten, rentieren, börsklipparen, bankiren, riskkapitalisten har en lång historia, knuten till ackumulation av rikedom, inte minst med pengar som medel.

      Det är Marx som gör att arbetarrörelsen inte ser detta enkla faktum, det är denna seglivade profana religion som gör att de pratar om Vinster, istället för det i aktiebolag organiserade riskkapitalet. Utan en ideologisk uppgörelse med Marxismen är vänstern förlorad, om inte förhoppningsvis då som en Looser, annars är vi alla förlorare med dem.

      Gilla

  19. Steven Jörsäter skriver:

    En utmärkt analys! Men skrämmande. Den visar med all önskvärd tydlighet hur vilse människan är i sin moderna värld och hur lätt hon kan förledas av dårskap. Vi är allt annat än de rationella varelser somliga av oss tror att vi är. Det är en intressant tanke att också marxismens framgångar berodde på det tomrum som skapades när kristendomens inflytande minskade. Detta tomrum som nu har förvandlats till en avgrund som till och med kyrkan själv har ramlat i och allt desperatare krafter försöker fylla med allsköns dårskap.

    Det finns nog mycket att lära av marxismens öde. Dårskapen att upphöja en klass där människor hamnat av tvång till att bli förebild och styrande makt (och hoppas att det skulle fungera). Det märkligaste är kanske den brutala kollaps som vederfors läran efter murens fall. Hur det var på andra sidan visste ju redan alla som ville veta. Men då blev det för mycket även för de starkt troende. Människor kan alltså övertygas med rationella argument men då måste de vara övertydliga. Likt Tomas tvivlaren måste de kunna känna spikhålen i mästarens händer innan de blir övertygade.

    Så vi måste leta efter spikhålen efter postmodernismens härjningar och visa upp dem. För att på allvar tro att sanningen bara är relativ kan bli västerlandets undergång.

    Liked by 1 person

  20. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Utmärkt sammanfattning. Och imponerande att lyckas plåga sig igenom Kapitalets alla band.

    Den konservative filosofen Roger Scruton har gett sig i kast med de ”nya” mestadels franska postmarxistiska filosoferna, och jag har lyckats ta mig igenom det mesta av hans bok ”Fools, Frauds and Firebrands”.

    Mitt allmänna intryck är att dessa individer är missnöjda med hela det västerländska samhället, anser att det på något dunkelt sätt är ”förtryckande”, och vill se det förstört. Men de klarar naturligt nog inte av att klä denna åsikt i klara och trovärdiga termer utan skapar obegripliga ordkonstruktioner för att försöka dölja det faktum att de inte har ett dugg att komma med egentligen.

    Eftersom västvärlden är den mest framgångsrika samhällsform som någonsin funnits, i termer av att skapa största möjliga välstånd åt så många som möjligt, blir det svårt att övertyga någon vettig människa att det skulle finnas attraktiva alternativ.

    Postmarxisterna löser detta genom att skapa en sekulär kyrka där massorna undfägnas med några få barnsligt enkla slagord — ”lika värde”, osv. Här handlar det om att liturgins djupare innebörd förblir underförstått reserverad för ett litet fåtal — de som tagit sig igenom Focault, Derrida och allt vad dessa häxdoktorer kan heta; medan Medelsvensson ska hjärntvättas med ”Värdegrunden” av någon enklare Värdepolitruk.

    Denna Värdegrund visar sig handla om att alla är Jämlika men några är JämlikARE — nämligen alla som det för tillfället är Synd Om.
    Migranter från främmande kulturer, utan utbildning och med motbjudande värderingar, är det alldeles Extra Synd OM, exempelvis. Dem måste vi vara Extra snälla mot!

    Och vad är det egentligen som säger att våra värderingar är bättre? Vi kanske bara behöver vänja oss vid att våra kvinnor sextrakasseras, att blåljuspersonal attackeras med stenar osv.

    Vänta nu — vad var det dessa nymarxister ville?
    Här är EN som faktiskt säger detta rakt ut, utan att dölja sig i obegripligt ordbajs:

    Tobias Hübinette

    Att känna eller t.o.m. tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!
    https://sv.wikiquote.org/wiki/Tobias_H%C3%BCbinette

    Som väntat, så har den här individen skapat sig en försörjning i den svenska ideologiproducerande världen. Det är VÅRA skattemedel som betalar hans lön!

    Liked by 4 people

  21. MartinA skriver:

    Var är Frankfurtskolan? Var är kulturmarxismen? Var är Erich Fromm och Herbert Marcuse? Var är Adorno? PE skyndar sig till det provinsiella trots att fenomenet globalt. Förklaringen står ej att finna i sverige eftersom dessa ideer bara importerats från USA ocgh tryckts på oss via media och akademia och kommunister i statsapparaten. PE doppar foten i ett svårt ämne och resultatet blir mindre bra. Jag tycker PE här agerar etablissemangets och förstörarnas arriärgarde, snarare än en effektiv sanningssägare. Andra tycker säkert att det halvkvädna är bättre än det osjugna. Mja, det skapar ju diskussion i vart fall.

    Här är en artikel som jag tycker går igenom fenomenet ok:
    https://www.academia.org/the-origins-of-political-correctness/

    Här är en video av teaparty demagogen Bill Whittle som försöker närma sig ämnet. Även om han som ”cuckservative” naturligtvis lindar in kritiken av politisk korrekthet i politisk korrekthet. Hans beskrivning av hur kulturmarxismen använder kritisk teori som svärdet som förstör vår kultur och den politiska korrektheten som den sköld som är nödvändig för att kritisk teori skall kunna göra sitt värv ostört.
    youtube.com/watch?v=vrt6msZmU7Y

    VLoggaren Lindybeige har en litet mer jordnära och roande dekonstruktion av Politisk Korrekthet:
    youtube.com/watch?v=YoUrYjUjJJc

    Liked by 1 person

    • Fredrik Östman skriver:

      Kvarstår hela korrespondensen. Skall vara mycket upplysande angående Marx och Engels personligheter och låt oss kalla det ”personliga och moraliska tillkortakommanden”. I Moskva kan man betrakta Lenins skivade hjärna. Lycka till! YOLO.

      Gilla

  22. Mats R skriver:

    ”Allas lika värde” är naturligtvis ingen felöversättning, utan en fullt medveten förvrängning. Ordet ”värdighet” uttrycker något oföränderligt, som alla kan förstå och omfatta och som inte går att mäta eller förhandla om, medan ordet ”värde” uttrycker något som är en subjektiv uppfattning om något i förhållande till något annat. Ett värde är föränderligt och förhandlingsbart. Dessutom befinner sig den som utför värderingen i en maktposition i förhållande till den som värderas. Vem som ska inneha värderarens roll i det svenska samhället är naturligtvis ett högst delikat spörsmål.

    Liked by 2 people

    • Christer L skriver:

      Ett värde blir till i jämförelse med ett annat värde. Lika värde innebär ett upphävande av värden. Om alla pengar var lika värda skulle det inte finnas pengar t. ex.

      Gilla

  23. Ist skriver:

    Samhället i dag liknar en ballong, vars svällande ”midja” utgörs av en växande medelklass som sysslar med symbolverksamhet. Vi får yrken utan innehåll, titelinflation, överutbildning. Ett välfungerande samhälle kräver att man inte frestas blåsa upp ballongen så mycket som möjligt, skriver Mats Alvesson.

    Liked by 1 person

  24. Rikard skriver:

    Hej.

    Vad gör man åt det, och vad är alternativet?

    Landets invånare kan inte samlas kring kristendom, därtill är de troende alltför få och flertalet har antingen andra gudar, eller dyrkar Abrahams gud under annat namn, eller tycker religion är en privatsak.

    Landets invånare kan inte samlas kring en tydlig uttalad -ism, då vi är vaccinerade mot sådant via skolan eftersom extrem-ism sägs leda till Förintelsen.

    Landets invånare kan inte enas kring ekonomisk liberalism på nationalistisk grund.

    Landets invånare kan inte enas kring en Ledare.

    Landets invånare kan inte enas kring sin gemensamma historia ända tillbaka till förkristen tid; den tids värderingar som våra nutida ofta vilar på.

    Vad skall vi enas kring?

    Varje försök möts med ”vad menar du egentligen med [term], kan du definiera [term]?”.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Liked by 1 person

  25. Rolf Ahlqvist skriver:

    Den aktiva modernitetens skapelsekraft har väl nått vänd- eller slutpunkten på sin cirkelgång, nu när de mångfaldiga alternativens kravlösa möjligheter, folkligt socialt får utbreda sig på alla områden. Och det med en mer passivt postmodern, evighetsnärmande närvaro i det eviga nuflödet. Det som ger oss en mer förnöjsam, digitalteknisk förbrukningstillvaro. Alltmedan framtiden avtecknar sig mot divergerande horisonter, dels en återstart av moderniteten för det lagstyrande, sekulära samhället, och dels postmodernitetsalternativets, religiöst ”eviga” existens.

    Gilla

  26. Asta skriver:

    Den s.k. ”vänstern” vill idag inte uppnå något, de utför sin uppgift som nyttiga idioter, att söndra samhället, de lyfter inte fram kritik och frågor som fattigpensionärer, höjd pensionsålder, dålig sjukvård, globala karteller, finansvärlden osv. Ingen!

    Dessa viktiga frågor försvinner i en massa av pseudofrågor som feminism, rasism, fascism osv..

    Förutom alla lögner som detta lett till genom åren har det ju också bidragit till en extremt ineffektiv invandringspolitik som inte längre fyllt sitt syfte att hjälpa människor/flyktingar här eller på plats, utan endast varit ett politiskt verktyg för att framhäva sig själva.

    Och precis som en klassisk socialdemokrat skulle framhäva underklassens problem i sin retorik, för att påvisa orättvisan lever idag vänstern på att framhäva diskriminering utefter ett etniskt perspektiv.

    Vänstern har nu entusiastiskt välkomnat ett mångkulturellt stamsamhälle. Den västerländska civilisationen/de vita männen (dvs den mest framgångsrika stammen) ska nedkämpas.

    Man undrar jämt varför feminister och homosexuella inte bryr sig om Islam. Homosexuella vet att det inte finns en chans i ”helvete” att muslimer tänker anpassa sin religion efter deras önskemål, så som kristna gör.

    Ett annat exempel är F! De drivs av ett etniskt hat mot befolkningen som gett en fristad och gjort allt dom kunnat för att vara invandrare till lags. Ett litet land på en annan kontinent som hon frivilligt sökt sig till. Deras mål i livet är att straffa den här lilla etniska gruppen på 7-8 miljoner människor, för att dom ser annorlunda ut från afrikaner.

    Vänstern är coercive utopians = utopister som vill påtvinga andra sin samhällsmodell… oavsett konsekvenserna. Och ja… det handlar om en speciell typ av människor, där ledarna har bl.a. en kombination av hänsynslöshet och arrogant storhetsvansinne. Se på Pol Pott!
    http://foliehatteniteckomatorp.blogspot.se/

    Gilla

  27. Lars Strömberg skriver:

    Hörni, alla som använder uttrycket ”Postmodernism”:
    Finns det någon samstämmighet i vad det ordet beyder?
    Jag tycker att det låter som något inom bildkonsten. Förstår att det inte handlar om det. Åtminstone inte i det här forumet.
    Ovanstående är allvarligt menat och skall inte ses som en provokation. Men jag är allmänt skeptisk till mode-uttryck i största allmänhet, därav både vaksamhet och undran.

    Liked by 1 person

    • Östanskog skriver:

      Instämmer med Lars Strömberg ang. begreppets oklarhet. – Vi har postmodernistisk bröstning i våra fönster. Inte undra, att jag får mardrömmar av den här sajten.

      Gilla

      • Lars Strömberg skriver:

        Ja, alltså, det blir ju liite lustigt.
        Alltså även i sammanhang med människor som starkt ifrågasätter det oreflekterat vedertagna, som här exempelvis, så anammas vissa saker till synes oreflekterat.
        Det är dylikt som fascinerar mig. Det vill säga: Grupptillhörighetskänslan tycks styra beteendet och rendera i kategoriskt och oreflekterat anammande av såväl uttryck som attityder även hos till synes kritiskt lagda personer.
        🙂

        Gilla

  28. Kirurgen skriver:

    Bra skrivet och tänkt. En av dina bästa artiklar. Intressant begrepp i sammanhanget är existensialism. Det finns utmärkta sammanfattningar både om postmodernism och existensialism på Wikipedia.
    Tänkandet i Sverige bland populationen består i icke-tänkande. Jag menar då inom ett djupare tänkande som handlar om samhällets utveckling vad beträffar både en nära och en avlägsnare framtid. Man lever enligt Carpe Diem och ”jag och vi först”. Efter oss syndafloden. Men hur skall det gå för våra barn, barnbarn och barnbarns barn? Politisk korrekthet har infiltrerat så många makthavande (arbetare är inte PK) i samhället som inte tänker längre än näsan räcker att den KAN ha blivit irreversibel. Men jag tror trots allt att det finns hopp av den enkla anledningen att något MÅSTE göras. Och det som måste göras det blir gjort. Tiden till nästa val kommer att vara turbulent och valet och tiden efter valet 2018 att bli kaotisk.
    Hade jag varit i Jimmie Åkessons kläder hade jag i klartext sagt att i stort sett alla SIDA-pengar
    skall användas till migration och asylmottagning. De 60-70 miljarder per år som kommer att avsättas för nämnda ändamål skall minskas till hälften (till att börja med) och användas för samhällets verkliga behov, exempelvis till att stötta upp svenska fattigpensionärers ekonomi och mycket annat nödvändigt.
    Varför säger inte Åkesson detta när han har tillgång till media. Detta är klara besked och därefter kan postmodernister, globalister och PK-ister samt slagordsfeminister fortsätta att grubbla över samhället och livet med växlande framgång.

    Gilla

  29. Hxe skriver:

    Det finns inga sakliga omständigheter till varför Migrationsverket är så så generösa med att dela ut uppehållstillstånd.
    Övriga nordiska länder har ju i allt väsentligt samma asyllagstiftning.

    Varför Sverige beviljat så oerhört många fler uppehållstillstånd än Norge, Danmark och Finland beror enbart på den vänsterliberala asylaktivism som pågår inom Migrationsverket och den generösa och naiva? tolkning av reglerna som görs.

    Mellan 30-50 procent av asylsökande registrerar dessutom olika personuppgifter
    myndigheter i Sverige enligt en utredning från Skatteverket. Den Muslimske terroristen Rakhmat Akilov som använt sig av minst två identitet.

    Det skandalösa också är att in i Sverige (och Europa) kan man komma utan id-handlingar hur lätt som helst eftersom man har den så kallade ”rätten att få sin sak prövad”. 
Men att bli utvisad utan id-handlingar går inte alls.
U-länderna vägrar ta emot sina desertörer utan id.

    EU har naturligtvis möjlighet att ta till maktmedel, men den viljan saknas, sakernas tillstånd passar väl deras agenda.

    Liked by 2 people

  30. Thomas Gunnarson skriver:

    Denna attityd kan bara blomma upp om man inte på samma gång anser att det ”är omöjligt att misslyckas i Sverige utan att det beror på en själv”…
    För då kan bara skulden ligga hos alla svenskar som fått möjligheten att ”lyckas”…
    Misslyckas man, även om man försöker, så är det ens eget fel.
    De som inte har haft denna förmån, alltså alla som inte är uppvuxna i lyckolandet, är offer. Alla andra som misslyckas har sig själva att skylla…
    ”Vårt förakt för svaghet”, som gör att vi alla klättrar på varann för att ingen vill egentligen vara en klient, ett vårdoffer….

    Gilla

  31. Björn skriver:

    Det utvecklades nån slags omvänd demokrati här i Sverige, under många år! Ju mindre en grupp var, desto större vikt lades vid deras åsikter och krav! Den svenska majoritetsbefolkningen skulle enbart tiga, och förväntas finna sig i att de ”utsatta” prioriterades i alla lägen! Att vara analfabet och komma från MENA, gav högsta ”status” bland de ”utsatta”! NU har det blivit så, att dessa grupper med ”utsatta minoriteter” har växt till sig nåt så alldeles groteskt, i det för dem så gynnsamma svenska bidragsklimatet, att de faktiskt själva redan har bildat egen majoritet, inom många områden! Våld och kriminalitet, är ETT sånt område! Rent geografiskt, har de ju också haft totalmajoritet på många platser, sen länge! Det blivande Sverige, har sin ”föregångare” i dagens Malmö! Deadline(på ”riktigt”!) är valet 2018!

    Gilla

  32. Kungskobran skriver:

    Man måste skilja på begreppen värde, värda och värdefull, dom har alla olika betydelse.
    Alla människors lika värde innebär inte att alla är lika mycket värda eller lika värdefulla.
    Det tror jag de flesta männidkor håller med om och inser.
    Lika värde kan man ochså tolka enligt det gamla uttrycket ”en an är väl lika god som en an”

    Gilla

  33. Lotta Trouble skriver:

    ”nnebär att det inte finns någon objektiv sanning eftersom alla uttalanden med anspråk på att företräda sanningen bara är sociala konstruktioner.”
    När jag träffar människor som anser det, brukar jag fråga om de tror att Förintelsen har ägt rum? Eller om de anser att påståendet om Förintelsen irumägande bara är deras sanning och att extremhögern har lika rätt till sin sanning. De blir ganska irriterade och har hittills aldrig kunnat prestera ett ( ens för dem själva) vettigt argument.

    Gilla

  34. Sixten Johansson skriver:

    Ordet postmodernism är ogenomskinligt. Bra för den som vill göra sig märkvärdig och / eller inte kan tänka självständigt. Ordet kan vara användbart som arkitekturterm, men signalerar annars bara kvasiintellektuell grupponani. Dess yviga omfång definieras bra i svenska Wikipedia – läs där.

    Andra världskriget alstrade djup desillusion och pessimism i tänkandet och tidsandan. Västvärldens efterkrigsgeneration fick fria händer och hjälp på vägen för att skapa en bättre värld och en bättre människa. Ordmagin blev verktyget och i det frankensteinska projektet införlivades individualism, konsumism, vänsterism, feminism, narcissism, ungdomskult, normupplösning. Det politiskt korrekta i hela offentligheten blev allt mer regimtroget centralstyrt, tanketotalitärt, både mobbpräglat och internaliserat, efterkristet fundamentalistiskt. Alla strömmar förenades, egenintressen och dolda aktörer växelverkade och en mäktig tidvattenvåg bildades.

    De franska intellektuella blev experter på att producera verbala tomtebloss och fyrverkerier, men kunde strunta i logiken och substansen och framför allt i verklighetskontakten, eftersom allt ändå var relativt. Nästan allt var ändå bara ord. Och gradvis blev orden allt. Var och en kunde konstruera sin egen lilla ordvärld och ju fler man fick med sig, desto mer ”verklig” blev den självförstärkande gruppens värld.

    Kvinnor är mer anpassningsbara och självbespeglande, gillar idoler, är bättre på språk och social manipulation. De har i alla tider format sitt tänkande och sin kropp efter maktens önskemål. Nu fick de även chansen att ingå i makteliten och kunde utan meriter ta plats i det offentliga rummet. De surfade på tidvattenvågens kam och som en förödande tsunami slår nu den väldiga vågen in över västländerna. En majoritetsvåg av kvinnor och feminiserade, lillgammalt barnsliga, inbilska män med orddiarré, oemottagliga för logik, konsekvensanalys, verklighets- och erfarenhetsbaserade handlingsbehov. I dagsläget finns inte mycket annat att göra än att försöka stärka allt som är den vänsteristiska, feminfantiliserade maktelitens rakaste, djupaste motsats.

    Liked by 3 people

    • Anne-Hedvig skriver:

      Med tanke på disse franske tankespinn-typene –
      Det finns en vri på det 6. bud: ”Du skal ikke bedrive ord.”

      I Telemark, Fjellnorge, pleide man å si: ”Bruk ikke større ord enn du kan vinterfø”.
      Dette var sindige bønder i et hardt klima som måtte spare på fôret til husdyra dersom det skulle holde vinteren igjennom.

      Gilla

  35. Hawwa skriver:

    Den här spekulationen uppfattar jag inte så väl förankrad. Människor som arbetar inom det välfärdsindustriella komplexet är inte någon homogen grupp, det är tvärtom en brokig skara. Det är i denna brokiga skara av lärare, sjuksköterskor, socialarbetare etc man återfinner flest fall av utbrändhet, och det är inte något man väljer att bli. Jag vet flera som omskolat sig för att de inte pallat trycket helt enkelt, och faktiskt fall där en person varit tvungen att flytta ifrån orten. Dessa människor är måttligt intresserade av vad som är PK eller ej. De försöker sköta det jobb de är satta att göra. Det kan också vara så att det är det är rätt tyst emellan kollegorna (vet inte om det är representativt, men jag vet fall) där man upplever ett tryck uppifrån och man vill inte trots allt inte förlora jobbet.

    Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Din invändning är rimlig. Jag träffar inte sällan på sjukvårdspersonal som är främmande för PK-dravlet (men inte törs säga emot). Det finns rimligen även lärare och kanske till och med socialarbetare som privat ogillar PK-kulten. Och det är klart att dessa professioner behövs i samhället. Jag tror att PK-tron och värdegrundstänkandet anrikas ju högre upp och närmare politikerväldet en person råkar befinna sig. Det är därför de lägre nivåerna, som du säger, ”upplever ett tryck uppifrån”.

      Patrik

      Gilla

    • Redaktionen skriver:

      Jag funderar på att skriva något om det där på temat ”professionell eller PK”. PK-ismen har sedan länge motarbetat de professionella kårerna med deras känsla av ”kall” och sådant. Ändå lever professionalismen vidare som någon sorts motståndsrörelse (till fromma för medborgarna). Det finns till exempel bra lärare. Det här är av avgörande betydelse för Sveriges framtid tror jag. Det som gör samhällen till bra samhällen är inte minst existensen av självständiga och ansvarstagande professionella kårer, faktiskt en sorts kulturella mirakel. Professioner som håller ordning på sig själva till båtnad för allmänheten.

      Patrik igen

      Liked by 1 person

    • Lars-Erik Eriksson skriver:

      När vi på den här sajten, Patrik, hans krönikerande gäster och vi läsare med våra kommentarer omnämner VIK, då talar vi om den politiska klassen och den mediala klassen som tillhör överbyggnaden resp. försvarar densamma.
      För mig är våra lärare, under- och sjuksköterskor, läkare och även byråkraterna på landstingen nödvändiga kuggar i ett civiliserat landskap.
      SIDA däremot, dess tillskyndare, migrationsverket, dess försvarare, advokatsamfundet som försvarar asylshoppare samt GD:ar och deras politikerbossar, ja där har vi nomenklaturan, den nya adeln med privilegier en riktigt demokrati aldrig hade utfärdat eller tillåtit.
      Som Patrik skrev för ett tag sedan: Om vi svenskar hade suttit i ett flyktingläger så nog sjutton hade vi organiserat fram enkla men fungerande skolor och en fördelning av arbetsuppgifter där vi tillvaratagit hantverkskunnande på alla upptänkliga områden. Vi hade fan inte tillåtit ett gäng
      VIK-jäsare att ta över ruljangsen eftersom inget överflöd så tillåtit.

      Liked by 1 person

  36. Hawwa skriver:

    Givetvis finns det många bra lärare, och många av dessa slutar. Pressen behöver inte handla om att placera sig i rätt åsiktskorridor, det kan handla om en mer konkret press, att ge vissa elever vissa betyg, eller t ex mörka mobbing. I helgen träffade jag en mamma vars son haft 13 matte-vikarier på en termin. Detta var i en skola i Stockholms innerstad.

    Gilla

  37. Kirurgen skriver:

    Fråga mig: det finns redigt med PK-dynga inom sjukvården. Jag har dock aldrig varit rädd för att säga ifrån, jag är inte rädd då min styrka ligger i att utföra ett skickligt hantverk. Det kan man inte ta ifrån mig eftersom skicklighet är beroendeframkallande.

    Liked by 1 person

  38. Lars skriver:

    Jag måste rätta ovanstående. Amerikanska universitet har ca 516 miljarder dollar i donationsstiftelser, inte kronor som jag skrev och har goda kontakter och placerar merparten i alternativa placeringar. Amerikanska high school dvs gymnasier är ju inte heller privat i någon större utsträckning utan offentliga.

    Gilla

  39. Lars Strömberg skriver:

    Mina tankar till mycket av det som skrivs här – både av skribenterna och av de som kommenterar skribenternas artiklar – är för det mesta skapade utifrån betraktarens perspektiv.

    Eftersom jag bara är intresserad av själva tankarna och inläggen – och inte alls av VEM som står bakom dem, så har jag ingen bild av vad de enskilda kommentatorerna brukar tänka och tycka.
    Utifrån detta – på personnivå – ytterst grumliga perspektiv, så är det dock en sak som är väldigt intressant och – som jag ser det – uppenbar:
    I samhället i stort finns tydliga normer som gäller.
    I det ”lilla samhället”, exempelvis någon liten gruppering på internet är det oftast likadant.
    Det kan handla om vilka ord man bör och inte bör säga (neger tex).
    Vilka företeelser man bör och inte bör sympatisera med (pride-festivaler tex).
    Vilka kända personer som bör hyllas och vilka som skall ”dissas”. Elller lämnas ifred. (Sara Larsson eller Trump eller Nujen tex.)

    Det kan självklart vara så att människor verkligen tycker lika respektive olika av EGEN kraft. Perspektiv och åsikter som enskilda individer (mer eller mindre) SJÄLVA kommit fram till.
    Naturligtvis tar även den mest självständigt tänkande individ intryck utifrån. Annars funnes ju inte så mycket för hjärnan att bearbeta.
    Det handlar nog snarast om balansen mellan tuggandet och sväljandet. Eller om man väljer att spotta ut innan man knappt smakat.

    De flesta människor verkar måna om att ha något att se upp till. Något att förtöja sig vid, och skapa ett slags identitet med, kanske man kan säga.
    Det kan vara någon person, en ideologi, en attityd, en religion…
    Eller ett fotbollslag.

    Jag tror att det där kan vara farligt. Fast det kan såklart vara hyfsat harmlöst också, beroende på vad det handlar om.
    Det kan ju gå så långt att man anammar i stort sett ALLT som en viss person säger. Samtidigt uppstår osäkerhet om vad man skall tycka om man inte vem avsändaren är.
    Förpackningen eller loggan blir avgörande för ens uppfattning av innehållet.

    Jag tycker att forum som DGS är ganska givande att delta i. Grundperspektivet är friskt. En kritisk betraktelse av hur samhället, den stora flocken ser ut – om man ställer sig lite på distans och tittar på. Gruppen och gruppagerandet framgår tydligt utifrån.

    Det stora problemet uppstår när alla de kritiskt betraktande står liksom i flock SJÄLVA, kommenterar och skriver. Det anammas gemensamhetsskapande ord och uttryck, Det skapas gemensamma hackkycklingar där ute att ondgöra sig över. Det utvecklas gemensamma konspirationsteorier et cetera.

    Gruppen blir ånyo viktigare för den enskilde än den självständiga tanken.

    Gilla

    • Lars-Erik Eriksson skriver:

      Men jag tror att någorlunda intelligenta – en hel del av DGS krönikörer o läsare – studsar mellan gruppen och individen rent kognitivt.
      Mycket av mina egna tankar är en kompott av andras åsikter, en del faktauppgifter samt min egen psykologi och tankeförmåga.
      Är du däremot en anhängare av mångkulturideologin, av VIK, ja då behöver du inte tänka själv, du hämtar ut Värdegrunden på Posten eller Ica eller närmaste bensinstation, packar upp den framför Rapport o Aktuellt och deltar i en eller annan ljusmanifestation när så påkallas.

      Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      Visst är din varning befogad, Lars! Men på DGS och andra alternativfora finns hela tiden både veteraner och nymornade läsare. De flesta är frustrerade, chockade, sorgsna och hjälplösa inför det som pågår och inför de mörknande, brutala framtidsutsikterna. Därför behöver vi alla dagliga doser av bekräftelse och en gnutta gemenskapskänsla, något som inte alla får ens i sin egen familjekrets.

      Självständigt och kritiskt prövat, sanningssökande och verklighetsgrundat tänkande är oerhört viktigt. Men då återstår dilemmat hur vi, relativt atomiserade individer, ska kunna uträtta något utifrån våra tankar. Den som inte börjar samla ihop en egen skara lärjungar behöver samarbeta med någon existerande eller nygrundad organisation, ett parti, en hjärntrust eller stark aktör av något slag. Och även där behövs hela tiden lagom doser av gemensamhetsstärkande stimuli.

      Efter drygt två års läsning och tänkande tycker jag mig ha pusslat ihop en tillräckligt djup och bred analytisk helhetsbild och jag märker att liknande iakttagelser och tankar nu omfattas och kompletteras av många som läser och skriver här på DGS. Nästa steg blir att försöka kanalisera och omsätta de vunna insikterna. Jag tror att vi dissidenter kan utveckla och nyttiggöra något som är helt nytt i modern tid: kollektiv intelligens. Jag rekommenderar varmt läsning om detta (och mycket annat) på utomordentliga morpheusblogg.se där man i vänsterspalten under rubriken ”Demokrati” hittar artikeln ”Kollektiv intelligens” från 29 nov 2015.

      (Svenska alternativmedia är mycket bra och jag tror att morpheusblogg.se nu toppar i fråga om mängden informativt, mångsidigt och genomarbetat stoff. Läs t ex ”Petrodollarn” från 10 juli i år och hela serien ”Brave New Sweden”, som handlar om socialdemokratin och Huntfords bok, första delen 16 aug 2016)

      Gilla

      • Lars Strömberg skriver:

        Tack för din kommentar!
        Av någon (underlig) anledning är jag inte speciellt oroad eller dyster inför framtiden. Jag läser och skriver väldigt gärna här trots att jag inte delar många av er andras syn på framtiden.
        Jag är inte lastgammal, men har ändå under mina drygt femtio år sett diverse katastrofscenarior utebli: Skogsdöden, aidsepidemin, slut på oljan, kolOXid-döden, ozonhålskatastrofen, kalla-kriget-utvecklingen, fågelinfluensan, bankkraschen…
        För den högst personliga delen, så måste jag säga att jag ALDRIG märkt av några negativa konsekvenser av NÅGRA av de problem som under en period eller annan varit i debattstormens öga. En kanske både irrelevant och relevant notering.

        Jag ser det mesta som händer som rörelser i sinusform. Olika amplitud och olika frekvens, men likafullt alltid i en pendelrörelse.

        Däremot är jag MYCKET intresserad av massbeteenden, grupptänkande och hur -och i vilken grad – individen tänker egna eller andras tankar.

        Gilla

      • Lars-Erik Eriksson skriver:

        Laissez faire, Hakuna matata, Don’t worry be happy, Det ordnar sig…
        Eller?
        Judarna som tänkte som du i 30-talets Europa fick anledning att ångra sig.
        Muslimerna på Balkan på 90-talet.
        Tutsierna i Rwanda på 90-talet.
        Armenierna i början av 1900-talet.
        De kristna i Libanon på 50- och 60-talet när de var i majoritet.

        Gilla

  40. Folke Lidén skriver:

    En mycket bra beskrivning av historien och nuläget. Som alltid när jag läser ”bra artiklar”, som korrekt beskriver vad som hänt och var vi står nu, så väntar jag på nästa artikel. Den som beskriver vad som kommer att hända 10 – 20 framåt i tiden.
    Att PK-ismen nått sin topp och att den är på nedgång står klart för mig.
    Frågan är bara vad som händer när allt krackelerar. Har PK-ismen blivit, som vissa banker, ”too big to fail”?
    Kommer den att dra hela samhället med sig i fallet?

    Gilla

  41. Elzbieta Dura skriver:

    Att postmodernisterna själva inte förstår vad de skriver visades bäst av fysikern Alan Sokal. Han skickade en artikel som publicerades i en ansedd postmodern tidskrift Social Texts. Artikeln var hel nonsens men använde deras lingo: ”Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity”. I boken ”Fashionable Nonsense” dekonstruerar Sokal och Brickmont de största postmoderna skrifter och visar vilka rappakalja de innehåller.

    Gilla

    • gmiksche skriver:

      Jag kom över artikeln mer av en tillfällighet. Verkligen rolig läsning. Och den fick stor spridning och diskuterades ”seriöst” bland ”fackfolk”. Innan författaren (eller var det författarna) avslöjade sitt eget skämt. Mycket pinsamt för postmodernistkåren.

      Gilla

  42. Thomas Nilsson-Backe skriver:

    Patrik,
    Uppenbarligen håller vi med varandra om det mesta, men inte om Thomas Thorilds ord.
    Utan att komma i närheten av att vara en postmodernist tycker jag nog ”Tänka rätt är stort men tänka fritt är större” är det vettigare uttrycket. Här följer ett annan citat, som jag tycker bekräftar min åsikt:
    ”The most dangerous man to any government is the man who is able to think things out… without regard to the prevailing superstitions and taboos. Almost inevitably he comes to the conclusion that the government he lives under is dishonest, insane, intolerable.”
    H. L. Mencken
    Det handlar således inte om att insistera på att 2+2 inte bara är lika med 4, utan om man vill också kan vara lika med 5. Det handlar inte om det. Det handlar om att understå sig till att tänka friare och utanför normerna än vad som PK-etablissemanget påbjuder som ”rätt”. Alltså allt annan än att vara postmodernist i dagens samhälle.

    Liked by 1 person

  43. Hawwa skriver:

    Jag är inte bekväm med begreppet PK, det är fladdrigt och dess syftningar beror på ur vilket perspektiv och i vilket sammanhang det används. Att förutsätta att ”vi vet ju alla vad vi menar när vi pratar PK”, tror jag är bedrägligt. Att skribenter/kommentatorer på den här siten lätt skulle kunna enas om en hyggligt entydig definition på PK tror inte jag är självklart.

    Att en relativt liten klick ger sig själva tolkningsföreträde över verklighetsbeskrivningen och fastställer dagordningen av vad som presenteras i media är inte bra.

    Dessa sanningsanspråk diskvalificerar dock denna grupp ifrån att vara just postmodernister.
    Här är inte en verklighetsbeskrivning så god som någon, den sanning som presenteras kräver filtrering av media-husens tillrättaläggande hand. Det handlar inte bara en stundtals faktisk censur utan det är ett slags marknadsföring av en världsbild som mer har karaktär av påbud. Folke Liden ställer frågan om denna världsbild (som gäller i hela Sverige) är ”too big to fail?”. Frågan är inte irrelevant, vi är marinerade i ett förhållningssätt att det hänger på Sverige om världen skall förlösas ifrån ondskan. Det kan ta sig rent komiska uttryck som ”Vi gillar olika” som betyder ”Vi är olika, och det gillar vi inte, därför måste vi fösa in medborgarna i rätt åsiktskorridor”. Numer är det i Sverige som vi tror att vi är humrar.

    Men det finns en också risk att man bygger nya åsiktskorridorer med vattentäta skott emot omvärlden, eller iaf delar av omvärlden. Tonlägena kan bli väl affekterade, och alla springer åt samma håll även om det är motsatt många av tidens trender. Jag sympatiserar med vad Lars Strömberg skriver ovan. Det kan vara lätt att fara iväg när man tycker sig vara bland likar (jag tror inte att man skall glömma ”tycker sig”).

    När Lars-Erik Eriksson ovan skriver ”vi som skriver här” riktar oss emot den politiska/mediala klassen, tar han för givet att han är talesman för den här gruppen, så kan det vara – eller inte.

    Var gränserna till dessa klasser går tror jag inte heller är hugget i sten.

    På en skola, avdelning eller i ett projekt förväntas man vara lojal mot chefen/ledaren och det krävs för att arbetet skall kunna genomföras. De flesta av oss har säkert varit med om att den lojaliteten har prövats, vid t ex ett havererat projekt, där det kan komma att handla om att mer el mindre otillbörligt skydda något eller oftare någon. Att t ex följa upp havererade projekt för att identifiera orsakerna skulle sannolikt spara betydande summor för organisationen, men jag har aldrig varit med om att det gjorts (trots bedyranden om att det skall ske, eftersom det är så viktigt inför kommande projekt – som påfallande ofta begår påfallande liknande misstag). Det krävs att det finns en tillräcklig mängd tillräckligt lojala medarbetare för att detta skall fortgå (+ att övriga varken säger bu eller bä).

    Vid vilket läge övergår en sådan lojalitet till ett slags ”corruption light” som kan vara föremål för vidare utveckling? Hur långt sträcker sig den politiska / mediala klassen som vi reagerar på?

    Som har nämnts ovan tror jag att mycket i Sverige vilar på ”Professioner som håller ordning på sig själva”, som inte låter sig beröras av vad som händer
    ”ovanför”, men mycket väl förstår vikten av deras arbete blir utfört. – ”Keep calm and carry on”

    Gilla

  44. Lars Strömberg skriver:

    Jag har resonerat lite kring ”PK” och dess sannolikt gängse bedydelse.
    Jag har då kommit fram till att det bör skrivas ”SK” istället. Socialt Korrekt, alltså.
    Ty, det är rimligtvis det det handlar om. ”Hur skall jag (påstå mig) tycka?” ”Vad bör jag säga och inte?”
    Folk säger ju till och med ”…Du vet, det är POLITISKT…” om man diskuterar något konstigt beslut på ett företag.

    Jag ogillar modeord. Det är friskt att ifrågasätta dem och inte bara anamma. (Kontext, Eskalera, Diskurs…)
    Ett annat fånigt uttryck är ”EQ”, som tydligen skall betyda ”Emotionell Intelligens”. ?
    Emotionell Kvot, bör det väl handla om. Jämför med ”IQ”, det står ju knappast för Intelligent Intelligens…
    Denna utvikning var bara ett gott exempel på det ordslängeri som förekommer och som – tycker jag – vittnar om okritiskt beteende.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s