David Brooks är en skribent (i exempelvis New York Times och Dagens Nyheter) som jag länge satt högt för att han, enligt min mening, brukat föra begripliga och förnuftigt byggda resonemang. Efter en artikel om att ”Trumps egoism förgiftar världen” är jag inte längre så säker. Jag har inget emot att folk avskyr Trump, men jag gillar inte när det sker på vilka känslomässiga grunder som helst. Så här påstår Brooks:

… kärnan i projektet Trump [är]att egoism är det enda som driver mänskligt beteende. [Den tanken] har växt fram ur världsuppfattningen att livet är en strid om fördelar. Det antyder att samarbetande grupper är en hycklande täckmantel för det själviska manövrerande som pågår under ytan. [Det] förklarar varför Trumpfolket är så skeptiskt till varje världsomspännande samarbetsprojekt, som Nato och de olika handelsöverenskommelserna. Den underlättar förståelsen av Trumps skäl att hoppa av Parisavtalet om miljön…

Dessutom förklarar den varför folk i Vita huset är så elaka mot varandra. De är långt ifrån ett brödraskap, utan deras värld är en grym spelplats där personalen tävlar om att nå framgång…

Problemet är att synsättet bygger på en missuppfattning av vad det är som driver människans handlande…

Människor har en känsla för moral. De har en uppsättning universella instinktiva uppfattningar som bidrar till att dämpa motsättningar. Man behöver inte lära barn vad rättvisa är, det vet de redan…

Genom att behandla världen som enbart en arena för kamp om övertaget sliter Trump… sönder förhållanden, förstör ömsesidighet, undergräver förtroendet och urholkar den känsla av sympati, vänskap och lojalitet som alla nationer behöver i svåra tider… [Det] får vårt land att se vedervärdigt ut i världens ögon.

Själv tycker jag att det där låter som en dagisfrökenteori om hur utrikespolitik ska bedrivas. Självklart ska statsmän sträva efter att framstå som ädla, det lärde redan Machiavelli, men det var inte de allierades ädelmod som fick Hitler på fall. Men Brooks hämtar inte sin lärdom från Machiavelli, utan, enligt egen utsago, från den grekiske historikern Thukydides, som han önskar att Trumps medarbetare hade studerat mer noggrant:

Jag önskar att [de] hade studerat Thukydides mer ingående. Då skulle [Trump] veta att atenarna la sig till med samma amoraliska ton som han omfattar. ”De starka gör vad de kan och de svaga måste bära sina lidanden.” Med tiden skaffade sig atenarna en oändlig massa fiender och förstörde sitt eget imperium.

Jaså minsann. Jag plockar fram mitt gamla tummade exemplar av Thukydides Historia om det peloponnesiska kriget, i vars 17de kapital citatet förekommer. Atenarna har just erövrat den i krigsfärdighet och manskap underlägsna ön Melos – som stått under Atens fiendes Lakedaimon (gammalt namn för Sparta) kontroll – och resonerar med Melosborna om hur deras gemensamma framtid ska gestalta sig. Det handlar om huruvida Melos ska betala tribut till Aten.

Det blir en lång palaver som går ut på att Atens förhandlare säger åt Melosbornas förhandlare att Melosborna inte har en chans mot det överlägsna Aten så de borde ge sig direkt.

Melosborna säger något högstämt om äran av frihet och om skammen att underkasta sig och förresten, lägger de till, är vi inte alls så svaga som ni hävdar, för Lakedaimon kommer att rusa till vår hjälp. Ha! svarar Aten, räkna inte med Lakedaimon. De tänker bara på sig själva, inte på er. För övrigt är det inte ett dugg skamligt för er att underkasta er Hellas starkaste makt, alltså oss atenare.

Då drar sig Melosbornas delegation tillbaka för att ensamma ta ställning till atenarnas förslag, således att lämna Melos ifred bara Aten får sin tribut. Melos förhandlingsdelegation kommer fram till att de ska avböja atenarnas erbjudande. Då belägrar atenarna Melos. De återsänder huvudstyrkan till Aten men lämnar en trupp på plats. På hemvägen passar atenarna på att plundra Lakedaimon för att nypa till huvudfienden.

En natt överfaller Melosborna de kvarlämnade atenarna och dödar åtskilliga och stjäl deras förråd. Till vintern skickar atenarna truppförstärkningar till Melos, slår ned allt motstånd, dödar alla män och säljer kvinnorna och barnen som slavar. Sedan hämtar de 500 atenare för att ta ön i besittning. Spartanerna lyfter inte ett finger till Melosbornas försvar utan ger sig iväg på plundringståg annorstädes.

Jag tycker att atenarna betedde sig rätt hedervärt efter omständigheterna. För övrigt var Melosborna och spartanerna inga dunungar att döma av Thukydides redogörelse. Till skillnad från Brooks andas Thukydides själv inte ett dagisfrökenmoraliskt andetag; inte för inte är han känd som den strama och objektiva historieskrivningens fader.