En läsare ställde följande fråga: ”Vi som läser ditt DGS är ju i stort sett ense om att vargen nu verkligen kommer. Men det skulle vara väldigt intressant om du gav dig i kast med frågan om hur det står till med den där vargen. I vilken utsträckning är vi i en exceptionell situation?”

Vad jag än svarar kan man vara ganska säker på att det om femtio, eller kanske bara två, år kommer att ha visat sig vara fel. Det enda jag egentligen lärde mig under mina år som statsanställd, lönegradsinplacerad och fackligt ansluten framtidsforskare var att framtiden inte kan förutsägas. Jo, morgondagens väder kan man ha en hygglig aning om (gissningar enligt modellen ”samma som idag” lär vara rätt träffsäkra), men knappast nästa veckas.

Ändå verkar människan inte kunna låta bli att fundera över sin situation och om vad som kommer att hända. Det är väl sådant fritt funderande som skiljer oss från djuren och som gör att vi faktiskt kunnat bygga det märkvärdigt komplicerade och obegripliga samhälle vi lever i.

I hela mitt liv har människor sagt att ”vi lever i en brytningstid”. Jag har själv känt det så. Stora saker har varit på gång hela tiden. Föreställningarna har nästan uteslutande handlat om försämringar: befolkningsexplosion, ozonhål, slut på oljan och på alla andra naturresurser, kärnvapenkrig, att nazisterna tar över, säl- eller skogsdöd, massiv arbetslöshet på grund av teknologiska framsteg. Jag tror att sådana där förutsägelser med små variationer återupprepas vart femtonde år eller så, inte beroende på att det skulle ligga något särskilt i dem, utan för att det kommer nya generationer som inte hört dem förut och tycker att de känns fräscha.

Jag tror att det ligger djupt inbäddat i det mänskliga tänkandet att vi bara kan föreställa oss otrevliga framtider. Våra hjärnor kan bara konstruera onda scenarios. Det bero på att vi inte kan göra oss begrepp om sådant som inte finns, till exempel internet för femtio år sedan. Det innebär att de framtidsscenarier vi förmår framställa bara kan bestå av olika kombinationer av sådant som redan finns. Därmed är det nog dömt eftersom alla rörelser i tangentens riktning till slut måste leda till undergång typ att det med fortsatt evig befolkningstillväxt bara kommer att finnas ståplatser på jorden.

Lik förbannat så tror jag att det i detta nu – vad nu ”nu” ska betyda: denna månad, detta årtionde? – är mera brytningstid än det brukar vara. För lite mer än trettio år sedan skrev jag en historiebok som heter På spaning efter Moder Sveas själ. Där finns en historieteori som jag inte haft anledning att ändra sedan dess. En av grundtankarna är att världen, eller i varje fall vår kulturkrets, genomgått tre genuint omvälvande perioder vid tre tillfällen med ungefär 250 års mellanrum: feodalismens genombrott ungefär år 1250, den centraliserade nationalstatens införande och renässansen andliga lyft omkring 1500, därefter upplysningstiden och den kapitalistiska industrialismens ankomst runt 1750. Jag menade på allvar, och jag tror fortfarande på det, att dessa händelser var fundamentala i bemärkelsen att de skickade iväg historien i en ny och oväntad riktning.

För den som kan sin addition, och det kunde jag, är det lätt att dra ut trenden. Det borde komma ett motsvarande och oväntat språng runt år 2000. I boken hade jag räknat ut att det skulle inträffa år 1992 och det var väl ingen dummare gissning än något annat år. Själv kickade jag det året igång världsmetamorfosen genom att inför skolpengssystemet i Sveriges första skolpengskommun.

Så ja, jag tror att det är något extra stort på gång. Om du invänder att det alltid är extra stora saker på gång eftersom historien är som den är så har jag inga särskilt vägande motskäl. Så kan man nog också se det.

Om jag emellertid idag läser mitt avslutningskapitel om det framtida Sverige efter den stora omvälvningen får jag lite blygselrodnad eftersom min vision är så sörgårdsgullig. Det fanns exempelvis ingen föraning om de terrorister som gjorde sig beredda att kliva in på nutidshistoriens scen. Kanske var det inte framtiden jag föreställde mig, utan ett slags restaurerat och uppfiffat förflutet med nyinlagd fiberkabel.