Till frågan om huruvida marxismen och PK-ismen är samma sak

Patrik Engellau

Nu ska jag inte vara så dogmatisk som du kanske tror. Jag har tidigare kraftfullt argumenterat för att marxismen och PK-ismen är väsensskilda djur, men man kan också anlägga ett annat betraktelsesätt. I ett visst perspektiv kan jag erkänna att de har släktskap.

Jag tror att marxismens fundament är arbetsvärdeläran. Den säger ungefär att värde, alltså nyttigheter, sådant som man i vår tid mäter i pengar och tidigare kanske i skäppor råg och askar lax, skapas av arbete. Arbete mäts i timmar. Den som arbetat i tio timmar har alltså skapat dubbelt så mycket värde den som arbetat i fem timmar. Det görs ingen distinktion i kvaliteten på arbetet. Alla arbetstimmar skapar lika mycket värde.

(Avfärda nu inte detta bara för att det så uppenbart är fel. Betänk i stället att alla stora ideologier bygger på vansinniga antaganden. Platons rena idévärld och kristendomens himmelrik är, som Nietzsche påpekade, samma skrot och korn, således påhitt som ingen kan bevisa. ”Eppur si mouve” lär Galileo ha sagt vilket betyder att jorden lik förbannat rör sig kring solen och så är det med de underliga teorier som mänskligheten låter sig drivas av; vi blir inte av med dem eftersom vi måste hitta på en förklaring till det oförklarliga.)

Sedan arbetsvärdeläran väl är etablerad följer resten som på räls, ty uppenbart är att resultatet av produktionsprocessen i verkligheten inte alls fördelas efter antalet insatta arbetstimmar. Feodalherren och kapitalisten, herremän inom respektive produktionssätt, bestal det arbetande och värdeskapande folket på allt utöver vad folket behövde för att reproducera sig.

Socialismen handlar om att detta ska ställas tillrätta genom att det arbetande folket självt får njuta frukterna av sina ansträngningar och rättvisa därmed upprättas. Det är egentligen en ganska rättfram princip.

Om man förstått detta så ser man likheterna med PK-ismen. PK-ismen handlar också om det rättvisa sättet att fördela produktionsresultatet. Men fördelningsnyckeln är inte antalet insatta arbetstimmar, utan människans lika värde. Alla, oavsett insats, har samma rätt till en lika del av produktionsresultatet till följd av det lika människovärdet.

Att produktionsresultatet i verkligheten inte är fördelat enligt värdegrunden beror, precis som i den marxistiska berättelsen, på utsugning. Den som får mer än en annan är en utsugare och därmed en förtryckare. Skillnaden mellan marxismen och PK-ismen är att det är arbetsinsatsen som grundar rätten till ersättning hos marxismen medan det inom PK-ismen är envars faktiska existens som människa.

(I nästa steg kommer även djuren att få denna fullständiga och likvärdiga rättighet tror jag. Vänta bara tills skalbaggarna bildar fackförening. Jag har planerat en fiskombudsman för motsvarande ändamål, se här).

Så hade det varit om PK-ismen hade haft en enahanda förkunnare såsom Karl Marx när det gäller socialismen eller Jesus när det gäller kristendomen. Men PK-ismen har inte etablerat sig på detta centralplanerade sätt, utan gradvis vuxit fram med utgångspunkt från en allmän och dominerande känsla av det är åt helvete att någon annan har det ekonomiskt bättre än jag.

Grupp efter grupp har insett att det gäller att organisera sig och utveckla en teori för att trovärdigt kunna argumentera för att just den gruppen ska ha sin rättfärdiga del (eller mer) av produktionsresultatet. Argumentationen är att gruppen är och troligen alltid varit mer förtryckt än någon annan. Kvinnor av män, mörkhyllta av ljushyllta, transpersoner av cispersoner, bögar av hetero, göteborgare av stockholmare och så vidare.

Då har vi inte ens nuddat vid den monumentala orättvisa som, enligt det PK-istiska grundantagandet, ligger i att folk i tredje världen lever på sämre ekonomisk nivå än folk i länder som Sverige. Skillnaden i sig innebär en kränkning av tredjevärldsmedborgarnas rättigheter som är att enligt värdegrunden erhålla sin lika del av allt som produceras i världen, kläder, sjukvård, doktorsgrader, datorer, hamburgare. Om verkligheten inte ger dem deras rätt så får verkligheten dompteras med kvoter, bistånd, skatter, parisavtalsutjämningar eller vad som helst som behövs för att åstadkomma rättvisa. Om dessa folk kommer till Sverige och hämtar vad de har rätt till är det bara rimligt.

Så, ja, PK-ismen påminner marxismen i sitt vanvett ehuru den utgör en helt annan sorts dårskap och har annorlunda intellektuell konstruktion och tillkomsthistoria.

36 thoughts on “Till frågan om huruvida marxismen och PK-ismen är samma sak

  1. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Nja jag köper inte riktigt argumentationen. Visst finns det likheter mellan marxismen och PK-ismen och resultatet är lika galet i båda fallen. Dessutom luras allmänheten i båda fallen. Ceaușescu byggde ett palats med 600 rum men hävdade ändå att allt var för folkets bästa. De som vill införa 500 SEK i flygskatt per enkelresa förflyttar sig själva med privatjet.

    Men: PK-ismen är egentligen inte en ideologi anser jag utan mera ett ekonomiskt kooperativ eller maffia som uppstått ur en vänsterrörelse

    Liked by 2 people

  2. Kuckeliku skriver:

    Mycket bra analys. Dogmen om ”allas lika värde” är den moderna svenska motsvarigheten till den marxistiska dogmen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”. Det handlar om ett slags globalistisk neo-marxism, som kommer få minst lika destruktiva följder som den marxistiska läran fick i de kommunistiska länderna. Den kommer innebära ett slut på allt välstånd och all utveckling och den kommer föröda Jorden.

    Emellertid är det dock bara svenskar som är imbecilla nog att omhulda denna ultranivellistiska och ärkemarxistiska förskolefabel, så det är bara Sverige som den kommer dra ner i helvetets djup.

    Liked by 4 people

  3. Moab skriver:

    Är det inte mycket enklare, de är båda grenar på en gemensam stam, den totalitära, som säger att det jag tänker skall alla tänka? Sen kvittar de specifika omständigheterna, det jag tänker skall alla tänka, men eftersom jag tänker detta bäst så skall jag bestämma, och få mest. Detta är kärnan, ofrihet mot frihet. Staten mot personen. Dogmatism mot kreativitet. Död mot liv.

    Det är därför pk-ismen ligger närmare nazismen än någonsin SD. Att rösta SD idag är det minst nazistiska alternativet, för att det är det minst totalitära. Visst finns en risk att SD med makt utvecklar totalitära tendenser, men vi lever redan under ett totalitärt system i vardande, så det är utom allt tvivel värt risken. Hade man i det kommunistiska Sovjet upptäckt att man kan kontrollera vad folk tänker med pk-ism och media så hade man inte behövt några läger.

    Liked by 6 people

    • Moab skriver:

      En uppföljande tanke är hur man uppnått en sån grad av tankekontroll just i Sverige, utan våld? Ligger det i svenskens natur? Jag tror kanske just avsaknaden av krig och en långsam övergång under socialdemokratin till ett jämlikt och materiellt rikt samhälle har skapat förutsättning för denna demokratiska totalitarism. Det har inte funnits nog med ojämnheter och revor i den sociala strukturen, folk har haft mat på bordet, TV, lite våld på gatorn, trygga kvinnor och ett växande materiellt välstånd så det har varit lätt att lura folk att allt är väl, och göra mjuka svampar av folks hjärnor, och just nu fruktar jag att ipads och iphones tjänar samma syfte. Jämför med Solschenitzyn som memorerade Gulag-arkipelagon medan han släpade stockar på vintern i 20 minusgrader med en skål gröt och lite bröd om dagen i magen. En hjärna av granit.

      Är själva tryggheten det farligaste för människan? Jag tror svaret är ja, och därmed är konservatism det överlägset bästa alternativet, det skapar en vilja att leva utan att läger behövs. Svenskarna är som de som ligger i kapslar i the Matrix, man matas med en låtsasvärld.

      Liked by 6 people

    • JAN BENGTSSON skriver:

      Finns det mer än ett parti, som lyssnar på väljarna?

      Vi lär knappast nå majoritet,
      så det är det minsta att frukta!

      Däremot borde vi för Sveriges skull vara en viktig del av problemlösningen!

      Gilla

  4. olle holmqvist skriver:

    ”Feodalherren och kapitalisten, herremän inom respektive produktionssätt, bestal det arbetande och värdeskapande folket på allt utöver vad folket behövde för att reproducera sig.”
    Här en felprognos av Marx. Proletariatet i VästVärlden genomgick en enorm välståndsutvecklingen f o m ca 1870 (efter de sista svältåren 1868 & 69) och ca 100 år framåt, vilket insågs av de revisionistiska socialisterna, linjen Branting>Per-Albin>Gustav Möller > Erlander. De tänkte så här
    ”Om kapitalismen är den oxe som kan dra arbetaren upp ur fattigdomsträsket – då djävlar ska vi ha kapitalism”.Lenin missbedömde och trodde att arbetarna i Väst blev allt fattigare.

    PK-ismens utopiska, i ordets nedvärderande betydelse, är föreställningen – ALLA – människor äger lika värde, vilket lär vara en felöversättning. Dignity (FN:s term) betyder värdighet, konkret respekt för privatliv.och lika inför myndighet. PK-isthöjdarna inom Välgörenhet och Media anser sig vara värda sina höga löner.

    PK-ismen har mycket lite konkret som kan angripas. till skillnad från religioner och konventionell ideologi.Vi kan kritisera Jesu liknelser, eller försöka förstå: ”Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd..” Mot det söndertröskade mantrat ”värdegrund” kan vi bara skuggboxas.

    .

    Liked by 3 people

  5. Om global rättvisa skriver:

    Marxismen har formulerats i böcker som en väl uttänkt ideologi. Det har aldrig skett för pk-ismen. Likväl har pk-ismen dragit fram som en präriebrand i Sverige.

    Hur kan något som inte ens klart uttryckts eller ens formulerats i ord, nå sådan framgång? Frågan är mer än berättigad.

    När man ser ett ensamt grässtrå stå och gunga, ser rörelsemönstret tämligen slumpartat ut. Men står man vid en rågåker, ser man att de många stråna böja sig med vinden. Man ser rentav vindarna själva dra fram.

    Pk-ismen uppträder som vindarna och säden. Människor böjer sig åt samma håll. Men vad får egentligen pk-isterna att böja sig? Vinden liksom pk-ismen har ju aldrig satts på pränt.

    Här uppstår frågan om orsak och verkan. Vad påverkar egentligen vad? Vid psykiska besvär och sjukdom kan man resonera i termer av exogena och endogena faktorer.

    Exogena betyder då påverkan av yttre orsaker. Endogena något som helt kommer inifrån. Att strån böjer sig i vinden beror på exogena orsaker. Vinden blåser. Böjandet kommer inte inifrån stråna själva.

    Patrik resonerar huvudsakligen, och med skärpa, i exogena termer. Han försöker hitta de yttre mekanismerna och orsakssammanhangen. Men jag slås av att Pk-ismens framgångar skett helt utan att någon egentlig ideologi finns dokumenterad, eller ens uttryckt. Stråna bara böjer sig utan att det blåser!

    Om en rågåker böljar sig en helt vindstilla dag, måste vi söka endogena orsaksmekanismer. Stråna står ju då och böjer sig av sig själva. Exogena och endogena faktorer tycks då ha bytt plats.

    Söker man endogena orsakssamband vad gäller mer rättvis fördelning, finner man dem faktiskt ända ned i djurriket. Det har visat sig att högre sociala djur har en slags känsla för rättvisa och fair play. Resurser mellan djuren måste ju fördelas. Om en tar allt, hotas existensen för alla de övriga. Någon typ av framgångsrik fördelningsmekanism måste då utvecklas.

    För djuren själva handlar det naturligtvis om känslor och beteende, och inte om tankar. Man tänker inte fram en slags rättvisa om man är en rhesusapa, den bara upplevs.

    Människor har visat sig vara ytterst känsliga för rättvisa och fördelning inom mer intima gruppen. Rättvisan har en där en biologisk grund som uppväcker mycket starka känslor.

    Man har sett exakt samma sak hos övriga primater, men även hos hundar och vargar. Man ser och registrerar som varelse hur resurser fördelas och reagerar emotionellt på det, och minns.

    För mig förefaller det som om pk-ismen drivs på av den typen av primitiva rättvisekänslor, men applicerad i ett mer globalt sammanhang. Djupt endogena känslor avsedda att fungera inom intimiteten, skall nu plötsligt påföras hela världen, silat och transformerad via ett slags intellektuellt resonemang. Och det är då det snedtänder.

    Det är endogena primitiva rättvisekänslor som får den globala rågåkern att böja sig, fast det inte blåser. Pk-ister följer samma ursprungliga känslor som fick människorna att fördela jaktbytet rättvist runt lägerelden. Och då behövs ingen intrikata och krångliga ideologi. Man tänker primitivt och i mycket raka banor.

    Men det finns ett aber. Nu sitter nästan 10 miljarder människor runt samma globala lägereld. Primitiva, ursprungliga känslor, av rättvisekaraktär, får oss nu att försöka fördela resurser mellan alla jordens innevånare. Vad vi då glömmer bort är att dessa känslor helt utvecklats för de mindre och mer intima sammanhangen. Pk-ismen och marxismen förmår inte skilja på stort och smått. Inte skilja på det lilla och det stora. Det är här de emotionella tankevurporna sker och pk-isterna kör i diket.

    Liked by 3 people

    • Sixten Johansson skriver:

      Ja, känslan för rättvisa är nog en biologisk, ursprunglig kärna i socialismen (och dess mångtusenåriga föregångsformer och nutida PK-skepnad). Den formulerades på 1700-talet som Frihet och Egalitet, som skulle leda till Broderskap. Men livet / naturen / evolutionen / människan som individ och gruppvarelse kan inte vara fria eller egalitära. Därför är socialismen som ideologi onaturlig och destruktiv och dess inkoherens, absurditet och inbyggda falskhet visar sig nu när medvetandet har utvecklats ytterligare och samhället och människan har hamnat under svår yttre och inre press. Man kan samtidigt se socialismen som ett uppror mot naturen och mot en gud som eventuellt har skapat naturen, livet och evolutionen. I så måtto blir socialismen kättersk eller t o m demonisk, om den med totalitära maktmedel strävar efter att skapa en annan verklighet, en människa och värld som är Förbrödrad, Egalitär, Fri – och rättvis!

      Liked by 1 person

  6. PO J skriver:

    Det var väl snarare så att nyttigheterna under socialismen skulle fördelas ”Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans arbete.” Det innebär inte nödvändigtvis att det bara är arbetad tid som räknas, det kan också vara antalet producerade enheter. Under kommunismen, när klasskampen upphört, gäller ”Av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov.” Det är väl detta PK-folket tagit till sitt.

    Liked by 2 people

  7. MartinA skriver:

    PKismen tycks i princip bara vara hat mot europeer. Det förklarar också varför PKismen använder olika standarder vid olika tillfällen. En svensk uteliggares armod bedöms helt annorlunda än till exempel en eu migrant som inte alls har det lika illa eftersom EU migranten har en kultur där den inte är helt utstött. För att ta ett exempel. Hade PE haft rätt hade PKismen ibland bedömt Europeer som mer skyddsvärda. Vilket den aldrig någonsin gör. Följaktligen är det bara renodlat hat mot europeer.

    För övrigt har jag alltid tänkt att Platons idevärld är ungefär som 2 upphöjt till 2. Alltså en perfekt fyrkant. Medan den verkliga världen är när vi försöker rita en fyrkant i sanden. Den blir aldrig perfekt men kommer inspireras av den perfekta fyrkanten som bara kan finnas i idevärlden. Jag tycker att det är ett användbart koncept som säger något om verkligheten, om det nu var så han menade.

    Liked by 1 person

      • MartinA skriver:

        Det är dock viktigt att komma ihåg att Expressen har gjort mer än några andra för att skapa det här. Ingenting som högt uppsatta eller ägare till Expressen någonsin gör kan betraktas som annat än finter och taktiker för att få förmåga att skada oss ännu värre i framtiden.

        Gilla

  8. Linden skriver:

    Smart, klarsynt som vanligt.

    Man kan lägga till en iakttagelse till detta, PK isternas blockering i skallen, oviljan eller oförmågan att se konsekvenserna av den förda politiken.

    Liked by 4 people

  9. cmmk10 skriver:

    ”(I nästa steg kommer även djuren att få denna fullständiga och likvärdiga rättighet tror jag. ”

    Du kan stryka ”tror jag”. Verkligheten överträffar, som vanligt, dikten!

    https://universitetslararen.se/2015/09/07/pionjar-for-djurens-skull/

    ”Tobias Linné, doktor i sociologi, är huvudansvarig för den första kursen i ämnet Kritiska djurstudier i Sverige. Det är ett mångvetenskapligt forskningsfält på stark frammarsch internationellt. Till hösten startar också en doktorandkurs i ämnet, nu med genusvinkel.”

    Liked by 2 people

  10. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Ja just det!
    Den mentala härdsmälta vi kan kalla ”PK-ismen” finns förstås i olika hybridformer med varierande doser klassisk marxism inblandade — men i princip är det som Patrik skriver ovan.

    Första gången jag stötte på det här tankesättet var runt 1968, när jag som nyfiken tonåring bläddrade litet i Frantz Fanons bok ”Jordens fördömda” eller kanske något annat liknande.

    Här påstods det ungefär att huvudmotsättningen inte alls gick mellan arbete och kapital som klassisk marxism hävdar, utan mellan de ledande industriländerna och ”folken i tredje världen”, eller med andra ord; mellan de rika länderna och de fattiga.

    Att det finns rika och fattiga länder kan vem som helst enkelt se, men vanligen brukar vi i den rikare delen av världen se det som en följd av att vi har varit skickligare på att konkurrera och bygga framgång, och därför moraliskt förtjänar vårt relativa välstånd.

    Ja, ungefär som Spara och Slösa i Lyckoslanten: det går bra för Spara då hon lever förnuftigt och inte slösar bort sina tillgångar på godis, medan Slösa får problem därför att hon lever oförnuftigt.

    Det här synsättet, som förr i tiden lärdes ut via Lyckoslanten, är själva grundbulten i det marknadsekonomiska system vi har tillämpat i tusentals år i en eller annan form: att den som är framgångsrik förtjänar sina framgångar medan den som det går dåligt för i någon mening själv är ansvarig för det dåliga utfallet.

    Det NYA med både klassisk marxism och dess avläggare PK-ismen är att man bryter med detta synsätt!

    Nu ska man plötsligt SKÄMMAS för sina framgångar, medan den det går dåligt för numera är ett OFFER! Och skillnaden mellan marxism och PK-ism är framförallt att den sistnämnda tillämpar den principen GLOBALT.

    Då är det plötsligt helt OK att det väller in migranter från MENA-länderna som trakasserar och våldtar våra kvinnor, öppet förkunnar att de hatar oss och våra sedvänjor, samtidigt som de gärna tar emot våra skattemedel, och så vidare.

    Enligt PK-ismen har vi ju ingen rättighet att leva i relativ trygghet, så länge det någonstans i världen finns människor som har det sämre.

    Liked by 2 people

  11. Sixten Johansson skriver:

    Mycket enklare att bara tala om bas och överbyggnad och om hur deras innehåll och relation har förändrats med tiden. (PK = politiskt korrekt = den ”rätta” ideologi som makteliten vill påtvinga folket. I dag är makteliten så multipelt tentakelförsedd och totalitär att den inte bara påbjuder ”rätt” handlande och yttrande, utan även ”rätt” tänkande och perception).

    Stalin 1954: ”Grundvalen (basen) är samhällets ekonomiska system i en given etapp av samhällets utveckling. Överbyggnaden är samhällets politiska, rättsliga, religiösa, konstnärliga och filosofiska åskådningar och de mot dem svarande politiska, rättsliga och övriga institutionerna”.

    Marx: ”Summan av produktionsförhållandena bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet”.

    Redan marxism-leninismen underströk överbyggnadens mycket aktiva roll i den ekonomiska basens utveckling. Och i nästa steg började efterkrigsgenerationerna besätta överbyggnaden i syfte att sedan förändra hela samhället ”uppifrån och ner”. Kring millennieskiftet togs så ännu ett språng ut i absurdism och allt mer uppenbar samhällsdestruktion genom dagens hegemoniska hybridsocialistiska ideologi, PK-ismen.

    Dagens hybridliberalsocialister bryr sig inte och vet nästan inget om samhällets bas = produktionsapparaten och infrastrukturen (och Verklighetens folk som arbetar där). Men denna bas är fortfarande ganska funktionell och produktiv, därför att den är konservativ, byggd på kulturell konsensus och naturligt hierarkiska, selektiva och kvalitativa tankar och praktik i likhet med naturvetenskaplig forskning, teknik, idrott, musik och andra genrer som kräver talang, övning, passion, elitism. Men i dag tränger överbyggnadens destruktiva sken-egalitära ideologi ner och in överallt och även strukturerna i basen har förgiftats och börjat falla sönder.

    För dagens PK-ister är samhällsresursernas uppkomst okänd och ointressant. De ser bara ett ymnighetshorn ovanför sina huvuden, ett outtömligt juver, som de rättänkande och deras favoriter har självklar rätt att evigt dia. De själva besitter bara spenebarns medvetande, självupptagenhet, girighet och skrikresurser.

    Liked by 2 people

  12. oppti skriver:

    Vad säger Max om alla riskkapitalister?
    Kapital som riskeras för att ny verksamhet skall kunna startas.
    Samt alla dessa rika innovatörer som tjänat storkovan på att starta bolag som gillas av många?

    Gilla

  13. Fredrik Östman skriver:

    Vi kommer här lite väl långt bort från politiken i riktning filosofin och/eller psykologin, vilket borde uppmana oss till en rigorösare behandling än detta forum klarar av. Men låt gå.

    Den ”värdelära” du anför, där varje arbetstimme (bortsett från insats av kapital och mänsklig ansträngning, vilket gör begreppet meningslöst i en närmare betraktelse, vilken vi enligt ovan för tillfället låter bli att genomföra) är lika mycket värd baseras ju uppenbart på principen om ”alla människors lika värde” eller egentligen principen om alla människors gemensamma identitet. Annars skulle ”en timme av livet” inte vara ”lika (mycket värt)”. Så socialismen har tagit ett steg tillbaka efter en episod kännetecknad av Marxistiska dumheter. PK är en basalare socialism än Marxismen. Men också den förstås full av dumheter.

    Socialismen är ett utslag av något slags instinkt hos människan att avsky skillnader och i sin renaste form innebär den en önskan att förstöra allt mänskligt, eftersom ingen annan väg finns att göra alla människor identiska. Detta förklaras i all tydlighet av Igor Sjafarevitj (som dog i februari i år). Här skiljer sig inte Tage Erlander från Pacha-cuti, Pol Pot från Adolf Hitler, Stéphan Loehfwén från Josef Stalin eller för den delen från Hammurabi.

    Gilla

  14. fabricerad skriver:

    PK-ism är väl mer ett förhållningssätt och en metod för att införliva marxismen och underställa folket den rätta läran. PK är ett förhållningssätt som anger vad man får tycka, tänka och säga. Dessa ramar sätts av olika marxistiska och post-marxistiska ismer.

    Man kan lite förenklat säga att PK är ett medel för att nå de marxistiska och post-marxistiska målen. Detta är varför PK i praktiken tenderar att bli diktatoriskt och totalitärt.

    Liked by 2 people

  15. olle holmqvist skriver:

    Marxismen kan ses som en analys som alltid är rätt: Här har vi ett (1) samhälle vari finns två, eller som herr Patrik säger, tre samhällsklasser. De skola alla hava sin existens finansierad av detta gemensamma. Om så blir det klasskamp om fördelningen av det värde som produceras. Klasskampen visar sig kamp om tior och hundralappar i lönebeskedet. Den visar sig när unga flygvärdinnor går i strejk.
    http://www.abounderrattelser.fi/news/2010/11/flygvardinnestrejken-fortfarande-utan-losning.html
    Den visar som en rasande borgarklass när de röda, de fattiga, de med liten militär träning besegrats – Finland våren 1918.

    Det är alltså näst intill en logiskt tvingande nödvändighet att klasskampen finns.
    Men,
    den är inte allt, antagligen inte ens den dominerande i samhällsutvecklingen.. Samspel teknisk utveckling möjlighet & finansiering, eller nationalism t ex är viktigare. Nationalismen i Europa började mot slutet av 60-talet i NordIrland och Baskien, så kom Sovjetunionens kollaps, och Jugoslavien med en massa nya nationalstater. Och nu Katalonien.

    Klasskampen har aldrig blivit klasskrig i Europa efter WW2.

    Gilla

  16. Bo Svensson skriver:

    Så länge fienden äger mainstreammedia, kommer ingen vändning att ske. – Jag hade hoppats på den fria debatten på nätet men var finns den? – Nu tvärdog debatthuset.com utan förklaring, där jag samlat allt jag har att säga under drygt ett decennium och allt är förlorat.

    Man är väl igång nu och släcker ner, så att bara tillåtna tankar skall kunna luftas offentligt.

    Gilla

  17. frihetligvanster skriver:

    PK är inte kopplat till en specifik ideologi eller religion utan PK är den rådande normen som ett samhälle just nu/då befinner sig i. Att bränna en häxa var PK på 15-16 hundratalet. Många säger att PK är lika med marxismen om vi gör kopplingen till forna sovjet så visst finns det en sanning i det. För bara 70 år sen var det PK att inte ge romska barn plats i vanliga skolor eller att romer skulle få flytta in i vanliga lägenheter. För drygt 100 år sen var det PK klassificera människor utifrån ras. Listan kan göras lång på hemskheter.

    Det finns även ljuspunkter rösträtten som vi alla har vuxit fram under en längre tid och blivit PK. Innan rösträtten infördes fullt ut i Sverige var den rådande PK-ismen att inte kvinnor skulle ha rösträtt.
    PK formas av majoriteten under en rådande situation. Det går även att bryta ner PK i mindre samhällen. klaner, politiska grupper, religiösa grupper. PK inom vissa fundamentalistiska Muslimska grupper handlar om att inte umgås med andra än sin egna grupp. PK är farligare i mindre isolerade samhällen, släkter, klaner med flera, då den stödjer en riktning och många sekteristiska grupper använder sin egen PK för att kontrolera den egna gruppen.
    PK är ett verktyg för att forma en politik eller en inriktning och för att vidmakthålla kontrollen.
    jag anser att varje sunt parti ska ha en egen opposition inom det egna partiet allt för att hålla PK-ismen på mattan.
    Lennart Rendik

    Gilla

    • Sixten Johansson skriver:

      I stort kan jag hålla med Lennart Rendik här, men för att förstå vår samtid måste man analysera vilket slags PK-innehåll det handlar om och vilken sorts maktstruktur som formar innehållet i det kollektiva medvetandet. I Sverige har vi i dag en korporativ polito-medial-akademisk-facklig-byråkratisk maktelit, som med kraft formar och styr vad som ska vara det politiskt korrekta. Det handlar mer om målinriktad indoktrinering än om sådana normer som mognar fram hos en majoritet och blir etablerade under en viss epok. Hjärntvätten har varit så smygande, så bred, massiv och effektiv under det senaste halvseklet att dess resultat nu är lika osynligt och självklart som vattnet för fiskarna. Utan massinvandringen skulle de flesta av oss aldrig ha upptäckt hur vi tvångsmatas med förljugenhet. Samtidens PK-ism är en infantiliserad, feminiserad, hyperideologiserad, förklädd men destruktiv hybridsocialism, som bara kan leda till samhälleligt självmord. Vi har godtroget svalt det röda pillret i decennier.

      Liked by 2 people

      • frihetligvanster skriver:

        Jag är nyfiken på vad du menar med hybridsocialism, menar du att dagens socialism har frångått den ursprungliga socialismen eller/och att dagens socialism är en blandning av olika inriktningar. En liknelse kan vara de nya Moderaterna som har frångått sitt konservativa ursprung och som de nu så desperat vill återgå till utan att tappa de som röstade på dem 2006 och 2010.
        Lennart Rendik

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Lennart, det är svårt att hitta en bra term för dagens socialism och svårt att bestämma var i historien man ska börja, om man ska tala om en ursprunglig socialism (Se gärna min kommentar till ”Om social rättvisa, 08:30, högre upp). Dessutom bör man skilja på den ekonomiska och den ideologiska biten – det finns så att säga en bas- respektive överbyggnadsutveckling inom partierna. Om vi håller oss till 2000-talet så har den ekonomiska analysen blivit mycket torftig och anakronistisk, medan den ideologiska delen har löpt amok, muterat och inkorporerat besynnerliga och delvis främmande ”gener” / ”memer”. Det är alla de andra partierna som har förlorat kärnan av sin ideologi och blivit ”socialistiskt” färgade och tänkande, utan att egentligen själva inse det. Jag vet nästan inget om vänsterpartiet i dag – jag misstänker att det är djupt splittrat – men socialdemokratin kan kanske mycket förenklat sägas ha vunnit en total seger till priset av sin ideologi, sin själ, sin trovärdighet och sin framtid.

        Gilla

      • Sixten Johansson skriver:

        Här råkade jag skriva fel färg – det är det blå pillret, som står för acceptans av den falska verklighet vi nu lever i (t ex temat i filmen Matrix). Det lustiga är att mitt eget tankefel faktiskt kan symbolisera ett mycket typiskt drag i dagens långvariga och framgångsrika indoktrinering: inversionen, att allt blir omkastat, lögn kallas sanning, det friska sjukförklaras osv. Jag såg nyss en bra beskrivning av dagens absurda och destruktiva nysocialistiska tänkande: Gå till ledarsidorna.se, bloggposten ”Den utsatte rikspolischefen”, och läs Mats Winthers kommentar!

        Gilla

  18. Fredrik Östman skriver:

    Vi kommer här lite väl långt bort från politiken i riktning filosofin och/eller psykologin, vilket borde uppmana oss till en rigorösare behandling än detta forum klarar av. Men låt gå.

    Den ”värdelära” du anför, där varje arbetstimme (bortsett från insats av kapital och mänsklig ansträngning, vilket gör begreppet meningslöst i en närmare betraktelse, vilken vi enligt ovan för tillfället låter bli att genomföra) är lika mycket värd baseras ju uppenbart på principen om ”alla människors lika värde” eller egentligen principen om alla människors gemensamma identitet. Annars skulle ”en timme av livet” inte vara ”lika (mycket värt)”. Så socialismen har tagit ett steg tillbaka efter en episod kännetecknad av Marxistiska dumheter. PK är en basalare socialism än Marxismen. Men också den förstås full av dumheter.

    Socialismen är ett utslag av något slags instinkt hos människan att avsky skillnader och i sin renaste form innebär den en önskan att förstöra allt mänskligt, eftersom ingen annan väg finns att göra alla människor identiska. Detta förklaras i all tydlighet av Igor Sjafarevitj (som dog i februari i år). Här skiljer sig inte Tage Erlander från Pacha-cuti, Pol Pot från Adolf Hitler, Ingvar Carlsson från Josef Stalin eller för den delen från Hammurabi.

    Gilla

  19. A skriver:

    Glöms inte frankfurtskolan bort lite här, de gossarna har väl formulerat källan till det politiskt korrekta. Alltså att skapa makt ur svaghet/förment svaghet. En moral som producerar starka känslor att användas som tillhygge av alla och envar som vill vinna stort som litet. Nog sitter väl detta på socialismens träd? För mej är det självklart, men har jag fel så går det också bra.

    Mvh A

    Liked by 1 person

  20. Björn skriver:

    PK-ismen är ett symptom på välfärdsövergödning! Vi har HAFT det för bra här i Sverige, helt enkelt! Men snart är det slut på den, som många ”sektmedlemmar” verkar ha trott, evighetslånga drömmen om den ”gränslösa godheten”, och ett rått och brutalt uppvaknande väntar! Då kommer även de mest hängivna PK-isterna, att upptäcka sidor hos sig själva som de inte trodde fanns! Det blir ett ”Vi eller Dom” på liv och död! Vår enda lilla chans till en hygglig framtid, ligger i att den ”trygghets-koma”, som större delen av vår befolkning verkar vara invaggad i, bryts INNAN valet 2018, och att folket då röstar på SD!

    Gilla

  21. klyvnadenstid skriver:

    Marxismen är vår tids mest avancerade ideologi som genom att den hamnat i fas med nyliberalism på det politiska planet och finanskapitalet på det ekonomistiska planet. Den har erövrat ett slags ideologiskt hegemoni tack vare dess mångfald i ideologiproduktion, därmed är den också per definition källa till dagens politiskt korrekta värdesystem.

    Jag försöker diskutera det ärende som Patrik tagit upp med Marxister. Då kan det se ut så här, se länk. Det gäller att formulera en beskrivning av verkligheten som utgår från de marxistiskt skolades politiska erfarenheter.

    http://klyvnadenstid.se/2017/06/kommunisten-om-bolsjevismen/

    För saks skull:
    Arbetsvärdesläran var en uppfinning av Smith och Ricardo, Marx lärofäder inom politisk ekonomi. Marx eget bidrag var mervärdesteorin, där han försökte bevisa att den kapitalistiska ”utsugningen” oundvikligen leder till Kapitalismens sammanbrott. Att Marx misslyckades var han klar på. Vilket han visar genom att inte ge ut delarna 2 och 3 av kapitalet trots att han hade avtal med en stor och ansedd förläggare, förmedlad av Lasalle.

    Gilla

  22. Olle Reimers skriver:

    Mycket välfunna paralleller; Patrik! Vad man bör tillföra denna ekvation är den ständigt återkommande bristen på tålamod hos de intellektuella. (Ja, alla dessa idéer stämmer från denna grupp, som skäms för att de inte bidrar i sitt anletes svett utan är tvungna att bidra med Lösningen).

    Bristen på tålamod och önskan att förverkliga sina storvulna drömmar är vad som betecknar dessa s.k. intellektuella, vars känsla av moralisk underlägsenhet och intellektuell överlägsenhet när de i grupp konsumerat ett alltför stort antal glas rött vin förvandlas till förhoppningsfulla monument över dem själva.

    Det är axiomatiskt att ”lösningarna” blir fyrkantiga och omänskliga eftersom de inte kan ta hänsyn till verkligheten utan utgår från maximen ”allt nu”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s