Gästskribent Jan-Olof Sandgren: Sverige behöver en överklasskultur

Annette Kullenberg skrev på 70-talet boken Överklassen i Sverige. Något som slog mig när jag läste den, var att den svenska överklassen kan beskrivas som en ‘subkultur’ – väl medveten om sin betydelse, men dold för det övriga samhället. Den svenska överklassen har historiskt sett varit liten, och för att bryta sin isolering orienterade man sig tidigt mot kontinenten. Man var ‘global’ långt innan ordet blev ett politiskt begrepp.

Vår inhemska kultur däremot, formades av strävsamma bönder snarare än rika feodalherrar, och så länge Sverige var ett fattigt hörn av Europa gav det oss en stark nationalkänsla. Den stod sig ungefär fram till 1950. Sen hände något. På mindre än en generation avancerade Sverige, från Europas underklass, till en topposition bland världens överklasstater. Kanske inte så underligt om vi stundtals drabbades av nationell identitetskris, parat med nationell hybris.

Vi njuter alla frukterna av våra föräldrars klassresor, men måste också betala priset för dem. Precis som andra generationens invandrare haft svårt att finna en trygg identitet i det nya landet, har andra generationen välfärdssvenskar svårt att hitta en nationell identitet – i sitt eget land. Vi klarade den ekonomiska klassresan, men inte den kulturella. Vi har blivit en överklassnation med en kvardröjande (ofta omedveten) underklasskultur. Och det är ur denna förvirrade generation, med dålig förankring i historien och i nuet, som vi rekryterar dagens politiker.

Finns det något positivt med överklasskulturen? De flesta svenskar skulle tveklöst svara NEJ på den frågan. Även bland samhällets toppar vill man gärna ge sken av medelklass. Man har vanliga kläder, kör vanliga bilar, bor inte i slott och pratar med vanliga människor. Och man röstar på partier,  som tror på allas lika värde.

Men vad ÄR en överklasskultur? Skalar man bort de vanliga attributen; minkpälsar, champagne och juveler, kvarstår några enkla kriterier. En överklasskultur bekräftar och bejakar att några i världen har det bättre än andra, och att det är helt i sin ordning. En överklasskultur skapar också en gräns mot andra människor, som gör att välståndet kan bevaras, generation efter generation.

Det låter kanske suspekt – jag skulle tro att de flesta svenskar avfärdar tanken som högerextrem, eller rent av fascistiskt. Samtidigt vill ALLA ha högre levnadsstandard än i Somalia. Alla vill ha mindre kriminalitet än Mexico, mer jämlikhet än Egypten, bättre sjukvård än Bangladesh, högre pensioner än Jemen, rymligare bostäder än i Sudan. Vi vill kunna förbruka mer energi än Afghanistan, ha fler semesterveckor än Vietnam, vara garanterade större social trygghet än i Indien. Och vi skulle bli uppriktigt förbannade, om vi inte fick mer i månadslön än man får i Bolivia…

Det är något här som inte går ihop.

Jag tror inte någon inbillar sig att våra skattepengar räcker till att jämna ut världens materiella standard, till vår nivå eller ens märkbart. Så faktum är – vare sig vi erkänner det eller inte – att vi alla vill tillhöra den internationella överklassen. Alla politiska partier är överens om det, alla värdegrunder till trots. Vad vi behöver är att kunna uttrycka det på ett socialt acceptabelt sätt, så att ett politiskt samtal blir möjligt. Vad vi också behöver är en mer positiv syn på vår egen rikedom. Annars kommer vi mycket snart att förlora den.

Det behöver inte vara dåligt att vara överklass. Som rik nation är vi antagligen till större nytta för världen, än när vi levde i ‘Fattigsverige’. Då var vi en belastning för andra, nu är vi en tillgång. Men det förutsätter att vi använder våra resurser klokt, till exempel för att utveckla teknologi som kommer världen till godo. Vi kan bygga upp demokratiska strukturer, bra universitet och system för social trygghet som inspirerar andra. Vi kan ge bistånd – det kan ett fattigt land inte göra. Vi kan även tillåta en viss kvotflyktinginvandring. Men allt detta kräver att landet fortsätter vara rikt. Relativt sett. Vi måste utveckla en kultur som, utan att vara överdrivet materialistisk, ser vår rikedom som något gott. Något värt att bevara, och kämpa för. Kort sagt, en ‘överklasskultur’.

Annars kanske det går för Sverige, som för lodisen som vann någon million på lotto. Han började gå på restaurang och åka taxi, och eftersom han ville alla väl gav han generöst med dricks. En enkel rockvaktmästare kunde få några 1000-lappar. Många tyckte säkert att han var hygglig, och kanske han också löste någons problem. Men han förändrade inte världen… och han var snart tillbaka på gatan.

Jan-Olof Sandgren är yogalärare, boende i Angered utanför Göteborg. Från början utbildad biolog, med en brokig yrkeskarriär som serietecknare, biståndsarbetare, illustratör, barnboksförfattare mm. Har legat i politiks träda sedan 80-talet, men har nyligen kastat sig in i debatten om det sekulära samhället och försvar av västerländsk kultur.

 

42 thoughts on “Gästskribent Jan-Olof Sandgren: Sverige behöver en överklasskultur

  1. A skriver:

    Den lilla haken med ”allas lika värde” är att det i takt med genomförande tyvärr går mot noll. Inte riktigt det intrycket man får när det förs på tal..

    Mvh A

    Liked by 3 people

    • Göran skriver:

      Exakt. Vänsterfolket tror att alla får de bättre vid omfördelning och allas lika värde, men det leder till att alla får det sämre i stället. Och det finns inget bättre att ta sig till till slut.

      Gilla

  2. Strix skriver:

    Har svårt att tänka mig att socialisterna plus en hord media murvlar i framtidens Sverige skulle utgöra någons slags ”överklasskultur” som skulle vara nödvändig för vår överlevnad.
    En stinkande träskmiljö har vi redan.

    Liked by 1 person

  3. Jaxel skriver:

    Intressant perspektiv på överklass.

    Vill för övrigt instämma i att det är beklämmande att höra babblet om alla människors lika värde från personer som i materiellt överflöd sitter på sina välmående medelklasstjärtar samtidigt som en stor del av världens befolkning lider all möjlig nöd.

    Liked by 3 people

    • Jaxel skriver:

      Jag borde väl ha använt krönikans terminologi och noterat att det finns betydande delar av den globala överklassen som utan att se på sig själva håller på och babblar om alla människors lika värde.

      Som exempel kan man ta rikspolischefen Dan Eliasson. Jag känner inför honom och hans gelikar på ungefär samma sätt som han sade sig känna inför Jimmie Åkesson.

      Gilla

  4. Sten Lindgren den äldre skriver:

    Det är inte ofta jag är kritisk till det som skrivs på DSG, men ursäkta i det här fallet förstår jag inte riktigt budskapet. Skribenten vill säkert väl, men ändå det känns inte riktigt trovärdigt. Inte ens ansatsen att Sverige tillhör världens överklass. Visst vi ska inte klaga, men ledande i världen är nog inte Sverige. Vad som definierar ”överklass” är inte heller självklart. Historiskt så var överklassen ett klan-samhälle och det är inte många i Sverige som vill resa några hundra år bakåt i tiden.

    Gilla

  5. Kuckeliku skriver:

    Mycket bra analys. Sverige måste fortsätta vara den teknologiska och sociala utvecklingens centrum, snarare än att reduceras till ett Libanon. Dårarna som tror att global välfärd skapas genom att man ger bort allt sitt välstånd måste stoppas.

    Det innebär att det också finns ett allvarligt fel i retoriken om det ekologiska fotavtrycket. Ett folk som leder den teknologiska utvecklingen har med viss nödvändighet ett större ekologiskt fotavtryck än ett folk som bara utgör släpvagn.

    Liked by 2 people

  6. Johan Löfgren skriver:

    Ja, som regeringen förvaltar arvet från tidigare generationer är det ledsamt att se hur klassresan går mot gatan igen. Indoktrineringen via utbildning och MSM har fått effekt och fortsätter förvärras trots omfattande varningstecken.

    Gökboet är vad min förvirrade hjärna kan skönja då jag försöker förstå skeendet i Sverige. Regeringen kör på i en ideologisk blindhet och kläcker den ena galenskapen efter den andra. Jag önskar att röran bara var en mardröm, men inte så, för jag påminns varje dag genom nyheter vart Sverige är på väg.

    Hit the road Jack …

    Liked by 1 person

  7. Lars-Erik Eriksson skriver:

    Bra text med en viktig poäng.
    Man att västs biståndspolitik skulle vara av godo köper jag inte.
    Det är hybris, det är att skråla naivismens Höga Visa.
    Och syftesmotverkande.

    Liked by 2 people

      • Lars-Erik Eriksson skriver:

        Näst sista stycket: ”Vi kan ge bistånd – det kan ett fattigt land inte göra. ”
        Gör om – gör rätt. Läs på, läs om.

        Gilla

      • Fredrik Östman skriver:

        Det såg jag. Det står däremot inget om moral. Utan pengar har man förstås inte råd med något alls, och det att ge bistånd är bara ett exempel av många möjliga. Kanske har du rätt i att detta exempel är tendentiöst valt. Men detta kan ju vara ett sätt att tilltala en viss publik med en viss förmodad fördom lika gärna som det återspeglar författarens egen fördom, missuppfattning eller politiska agenda. Det förefaller inte vara centralt för resonemanget.

        Gilla

    • Jan-Olof Sandgren skriver:

      Det finns bra och dåliga biståndsprojekt. Att hjälpa till vid naturkatastrofer, eller hjälpa flyktingar i närområdet via UNHCR, tycker jag är fullt rimligt. I min ungdom diskuterades livligt om man verkligen skulle offra 1 % av BNP i bistånd varje år. Det ska jämföras med (i runda slängar) 10 % som migrationen till Sverige kostar idag.

      Gilla

      • Lars-Erik Eriksson skriver:

        Låtom oss göra som kineserna, investera i andra länder, kulturer och människor med avsikten att gagna bägge parter.
        Ett antal afrikanska ekonomer och affärsmän har beklagat sig över att vara utsatt för västs omsorger å traktamentessugna sidagubbar, istället önskar man få avsättning för sina produkter ity det är enda sättet att skapa bestående välstånd.

        Gilla

  8. Moab skriver:

    Inlägget missar en del av det som god överklass var, kultiverad. Förvaltade man sin position väl så handlade det, och handlar, inte alls om minkpälsar, utan om att ha möjlighet att kultivera sig. Många av världens största tänkare, de flesta, har tillhört överklassen, från Siddharta Gautama till Newton. Man måste ha tid och plats att bilda sig och tänka. Därför handlar det om mycket mer än pengar, till exempel nu om hur man skall få sina barn att läsa istället för att trycka på en ipad. Jag rekommenderar boken ”Being cultured, in defence of discrimination”.

    Liked by 6 people

  9. Magnus Rosensparr skriver:

    Artikelförfattaren har utan tvekan receptet på Sveriges räddning. Synd bara att det inte finns någon politisk kraft i landet som kan genomföra den.

    Liked by 1 person

  10. Thomas Gunnarson skriver:

    De som levt i de sektorer i samhället som inte ansågs vara ”fina” nog känner igen sig i beskrivningen. Bönder, fiskare.. De som levt nära naturen och blev syndabockar för välfärden. ”Maten är för dyr” – importera. Fisken på kaj är inte mer värd än ”subventionerna” till industrifisket – importera istället. Men… Svenska bilar blev för dyra – importera istället ??? Svenska produkter blev överlag för dyra… När tippade allt över? Var det när LO:s mantra om den ”löneledande exportindustrin” försvann till ”välfärdsindustrins” förmån i den politiska retoriken? Hur länge funkar detta? Tills vi inte längre får låna?

    Liked by 4 people

  11. Hovs-svartaste-hallar skriver:

    Väl formulerat — som jag just skrev i en annan tråd, så har vi i Väst alltid ansett att den som är framgångsrik förtjänar sin framgång — det vill säga, ända tills marxismen började predika något annat.

    Dess missfoster till avläggare, PK-ismen, anser nu att vi dessutom kollektivt ska skämmas som nation för att vi i Sverige haft global framgång!

    Därför ska vi utan att protestera stå ut med att vårt samhälle gradvis föröds genom inflödet av främmande folk med en mot oss fientlig kultur — enligt PK-ismen.

    Liked by 3 people

  12. Anna skriver:

    Jag tänker att förutom en materiell överklass,pengar i Västindien ,porschar,champagne ,Lundsberg så finns det gudskelov en annan sorts överklass som ofta är fattig på sekiner men har bildning,fantasi och uttrycksförmåga. Man kan kanske kalla den intellektuell- eller kulturöverklass. Nu menar jag inte de forskare och konstnärer/artister som jämt syns i media o på kultursidor uppbackade av sina journalistkompisar, utan de strävande forskarna på vettiga universitet och de fattiga men integritetsstarka konstnärerna. Dessa är sanneligen en tillgång för vårt land. Den gamla vanliga överklassen däremot är ofta sorgligt obildad-se på kungaparet till exempel,när kungen fick fråga om läsvanor så kom han bara på deckare. Och hur ofta syns kungaparet på operan,trots eviga fribiljetter?
    Jag förstår mycket väl att det inte var denna definition av överklass som artikeln menar, men det är vad som kommer i mina tankar när jag hör ordet.

    Gilla

    • Anne-Hedvig skriver:

      Er ikke ”Knugen” dyslektiker da? Så her må han være unnskyldt mht lett lesestoff!
      Det ser ut som dette handikappet har gått igjen hos flere bernadotter gjennom generasjoner. Vår kong Olav (svensk farmor, datter av Carl XV) strevde med det iflg. eget utsagn. Kong Haralds søster, prinsesse Astrid fru Ferner likeså (hennes mor: den svenske prinsesse Märtha).

      Gilla

  13. educaremm skriver:

    Av någon märklig anledning dyker det ibland upp bilder från Walt Disneys filmer när olika analyser, eller beskrivningar, vill göras om än det ena än det andra samhällsfenomet…..

    Nu är det Robin Hood….
    Kungen, dvs., överklassen, ligger i sin säng och sover sött och tryggt…
    Vakthunden, dvs., ormen, snarkar vid nere vid överklassens fötter och kittlar dem med sin tunga vilket gör att överklassen gång på gång somnar om…
    Detta sker alltmedan då hjälten, dvs., skatteplundraren, i filmen, dvs., Robin Hood, är på väg att stjäla skattepengarna från överklassen….Penningpung för penningpung, påse, för påse ringlar ut genom fönstret….
    Plötsligt vaknar ormen till, och försöker desperat att väcka överklassen, som i sin tur skriker hysteriskt på ormen…Ormen, vakthunden, ringlar då till aktion med ett desperat huggande efter penningpåsarna ….
    Den snurriga, yrvakne, bedrövlige, menlösa, korkade, fördummade och ointelligente överklassen, i form av kungen, blir då hysterisk och börjar också att desperat riva och slita i påsarna med guldet…

    Men påsarna försvinner ändå en efter en i en stadig takt, ut genom sovrumsfönstret..och dinglar ned till det väntande och överlyckliga folket…
    Dvs., till de fattiga, de godmodiga, de kloka, de vänliga, de förståndiga och de trogna, men ändå också desperata folket som då blir överlyckligt och utbrister i sitt översvallande tack till skatteplundraren, dvs., till hjälten, Robin Hood…
    – Åh, skatteåterbäringen! Äntligen!….

    Gilla

  14. Olle Reimers skriver:

    Det finns ingen väg tillbaka. Vänstern har en gång för alla lärt sig att det inte längre handlar om att svinga sig upp till överklassens tinningar. Den nya strategin är i stället att positionera sig så att man har makten över statskassan och kan portionera ut den på ett för dem lämpligt sätt.

    Liked by 1 person

  15. klyvnadenstid skriver:

    Det saknas uppenbarligen en fast punkt för den politiska hävstången. Det är inte bara gud som övergett mänskligheten, mänskligheten, åtminstone den svenska står dessutom frågande inför sin historia, och har inte ens fast mark att sätta ner fötterna. Inte endast religionen har placerats i vår kyrkas sakristia, där sitter nu även ideologierna utan varken råd eller dåd.

    Som ersättning förkunnar den nationella radion segervisst varje dag vetenskapens primat. Det är den globala byråkratin av de professionella som är den mänskliga ryggraden i för budskapet. Det är en totalitär gemenskap som trutar ”vetenskap” som om vetenskapen var en egen källa oberoende av mänsklig viljeinriktning och visioner. Var hittar vi då referenspunkten som gör att folket åter kan placera experterna, byråkratin, tjänstemännen från härskande elit till tjänande, till det bästa i svensk ämbetsmannatradition. Personifierad i Dag Hammarskjöld, som möjligtvis också är representanten för artikelns överklass.

    Har vi kanske kommit tillräckligt långt i vårt vetande att vi kan låta människan och hennes egenskaper vara vår politiks fasta punkt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s