I Sverige tenderar vi att se världen som den ”borde” vara, och inte som den ”är”. Det ställer till det för oss. Det gör det svårt för oss att förstå och relatera till andra kulturer. Vi ser på omvärlden utifrån vår självbild, en guldinramad tavla av förträfflighet baserad på en samling nationella, sociala, ekonomiska och sportsliga framgångar. Vi ser på världen utifrån en övertygelse att världen ”borde” tycka, tänka och agera som Sverige. Först då kan världen förbättras.

Problemet är att världens befolkning varken tycker, tänker eller agerar som vi gör, oavsett hur mycket vi tycker att de ”borde” följa vårt exempel. Vi må tro att vi och våra värderingar är ett normaltillstånd i världen. Det är vi inte alls, tvärtom. Enligt Inglehart-Welzels kulturkarta ligger svenskarna ensamma uppe i högra hörnet, som supersekulärt-rationella och med självuttryckande tankar – helt i otakt med resten av jordens befolkning. För att förstå andra kulturer måste vi först acceptera att ‘våra’ värderingar är unika, och att världen inte ”är” som vi tycker att den ”borde” vara.

Att förstå en annan kultur är inte lätt. Det tar tid att förstå varför folk tycker, tänker och agerar som de gör när ens egna värderingar är fundamentalt annorlunda. På Balkan lever hierarkiska och patriarkaliska arv från romartiden, Byzantium och det ottomanska imperiet vidare, här möter kristendom islam, och här har man provat på kungadöme, kommunistdiktatur och demokrati som statsskick. Vill man uppleva multikulturella samhällen i praktiken kan man ta en titt på Balkan, och då speciellt genom svenska värderingsglasögon.

Berättelser och ordspråk innehåller ofta ett koncentrat av värderingar och normer, och ger en glimt in i folksjälen. Här följer fyra berättelser som överskrider både tid och geografiska gränser, och som hjälpt mig förstå varför människor tycker, tänker och agerar som de gör på Balkan.

1. Åsnan. En dag dör åsnan till en fattig jordbrukare. Djuret betydde allt för bonden. Utan åsnan kommer bonden att lida. Samma natt väcks bonden av en fe som ger honom en önskan. Utan att tveka svarar bonden ”Jag önskar att min grannes åsna dör!” I sin strävan efter jämlikhet väljer bonden alltså att hellre vara lika olycklig som grannen, inte lika lycklig. Vilken tokig önskan, så ”borde” bonden inte tänka, enligt våra svenska värderingar. Helt rationellt skulle bonden valt att få en ny åsna. Kanske är det Balkans brutala historia, med utländsk dominans och auktoritära system som effektivt sugit ur all den rationella och kreativa energi som vi går omkring med hemma i Sverige, och lämnat kvar en stark eftersmak av fatalism.

2. Små Djävlar, Stor Djävul. I helvetet placeras varje nationalitet i en het gryta, bevakad av en liten djävul. De små djävlarnas roll är att trycka tillbaka ner i grytan dem som försöker fly. En morgon när stor-djävulen går på inspektionsrunda och finner han en lill-djävul sova bredvid den bulgariska grytan (byt fritt med annan nationalitet). Ursinnig väcker han den lille djävulen i fruktan att bulgarerna kommit undan. Men den lille djävulen ler lugnt och förklarar att ”här krävs ingen insats, så snart en bulgar får handen på grytkanten, så drar de andra ner honom!” Det här ordspråket visar på en benägenhet att sätta pinnar i hjulet för varandra, speciellt för dem som försöker förbättra sin situation. Så ”borde” inte bulgarerna agera, tänker jag som svensk, de borde jobba tillsammans och lösa problemet. I Sverige tar vi tillit och viljan att samarbeta för givet. Utan starkt socialt kapital blir uppgiften att bygga upp och driva ett företag, en ekonomi eller ett land väldigt komplicerat, vilket det också visar sig vara på Balkan.

3. Makt. På Balkan säger man ”om du vill avslöja en persons karaktär, ge honom makt”. Definitionen av makt är subjektiv, och beror på om du har makt eller är maktlös. Oppositionspolitiker kräver ett politiskt system med öppenhet, maktseparation och jämlikhet, men så fort de tar makten, faller de snabbt tillbaka till en mer traditionell och auktoritär ledarroll med nepotism, korruption och generellt förakt gentemot folket, privata företag, media och opposition. Så ”borde” ju inte en demokrati fungerar, funderar jag och slår mig själv för bröstet.

4. Godhet är en svaghet. ”Det är den som ger som är att skylla, inte den som tar”. Smaka på den ett tag. Föreställ dig en grupp fattiga människor. Säg att vi ger dem mat, utbildning, sociala förmåner eller mynt, antingen av godhet eller därför att vårt sociala system så föreskriver. De fattiga ”borde” känna tacksamhet, eller hur?! Tvärtom, i deras ögon är vi som ger rika, och rika skall ge. Och eftersom det är vår fria vilja att ge eller inte, och vi ändå ger, så tolkas gesten som en svaghet istället för godhet, då de själva, ställda i samma situation, aldrig skulle ge. Så skyll inte på EU-migranten som tigger utanför ICA, vi har oss själva att skylla som ger dem pengar.

Slutsats. Om dessa gamla ordspråk fortfarande innehåller några likheter med dagens Balkan (vilket jag starkt tror att de gör), så visar de på hur människor på Balkan tycker, tänker och agerar. På gott och ont visar ordspråken hur Balkan ”är”. Att försöka övertyga andra kulturer hur de ”borde” vara för att kunna uppnå samma levnadsstandard som vi i Sverige är ok som mål, men vägen dit blir lättare att staka ut och färdas på om den utgår från hur verkligheten ”är”, och inte hur den ”borde” vara.

Jakob Modéer, statsvetare utbildad i USA med Masters i Biståndsmanagement, f.d. affärsman och utländsk investerare, projektledare på näringslivsutvecklingsprojekt (SECO, USAID, DFID, EU) och hemmahörande på Balkan sedan 1993. Skriver om Balkan och Europa på egen blogg (jakobmodeer.com). Tror visa värderingar är bättre än andra om man vill skapa ett samhälle som prioriterar alla medborgares välmående.