Brottsling eller soldat?

Patrik Engellau

En brottsling är en individ som vänder sig mot personer i det kollektiv han tillhör – ibland även mot personer i andra kollektiv – med onda avsikter, till exempel att skada eller bestjäla dem.

En soldat är en individ som på uppdrag av, eller åtminstone som representant för, det kollektiv han tillhör vänder sig mot personer som inte tillhör kollektivet i motsvarande syften. 

Brottslingen har således ett antagonistiskt förhållande till sitt kollektiv vare sig det relevanta kollektivet är ett folk, en klan eller en religiös gruppering eller något annat. Soldaten, däremot, har ett icke-antagonistiskt förhållande till sitt kollektiv vare sig kollektivet aktivt och entusiastiskt stödjer soldaten, som exempelvis det engelska folket stödde sina soldater i kriget mot Hitler, eller intar en mer passiv, ehuru möjligen uppskattande, hållning som till exempel det amerikanska folket i relation till sina krigare i Irak eller det svenska folket i förhållande till våra soldater i Afghanistan.

Är muslimska terrorister brottslingar eller soldater? Antag att nästa svenska terroristdåd, som kanske drabbar några dussin normala, svenska rockgaleungdomar, utförs av den Sverigefödde andragenerationens sunnimuslimske Abdul.

Först måste man bestämma vilket det kollektiv är utifrån vilket frågan ska besvaras. Om vi betraktar Abdul som svensk är han definitivt en brottsling. Detta är också vad det officiella, etniska Sverige faktiskt gör. Den del av det etniska Sverige som är lagd åt det PK-istiska hållet ömkar sådana mördare – exempel: rikspolischefen Dan Eliassons inkännande uttalande om Mölndalsdråparen – medan resten av de etniska svenskarna bara känner avsky, sorg och ilska.

Men tänk om det relevanta kollektivet för Abduls del inte är svenska folket, som han ju enligt den officiella svenska uppfattningen faktiskt tillhör, utan i stället de i Sverige boende sunnimuslimerna. Hur betraktar detta kollektiv Abdul, som en brottsling eller soldat? Jag vet inte svaret och måste därför treva mig fram.

En möjlighet är att Sveriges sunnimuslimer liksom det etniskt svenska kollektivet faktiskt betraktar Abdul som en brottsling. Om detta vore fallet skulle man vänta sig att det svenska sunnikollektivet tog avstånd från Abdul och hans dåd med samma kraft som de etniska svenskarna gör.

I själva verket skulle man vänta sig att sunnikollektivet tog avstånd med ännu större eftertryck eftersom offren tillhör en grupp med vilka man redan har spända relationer och därför särskilt vill vinnlägga sig om att blidka. Se exempelvis, i omvända fall, hur Sverige med största möjliga skärpa fördömde Anton Lundin Pettersson för skolmorden i Trollhättan och hur USA skämdes och ursäktade sig för händelserna i Abu Ghraib-fängelset i Irak.

Nu har Abduldådet ännu inte inträffat, så allt jag säger är spekulation, kanske fördomsfull spekulation, men jag har inte märkt någon särskilt uttalad ånger från svenska muslimer för brott som deras barn begår, till exempel bilbränder och stenkastning mot blåljuspersonal. Jag har inte upptäckt – rätta mig om jag har fel – några samfällda muslimska kampanjer med ursäkter, avståndstaganden och kraftfulla åtgärder mot brottslighet i de egna leden.

Jag tror att inget skulle göra mer för att stoppa ett pyrande muslimhat än målmedvetna handlingar och försäkringar i den riktningen från muslimernas sida.

Den oro som växer fram hos etniska svenskar är att Sveriges muslimer inte skulle betrakta Abdul som en brottsling, utan som en soldat som de kanske inte öppet hyllar, men ändå inte med någon övertygande kraft tar avstånd från. Att de tolererar Abdul och kanske rentav hyser förståelse för hans åtgärder.

Jag är väl ungefär lika osäker och okunnig i den här frågan som svensken i gemen. Jag skulle vilja se några rejäla förtroendeskapande uttalanden och handlingar från muslimernas sida som övertygade mig om att de vill vara mina vänner.

I frånvaro av initiativ från muslimskt håll kanske svenska myndigheter skulle kunna kräva en lojalitetsförklaring gentemot Sverige, Sveriges lagar samt, varför inte med tanke på att detta publiceras på nationaldagen, den svenska flaggan.